Näringsutskottets betänkande
1987/88:8

om utrikeshandel

1987/88:8

Ärendet

I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - tio motioner som rör frågor
om bl.a.

fri handel med varor och tjänster,
u-landshandeln,

socialklausul i internationella handelsöverenskommelser,
skydd mot dumpad och subventionerad import,
tillfällig utförsel av metallskrot.

Sammanfattning

I fyra motioner (m; fp; c) framförs principiella synpunkter på inriktningen av
den svenska handelspolitiken. Förslag från motionärerna om vissa initiativ
på området avstyrks av utskottet med hänvisning bl.a. till pågående
förhandlingar inom ramen för den nya GATT-rundan och diskussioner
mellan EFTA och EG. Med hänsyn till dessa GATT-förhandlingar och
arbetet inom FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD) anser
utskottet att två särskilda yrkanden (c) om handeln med u-länderna inte bör
föranleda någon åtgärd av riksdagen. I båda dessa frågor föreligger
reservationer (m, fp; c; vpk).

Vidare avstyrker utskottet tre motioner (s; c) med krav på svenskt initiativ
i social klausulsfrågan. Utskottet förutsätter att regeringen även fortsättningsvis
tar aktiv del i olika internationella överläggningar i denna sak.
Motionerna får stöd i en reservation (c, vpk). En motion (m) om tillfällig
export av metallskrot avstyrks med hänvisning till förhandlingar i frågan
mellan EFTA och EG. En reservation (m, fp, c) har avgivits till förmån för
motionen. Ytterligare en motion (vpk) som avstyrks av utskottet men som
följs upp i en reservation (vpk) gäller ett handels- och bytesbolag för
öststatshandeln.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1986/87:U543 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
handelspolitikens inriktning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
u-ländernas utsatta ställning i världshandeln.

1 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 8

1986/87:N302 av Anita Bråkenhielm (m) och Sonja Rembo (m) vari yrkas att
riksdagen

1. hos regeringen begär ändring i kungörelsen om allmänt exportförbud,
1950:324, på sådant sätt att företag i tillverkningsindustrin medges tillfällig
utförsel för bearbetning av metallskrot i det fall det är avsett för återtagning
och återanvändning i den egna tillverkningen,

2. som sin mening ger regeringen till känna att, i avvaktan på att en sådan
ändring hinner genomföras, regeringen i enskilda fall bör vara generös vad
gäller medgivande av dispens från exportförbudet i fall som här avses.

1986/87:N304 av Paul Lestander m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag att bilda ett handels- och
bytesbolag förslagsvis benämnt ”Svenska Östhandelskompaniet”.

1986/87:N318 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär initiativ dels för att skapa gynnsammare handelsvillkor för
u-länder, dels för åstadkommande av en s.k. socialklausul i enlighet med vad
som anförs i motionen.

1986/87:N343 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (3) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i skilda
sammanhang bör verka för en fri internationell handel och slopande av icke
tariffära handelshinder, även vad beträffar tjänstehandel.

1986/87:N355 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena - med
motivering i motion 1986/87:U509 - att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av frihandel,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
Sveriges agerande vid de pågående GATT-förhandlingarna.

1986/87:N376 av Lahja Exner m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
införande av socialklausul i GATT-avtalet och i övriga internationella
handelsavtal.

1986/87:N405 av Siw Persson (fp) och Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om skyddet mot dumpad och subventionerad import.

1986/87:N429 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena - med
motivering i motion 1986/87:U543 - att riksdagen

1. hos regeringen begär en kartläggning av i vilken omfattning import
förekommer av varor producerade under oacceptabla förhållanden från
hälso- och miljösynpunkt eller med utnyttjande av slavarbete eller barn eller
annan även efter lokala förhållanden underbetald arbetskraft samt förslag till
åtgärder som kartläggningen kan motivera,

2. som sin mening ger regeringen till känna att GATT-avtalet [bör]
omförhandlas så att de avtalsslutande parterna får rätt att förhindra import
av varor som producerats under oacceptabla förhållanden i enlighet med vad
som anförts i motionen.

NU 1987/88:8

1986/87:N433 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
selektiva industrisubventioner,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
Sveriges uppgifter och ansvar i samband med den nya G ATT-rundan.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Viss statistik om Sveriges utrikeshandel

Den svenska bytesbalansen uppvisade för år 1986 ett överskott om 8,6
miljarder kronor (se tabell 1). Året innan redovisades ett underskott om 10,4
miljarder kronor. Förbättringen förklaras huvudsakligen av att överskottet i
handelsbalansen, dvs. nettot från exporten och importen av varor, mer än
fördubblades från år 1985 till år 1986, eller från 14,7 miljarder kronor till 31,3
miljarder kronor. Denna förstärkning av handelsbalansen har till största
delen sin grund i de kraftigt sänkta oljepriserna. Valutakursutvecklingen
medverkade också till att stärka den svenska exportens konkurrenskraft.

Till förbättringen av bytesbalansen från år 1985 till år 1986 bidrog också en
minskning av ränteutgifterna för Sveriges utlandsskuld till följd av sjunkande
ränteläge och dollarkurs. Saldot från exporten och importen av finansiella
tjänster - förutom räntor huvudsakligen ersättningar för licenser, patent och
försäkringar - gav år 1986 ett underskott om 16,6 miljarder kronor.
Motsvarande netto för de reala tjänsterna innebar ett överskott om 2,3
miljarder kronor, vilket var en försvagning med 3,2 miljarder kronor jämfört
med år 1985. Bland de reala tjänsterna ingår transporttjänster, turism,
entreprenader och andra tekniska tjänster samt administration.

För år 1987 förutses en försämring av bytesbalansen, bl.a. till följd av att
importen av varor bedöms öka volymmässigt mer än varuexporten.

Tabell 1 Sveriges bytesbalans år 1986

mdkr1
Export av varor	265,1
Import av varor	232,2
Korrigeringspost2	- 1,7
Handelsbalans	31,3
Export av reala tjänster	47,6
Import av reala tjänster	45,2
Netto reala tjänster	2,3
Export av finansiella tjänster 3	30,6
Import av finansiella tjänster 3	47,1
Netto finansiella tjänster Bidrag och gåvor inkl. u-hjälp, netto	-16,6 - 8,4
Bytesbalans	8,6

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån

1 På grund av avrundning uppstår skillnader mellan summan av delarna och
delsummorna.

2 Korrigering av handelsstatistiken för återutförsel och återinförsel och för till utlandet
direkt transporterad fisk.

3 Inkl. räntebetalningar.

1* Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 8

NU 1987/88:8

Sveriges utrikeshandel med varor är i mycket stor utsträckning inriktad på
industriländerna. Under senare år har denna tendens ytterligare förstärkts
(se tabell 2). År 1986 var värdemässigt 88 % av vår utrikeshandel - såväl
export som import - koncentrerad till dessa länder. Sammanlagt 73 % av
importen av varor till Sverige kom detta år från länderna inom Europeiska
frihandelssammanslutningen (EFTA) och Europeiska gemenskaperna
(EG). Dessa tog samtidigt emot 71 % av vår varuexport. Andelarna för
enbart medlemsstaterna i EG var 57 % resp. 50 %. Den andel av Sveriges
export som har gått till länderna inom EG, inkl. Spanien och Portugal som
den 1 januari 1986 blev medlemmar i EG, har hittills under 1980-talet varit
relativt konstant. Däremot har importandelen ökat något. Sålunda utgjordes
vår import år 1980 till 51 % av varor som hade levererats av de tolv
nuvarande medlemsstaterna i EG.

Handeln med statshandelsländerna och med övriga länder - tredje världen
- har relativt sett minskat under senare år. Detta gäller för såväl exporten
som importen. Särskilt mycket har tredje världens andel av varuleveranserna
till Sverige minskat, från 16 % år 1980 till 7 % år 1986.

Tabell 2 Fördelning av Sveriges export och import av varor i värde på olika
länderområden åren 1980 och 1986

Länderområde	Export 1980 %	1986 %	Import 1980 %	1986 %
Industriländer	82,0	87,7	78,4	88,4
varav EFTA1	19,9	20,7	15,4	16,2
EG1	51,3	50,0	50,8	57,2
USA	5,4	11,3	7,3	7,8
Japan	1,2	1,4	2,9	5,5
Statshandelsländer	4,3	2,8	5,2	4,2
varav Sovjetunionen	1,4	0,8	2,2	1,5
Övriga länder	13,7	9,5	16,4	7,4
Totalt	100,0	100,0	100,0	100,0

Källa: Kommerskollegium

1 Spanien och Portugal blev medlemmar av EG den 1 januari 1986. För jämförelsens
skull avser 1980 års uppgifter för EFTA och EG handeln med nuvarande medlemsstater.

Aktuella handelspolitiska frågor

Statsrådet Anita Gradin gav i sitt huvudanförande i den handelspolitiska
debatten i riksdagen den 1 april 1987 (RD 1986/87:99 s. 8 f.) en översiktlig
redogörelse för regeringens linje i olika aktuella handelspolitiska frågor.
Hon inledde anförandet med att kommentera beslutet i Punta del Este i
Uruguay i september 1986 om att en ny runda av multilaterala handelsförhandlingar
skulle inledas inom ramen för GATT (se även s. 6). Härvid
anförde hon bl.a. följande:

NU 1987/88:8

Sverige har engagerat sig mycket starkt för Uruguayrundan. Detta är en
naturlig följd av vårt traditionella värnande om en fri handel och ett öppet
handelssystem.

Ett öppet, internationellt handelssystem är en förutsättning för vårt
ekonomiska välstånd, för en fortsatt hög sysselsättning och för att vi skall
kunna fortsätta att utvecklas som industrination.

Vi har under senare år kunnat se tendenser till att man velat ersätta de
generella reglerna, som är giltiga för alla, med överenskommelser mellan
enskilda länder. Dessa tendenser till bilateralism är oroande, särskilt för de
mindre handelsnationerna.

De handelspolitiska spelreglerna kan i ett sådant läge komma att dikteras
av de ekonomiska stormakterna. Endast genom att aktivt verka inom det
multilaterala regelverket har vi möjlighet att göra vår röst hörd mot starkare
handelspartner. De multilaterala förhandlingar som nu startat inom Uruguayrundan
är därför av fundamental betydelse för Sverige.

Regeringen fäster stor vikt vid det politiska åtagande som gjordes i Punta
del Este, att inte införa nya handelsrestriktioner som står i strid med
GATT-avtalet och att existerande handelsrestriktioner utan stöd i GATT
skall avskaffas. Härigenom har man direkt agerat för att stoppa och upphäva
protektionistiska åtgärder och för att underlätta genomförandet av förhandlingarna.
Vi avser att noggrant följa utvecklingen på detta område och att
verka för att åtagandet efterlevs.

Statsrådet uttalade också att regeringen i förhandlingarna skall verka aktivt
för en förstärkt disciplin inom GATT på olika områden. Alla länder måste
förmås att anpassa sig till multilateralt överenskomna regler. Hon redovisade
vidare regeringens avsikt att konstruktivt bidra till att söka lösningar på
u-ländernas problem på handelsområdet. Det erinrades om att denna fråga
skulle komma att tas upp i såväl den nya GATT-rundan som i Förenta
nationernas konferens för handel och utveckling sommaren 1987 (UNCTAD
VII; se s. 8).

Efter att ha berört problemen i den internationella jordbrukshandeln
behandlade statsrådet de svenska handelsbegränsningarna på tekoområdet.
Härvid meddelades att regeringen strävar efter att de nuvarande skyddsåtgärderna
på detta område successivt skall trappas ned. Beträffande handeln
med Sydafrika och Namibia anfördes att det är regeringens förhoppning att
den svenska handelsbojkotten mot dessa länder skall leda till efterföljd i
andra länder och därmed bidra till att driva fram ett sanktionsbeslut i FN:s
säkerhetsråd.

Därefter kom statsrådet in på Sveriges förhållande till EG, en fråga som
under senare tid har varit föremål för omfattande diskussion. Debatten har
till stor del sin grund i att man inom EG har beslutat att senast år 1992
avveckla återstående handelshinder och genomföra en gemensam inre
marknad. Inför dessa planer ligger det, uttalade statsrådet, i vårt intresse att
så långt som möjligt utveckla samarbetet med EG. Frihandelsavtalen mellan
EG och länderna inom EFTA har inneburit att tullar och importbegränsningar
för industriprodukter har avvecklats. Redan från början strävade Sverige
emellertid, anfördes det, efter ett mera omfattande samarbete med EG inom
de gränser som sätts av vår neutralitetspolitik. Ett centralt mål för Sveriges
handelspolitik är att svenska varor och företag även i fortsättningen skall
kunna tävla på i huvudsak lika villkor på nu berörda marknader. Samtliga

NU 1987/88:8

länder inom EFTA har på olika sätt markerat sitt intresse av att så långt som
möjligt medverka i EG:s arbete med den inre marknaden. Det erinrades om
att det inom regeringskansliet pågår en granskning av svenska bestämmelser
på alla områden som berörs av EG:s beslut. Sverige kommer att utnyttja alla
kanaler för att framföra synpunkter på förslag till nya regler inom EG.
Sverige blir inte bundet av EG:s bestämmelser, men vår strävan bör vara att
ansluta oss där detta är möjligt, sade statsrådet.

I anförandet behandlades också det pågående arbetet med att förverkliga
en nordisk hemmamarknad. Vid Nordiska rådets session i Helsingfors i
februari 1987 antogs ett samarbetsprogram om avskaffande av handelshinder
i Norden. Bl.a. berörs de tekniska handelshindren. Enligt programmet skall
samarbetet bygga på principen om ömsesidigt godkännande av provningsresultat
i de nordiska länderna. De nationella myndigheterna bör godkänna
kontroll eller provning som är utförd i annat nordiskt land om de berörda
nationella föreskrifterna har bedömts vara likvärdiga. Om en myndighet inte
anser detta vara möjligt skall myndigheten på begäran avge en tillfredsställande
förklaring till varför ny provning och kontroll behövs. Statsrådet
underströk vikten av att arbetet på att skapa en nordisk hemmamarknad
harmoniseras med Sveriges ansträngningar i stort i Västeuropa.

Statsminister Ingvar Carlsson meddelade i regeringsförklaringen vid
öppnandet av 1987/88 års riksmöte den 6 oktober 1987 att regeringen senare
under hösten 1987 skulle förelägga riksdagen en särskild redovisning av
Sveriges förhållande till den västeuropeiska integrationen. Det har senare
aviserats att en skrivelse kommer att avlämnas i december 1987.

Ny GATT-runda

Det allmänna tull- och handelsavtalet (General Agreement on Tariffs and
Trade, GATT) trädde i kraft år 1948. Efter andra världskrigets slut fördes
förhandlingar om upprättande av en internationell handelsorganisation.
Denna skulle - tillsammans med Internationella valutafonden och Världsbanken
- verka för att de bilaterala handelssystem och den protektionism
som förekom under 1930-talet inte skulle återuppstå. Någon överenskommelse
om bildande av en sådan organisation kunde emellertid inte nås. De
handelsregler som hade framförhandlats för organisationen kom dock i
mycket stora delar att leva vidare och utgöra GATT.

För närvarande är ett 90-tal länder anslutna till GATT. Häri ingår samtliga
västliga industriländer, flertalet viktiga u-länder samt vissa statshandelsländer,
dock ej Sovjetunionen och Kina. Det senare landet har emellertid
ansökt om medlemskap. Sverige anslöt sig till GATT år 1950. GATT:s
medlemmar svarar tillsammans för drygt 80 % av världshandeln.

Till GATT:s hörnstenar hör den s.k. mest-gynnad-nation-principen, som
innebär att varje handelspolitisk förmån som ges till ett land automatiskt
skall gälla för övriga GATT-anslutna länder. Denna princip har varit av stor
betydelse vid förhandlingar om sänkta tullar. Praktiskt har det ofta gått till så
att de länder som för vissa varor har haft störst handel med varandra har
förhandlat om inbördes tullsänkningar. Dessa har sedan med stöd av nämnda
princip utsträckts till att gälla övriga medlemmar i GATT. Undantag från

NU 1987/88:8

principen får göras för förmåner som lämnas inom ramen för ett frihandelsavtal
eller en tullunion.

En annan viktig princip i GATT är bestämmelsen om s.k. nationell
behandling av importerade varor. Denna innebär att det inte är tillåtet att
genom t.ex. diskriminerande skattebehandling riktad direkt mot importerade
varor skapa ett skydd för den inhemska industrin.

Vidare råder enligt GATT ett principiellt förbud mot kvantitativa
importrestriktioner. Från denna regel finns dock vissa undantag. Det
viktigaste regleras i den s.k. skyddsklausulen, som ger ett land möjlighet att
vidta skyddsåtgärder om inhemska producenter skadas eller hotas bli
skadade av snabbt ökande import.

I GATT finns också bestämmelser om dumpning och statliga subventioner.
Ett land får införa en särskild antidumpningstull om dess industri skadas
väsentligt eller riskerar att skadas genom import av dumpade produkter.
Vidare konstateras i avtalet att statligt stöd till industrier eller branscher kan
förorsaka skada på annat lands intressen. Enligt GATT:s regler gäller förbud
mot direkta exportsubventioner. Samtidigt framhålls dock rätten att tillgripa
subventioner för att främja sociala och ekonomisk-politiska mål.

Två områden inom näringslivet har kommit att särbehandlas i GATT,
nämligen jordbruks- och tekoområdena. Handeln med jordbruksprodukter
är i praktiken undantagen från GATT-reglerna. Det s.k. multifiberavtalet
(MFA), som har upprättats inom ramen för GATT, ger möjlighet till
reglering av handeln med tekovaror. Syftet med detta avtal är att möjliggöra
en liberalisering och expansion av världens textilhandel under ordnade
former så att inte allvarliga störningar på enskilda marknader uppkommer.
MFA reglerar under vilka omständigheter och på vilka villkor begränsningsåtgärder
får vidtas för att motverka marknadsstörning eller hot om marknadsstörning
i importlandet. Begränsningarna görs efter konsultationer med
varje enskilt land, varvid bilaterala avtal med inskrivna begränsningar
upprättas. Sådana avtal skall medge en viss minsta exportökning. MFA har
förlängts flera gånger. Sommaren 1986 beslöts om en förlängning av avtalet
t.o.m. den 31 juli 1991.

GATT administreras av ett särskilt sekretariat med säte i Genéve. Det
löpande arbetet bedrivs inom ramen för ett råd, flera kommittéer och ett
årligt möte med de avtalsslutande parterna. GATT har blivit den centrala
instansen för förhandlingar om tullar och andra handelshinder och för
fastställande av normer för internationell handel. Sedan avtalets tillkomst
har sju förhandlingsrundor ägt rum. De fem första var inriktade enbart på
tullsänkningar. Vid de två senaste - den s.k. Kennedy-rundan som avslutades
år 1967 och den s.k. Tokyo-rundan som avslutades år 1979-träffades också
överenskommelser på en del andra områden. Vid den sistnämnda rundan
behandlades framför allt icke-tariffära handelshinder, som har kommit att få
ökad aktualitet genom att tullarna har reducerats och avvecklats. Härvid
utvecklades GATT:s regler på ett flertal områden genom särskilda överenskommelser,
s.k. koder. Dessa berör bl.a. statligt stöd, tekniska föreskrifter
och standarder och offentlig upphandling.

Som tidigare har nämnts beslöts vid ett ministermöte i Uruguay hösten
1986 att en ny förhandlingsrunda inom GATT skulle inledas. Frågan om en

NU 1987/88:8

1 * * Riksdagen 1987188.17sami Nr 8

sådan runda hade dessförinnan diskuterats under ett par års tid. Rundan har
aktualiserats främst mot bakgrund av att obalanser i världsekonomin har
framkallat protektionistiska strömningar inom handeln.

Ramarna för den nya s.k. Uruguay-rundan framgår av den ministerdeklaration
som antogs vid mötet i Uruguay. I denna har de deltagande länderna
åtagit sig att under förhandlingsperioden dels inte införa nya handelshinder
som strider mot GATT-reglerna (”standstill”), dels successivt avveckla
befintliga sådana hinder (”rollback”). Motsättningarna mellan industriländerna
och flera utvecklingsländer beträffande rundans omfattning löstes
genom att deklarationen delades upp i två delar. Den första, som gäller
handeln med varor, antogs av de avtalsslutande parterna i GATT medan den
andra, som berör tjänstehandeln, vilken inte omfattas av det nuvarande
avtalet, antogs av ministrarna.

I förstnämnda del av deklarationen utvecklas inledningsvis målen för den
nya rundan. Förhandlingarna skall syfta till att åstadkomma en fortsatt
liberalisering och ökning av världshandeln genom avveckling av tullar och
andra handelshinder. Speciellt skall u-ländernas möjligheter att tillträda nya
marknader förbättras. Dessutom eftersträvas bl.a. en förstärkning av
GATT:s roll och inflytande över handeln.

Deklarationen upptar totalt - inkl. avsnittet om tjänster - 14 ämnen som
skall behandlas i rundan. Här ingår ett antal traditionella förhandlingsteman
som t.ex. tullar, handeln med tekovaror, skyddsklausuler och subventioner.
Bland nya frågor som skall diskuteras är - förutom handeln med tjänster -handelspolitiska aspekter på immaterialrätt, inkl. handel med varor som har
plagierats, och handelsrelaterade investeringsvillkor. Ytterligare förhandlingsämnen
är icke-tariffära handelshinder och handeln med jordbruksprodukter.

Enligt ministerbeslutet skall Uruguay-rundan avslutas inom fyra år.
Förhandlingarna är nu inne i en inledande fas, vilken skall vara avklarad
senast vid utgången av innevarande år.

FN:s konferens för handel och utveckling

FN:s konferens för handel och utveckling (United Nations Conference on
Trade and Development, UNCTAD) upprättades år 1964 på initiativ av
u-länderna. Konferensen, som har inrättats som ett permanent organ under
FN.s generalförsamling, behandlar de ekonomiska relationerna mellan
främst industriländer och utvecklingsländer. Viktiga frågor för konferensen
är handel, finansiella överföringar och bistånd. Under senare år har man
också uppmärksammat överföring av teknologi och ekonomiskt samarbete
mellan u-länder.

Hittills har sju konferenser hållits inom ramen för UNCTAD. Den senaste
(UNCTAD VII) ägde rum i Genéve sommaren 1987. Där behandlades fyra
huvudämnen, nämligen utvecklingsresurser inkl. finansiella och monetära
frågor, råvarufrågor, internationell handel samt problemen i de minst
utvecklade länderna. I konferensens slutrapport, the Final Act of UNCTAD
VII, uttrycks en gemensam vilja att stärka samarbetet mellan i-länder och
u-länder i hela dess omfattning och att söka uppnå praktiska resultat i ett
flertal frågor.

NU 1987/88:8

Beträffande den internationella handeln sägs i rapporten att en fortsatt
kamp skall föras mot protektionismen och att omstruktureringen av världshandeln
skall främjas. Där betonas också Uruguay-rundans betydelse för
utvecklingen av det internationella handelssystemet. Konferensen beslutade
att UNCTAD:s sekretariat på begäran skall ge u-länderna tekniskt bistånd i
form av rådgivning, utbildning m.m. på ett flertal områden, bl.a. i syfte att
underlätta och främja dessa länders deltagande i rundan. Vidare uppdrogs åt
sekretariatet att även fortsättningsvis analysera frågor och problem inom
u-ländernas tjänsteområde. Bl.a. skall tjänstesektorns roll i u-ländernas
utvecklingsprocess belysas. I rapporten sägs vidare att möjligheterna till
etablering på nya marknader skall förbättras, och då speciellt för varor av
intresse för u-länderna. En liberalisering av handeln med textilvaror uttalas
vara ett viktigt mål. Det förväntas att Uruguay-rundan skall resultera i
förbättringar på dessa områden. Vidare noteras att UNCTAD:s styrelse har
fått i uppdrag att analysera utvecklingen av det internationella handelssystemet
och lägga fram förslag som skall syfta till att förstärka systemet för att
bättre kunna svara mot u-ländernas behov.

Utskottet

Inledning

Ungefär hälften av Sveriges utrikeshandel är koncentrerad till länderna inom
Europeiska gemenskaperna (EG). Av den tidigare redovisningen (s. 4)
framgår att år 1986 värdemässigt 50 % av vår varuexport gick till EG. Samma
år svarade EG:s medlemsstater för tillsammans 57 % av varuleveranserna till
Sverige. Beslutet inom EG att senast år 1992 avveckla återstående handelshinder
och skapa en gemensam inre marknad är därför av avgörande
betydelse för svensk utrikeshandel. Det är också den fråga som på sistone har
dominerat den handelspolitiska debatten. En särskild debatt om Europafrågor
har nyligen anordnats i riksdagen. Som har nämnts i det föregående avser
regeringen att i december 1987 förelägga riksdagen en skrivelse om Sveriges
förhållande till den västeuropeiska integrationen.

I föreliggande betänkande behandlas tio motioner från allmänna motionstiden
år 1987 rörande frågor om bl.a. fri handel med varor och tjänster,
u-landshandeln, socialklausul i internationella handelsavtal och skyddet mot
dumpad eller subventionerad import.

Fri handel med varor och tjänster, m.m.

I fyra motioner framförs principiella synpunkter på inriktningen av den
svenska handelspolitiken. Från moderata samlingspartiets och folkpartiets
sida redovisas en starkt positiv syn på värdet av ett fritt utbyte av varor och
tjänster över gränserna, medan det från centerns sida anförs att det kan bli
nödvändigt med vissa modifieringar av frihandeln.

Moderata samlingspartiet begär i sin partimotion 1986/87:N355 ett riksdagsuttalande
om behovet av frihandel och ett om Sveriges agerande vid den
nya förhandlingsrundan inom GATT. Kraven motiveras i motion 1986/
87:U509 (m). Där sägs att den fria internationella handelns principer är den

NU 1987/88:8

grund på vilken den fortsatta utvecklingen av välståndet i världen kan
byggas. Trots åtskilliga förhandlingar inom ramen för GATT och andra
internationella ansträngningar kvarstår åtskilliga tullbarriärer och andra
handelshinder. Enligt motionärerna måste man från svensk sida kräva att alla
tariffära och icke-tariffära handelshinder skall avvecklas. GATT:s principer
måste upprätthållas i alla avseenden. Sverige skall inte tvingas till några
”frivilliga” begränsningar av vår handel. Motionärerna erinrar härvidlag
bl.a. om att Förenta staterna har velat få till stånd begränsningsavtal rörande
Sveriges stålexport till USA. I motionen framhålls vidare att Sverige, trots en
uppgiven tilltro till frihandelsprincipen, upprätthåller en begränsning av
tekoimporten från u-länderna.

I folkpartiets partimotion 1986/87:N343 anförs att regeringen i internationella
sammanhang bör aktivt verka för en fri handel och slopande av
allehanda handelshinder. Frihandeln är och har varit basen för ett litet,
utlandsberoende land som Sverige. De icke-tariffära handelshindren synes
enligt motionärerna vara det största problemet på många marknader.
Regeringen borde ta initiativ till ett bredare internationellt samarbete i syfte
att eliminera dessa hinder. I motionen sägs vidare att frihandeln måste gälla i
bägge riktningarna. Sverige kan inte hindra utländska företag att sälja sina
produkter här om vi vill att svenska företag skall få sälja sina varor i andra
länder. Sverige har, menar motionärerna, ingen anledning att försöka hävda
sig på områden där andra länder har bättre förutsättningar. Från svensk sida
är tjänstesektorn av intresse. Det är därför viktigt att Sverige inom ramen för
GATT driver frågan om en ökad liberalisering av den internationella
tjänstehandeln. I motionen föreslås ett riksdagsuttalande om att Sverige i
skilda sammanhang bör verka för en fri internationell handel och slopande av
icke-tariffära handelshinder, detta också beträffande tjänstehandeln.

Även i motion 1986/87:N433 (fp) begärs ett uttalande av riksdagen om
Sveriges agerande vid den nya förhandlingsrundan inom GATT. Sverige
borde i dessa förhandlingar, anförs det, tillhöra de pådrivande staterna och
genom konstruktiva förslag bidra till ett breddat handelsutbyte. Frihandeln
leder till ökad konkurrens och därmed till en fortlöpande kostnadspress. För
konsumenterna innebär det lägre priser och ett ökat varuutbud. Enligt
motionärerna präglas emellertid regeringens faktiska handlande inte sällan
av avsteg från frihandelsprincipen. Härvid hänvisas bl.a. till de svenska
regleringarna av handeln med jordbruks-, trädgårds- och tekoprodukter.

En delvis annorlunda syn på handelspolitiken redovisas som tidigare har
antytts från centerns sida. I motion 1986/87:U543 konstateras att en öppen
internationell handel är ett livsvillkor för Sverige - ett litet land med högt
specialiserad produktion och med starkt import- och exportberoende på flera
varuområden. En öppen och fri handel är emellertid bara ett av flera medel
för att nå ett väl fungerande samhälle. Då frihandeln kommer i konflikt med
andra intressen krävs vissa ingrepp i den. Motionärerna menar att valet inte
står mellan ytterligheterna total protektionism och total frihandel. Det gäller
snarare i vilken grad Sverige vid utformningen och tillämpningen av sin
handelspolitik bör ta hänsyn till sociala, miljömässiga, hälsopolitiska,
regionalpolitiska och säkerhetspolitiska konsekvenser. Det krävs därför ett
skydd mot extrem frihandel inom vissa områden. I motionen hänvisas till att

NU 1987/88:8

möjligheter till viss inhemsk produktion av livsmedel och kläder m.m. måste
finnas av beredskapsskäl och att restriktionerna beträffande importen på
jordbruks- och tekoområdena har betydelse för den sociala och regionala
balansen i landet. En översyn av de olika begränsningar i frihandeln som
tillämpas måste därför göras allsidigt och med hänsyn till sakkunskapen hos
olika lokala och regionala intressenter, menar motionärerna och föreslår ett
riksdagsuttalande om handelspolitikens inriktning.

I det föregående (s. 6) har lämnats vissa uppgifter om det allmänna tulloch
handelsavtalet, GATT (General Agreement on Tariffs and Trade). Vid
ett ministermöte i Uruguay hösten 1986 beslöts - under aktiv medverkan från
svensk sida - om en ny förhandlingsrunda inom GATT, den s.k. Uruguayrundan.
Som tidigare har redovisats syftar förhandlingarna till att åstadkomma
en fortsatt liberalisering och ökning av världshandeln genom avveckling
av tullar och andra handelshinder. Parterna har förbundit sig att så länge
förhandlingarna pågår inte införa nya handelshinder i strid mot bestämmelserna
i GATT och att successivt avveckla befintliga sådana hinder. Bland de
särskilda områden som skall tas upp i rundan ingår - förutom tullar - handeln
med teko- och jordbruksvaror, tjänstehandeln och icke-tariffära handelshinder.

Frågan om avveckling av olika handelshinder berörs också av samarbetet
såväl mellan Sverige och EG som mellan Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) och EG. Med anledning av EG:s beslut att senast år 1992
genomföra en gemensam inre marknad pågår inom regeringskansliet ett
arbete med att granska olika svenska regler med hänsyn till möjligheterna till
harmonisering med de framtida bestämmelserna inom EG. Diskussionerna
mellan EFTA och EG sker huvudsakligen med utgångspunkt i den deklaration
som antogs vid EG:s och EFTA:s gemensamma möte på ministernivå i
Luxemburg år 1984. I deklarationen uttalas en vilja att skapa ett dynamiskt
europeiskt ekonomiskt område till gagn för samtliga länder inom EFTA och
EG. Som delmål nämns harmonisering av tekniska handelshinder, förenkling
av gränsformaliteter och ursprungsregler, eliminering av illojala handelsmetoder
och öppnande av den offentliga upphandlingen. Arbetet
bedrivs för närvarande inom ramen för ett 15-tal arbetsgrupper.

Vidare framgår av det föregående (s. 6) att Nordiska rådet i februari 1987
antog ett program med syfte att avskaffa de icke-tariffära handelshindren i
Norden. Bl.a. berörs de tekniska handelshindren av programmet. Detta
anger också vissa åtgärder för att förebygga uppkomsten av nya handelshinder.

Utskottet kan mot bakgrund av denna redovisning konstatera att de
önskemål om åtgärder i syfte att avveckla olika handelshinder som framförs i
motionerna 1986/87:N355 (m), 1986/87:N343 (fp) och 1986/87:N433 (fp) i allt
väsentligt är tillgodosedda. En fortsatt utveckling av den svenska välfärden
kräver en fri handel och ett öppet handelssystem. För ett litet land som
Sverige är det av avgörande betydelse att de multilateralt överenskomna
bestämmelserna respekteras. Införande av olika s.k. gråzonsåtgärder måste
därför med all kraft motverkas. Detta har också uttalats från regeringens
sida, bl.a. av statsrådet Anita Gradin i den handelspolitiska debatten i
riksdagen våren 1987 (se s. 5). I sak torde det, menar utskottet, råda en nära

NU 1987/88:8

överensstämmelse mellan regeringens syn på den allmänna handelspolitiken
och den som kommer till uttryck i nyssnämnda motioner.

Beträffande Sveriges hinder mot import från bl.a. u-länderna vill utskottet
anföra följande. De resterande importbegränsningarna är enligt utskottets
uppfattning av förhållandevis blygsam omfattning. Vidare gäller att Sverige
genom anslutningen till den nya rundan inom GATT har åtagit sig att verka
för en fortsatt avveckling av dessa hinder. Vad särskilt gäller begränsningarna
av tekoimporten konstaterade utskottet våren 1987 (NU 1986/87:25) att
målet för den svenska tekopolitiken måste vara att på sikt åstadkomma att
tekoindustrin kan konkurrera utan hjälp av importrestriktioner. Under ännu
en tid måste dock restriktionerna behållas. Statsrådet Gradin har nyligen i ett
svar i riksdagen (RD 1987/88:19 s. 10) på en interpellation (1987/88:26) av
Hadar Cars (fp) om slopande av handelshindren mot import av textilier gett
uttryck för samma inställning.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att här behandlade delar av
motionerna 1986/87:N355 (m), 1986/87:N343 (fp) och 1986/87:N433 (fp) inte
bör föranleda något uttalande av riksdagen. De avstyrks sålunda.

Enligt utskottets uppfattning ger inte heller den nu aktuella delen av
motion 1986/87:U543 (c) anledning till något riksdagsuttalande. Utskottet
instämmer med motionärerna i att vissa inskränkningar i frihandeln kan vara
nödvändiga bl.a. av hälso- och miljöskäl. Dock synes motionärerna eftersträva
mer långtgående begränsningar, t.ex. på jordbruks- och tekoområdena,
än vad som kan vara motiverat. Motionen avstyrks därför i berörd del.

I anslutning till de framförda synpunkterna om handelspolitikens inriktning
uppmärksammas i motion 1986/87:N433 (fp) det statliga selektiva stödet till
olika industriföretag. Motionärerna erinrar om den förändrade konkurrenssituationen
på världsmarknaden under senare år, bl.a. till följd av den
ökande konkurrensen från de nyligen industrialiserade länderna, NICländerna.
Till stöd för de företag inom olika branscher-1.ex. varvsindustrin -som har drabbats av de ändrade förhållandena har vissa s.k. selektiva
industrisubventioner utbetalats i Sverige. Det finns dock, anförs det i
motionen, starka skäl för att sådana subventioner bör undvikas. Förändringar
i konkurrenssituationen borde i stället mötas med resursomställningar,
menar motionärerna och föreslår ett riksdagsuttalande härom.

Som har framgått av den inledande redovisningen finns i GATT vissa
bestämmelser om statliga stöd. Bl.a. sägs att sådant stöd kan skada annat
lands intressen. Direkta exportsubventioner är förbjudna. Ytterligare uppgifter
om GATT:s regler beträffande skydd mot subventionerad import
lämnas i det följande (s. 16). Subventionsfrågan är ett av de ämnen som
särskilt skall behandlas i Uruguay-rundan.

Enligt uppgift från industridepartementet uppgick den totala kostnaden
för de statliga industristöden under budgetåret 1985/86 till ca 10 miljarder
kronor. Härav svarade kostnaden för omställningsstöd och stöd i samband
med neddragningar för sammanlagt 4,6 miljarder kronor. Varvsstödet ingår
här som en dominerande kostnadspost, 3,7 miljarder kronor. Resterande 0,9
miljarder kronor avsåg kostnaden för de s.k. branschstöden - främst till
tekoindustrin - och för vissa stöd till bl.a. stål- och skogsindustrierna. Den

NU 1987/88:8

sammantagna kostnaden för industristöden för omställning och neddragning
har varierat relativt kraftigt under senare år, till stor del till följd av att
storleken på stödet till varvsindustrin har skiftat. Kostnaden exkl. stödet till
varvsindustrin har minskat betydligt sedan budgetåret 1982/83, eller från 7,7
miljarder kronor budgetåret 1982/83 till, som redan har nämnts, 0,9
miljarder kronor budgetåret 1985/86.

Enligt utskottets uppfattning måste man i detta sammanhang skilja på stöd
och subventioner. Att staten i vissa situationer kan behöva finansiera vissa
kostnader för en erforderlig omställning eller neddragning av en krisbransch
kan inte uteslutas. Lokala sysselsättningskriser bör i normalfallet hanteras
inom ramen för befintliga näringspolitiska, regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska
program. Vid betydande krisfall kan emellertid speciella
regionutvecklande eller sysselsättningsskapande insatser behöva sättas in.
Sådant stöd bör dock vara tidsbegränsat och syfta till att underlätta en
nödvändig strukturomvandling. Enligt utskottets mening bör däremot någon
permanent subventionering av krisföretag, utan krav på omställning, inte
förekomma.

Som nyss har beskrivits har statens kostnader för stöden till omställning
och neddragning exkl. kostnader för varvsstödet minskat under senare år.
Regeringen har också i proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför
1990-talet anfört (s. 80) att stöden till krisföretagen bör begränsas så långt
som möjligt.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att något riksdagsuttalande
inte är påkallat i frågan. Nu behandlad del av motion 1986/87:N433 (fp)
avstyrks därför.

U-landshandeln

I två motioner framförs särskilda yrkanden om handeln med u-länderna. Det
är angeläget, anförs i motion 1986/87:U543 (c), att en öppen och fri
världsmarknad inte förstärker den nuvarande obalansen i handeln mellan
i-länder och u-länder. På grund av sin sårbarhet och sämre konkurrensförmåga
har u-länderna en utsatt ställning i världshandeln. Frågan om konsekvenserna
för relationerna mellan i-länder och u-länder av en öppen fri handel
borde därför uppmärksammas. Sverige borde tillse att så görs i något
internationellt organ, anser motionärerna och föreslår ett riksdagsuttalande
av denna innebörd.

Sverige har av tradition intagit en mera positiv inställning till u-ländernas
strävanden än flertalet andra industriländer, sägs i motion 1986/87:N318 (c).
Vi har här kunnat överbrygga motsättningarna mellan olika intressen i
världspolitiken. Enligt motionärerna bör Sverige nu ta initiativ till en ny
global diskussion med syfte att det skall skapas gynnsammare villkor för
u-länderna beträffande handel, kapitalförsörjning, tekniköverföring m.m.
Som ett led i förberedelserna för ett sådant initiativ borde en arbetsgrupp
tillsättas med uppgift att studera de handelshinder och andra regler på
världsmarknaden som försvårar u-ländernas industrialiseringsprocess. Arbetsgruppen
borde vidare utarbeta förslag till hur dessa hinder skall kunna
undanröjas. Förslagen borde ha karaktären av internationella handelsöver -

NU 1987/88:8

enskommelser som bättre än de nuvarande skall vara anpassade till
u-ländernas speciella förutsättningar och behov. De länder som vill komma i
åtnjutande av gynnsammare handelsregler bör enligt motionärerna uppfylla
vissa minimiregler beträffande de anställdas villkor och rättigheter. I
arbetsgruppens uppgifter borde det också ingå att utarbeta dessa regler.

Som har redovisats i det föregående (s. 8) är ett viktigt syfte med den nya
förhandlingsrundan inom GATT att u-ländernas möjligheter att vinna
tillträde till nya marknader skall förbättras. Vissa av de speciella ämnen som
skall tas upp i rundan är av särskilt intresse för u-länderna. Det gäller bl.a.
frågor om tropiska och naturresursbaserade produkter och tekovaror. I den
ministerdeklaration som ligger till grund för förhandlingarna anges att
u-länderna inte skall behöva göra åtaganden som står i strid mot deras behov.
Där sägs också att man vid tillämpningen av åtagandena om att inte införa
nya handelshinder som strider mot GATT-reglerna och om att successivt
avveckla befintliga sådana hinder skall särskilt undvika störande effekter för
u-ländernas handel.

Av den tidigare redovisningen framgår (s. 8) vidare att u-ländernas
problem inom världshandeln nyligen har behandlats av Förenta nationernas
konferens för handel och utveckling (UNCTAD), vars huvuduppgift är att
främja internationell handel med sikte särskilt på ekonomisk utveckling.
Den senaste konferensen hölls i Genéve sommaren 1987 (UNCTAD VII).
Därvid uttalade man en gemensam önskan om att stärka samarbetet mellan
i-länderna och u-länderna. I konferensens slutrapport erinras om att
UNCTAD:s styrelse har fått i uppdrag att studera det internationella
handelssystemets utveckling och föreslå sådana åtgärder som kan förstärka
systemet för att bättre kunna svara mot u-ländernas behov. Vidare hänvisas i
rapporten till Uruguay-rundan, som förutses få stor betydelse för uländernas
utvecklingsprocess. Det beslutades vid konferensen att u-länderna
- om så önskas-skall få bistånd av UNCTAD:s sekretariat med tekniskt stöd
i samband med rundan.

Frågan om u-ländernas ställning inom världshandeln är sålunda central för
pågående arbete inom såväl UNCTAD som Uruguay-rundan. Utskottet ser
mot denna bakgrund ingen anledning till att man från svensk sida, såsom
föreslås i motion 1986/87:U543 (c), skulle aktualisera frågan i ytterligare
något internationellt organ.

Utskottet är inte heller berett att tillstyrka förslaget i motion 1986/87:N318
(c) om tillsättande av en arbetsgrupp med uppgift att analysera u-ländernas
situation inom världshandeln. Som redan nämnts har det uppdragits åt
UNCTAD:s styrelse att studera utvecklingen av det internationella handelssystemet
och lämna förslag till åtgärder som skulle kunna underlätta
u-ländernas ställning härvidlag. Frågan om arbetsvillkoren i u-länderna och
dess koppling till världshandeln återkommer utskottet till i det följande.

Det sagda innebär alltså att motionerna 1986/87:U543 (c) och 1986/
87:N318 (c) i här berörda delar avstyrks.

Socialklausul i internationella handelsavtal

I tre motioner uppmärksammas frågan om införande av en s.k. socialklausul i
internationella handelsavtal. Genom en sådan klausul skulle import av

NU 1987/88:8

produkter som har framställts under socialt oacceptabla former kunna
begränsas.

Ämnet tas upp i motion 1986/87:N376 (s) mot bakgrund av en diskussion
om lättnader i de svenska importrestriktionerna på tekoområdet. En
liberalisering av dessa restriktioner medför inte automatiskt en förbättrad
levnadsstandard för hela befolkningen i berörda u-länder, anför motionärerna.
Vinsterna från en ökad frihandel kommer i många länder att hamna i
händerna på ett fåtal, redan rika, företags- och kapitalägare. Riksdagen
borde uppdra åt regeringen att verka för att en socialklausul införs i GATT
och andra internationella handelsavtal.

I motion 1986/87:N429 (c) framställs två yrkanden i denna sak. Dels begärs
en kartläggning av i vilken omfattning varor som har producerats under från
hälso-, miljö- och arbetskraftssynpunkt oacceptabla förhållanden importeras
till Sverige, dels föreslås ett uttalande av riksdagen om att GATT borde
omförhandlas i syfte att de avtalsslutande parterna skall kunna förhindra
import av varor som har producerats under sådana förhållanden. Motionärerna
erinrar om att Sverige har undertecknat internationella avtal som
innehåller vissa undantagsklausuler. Bl.a. medges undantag från frihandeln i
trängda lägen, t.ex. vid betalningsbalanskriser och vid svårigheter för vissa
näringsgrenar eller regioner. Undantag från ingångna förpliktelser tillåts
också för att skydda nationella säkerhetsintressen, människors liv och hälsa
m.m. Däremot, påpekar motionärerna, saknas möjligheter till åtgärder mot
import av produkter som har framställts i dålig miljö eller genom utnyttjande
av barnarbetare eller underbetald arbetskraft.

Även i motion 1986/87:N318 (c) begärs initiativ från regeringens sida i
socialklausulsfrågan. Det går inte, anförs det, att begära att i-länderna skall
offra sina arbetstillfällen till förmån för u-länderna om inte vissa minimikrav
när det gäller de anställdas villkor och rättigheter är uppfyllda i u-länderna.
En socialklausul borde också kunna vara ett stöd för regeringarna i
u-länderna i deras relationer till olika multinationella företag. Enligt
motionärerna har dessa regeringar i många fall dåliga förutsättningar för att
kunna värna medborgarnas intressen gentemot företagen.

I samband med behandlingen av liknande motioner (c; vpk) hösten 1986
redogjorde utskottet (NU 1986/87:9 s. 12) ingående för en utredning om
socialklausuler i internationella avtal som utrikesdepartementets handelsavdelning
genomförde åren 1983-1985. Slutsatsen i utredningen var att det
saknades förutsättningar för att ta upp frågan om socialklausul inom GATT.
Huvudskälet till detta är u-ländernas starka motvilja mot att införa dessa
undantagsregler, vilka uppfattas ha ett protektionistiskt syfte. Utskottet
ansåg att frågan - trots att den inrymmer stora svårigheter - borde bearbetas
vidare. Därvid räknade utskottet med att regeringen skulle fortsätta att
bevaka möjligheterna att i lämpliga internationella sammanhang få till stånd
en diskussion om normer för produktionsförhållanden m.m. Något initiativ i
frågan från riksdagens sida erfordrades inte, ansåg utskottet och avstyrkte
motionerna. Dessa fick stöd i reservationer (c; vpk). Riksdagen följde
utskottet.

Socialklausulsfrågan ingår inte bland de ämnen som särskilt skall tas upp i
den nya GATT-rundan. Under förberedelserna inför ministermötet i

NU 1987/88:8

Uruguay hösten 1986 framfördes önskemål från Förenta staternas sida om
införande av en socialklausul i GATT. Såväl u-länderna som ett antal
i-länder motsatte sig dock detta.

Enligt vad utskottet har erfarit har dock frågan nyligen aktualiserats på
nytt inom GATT på förslag av Förenta staterna och med aktivt stöd från bl. a.
svensk sida. Dessa diskussioner har inte avslutats.

Att socialklausulsfrågan har fått en förstärkt aktualitet under senare år har
till stor del sin förklaring i att u-länderna successivt har ökat sitt deltagande i
det internationella handelsutbytet. Det har härvid diskuterats hur oskäliga
arbetsvillkor kan påverka konkurrensförhållandena i den internationella
handeln och på sikt utgöra ett hot mot frihandelssystemet. Det skall samtidigt
inte förtigas att intresset för en socialklausul från vissa håll har haft sin grund i
protektionistiska avsikter.

Enligt utskottets mening kan det finnas motiv för införande av rätt
utformade socialklausuler. En utökad försäljning av varor som har producerats
exempelvis genom exploatering av barn eller med utnyttjande av
slavarbetare skulle från både moralisk och social synpunkt vara oacceptabel
och skada tilltron till frihandeln. Det måste dock klart understrykas att
socialklausuler inte får utformas så att de kan utnyttjas för att främja
protektionistiska åtgärder mot u-länderna.

Som tidigare har redovisats pågår för närvarande diskussioner i frågan
inom GATT. Utskottet förutsätter att regeringen även fortsättningsvis tar
aktiv del i dessa diskussioner och i andra internationella överläggningar i
saken och därvid agerar med utgångspunkt i vad som här har anförts. Något
uttalande från riksdagen i frågan kan inte anses behövligt. Motionerna i
berörda delar avstyrks därför.

Skydd mot dumpad och subventionerad import

Skyddet mot dumpad och subventionerad import tas upp i motion 1986/
87:N405 (fp). Där framhålls att EG under den senaste tioårsperioden har
vidtagit antidumpningsåtgärder mot svensk export i genomsnitt en-två
gånger per år, medan några motsvarande åtgärder från svensk sida mot
importen från EG inte har företagits. Sverige måste i förekommande fall
kunna införa antidumpnings- och utjämningstullar inom ramen för de
rättigheter som stadgas i GATT, anför motionärerna och föreslår ett
riksdagsuttalande i saken.

I GATT:s artikel VI regleras ett lands möjlighet att ingripa mot dumpad
eller subventionerad import. En vara anses dumpad om exportpriset på
varan är lägre än det jämförbara pris som en vara av samma slag har i den
normala handeln i exportlandet. Om något sådant hemmamarknadspris inte
finns kan jämförelse göras med pris vid export till tredje land eller med
varans produktionskostnad med tillägg för vissa kostnader, såsom försäljningskostnader,
och för vinst. I syfte att skadlig verkan av dumpning skall
uppvägas eller hindras får antidumpningstullar tas ut för importvaror med
belopp som inte får vara högre än dens.k. dumpningsmarginalen, dvs. i regel
skillnaden mellan exportpriset och hemmamarknadspriset i exportlandet.
För varor som har subventionerats får utjämningstullar påläggas med högst

NU 1987/88:8

ett belopp som är lika med den premie eller subvention som - direkt eller
indirekt - har beviljats i ursprungs- eller exportlandet för tillverkning,
produktion eller export av varan. Antidumpnings- och utjämningstullar får
tas ut endast om den aktuella dumpningen eller subventioneringen är av
sådan beskaffenhet att den förorsakar eller hotar att förorsaka väsentlig
skada på den inhemska befintliga industrin eller avsevärt försenar upprättandet
av en ny inhemsk industri.

Artikeln har kompletterats med två koder-den s.k. antidumpningskoden
och den s.k. subventionskoden - som reglerar hur bestämmelserna skall
tillämpas. Sverige har anslutit sig till dessa koder (prop. 1979/80:24, UU
1979/80:13, rskr. 1979/80:138). Regeringen har i förordningen (1985:738) om
dumpnings- och subventionsundersökningar föreskrivit hur dessa undersökningar
skall genomföras. Framställning om åtgärder mot dumpad eller
subventionerad import till Sverige skall inges till kommerskollegium. Om
kollegiet efter prövning finner att det finns tillräckligt underlag för att föreslå
regeringen att en undersökning skall inledas skall ärendet överlämnas till
regeringen för beslut. Om regeringen beslutar om en sådan undersökning
skall den utföras av kommerskollegium.

Enligt uppgift från kollegiet har EG under senare år aktualiserat frågan om
svensk dumpning i högst ett nytt fall per år. Under åren 1985 och 1986 har
exporten av träskor och kraftliner varit föremål för undersökningar.

I Sverige har tullar mot dumpad eller subventionerad import uttagits
endast i två fall, i båda fallen i form av antidumpningstull. Sådan tull gällde
under åren 1953-1955 för import av nylonstrumpor och under åren 1953—
1971 för import av väteperoxid. Hittills under 1980-talet har två anmälningar
till kommerskollegium om påstådd dumpning resulterat i undersökningar. I
det ena fallet, gällande import av personbilsdäck från Jugoslavien och
Republiken Korea (Sydkorea), fann kollegiet att importen inte hade
förorsakat väsentlig skada. I det andra, som avsåg import av spånskivor från
Polen och Tjeckoslovakien, fastslogs att svensk industri hade skadats av
dumpning. Ärendet avslutades år 1986 sedan leverantörerna i dessa länder
hade åtagit sig att höja prisnivån.

Utskottet konstaterar alltså att bestämmelserna i GATT ger Sverige rätt
att vidta åtgärder mot dumpad eller subventionerad import när så kan anses
befogat. Detta gäller även gentemot import från EG. Som redovisats har
dock under senare år inga dumpnings- eller subventionsundersökningar
aktualiserats beträffande importen från EG.

Med hänsyn till det sagda finner utskottet att något riksdagsuttalande i
frågan inte är påkallat. Motion 1986/87:N405 (fp) avstyrks således.

Tillfällig utförsel av metallskrot

För utförsel från Sverige av avfall och skrot av alla metaller utom zink krävs
exportlicens. Kommerskollegium meddelar sådana licenser. Överklagande
av kollegiets beslut prövas av regeringen. Sedan länge är praxis att licens
beviljas endast om varorna inte kan avsättas inom landet. Skrotet används
som råvara vid metallverkens tillverkning av ny metall.

Exporten av metallskrot är reglerad på liknande sätt i flertalet övriga

NU 1987/88:8

västeuropeiska länder. Inom EG är dock tillämpningen av exportregleringen
inte entydig. För skrot av vissa icke-järnmetaller (t.ex. aluminium och bly)
medges sålunda licenser utan begränsning sedan flera år tillbaka.

Frågan om en liberalisering av handeln med skrot har aktualiserats i
diskussionerna om en avveckling av handelshinder mellan länderna inom
EFTA och EG. Som ett led i de svenska förberedelserna inför dessa
diskussioner har kommerskollegium studerat tillämpningen av reglerna för
skrotexport i Sverige och andra länder. Kollegiet meddelade i en skrivelse till
regeringen år 1986 att man ställde sig positiv till att det svenska exportförbudet
för skrot avvecklas i samband med en allmän liberalisering av skrothandeln
i Västeuropa. Något ensidigt svenskt slopande av exportförbudet ville
kommerskollegium emellertid inte förorda.

I motion 1986/87:N302 (m) framförs förslag om en ändring i kungörelsen
(1950:324) angående allmänt exportförbud så att utförsel av metallskrot
avsett att efter bearbetning återtas och återanvändas i exportörens egen
tillverkning skall medges. Det finns fall, sägs det i motionen, där tillverkningsföretag
åsamkats betydande merkostnader på grund av tvånget att låta
svenska företag - skyddade från utländsk konkurrens - utföra bearbetningen.
Om licenstvånget upphävs för den aktuella exporten skulle kanske de
svenska bearbetningsföretagen anpassa sina priser till de nivåer som följer av
en sund konkurrenssituation. Den föreslagna förändringen skulle därför,
anför motionärerna, inte behöva betyda att all bearbetning går de svenska
företagen förbi. I motionen begärs vidare ett riksdagsuttalande om att
regeringen i avvaktan på den begärda ändringen skall vara generös med att ge
dispens från exportförbudet för nu aktuell skrotutförsel.

Den åberopade kungörelsen angående allmänt exportförbud upphävdes
vid utgången av mars 1984 som ett led i omläggningen av den svenska importoch
exportregleringen (prop. 1983/84:61, NU 1983/84:18, rskr. 1983/84:136).
Därvid ersattes det allmänna förbudet mot att utan licens importera eller
exportera varor med en allmän frihet att införa och utföra varor. För
licensbeläggning krävs direkta föreskrifter i författningsform. Någon egentlig
förändring av regleringen av importen och exporten genomfördes dock
inte. I förordningen (1984:53) om import- och exportreglering har vissa
grundläggande licensbestämmelser meddelats. Regeringens föreskrifter om
licenstvånget vad gäller utförsel av avfall och skrot av metaller finns numera i
en förordning som har publicerats i kommerskollegiets författningssamling
(förordning om import- och exportlicenser inom kommerskollegiets licensområde;
KFS 1987:1).

Riksdagen har vid flera tillfällen avslagit förslag av delvis liknande
innebörd som det nu aktuella. Senast hösten 1986 avslogs en motion (m) på
hemställan av utskottet (NU 1986/87:9). Den svenska regleringen av handeln
med metallskrot borde upprätthållas i avvaktan på resultatet av det pågående
arbetet inom EG och EFTA, ansåg utskottet. Motionen fick stöd i en
reservation (m, fp, c).

I maj 1987 har en överenskommelse träffats mellan företrädare för EG och
EFTA om att förhandlingar skall inledas dels om en ömsesidig liberalisering
av handeln med icke-järnhaltigt metallskrot, dels om införande av ett
principiellt förbud mot exportrestriktioner i det västeuropeiska frihandelsområdet.

NU 1987/88:8

Statsrådet Anita Gradin besvarade nyligen i riksdagen (RD 1987/88:19
s. 7) en interpellation (1987/88:2) av Lars De Geer (fp) om avskaffande av
exportförbudet för aluminiumskrot. Hon hänvisade härvid till nyssnämnda
förhandlingar och uttalade att de svenska exportrestriktionerna inte borde
avvecklas förrän en överenskommelse i frågan har uppnåtts mellan EFTAländerna
och EG. En ömsesidig avveckling av exportbegränsningarna inom
Västeuropa är önskvärd, sade statsrådet.

Utskottet finner det tillfredsställande att ett ytterligare steg i riktning mot
en liberalisering av skrothandeln nu har tagits genom överenskommelsen om
förhandlingar mellan EG och EFTA-länderna. Enligt utskottets mening
skulle det inte vara ändamålsenligt om man nu ensidigt från svensk sida
vidtog några förändringar av regleringen av handeln med metallskrot. Dessa
bör anstå till dess enighet har uppnåtts om en allmän avveckling i
Västeuropa. Motion 1986/87:N302 (m) avstyrks därför.

Handels- och bytesbolag

Den svenska handeln med statshandelsländerna bör främjas, anförs i motion
1986/87:N304(vpk). En utvidgning av denna handel är nödvändig bl.a. i syfte
att Sveriges beroende av handeln med industriländerna skall motverkas.
Med hänvisning till att öststatshandeln ofta är förenad med motköpskrav
föreslår motionärerna att ett handels- och bytesbolag skall inrättas under
statens medverkan. Ett sådant bolag, till vilket regionala handelskontor
borde kopplas, behövs för att olika företags exportaffärer skall kunna
samordnas. I motionen erinras om att det från ansvarigt håll i Sovjetunionen
har anmälts ett klart intresse för utländsk medverkan i ett stort gruvprojekt i
Murmansk-området.

Riksdagen har vid flera tillfällen avslagit liknande motioner. Yrkandena
har till viss del motiverats med ett tilltagande underskott i Sveriges handel
med statshandelsländerna. När riksdagen hösten 1984 behandlade en motion
(vpk) i denna sak redovisade utskottet (NU 1984/85:2) uppgifter om handeln
med öststaterna. Motionen avstyrktes av utskottet med hänvisning till den
pågående utbyggnaden inom näringslivet av organisationer för motköp.
Därvid åberopades bl.a. AB SUKAB, i vilket staten genom Sveriges
Investeringsbank AB sedan år 1984 har ett minoritetsintresse. En reservation
(vpk) avgavs till förmån för motionen. När frågan hösten 1986 senast
aktualiserades i riksdagen vidhöll utskottet sin uppfattning att det inte
behövs något särskilt statligt handels- och bytesbolag (NU 1986/87:9). Även
vid detta tillfälle fick det aktuella motionsyrkandet (vpk) stöd i en reservation
av vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet.

Utskottet har inte heller nu funnit anledning att ändra ståndpunkt.
Tvärtom har utskottet noterat att underskottet i Sveriges varuhandel med
statshandelsländerna har minskat under senare år, eller från ca 7 miljarder
kronor år 1983 till preliminärt ca 2 miljarder kronor år 1986. Motionen
avstyrks alltså i berörd del.

NU 1987/88:8

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fri handel med varor och tjänster

att riksdagen avslår motion 1986/87:U543 yrkande 1, motion 1986/
87:N343 yrkande 3, motion 1986/87:N355 yrkandena 1 och 2 och
motion 1986/87:N433 yrkande 2,

2. beträffande selektivt industristöd

att riksdagen avslår motion 1986/87: N433 yrkande 1,

3. beträffande u-landshandeln

att riksdagen avslår motion 1986/87:U543 yrkande 2 och motion
1986/87:N318 i ifrågavarande del,

4. beträffande socialklausul i internationella handelsavtal

att riksdagen avslår motion 1986/87:N318 i ifrågavarande del, motion
1986/87:N376 yrkande 4 och motion 1986/87:N429 yrkandena 1 och 2,

5. beträffande skydd mot dumpad och subventionerad import
att riksdagen avslår motion 1986/87:N405,

6. beträffande tillfällig utförsel av metallskrot
att riksdagen avslår motion 1986/87:N302,

7. beträffande handels- och bytesbolag

att riksdagen avslår motion 1986/87:N304 yrkande 1.

Stockholm den 1 december 1987
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c), Wivi-Anne
Radesjö (s), Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s),
Hadar Cars (fp), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk)
och Lars Ahlström (m).

Reservationer

1. Fri handel med varor och tj änster (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp) och Lars Ahlström (m) anser

NU 1987/88:8

de effekt. Regeringen har också i vissa sammanhang redovisat en positiv
uppfattning om värdet av ett fritt internationellt utbyte av varor och tjänster.
Dock, menar utskottet med instämmande i vad som sägs i motionerna
1986/87:U509 (m) och 1986/87:N433 (fp), präglas regeringens faktiska
handlande inom handelspolitikens område inte sällan av en helt annan
inställning. Sålunda är t.ex. den svenska importen av jordbruks-, trädgårdsoch
tekoprodukter reglerad. Frihandelssystemet bygger på ömsesidighet.
Om, som anförs i motion 1986/87:N343 (fp), svenska företag skall kunna
sälja sina varor i andra länder måste dessa länders företag kunna sälja sina
produkter här. Alla former av protektionism måste motverkas. Det gäller i
synnerhet gentemot u-länderna och de nyligen industrialiserade länderna,
NIC-länderna.

Enligt utskottets mening är en snar avveckling av Sveriges återstående
handelshinder mot u-landsimporten angelägen, detta med hänsyn dels till de
svenska konsumenternas intressen, dels till u-ländernas situation. En sådan
åtgärd skulle också stimulera till ett effektivt utnyttjande av de svenska
produktionsresurserna. Vad särskilt gäller avvecklingen av importbegränsningarna
på tekoområdet hänvisar utskottet till vad moderata samlingspartiets
och folkpartiets företrädare anförde härom våren 1987 vid utskottets
senaste behandling av tekofrågorna (NU 1986/87:25 res. 4, s. 21). Undanröjandet
av hindren mot u-landsimporten bör, anser utskottet, i stor utsträckning
kunna ske utan att förhandlingarna inom Uruguay-rundan först måste
avvaktas.

NIC-länderna har i många fall blivit en måltavla för de protektionistiska
strömningarna i världen. Dessa länder anklagas för att genom dumpade
priser söka tillskansa sig oproportionellt stor del av världsmarknaden.
Utskottet konstaterar dock att den svenska exporten har stimulerats av
tillväxten i NIC-länderna. Sverige har för närvarande ett icke obetydligt
överskott i handeln med dessa länder. Detta talar starkt till förmån för ett
undanröjande av resterande hinder i handeln mellan Sverige och NICländerna.

Utskottet instämmer i kraven i partimotionema från moderata samlingspartiet
och folkpartiet om att Sverige - bl.a. vid förhandlingarna inom den
nya GATT-rundan - med kraft bör verka för att de icke-tariffära handelshindren
avvecklas. De utökade försöken att begränsa importen genom t.ex.
krångliga tullförordningar, märkningskrav och diskriminerande offentlig
upphandling är oroande för en liten handelsnation som Sverige och för de
fattiga länderna. Sverige måste därför med största uppmärksamhet övervaka
att reglerna inom GATT respekteras. Från svensk sida bör man också med
ökad kraft verka för att olika handelshinder på tjänsteområdet undanröjs.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Därmed tillgodoses här behandlade delar av motionerna 1986/
87:N355 (m), 1986/87:N343 (fp) och 1986/87:N433 (fp). Ett uttalande av
angiven innebörd låter sig däremot inte förenas med vad som kommer till
uttryck i motion 1986/87:U543 (c). Den avstyrks följaktligen i berörd del.

NU 1987/88:8

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande fri handel med varor och tjänster
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N343yrkande 3, motion
1986/87:N355 yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N433 yrkande 2
och med avslag på motion 1986/87:U543 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Fri handel med varor och tjänster (mom. 1)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Utskottet
kan” och slutar på s. 12 med ”berörd del” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan alltså konstatera att det på internationell nivå pågår olika
förhandlingar och diskussioner med syfte att skapa en fri handel utan
handelshinder. Som anförs i motion 1986/87:U543 (c) är emellertid frihandel
inte ett mål i sig. I varje situation gäller det att bedöma de faktiska följderna
av frihandelsprincipens tillämpning. Det måste bli fråga om avvägningar
mellan olika samhällsintressen, vilket kan leda till att principen i vissa fall får
modifieras. En ansvarsfull handelspolitik bör alltså bygga på sådana överväganden
snarare än på en doktrinär tillämpning av frihandelsprincipen.
Riksdagen bör uttala sig för en sådan allmän inriktning av handelspolitiken.
Genom ett uttalande av denna innebörd skulle motion 1986/87:U543 (c)
tillgodoses i berörd del. Utskottet återkommer i det följande till motionärernas
konkreta yrkanden i nämnda motion och i motion 1986/87:N429 (c), vilka
bygger på den angivna grundsynen.

I övriga här behandlade motioner redovisas en, menar utskottet, ohämmad
tilltro till frihandelsprincipen och en brist på verklighetsanknuten insikt
om den internationella handelns mångfasetterade villkor. Något uttalande av
riksdagen med anledning av dessa motioner bör därför inte komma i fråga.
Motionerna avstyrks, alla i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande fri handel med varor och tjänster
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:U543 yrkande 1 och med
avslag på motion 1986/87:N343 yrkande 3, motion 1986/87:N355
yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N433 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Fri handel med varor och tjänster (mom. 1)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Utskottet
kan” och slutar på s. 12 med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning präglas motionerna 1986/87:U509 (m),
1986/87:N343 (fp) och 1986/87:N433 (fp) av en ensidig och verklighetsfrämmande
inställning till frihandelsprincipen.Vår tids frihandel har utvecklats
till en form för ekonomisk maktutövning som gynnar de redan rika och
starka. Den leder alltså till motsatsen av vad den klassiska frihandelsteorin

NU 1987/88:8

hävdar, nämligen till ökade ekonomiska klyftor. Uppbyggnaden av stora
multinationella företagsimperier och olika internationella kartellarrangemang
verkar i samma riktning.

Det nuvarande doktrinära frihandelssystemet skapar sålunda ökad ojämlikhet.
Det kan därför under en övergångsperiod vara nödvändigt att
tillämpa vissa protektionistiska åtgärder i syfte att skydda svaga och
beroende länders självständiga utveckling. Protektionism använd för att öva
påtryckning från rika och mäktiga länders sida är däremot förkastlig.

Sveriges insatser för den internationella handelns utveckling måste, menar
utskottet, göras utifrån perspektivet att det egna nationella oberoendet inte
skall inskränkas av embargokrav och skyddsåtgärder från stora industriländer.
Sverige har inget skäl att självt acceptera en grad av öppenhet som våra
stora handelspartner inte tillämpar. Vi har också anledning att aktivt arbeta
för utvecklings- och jämlikhetsmålen, vilka för närvarande lätt skyms undan i
diskussionen om världsekonomin och handelssystemet. Dessa mål gynnas
nämligen inte av den typ av handelssystem som frihandeln representerar.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. I
motion 1986/87:U543 (c) redovisas en insikt om den internationella handelns
komplexa natur. Motionärerna går dock enligt utskottets uppfattning inte
nog långt i sin analys. De synpunkter på frihandeln som förs fram i övriga här
behandlade motioner är helt väsensskilda från vad utskottet nu har anfört.
Berörda delar av dessa motioner avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande fri handel med varor och tjänster
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:U543 yrkande 1 och
med avslag på motion 1986/87:N343 yrkande 3, motion 1986/87:N355
yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N433 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Selektivt industristöd (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson
(m), Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

För att det skall kunna skapas en långsiktigt konkurrenskraftig ekonomi
och en tillfredsställande sysselsättningsutveckling i Sverige måste, menar
utskottet, vårt näringsliv anpassa sig till de internationella villkoren och
utnyttja de relativa fördelar som vårt land har jämfört med andra länder. En
industriproduktion som för sin fortlevnad förutsätter ett permanent industristöd
är en belastning för samhällsekonomin. Utskottet ansluter sig därför
till de synpunkter om selektivt industristöd som förs fram i motion
1986/87:N433 (fp). Sådant stöd bör så långt möjligt undvikas. I stället bör
problemen lösas genom erforderliga strukturomställningar. Riksdagen bör
genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad som här har anförts.
Motionen i aktuell del tillstyrks sålunda.

NU 1987/88:8

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande selektivt industristöd
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N433 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. U-landshandeln (mom. 3)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 14
som börjar med ”Det sagda” och slutar med ”delar avstyrks” bort ha
följande lydelse:

När det gäller u-landshandeln finns det dock skäl, menar utskottet, att här
än en gång understryka det angelägna i att Sveriges återstående handelshinder
mot u-landsimporten avvecklas. Utskottet vill härvidlag hänvisa till vad
som i det föregående har sagts om behovet av en fri och öppen handel.

Med det anförda avstyrks här behandlade delar av motionerna 1986/
87:U543 (c) och 1986/87:N318 (c).

6. U-landshandeln (mom. 3)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”delar avstyrks” bort ha följande lydelse:

Frågan om u-ländernas ställning inom världshandeln berörs sålunda i
pågående arbete inom såväl UNCTAD som Uruguay-rundan. Emellertid,
menar utskottet, kan problemet med den nuvarande balansen mellan
industri- och utvecklingsländer inte lösas enbart inom ramen för dessa
diskussioner, vilka huvudsakligen tar sin utgångspunkt i en önskan om öppen
och fri handel. Som anförs i motion 1986/87:U543 (c) kan frihandeln tvärtom
leda till negativa effekter beträffande fördelningen av ekonomiska resurser.

Utskottet instämmer därför i förslaget i nyssnämnda motion om att frågan
om frihandelns konsekvenser för relationerna mellan i-länder och u-länder
skall uppmärksammas från svensk sida. Det bör ankomma på regeringen att
ta ställning till formen för ett svenskt initiativ i frågan.

För att förbereda ett sådant initiativ kan det vidare, som föreslås i motion
1986/87:N318 (c), finnas skäl att en arbetsgrupp får i uppdrag att kartlägga de
tullarrangemang och andra handelshinder som är ägnade att försvåra
u-ländernas industrialiseringsutveckling. Gruppen bör därefter föreslå -främst i form av förslag till internationella handelsöverenskommelser - hur
dessa hinder skall kunna undanröjas. Regeringen bör tillse att en sådan
arbetsgrupp tillkallas.

Frågan om arbetsvillkoren i u-länderna och dess koppling till världshandeln
återkommer utskottet till i det följande. Utskottet föreslår att riksdagen
i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet nu har anfört.
Därmed tillstyrks motion 1986/87:U543 (c) i här aktuell del. Ett sådant
uttalande skulle också i allt väsentligt tillgodose motion 1986/87:N318 (c) i
berörd del.

NU 1987/88:8

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande u-landshandeln
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:U543 yrkande 2 och med
anledning av motion 1986/87:N318 i ifrågavarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. U-landshandeln (mom. 3)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”delar avstyrks” bort ha följande lydelse:

Frågan om u-ländernas ställning inom världshandeln berörs sålunda i
pågående arbete inom såväl UNCTAD som Uruguay-rundan. Tanken att
dessa diskussioner skall kunna leda till grundläggande förbättringar av
u-ländernas villkor ter sig dock, menar utskottet, som verklighetsfrämmande.
Innan frihandeln kan komma till sin rätt hos alla parter måste först en
ekonomisk världsordning med större jämlikhet skapas.

Utskottet instämmer (= reservation 6, s. 24) arbetsgrupp

tillkallas.

Enligt utskottets mening måste dock syftet med de åtgärder som nu har
förordats utvidgas jämfört med vad motionärerna har anfört. Insatserna bör
ta sikte på att ett internationellt handelssystem som tillgodoser u-ländernas
berättigade krav skall åstadkommas. Det nuvarande systemet premierar,
menar utskottet, i-ländernas exploatering av u-ländernas resurser och
befolkning.

Riksdagen bör genom ett uttalande ansluta sig till vad utskottet här har
anfört. Frågan om arbetsvillkoren i u-länderna och dess koppling till
världshandeln återkommer utskottet till i det följande.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande u-landshandeln
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:U543 yrkande 2 och
motion 1986/87:N318 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

8. Socialklausul i internationella handelsavtal (mom. 4)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör socialklausulsfrågan bearbetas vidare under
aktivt intresse från svensk sida. I ett första steg bör, såsom föreslås i motion
1986/87:N429 (c), en kartläggning göras av svensk import av varor som har
producerats under från hälso- och miljösynpunkt oacceptabla förhållanden
eller med utnyttjande av barn, slavarbetare eller underbetald arbetskraft.
Därvid bör också effekterna av importen på den inhemska produktionen
beaktas. Denna kartläggning bör sedan ligga till grund för svenska handelspolitiska
ställningstaganden i såväl bilaterala som internationella sammanhang.

NU 1987/88:8

Utskottet anser att införandet i GATT av en social- och miljöklausul bör
eftersträvas. Regeringen bör med största uppmärksamhet bevaka möjligheterna
härtill i samband med de nu aktuella diskussionerna inom GATT. Som
anförs i motion 1986/87:N318 (c) skulle sådana klausuler också kunna vara
till hjälp för u-länderna vid diskussioner med de multinationella företagen,
t.ex. inom textilindustrin, angående arbetsvillkoren m.m. vid företagens
fabriker i berörda länder.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin
mening. Med det sagda tillstyrks motionerna 1986/87:N429 (c), 1986/
87:N318 (c) och 1986/87:N376 (s), alla i ifrågavarande del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande socialklausul i internationella handelsavtal
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N318 i ifrågavarande del,
motion 1986/87:N376 yrkande 4 och motion 1986/87:N429 yrkandena
1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Tillfällig utförsel av metallskrot (mom. 6)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson
(m), Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det tillfredsställande att ett ytterligare steg i riktning mot
en liberalisering av skrothandeln nu har tagits genom överenskommelsen om
förhandlingar mellan EG och EFTA-länderna. Det torde dock dröja flera år
innan en sådan liberalisering kan komma till stånd. Bl.a. har kommerskollegium
anfört att det behövs en övergångsperiod på minst två år för
anpassningsåtgärder efter det att ett eventuellt samförstånd om en gemensam
avveckling av exportregleringen på området har uppnåtts.

Enligt utskottets mening finns det därför anledning att redan nu avveckla
licenskravet för utförsel av metallskrot avsett att efter bearbetning återanvändas
i det exporterande företagets egen tillverkning. En sådan lättnad i
exportregleringen skulle inte äventyra råvarutillgången inom landet. Som
anförs i motion 1986/87:N302 (m) skyddas genom nuvarande system
bearbetningsföretagen mot utländsk konkurrens till nackdel för de tillverkande
företagen.

Utskottet anser sålunda att regeringen bör vidta erforderliga åtgärder för
att befria nämnda skrotexport från licenskrav. I avvaktan på en sådan
ändring bör en generös licensgivning för denna export tillämpas.

Med det anförda tillstyrker utskottet i allt väsentligt motion 1986/87:N302
(m).

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande tillfällig utförsel av metallskrot
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:N302 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:8

10. Handels- och bytesbolag (mom. 7)

NU 1987/88:8

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Som tidigare har beskrivits (s. 4) är den svenska utrikeshandeln i mycket
stor utsträckning orienterad mot industriländerna. Under senare år har
denna inriktning ytterligare förstärkts. Utskottet delar motionärernas uppfattning
att tendensen mot ett ensidigt beroende av handeln med främst
USA, Japan och Västeuropa måste motverkas. Åtgärder bör därför vidtas
för att främja och utveckla handeln med statshandelsländerna.

Eftersom utrikeshandelsorganisationerna i öststaterna ofta ställer krav på
motköp anser utskottet att en åtgärd för att stimulera öststatshandeln skulle
vara inrättande av ett statligt handels- och bytesbolag. Som anförs i motion
1986/87: N304 (vpk) behövs ett bolag som förmår hålla samman de insatser
från olika företag som erfordras för att Sverige skall kunna konkurrera om
större exportorder, t.ex. gällande gruvprojekt. För att bolaget skall ges
önskvärd tyngd bör det helt eller till övervägande del ägas av staten. Till
bolaget bör regionala handelskontor knytas. Enligt utskottets uppfattning
bör regeringen ta initiativ till bildandet av ett handels- och bytesbolag med
den inriktning som här har skisserats. Med det anförda tillstyrker utskottet
motion 1986/87:N304 (vpk) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande handels- och bytesbolag
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N304 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehåll NU 1987/88:8

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Uppgifter i anslutning till motionerna 3

Viss statistik om Sveriges utrikeshandel 3

Aktuella handelspolitiska frågor . 4

NyGATT-runda 6

FN:s konferens för handel och utveckling 8

Utskottet 9

Inledning 9

Fri handel med varor och tjänster, m.m 9

U-landshandeln 13

Socialklausul i internationella handelsavtal 14

Skydd mot dumpad och subventionerad import 16

Tillfällig utförsel av metallskrot 17

Handels- och bytesbolag 19

Hemställan 20

Reservationer 20

1. Fri handel med varor och tjänster (m, fp) 20

2. Fri handel med varor och tjänster (c) 22

3. Fri handel med varor och tjänster (vpk) 22

4. Selektivt industristöd (m, fp, c) 23

5. U-landshandeln (m, fp) 24

6. U-landshandeln (c) 24

7. U-landshandeln (vpk) 25

8. Socialklausul i internationella handelsavtal (c, vpk) 25

9. Tillfällig utförsel av metallskrot (m, fp, c) 26

10. Handels-och bytesbolag (vpk) 27

göteb Stockholm 1987 14046