Skatteutskottets betänkande
1987/88:15 [|lf

om åtgärder mot viss skatteplanering

(prop. 1987/88:62) 1987/88:15

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de i proposition 1987/88:62 framlagda förslagen till vissa
begränsningar i avdragsrätten för förskottsräntor, räntekompensation och
framkallade realisationsförluster.

Till betänkandet har fogats reservationer om avslag på propositionen (m),
uppskov med ikraftträdandet (m, fp) och regeringens beredning av ärenden
av detta slag (fp).

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1987/88:62 att
riksdagen antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370).

1 propositionen föreslås att avdragsrätten för räntor som har erlagts i förskott
begränsas. Omedelbart avdrag skall inte längre medges för räntor som
belöper på tid efter det aktuella beskattningsåret.

Dessutom föreslås nya regler för avdrag för räntekompensation vid förvärv
av obligationer och andra skuldebrev samt andelar i avkastningsfonder m.m.
Avdrag för sådana utgifter skall enligt förslaget medges först för det
beskattningsår då den ränta kompensationen avser förfaller till betalning.

Slutligen föreslås att realisationsförluster som framkallas genom att
fastigheter säljs för underpris till närstående inte skall vara avdragsgilla vid
inkomstberäkningen.

De nya reglerna om förskottsränta och räntekompensation föreslås bli
tillämpliga i fråga om ränta och räntekompensation som betalas efter den 9
november 1987. Enligt förslaget skall de nya bestämmelserna om avdragsrätt
för förluster vid fastighetsförsäljningar till närstående gälla i fråga om
avyttringar efter den 9 november 1987.

Lagförslaget har följande lydelse.

1

1 Riksdagen 1987188. 6 sami. Nr 15

Förslag till

Lagom ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 41 §, punkt 4 av anvisningarna till 36 § och
punkt 2 av anvisningarna till 39 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

41 §'

Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder, i den mån dessa icke stå i strid med särskilda
bestämmelser i denna lag. Även inkomst av annan fastighet beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder i de fall som angivas i punkt 1 av anvisningarna.

I andra fall än som nu sagts eller
som anges i punkt 4 a av anvisningarna
skall intäkt anses hava åtnjutits
det beskattningsår, under vilket intäkten
blivit för den skattskyldige
tillgänglig för lyftning, och skall utgift
eller omkostnad anses belöpa på
det beskattningsår, varunder utgiften
betalats eller omkostnaden ägt
rum. Sådan speciell skatt, avgift eller
ränta, som ingår i slutlig eller tillkommande
skatt enligt uppbördslagen,
anses dock belöpa på det beskattningsår
då den slutliga eller tillkommande
skatten påförts. Statlig
fastighetsskatt skall emellertid anses
belöpa på det beskattningsår till vilket
skatten hänför sig.

I fråga om inkomst av annan fastighet
som inte skall beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder samt inkomst
av kapital gäller beträffande
ränta som har erlagts i förskott att
avdrag inte medges för den del av
räntan som belöper på tid efter taxeringsårets
utgång. För ränta som enligt
denna bestämmelse inte kunnat
dras av omedelbart medges avdrag
med lika stora belopp varje år under
återstoden av den tid som förskottsbetalningen
har avsett.

I andra fall än som nu sagts eller
som anges i punkt 4 a av anvisningarna
skall intäkt anses ha åtnjutits
det beskattningsår, under vilket intäkten
blivit för den skattskyldige
tillgänglig för lyftning, och skall utgift
eller omkostnad anses belöpa på
det beskattningsår, varunder utgiften
betalats eller omkostnaden ägt
rum. Sådan speciell skatt, avgift eller
ränta, som ingår i slutlig eller tillkommande
skatt enligt uppbördslagen,
anses dock belöpa på det beskattningsår
då den slutliga eller tillkommande
skatten påförts. Statlig
fastighetsskatt skall emellertid anses
belöpa på det beskattningsår till vilket
skatten hänför sig. Beträffande
avdrag för räntekompensation gäller
särskilda bestämmelser i punkt 2 av
anvisningarna till 39 §.

I fråga om inkomst av annan fastighet
som inte skall beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder samt inkomst
av kapital gäller beträffande
ränta som har erlagts i förskott att
avdrag inte medges för den del av
räntan som belöper på tid efter beskattningsårets
utgång. För ränta
som enligt denna bestämmelse inte
kunnat dras av omedelbart medges
avdrag med lika stora belopp varje
år under återstoden av den tid som
förskottsbetalningen har avsett.

Anvisningar
till 36 §

4.2 Avdrag för realisationsförlust, 4. Avdrag för realisationsförlust,
beräknad enligt punkt 3 ovan, får beräknad enligt punkt 3 ovan. får

SkU 1987/88:15

1 Senaste lydelse 1984:1054.

2 Senaste lydelse 1986:1113.

2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:15

göras från realisationsvinst eller lot- göras från realisationsvinst eller lotterivinst,
om inte annat följer av terivinst, om inte annat följer av

andra stycket. andra eller fjärde stycket.

Avdrag för realisationsförlust på grund av avyttring av premieobligationer,
som har utfärdats här i riket, får göras endast från realisationsvinst som
har uppkommit vid avyttring av sådana premieobligationer. Har de med
förlust avyttrade premieobligationerna utfärdats år 1980 eller tidigare, får
dock avdrag för förlusten göras även från realisationsvinst vid avyttring av

a) sådan aktie i svenskt aktiebolag som vid tidpunkten för avyttringen av
aktien är inregistrerad vid Stockholms fondbörs och

b) andel i sådan svensk aktiefond som, vid ingången av det år då andelen
avyttras, till minst två tredjedelar består av vid Stockholms fondbörs
inregistrerade aktier i svenska aktiebolag.

Avdrag för realisationsförlust skall i första hand göras från den realisationsvinst
eller lotterivinst som är hänförlig till samma beskattningsår som
realisationsförlusten. Har en förlust inte kunnat utnyttjas för avdrag nämnda
beskattningsår, får avdrag för förlusten göras ett senare beskattningsår, dock
senast sjätte beskattningsåret efter det till vilket förlusten är hänförlig. En på
detta sätt förskjuten realisationsförlust får dras av endast mot den realisationsvinst
eller lotterivinst som det senare beskattningsåret återstår sedan
avdrag har gjorts för de realisationsförluster som är hänförliga till det året.

Avdrag för realisationsförlust pä
grund av avyttring av en fastighet till
sådan närstående som avses i 35 §
3 mom. sista stycket får göras endast i
den män fastighetens marknadspris
vid avyttringen visas understiga de
omkostnader för vilka avdrag medges
vid beräkning av realisationsförlusten.

till 39 §

2. Avdrag för ränta får allenast ske 2. Avdrag för ränta får göras för

för det beskattningsår, varunder rän- det beskattningsår då räntan beta tan

utbetalats, dock att i rörelse, lats.

varöver förts handelsböcker i enlig- Ifråga om räntekompensation som
het med vad därom är särskilt stad- en förvärvare av ett skuldebrev lärn gat,

ränteavdraget må göras efter nar överlåtaren för upplupen men

bokföringsmässiga grunder (jfr 41 § inte förfallen ränta får avdrag göras
jämte tillhörande anvisningar). först för det beskattningsår då räntan

enligt skuldebrevet förfaller till betalning.
Likaså skall vid förvärv av
enbart rätten till avkastningen pä
skuldebrevet sådan räntekompensation
vara avdragsgill först för det
beskattningsår då räntan förfaller till
betalning. På samma sätt är räntekompensation
vid förvärv av andel i
sådan aktiefond som avses i punkt 10
av anvisningarna till 38 § avdragsgill
först dä avkastningen på andelen blivit
tillgänglig för lyftning. Har förvärvaren
i sin tur, innan räntan eller

1 * Riksdagen 1987188. 6 sami. Nr 15

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:15

utdelningen förfallit till betalning,
överlåtit skuldebrevet tillsammans
med rätten till ränta, andelen i aktiefonden
tillsammans med rätten till
utdelning eller överlåtit rätten till räntan
skall dock utgiven räntekompensation
vara avdragsgill för det
beskattningsår överlåtelsen ägde
rum.

1. Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på
den utkom från trycket i Svensk författningssamling.

2. De nya bestämmelserna i 41 § tredje stycket tillämpas i fråga om
räntebetalningar som har skett efter den 9 november 1987.

3. De nya bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 36 § tillämpas i
fråga om avyttringar som har skett efter den 9 november 1987.

4. De nya bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 39 § tillämpas i
fråga om räntekompensation som har lämnats efter den 9 november 1987.

4

Motionerna

SkU 1987/88:15

1987/88:Sk23 av Anne Wibble och Britta Bjelle (fp), vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om sättet att bereda propositioner av det aktuella slaget,

2. att riksdagen beslutar uppskjuta ikraftträdandet till den 1 januari 1988.

1987/88:Sk24 av Knut Wachtmeister m.fl. (m), vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1987/88:34.

Inkomna skrivelser

Svenska bankföreningen har i skrivelser till utskottet anfört att övergångsreglerna
i fråga om räntekompensation bör förtydligas så att avslutsdagen
och inte betalningsdagen blir avgörande för avdragsrätten.

Utskottet

I propositionen föreslås att vissa avdragsregler ändras för att motverka
skatteflykt. Förslaget innebär bl.a. att omedelbart avdrag för förskottsräntor
skall medges endast för den del av räntan som belöper på beskattningsåret.
Överskjutande belopp fördelas på återstoden av den tid som räntan avser.
Nuvarande avdragsbegränsningar, som har gällt sedan 1982 års taxering,
riktar sig endast mot ränteförskott som belöper på tid efter taxeringsårets
utgång, vilket enligt departementschefen innebär att reglerna fortfarande
kan utnyttjas för ej avsedda skattelättnader.

Vidare föreslås att avdraget för erlagd räntekompensation vid förvärv av
skuldebrev m.m. skall senareläggas. Avdraget skall inte längre skall medgesi
samband med betalningen utan först för det beskattningsår då den ränta som
kompensationen avser förfaller till betalning. Förslaget avser sådan särskild
kompensation som vid sidan av köpeskillingen utgår för upplupen men ej
förfallen ränta vid förvärv av obligationer och vissa andra värdepapper. Hit
hör räntebärande skuldebrev av olika slag och andelar i vissa typer av
avkastningsfonder som börsnoteras med särskilda värden för kapital och
ränta.

Vidare föreslås att realisationsförlust som framkallas genom att en
fastighet säljs för underpris till närstående inte skall vara avdragsgill.

Avsikten är att de nya reglerna skall tillämpas på förskottsräntaoch
räntekompensation som betalas efter den 9 november 1987, dvs. den dag då
propositionen lämnades till riksdagen. Beträffande realisationsförluster på
fastigheter gäller förslaget i fråga om avyttringar efter nämnda dag.

I motion Sk24 yrkar Knut Wachtmeister m.fl. (m) avslag på propositionen.
Motionärerna anser att förslagen inte har beretts tillräckligt och att följden
kan bli att de skattskyldiga kommer i kläm. Motionärerna framhåller särskilt
att reglerna kommer att träffa ett stort antal personer som på normalt sätt
köpt obligationer kort tid före den 9 november och som i vanlig ordning
erlägger betalningen efter en vecka.

I motion Sk23 av Anne Wibble och Britta Bjelle (fp) yrkas av liknande skäl
att ikraftträdandet skjuts upp till den 1 januari 1988 (yrkande 2). Motionärerna
anför att det är angeläget att skatteplanering av ifrågavarande slag

motverkas. Samtidigt understryker motionärerna att beredningen av denna
typ av ärenden enligt deras mening bör vara noggrannare och normalt
innefatta lagrådsgranskning och yrkar ett tillkännagivande av denna innebörd.

Svenska bankföreningen har i skrivelser till utskottet bl.a. anfört att
förslagen berör ett stort antal vanliga terminsaffärer och kontantaffärer som
redan hade ingåtts enligt bindande avtal när propositionen lades fram och att
dessa avtal sammanlagt omsluter mycket stora belopp. Enligt föreningens
mening bör den föreslagna lagstiftningen inte tillämpas på avtal som träffats
före den 10 november.

Det nuvarande skattesystemet har sedan länge väckt berättigad kritik för
sin bristande likformighet och för sina stora luckor som allt fler skattskyldiga
utnyttjar genom olika transaktioner för att undgå skatt. Syftet med den
utredning som nyligen tillsatts om en reformerad inkomstbeskattning (dir.
1987:29) är bl.a. att på olika vägar söka åstadkomma ett mera rättvist och
enkelt skattesystem och att minimera möjligheterna för vissa grupper att
utnyttja skattesystemet till sin fördel. I avvaktan på utredningens förslag är
det av vikt att man fortsätter ansträngningarna att genom punktvisa insatser
begränsa den omfattande skatteflykt som nu förekommer i olika former.

Som framhålls i propositionen är upptagande av stora lån mot betalning av
förskottsränta och köp av värdepapper med upplupen ränta återkommande
inslag i många s.k. skatteplaneringstransaktioner. Det anförda gäller också i
fråga om obligationsmarknaden, där man fått en utveckling som delvis kan
betecknas såsom en handel med ränteavdrag. De förslag som nu läggs fram i
propositionen är ägnade att motverka dessa tendenser och är - även om de
berör en stor mängd transaktioner - enligt utskottets uppfattning av enkel
beskaffenhet. Något ytterligare material utöver redovisningen i propositionen
för bedömningen av de aktuella avdragsfrågorna erfordras inte enligt
utskottets mening.

Med det anförda tillstyrker utskottet att de i propositionen föreslagna
avdragsbegränsningarna genomförs och avstyrker således motion Sk24.

Beträffande ikraftträdandet vill utskottet framhålla att nya bestämmelser
av den art som det här är fråga om i allmänhet bör göras tillämpliga så snart
som möjligt och utformas på ett sådant sätt att utrymme inte lämnas för
fortsatta skatteflyktsdispositioner efter det att förslag har lagts fram om
ändring av reglerna. Med anledning av Bankföreningens skrivelse har
utskottet övervägt om inte övergångsbestämmelserna lämpligen kan utformas
helt eller delvis i enlighet med föreningens förslag. Enligt utskottets
mening kan Bankföreningens önskemål inte tillgodoses enbart i fråga om
bankernas verksamhet. En ändrad övergångsbestämmelse skulle därför
behöva vara av generell karaktär. En generell övergångsregel som utgår från
avtalsdagen skulle då skapa möjligheter till olika skatteundandragande
åtgärder och medföra betydande kontrollproblem. Det bör också framhållas
att de nya reglerna inte innebär några beloppsmässiga förändringar i den
avdragsrätt som nu föreligger utan endast att avdragsrätten förskjuts till ett
senare beskattningsår. Enligt utskottets mening saknas det anledning att
befara att en ändring av så begränsad innebörd kommer att få sådana
ekonomiska effekter för normala affärshändelser att den inte bör kunna

SkU 1987/88:15

6

godtas. Med hänsyn härtill och till de fördelar från kontrollsynpunkt som
talar för att lägga betalningsdagen till grund för bedömningen tillstyrker
utskottet propositionen även i denna del. Utskottet avstyrker således
yrkande 2 i motion Sk23.

Av vad utskottet redan anfört framgår att utskottet inte instämmer i den
kritik som motionärerna riktar mot beredningen av den aktuella propositionen.
Utskottet avstyrker även yrkande 1 i motion Sk23.

Utskottet hemställer

1. beträffande avdragsrätten för förskottsränta, räntekompensation
och realisationsförlust i vissa fall

att riksdagen bifaller proposition 1987/88:62 i denna del och avslår
motion 1987/88:Sk24,

2. beträffande ikraftträdandet

att riksdagen bifaller proposition 1987/88:62 i denna del och avslår
motion 1987/88:Sk23 yrkande 2,

3. beträffande beredningen av propositioner av förevarande karaktär
att riksdagen avslår motion 1987/88: Sk23 yrkande 1,

4. beträffande lagförslagen

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:62 antar det vid
propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).

Stockholm den 26 november 1987
På skatteutskottets vägnar
Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s),
Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Anita Johansson (s), Lars Hedfors
(s), Britta Bjelle (fp), Karl-Anders Petersson (c), Sverre Palm (s), Kjell
Nordström (s), Margit Gennser (m), Leif Olsson (fp), Karl-Gösta Svenson
(m) och Paul Lestander (vpk).

Reservationer

1. Avdragsrätten för förskottsränta, räntekompensation och
realisationsförlust i vissa fall (mom. 1 och mom. 4 i
motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m)
har

dels anfört följande:

Det finns anledning att förmoda att de företeelser som regeringen nu vill
stävja kommer att leda till att andra metoder för att undgå skatt utvecklas.

Om skattetrycket i stället successivt sänks till en nivå som människor kan
acceptera kommer inslagen av skatteplanering att minska.

SkU 1987/88:15

7

Utgångspunkten vid den typ av förändringar av skattesystemet som
regeringen föreslår skall, enligt vår uppfattning, vara att de inte leder till ökat
krångel eller till att människor kommer i kläm. Enligt vår mening åligger det
regeringen att visa att så inte blir fallet. Det har inte gjorts. Förslagen har inte
utretts i vederbörlig ordning. Inte heller haf lagrådet beretts tillfälle att avge
yttrande. I det följande berörs några av de frågor sm vi anser borde ha
belysts.

Att avdrag för ett års förskottsränta kan göras enligt gällande bestämmelser
är motiverat av att begränsningen i annat fall vållar onödiga problem. Om
den s.k. kontantprincipen helt frångås vid förskottsräntor kan följden bli att
skattskyldiga kommer i kläm. Även förslaget om förbud för avdrag för
räntekompensation vid förvärv av obligationer och andra skuldebrev innebär
att kontantprincipen frångås. Inte heller belyser propositionen det andra
ledet av transaktionen i de båda fallen. När förskottsräntor betalas medges
avdrag enligt nuvarande regler medan den som mottar räntebetalningen tar
upp intäkten till beskattning om denne beskattas enligt kontantprincipen.
Samma sak gäller för räntekompensation vid obligationsförvärv. Det kan
tilläggas att lagen även drabbar en mängd transaktioner som kan betraktas
som fullt normala och inte som ett led i skatteplanering.

När det gäller realisationsförluster som följer av försäljning av fastigheter
till närstående förbigås att det inte är fråga om undandragande av realisationsvinstskatt
i egentlig mening. Den närstående får genom transaktionen
enligt nuvarande regler ett lägre ingångsvärde på den köpta fastigheten än
som eljest skulle ha blivit fallet. Därmed leder denna typ av transaktioner
enbart till att realisationsvinstbeskattningen skjuts upp.

Det är också beklagligt att regeringen inte berör behovet av eventuella
övergångsbestämmelser. Nedan följer ett exempel som belyser en typ av
övergångsproblem.

I normalfallet erlägger en köpare av en obligation betalning en vecka efter
det att avslut gjorts. Enligt propositionen skall avdrag för upplupna räntor
vid köp av obligationer inte vara avdragsgilla om köpet skett efter den 9
november 1987. Då den enskilde i detta fall handlat i god tro är det fel att
räntan inte är avdragsgill om avslut gjorts före den 9 november och betalning
erlagts först efter detta datum.

Av det anförda framgår att propositionen inte är tillräckligt genomarbetad.
Med hänsyn till de olägenheter som kan befaras om förslaget genomförs
tillstyrker vid motion Sk24 och avstyrker propositionen.

dels vid mom. 1 och mom. 4 i motsvarande del hemställt

1. beträffande av dragsrätten för förskottsränta, räntekompensation
och realisationsförlust i vissa fall

att riksdagen med bifall till motion 1987/88: Sk24 avslår proposition

1987/88:62.

SkU 1987/88:15

8

2. Ikraftträdandet (mom. 2 och mom. 4 i motsvarande del)

Britta Bjelle och Leif Olsson (fp) har

dels anfört följande:

Den typ av skatteplanering som regeringen vill komma åt med de
föreslagna reglerna har förekommit länge. Regeringen motiverar sin proposition
med att bruket ökade kring förra årsskiftet. Det hade således varit
fullt möjligt att lägga propositionen i våras.

Enligt regeringens förslag skall de nya reglerna tillämpas fr.o.m. den 9
november 1987. Vi föreslår att tidpunkten härför i stället fastställs till den 1
januari 1988. Statsmakterna bör eftersträva stabila spelregler åtminstone
under ett löpande taxeringsår så att t.ex. småföretagare som inrättat sin
ekonomi enligt gällande regelsystem inte drabbas på ett oskäligt sätt. På så
sätt kan också varje diskussion om att förändringen till sin praktiska verkan
skulle fungera retroaktivt undvikas.

dels vid mom. 2 och mom. 4 i motsvarande del hemställt

2. beträffande ikraftträdandet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk23 yrkande 2 och med
avslag på proposition 1987/88:62 i denna del beslutar att tidpunkten
”den 9 november 1987” i punkterna 2-A i ikraftträdandebestämmelserna
i det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) skall bytas ut mot ”den 1 januari
1988”.

3. Ikraftträdandet (mom. 2 och mom. 4 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Margit Gennser (m) och Karl-Gösta Svenson (m)
anför att de - för det fall att reservation 1 inte vinner bifall - ansluter sig till
reservation 2.

4. Beredningen av propositioner av förevarande karaktär
(mom. 3)

Britta Bjelle och Leif Olsson (fp) har

dels anfört följande:

Vi anser det angeläget att skatteplanering av det slag som det här är fråga
om motverkas. Det kan dock konstateras att motiveringen av förslaget
beträffande förskottsräntorna är mycket knapphändig. Vi vill understryka
att beredningen av denna typ av ärenden bör vara noggrannare och normalt
bör innefatta lagrådsgranskning.

dels vid mom. 3 hemställt

2. beträffande beredningen av propositioner av förevarande karaktär att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk23 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad som här har anförts om sättet att
bereda propositioner av det aktuella slaget.

SkU 1987/88:15

9