Näringsutskottets betänkande
1987/88:7

om energipolitik (prop. 1986/87:159, prop. 1986/

87:167) NU

1987/88:7

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1986/87:159 (miljö- och energidepartementet) om vissa
utgångspunkter för energisystemets omställning,

dels proposition 1986/87:167 (miljö- och energidepartementet) om ändring i
lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

dels tio motioner som har väckts med anledning av proposition 1986/87:159,

dels - delvis - en motion som har väckts med anledning av proposition
1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet,

dels - helt eller delvis - 21 motioner i energifrågor från allmänna motionstiden
år 1987.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för Svenska
bioenergiföreningen, för Swedegas AB samt för Götaverken Energy AB och
Generator AB.

Sveriges industriförbund har ingivit en skrivelse i ärendet.

En översikt över var i betänkandet förslagen i propositionerna och de olika
motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga (s. 132).

Sammanfattning

Regeringens förslag till riktlinjer för vissa utgångspunkter för energisystemets
omställning tillstyrks av utskottet. De innebär i huvudsak följande.
Processen med att utveckla alternativa energiformer och förbättra hushållningen
med energi skall sättas i gång så snabbt som möjligt. Avvecklingen av
kärnkraften skall i enlighet med tidigare riktlinjer vara genomförd senast år
2010. Ett utvecklingsprogram påbörjas. Avsikten är att en reaktor skall
kunna tas ur drift under perioden 1993-1995 och en andra reaktor under
perioden 1994-1996. Tillförseln av ny energi och hushållningens resultat
avgör dock när avvecklingen av reaktorer kan påbörjas. Det arbete som
pågår skall bedrivas så att regeringen våren 1988 kan redovisa preciserade
förslag till riksdagen.

1 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 7

Alla oppositionspartier riktar i motioner kritik mot propositionen och
menar att den utgör ett alltför ofullständigt underlag för riksdagens
ställningstagande. De framför i motionerna sin syn på energipolitikens
inriktning. Utskottet behandlar de olika sakfrågorna en och en. Samtliga
motionsyrkanden avstyrks av utskottet. Oppositionspartiernas företrädare
har följt upp sina motioner med reservationer. En förteckning över alla
reservationer - med partibeteckningar - finns i innehållsförteckningen
(s. 134 f.). Om inte annat sägs i denna sammanfattning föreligger reservationer
i enlighet med de motionsyrkanden som nämns.

Beträffande de allmänna riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken som
riksdagen fastställde år 1985 anför utskottet att de lägger grunden för en
fortsatt framgångsrik omställning av energisystemet. En huvuduppgift för
energipolitiken under resten av 1980-talet är att omställningen från olja till
förnybara och inhemska energikällor skall fullföljas, samtidigt som förutsättningarna
förstärks för att kärnkraften skall kunna avvecklas. Vid användning
och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav på säkerhet och
omsorg om miljön. Reservationer finns från vart och ett av oppositionspartierna.

Utskottet poängterar att riksdagens beslut om att kärnkraftsavvecklingen
skall slutföras år 2010 står fast. De nya riktlinjerna innebär att en
utgångspunkt skall vara att omställningsperioden utsträcks i tiden och
påbörjas under åren 1993-1995. Möjligheterna till ny energitillförsel och
resultatet av hushållningsåtgärder avgör när avvecklingen kan påbörjas.
Regeringen menar att en längre omställningsperiod ökar möjligheterna till
successiv anpassning och teknikutveckling. De samhällsekonomiska kostnaderna
ökar dock, framhåller utskottet, vid en tidigare påbörjad avveckling av
kärnkraften. Utskottet räknar med att regeringen i de preciserade förslag till
riksdagen som har aviserats till våren 1988 redovisar hur krav på ny
energitillförsel och energihushållning i så fall kan uppfyllas och vilka de
samhällsekonomiska effekterna kan bedömas bli.

Motionsyrkanden om energipolitikens inriktning i denna del (m) och om
ersättnings- och awecklingsplaner m.m. för kärnkraften (fp; c; vpk)
avstyrks. Andra yrkanden (c; vpk) om kärnkraft som avstyrks gäller
urdrifttagande av kärnkraftsreaktorerna Barsebäck 1 och 2 och Ringhals 2
samt ersättning till ägare av kärnkraftsreaktorer vid en avveckling. Också
motionsyrkanden om information rörande kärnkraftsproduktion (s; m), om
kärnvärmereaktorer (m), om internationell handel med ämnen och utrustning
på kärnenergiområdet (vpk) och om en studie av kärnkraft och
kärnvapen (vpk) avstyrks.

Den avgift som innehavarna av kärnkraftsreaktorer betalar in till staten för
att finansiera framtida kostnader för hantering av kärnavfall, avveckling av
anläggningar m.m. har regeringen för år 1987 fastställt till 1,9 öre per
levererad kWh från kärnkraftverk. Utskottet avstyrker motionsyrkanden (c;
vpk) om en höjning av avgiften. Härvid räknar utskottet med att sådana
ändrade förutsättningar som kan följa av ett kommande beslut om kärnkraftsavvecklingen
blir beaktade i det kommande beräkningsarbetet.

Ett motionsyrkande (vpk) gäller en fullständig redovisning av pågående
och planerade verksamheter och åtaganden när det gäller utländskt och

NU 1987/88:7

2

svenskt kärnavfall. Det avstyrks med hänvisning till redan lämnad information
i ämnet.

I två motioner (fp; c) lämnas förslag mot bakgrund av en allmän
redogörelse i propositionen för situationen i kraftsystemet. Bl.a. föreslås
åtgärder för att begränsa sårbarheten i kraftsystemet. Utskottet erinrar bl.a.
om ett utredningsuppdrag till statens energiverk och om berörda myndigheters
ansvar.

De av utskottet tillstyrkta riktlinjerna såvitt gäller prissättningen pä
elenergi innebär bl.a. att direkta statliga regleringar av elpriset bör undvikas.
Tillkomsten av ny elproduktion kommer att höja kostnaderna för den
samlade elproduktionen. Den elintensiva industrins situation skall beaktas
liksom de sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska aspekterna av höjda
elpriser. Motionerna gäller i den delen allmänna riktlinjer för prissättningen
och principer för energibeskattningen (m; fp; c). Ett yrkande (c) går ut på att
riksdagen skall uttala sig om sambanden mellan energisystemets utformning
och prisutvecklingen på elenergi. Ett annat (c) har innebörden att den
framtida prissättningen successivt skall anpassas till kostnader för elenergi
producerad i nytillkommande kraftverk. Utskottet pekar i sin avslagsmotivering
på att principerna för energibeskattningen skall ses över i en parlamentarisk
utredning om indirekta skatter. Elanvändningsdelegationen har analyserat
flera här aktuella frågor. Riksdagen skall senare få ta ställning till frågan
om höjt avkastningskrav för statens vattenfallsverk.

Förslag på specifika energiskatter avstyrks. Det gäller en ny uranskatt (c)
och höjning av skatt på elkraft producerad i kärnkraftverk (vpk). Andra
yrkanden om priser m.m. som avstyrks gäller eltaxor (fp; c) och kärnkraftens
kostnader (c). Ett yrkande (m) om prispåverkan av överföringsförluster följs
upp i en reservation (c).

Utskottet delar i fråga om elhushållning och elersättning regeringens
uppfattning att det kan komma att behövas statliga åtgärder för att övervinna
trögheter på elmarknaden. Ett mål är att elanvändningen skall kunna
begränsas så mycket att kärnkraftsavvecklingen kan genomföras utan att
andra samhällsmål hotas. I partimotioner från alla oppositionspartier finns
förslag inom detta område. Folkpartiets synpunkter ligger närmast regeringens.
Moderata samlingspartiet kritiserar regeringen för att den vill tillgripa
statliga åtgärder. Centern föreslår ett långsiktigt åtgärdsprogram. Vänsterpartiet
kommunisterna begär åtgärder som syftar till energisparande,
speciellt inom elförbrukningens område. Ett förbud mot fortsatt installation
av elenergi i värmesystemen och en snabb minskning av den höga andelen
elenergi föreslås likaså.

I en motion (s) föreslås ett riksdagsuttalande om det framtida energisystemet
och en industrivänlig elpolitik. Utskottet erinrar bl.a. om förslag av
elanvändningsdelegationen som övervägs i regeringskansliet.

Utskottet räknar i likhet med regeringen med att det i samband med
kärnkraftsavvecklingen blir nödvändigt att nya elproduktionsanläggningar
byggs. Bortfallet av elproduktion bör dock så långt det är ekonomiskt
fördelaktigt mötas genom minskningar i elanvändningen. Stränga miljökrav
skall ställas på alla nya elproduktionsanläggningar. Utskottet ser inte någon
anledning för riksdagen att nu ytterligare väga för- och nackdelar vid olika

NU 1987/88:7

3

sätt att producera elenergi mot varandra. Flera synpunkter hade lämnats i
motionerna (m; fp; c).

I fem av motionerna (m; c; vpk) berörs särskilt frågor om en utbyggnad av
mottryckskraft. Utskottet konstaterar i avslagsmotiveringen att det inför
kärnkraftsavvecklingen är angeläget att största möjliga underlag för samtidig
produktion av elenergi och värme skapas.

Förslaget i proposition 1986/87:167 om en ändring i ellagen tillstyrker
utskottet enhälligt. Det syftar till att underlätta tillkomsten av mindre
elproduktionsanläggningar. Motionsyrkanden om garantipris för viss
småskalig elproduktion (c) och om konkurrensförhållandena på energimarknaden
(fp) avstyrks liksom motionsyrkanden som rör vindkraft (fp; c; vpk),
solvärme (c; vpk), inhemska bränslen (c; vpk), kol (vpk) och naturgas (s;
vpk).

Regeringen aviserar ett förslag om samordning mellan bränslemiljöfonden
och det befintliga programmet för utveckling och introduktion av ny
energiteknik. Utskottet noterar detta och avstyrker motioner (m; c) inom
ämnesområdet.

Andra motioner som avstyrks gäller energistatistiken (m), sammanställning
över lyckade energisatsningar (c) och ägandeförhållanden vid energiproduktion
(c).

Proposition 1986/87:159
Förslag m. m.

Regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer som föredragande
statsrådet - miljö- och energiminister Birgitta Dahl - har förordat i fråga om
vissa utgångspunkter för energisystemets omställning.

Regeringen bereder vidare riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet i övrigt har anfört om energipolitikens framtida inriktning.

Huvudsakligt innehåll

I propositionen erinras om riksdagens beslut efter folkomröstningen år 1980
att avvecklingen av kärnkraften skall vara genomförd senast år 2010.

Ekonomiska och industriella skäl sägs tala för att processen att utveckla
alternativa energiformer och förbättra hushållningen med energi sätts i gång
så snabbt som möjligt. Därför skall arbetet med hushållning och tillförsel av
ny energi nu startas.

Ett utvecklingsprogram skall påbörjas. Avsikten med programmet är att,
med den nya energitillförseln, en reaktor skall kunna tas ur drift i intervallet
1993-1995. I intervallet 1994-1996 bör en andra reaktor kunna tas ur drift.
Tillförseln av ny energi och hushållningens resultat avgör dock när avvecklingen
av reaktorer kan påbörjas.

Det arbete som nu pågår skall bedrivas så att regeringen våren 1988 kan
redovisa preciserade förslag till riksdagen.

NU 1987/88:7

4

Proposition 1986/87:167
Förslag

Regeringen föreslår riksdagen att anta ett i propositionen framlagt förslag till
lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar.

Lagförslaget, som har granskats av lagrådet, finns i propositionen på s. 2 f.

Förslagets innebörd

Den föreslagna lagändringen innebär att det införs rätt för små, lokala
elproducenter att sälja elström till den som innehar områdeskoncession
enligt ellagen. Skyldigheten för koncessionshavaren att köpa ström skall
omfatta endast ström från sådana kraftverk som kan leverera en effekt av
högst 1 500 kilowatt.

Enligt gällande bestämmelser är kcncessionshavare skyldig att, på begäran
av den som utnyttjar elektrisk ström, underkasta sig reglering av pris och
övriga villkor för leverans eller överföring av ström. Lagändringen medför
att även den som levererar eller önskar leverera elström från ett litet
kraftverk till koncessionshavaren kan påkalla sådan prövning.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

Motionerna

Yrkanden

Den motion som har väckts med anledning av proposition 1986187:74 och som
behandlas här är:

1986/87:N143 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
sambanden mellan energipolitikens inriktning och elprisets utveckling.

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1986187:159 är
följande:

1986/87:N176 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. av regeringen begär förslag till awecklingsplan för den svenska
kärnkraften som skall vara genomförd senast inom tio år,

2. av regeringen begär förslag till avbrytande av reparationerna av
ånggeneratorerna i Ringhals 2,

3. av regeringen begär förslag till en snabbavveckling av Barsebäcksverket,

4. av regeringen begär förslag till en fördubbling av avgiften för finansiering
av kärnkraftens avfallskostnader från 2 till 4 öre/kWh,

5. av regeringen begär förslag till en skattehöjning på elkraft producerad i
kärnkraftverk på 6 öre/kWh.

1986/87:N177 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. avslår de av regeringen föreslagna riktlinjerna i fråga om vissa
utgångspunkter för energisystemets omställning,

NU 1987/88:7

5

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående energipolitikens framtida utformning.

1986/87:N178 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. med avslag på proposition 1986/87:159 i motsvarande delar godkänner
utgångspunkterna för energisystemets omställning i enlighet med vad som
anförs i denna motion och i motion 1986/87:N551,

2. av regeringen begär förslag under hösten 1987 om att kärnkraftens
avveckling inleds omedelbart med reaktorerna Barsebäck 1 och 2 samt
Ringhals 2,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
situationen i kraftsystemet,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
sambanden mellan energisystemets utformning och prisutvecklingen för el,

5. av regeringen begär förslag om ett långsiktigt åtgärdsprogram för att
minska andelen elvärme i enlighet med de riktlinjer som anförs i motionen,

6. av regeringen begär förslag om garantipris och mottagningsskyldighet
för elström producerad i kraftvärmeverk/mottrycksanläggningar och små
vind- och vattenkraftverk i enlighet med vad som anförs i motionen,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
energibeskattningens utformning,

8. av regeringen begär förslag om att en uranskatt på 1 öre/kWh skall
införas fr.o.m. den 1 januari 1988,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
såväl formerna för utveckling och demonstration av ny energiteknik som
behovet av en mångfasetterad och avancerad energimarknad.

1986/87:N179 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
avseende solvärmens möjligheter på 1990-talet,

2. beslutar att stöd till solvärmeanläggningar av godkänd kvalitet skall ges
enligt vad som anförts i motionen, dels som räntebidrag vid nybyggnad och
ombyggnad av flerbostadshus på samma grunder som tillämpas för övriga
delar av byggnaden, dels i övriga fall som ett 50-procentigt investeringsbidrag
t.o.m. år 1990 och därefter [med] en successiv nedtrappning så att bidraget i
princip upphör 1994.

1986/87:N180 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen av regeringen begär
att som alternativ för ersättning i samband med kärnkraftsavveckling skall
prövas i motionen redovisade förslag angående dels ersättning via kraftbörsen
och en prisregleringsfond, dels ersättning genom en omfördelning av
vattenkraftstillgångarna.

1986/87:N181 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. av regeringen begär förslag till en ersättnings- och avvecklingsplan för
kärnkraften och därvid anger de förutsättningar som bör gälla med avseende
på miljön, beredskapen, priser och tariffer för el, beskattningen av energi,
statligt stöd till energiteknisk utveckling, åtgärder för ökad hushållning med
energi/el och regionalpolitiska aspekter,

NU 1987/88:7

6

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt i motionen
anförts om kärnkraftsavveckling och användning av och hushållning med
energi.

1986/87:N182 av Margareta Fogelberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att staten aktivt skall medverka
till en energimarknad som inte ger utrymme för vare sig monopol eller
konkurrensbegränsning,

2. som sin mening ger regeringen till känna att staten skall ge konkurrerande
aktörer rimliga villkor och möjliggöra leverans till elnätet t.ex. genom att
reglera ersättningen till ny småskalig kraft.

1986/87:N183 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ och
medverkan syftande till objektiv information om kärnkraftsproduktionen
samt vad som anförts om framtida åtgärder för anställda inom kärnkraftsindustrin.

1986/87:N184 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen

1. avslår proposition 1986/87:159,

2. av regeringen begär förslag om en konkret avvecklingsplan för
kärnkraften, så att det sista aggregatet kan ställas av senast år 2000 i enlighet
med vad som anförts i motionen.

1986/87:N185 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. av regeringen begär åtgärder för att nu inleda kärnkraftsavvecklingen
med att ta Barsebäck och Ringhals ur drift,

2. avslår regeringens förslag om att baskraft i första hand skall byggas ut för
att ersätta kärnkraften,

3. av regeringen begär en sammanställning och slutsatser av lyckade
energisatsningar som stämmer med riksdagens beslut om ett energisystem
baserat på energihushållning och inhemska förnybara energikällor.

De motioner från allmänna motionstiden år 1987 som behandlas här är
följande:

1986/87:N304 av Paul Lestander m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna att förhandlingar om
rysk-svenskt gassamarbete bör ingå som en del i diskussioner om det svenska
gruvengagemanget i Kolaprojektet,

3. som sin mening ger regeringen till känna att det krävs en mycket snabb
handläggning av denna fråga mot bakgrund av den alarmerande situationen
för gruvarbetarkåren i Sverige.

1986/87:N395 av Erik Holmkvist (m) såvitt gäller yrkandet (1) - med
motivering i motion 1986/87:A464 - att riksdagen begär att regeringen ger
statens vattenfallsverk i uppdrag att göra en ny översyn av överföringsförlusternas
påverkan på priset på elkraft i Norrbotten.

1986/87:N396 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Marianne Karlsson (c)
såvitt gäller yrkandet (1) - med motivering i motion 1986/87:A466 - att

NU 1987/88:7

7

riksdagen beslutar att enligt vindkraftutredningens förslag förlägga en
gruppstation till vardera Motala och Vadstena kommuner.

1986/87:N501 av Håkan Stjernlöf (m) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen verkar för en övergång till det internationella WEC-systemet på
energistatistikens område.

1986/87:N506 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. hos regeringen hemställer om en grundlig och objektiv redovisning av
kärnkraftens fullständiga kostnader,

2. beslutar om ett förbud mot fortsatt installation av el i värmesystemen
och en snabb minskning av dess nu höga andel,

3. beslutar att en avgift på 6 öre/kWh skall införas på elproduktionen i
kärnkraftverken och att dessa pengar skall användas för att befrämja
användningen av förnyelsebara energislag som sol- och vindenergi,

4. beslutar att avgiften enligt finansieringslagen för kärnkraftens framtida
kostnader fördubblas från nu 2 till 4 öre/kWh,

6. hos regeringen hemställer om en fullständig redovisning, en vitbok, om
pågående och planerade verksamheter och åtaganden när det gäller svenskt
och/eller utländskt kärnavfall,

7. hos regeringen hemställer om en uttömmande redogörelse för sambandet
kärnkraft-kärnvapen,

8. hos regeringen hemställer om förslag till en ändrad svensk politik inom
IAEA och andra internationella organ, så att den dubbla attityden att arbeta
mot kärnvapen men för kärnkraftsspridning avskaffas,

9. beslutar om ett förbud mot svensk export av kärnteknologi,

10. av regeringen kräver att en avvecklingsplan för den svenska kärnkraften
presenteras under 1987, i enlighet med motionens förslag,

11. beslutar om en omedelbar stängning av Barsebäck,

14. hos regeringen hemställer om förslag till en snabb utbyggnad av
vindkraften,

15. hos regeringen hemställer om förslag till snabb utbyggnad av kraftvärme-
och mottrycksproduktionen,

16. beslutar om införandet av importlicenser för kol,

17. hos regeringen hemställer om åtgärder som säkrar de inhemska
bränslenas fortsatta användning,

20. hos regeringen hemställer om förslag till utbyggnad av ett brett
solenergiprogram.

1986/87:N509 av Ove Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts om vårt framtida
energisystem och en industrivänlig elpolitik.

1986/87:N515 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om åtgärder för energisparande, speciellt inom
elförbrukningens område, i enlighet med motionens förslag.

1986/87:N521 av Ing-Marie Hansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen begär
att regeringen prövar möjligheterna att på lämpligt sätt utreda frågan om
gasförbindelse mellan Sverige och Finland.

NU 1987/88:7

8

1986/87:N522 av Oswald Söderqvist m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder som så fort som möjligt gör Östgasprojektet
verkligt.

1986/87:N523 av Bertil Måbrink (vpk) och Jörn Svensson (vpk) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att naturgasdrift vid Karlshamns oljekraftverk
omgående prövas.

1986/87:N525 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om ett
femårigt stöd till solvärmeteknik enligt de riktlinjer som redovisas i
motionen.

1986/87:N526 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att den
framtida prissättningen på el successivt skall anpassas till kostnaden för el
producerad i nytillkommande kraftverk och att den ”extra” vinst som
därigenom uppstår i befintliga kraftverk på lämpligt sätt skall återföras till
konsumenter och näringsliv.

1986/87:N527 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
hemställer om kraftfulla åtgärder för att snarast få till stånd en kostnadsanpassad
eltaxa och stimulansåtgärder för att främja en minskad årstidsvariation
i elanvändningen.

1986/87:N534 av Alf Svensson (c) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
energipolitikens inriktning.

1986/87:N535 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag på en konkret avvecklingsplan för kärnkraften i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1986/87-.N536 av Ivar Franzén (c) och Bertil Jonasson (c) vari yrkas att
riksdagen

1. beslutar om ett 25-procentigt bidrag till vindkraftsanläggningar enligt de
riktlinjer som redovisas i motionen,

2. beslutar att kostnaden för detta bidrag skall tas ur den energiutvecklingsfond
som centern i annat sammanhang har föreslagit skola inrättas.

1986/87:N540 av Agne Hansson (c) och Anna Wohlin-Andersson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som gör det möjligt att
tillämpa partrederiprincipen vid ägande och drift för energiproduktion.

1986/87:N544 av Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sårbarheten i elförsörjningen,

2. som sin mening ger regeringen till känna behovet av att skyndsamt
undersöka vilka handlingsmöjligheter som står till buds om stora delar av
kärnkraftsproduktionen måste snabbavställas vid krig, beredskap eller
haveri i svenska verk.

1986/87:N548 av Bo Lundgren (m) vari - med motivering i motion
1986/87: Jo835 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts beträffande den framtida energipolitiken och skogsskadeutvecklingen.

NU 1987/88:7

9

1986/87:N550 av Jan Sandberg m.fl. (m) vari - med motivering i motion
1986/87:Jo836 - yrkas att riksdagen beslutar att kärn värme typ Secure får
användas för uppvärmning av bostäder m.m.

1986/87:N551 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
sambanden mellan energianvändning, miljö, resurshushållning och ekonomisk
utveckling,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
energipolitikens inriktning,

3. hos regeringen begär förslag om ett handlingsprogram för effektivare
energianvändning, utnyttjande av. inhemsk miljövänlig förnybar energi,
avveckling av kärnkraften och ett fortsatt minskat oljeberoende, i enlighet
med vad som anförs i motionen,

4. hos regeringen begär förslag om en energins utvecklingsfond, i enlighet
med de riktlinjer som förordas i motionen,

5. beslutar att från den 1 juli 1987 ta ut en utvecklingsavgift med 2 öre/kWh
på el,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
prissättningen för elström,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
nivån för avgifter enligt lagen om finansiering av utgifter för använt
kärnbränsle.

Motivering

I detta avsnitt återges motiveringen för vissa förslag av principiell och
övergripande natur rörande riktlinjer för energiproduktion och energihushållning
i allmänhet. De återfinns i partimotioner från de fyra oppositionspartierna.
Motionerna har väckts dels under allmänna motionstiden, dels
med anledning av proposition 1986/87:159.

Moderata samlingspartiet konstaterar i motion 1986/87:N177 att de utvärderingar
som har gjorts efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen
våren 1986 inte ger anledning till en förändrad säkerhetsbedömning av de
svenska kärnkraftsreaktorerna. I motionen utvecklar partiet sin syn på
socialdemokraternas energipolitik. Motionärerna drar slutsatsen att socialdemokraterna
är djupt splittrade i energifrågan och att detta leder till att
Sveriges intressen får stå tillbaka för partiets behov.

Proposition 1986/87:159 innehåller varken några konkreta förslag eller
några entydiga riktlinjer, heter det vidare. Regeringen säger dock att den
räknar med att det bör finnas förutsättningar för att ta en kärnkraftsreaktor
ur drift under perioden 1993-1995 och en under perioden 1994-1996. Den
begär dessutom att riksdagen skall godkänna vad som kallas riktlinjer, trots
att dessa inte låter sig tolkas. Detta är, hävdas det i motionen, ett tillräckligt
skäl för att riksdagen skall avslå propositionen. Om propositionen bifalls kan
detta i framtiden komma att tolkas som ett beslut att två kärnkraftsreaktorer
skall avvecklas senast år 1996. Det innebär vidare en ytterligare låsning vid en
avveckling av de därefter återstående reaktorerna åren 1996-2010. Konse -

NU 1987/88:7

10

kvenserna härav är, anförs det, inte redovisade i propositionen.

Det är, fortsätter motionärerna, en märklig arbetsgång när regeringen
först - utan något som helst underlagsmaterial - säger att det vid mitten av
1990-talet kommer att föreligga förutsättningar för att avveckla två kärnkraftsreaktorer
och därefter tillsätter utredningar just för att klarlägga om
det finns sådana förutsättningar.

I motionen berörs också det höjda avkastningskrav på statens vattenfallsverk
som aviseras i propositionen. Motionärerna menar att de elprishöjningar
som blir konsekvensen av den socialdemokratiska energipolitiken grundligt
kommer att påverka den svenska ekonomin. De jämför regeringens
”planerade elprischock” med de oljeprischocker som tidigare har gett stora
omställningsproblem. En skillnad är dock att också Sveriges konkurrentländer
utsattes för oljeprischockerna. Det finns, anförs det, ett direkt samband
mellan ökad ekonomisk aktivitet och ökad elförbrukning. Sverige har behov
av mer elkraft - inte av att avveckla kraftverk.

Vid ett riksdagsbeslut år 1988 om avveckling av två reaktorer, såsom det
har framställts i propositionen, kommer, sägs det i motionen, regeringen
troligen att tvingas förlita sig på att kraftbolag under stor tidspress bygger
kraftverk som baseras på konventionell och utprövad teknik. Den mest
utprövade tekniken är kol- och oljekraftverk. Motionärerna refererar till att
statens energiverk har beräknat att det skulle kosta ca 20 miljarder kronor att
avveckla två reaktorer och ersätta dem med kolkondenskraftverk. Därtill
kommer kompensation till kraftbolagen. Sydkraft har angivit att kostnaderna
för att ta de två Barsebäcksreaktorerna ur drift kommer att belöpa sig till
minst 25 miljarder kronor. Beträffande gaskraftverk är det svårare att göra
kostnadsprognoser.

I fråga om miljömässiga konsekvenser anförs att kärnkraftverken inte ger
upphov till några luft- eller vattenföroreningar. Alternativen till kärnkraft
utgörs alla av kraftkällor som innebär betydande miljöpåverkan. Motionärerna
finner en slutsats av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl vara att det skall
krävas av politiker och massmedia att de till allmänheten förmedlar en
vederhäftig bild av kärnkraftens och andra energikällors för- och nackdelar i
stället för att underblåsa den oro som har varit en naturlig följd av
Tjernobylkatastrofen. Om så sker skulle allmänhetens kunskap efter hand
öka och därmed också förståelsen för behovet av att bibehålla kärnkraften.

Konsekvenserna av en förtida kärnkraftsavveckling bedöms av motionärerna
vara så allvarliga från såväl miljö- som kostnadssynpunkt att en sådan
avveckling vore orimlig. Det finns, hävdar de, inte någon anledning att
fastställa när de nuvarande kärnkraftverken skall tas ur drift. Avgörandet
bör träffas med hänsyn till dessa kärnkraftverks säkerhet. Eftersom man inte
för närvarande kan peka ut någon både miljövänlig och säker kraftkälla som
kan ersätta kärnkraften bör man vänta så länge som möjligt med ett
avvecklingsbeslut. Motionärerna vill vidare att kärnvärmeverk enligt den
s.k. Securemodellen skall utvärderas förutsättningslöst.

Moderata samlingspartiets energipolitik sammanfattas på följande sätt:
- De nuvarande kärnkraftsreaktorerna bör nyttjas så länge de uppfyller
säkerhetskraven. Dessa krav skall revideras och skärpas om nya erfarenheter
framkommer.

NU 1987/88:7

11

- Nya koleldade kraftverk bör undvikas. Endast prototypanläggningar för
miljövänlig teknik bör för närvarande byggas. Gränsvärdena för utsläpp
från de existerande anläggningarna måste skärpas väsentligt.

- Naturgasnätet bör kunna byggas ut i den takt som det finns marknadsmässiga
förutsättningar för.

- Vattenkraften bör inte byggas ut i de orörda huvudälvarna. Utbyggnaden
i andra vattendrag bör främst inriktas på ombyggnad och effektivisering
av befintliga anläggningar.

- Energibeskattningen måste ses över. Den nuvarande skattemässiga
favoriseringen av kol bör avskaffas. Skatten bör baseras på energilikformighet.
Hänsyn bör tas till olika energiformers miljökonsekvenser. Man
bör överväga att inordna energiskatterna i mervärdeskattesystemet.

Folkpartiets syn på energipolitiken kommer till uttryck i motion 1986/
87:N181. Motionärerna konstaterar att det numera råder bred enighet om att
kärnkraften bör vara avvecklad till år 2010. Detta finner de mycket
glädjande. De uttalar att det nu, när det föreligger ett utredningsmaterial
som har remissbehandlats, borde vara en uppgift för regeringen att skapa
klarhet om energipolitikens inriktning. Propositionen ger dock ingen klarhet,
menar motionärerna, utan lägger snarare ut nya dimridåer. Uppenbarligen
har, sägs det, oenigheten och splittringen inom det socialdemokratiska
partiet gjort regeringen handlingsförlamad.

Motionärerna erinrar om att ett handlingsprogram för energipolitiken har
presenterats av folkpartiet i en rapport benämnd Offensiv energipolitik för
ersättning och avveckling av kärnkraften. Partiets ställningstaganden i
energifrågan efter reaktorolyckan i Tjernobyl sammanfattas där i tolv
punkter som i korthet har följande innebörd:

- Utvärderingen av de händelser som förorsakade reaktorolyckan ger inte
anledning att ompröva synen på säkerheten i de svenska kärnkraftverken.
Erfarenheterna från Tjernobyl skall emellertid beaktas i det fortlöpande
arbetet på att höja kärnkraftssäkerheten i Sverige.

- Riksdagsbeslutet våren 1985 angående avveckling av det svenska kärnkraftsprogrammet
bör i allt väsentligt ligga fast. Den tid som står till
förfogande behövs för att utveckla den teknik som kan komma till
användning. Tid behövs också för att förhandla fram de avtal, t.ex. om
gasleveranser, som kan bli aktuella.

- Åtgärder för en förbättrad energihushållning måste snarast vidtas.

- Man bör i planeringen utgå från att kärnkraften i betydande utsträckning
kan behöva ersättas av energi som produceras i andra former.

- En plan för ersättning och avveckling av kärnkraften bör snarast
utarbetas och föreläggas riksdagen.

- Beredskapen att möta olyckor i kärnkraftverk inom och utom Sverige
måste förstärkas.

- Den kompetens inom områdena för kärnkraftssäkerhet och strålskydd
som finns i Sverige bör bevaras och, inom vissa områden, förstärkas.

- Svenskt kärnkrafts-, säkerhets- och strålskyddskunnande skall ställas till
omvärldens förfogande.

- Sverige bör intensifiera sina ansträngningar att inom IAEA nå beslut om
internationellt accepterade säkerhetsnormer för kärnkraften och om rätt

NU 1987/88:7

12

och skyldighet för IAEA att kontrollera efterlevnaden av dessa normer.

- Statsmakterna bör ange de långsiktiga riktlinjerna och principerna för
taxesättningen på elenergi och för beskattningen av olika energiråvaror.

- Ökade resurser bör tillföras forskning om teknik för framtagning,
överföring och användning av energi.

- En kunnig och välmotiverad personal är en förutsättning för säker drift av
kärnkraftverken. Personalen skall ges det erkännande den är väl förtjänt
av. Den måste också kunna känna sig förvissad om fortsatt anställning och
meningsfulla arbetsuppgifter även efter kärnkraftsawecklingen.

I motionen hänvisas till att den nämnda rapporten upptar ett principförslag
om vad som bör ingå i en ersättnings- och avvecklingsplan för kärnkraften.
Utgångspunkten bör vara ett uppdrag från statsmakterna till kraftföretagen
att dessa inom viss angiven tid skall inkomma med förslag om lokalisering av
anläggningar för ny kraftproduktion. För att kraftföretagen skall kunna
fullgöra detta uppdrag måste statsmakterna ange de förutsättningar som skall
gälla med avseende på bl.a. miljön, beredskapen, priser och tariffer för
elenergi, beskattningen av energi, statligt stöd till energiteknisk utveckling,
åtgärder för ökad hushållning med energi och regionalpolitiska aspekter.

Motionärerna betonar vidare att de samhällsekonomiska kostnaderna blir
högre ju tidigare man väljer att påbörja kärnkraftsawecklingen. De finner
det mot den bakgrunden häpnadsväckande att föredragande statsrådet i
propositionen hävdar att ekonomiska skäl talar för att man skall utsträcka
avvecklingsplanen.

I likhet med regeringen räknar motionärerna med att kärnkraftsavvecklingen
och därmed följande investeringar i ny produktionsteknik kommer att
leda till en högre elprisnivå. De framtida elprishöjningarna måste emellertid
ske successivt. Regeringen borde kontinuerligt bevaka att statens vattenfallsverk
tillämpar en taxesättning som stimulerar till effektiv energianvändning
och som jämnar ut energikonsumtionen över dygn och årstider. Pris- och
skattesystemet borde vara utformat så att en höjning av elpriset främst slår
igenom på icke elspecifika användningsområden. Det finns skäl, anser
motionärerna, att man ånyo prövar att helt eller delvis inordna energibeskattningen
i mervärdeskattesystemet.

Vid en snabb avveckling av kärnkraften skulle, sägs det vidare, anläggningar
för ny kraftproduktion i allt väsentligt behöva baseras på befintlig
teknik. Denna uppfyller inte de höga miljökrav som folkpartiet vill ställa på
anläggningar som skall vara i bruk in på 2020-talet. Motionärerna understryker
att ny och från miljösynpunkt väsentligt bättre teknik håller på att
utprovas och kan vara färdig att sättas i storskalig produktion inom cirka fem
år. De betonar att det är energianvändaren som skall fatta beslut om
elhushållning och elersättning. I det sammanhanget får kraven på god miljö
inte glömmas bort. En betydande del av avvecklingen måste klaras med nya
kraftverk för basproduktion. Vägledande för arbetet med nya kraftverk skall
vara effekter på miljö och ekonomi. Det vore enligt motionärerna värdefullt
om miljöfördelarna i kraftproduktion baserad på energiskog och biomassa
kunde tas till vara. Detsamma gäller också vind och naturgas, även om man
med den senare energikällan har kvar problemen med koldioxidutsläpp. I det

NU 1987/88:7

13

fortsatta arbetet bör prövas vilka ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas
för att skapa förutsättningar för ekonomiskt sunda projekt baserade på
användning av dessa energiråvaror.

I motion 1986/87:N551 från allmänna motionstiden utvecklar centerpartiet sin
syn på energipolitiken. Här förespråkas en decentralistisk energipolitik. Det
övergripande målet för en sådan politik är att varje energikälla som skall
användas i större omfattning och under längre tid skall ingå i naturens eget
kretslopp. Samhällets åtgärder skall inriktas på att stödja introduktion och
användning av inhemsk, förnybar och miljövänlig energi, ny energiteknik
och sparande. Det är, anför motionärerna, av såväl ekonomiska som
miljömässiga skäl nödvändigt att energipolitiken på kort och lång sikt
inriktas på effektivitet och hushållning. Hushållning med tillgängliga resurser
innebär en strävan att inte använda mer högvärdig energi än vad varje
situation kräver. Olje- och kolberoendet skall minskas och kärnkraftens
avveckling säkerställas.

Motionärerna lägger fram ett handlingsprogram för effektivare energianvändning,
utnyttjande av inhemsk miljövänlig och förnybar energi, avveckling
av kärnkraften och ett fortsatt minskat oljeberoende. Enligt detta
program skulle 60 TWh elenergi från kärnkraft kunna ersättas enligt
följande:

- effektivare energianvändning (15-20 TWh),

- ökad kraftvärmeproduktion och mottrycksproduktion av elenergi med
utnyttjande av den småskalighet som biogas möjliggör (15-20 TWh),

- utbyte av elenergi mot bränsle (biobränslen, biogas, naturgas, gas ur
torvmossar) inom värmesektorn (15-20 TWh),

- utbyte av elenergi mot biogas och naturgas i industriella processer (3-5
TWh),

- utnyttjande av solenergi direkt (för uppvärmning och tappvatten) och för
framställning av elenergi (4-10 TWh),

- vindkraftsproduktion, till betydande del småskalig (5-10 TWh),

- ökat utnyttjande av vattenkraft genom effektivisering och kompletterande
utbyggnad samt anläggning av minikraftverk (3-5 TWh).

Katastrofen i Tjernobyl visar, fortsätter motionärerna, att beslutet om
kärnkraftens avveckling måste genomföras så snabbt som möjligt. De kräver
att konkreta åtgärder vidtas omgående så att avvecklingen av kärnkraften,
omställningen och förnyelsen av energisystemet inleds nu. Centerpartiet
kräver i korthet följande åtgärder. Beslutet om byte av ånggenerator i
Ringhals 2 rivs upp. Tillgängliga medel utnyttjas för insatser i syfte att öka
användningen av biobränslen och åstadkomma effektivare energianvändning.
Barsebäcksverket avvecklas utan dröjsmål. Åtgärder för ökat sparande,
effektivare energianvändning och intensifierad utbyggnad av alternativen
vidtas omedelbart. En energiutvecklingsfond, finansierad med en avgift
på 2 öre per kWh elenergi, inrättas. Ändrade riktlinjer för energibeskattningen
antas. Stödet till energiforskning förstärks.

I motion 1986/87:N178 framför centerpartiet synpunkter på socialdemokraternas
energipolitik och lämnar förslag på utgångspunkter som borde

NU 1987/88:7

14

gälla för energisystemets omställning. Efter att ha gjort en tillbakablick från
mitten av 1970-talet fram till våren 1987 drar motionärerna slutsatsen att
socialdemokraterna är splittrade i energifrågan och saknar vilja att fullfölja
långtgående utfästelser som har gjorts tidigare. De förpliktigande uttalanden
som regeringsföreträdare gjorde efter olyckan i Tjernobyl har på intet sätt
motsvarats av konkreta handlingar, anförs det. Tvärtom har regeringen
försämrat möjligheterna för de alternativa energislagen. Den nu framlagda
propositionen är ett eko av vad industrin och kärnkraftsvänner inom
socialdemokratin står för. Den socialdemokratiska energipolitiken har
medfört dels att snedbelastningen över året i kraftsystemet har blivit allt
påtagligare, dels att sårbarheten har blivit större genom att andelen elenergi
för uppvärmning av bostäder har ökat.

Sammantaget innebär centerns förslag att kärnkraftens avveckling skall
inledas omgående med att Barsebäcksverket och Ringhals 2 tas ur drift och
skall slutföras under 1990-talet. Förslag till åtgärder för ökat sparande,
effektivare energianvändning och en intensifierad utbyggnad av alternativen
har också lagts fram. Grundläggande för centerpartiets avvecklingsplan är att
miljöbelastningen skall bli minimal. Produktion av kondenskraft och utnyttjande
av fossila bränslen skall därför undvikas. Det viktigaste tillkommande
produktionsalternativet i avvecklingsplanen är kraftvärme/mottryck. Även
vindkraft och solenergi beräknas kunna ge betydande tillskott.

Motionärerna understryker att elprisets utveckling kommer att bestämmas
av kostnaderna för och omfattningen av ny elproduktion. Ju större andel av
den totala produktionskapaciteten som den befintliga vattenkraften svarar
för och ju mindre behovet är av ny dyr elproduktion, desto långsammare
kommer kostnaderna för elenergin att öka. Regeringens, kraftbolagens och
industrins nuvarande energipolitik kommer, om den genomförs, att leda till
en elprischock som varken samhället eller de enskilda människorna kommer
att kunna bära utan betydande uppoffringar.

Det är, sägs det i motionen, centerpartiets alternativ som skapar förutsättningar
för en gynnsammare utveckling av priset på elenergi. Detta alternativ
innebär en effektivare elanvändning och en nytillkommande elproduktion
som främst baseras på bränslesnål samproduktion av elenergi och värme,
kombinerad med insatser för att långsiktigt nedbringa den slutliga elanvändningen
på årsbasis till ca 100 TWh.

Motionärerna påpekar att elpriset i konsumentledet även kommer att
bestämmas av vilket prissättningssystem man väljer. Ett mål måste vara att
en omläggning av skatter och avgifter på energi och andra produktionsfaktorer
skall ske inom ramen för ett oförändrat skattetryck. En förändring av
energibeskattningen bör genomföras på sådant sätt att den främjar ett
effektivare bränsleutnyttjande och stimulerar till användning av miljövänlig
förnybar energi.

I motionen föreslås vidare ett långsiktigt åtgärdsprogram som syftar till att
ge förnyelsen av energisystemet en samhällsekonomiskt och miljömässigt bra
inriktning. Följande riktlinjer för ett sådant program skisseras:

- En energins utvecklingsfond inrättas, finansierad med en årsavgift på 2
öre/kWh elenergi.

NU 1987/88:7

15

- Investeringsbidrag utgår till solenergianläggningar, små vattenkraftverk,
vindkraftverk, eldningsanläggningar för biobränslen och småskalig kraftvärmeproduktion
.

- Småhusägare och bostadsrättsinnehavare får rätt att göra avdrag i sin
deklaration för investeringar som medför effektivare energianvändning
och användning av förnybar energi i stället för elenergi och fossila
bränslen. Direkta bidrag skall kunna ges när det krävs mer omfattande
insatser för övergång från direktverkande elenergi till annan uppvärmning.

- Investeringsbidrag på 15-25 % ges för åtgärder som främjar effektiv
energianvändning i flerbostadshus och lokaler.

- Stöd ges till återuppbyggnad av en effektiv energirådgivning på lokal
nivå.

- Lagstiftningen om förbud mot installation av direktverkande elenergi i
permanentbebyggelse skärps.

Åtgärdsprogrammet förutsätter att omställningen av energisystemet genomförs
på sådant sätt att nytillkommande elproduktion i huvudsak sker som
samproduktion av elenergi och värme. Det är enligt motionärerna nödvändigt
att förnyelsen av energisystemet i möjligaste mån kommer till stånd utan
restriktioner och förbud och utifrån de ramar en socialt och miljömässigt
anpassad marknadsekonomi ger.

Vänsterpartiet kommunisterna kritiserar i motion 1986/87:N176 regeringen
för att efter Tjernobylolyckan ha fördröjt och uppskjutit nödvändiga beslut
genom nya utredningar, förhalningar och diskussioner. Händelseförloppet
från kärnkraftsolyckan till propositionen betecknas som ”berget som födde
en råtta”.

I propositionen tar regeringen inte ställning, anför motionärerna. Den har
inga nya förslag att komma med, som skulle kunna leda till att energisystemet
snabbt ställs om och att kärnkraften avvecklas inom de närmaste åren.
Regeringen har inte ens nått fram till de fakta och slutsatser som redan inför
folkomröstningen redovisades av kärnkraftsmotståndarna. Bland de förhållanden
som motionärerna syftar på är följande. Stora möjligheter skapas
genom ny teknik, både på produktions- och konsumtionssidan. Det är
långtifrån så att hela kärnkraftens andel av elproduktionen behöver ersättas
med nya anläggningar. Det är det stora elberoendet med åtföljande
överlastning av distributionssystemet som är det stora hotet vid toppbelastningar.
Sparande och uppbyggnad av ett alternativt energisystem i Sverige
hindras effektivt av att elenergi dumpas till internationellt sett fantastiskt
låga priser.

Det uttalas i motionen att vänsterpartiet kommunisterna underkänner
propositionen. Den utgör, heter det, inget dokument som på något sätt
öppnar för en avveckling av kärnkraften i Sverige i enlighet med utslaget i
folkomröstningen och riksdagens beslut. Den vittnar om brist på vilja och
handlingskraft, eftergifter åt kraftbolagen och ett förhalande av de nödvändiga
beslut som kan ge det nya energisystem Sverige behöver. I stället flaggar
man för en ny proposition våren 1988. Det kommer att gå ännu ett år
kännetecknat av ovisshet och stora tempoförluster.

NU 1987/88:7

16

Kompletterande uppgifter
Riksdagsbeslut om kärnkraftsprogrammet m.m.

Tiden före folkomröstningen

1975 års energipolitiska beslut (prop. 1975:30, NU 1975:30, rskr. 1975:202)
innefattade ett kärnkraftsprogram enligt vilket Sverige år 1985 skulle ha
tretton kärnkraftsaggregat. Det socialdemokratiska partiet och moderata
samlingspartiet stödde denna linje. Folkpartiet förespråkade elva aggregat.
Centerpartiet kunde acceptera ett program som omfattade fem aggregat,
medan vänsterpartiet kommunisterna endast godtog de fyra aggregat som då
var i drift.

Den trepartiregering som bildades efter riksdagsvalet år 1976 uttalade i sin
regeringsförklaring att satsning på kärnkraft inte kunde ske om inte de risker
som är förbundna med kärnkraft kunde bemästras på ett betryggande sätt. I
detta syfte föreslog regeringen en lag enligt vilken frågor om hanteringen av
använt kärnbränsle och högaktivt avfall skulle vara lösta innan ytterligare
någon kärnreaktor fick tas i drift. Denna lag, den s.k. villkorslagen
(1977:140), trädde i kraft i maj 1977. Vidare införde riksdagen i juni 1979
genom den s.k. rådrumslagen (1979:335) temporärt förbud mot att tillföra
kärnreaktor kärnbränsle. Kärnbränsle skulle inte få tillföras kärnreaktor
före utgången av juni månad 1980 eller den tidigare tidpunkt som regeringen
föreskrev.

Våren 1979 föreslog folkpartiregeringen riktlinjer för energipolitiken fram
till omkring år 1990 (prop. 1978/79:115). I fråga om kärnkraftsprogrammet
innebar riktlinjerna att det begränsades till tolv reaktorer. Någon utbyggnad
därutöver skulle inte komma i fråga. Behandlingen av propositionen kom att
skjutas upp i vissa delar, då de fem riksdagspartiernas ledare i en kommuniké
senare under våren 1979 meddelade att de hade enats om en rådgivande
folkomröstning rörande kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen.
Uppskovet gällde de delar som berörde eller hade nära samband med
ämnet för folkomröstningen.

Folkomröstningen år 1980

Våren 1980 hölls den rådgivande folkomröstningen i kärnkraftsfrågan. Den
anordnades enligt en lag (1980:7) om folkomröstning i kärnkraftsfrågan (NU
1979/80:26). Två förslag, nr 1 och nr 2, innebar avveckling av kärnkraften i
den takt som skulle vara möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för
att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Högst de tolv kärnkraftsreaktorer
som var i drift, färdiga eller under arbete skulle få användas. Ingen ytterligare
kärnkraftsutbyggnad skulle få förekomma. Säkerhetssynpunkter skulle bli
avgörande för den ordning i vilken reaktorerna skulle tas ur drift. I
folkomröstningskampanjen stöddes förslag nr 1 huvudsakligen av företrädare
för moderata samlingspartiet och förslag nr 2 huvudsakligen av företrädare
för det socialdemokratiska partiet och folkpartiet. Förslag nr 2 innehöll
dessutom en rad uttalanden om den framtida inriktningen av energipolitiken.
Förslag nr 3, som huvudsakligen stöddes av företrädare för centerpartiet och

NU 1987/88:7

17

2 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 7

vänsterpartiet kommunisterna, innebar avveckling inom högst tio år av de
sex kärnkraftsreaktorer som då var i drift. Icke laddade reaktorer skulle
aldrig tas i drift. Även i detta förslag presenterades vissa riktlinjer för
energipolitiken framöver. I folkomröstningen tillföll 18,9 % av rösterna
förslag nr 1 och 39,1 % förslag nr 2 medan 38,7 % tillföll förslag nr 3.

Riksdagsbehandling efter folkomröstningen

Efter folkomröstningen begärde regeringen (prop. 1979/80:170) bl.a. godkännande
av vissa allmänna riktlinjer för energipolitiken. Näringsutskottet
sammanfattade dessa riktlinjer och anförde för egen del bl.a. följande (NU
1979/80:70 s. 18):

Utskottet konstaterar att samtliga riksdagspartier utom vänsterpartiet kommunisterna
anser att resultatet av folkomröstningen bör ligga till grund för
inriktningen av den framtida energipolitiken. Detta innebär att ingen
ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma utöver de tolv reaktorer
som är i drift, färdiga eller under arbete. Kärnkraften skall avvecklas i den
takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att
upprätthålla sysselsättning och välfärd. Säkerhetssynpunkter bör vara avgörande
för i vilken ordningsföljd reaktorerna skall tas ur drift.

Det är enligt utskottets mening nödvändigt att den tidsperiod inom vilken
avvecklingen skall ske klart anges. Reaktorernas tekniska livslängd bedöms
enligt propositionen vara ca 25 år. Det bör nu slås fast att den sista reaktorn i
Sverige skall stängas senast år 2010. Bestämmelser om antalet reaktorer och
om avvecklingsperiodens längd torde böra införas i lagstiftningen på
atomenergiområdet.

Enligt en reservation av moderata samlingspartiets företrädare borde
utskottet ha instämt i regeringens förslag och konstaterat att det i fråga om
avvecklingsperiodens längd inte förelåg någon avgörande skillnad mellan
propositionen och den socialdemokratiska partimotionen i ämnet.

Lagen om kärnteknisk verksamhet, m.m.

Riksdagen antog i början av år 1984 lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet (prop. 1983/84:60, NU 1983/84:17, rskr. 1983/84:135). Atomlagstiftningskommittén
hade ifrågasatt om en lagreglering av avvecklingsperiodens
längd behövdes, eftersom frågan omfattades av de riktlinjer för
kärnkraftens roll i energisystemet som riksdagen hade godkänt. Liksom
regeringen godtog utskottet kommitténs ställningstagande. Mot vad utskottet
anförde reserverade sig centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas
företrädare i utskottet.

Våren 1984 tog riksdagen bl.a. ställning till ett yrkande i en motion (m) om
en översiktlig plan för ”livstidsdrift” av kärnkraftverk. Näringsutskottet
anförde bl.a. (NU 1983/84:30 s. 54) att det var en uppgift för 1981 års
energikommitté att utreda och föreslå en plan för kärnkraftens avveckling
och ett minskat oljeberoende. En reservation förelåg från moderata samlingspartiets
företrädare. Riksdagen följde utskottet och avslog motionen i
ifrågavarande del.

NU 1987/88:7

18

1981 års energikommitté

NU 1987/88:7

1981 års energikommitté analyserade i betänkandet (SOU 1984:61) I stället
för kärnkraft bl.a. frågorna om kärnkraftverkens livscykel och livslängd och
om kostnaderna för avvecklingen. Beträffande kostnaderna anfördes bl.a.
följande:

Det är möjligt att det blir en betydande kostnad på flera 10-tals miljarder
kronor. Men det kan heller inte uteslutas att kostnaderna av riksdagsbeslutet
blir väsentligt mindre eller inga alls om kärnkraftverken fungerar dåligt och
några eller alla måste tas ur drift tidigare än år 2010 eller köras med reducerad
effekt.

Om avvecklingen föreslog kommittén bl.a. följande efter att ha konstaterat
att den enligt 1980 års riksdagsbeslut skulle vara avslutad år 2010:

Den egentliga avvecklingsperiodens längd skall enligt kommitténs mening
styras av säkerhetsförhållanden och därtill knutna strålskyddsaspekter i
samband med underhåll och reparation. Faktorer som därutöver får
betydelse är ekonomisk-tekniska förhållanden, såsom driftsekonomi, behov
av ersättningskraft, personalfrågor och liknande, vartill också kommer ett
antal regionalpolitiska spörsmål rörande bl.a. lokalisering av eventuella
ersättningsanläggningar.

Kommittén, som ansåg att det inte minst av ekonomiska skäl kunde vara
önskvärt att avvecklingen genomfördes under en begränsad tid, antog att
avvecklingen skulle behöva omfatta en tioårsperiod, 2000-2010. Frågan om
när varje enskilt kärnkraftsblock skulle tas ur drift föreslogs bli föremål för en
särskild utredning.

Reservationer avgavs av företrädarna för samtliga oppositionspartier.

1985 års riktlinjer för energipolitiken

Våren 1985 beslutade riksdagen, efter förslag från regeringen, om riktlinjer
för energipolitiken fram till omkring år 1990 (prop. 1984/85:120, NU
1984/85:30, rskr. 1984/85:362). Förslaget grundades på bl.a. 1981 års
energikommittés överväganden. De beslutade riktlinjerna innebär i huvudsak
en fortsättning på 1981 års energipolitiska beslut.

Näringsutskottet delade regeringens uppfattning att det inte då var möjligt
att med någon större precision ange den exakta tidpunkten för när
utfasningen av kärnkraften borde påbörjas. Däremot stod det klart att
kärnkraften, såsom riksdagen hade beslutat, skall avvecklas till år 2010.
Säkerhetsaspekter skulle vara avgörande för i vilken ordning kärnkraftverken
skulle tas ur drift. Den tid som hade gått sedan en viss anläggning togs i
bruk borde inte vara avgörande för när den skulle tas ur drift. Strategin för att
avveckla kärnkraften borde såsom regeringen föreslog bestå i att steg för steg
lägga fast konkreta handlingsplaner för de närmaste åren. Det gav enligt
utskottets uppfattning möjlighet att fatta väl avvägda och rationella beslut.

I en reservation (m) anfördes bl.a. att en avveckling av kärnkraften i förtid,
dvs. innan det ekonomiskt eller säkerhetsmässigt kunde motiveras, skulle
innebära ett mycket stort samhällsekonomiskt slöseri. Det fanns enligt
reservanterna inte anledning för riksdagen att då ta ställning till frågan om
kärnkraftens avveckling. I en annan reservation (c, vpk) krävdes att

regeringen snarast skulle återkomma till riksdagen med förslag till en
avvecklingsplan för kärnkraften. I planen skulle bl.a. anges både en tidpunkt
när utfasningen av reaktorer måste vara påbörjad och en tidpunkt när
avvecklingen skulle vara genomförd.

Riksdagsbeslut våren 1986

Våren 1986 preciserade riksdagen den år 1985 antagna strategin för
kärnkraftsavvecklingen enligt följande (prop. 1985/86:100, bil. 14, NU
1985/86:17, rskr. 1985/86:172). År 1990 skall regeringen och riksdagen kunna
lägga fast en plan för utvecklingen av energihushållning och alternativ
energiproduktion. År 1995 skall regeringen och riksdagen kunna fatta beslut
om en omställningsplan som konkret visar hur de olika reaktorerna skall
fasas ut och ersättas med ny teknik samt om den lagstiftning som skall reglera
omställningen. Omställningen skall inledas i slutet av 1990-talet och sedan
genomföras successivt fram till det fastställda slutåret 2010.

Näringsutskottet anförde följande:

Riksdagens beslut om kärnkraftsavveckling med slutpunkt år 2010 står fast.
Utskottets uppfattning är att statsmakterna bör inrikta sig på att kunna
besluta om en konkret omställningsplan år 1995. Den plan för utvecklingen
av energihushållning och alternativ energiproduktion som skall antas fem år
dessförinnan kommer att ge underlag för en bedömning av vad varje led i
avvecklingen får för konsekvenser och hur dessa bör mötas. Under de
närmaste åren är förutsättningarna för en sådan bedömning sämre. Detta har
inte beaktats i motionerna [(c) resp. (vpk)] där man begär att omställningsplanen
skall fastställas med det snaraste (c) resp. år 1990 (vpk). Den
omställningsplan som skall gälla mäste, om den skall vinna tilltro och vara
effektiv som styrinstrument, vara noga preciserad och på varje punkt fullt
hållbar.

Utskottet avstyrkte föreliggande motioner (m; c; vpk).

I en reservation (m) karakteriserades regeringens avvecklingsstrategi som
uttryck för ett ensidigt och skadligt betraktelsesätt. Där förordades ett fullt
utnyttjande av investeringarna i kärnkraftverken. I en annan reservation (c,
vpk) betecknades regeringens förslag om en preciserad omställningsplan
först år 1995 som oacceptabelt. Avvecklingen skulle påbörjas med det
snaraste.

Näringsutskottet behandlade våren 1986 två motioner (c; vpk) som hade
väckts med anledning av den kärnkraftsolycka som i slutet av april 1986
inträffade i Tjernobyl i Sovjetunionen (NU 1985/86:37). I motionerna
begärdes att en preciserad avvecklingsplan för kärnkraften skulle upprättas
omgående och att kärnkraftverket i Barsebäck och kärnkraftsaggregatet
Ringhals 2 skulle vara de anläggningar som avvecklas först. Utskottet
avstyrkte motionsyrkandena med hänvisning till att energirådet på regeringens
uppdrag skulle utföra en utvärdering av kärnkraftsolyckan och dess
effekter för det svenska kärnkraftsprogrammet. I avvaktan på rådets rapport
fanns det enligt utskottets mening ingen anledning för statsmakterna att vidta
några åtgärder i detta avseende. Motionärernas önskemål fick stöd i
reservationer (c, vpk). Riksdagen följde utskottet.

NU 1987/88:7

20

Förbud mot nya kärnkraftsreaktorer

NU 1987/88:7

Riksdagen beslöt i slutet av år 1986 om förbud mot nya kärnkraftsreaktorer
m.m. (prop. 1986/87:24, NU 1986/87:13, rskr. 1986/87:98). Beslutet innebar
att riksdagen anslöt sig till regeringens förslag att det skulle anges i lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet att tillstånd att uppföra ytterligare
kärnkraftsreaktorer inte får lämnas och att lagen skulle kompletteras med ett
förbud mot vissa förberedande åtgärder som någon skulle kunna vidta i syfte
att uppföra ytterligare en kärnkraftsreaktor inom landet. Därvid konstaterades
att begreppet kärnkraftsreaktor täcker även kärnvärmereaktorer. I
reservationer (m, fp) avvisades regeringens förslag på båda punkterna.
Lagändringen trädde i kraft den 1 januari 1987.

Radioaktivt avfall

Statsrådet Birgitta Dahl besvarade hösten 1986 två interpellationer om det
radioaktiva avfallet från kärnkraftsproduktionen.

Den 7 november 1986 besvarades (RD 1986/87:21 s. 28) en interpellation
(1986/87:56) av Oswald Söderqvist (vpk) om den svenska importen och
exporten av kärnavfall. Interpellanten hade ställt en rad olika frågor
angående bränslebyte med Förbundsrepubliken Tyskland och kontroll av
överlåtet bränsle, om planer för upparbetningskontrakt, om kontroll av
bränslet vid Sellafield i England, om skillnaden mellan civila och militära
reaktorer, om exporttillstånd som hade lämnats samt om AB Asea-Atoms
och Studsvik Energiteknik AB:s verksamhet.

Statsrådet erinrade om att regeringens politik för avfallshantering går ut på
att avfallet skall direktdeponeras i Sverige och att det, till den tidpunkt då
deponeringen skall ske, genom forsknings- och utvecklingsarbete skall
skapas förutsättningar för att man skall kunna välja bästa möjliga metod med
hänsyn till säkerhet och strålskydd. Under tiden lagras bränslet i centrallagret
för använt kärnbränsle, CL AB.

Programmet för avfallshanteringen belastas samtidigt med de avtal om
upparbetning som träffades när en annan politik för avfallshanteringen
gällde, hette det vidare i svaret. Regeringen har tidigare uttalat att inga fler
upparbetningsavtal bör slutas och att strävan bör vara att, inom ramen för
ingångna avtal, så långt som möjligt komma bort från de gamla bindningar till
upparbetning som fanns sedan tidigare.

Ett av interpellanten påtalat beslut i juni 1986 innebar att 57 ton använt
svenskt kärnbränsle som överförts till Frankrike skulle bytas mot 24 ton
använt västtyskt MOX-bränsle. Som ett resultat av bytet skulle avfallsprodukterna
samt det uran och plutonium som efter upparbetningen erhålls från
det svenska bränslet överföras till Förbundsrepubliken Tyskland. Plutoniet
skulle där komma att användas för tillverkning av nytt bränsle till kärnkraftsreaktorer.
För svensk del innebar bytet att det använda MOX-bränsle som
omfattades av bytesaffären skulle komma att mellanlagras i CLAB och
därefter slutförvaras i Sverige.

Bränslebytet är en engångsföreteelse, framhöll statsrådet. Det är ett led i
vår konsekventa och målmedvetna strävan att skapa en enhetlig linje för
avfallshanteringen och att frigöra oss från de gamla bindningar till upparbet -

ning som finns. Att Sveriges frigörelse från bindningen till upparbetning sker
inom ramen för ingångna avtal är en förutsättning för att kraftföretagen skall
kunna fullfölja sina förhandlingar om överlåtelse av övriga delar av
upparbetningskontrakten. Principen att varje land självt måste lösa sina
avfallsproblem och att Sverige inte skall åta sig att förvara avfall från andra
länder stod fast.

Det använda bränsle från Sverige som hade överlåtits till Förbundsrepubliken
Tyskland stod under IAEA-kontroll, framhölls det i svaret. Därutöver
hade en särskild överenskommelse träffats mellan de båda länderna avseende
kontroll, användning m.m. av det använda kärnbränslet. För upparbetning
av svenskt använt bränsle i Frankrike gäller dessutom särskilda
överenskommelser mellan Sverige och Frankrike från åren 1979 och 1983.
Därmed finns heltäckande garantier för fredlig användning av det plutonium
som finns i det svenska bränslet.

Även det använda bränsle från Sverige som förvarades i Sellafield var
underkastat IAEA-kontroll. Därutöver hade det blivit föremål för en
särskild överenskommelse mellan Sverige och Storbritannien år 1984.
Samma år hade de två länderna ingått ett övergripande avtal om fredlig
användning av kärnenergi.

I frågan om civil och militär kärnteknisk verksamhet framhöll statsrådet att
det som är avgörande är den politiska viljan att leva upp till de utfästelser som
har gjorts i särskilda överenskommelser, avtal, NPT (Non-Proliferation
Treaty) m.m. I icke-kärnvapenstater som har ratificerat NPT finns dessutom
genom IAEA en kontroll av hela kärnenergiverksamheten som kan avslöja
om missbruk sker. Statsrådet upplyste om att hon vid IAEA:s generalkonferens
hade redovisat regeringens inställning, att varje kärnvapenstat borde
tillämpa en strikt åtskillnad mellan civil och militär verksamhet och att den
civila verksamheten borde underställas heltäckande internationell kontroll.
Sverige arbetar sedan länge för en total kärnvapennedrustning.

Exporttillstånd för klyvbart material har under år 1986 lämnats för utförsel
av bränslestavar till Förenta staterna, Finland och Schweiz samt urandioxidpulver
till Förbundsrepubliken Tyskland. Enligt gällande avtal skall det
höganrikade uran som Studsvik Energiteknik AB använder som bränsle i sin
forskningsreaktor återsändas till Förenta staterna. Tillstånd för sådan
utförsel har även lämnats under år 1986.

Statsrådet berörde även frågan om AB Asea-Atoms hantering av vissa
restprodukter. Denna hantering är ett resultat av ett samarbete med det
västtyska företaget Reaktor Brennelement Union GmbH (RBU). Samarbetet
innebär att de båda företagen utnyttjar varandras tjänster och resurser för
att på ett rationellt och säkert sätt lösa vissa processtekniska problem som
finns vid tillverkningen av bränsle. Således renar RBU vissa restprodukter åt
Asea-Atom, medan Asea-Atom tar hand om kalkslam och brännbart
uranhaltigt material från RBU. Det brännbara materialet, som utgörs av
overaller, plasthandskar m.m., bränns i Studsviks avfallsanläggning. Askan
återförs till Asea-Atom, som återvinner uran ur askan. Ranstad Mineral AB
utvinner uran ur kalkslammet. Uranet återsänds till RBU.

Beträffande Studsvik anförde statsrådet att den verksamhet som där
bedrivs för att bränna eller dekontaminera låg- och medelaktivt kärnavfall

NU 1987/88:7

22

som använts inom kärnteknisk verksamhet bedrivs under sådana former att
inget avfall stannar kvar i Sverige. Avfallet återsänds senast inom två år till
kunden. Införsel får ske endast av sådant avfall för vilket strålskyddsinstitutet
eller kärnkraftinspektionen lämnat särskilt medgivande. Detta ingår som
ett villkor för verksamheten.

Beträffande här aktuella verksamheter gäller strålskyddslagen (1958:110)
och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Den 5 december 1986 (RD 1986/87:43) besvarade statsrådet Dahl en
interpellation (1986/87:72) av Birgitta Hambraeus (c) om radioaktivt kärnkraftsavfall
m.m. Frågan gällde vad regeringen ämnade göra för att se till att
kärnkraftsindustrin omedelbart skulle göra vad som var tekniskt möjligt för
att slutligt processa och innesluta det radioaktiva avfallet och på vilket sätt
regeringen skulle säkerställa de satsningar som görs i Studsvik för alternativa
energikällor och miljövård.

I svaret framhölls att den grundläggande principen för Sveriges agerande
när det gäller använt kärnbränsle och kärnavfall är att varje land skall ta fullt
ansvar för det material som uppkommer inom landet. Denna princip gäller
såväl låg- och medelaktivt kärnavfall som t.ex. högaktivt använt kärnbränsle.
Regeringens hållning leder till att svenska företag inte ges tillstånd att ens
under en begränsad tid lagra utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall i
Sverige.

Det är emellertid, fortsatte statsrådet, en helt annan sak om t.ex. utländskt
kärnavfall under en kort tid skulle finnas i Sverige som ett led i en
behandlingsprocess. Det är angeläget att Sverige har en tillräcklig kompetens
på olika delar av kärnavfallsområdet. Av detta skäl kan det vara positivt att
företag genom utländska kontrakt kan försäkra sig om ett underlag som ökar
möjligheterna att vidareutveckla en sådan kompetens. Hanteringen av
det utländska materialet sker självfallet under uppfyllande av alla de
strålskydds-, säkerhets- och omgivningskrav som ställs av svenska myndigheter.
Det avfall som behandlas i Sverige skall snarast efter behandlingen
återsändas till leverantören. Ett ytterligare krav är att den utländska
kontraktspartnern är ett väletablerat, seriöst företag. En förutsättning för
det svenska företagets engagemang är att den utländska kontraktspartnern
kan garantera att avfallet återtas.

Regeringens politik är, fortsatte statsrådet, att använt svenskt kärnbränsle
skall direktdeponeras i Sverige, utan föregående upparbetning. Varje
reaktorinnehavare är ålagd att svara för att de åtgärder vidtas som behövs för
att det använda kärnbränsle och kärnavfall som uppkommer i verksamheten
skall kunna hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt och att reaktoranläggningen
skall kunna avvecklas och rivas utan risk för säkerheten. Reaktorinnehavarna
är också ålagda att upprätta eller låta upprätta ett program för den
allsidiga forsknings- och utvecklingsverksamhet som behövs för att klara av
de krav som ställs på dem.

Det framgick av svaret att regeringen inte då hade för avsikt att föreskriva
vilken metod som skulle användas vid den framtida hanteringen av det
använda kärnbränslet eller kärnavfallet. Det slutliga ställningstagandet
härvidlag skall baseras på ett allsidigt forsknings- och utvecklingsarbete.

NU 1987/88:7

23

Under den tid detta arbete pågår skall inte några bindningar ske till en viss
behandlings- eller förvaringsmetod. Det fick tvärtom anses vara av väsentlig
betydelse att det fortsatta forsknings- och utvecklingsarbetet kunde bedrivas
utan låsningar i något avseende, vilket också riksdagen uttalat sig för.
Statsrådet underströk att det övergripande ansvaret för avfallshanteringen
ligger hos regering och riksdag.

När det gäller den satsning som görs i Studsvik på alternativa energikällor
och miljövård anfördes bl.a. följande. Verksamheten i Studsvik var från
början huvudsakligen inriktad på att stödja de svenska forsknings- och
utvecklingsinsatserna inom kärnkraftsområdet. Successivt har denna inriktning
förskjutits till att omfatta hela energiområdet. Bolaget har med hjälp av
statliga medel byggt upp ett omfattande kunnande på områden som
förbränningsteknik, förgasningsteknik och kolteknik. Det är av utomordentlig
betydelse att Studsvik Energiteknik AB fortsätter att forska på dessa
områden. Det är också helt i linje med regeringens intentioner beträffande
kärnkraftsavvecklingen.

Nya utredningar

Delegation för elanvändningsfrågor

Enligt beslut av regeringen tillkallades i maj 1987 en delegation för
elanvändningsfrågor med statssekreterare Rolf Annerberg som ordförande.
Delegationens uppdrag var att utarbeta förslag till åtgärder för att främja en
effektivisering av elanvändningen och en ersättning av elenergi med andra
energiformer.

Delegationen har nyligen avslutat sitt arbete och till regeringen överlämnat
betänkandet (SOU 1987:68) Elhushållning på 1990-talet. Delegationens
förslag innebär i korthet följande.

Ett elhushållningsprogram skall upprättas. Det skall syfta till att underlätta
för och stimulera elan vändare, kraftproducenter och eldistributörer att mer
aktivt än tidigare genomföra sådan elhushållning som är lönsam för den
enskilde och samhället. Följande mål har uppsatts för elhushållningsprogrammet.
Det skall

- stimulera till en rationell elhushållning hos alla elförbrukare,

- skapa stabila och långsiktiga förutsättningar för en rationell planering hos
stora användare av elenergi,

- tillföra kunskaper och kompetens samt i övrigt underlätta för elanvändarna
att hushålla med elenergi,

- stimulera utvecklingen av uppvärmningssystem som kan ersätta den
direktverkande elvärmen samt i övrigt bidra till utvecklingen av eleffektiv
teknik,

- åstadkomma en effektivare elanvändning i statsförvaltningen.

Delegationen har arbetat med fyra expertgrupper. Dessa har haft i uppdrag
bl.a. att redovisa möjligheterna till en effektivare elanvändning och lämna
förslag till åtgärder för att effektivisera elanvändningen. Deras bedömning
pekar på att en elbesparing och elersättning på sammantaget 10-15 TWh av
den nuvarande årsförbrukningen skulle vara tekniskt och ekonomiskt

NU 1987/88:7

24

tillgänglig under en tioårsperiod. Expertgrupperna konstaterar emellertid att
det finns en allmän tendens till ökad elanvändning inom industrin och
fastighetsförvaltningen som helt eller delvis kan äta upp besparingen. En
nettoökning i elanvändningen kan inte heller uteslutas.

Delegationen har bedömt att elprishöjningarna till mitten av 1990-talet
kommer att ligga i ett intervall mellan 5 och 10 öre per kWh. Den faktiska
prisutvecklingen blir dock beroende av flera osäkra faktorer. Expertgruppen
för elintensiv industri understryker att de förväntade prishöjningarna på
elenergi kommer att innebära att främst den elintensiva industrin utsätts för
stora påfrestningar och att takten i industrins strukturomvandling ökar och
får en annan riktning.

Delegationen framhåller att det finns skäl att framöver noga följa
elanvändningen och elhushållningen, framför allt inom den elintensiva
industrin. Strukturomvandlingen inom denna industri skall också följas.
Ökade insatser för elhushållning kan behövas inom alla sektorer. Åtgärder
inom t.ex. industri- och regionalpolitiken kan också bli nödvändiga.

Delegationens förslag till åtgärder har samlats i fem huvudlinjer för en
rationell elhushållning. Det påpekas att åtgärderna måste ses tillsammans
med andra åtgärder bl.a. på tillförselsidan när det gäller frågan om hur
kärnkraften skall avvecklas.

Den första huvudlinjen tar sikte på en förstärkning av incitament och
resurser för elhushållning hos elanvändarna. Delegationen anser det nödvändigt
med åtgärder för att förstärka kompetensen och kunskapsnivån i
företag, förvaltningar och hushåll när det gäller elanvändning.

Delegationen menar att riksdagen och regeringen inte heller framgent bör
ingripa direkt i taxesättningen. Denna bör överlåtas till förhandlingar mellan
kraftproducenter, eldistributörer och elförbrukare. Regeringen föreslås i
instruktionen för statens vattenfallsverk föreskriva att kunderna skall
erbjudas avtal som anpassas till kundens behov inom ramen för kostnadsanpassade
taxor. Vattenfallsverkets kostnadsstruktur bör med hänsyn till
verkets prisledande ställning kunna redovisas med stor öppenhet.

Vidare föreslås att konsumentverket får i uppdrag att ta fram information
till hushållen om den hushållsekonomiska betydelsen av en effektiv elanvändning.
Konsumentverket bör vidare utveckla systemet med energideklarationer
för hushållsapparater. Ytterligare föreslås att man utreder förutsättningarna
för en obligatorisk besiktning av småhus vid försäljning.

Andra förslag inom detta område är att informationsinsatser riktas mot
fastighetsförvaltare, industri och jordbruk och att man utreder förutsättningarna
att öka utbildningen i elanvändningsfrågor i gymnasieskolan och vid de
tekniska högskolorna. Skärpta villkor föreslås för direktverkande elvärme i
nyproducerade en- och tvåfamiljshus för permanentboende.

Delegationen anser att planeringsmöjligheterna för såväl elproducenter
som elanvändare skulle förbättras av en tydlig deklaration från statsmakternas
sida om starttidpunkt och takt för kärnkraftsavvecklingen och av en
precisering av förutsättningarna för ny elproduktion. Den andra huvudlinjen
är därför att skapa förutsättningar för marknadsorienterade aktörer på
elmarknaden. Förslagen riktar sig huvudsakligen mot eldistributörerna. Det
bör ställas krav på dessa att verka för energi- och elhushållningsåtgärder hos

NU 1987/88:7

25

kunderna. De bör också ges incitament och förutsättningar att bedriva en
sådan verksamhet på ett affärsmässigt sätt. Energitjänster sägs kunna bli ett
utmanande affärsområde för eldistributörerna under kärnkraftsawecklingen.

Delegationen föreslår att man prövar förutsättningarna för att föreskrifter
som upphäver tillämpningen av de kommunala likställighets- och självkostnadsprinciperna
i energidistributionen skall kunna föras in i ellagen (1902:71
s. 1) eller lagen (1977:439) om kommunal energiplanering. Härigenom
skulle de kommunalt ägda energiverken få samma rättsliga förutsättningar
att agera affärsmässigt som de eldistributörer som har privata eller statliga
ägare. Det föreslås också att man prövar om det i ellagen kan föreskrivas att
ett krav för att få koncession för eldistribution skall vara att man har
förutsättningar att verka för en rationell energianvändning och elhushållning.
Delegationen föreslår också att det föreskrivs skyldighet för leverantör
av ledningsbunden energi (elenergi, värme, gas) att förhandla med sammanslutningar
av abonnenter.

Den tredje huvudlinjen tar sikte på en utveckling av ny etsnål teknik och ny
teknik för elersättning. Ett statligt stöd för bl.a. teknikupphandling av
elsnåla och elersättande produkter, processer och system föreslås. Stöd skall
även kunna lämnas till prototyp- och demonstrationsprojekt som inte ingår i
en renodlad teknikupphandling. Teknikupphandlingsstödet skulle finnas
tillgängligt under en begränsad period på omkring fem år och uppgå till 500
milj. kr.

Elhushållning i statsförvaltningen är den fjärde huvudlinjen. Byggnadsstyrelsen
föreslås få i uppdrag att genomföra ett program för eleffektivisering i
de statliga förvaltningsbyggnaderna.

Den femte huvudlinjen gäller planering och uppföljning. Statens energiverk
föreslås få i uppdrag att svara för samordning och uppföljning av
elhushållningsåtgärderna. Energiverket skulle bl.a. årligen rapportera till
regeringen om utvecklingen av elanvändning och elhushållning.

Utredning om indirekta skatter

Sommaren 1987 har en parlamentarisk kommitté tillkallats med uppgift att
utreda den indirekta beskattningens omfattning och utformning (Fi 1987:06;
ordförande: ambassadör Kurt Malmgren). I fråga om beskattningen på
energiområdet sägs i direktiven (dir. 1987:30) bl.a. följande:

Som jag tidigare nämnt avviker det svenska mervärdeskattesystemet från vad
som är vanligt utomlands genom att energiområdet ställts utanför beskattningen.
En viktig uppgift för kommittén blir därför att pröva om det numera
finns bättre förutsättningar att inordna energiområdet under mervärdeskatten
än när frågan senast prövades av energiskattekommittén.

Beskattningen av energi fungerar nu också till en del som ett energipolitiskt
styrmedel. Den bör också i fortsättningen ha denna funktion. Någon
form av styrande punktskatter på energi torde därför få behållas även om
energin omfattas av mervärdeskatt. Särskilda punktskatter torde också vara
nödvändiga inom vissa delar av energiområdet för att en skatteomläggning
inte skall leda till intäktsbortfall. Det bör påpekas att punktskatter på olika
energislag vanligen förekommer även i länder där energiområdet är föremål
för mervärdebeskattning.

NU 1987/88:7

26

Det är väsentligt att ett förslag till nytt punktskattesystem utformas så att
gällande energipolitiska mål kan tillgodoses. I utredningen bör därför också
ingå att belysa hur konkurrensförhållandena mellan olika energislag kan
påverkas av ett alternativ med mervärdeskatt kombinerat med punktskatter.

Kommittén bör också överväga i vad mån det går att inskränka de
avdragsmöjligheter och begränsningar av det skattepliktiga området som
finns inom området. Om energi förs in under mervärdeskatten torde behovet
av den särskilda nedsättningen av energiskatt som viss energiintensiv industri
i dag åtnjuter minska även om en särskild skatt på energi införs. Kommittén
bör därför bedöma förutsättningarna för att begränsa de undantag och
avdragsmöjligheter som skall gälla för en sådan ny skatt.

Kommitténs arbete skall enligt direktiven i huvudsak redovisas senast vid
utgången av år 1988.

Utredning om beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen

Utredningen om kärnkraftsberedskapen (Fö 1987:01; ordförande: f.d.
landshövding Carl Persson) har till uppgift att utreda beredskapen mot
utsläpp av radioaktiva ämnen. Utredningen skall enligt direktiven (1987:28)
ge förslag om omfattningen och utformningen av beredskapsorganisationen
för kärnkraftsolyckor och till åtgärder för att genomföra förslagen. Den skall
redovisa sitt arbete senast den 31 mars 1988.

Vissa uppdrag till statens energiverk

Frågor om kärnkraftens avveckling

Regeringen gav i juni 1987 statens energiverk i uppdrag att utreda vissa
frågor i samband med kärnkraftens avveckling. Inför beslut om vilka
kärnkraftsreaktorer som först skall tas ur drift skall energiverket ta fram det
ytterligare underlag som behövs inför regeringens och riksdagens ställningstaganden.
I uppdraget ingår att

- göra en utförlig redovisning av de förhållanden som är väsentliga för val
av reaktorer och tidpunkter för deras avställning,

- redovisa ett antal alternativ beträffande vilka två reaktorer som skall tas
ur drift,

- göra en ekonomisk värdering av de olika alternativen, med redovisning av
de samhällsekonomiska och regionala konsekvenserna,

- redovisa behovet av ny kraftproduktion.

Vid genomförandet av uppdraget skall energiverket samråda med berörda
verk och myndigheter. Uppdraget skall redovisas senast den 15 december
1987.

Kommunal energiplanering

Regeringen uppdrog i juni 1987 åt statens energiverk att redovisa sin syn på
hur den kommunala energiplaneringen och dess resultat skall kunna
utnyttjas i den omställning av energisystemet som har inletts. Uppdraget
skall redovisas senast den 15 december 1987.

NU 1987/88:7

27

I regeringens uppdragsskrivelse sägs bl.a. följande:

NU 1987/88:7

Den omställning av energisystemet som nu skall intensifieras ställer krav på
stora insatser såväl för att effektivisera elanvändningen som för att bygga ny
produktionskapacitet för elkraft. Den kommunala planeringen och de
kommunala investeringarna har härvid stor betydelse.

Den kommunala planeringen kommer t.ex. att spela en viktig roll i arbetet
med att ersätta elvärmen med andra uppvärmningsformer. Det är vanligt att
kommunala energiverk eller energibolag svarar för den lokala eltillförseln.
Det är vanligtvis också dessa som driver och förvaltar de fjärrvärmesystem
som byggts upp i många kommuner.

Kärnkraftsavvecklingen förutsätter bl. a. att ny elproduktionskapacitet
tillkommer. Kraftvärme är härvid en produktionsform som jämfört med
kondensproduktion har stora miljömässiga och ekonomiska fördelar. Kommunerna
har stor betydelse i utbyggnaden av kraftvärme, bl.a. genom
tillgången till det värmeunderlag som fjärrvärmenäten utgör.

Elbelastningens utveckling och tillkomst av ny elproduktion

1 september 1987 gav regeringen statens energiverk i uppdrag att följa
elbelastningens utveckling och tillkomsten av ny kraftproduktion. Redovisning
till regeringen skall ske den 1 oktober varje år med början år 1988. För år
1987 skall redovisningen ske senast den 15 december.

Redovisningen skall innehålla bl.a. följande punkter:

- elanvändningsläget, med analys av förändringar som har inträffat,

- prognoser för elanvändningens utveckling med analyser av hur utfallet
påverkas av olika faktorer,

- kraftsystemets produktionsförmåga och utnyttjande under de senaste
åren, med analys av förändringar som har inträffat.

- beslutade och planerade förändringar i kraftsystemet med uppdelning på
olika kraftslag och bränslen samt analys av hur dessa förändringar
påverkas av olika faktorer.

Särskilt skall energiverket bedöma risken för att det ånyo uppkommer en
ansträngd effektsituation liknande den som rådde den 12 januari 1987 och
redovisa eventuellt erforderliga åtgärder hos abonnenterna för att överbelastningi
kraftsystem och nät skall undvikas. Även risken för energibrist skall
särskilt bedömas. Vid genomförandet av uppdraget skall energiverket
samarbeta med berörda verk och myndigheter.

28

Kärnkraften i Sverige

Det svenska kärnkraftsprogrammet omfattar tolv reaktorer. De har tagits i
kommersiell drift under perioden 1972-1985. Av följande sammanställning
framgår för var och en av reaktorerna när den har tagits i drift och hur stor
dess effekt är.

Reaktorer Elektrisk Kommersiell Typ

effekt* drift

(MW)

Oskarshamn 1 440 1972 BWR

Oskarshamn 2 595 1974 BWR

Barsebäck 1 600 1975 BWR

Ringhals 2 800 1975 PWR

Ringhals 1 750 1976 BWR

Barsebäck 2 585 1977 BWR

Forsmark 1 970 1980 BWR

Forsmark 2 949 1981 BWR

Ringhals 3 915 1981 PWR

Ringhals 4 915 1983 PWR

Forsmark 3 1 063 1985 BWR

Oskarshamn 3 1 070 1985 BWR

Totalt 9 652

* Genomsnittlig nettoeffekt under längre tidsperiod.

BWR = kokvattenreaktor.

PWR = tryckvattenreaktor.

Produktion av elenergi

Av följande sammanställning framgår, uttryckt i TWh, elproduktionen netto
i Sverige åren 1970, 1980, 1985, 1986 och - enligt prognos - 1987.

Produktionsslag 1970 1980 1985 1986 1987

Vattenkraft 41.0 58.0 70.1 59.8 70.0

Kärnkraft - 25.3 55.9 67.0 65.0

Industriellt mottryck 3.1 4.0 2.5 3.0 2.9

Mottrycksproduktion i kraftvärmeverk
2.4 5.0 2.8 3.2 2.6

Kondenskraft 12.0 0.9 0.8 0.5 0.5

Gasturbiner 0.7 0.2 0.1 0.1 0.1

Totalt 59.1 93.4 132.3 133.5 141.1

Källa: Statens energiverk.

För närvarande produceras elenergi framför allt i vattenkraftverk och
kärnkraftverk. Därtill kommer elenergi som produceras genom förbränning
av bränslen. Denna s.k. konventionella värmekraft erhålls huvudsakligen
genom mottrycksproduktion; till en liten del utgörs den av oljekondenskraft.
Konventionell värmekraft svarar endast för några procent av elproduktionen.

I början av 1970-talet utgjorde konventionell värmekraft en mer betydel -

NU 1987/88:7

29

sefull del av elproduktionssystemet. Eftersom den då huvudsakligen var
oljebaserad steg produktionskostnaderna med oljepriset. Kärnkraftsexpansionen
från senare hälften av 1970-talet innebar att den oljebaserade
produktionen minskade.

Elanvändningen ligger nu dubbelt så högt som 1970 års nivå. Fr.o.m. år
1986 svarar kärnkraften för ungefär lika stor andel av elförsörjningen som
vattenkraften. Enligt en prognos som statens energiverk har upprättat i
november 1987 kommer elproduktionen detta år att öka med ca 10 TWh
jämfört med år 1986. Ökningen förklaras av en extremt god vattentillrinning
under sommaren och hösten. Enligt prognosen minskar elproduktionen år
1988 till ca 137 TWh.

Alternativa sätt att beräkna energitillförseln

I motion 1986/87:N501 (m) uppmärksammas olika metoder att beräkna
energitillförseln från vattenkraft och kärnkraft. Motionären vill att Sverige
skall tillämpa en beräkningsmetod som används inom bl.a. OECD (Organization
for Economic Cooperation and Development).

Energiförsörjningens struktur kan enklast åskådliggöras med energibalanser,
som beskriver flödet av olika energislag från tillförsel via omvandling till
slutlig användning. Där redovisas också de omvandlings- och distributionsförluster
som uppkommer i energiflödet. Energibalansen kan principiellt
illustreras med följande figur.

Industri

Transporter

Bostader

service

lltr. siöfart icke enercuandamai

Lager

Förluster

Vattenkraft och
kärnkraft

Kol

Inhemska bränslen

Oljeprodukter

naturgas

Kol och koks
Inhemsk a bränslen
f j Wr v arme ~~

Källa: Statistik och prognoser på energiområdet (SOU 1987:65).

Vanligen upptar energibalanserna två mätpunkter i energiflödet, nämligen
energitillförseln och den slutliga energianvändningen. Det förra måttet är
avsett att redovisa den energi som sätts in i energisystemet, medan det senare
uppvisar de energimängder som tillförs de slutliga energikonsumenterna,
inkl. de förluster som uppstår vid deras användning av energin. Energibalanserna
ger sålunda inte någon information om den faktiskt nyttiggjorda
energin.

Gemensamt för alla energikällor är att de kan utnyttjas för att framställa
värme. Med utgångspunkt i bestämda fysikaliska samband kan värme värdet i

NU 1987/88:7

30

de skilda energislagen uttryckas i ett enhetligt mått, t.ex. joule (J) eller
wattimme (Wh). För att man skall kunna få en samlad bild av energiförsörjningen
transformeras vanligen volymerna av de olika energiformerna i en
energibalans till ett gemensamt mått, varefter en hopsummering görs.

Med hänsyn till de omvandlingsförluster som uppkommer i energiflödet är
beräkningen av mängderna tillförd resp. använd energi beroende av vilka
omvandlingsled som hänförs till energiproduktionssystemet. Det är därför
nödvändigt att fastställa principer för hur energi skall beräknas och hur
energibalanser skall utformas. Vissa internationella organ har engagerat sig i
frågan. De har kommit till delvis olikartade slutsatser. De skilda uppfattningarna
gäller främst sättet att mäta energitillförseln till följd av olika metoder
att beräkna energiinnehållet i kärnenergi och vattenkraft.

I Sverige anges energitillförseln från vattenkraft och kärnkraft vanligen
som den producerade elenergin. För övriga energislag redovisas den mängd
primärenergi som tillförs energisystemet. När det gäller t.ex. elenergi som
produceras i oljebaserade kraftstationer redovisas den faktiska förbrukningen
av olja. Denna beräkningsprincip tillämpas av bl.a. regeringen, statens
energiverk och statistiska centralbyrån (SCB). Den har också utnyttjats i
olika offentliga utredningar på energiområdet under senare år. SCB
redovisar härutöver en alternativ beräkning av energitillförseln. Härvid
anges tillförseln av energi från vattenkraften som den teoretiska energimängden
i det vatten som passerar kraftstationerna (ca 85 % av den tillförda
energimängden omvandlas till elenergi), medan energitillförseln från kärnkraften
redovisas som energiinnehållet i den ånga och det hetvatten som
reaktorerna producerar (ca 35 % av detta innehåll omvandlas till elenergi).

SCB:s alternativa beräkningsmetod överensstämmer beträffande energitillförseln
från kärnkraften med den redovisningsprincip som Förenta
nationerna tillämpar. Tillförseln av energi från vattenkraften anges däremot
av FN som den producerade elenergin.

Inom OECD används en beräkningsmall som skiljer sig både från den

princip som FN förordar och från den gängse modellen i Sverige. OECD:s

metod innebär att den producerade elkraften vid vattenkraftverk och

kärnkraftverk räknas upp med en faktor - 2,6 - till att avse den mängd
bränsle som skulle ha krävts för att producera motsvarande mängd elenergi i
konventionella kondenskraftverk. Faktorn är fastställd med utgångspunkt i
en beräknad verkningsgrad i dessa kraftverk på 38,5 %. Uppräkningen
syftar till att eliminera effekten av skilda produktionssätt i olika länder. Hos
flertalet av OECD:s medlemsländer sker huvuddelen av elproduktionen i
olje- och kolbaserade kondenskraftverk. Beräkningsmetoden tillämpas även
inom Världsenergikonferensen (World Energy Conference, WEC), som är
en internationell energiorganisation med säte i London. På FN:s uppdrag
svarar WEC för en fortlöpande inventering av världens energitillgångar.
Vart tredje år anordnar organisationen en internationell energikonferens.

NU 1987/88:7

31

De olika principerna för beräkning av energitillförseln från vattenkraft och
kärnkraft kan sammanfattas enligt följande.

Gängse be-räkning i i Sverige	Alternativ beräkning av SCB	FN:s be-räkning	OECD:s beräkning
Energitillförsel från vattenkraft beräknas som
- producerad elenergi x		X
- rörelseenergin i det fal-lande vattnet	X
- den energimängd som be-höver tillföras för motsva-rande elproduktion i kon-ventionella kondenskraft-verk			X
Energitillförsel från kärnkraft beräknas som
- producerad elenergi x
- avgiven värmemängd från reaktorerna	X	X
- den energimängd som be-höver tillföras för motsva-rande elproduktion i kon-ventionella kondenskraft-verk			X

Mot bakgrund av att den vattenkrafts- och kärnkraftsproducerade elkraften
för närvarande svarar för tillsammans ca 95 % av landets elproduktion ger de
olika beräkningsprinciperna stora skillnader i nivån på Sveriges energitillförsel
(se tabell på nästa sida). Utbyggnaden av kärnkraften i kombination med
en minskande oljeandel i energiförsörjningen gör vidare att metoderna visar
på skiljaktiga utvecklingar av den totala energitillförseln under senare år (se
diagram på nästa sida). I här redovisade beräkningar av energitillförseln har
hänsyn inte tagits till att FN:s och OECD:s beräkningsprinciper skiljer sig
från den svenska beräkningsmodellen även i två andra aspekter än den nu
aktuella, nämligen i fråga om hur spillvärme samt ”gratisvärme” från
värmepumpar i fjärrvärmesystem skall betraktas och hur bunkring av olja för
utrikes sjöfart skall klassificeras. De skilda uppfattningarna i dessa redovisningsfrågor
har endast ett marginellt inflytande på beräkningen av den totala
energitillförselns nivå och utveckling.

NU 1987/88:7

32

Sveriges energitillförsel år 1986 enligt olika berakningsprinciper, TYVh

NU 1987/88:7

Energislag	Gängse be-räkning i Sverige	Alternativ beräkning av SCB	FN:s be-räkning	OECD:s beräkning
Olja och oljeprodukter ..	218	218	218	218
Naturgas	2	2	2	2
Kol och koks	35	35	35	35
Inhemska bränslen	64	64	64	64
Spillvärme m. m	6	6	6	6
Vattenkraft	61	72	61	159
Kärnkraft	70	203	203	182
Nettoexport av elenergi .	-5	-5	-5	-5
Summa tillförsel	451	595	584	661

Sveriges energitillförsel åren 1970-1986 enligt olika berakningsprinciper

700

OECD:s beräkning

600

SCB:s alt. beräkning

500

FN:s beräkning

Gängse beräkning i Sverige

400

300

200

100

0

1975

1985

1970

1980

3 Riksdagen 1987188.17sami. Nr 7

Enligt den gängse redovisningen i Sverige låg den inhemska energitillförseln
år 1986 på ungefär samma nivå som tillförseln år 1970, ca 450 TWh. Om
energitillförseln i stället mäts enligt övriga här presenterade beräkningsmetoder
framkommer en ökning med ca 30 % från år 1970 till år 1986. Nivån på
energitillförseln år 1986 låg enligt OECD:s beräkning 47 % högre och enligt
SCB:s alternativa beräkning och den beräkning som görs av FN ca 30 %
högre än den som bl.a. regeringen och statens energiverk presenterar.

Med utgångspunkt i den beräkningsmall som vanligen används i Sverige
svarade kärnkraften för 16 % av energitillförseln år 1986. Motsvarande
andel blev med OECD:sberäkningsprincip 28 %. FN:s sammanställning och
den alternativa beräkning som görs av SCB resulterade båda i en kärnkraftsandel
om ca 35 %.

Den första propositionen med ett samlat program för energipolitiken
framlades år 1975 (prop. 1975:30). Där diskuterades kortfattat sättet att
beräkna energitillförseln. Att tillförseln av energi från vattenkraft och
kärnkraft redovisades som den faktiska elproduktionen motiverades med att
primärenergin i dessa fall inte har någon alternativ användning.

Beräkningsfrågan togs senare upp av energikommissionen i betänkandet
(SOU 1978:17) Energi. Där konstaterades (bilaga 1 s. 675 f.) att det i Sverige
inte fanns någon fastställd officiell redovisningsmall för energibalanser. Den
beräkningsprincip som användes i 1975 års energiproposition hade skapat en
praxis på området som därefter hade tillämpats. Vidare framhöll kommissionen
att Sverige genom den goda tillgången på vattenkraft hade fått en
förhållandevis stor elsektor. Om landets elproduktion i stället hade måst ske
uteslutande i oljebaserade kondenskraftverk skulle, anfördes det, sannolikt
elanvändningen ha varit betydligt mindre omfattande. Kommissionen bedömde
att de internationella redovisningsprinciperna var mindre lämpliga
för svensk del till följd av den faktiska produktionsstrukturen på elområdet i
Sverige.

Ett ytterligare sätt att beräkna energitillförseln är att mäta de olika
energislagen i värdetermer. Detta är dock förenat med vissa praktiska
problem. Någon reguljär statistik över energiförsörjningens ekonomiska
värde finns inte för närvarande. SCB har emellertid börjat studera möjligheterna
att redovisa energibalanser även i en monetär form. Ett liknande
projekt finns i FN:s utvecklingsprogram för energistatistiken.

Energibolag efter mönster av partrederier

Partrederi är en företagsform som är speciell för sjörätten. Ett partrederi
uppkommer då flera personer, fysiska eller juridiska, gemensamt utrustar ett
skepp. Avsikten skall vara att driva sjöfart. Partrederi kan anses föreligga
redan då verksamheten befinner sig på kontraktsstadiet, dvs. innan skeppet
har levererats och satts i drift. De civilrättsliga reglerna om partrederi finns i 3
kap. sjölagen (1891:35). Av 40 § andra stycket sjölagen framgår att varje
redare, om inte annat överenskommits, svarar för partrederiets förpliktelser
endast i förhållande till sin andel i fartyget. Sveriges redareförening har dock
i skilda sammanhang pekat på att detta begränsade ansvar blir blott teoretiskt
om kreditgivare, vilket uppges vara vanligt, kräver solidarisk borgen av alla

NU 1987/88:7

34

partredare för finansiering av fartyget och partrederiets verksamhet.

Reglerna om partrederier innebär att dessa - i likhet med handelsbolag -inte anses som självständiga skattesubjekt. Rederiets inkomst beskattas i
stället hos de olika delägarna efter vars och ens andel i denna inkomst.
Bestämmelser härom finns i 53 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370).
I fråga om underskott gäller särskilda begränsningar som infördes år 1973.
Om underskottet har uppkommit till följd av kontraktsavskrivning eller till
följd av avskrivning med mer än 10 % av anskaffningsvärdet för fartyg får
underskottet dras av endast från inkomst av annan rederi-, luftfarts- eller
varvsrörelse. Avskrivningsunderlag för skeppet är i första hand köpeskillingen.

Bestämmelser om handelsbolag finns i lagen (1980:1102) om handelsbolag
och enkla bolag.

Frågor rörande partrederier har behandlats flera gånger i riksdagen.
Skatteutskottet underströk våren 1986 (SkU 1985/86:28) att partrederiernas
ekonomiska problem var allvarliga och att man så snart som möjligt borde
söka komma fram till lösningar som kan förbättra deras ekonomiska
ställning. Vad utskottet då närmast syftade på var att underskott som hade
uppstått i en kommun borde få dras av vid den kommunala beskattningen av
inkomst i en annan kommun. En sådan förbättring har sedermera genomförts
i och med att all inkomst fr.o.m. inkomståret 1987 beskattas i
hemortskommunen. Våren 1987 förutsatte skatteutskottet (SkU 1986/87:27)
liksom tidigare att vissa andra skattefrågor skulle uppmärksammas i det
fortsatta utredningsarbetet. Utskottet förutsatte också att partrederiernas
ekonomiska situation skulle beaktas i arbetet med regeringens planerade
sjöfartspolitiska proposition.

Även om den civilrättsliga och skatterättsliga regleringen av partrederiernas
verksamhet är tämligen ingående är det vissa frågor som har förblivit
oreglerade. Rättsläget är t.ex. oklart beträffande frågan huruvida andelar i
olika partrederier utgör en eller flera förvärvskällor i skatterättslig mening.

Finansminister Kjell-Olof Feldt har i ett pressmeddelande den 6 november
1987 uttalat bl.a. att regeringen avser att låta utreda sjöfartens ekonomiska
villkor och att i utredningsarbetet bör ingå att pröva skälen för att
sjöfartsnäringen skall få ekonomiskt stöd i form av selektiva skattelättnader
eller på annat sätt. Analysarbetet skall ske skyndsamt.

Utskottet

Inledning

Nu gällande riktlinjer för energipolitiken fram till omkring år 1990 fastställdes
av riksdagen år 1985 (prop. 1984/85:120, NU 1984/85:30, rskr. 1984/
85:362). Energipolitiken skall enligt riktlinjerna utformas så att den medverkar
till att de välfärdsmål som har satts upp för samhället kan uppnås. Inom
ramen för en allmänt god hushållning med begränsade resurser skall en
effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning främjas.
Vid användning och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav

NU 1987/88:7

35

på säkerhet och omsorg om miljön. Förutsättningar skall skapas för en
avveckling av kärnkraften i enlighet med riksdagens beslut. Den sista
kärnkraftsreaktorn skall tas ur drift senast år 2010.

Riksdagens beslut innebär att energipolitiken under resten av 1980-talet är
inriktad på att omställningen av energisystemet från olja till förnybara och
inhemska energikällor skall fullföljas, samtidigt som förutsättningar steg för
steg läggs fast för avvecklingen av kärnkraften. Som ett led i denna
omställning skapas ett energisystem som är mindre känsligt för internationella
tillförselstörningar och som ger en förbättrad försörjningstrygghet.

Den strategi för förberedande och säkerställande av kärnkraftens avveckling
som riksdagen har antagit har i huvudsak följande innehåll. Konkreta
åtgärder skall vidtas för att snabbt minska oljeberoendet och lägga grunden
för en ersättning av kärnkraften genom energihushållning, fjärrvärmeutbyggnad,
införande av ny teknik och nya energikällor samt forskning och
utveckling. Möjligheter till att hushålla med energi och nå en allt effektivare
energianvändning skall prövas. För uppvärmning skall elenergi i allt
väsentligt endast få användas i omställbara, flexibla och utvecklingsbara
system eller i kombination med extremt energisnål teknik. Ny teknik för
elproduktion, såsom utnyttjande av vindenergi och solceller, skall också
prövas ingående.

De beslut som successivt behöver fattas för att förbereda och säkerställa
kärnkraftens avveckling skall grundas på ett så aktuellt underlag som möjligt.
Riktlinjerna innebär att kärnkraften skall ersättas i första hand genom
effektivare elanvändning och i andra hand genom övergång till inhemska
bränslen, solvärme, naturgas m.m. I tredje hand kan nya elproduktionsanläggningar
bli aktuella, dock endast i den utsträckning detta behövs för att
komplettera de andra alternativen.

Avvecklingen av kärnkraften bör enligt riktlinjerna för energipolitiken
genomföras stegvis. Vid regelbundet återkommande avstämningar bör
riksdagen med utgångspunkt i aktuellt beslutsunderlag lägga fast en mera
detaljerad plan för avvecklingen.

Vad gäller riktlinjer för energipolitiken förelåg år 1985 reservationer från
moderata samlingspartiet och centerpartiet. I fråga om kärnkraftsavvecklingen
reserverade sig förutom dessa partier även vänsterpartiet kommunisterna.

Våren 1986 preciserade riksdagen den år 1985 antagna strategin för
kärnkraftsavvecklingen på följande sätt (prop. 1985/86:100 bil. 14, NU
1985/86:17, rskr. 1985/86:172).

År 1990 skall regeringen och riksdagen kunna lägga fast en plan för
utvecklingen av energihushållning och alternativ energiproduktion. År 1995
skall regeringen och riksdagen kunna fatta beslut om en omställningsplan
som konkret visar hur de olika reaktorerna skall fasas ut och ersättas med ny
teknik samt om den lagstiftning som skall reglera omställningen. Omställningen
skall inledas i slutet av 1990-talet och sedan genomföras successivt
fram till det fastställda slutåret 2010.

Även denna gång förelåg reservationer. Moderata samlingspartiets företrädare
förordade ett fullt utnyttjande av kärnkraftverken. Från centerns och
vänsterpartiet kommunisternas sida föreslog man att avvecklingen skulle
påbörjas med det snaraste.

NU 1987/88:7

36

Mot bakgrund av reaktorhaveriet i Tjernobyl i Sovjetunionen i slutet av
april 1986 uppdrog regeringen kort därefter åt rådet för långsiktiga elanvändnings-
och elproduktionsfrågor, energirådet, att på nytt pröva de grundläggande
frågorna om kärnkraftens säkerhet m.m. Samtidigt tillkallades en
expertgrupp för att utarbeta sådant underlag som behövdes för att energirådet
skulle kunna fullfölja sitt uppdrag. Ett vetenskapligt råd tillkallades i juni

1986. Det fick till uppgift att granska expertgruppens bedömningar och
slutsatser. Energirådet har i november 1986 överlämnat sitt utredningsmaterial
till regeringen. Detta har remissbehandlats.

Riksdagen avslog våren 1986 (NU 1985/86:37) två motioner som hade
väckts med anledning av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Motionärerna (c;
vpk) krävde bl.a. en preciserad avvecklingsplan för kärnkraften. Näringsutskottet
avstyrkte motionsyrkandena med hänvisning till den utvärdering av
kärnkraftsolyckan och dess effekter för det svenska kärnkraftsprogrammet
som energirådet skulle utföra. Motionärernas önskemål fick stöd i reservationer
(c, vpk).

I slutet av år 1986 beslöt riksdagen om vissa åtgärder som föranleddes av
Tjernobylolyckan. Det gällde bl.a. beredskapshöjande åtgärder (prop.
1986/87:18, NU 1986/87:12, rskr. 1986/87:97). En rad motionsyrkanden
följdes upp med reservationer.

Riksdagen anslöt sig vidare i slutet av år 1986 till ett förslag av regeringen
om att det i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet skulle stadgas att
tillstånd att uppföra ytterligare kärnkraftsreaktorer inte får lämnas (prop.
1986/87:24, NU 1986/87:13, rskr. 1986/87:98). Reservationer (m; fp) förelåg,
i vilka regeringens förslag avstyrktes.

11987 års budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 16 s. 22) erinrades om
arbetet i energirådet, remissbehandlingen och visst beredningsarbete inom
regeringskansliet. Avsikten var att regeringen och riksdagen på grundval av
det underlag som därvid hade kommit fram under våren 1987 skulle kunna ta
ställning till om och i så fall i vilken omfattning erfarenheterna efter
kärnkraftsolyckan påverkade den fastlagda strategin för kärnkraftsawecklingen.

Regeringen föreläde dock riksdagen sina ställningstaganden först senare
under våren, vilket innebar att de inte kunde behandlas under förra
riksmötet. Mot denna bakgrund beslöt riksdagen att till innevarande
riksmöte uppskjuta behandlingen av ett antal motionsyrkanden från allmänna
motionstiden om kärnkraftsawecklingen och om den allmänna inriktningen
av energipolitiken. Däremot behandlades ett regeringsförslag om
statens vattenfallsverk och vissa förslag som hade lagts fram i budgetpropositionen
(prop. 1986/87:100 bil. 16, prop. 1986/87:87, NU 1986/87:34, rskr.
1986/87:274). Andra förslag i budgetpropositionen på energiområdet hade
behandlats tidigare under våren (NU 1986/87:19). Riksdagen fastställde
vidare ett nytt treårigt program för energiforskning (prop. 1986/87:80 bil. 12,
NU 1986/87:33, rskr. 1986/87:292).

Riksdagen har nu att ta ställning till den under våren 1987 framlagda
propositionen 1986/87:159 om vissa utgångspunkter för energisystemets
omställning. När det fortsättningsvis talas om propositionen, avses denna
proposition om inte annat uttryckligen sägs. I anslutning till regeringens

NU 1987/88:7

37

förslag behandlar utskottet tio motioner som har väckts med anledning av
propositionen samt - helt eller delvis - 21 motioner i energifrågor från
allmänna motionstiden år 1987. Vidare tar utskottet upp proposition
1986/87:167, vari regeringen har föreslagit en ändring i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Det förslaget
har inte föranlett några motionsyrkanden.

Samtliga oppositionspartier framför i partimotioner en kritik som går ut på
att proposition 1986/87:159 om vissa utgångspunkter för energisystemets
omställning utgör ett alltför ofullständigt underlag för riksdagens ställningstagande.
I moderata samlingspartiets motion 1986/87:N177 sägs att det är
orimligt att nu ta ställning till regeringens ”mycket diffusa riktlinjer”.
Propositionen ger ingen klarhet, utan lägger snarare ut nya dimridåer, heter
det i folkpartiets motion 1986/87:N181.1 centerpartiets motion 1986/87:N178
anförs att regeringen inte heller nu har lyckats samla sig till några reella
förslag. Vänsterpartiet kommunisterna kritiserar i motion 1986/87:N176
regeringen för att inte ha valt linje i frågan om energisystemets omställning.
Motionärerna underkänner propositionen. De förslag till ändringar av och
preciseringar i de av regeringen angivna riktlinjerna som lämnas i motionerna
får ses mot bakgrund av den här angivna kritiken. I det följande tar
utskottet upp de olika sakfrågorna en och en.

Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

I inledningen har utskottet redogjort för de riktlinjer för energipolitiken fram
till omkring år 1990 som riksdagen beslutade om våren 1985. Regeringen
begär i proposition 1986/87:159 riksdagens godkännande av de riktlinjer som
där förordas i fråga om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning.

Samtliga oppositionspartier har i motioner framfört sin syn på energipolitikens
inriktning. I det föregående (s. 10 f.) har refererats synpunkter i
partimotioner på övergripande energipolitiska frågor rörande energihushållning,
energiproduktion och kärnkraftsavveckling. Flera yrkanden går ut på
att riksdagen skall göra uttalanden om riktlinjerna för energipolitiken.

Utskottet tar här först upp vissa övergripande frågor i propositionen och de
nämnda motionerna. Frågor om kärnkraftsavvecklingen återkommer utskottet
till i det följande avsnittet. Ytterligare förslag av riktlinjekaraktär
liksom yrkanden i mera specifika frågor behandlas i separata delar av
betänkandet. De olika partiernas särmeningar i de olika delfrågorna kommer
att framgå av de följande avsnitten.

I ett inledande avsnitt i propositionen erinras om riksdagens energipolitiska
beslut efter folkomröstningen om kärnkraft år 1980 och om de preciseringar
i riktlinjerna för energipolitiken som riksdagen gjorde år 1985. Det
konstateras att vi redan har kommit en god bit på väg i den omställning av
energisystemet som anges i de av riksdagen antagna riktlinjerna för
energipolitiken. Härvid åsyftas att energianvändningen har effektiviserats,
att oljans andel i energiförsörjningen har minskat och att utnyttjandet av
inhemska bränslen har ökat. Vidare erinras om att riksdagen år 1985 antog
ett program för åtgärder mot luftföroreningar och försurning. Omställningen

NU 1987/88:7

38

av energisystemet skall enligt propositionen ske i enlighet med de mål som
riksdagen har satt upp i detta program .Ökade krav skall ställas på effektivare
utnyttjande av energiresurserna. Kärnkraftsawecklingen innebär nya förutsättningar
för elsystemets fortsatta uppbyggnad. Den får inte ske på
bekostnad av miljön. Målet att beroendet av importerade bränslen i så stor
utsträckning som möjligt skall minskas kvarstår. Omställningen skall genomföras
på ett sådant sätt att uppställda välfärdsmål inte äventyras. Sveriges
internationella konkurrenskraft får inte försämras. En tidig satsning på ny
teknik kan ge svensk industri en god position inför framtiden.

Det framgår av propositionen att regeringen avser att under våren 1988
redovisa preciserade förslag till riksdagen grundade på bl.a. utredningsarbete
som pågår.

Närmast regeringens syn på energipolitiken står folkpartiet. I partimotionen
1986/87:N181 (fp) påyrkas ett uttalande om vad som i motionen anförs
om kärnkraftsawecklingen samt användning av och hushållning med energi.
Motionärerna hänvisar till och återger innehållet i en rapport i vilken
folkpartiet har presenterat ett handlingsprogram för energipolitiken. Grundläggande
för motionärerna är att en god energihushållning skall uppnås
genom en väl fungerande marknadsekonomi.

Moderata samlingspartiet begär i sin partimotion 1986/87:N177 att riksdagen
skall avslå de av regeringen föreslagna riktlinjerna i fråga om vissa
utgångspunkter för energisystemets omställning. Motionärerna vill att
riksdagen skall uttala sig om vad som i motionen anförs angående energipolitikens
framtida utformning. De uppehåller sig främst vid frågor kring
kärnkraftsawecklingen. Moderata samlingspartiets förslag i energipolitiska
frågor sammanfattas i fem punkter som gäller kärnkraft, koleldade kraftverk,
naturgas, vattenkraft och energibeskattning (se s. 10 f.).

Centern begär i motion 1986/87:N178 att riksdagen med avslag på
propositionen i motsvarande delar skall godkänna utgångspunkterna för
energisystemets omställning i enlighet med vad som anförs i denna motion
och i motion 1986/87:N551 (c) från allmänna motionstiden. I den senare
motionen framförs krav på ett riksdagsuttalande om energipolitikens inriktning.
Det är enligt motionärerna av såväl ekonomiska som miljömässiga skäl
nödvändigt att energipolitiken på både kort och lång sikt inriktas på
effektivitet och hushållning. Den skall syfta till en minskning av olje- och
kolberoendet och ett säkerställande av kärnkraftens avveckling. Ytterligare
ett yrkande i den sistnämnda motionen är att hänföra till de allmänna
riktlinjerna. Motionärerna föreslår riksdagen att uttala sig om sambanden
mellan energianvändning, miljö, resurshushållning och ekonomisk utveckling.
Det är en ekonomisk myt, säger de, att ekonomisk utveckling
förutsätter ökad energianvändning. En medveten politik för energihushållning
och effektivare energianvändning är den bästa garantin för både en
positiv ekonomisk utveckling och en bra miljö.

Vänsterpartiet kommunisterna kritiserar i motion 1986/87:N176 regeringen
för att inte ta hänsyn ens till fakta som redan före folkomröstningen om
kärnkraft fanns om ny teknik för såväl produktion som konsumtion på
energiområdet.

I detta sammanhang behandlar utskottet ytterligare tre motionsyrkanden

NU 1987/88:7

39

som uttryckligen rör den allmänna inriktningen av energipolitiken.

Ett uttalande av riksdagen om den framtida energipolitiken och skogsskadeutvecklingen
önskas i motion 1986/87:N548 (m). Vid utformningen av den
framtida energipolitiken måste vederbörlig hänsyn tas till risken för fortsatta
skogsskador, anförs det.

I motion 1986/87:N184 (c) föreslås riksdagen avslå propositionen. Samme
motionär föreslår i motion 1986/87:N534 (c) riksdagen att göra ett närmare
angivet uttalande om energipolitikens inriktning. I huvudsak överensstämmer
förslagen med vad som anförs i partimotionerna från centerpartiet.

Utskottets uppfattning är att de allmänna riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken som riksdagen fastställde år 1985 lägger grunden för en
fortsatt framgångsrik omställning av energisystemet. Som anförs i propositionen
har väsentliga framsteg redan nåtts på flera områden. En huvuduppgift
för energipolitiken under resten av 1980-talet är att omställningen från
olja till förnybara och inhemska energikällor skall fullföljas, samtidigt som
förutsättningarna förstärks för att kärnkraften skall kunna avvecklas. Vid
användning och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav på
säkerhet och omsorg om miljön. De uttalanden om energipolitikens allmänna
inriktning som görs i här aktuell del av propositionen står i god
överensstämmelse med utskottets uppfattning och sålunda med de nu
gällande riktlinjerna för energipolitiken.

I det följande kommer utskottet att ta ställning till ett betydande antal
olika energipolitiska frågor. Det finns därför inte skäl att i detta allmänna
övergripande avsnitt närmare gå in på de olika delfrågor som tas upp i
motionerna. Utskottet begränsar sig till några kommentarer.

Moderata samlingspartiet motiverar sitt avslagsyrkande bl.a. med påståendet
att regeringen medvetet driver en politik som kommer att leda till
företagsnedläggelser och ökad arbetslöshet. Påståendet är enligt utskottets
uppfattning helt grundlöst. Enligt riktlinjerna för energipolitiken gäller att
den elenergi som behövs inom industrin i likhet med annan elenergi som är
svår att ersätta bör prioriteras vid avvecklingen av kärnkraften. Det betonas
emellertid att detta inte innebär lägre krav på energihushållning inom
industrin än inom andra sektorer.

Beträffande önskemålet i motion 1986/87:N548 (m) om ett riksdagsuttalande
rörande den framtida energipolitiken och skogsskadeutvecklingen vill
utskottet erinra om att en grundinställning i energipolitiken är att stränga
krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och
utveckling av all energiteknik.

Utskottet noterar beträffande synpunkterna i folkpartiets partimotion att
motionärerna i väsentliga delar instämmer i de bedömningar som görs i
propositionen. I övrigt förefaller det utskottet som om folkpartiets energipolitik,
såvitt gäller den allmänna inriktningen, står i överensstämmelse med de
riktlinjer som riksdagen har antagit.

Många av de synpunkter på den allmänna inriktningen av energipolitiken
som återfinns i centerns motioner har framförts även i anslutning till de
senaste årens behandling av energipolitiken. Utskottet såg då inte någon
grundläggande skillnad mellan de mål för energipolitiken som riksdagen
hade fastlagt och motionärernas allmänna riktlinjer. Utskottet är fortfarande

NU 1987/88:7

40

av samma uppfattning. Energipolitiken är inriktad på att omställningen av
energisystemet från olja till förnybara och inhemska energikällor skall
fullföljas, samtidigt som förutsättningar steg för steg läggs fast för avveckling
av kärnkraften. En effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning
skall främjas inom ramen för en allmänt god hushållning med
begränsade resurser. Vid användning och utveckling av all energiteknik skall
ställas stränga krav på säkerhet och omsorg om miljön. På lokal nivå har
kommunernas ansvar stärkts genom riksdagens beslut om den kommunala
energiplaneringen.

När det gäller centerns yrkande om sambanden mellan energianvändning,
miljö, resurshushållning och ekonomisk utveckling vill utskottet erinra om
att den nuvarande energipolitiken är inriktad på en utveckling mot ett
energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, helst förnybara och inhemska,
energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Som nyss har framhållits är
effektiv energianvändning och energihushållning prioriterade områden inom
energipolitiken.

Den allmänna kritik som framförs från vänsterpartiet kommunisternas
sida tillbakavisar utskottet. Regeringen har aviserat att den skall komma med
preciserade förslag till riksdagen under våren 1988.

Av vad utskottet här har anfört framgår att utskottet tillstyrker propositionen
såvitt gäller de allmänna riktlinjer som här har behandlats. Därmed
avstyrks de motionsyrkanden som innebär avslag på propositionen i här
behandlad del. Något uttalande av riksdagen om allmänna riktlinjer för
energipolitiken i enlighet med övriga här behandlade motionsyrkanden är
mot den här angivna bakgrunden inte motiverat. Utskottet avstyrker därför
nu behandlade delar av de motioner som har nämnts.

Avvecklingen av kärnkraften

Av de tolv reaktorer som ingår i det svenska kärnkraftsprogrammet togs de
två sista, Forsmark 3 och Oskarshamn 3, i kommersiell drift år 1985.
Programmet inleddes med att Oskarshamn 1 togs i drift år 1972. Kärnkraftens
andel av den samlade nettoproduktionen av elkraft var år 1986 ca 50 %.

Frågor om kärnkraftsprogrammet och om avvecklingen av kärnkraften i
det svenska energisystemet har intagit en central plats i den energipolitiska
debatten under många år. I det föregående (s. 17 f.) har lämnats en
redogörelse för frågans behandling i riksdagen och i vissa offentliga
utredningar på senare år. Frågan om kärnkraftsprogrammets fortsättning har
fått ny aktualitet efter reaktorhaveriet i Tjernobyl i Sovjetunionen våren
1986.1 detta avsnitt tar utskottet upp frågor som rör kärnkraftsavvecklingen.
I anslutning härtill behandlas motionsvis framförda förslag om handlingsprogram
och planer med direkt anknytning till kärnkraftsavvecklingen. Ytterligare
förslag om kärnkraft och om det radioaktiva avfallet behandlas i de
närmast följande avsnitten.

I de riktlinjer för energipolitiken som riksdagen har fastställt år 1985 ingår
att kärnkraftsproduktionen stegvis skall avvecklas, varvid den sista reaktorn
skall tas ur drift senast år 2010. Riksdagsbeslutet innebar inte någon
precisering av när utfasningen av kärnkraften skall påbörjas. Säkerhetsas -

NU 1987/88:7

41

pekter skulle vara avgörande för i vilken ordning kärnkraftverken tas ur drift.
Den tid som har gått sedan en viss anläggning togs i bruk borde inte vara
avgörande för när den tas ur drift. Strategin för avveckling av kärnkraften
består i att konkreta handlingsplaner för de närmaste åren läggs fast steg för
steg.

Den precisering som riksdagen gjorde förra året innebär i korthet att
statsmakterna år 1990 skall lägga fast en plan för utvecklingen av energihushållning
och alternativ energiproduktion. År 1995 skall fattas beslut om en
omställningsplan som bl.a. visar hur de olika reaktorerna skall fasas ut och
ersättas med ny teknik. Omställningen skall inledas i slutet av 1990-talet.

I den nu behandlade propositionen erinras (s. 3) om det uppdrag
regeringen i maj 1986 gav åt rådet för långsiktiga elanvändnings- och
elproduktionsfrågor - energirådet - att mot bakgrund av Tjernobylolyckan
på nytt pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens säkerhet m.m.
Den samtidigt tillkallade expertgruppen fick i uppdrag att utarbeta ett
underlag för energirådets analyser. Åt rådet uppdrogs att särskilt utreda de
miljömässiga och ekonomiska konsekvenserna av en förtida nedläggning av
kärnkraftverket Barsebäck. Sammanfattningen till den rapport - (Ds I
1986:11) Efter Tjernobyl - som expertgruppen har utarbetat och en
remissammanställning har bifogats propositionen. Expertgruppen redovisade
bl. a. förutsättningar för och konsekvenser av några olika alternativ som
innebär en snabbare avveckling av kärnkraften.

I propositionen (s. 4) dras slutsatsen att inget avgörande har kommit fram
som ger anledning att tidigarelägga den tidpunkt när kärnkraftsawecklingen
skall vara helt genomförd. Effekterna på samhället blir emellertid i hög grad
beroende av den takt med vilken avvecklingen sker. En avveckling på tio år
eller kortare tid skulle kräva stora uppoffringar, både ekonomiskt och
miljömässigt. Detta gäller oavsett om omställningen läggs tidigt eller sent
under tiden fram till år 2010. En längre omställningsperiod, däremot, ökar
möjligheterna till successiv anpassning och teknikutveckling. Detta gäller
inte minst för den elintensiva industrin. Därigenom skapas, sägs det vidare,
även goda förutsättningar för den nya kraftproduktionen att klara stränga
miljökrav. En lång omställningsperiod innebär att upphandlingen av de nya
elproduktionsanläggningarna och investeringarna i effektiv utrustning m.m.
kommer att spridas över tiden. Härigenom ges svensk industri bättre
möjligheter att svara för en stor del av leveranserna vid de betydande
investeringar som blir följden av kärnkraftsawecklingen. Samtidigt minskar
de risker för överhettning på investeringssidan som skulle uppstå vid en
omfattande, snabb omställning.

Den hittills förda energipolitiken betecknas i propositionen som framgångsrik.
De energipolitiska riktlinjerna föreslås därför i huvudsak skola
gälla även framgent. Ekonomiska och industriella skäl sägs emellertid tala
för att arbetet nu bör intensifieras så att omställningsperioden kan utsträckas,
med bibehållet slutmål att avvecklingen av kärnkraften skall vara helt
genomförd senast år 2010.

Nya erfarenheter från driften av kärnkraftverken i Sverige och utomlands
kan, enligt regeringen, leda till bedömningen att kärnkraften behöver
avvecklas i en snabbare takt. Eftersom en sådan utveckling inte kan uteslutas

NU 1987/88:7

42

skulle det vara en fördel om anpassningsåtgärderna påbörjas tidigt och
genomförs fortlöpande.

Kärnkraftsavvecklingen måste genomföras så att en säker elförsörjning
kan upprätthållas. Detta kräver insatser för såväl elhushållning som uppförande
av nya produktionsanläggningar för elenergi. Tillförseln av ny energi
och resultatet av hushållningen avgör enligt propositionen när reaktorerna
kan tas ur drift. Senare i propositionen redovisas överväganden avseende
insatser för en säker elförsörjning och en effektiv elanvändning. Avsikten
med dessa insatser är att en reaktor skall kunna tas ur drift någon gång under
perioden 1993-1995. Under perioden 1994-1996 bör dessa insatser för
tillförsel av ny energi och hushållning ha givit sådana resultat att en andra
reaktor kan tas ur drift.

Vid valet av vilka reaktorer som först skall tas ur drift bör enligt
regeringens uppfattning - vid sidan av säkerhetsaspekterna - beaktas bl.a.
reaktorernas regionala betydelse för kraftproduktionen, möjligheterna att
överföra kraft mellan regioner och de regionala förutsättningarna för att
minska elanvändningen. Det är, säger föredragande statsrådet, angeläget att
snabbt få fram ett underlag som gör det möjligt att ta ställning till bl.a. dessa
frågor. I underlaget bör de samhällsekonomiska effekterna av olika alternativ
belysas. Ett uppdrag åt statens energiverk att senast den 15 december 1987
redovisa ett sådant underlag aviseras (se s. 27).

I propositionen (s. 5) görs vidare några påpekanden om den energitekniska
utvecklingen och understryks betydelsen av att det kan skapas goda villkor
för denna. Det framhålls också att det med hänsyn till den långa omställningstiden
blir nödvändigt att man fortlöpande ser över vilka åtgärder som
skall sättas in.

I flera motioner framförs synpunkter på regeringens förslag till riktlinjer i
den nu aktuella frågan. Dessa synpunkter är sinsemellan vitt skilda.
Utskottet tar här först upp motionsyrkanden av allmän karaktär och
återkommer senare till förslag om urdrifttagning av vissa reaktorer.

Moderata samlingspartiet ger i motion 1986/87:N177 uttryck för en klart
positiv uppfattning om kärnkraften. Man bör vänta så länge som möjligt med
ett avvecklingsbeslut, anförs det. De svenska kärnkraftverken bör tas ur drift
när de inte uppfyller säkerhetskraven. Till dess är det mest fördelaktiga för
både miljön och ekonomin att de nyttjas. Motionärerna säger sig frukta att
ett bifall till regeringens proposition i denna del i framtiden kommer att
tolkas som ett beslut att två kärnkraftsreaktorer skall avvecklas senast år
1996. Ett bifall till propositionen innebär vidare en ytterligare låsning vid en
avveckling av de därefter återstående reaktorerna under perioden 1996-2010.

Folkpartiet begär i motion 1986/87:N181 ett förslag till ersättnings- och
avvecklingsplan för kärnkraften. I planen skulle anges de förutsättningar
som bör gälla med avseende på miljön, beredskapen, priser och tariffer för
elenergi, beskattningen av energi, statligt stöd till energiteknisk utveckling,
åtgärder för ökad hushållning med energi och regionalpolitiska aspekter.
Motionärerna välkomnar den starka uppslutning kring kravet att kärnkraften
skall avvecklas till senast år 2010 som de har kunnat konstatera. De anger

NU 1987/88:7

43

i sju punkter vilka krav sorn bör ställas på den av dem förordade
avvecklingsplanen. Motionärerna instämmer i propositionens konstaterande
att ingenting avgörande har kommit fram som ger anledning att tidigarelägga
den tidpunkt när kärnkraftsawecklingen skall vara helt genomförd. Ju
tidigare man väljer att påbörja avvecklingen, anför de, desto högre blir de
samhällsekonomiska kostnaderna. Det är enligt motionärerna häpnadsväckande
att det i propositionen hävdas att ekonomiska skäl talar för att
awecklingsperioden skall utsträckas i tiden.

Centerpartiet begär i motion 1986/87:N551 förslag om ett handlingsprogram
för effektivare energianvändning, utnyttjande av inhemsk miljövänlig
förnybar energi, avveckling av kärnkraften och ett fortsatt minskat oljeberoende.
Katastrofen i Tjernobyl visar att beslutet om kärnkraftens avveckling
måste genomföras så snabbt som möjligt, anförs det. Avvecklingen borde ha
inletts tidigare då kärnkraftens andel av energiförsörjningen var mindre.
Centerpartiet har dock respekterat och kommer att respektera folkomröstningens
utslag, säger motionärerna. De förutsätter att alla de möjligheter
som står till buds för en snabbare avveckling skall tas till vara. I motionen
visas hur kärnkraften skulle kunna ersättas med bl.a. effektivare energianvändning
och ny elproduktionsteknik.

I motion 1986/87:N178 (c) begärs att riksdagen skall avslå regeringens
förslag till riktlinjer och i stället ansluta sig till vad som anförs i den nämnda
motionen och i motion 1986/87:N551 (c). Innebörden är att kärnkraften skall
avvecklas så snabbt som möjligt. En avvecklingsplan efterlyses också i
motion 1986/87:535 (c).

Vänsterpartiet kommunisterna underkänner propositionen, sägs det i
motion 1986/87:N 176. Propositionen utgör inget dokument som på något sätt
öppnar för en avveckling av kärnkraften i Sverige i enlighet med utslaget i
folkomröstningen och upprepade uttalanden från regeringsledamöter och
beslut i riksdagen. Den ger uttryck för regeringens brist på vilja och
handlingskraft, eftergifter åt kraftbolagen och ett förhalande av de nödvändiga
beslut som kan ge det nya energisystem Sverige behöver. Motionärerna
begär att regeringen skall avkrävas förslag till en avvecklingsplan för den
svenska kärnkraften. Planen skall vara genomförd senast inom tio år. Ett
liknande förslag finns i samma partis motion 1986/87:N506 från allmänna
motionstiden. En avvecklingsplan måste presenteras under år 1987, hävdar
motionärerna.

I motion 1986/87: NI84 (c) föreslås riksdagen avslå propositionen och
begära en konkret avvecklingsplan för kärnkraften. Det sista kärnkraftsaggregatet
bör enligt denna motion ställas av senast år 2000.

Ytterligare en motion som bör behandlas här gäller prövning av frågan om
ersättning till kärnkraftverkens ägare vid en förtida avstängning av reaktorerna.
I motion 1986/87:N180 (c) sägs att ägarna bör få skälig ersättning om
reaktorer genom politiska beslut stängs av i förtid. Regeringen föreslås pröva
dels ett system med ersättning via kraftbörsen och en prisregleringsfond, dels
ersättning genom en omfördelning av vattenkraftstillgångarna. Enligt det
senare alternativet skulle vattenfallsverket överlåta vissa vattenkraftstillgångar
till Sydkraft AB.

Utskottet vill erinra om att en viktig utgångspunkt för den svenska
energipolitiken är att energiförsörjningen skall ske under största möjliga

NU 1987/88:7

44

hänsynstagande till säkerhet och miljö. Kärnkraftsprogrammet har ständigt
varit underkastat stränga regler och ingående kontroll. De grundläggande
kärnsäkerhetsfrågorna och deras eventuella inverkan på landets kärnkraftsprogram
har nu på nytt prövats efter den allvarliga olyckan i Tjernobyl.

Utskottet kan med instämmande i vad som anförs i propositionen
konstatera att det utredningsarbete som har bedrivits efter Tjernobylolyckan
har lett fram till att det inte finns något avgörande skäl som skulle motivera
ett tidigareläggande av den tidpunkt vid vilken kärnkraftsavvecklingen skall
vara genomförd. Det står alltså klart att kärnkraften i enlighet med
riksdagens beslut skall avvecklas med slutpunkt år 2010.

Frågan om när avvecklingen skall påbörjas har i skilda sammanhang varit
föremål för noggranna överväganden alltsedan folkomröstningen år 1980.
Som framgår av den tidigare redogörelsen innebär riksdagens ställningstagande
våren 1986 att statsmakterna år 1995 skall kunna fatta beslut om en
omställnings- och awecklingsplan som konkret visar hur de olika reaktorerna
skall fasas ut och ersättas med ny teknik. Omställningen skulle inledas i
slutet av 1990-talet. År 1990 skulle regeringen och riksdagen kunna lägga fast
en plan för utveckling av hushållning och alternativ energiproduktion. En
bärande tanke har varit att statsmakterna med utgångspunkt i aktuellt
beslutsunderlag skall kunna lägga fast alltmer preciserade riktlinjer för
kärnkraftens avveckling. Det framhölls i förra årets budgetproposition att
avvecklingsstrategin kunde komma att påverkas av kärnkraftsolyckan i
Tjernobyl.

De riktlinjer som regeringen nu föreslår innebär att en utgångspunkt skall
vara att omställningsperioden utsträcks i tiden genom att en reaktor tas ur
drift någon gång under perioden 1993-1995 och en andra reaktor någon gång
under perioden 1994-1996. Regeringen motiverar detta med bl.a. ekonomiska
och industriella skäl. Som ett villkor gäller dock att tillförseln av energi
och hushållningens resultat avgör när avvecklingen av reaktorer kan
påbörjas.

Utskottet delar regeringens uppfattning att en längre omställningsperiod
ökar möjligheterna till successiv anpassning och teknikutveckling. De
samhällsekonomiska kostnaderna ökar emellertid om kärnkraftsavvecklingen
påbörjas tidigare. Det är viktigt att förutsättningar skapas för att den nya
kraftproduktionen kan klara stränga miljökrav. I likhet med regeringen
anser utskottet att en utgångspunkt för energisystemets omställning skall
vara att två reaktorer tas ur drift i de angivna tidsintervallerna. Som anförs i
propositionen är det dock möjligheten till ny energitillförsel och resultatet av
hushållningsåtgärderna som avgör när avvecklingen kan påbörjas. Utskottet
räknar därför med att regeringen i de preciserade förslag till riksdagen som
har aviserats till våren 1988 redovisar hur dessa krav i så fall kan uppfyllas
liksom vilka de samhällsekonomiska effekterna kan bedömas bli. Utskottet
tillstyrker således propositionen i nu aktuell del.

Av vad utskottet här har anfört framgår att utskottet avstyrker den nu
behandlade delen av motion 1986/87:NI77 (m). Utskottet ser mot här
angiven bakgrund inte heller anledning för riksdagen att hos regeringen
kräva en sådan samlad ersättnings- och awecklingsplan för kärnkraften som
föreslås i motion 1986/87:N181 (fp) eller ett sådant handlingsprogram som

NU 1987/88:7

45

påyrkas i motion 1986/87:N551 (c). Till olika konkreta delfrågor rörande
hushållning, styrmedel, teknikutveckling m.m. återkommer utskottet senare
i detta betänkande. De nämnda motionerna avstyrks i här aktuell del liksom
motsvarande del av motion 1986/87:N178 (c).

Mot bakgrund av förslagen i den nu aktuella propositionen och att nya
förslag från regeringens sida har aviserats till våren avstyrker utskottet likaså
kraven på en avvecklingsplan i motionerna 1986/87:N184 (c), 1986/87:N535
(c), 1986/87:N 176 (vpk) och 1986/87:N506 (vpk).

Utskottet räknar med att frågan om ersättning till ägare av kärnkraftverken
vid en förtida avställning av kärnkraften kommer att övervägas i
samband med arbetet på den lagstiftning som torde krävas för en sådan
avveckling. Något särskilt uttalande av riksdagen i detta ämne är enligt
utskottets uppfattning inte nu motiverat. Motion 1986/87:N180 (c) avstyrks
följaktligen.

Konkreta förslag om vilka kärnkraftsreaktorer som skall tas ur drift först
lämnas i fyra motioner.

Kärnkraftens avveckling bör inledas omgående med att reaktorerna
Barsebäck 1 och 2 samt Ringhals 2 tas ur drift, sägs det i motion 1986/87:N178
(c). Samma krav framförs i motion 1986/87:N185 (c). I såväl motion
1986/87:N176 (vpk) som motion 1986/87:N506 (vpk) påyrkas en snabbavveckling
av Barsebäcksverket. För anläggningen i Barsebäck motiveras
yrkandena med dess närhet till stora befolkningscentra som Köpenhamn och
Malmö. En stängning av reaktorn Ringhals 2 motiveras av säkerhets- och
arbetsmiljöskäl. I motion 1986/87:N176 (vpk) begärs också att reparationerna
av ånggeneratorerna i Ringhals 2 skall avbrytas.

Regeringen har (se s. 27) i juni 1987 uppdragit åt statens energiverk att ta
fram ytterligare underlag inför regeringens och riksdagens ställningstaganden
till vilka kärnkraftsreaktorer som först skall tas ur drift. I uppdraget ingår
bl.a. att redovisa ett antal alternativ beträffande vilka två reaktorer som skall
tas ur drift och en ekonomisk värdering av de olika alternativen. Också andra
förhållanden som är väsentliga för val av reaktorer och tidpunkter för deras
avställning skall redovisas. Uppdraget skall vara avslutat senast den 15
december 1987.

Det ingick i energirådets uppgifter att utreda bl.a. vilka konsekvenser en
snar stängning av kärnkraftverket i Barsebäck skulle få från miljö-, ekonomioch
energiförsörjningssynpunkt. Frågan behandlades i betänkandet (Ds I
1986:11) Efter Tjernobyl, som expertgruppen för kärnsäkerhet och miljö har
förelagt regeringen som underlag för energirådets bedömningar. Underlaget
har utarbetats av statens energiverk (STEV 1986:11). Som nämnts ingår
sammanfattningen i betänkandet som bilaga till propositionen.

För Ringhals 2 har ett byte av ånggeneratorerna beslutats. Ringhals 2 ägs
av statens vattenfallsverk. Riksdagen harvid budgetbehandlingen de senaste
åren tagit ställning till regeringens förslag om anvisning av medel för
ånggeneratorbytet. En utförlig bakgrundsbeskrivning lämnades våren 1986 i
näringsutskottets betänkande om energipolitik (NU 1985/86:17). Våren 1987
(NU 1986/87:34 s. 22) beslöt riksdagen om anslag till vattenfallsverket för
innevarande budgetår. Av den medelsförbrukning som regeringen hade

NU 1987/88:7

46

beräknat för investeringar i kärnkraftsanläggningar avsåg 152,1 milj. kr. byte
av ånggeneratorer i Ringhals 2. Utskottet erinrade om sitt tidigare ställningstagande
i frågan om ånggeneratorbytet och hade inget att erinra mot det
beräknade medelsbehovet. Det påpekades dock att det ytterst ankommer på
regeringen att avgöra i vad mån de utgifter som ett anslag möjliggör skall
verkställas. Särskilda omständigheter kan, anförde utskottet, föranleda att
regeringen behöver utnyttja denna prövningsrätt. Reservationer förelåg (m;
c, vpk). Riksdagen följde utskottet.

Utskottet anser inte att riksdagen nu har underlag för att peka ut någon
eller några reaktorer som skall inleda kärnkraftsavvecklingen. Regeringen
har ställt i utsikt att återkomma till riksdagen med vissa preciserade förslag
våren 1988. Det kan då bli aktuellt att ta upp denna fråga och beakta de
slutsatser som kan dras av det pågående utredningsarbetet. Utskottet
avstyrker således de motionsyrkanden (c, vpk) som gäller en avveckling av
kärnkraftsreaktorerna Barsebäck 1 och 2 samt Ringhals 2. Något initiativ av
riksdagen beträffande ånggeneratorsbytet i Ringhals 2 är mot nyss angiven
bakgrund inte aktuellt. Motion 1986/87:N176 (vpk) avstyrks därför i denna
del.

Övriga frågor om kärnkraft

Inledning

I föregående avsnitt har utskottet behandlat den mera övergripande huvudfrågan
om kärnkraftens avveckling. Här behandlas till att börja med en
motion som gäller information om kärnkraftsproduktion. Vidare tar utskottet
upp frågor om kärnvärmereaktorer, export av kärnteknologi, samband
mellan kärnkraft och kärnvapen, m.m.

Information

I motion 1986/87:N183 (s) begärs att regeringen skall ta initiativ och
medverka till att en objektiv information om kärnkraftsproduktionen
utarbetas. Oberättigad oro måste hindras, anför motionärerna. Stängning av
en viss kärnkraftsanläggning i framtiden måste åtföljas av beslut som medför
fortsatt sysselsättning för berörd personal.

Också i motiveringen till moderata samlingspartiets och folkpartiets
partimotioner berörs frågor inom detta ämnesområde. I motion 1986/
87:N177 (m) sägs att olyckan i Tjernobyl ställer krav på framför allt politiker
och massmedier när det gäller att till allmänheten förmedla en vederhäftig
bild av kärnkraftens och andra energikällors för- och nackdelar. Det borde
man göra i stället för att underblåsa den oro som var en naturlig följd av
Tjernobylkatastrofen. Om så sker kommer, anför motionärerna, allmänhetens
kunskap efter hand att öka och därmed också förståelsen för behovet av
att bibehålla kärnkraften.

En kunnig och välmotiverad personal är en förutsättning för säker drift av
kärnkraftverken, uttalas det i motion 1986/87:N181 (fp) med hänvisning till
en rapport som folkpartiet har utarbetat. Personalen vid de svenska
kärnkraftverken fyller mycket högt ställda krav i dessa avseenden. Den skall

NU 1987/88:7

47

ges det erkännande den är väl förtjänt av. Personalen måste också kunna
känna sig förvissad om fortsatt anställning och meningsfulla arbetsuppgifter
även efter kärnkraftsawecklingen. Utvecklingen och driften av de nya
kraftverk som skall ersätta kärnkraften sägs ge sådana förutsättningar.

Reaktorhaveriet i Tjernobyl har motiverat en förnyad genomgripande
analys av de grundläggande frågorna om kärnkraftens säkerhet. Ett omfattande
arbete har bedrivits i energirådet, i den särskilda expertgruppen samt
hos berörda verk och myndigheter. Resultatet av arbetet har offentliggjorts
och remissbehandlats. Utskottet kan således konstatera att en rad förhållanden
som kan förknippas med kärnkraftsproduktion nu har blivit ytterligare
belysta efter olyckan i Tjernobyl. Eftersom kärnkraftsproduktion förutsätts
fortgå till år 2010 är det givetvis angeläget att allmänheten även framgent blir
fortlöpande informerad om förutsättningarna för kärnkraftverkens drift och
om det system av säkerhetsåtgärder som tillämpas. Informationsverksamhet
av detta slag utgör en viktig del av de uppgifter som de olika centrala
myndigheterna på kärnkraftsområdet har fått sig pålagda genom sina
instruktioner. Statens kärnkraftinspektion skall aktivt bidra till att ge
allmänheten insyn i och information om det arbete på kärnsäkerhetsområdet
som bedrivs inom landet. Informationen lämnas i olika former, t.ex. genom
kvartals- och årsrapporter och genom särskilda informationsmöten. Statens
kärnbränslenämnd skall verka för att allmänheten får information om
arbetet vad gäller använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från detta samt
avveckling och rivning av kärnkraftsreaktorer. Statens strålskyddsinstitut
har bland sina uppgifter att sprida upplysning om faror och olägenheter som
kan orsakas av strålning. Vid de olika kärnkraftverken finns lokala säkerhetsnämnder
med kommunal förankring, till vilkas åligganden hör att svara
för information om säkerhetsfrågor på det lokala planet.

Utskottet finner att det sålunda är väl sörjt för att allmänheten skall få del
av objektiv information om kärnkraftsproduktionen. Riksdagen har vid den
årliga budgetbehandlingen möjlighet att framföra krav och önskemål
rörande denna informationsverksamhet. Någon särskild av riksdagen initierad
information av det slag som begärs i motion 1986/87:N183 (s) ter sig
mot denna bakgrund inte befogad. Inte heller finns det nu när regeringen har
aviserat nya förslag till riksdagen rörande omställningen av energisystemet
skäl för riksdagen att uttala sig om personalsituationen vid de svenska
kärnkraftverken. Det är en självklarhet att en säker drift av kärnkraftverken
ställer krav på en kunnig och ansvarsmedveten personal. Utskottet avstyrker
mot här angiven bakgrund motion 1986/87:N183 (s) liksom de berörda
delarna av motionerna 1986/87:N177 (m) och 1986/87:N181 (fp).

Kärnvärmereaktorer

Riksdagen har efter folkomröstningen om kärnkraft år 1980 vid upprepade
tillfällen behandlat frågan huruvida kärnvärmereaktorer skall kunna tillåtas
som energialstrare i Sverige. Våren 1984 lämnade näringsutskottet (NU
1983/84:30 s. 24 f.) en utförlig redogörelse för riksdagsbehandlingen under
rubriken Securereaktorn i kärnkraftsdebatten. Där redovisas att utskottet
efter folkomröstningen flera gånger hade avstyrkt motionsyrkanden om

NU 1987/88:7

48

förbud mot denna typ av kärnreaktorer. I sina motiveringar hade utskottet
emellertid konstaterat att folkomröstningens resultat innebar att byggande
av Securereaktorer inte skulle förekomma i Sverige. Riksdagen hade inte
gjort något särskilt uttalande i ämnet. Utskottets och riksdagens ställningstaganden
i frågan då och de båda följande åren (NU 1983/84:30 s. 52 f., NU
1984/85:30 s. 61 f., NU 1985/86:17 s. 54) var av samma innebörd. I de
riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken som riksdagen antog våren 1985
sades uttryckligen att kärnvärmereaktorer inte skall få förekomma i Sverige
(NU 1984/85:30 s. 32). Moderata samlingspartiet ställde sig inte bakom
riktlinjerna i denna del. I reservationer från moderata samlingspartiets sida
krävdes att riksdagen skulle göra ett uttalande som undanröjde hindren för
bruk av Securereaktorer, medan från centerpartiets och vänsterpartiet
kommunisternas sida begärdes uttryckligt förbud mot byggande av kärnvärmereaktorer.

Ett sådant förbud gäller från 1987 års början. Riksdagen antog i slutet av år
1986 regeringens förslag om lagstadgat förbud mot nya kärnkraftsreaktorer
(prop. 1986/87:24, NU 1986/87:13, rskr. 1986/87:98). Därvid konstaterades
att begreppet kärnkraftsreaktor enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet (kärntekniklagen) täcker även kärnvärmereaktorer.

Två motioner finns att behandla i detta sammanhang. I moderata
samlingspartiets partimotion 1986/87:N177 uttalas att folkomröstningen
gällde ”kärnkraftsreaktorer” (i dåvarande bemärkelse). Framtidens teknik
berördes inte. Motionärerna förordar en förutsättningslös utvärdering av
tekniken med kärnvärmereaktorer enligt Securemodellen. Ett beslut om att
kärnvärme från sådana reaktorer får användas för uppvärmning av bostäder
krävs i motion 1986/87:N550 (m). I motiveringen, som finns i motion
1986/87:Jo836 (m), hävdas att kärnvärmeverk från miljöskyddssynpunkt är
vida överlägsna olje-, kol-, flis- eller torveldade värmeverk.

Utskottet hänvisar till den redogörelse som här har lämnats för hur frågan
om kärnvärmereaktorer har behandlats av riksdagen de gångna åren.
Riksdagen har vid upprepade tillfällen gjort klart att kärnvärmereaktorer
inte kan tillåtas som energialstrare i Sverige. Som nyss har konstaterats finns
det nu ett lagstadgat förbud mot uppförande av kärnvärmereaktorer. Mot
här angiven bakgrund avstyrker utskottet den nu behandlade delen av
motion 1986/87:N177 (m) och motion 1986/87:N550 (m).

Internationella frågor

Kärntekniklagen innehåller detaljerade bestämmelser som innebär att det
krävs tillstånd för utförsel av ämnen och utrustning på kärnenergiområdet
och för motsvarande teknologiöverföring. I förordningen (1984:14) om
kärnteknisk verksamhet finns en detaljerad förteckning över utrustning och
material m.m. som inte får föras ut ur landet utan tillstånd av regeringen.

I propositionen med förslag till lag om kärnteknisk verksamhet (prop.
1983/84:60) finns ett utförligt resonemang om utförsel av ämnen och
utrustning m.m. på kärnenergiområdet (s. 49). Bl.a. berörs vissa internationella
förpliktelser. Grundläggande är att Sverige har åtagit sig att inte genom
export bidra till att andra länder kan utveckla kärnvapen eller andra
kärnladdningar.

NU 1987/88:7

49

4 Riksdagen 1987188.17sami. Nr 7

I motion 1986/87:N506 (vpk) yrkas att riksdagen skall besluta om ett
förbud mot svensk export av kärnteknologi. I samma motion begärs att
riksdagen hos regeringen skall hemställa om förslag till en ändrad svensk
politik inom Internationella atomenergiorganet (IAEA) och andra internationella
organ. Det gäller, menar motionärerna, att avskaffa den nuvarande
dubbla attityden, som innebär arbete mot kärnvapen men för kärnkraftsspridning.

Frågan om förbud mot utförsel av kärnreaktorer m.m. har behandlats av
riksdagen vid ett flertal tillfällen under senare år (senast NU 1984/85:30 s. 60,
NU 1985/86:25 s. 11, NU 1986/87:13 s. 11). Utskottet har avstyrkt motionsyrkanden
i ämnet med hänvisning till att det enligt utskottets bedömning inte
fanns anledning att gå längre i fråga om utförselreglering än vad som - i god
överensstämmelse med vårt lands internationella åtaganden - gällde enligt
den befintliga lagstiftningen. Reservationer mot denna ståndpunkt har
avgetts av centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas representanter.
Riksdagen har följt utskottet.

De två senaste gångerna har utskottet sagt sig utgå från att regeringen
skulle genomföra en analys och prövning av olika kärnsäkerhetsaspekter som
även skulle belysa huruvida det internationella övervaknings- och kontrollsystemet
behöver förändras.

Utskottet står kvar vid sin tidigare uppfattning beträffande ett sådant
exportförbud som här är i fråga. Likaså vill utskottet åter peka på de nyss
nämnda uttalandena om en belysning av frågor rörande det internationella
övervaknings- och kontrollsystemet. Utskottet avstyrker sålunda motion
1986/87:N506 (vpk) såvitt den rör förbud mot export av kärnreaktorer m.m.

Med hänvisning till vad utskottet här har anfört om det internationella
övervaknings- och kontrollsystemet avstyrker utskottet även yrkandet i
motion 1986/87:N506 (vpk) på en ändrad svensk politik inom internationella
organ.

I motion 1986/87:N506 (vpk) begärs också att riksdagen hos regeringen
skall hemställa om en uttömmande redovisning för sambandet mellan
kärnkraft och kärnvapen. Motionärerna formulerar en rad frågor som de vill
ha besvarade. Det gäller bl.a. skillnaden mellan kärnreaktorer för kraftproduktion
och s.k. militära reaktorer. En annan fråga är om svenskt använt
kärnbränsle genom olika byten kan komma in i kärnvapentillverkning i
främmande länder.

Frågan om sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen har behandlats
flera gånger i riksdagen. När utrikesutskottet för ett år sedan (UU 1986/87:4
s. 22) tog ställning till ett motionsyrkande av samma innebörd som det nu
aktuella deklarerade utskottet uppfattningen att sambandet mellan civil
kärnkraft och kärnvapen redan var väl utrett. Enligt utrikesutskottet är det i
första hand en heltäckande kontroll genom IAEA av de civila kärnkraftsanläggningarna
i alla länder och åtgärder inom ramen för icke-spridningsfördraget
(Non-Proliferation Treaty, NPT) som krävs för att risken för
kärnvapenspridning skall minska. Utrikesutskottet hänvisade till den närmare
belysning som frågan hade fått i betänkandet UU 1984/85:1. Ifrågavarande
motionsyrkande ansågs därmed vara besvarat. En reservation (vpk)
förelåg. Riksdagen följde utrikesutskottet.

NU 1987/88:7

50

Näringsutskottet gör nu samma bedömning som utrikesutskottet gjorde
för ett år sedan. Den i motion 1986/87:N506 (vpk) aktualiserade frågan får
anses vara så pass belyst att det inte nu finns skäl för riksdagen att hos
regeringen begära någon ytterligare redogörelse. Motionsyrkandet avstyrks.

Åtgärder för hantering av använt kärnbränsle

Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

Enligt lagen (1981:669, ändrad 1986:601) om finansiering av framtida utgifter
för använt kärnbränsle m.m. (finansieringslagen) är innehavare av kärnkraftsreaktor
skyldig att svara för kostnaderna för hantering och slutförvaring
av använt kärnbränsle, avveckling och rivning av reaktoranläggningar
samt forsknings- och utvecklingsverksamhet inom kärnavfallsområdet. Reaktorinnehavaren
är vidare skyldig att täcka de kostnader som staten har i
sammanhanget för bl.a. kompletterande forskning, tillsyn och administration.

För att säkerställa att medel finns tillgängliga för att betala dessa kostnader
skall innehavaren årligen, så länge reaktorn är i drift, erlägga en avgift till
staten. Avgiften utgår i förhållande till den levererade energin. Dess storlek
fastställs av regeringen. De inbetalade medlen sätts in på räntebärande konto
i riksbanken. Innan det nuvarande finansieringssystemet trädde i kraft den 1
januari 1982 avsatte kärnkraftsföretagen medel för sluthanteringen internt i
sina bokslut. Riksdagen fattade våren 1986 beslut om ändringar i finansieringssystemet
för använt kärnbränsle (prop. 1985/86:132, NU 1985/86:25,
rskr. 1985/86:323). Förändringen innebar att en tidigare gällande rätt för
innehavarna av kärnkraftsreaktorer till återlån av inbetalda medel avskaffades
fr.o.m. den 1 juli 1986.

Statens kärnbränslenämnd (före den 1 juli 1985 nämnden för hantering av
använt kärnbränsle) har som huvuduppgift att övervaka genomförandet av
programmet för den slutliga hanteringen av använt kärnbränsle och avvecklingen
av kärnkraftsanläggningarna. Nämnden handlägger också de nyssnämnda
finansieringsfrågorna. Det ingår i dess uppgifter att varje år föreslå
regeringen storleken av den avgift som kraftföretagen skall erlägga. Nämndens
förslag utarbetas med ledning av den kostnadsberäkning som reaktorinnehavarna
årligen är skyldiga att upprätta enligt finansieringslagen. Företagen
fullgör denna skyldighet genom ett av dem gemensamt ägt bolag, Svensk
Kärnbränslehantering AB (före den 1 juli 1984 Svensk Kärnbränsleförsörjning
AB).

Under åren 1982 och 1983 var den aktuella avgiften 1,7 öre per kWh
levererad elenergi från kärnkraftverken. Avgiften har under åren 1984-1986
varit 1,9 öre per kWh. Kärnbränslenämnden hade hösten 1984 föreslagit att
avgiften för år 1985 skulle uppgå till 2,1 öre per kWh. Regeringen beslutade
dock att avgiften under år 1985 skulle vara oförändrad jämfört med år 1984.

I oktober 1985 föreslog kärnbränslenämnden att avgiften för år 1986 skulle
fastställas till oförändrat 1,9 öre per kWh. Enligt kärnbränslenämnden
resulterade beräkningarna under hösten 1985 i ett avgiftsbehov som var 0,2
öre per kWh lägre än vid motsvarande beräkningar hösten 1984. Detta

NU 1987/88:7

51

förklarades av nämnden med att 1985 års beräkningar baserades på lägre
kostnader för upparbetning, lägre påslag för oförutsedda kostnader och
högre utnyttjande av kärnkraftverken jämfört med beräkningarna hösten
1984. Mot denna bakgrund föreslog nämnden som sagt att avgiften även
under år 1986 skulle uppgå till 1,9 öre per kWh. Regeringen beslutade i
december 1985 i enlighet med nämndens förslag.

Kärnbränslenämnden föreslog i oktober 1986 att avgiften för år 1987 skulle
ligga på samma nivå, dvs. 1,9 öre per kWh, räknat för hela kärnkraftsindustrin.
Nämnden föreslog dock att individuella avgifter - varierande mellan
1,7 och 2,5 öre per kWh - skulle tillämpas. Regeringen beslutade i december
1986 att avgiften för år 1987 skulle uppgå till i genomsnitt 1,9 öre per kWh och
uppdrog samtidigt åt kärnbränslenämnden att fastställa avgiften för varje
reaktorinnehavare. Efter diskussioner med kärnkraftsföretagen beslöt kärnbränslenämnden
om följande avgifter för år 1987:

Forsmarks Kraftgrupp AB 1,9 öre/kWh

OKG Aktiebolag 1,7 öre/kWh

Statens vattenfallsverk 1,9 öre/kWh

Sydsvenska Värmekraft AB 2,2 öre/kWh

I det förslag till avgift för år 1987 som nämnden lämnade hösten 1986
påpekades att beräkningarna av avgiftens storlek grundades på att kämkraftsreaktorerna
drivs i 25 år. En ändring i nu gällande riktlinjer för
avveckling av kärnkraften skulle påverka förutsättningarna för nämndens
förslag till avgift för år 1987.

Vid remissbehandlingen av material överlämnat av energirådet till regeringen
berördes även finansieringen av kärnavfallsprogrammet. Svensk
Kärnbränslehantering AB framhöll att uppbyggnaden av fonderade medel
för att täcka kostnaderna för kärnavfall kommer att minska vid en förtida
avveckling av kärnkraften på grund av att produktionen av kärnkraft
minskar. Kärnbränslenämnden framhöll att, om nuvarande avgiftssystem
används, den lägre energiproduktionen skulle leda till att intäkterna inte
täcker de framtida kostnaderna.

Kärnbränslenämnden har i oktober 1987 lämnat regeringen förslag till
avgift för år 1988. Nämndens förslag grundas på en individuell beräkning för
varje företag. Härvid görs uppskattningar av den framtida produktionen av
elkraft i kärnkraftverken, antaganden om real avkastning på förvaltade
medel och en bedömning av framtida utbetalningar. Kärnbränslenämnden
har i beräkningarna utgått från att kärnkraftverken skall drivas i 25 år.
Behållningen av avgiftsmedel vid början av år 1988 har angetts till 3 850 milj.
kr. Det ytterligare medelsbehovet uttryckt i prisläget januari 1988 beräknas
till 34,3 miljarder kronor vid antagandet om drift i 25 år. Nämndens förslag
innebär en oförändrad avgiftsnivå för år 1988. Det framhålls av kärnbränslenämnden
att ett beslut om avställning av vissa reaktorer i enlighet med de
utgångspunkter som redovisas i proposition 1986/87:159 kan innebära att
förutsättningarna för avgiftsberäkningarna ändras.

Frågan om avgiftens storlek tas upp i tre motioner. I centerpartiets
partimotion 1986/87:N551 begärs att avgiften skall höjas åtminstone till den
nivå som kärnbränslenämnden föreslog hösten 1984, dvs. 2,1 öre per kWh.

NU 1987/88:7

52

Den fastställda avgiften torde vara helt otillräcklig, uttalas det. Det finns en
uppenbar risk för att kommande generationer får bära väsentliga delar av de
verkliga avvecklingskostnaderna.

Vänsterpartiet kommunisterna har i två motioner begärt en ännu högre
avgift. I såväl motion 1986/87:N176 (vpk) som motion 1986/87:N506 (vpk)
krävs att avgiften skall höjas till 4 öre per kWh. Mot bakgrund av det man nu
ser av kostnadsökningar för slutförvaring är en fördubbling av avgiften
befogad, anförs det i den sistnämnda motionen.

Avgiften för framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. fastställs för ett
år i taget. Regeringen har sålunda möjlighet att löpande pröva avgiftens
storlek så att medel inflyter i erforderlig utsträckning. Utskottet har inget att
erinra mot regeringens beslut om avgift för år 1987. Kärnbränslenämndens
förslag för nästa år grundar sig på att kärnkraften avvecklas år 2010 och att
varje reaktor drivs i 25 år. Utskottet anser inte att riksdagen i detta läge har
skäl att uttala sig om storleken på den ifrågavarande avgiften för år 1988.
Utskottet konstaterar att det i motionerna inte lämnas något underlag för en
annan kostnadsberäkning än den kärnbränslenämnden har presenterat. Med
den löpande uppföljning som görs finns det anledning räkna med att sådana
eventuella ändrade förutsättningar som kan komma att bli följden av
regeringens aviserade förslag om kärnkraftsavvecklingen beaktas i det
kommande beräkningsarbetet. Utskottet avstyrker således de aktuella
yrkandena i motionerna 1986/87:N551 (c), 1986/87:N176 (vpk) och 1986/
87:N506 (vpk).

Utländskt kärnavfall m.m.

I motion 1986/87:N506 (vpk) begärs en fullständig redovisning, en vitbok,
om pågående och planerade verksamheter och åtaganden när det gäller
svenskt och utländskt kärnavfall. Motionärerna ställer en rad frågor i ämnet
som de anser böra besvaras. Det gäller bl.a. vilka mängder och vilken typ av
radioaktivt material som har tagits emot i Sverige från utlandet.

Enligt kärntekniklagen är varje reaktorinnehavare ålagd att upprätta eller
låta upprätta ett program för den allsidiga forsknings- och utvecklingsverksamhet
och de övriga åtgärder som behövs för att det kärnavfall som
uppkommer i verksamheten skall kunna hanteras och slutförvaras på ett
säkert sätt och att anläggningen skall kunna avvecklas och rivas utan risk för
säkerheten. Forskningsprogrammet skall avse en period av minst sex år och
skall med början år 1986 vart tredje år granskas och utvärderas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vidare har regeringen
bemyndigats att uppställa krav på tillstånd för utförsel av produkter som utan
att vara direkt avsedda för framställning av kärnladdningar är av väsentlig
betydelse för sådan tillverkning. Också s.k. teknologiöverföring, dvs.
upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utomlands tillverka viss utrustning eller
visst material, omfattas av tillståndsplikt i den utsträckning regeringen
föreskriver.

Beträffande krav för s.k. laddningstillstånd gäller följande. Den tidigare
gällande villkorslagen föreskrev två olika metoder som en reaktorinnehavare
kunde välja mellan när det var fråga om att tillgodose kraven på hur det

NU 1987/88:7

53

använda kärnbränslet skulle tas om hand. Den ena var upparbetning med
åtföljande slutlig förvaring av det högaktiva avfall som erhålls därvid. Den
andra var en slutlig förvaring av kärnbränslet utan att detta först blivit
upparbetat. De laddningstillstånd som har lämnats enligt villkorslagen
grundas alla på upparbetningsavtal. Kärntekniklagen anger endast att det för
hantering och slutlig förvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall
som härrör från detta skall finnas en metod som kan godtas med hänsyn till
säkerhet och strålskydd. Metoden med direkt slutförvaring föreslogs dock i
den av riksdagen godkända propositionen få mycket hög prioritet i forsknings-
och utvecklingsarbetet.

När utskottet förra året behandlade motioner om slutförvaring av det
använda kärnbränslet anförde utskottet (NU 1985/86:25 s. 10) att det var
väsentligt att det fortsatta forsknings- och utvecklingsarbetet kunde bedrivas
utan låsningar i något avseende. I fråga om radioaktivt avfall från andra
stater påminde utskottet (s. 11) om att den nuvarande politiken är klart
inriktad på slutförvaring av använt kärnbränsle utan upparbetning. Enligt
utskottets uppfattning borde vidare som grundläggande princip för Sveriges
agerande gälla att varje land tar fullt ansvar för det kärnbränsleavfall som
uppkommer inom landet. För den händelse det i ett isolerat fall skulle
förekomma att Sverige och något annat land gör ett utbyte av begränsade
mängder av kärnavfall torde inte detta på ett avgörande sätt stå i strid med
den angivna principen. Reservationer förelåg (c, vpk).

Konstitutionsutskottet granskade våren 1987 frågor inom det nu berörda
området (KU 1986/87:33 s. 79). Särskilt uppmärksammades import från
Förbundsrepubliken Tyskland av använt bränsle och av restprodukter vid
framställning av kärnenergi. Till grund för granskningen låg främst en inom
regeringskansliet upprättad promemoria, som bifogades betänkandet (bilaga
B 22), samt en utfrågning av statsrådet Birgitta Dahl och statssekreteraren
Rolf Annerberg, miljö- och energidepartementet (bilaga A 11).

Konstitutionsutskottet konstaterade (s. 81) att politiken var klart inriktad
på slutförvaring av använt kärnbränsle utan upparbetning. Det förhållandet
att regeringen - som ett led i en strävan att skapa en enhetlig linje för
avfallshanteringen och att frigöra Sverige från gamla bindningar till upparbetning
- hade tillåtit visst bränslebyte, gav inte anledning till någon kritik.
På grund härav och då den i övrigt granskade hanteringen av radioaktivt
avfall såvitt framkommit inte hade föranlett något regeringsbeslut, fann
konstitutionsutskottet inte anledning till något ytterligare uttalande i ärendet.
En reservation förelåg (c, vpk). Riksdagen följde konstitutionsutskottet.

Hösten 1986 förekom två interpellationsdebatter om det radioaktiva
avfallet från kärnkraftsproduktion (se s. 21 f.).

Som framgår av den redogörelse som utskottet här har lämnat har en rad
frågor som hänger samman med hanteringen av det radioaktiva avfallet blivit
utförligt besvarade i riksdagen det senaste året. Utskottet vill hänvisa till de
refererade interpellationssvaren, näringsutskottets behandling av skilda
motionsyrkanden (NU 1985/86:25) och konstitutionsutskottets granskning
(KU 1986/87:33). Mot här angiven bakgrund anser utskottet inte att det finns
behov av någon sådan ytterligare redovisning som begärs i motion 1986/
87:N506 (vpk). Denna avstyrks därför i här behandlad del.

NU 1987/88:7

54

Situationen i kraftsystemet

NU 1987/88:7

I ett avsnitt i propositionen (s. 5 f.) dras vissa slutsatser om situationen i
kraftsystemet. Det konstateras att elförbrukningen år 1986 var ca 125 TWh
(temperaturkorrigerat värde exkl. avkopplingsbara elpannor) och att en viss
ökning i elförbrukningen är möjlig utan att leveranssäkerheten för elenergi
äventyras. Om förbrukningen överskrider 135 TWh per år måste dock
oljeeldad kraft användas i väsentligt ökad utsträckning. En slutsats är att
leveranssäkerheten för energi i kraftsystemet för närvarande är god.
Däremot är, sägs det vidare, leveranssäkerheten för effekt mindre. Med
detta begrepp menas kraftsystemets förmåga att klara de högsta förbrukningstopparna.
Det erinras om den situation som uppstod i januari 1987 då
marginalen till den maximalt tillåtna elförbrukningen var liten. Samtidigt
påpekas att den situation som då uppstod statistiskt sett uppträder mycket
sällan.

Här tar utskottet upp två motioner som gäller situationen i kraftsystemet.

I centerpartiets motion 1986/87:N178 kritiseras regeringens beskrivning av
situationen i kraftsystemet. Motionärerna uttalar att regeringens energipolitik
har medfört att snedbelastningen över året i kraftsystemet har blivit allt
större. Den ökande andelen elenergi för uppvärmning av bostäder har lett till
att kraftsystemet har blivit sårbart. Motionärerna har beräknat att det, utan
att man skulle behöva ta i anspråk dyrbar och miljökrävande oljekondenskraft,
år 1986 fanns 10-12 TWh outnyttjade i den befintliga elproduktionsapparaten.
Detta innebär, anförs det, att den beskrivning som föredraganden
gör i propositionen inte är korrekt i vad avser förhållandet mellan eltillförsel
och elanvändning.

Köldperioden under första delen av januari 1987 visar med utomordentlig
tydlighet hur sårbar den svenska elförsörjningen är, heter det i motion
1986/87:N544 (fp). Motionären föreslår riksdagen att göra ett uttalande om
vad i motionen har anförts om sårbarheten i elförsörjningen. Dessutom
begärs att riksdagen skall uttala att det behövs en skyndsam undersökning av
vilka handlingsmöjligheter som står till buds om stora delar av kärnkraftsproduktionen
skulle behöva snabbavställas vid krig, beredskap eller haveri i
svenska kärnkraftverk.

Regeringen gav i september i år statens energiverk i uppdrag att följa
elbelastningens utveckling och tillkomsten av ny kraftproduktion (se s. 28).
En redovisning skall lämnas senast den 15 december i år och därefter årligen
senast den 1 oktober. I uppdraget ingår att särskilt bedöma risken för att det
ånyo uppstår en ansträngd effektsituation liknande den som rådde i januari

1987. Verket skall redovisa vilka åtgärder hos abonnenterna som eventuellt
kan erfordras för att en överbelastning i kraftsystem och elnät skall kunna
undvikas. Även risken för energibrist skall särskilt bedömas.

Den extremt kalla period som rådde i landet i januari 1987 innebar att
kraftsystemet ställdes på hårda prov. Till följd av det uppdrag som
energiverket har fått kommer regeringen snart att få tillgång till ytterligare
underlag för en bedömning av vilka åtgärder som eventuellt kan behöva
vidtas på detta område.

Uppenbarligen kan dock den höga andel elvärme som för närvarande ingår

i energisystemet utgöra ett problem i situationer med extrema köldperioder.
Enligt den strategi som gäller för energipolitiken skall emellertid elenergi för
uppvärmningsändamål utnyttjas endast under ett övergångsskede för att
ersätta olja och kol. Denna oljeersättning har inneburit att sårbarheten i
energisystemet totalt sett har minskat. Den elenergi som övergångsvis
utnyttjas på detta sätt skall i ett längre perspektiv ersättas genom hushållning
och övergång till alternativ värmeteknik, vilket på sikt förbättrar situationen
vid belastningstoppar.

Utskottet instämmer i de allmänna slutsatser som dras i propositionen i
fråga om situationen i kraftsystemet. Det finns mot bakgrund av kritiken i
motion 1986/87:N178 (c) anledning påpeka att kraftsystemet styrs löpande
med utgångspunkten att det skall utnyttjas optimalt. Det är därför märkligt
att motionärerna drar slutsatsen att det i kraftsystemet fanns möjligheter att
producera ytterligare 10-12 TWh utan att utnyttja oljekondens. Motionen
avstyrks i denna del.

Något sådant uttalande om sårbarheten i elförsörjningen som begärs i
motion 1986/87:N544 (fp) är mot här angiven bakgrund inte heller motiverat.
Ifrågavarande yrkande avstyrks. Även det andra yrkandet i denna motion
avstyrks. Utskottet vill därvid hänvisa till det ansvar berörda myndigheter
m.fl. har för att möta krissituationer av den art som motionären beskriver.
Som exempel därpå vill utskottet nämna att kraftföretagen vintern 1987
vidtog vissa förberedelser för att snabbt kunna minska belastningen på
elförsörjningssystemet. Detta gjordes bl.a. på uppmaning av statens vattenfallsverk
som har ett ansvar för beredskapen på detta område.

Prissättningen på elenergi m.m.

Bakgrund

Det pris en konsument får betala för elenergi är beroende av bl.a. företagens
produktions- och distributionskostnader och avkastningskrav samt marknadsförhållandena
och gällande skatter och avgifter.

Kostnaderna för att producera elenergi varierar kraftigt. De lägsta rörliga
kostnaderna finns i äldre vattenkraftverk. Kostnaden uppgår där till något
öre per kWh. De rörliga kostnaderna är i stigande ordning högre för
kärnkraft, kraftvärme, kondenskraft och gasturbiner. Till de rörliga kostnaderna
skall läggas fasta kostnader. Storleken på dessa kostnader är bl.a.
beroende på investeringsbelopp och avskrivningstid. En rad olika beräkningsmetoder
kan tillämpas med beaktande av inflationseffekter m.m.

I den allmänna debatten om prissättning på elenergi brukar man tala om
prissättning efter marginalkostnad. Detta begrepp förekommer också i
motioner som behandlas i detta avsnitt. Man skiljer på kortsiktig och
långsiktig marginalkostnad. Prissättning efter kortsiktig marginalkostnad
innebär att priset på energi sätts lika med kostnaden för att producera
ytterligare 1 kWh inom ramen för existerande kapacitet. Den långsiktiga
marginalkostnaden kan definieras som den lägsta möjliga kostnaden för att
producera ytterligare en enhet av en vara under förutsättning att man fritt
kan välja insatserna av samtliga produktionsfaktorer. Den långsiktiga

NU 1987/88:7

56

marginalkostnaden för 1 kWh elenergi är dess marginella energikostnad
(dvs. energikostnaden för att producera ytterligare 1 kWh) plus kostnaden
för den utökning av kapaciteten som är tillräcklig för att sannolikheten för
elbrist skall bli oförändrad. De elpriser som nu tillämpas ligger avsevärt
under de långsiktiga marginalkostnaderna. Ny elproduktion kommer att
höja kostnaderna för den samlade elproduktionen.

1985 års energipolitiska beslut gällde bl.a. användning av styrmedel för att
uppnå energipolitiska mål. De styrmedel som enligt riksdagens beslut i
huvudsak bör komma till användning är dels prissättningen på energi, dels
information, rådgivning och utbildning. Beträffande prissättningen är utgångspunkten
för energihushållningen att energianvändarna får betala ett
pris för att utnyttja olika energislag som så långt som möjligt avspeglar de
samhällsekonomiska kostnaderna för produktion och distribution av energin.
Beskattningen av energi skall aktivt och medvetet utnyttjas för att
åstadkomma en effektiv och rationell energianvändning.

Hösten 1983 fattade riksdagen beslut om energiskattepolitikens inriktning
(prop. 1983/84:28, SkU 1983/84:9, rskr. 1983/84:96). Genom beslutet
fastslogs att energibeskattningen borde utformas med tanke på att den skall
främja angelägna energiinvesteringar för oljeersättning och energihushållning
under 1980-talet. Vidare framhölls att hänsyn borde tas till olika
energikällors effekter på miljön, bytesbalansen, försörjningstryggheten,
sysselsättningen och den industriella utvecklingen. Tanken på att energiområdet
skulle inordnas under mervärdeskattesystemet avvisades. I stället
uttalades att energin även i fortsättningen borde beskattas med differentierade
punktskatter.

Vid riksdagsbehandlingen förra året av proposition 1985/86:140 om bl.a.
höjningar av olika energiskatter väcktes vissa motioner med krav på att
energiskattehöjningarna skulle kombineras med åtgärder i syfte att stimulera
en omställning och förnyelse av energisystemet. Skatteutskottet ansåg
liksom näringsutskottet, som yttrade sig i ärendet, att en utvärdering av
nuvarande principer för energibeskattningen borde genomföras. På skatteutskottets
hemställan gjorde riksdagen ett tillkännagivande med denna
innebörd.

Skatten för elenergi uppgår för närvarande normalt till 7,2 öre per kWh.
Den är dock begränsad till 6,2 öre per kWh för elenergi som förbrukas i vissa
glesbygdskommuner och till 5 öre per kWh för elenergi som förbrukas i
industriell verksamhet. Den 1 januari 1987 slopades bestämmelsen att den
lägre skattesatsen för elenergi i industriell verksamhet bara skulle gälla en
viss del av förbrukningen.

Regeringen har med stöd av lagen (1974:992) om nedsättning av allmän
energiskatt genom särskilda beslut för resp. företag begränsat energiskatten
för år 1987 till 1,7 % av försäljningsvärdet av de tillverkade produkterna,
dock att endast 291 kr. per m3 olja får medräknas vid beräkningen av
nedsättningens storlek. De särskilda energiskatterna får inte inräknas i
nedsättningsunderlaget och inte heller de särskilda skatterna på elström som
framställs i äldre vattenkraftverk eller i kärnkraftverk. Viss elström beskattas
sedan den 1 januari 1983 enligt lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk
kraft. Det gäller elektrisk kraft som framställs inom landet i ett vattenkraft -

NU 1987/88:7

57

verk med en installerad generatoreffekt av minst 1 500 kWh. Skatten utgår
med 2 öre per kWh om kraftverket har tagits i drift före år 1973 och med 1 öre
per kWh om kraftverket har tagits i drift under åren 1973-1977. Om
kraftverket har tagits i drift senare är kraften skattefri.

Allmänna riktlinjer

Priserna på elektrisk kraft bestäms av kraftföretagen. Vattenfallsverket är
genom sin storlek prisledande. Tarifferna för de större förbrukarna fastställs
efter förhandlingar.

I propositionen (s. 6 f.) görs vissa överväganden rörande prissättningen på
elenergi. Betingelserna för prisbildningen på elmarknaderna bör enligt
föredraganden vara sådana att både producenter och användare av elenergi
får riktiga signaler om kostnaderna i elproduktionen. Elpriserna skall ge
förutsättningar för dels ett effektivt utnyttjande av de befintliga investeringarna
på produktions- och användningssidan, dels nya investeringar. Den
svenska elmarknaden karaktäriseras av att direkta statliga regleringar av
priset saknas. Staten har dock ett indirekt inflytande över producentprisnivån
genom det avkastningskrav som åläggs vattenfallsverket. Genom skatter
och avgifter kan staten också påverka elkostnaderna för användarna. Det
finns, anförs det i propositionen, inga skäl att ändra på elmarknadens
grundläggande funktionssätt inför de krav på elsystemet som uppstår under
kärnkraftsavvecklingen.

Det svenska elproduktionssystemet kännetecknas av en internationellt
sett låg kostnadsnivå och låga priser, konstateras det i propositionen. De
kostnadsökningar som kan påräknas när ny kapacitet för elproduktion
tillkommer får genomslag på prisnivån. Föredraganden påpekar att en
rationell elförsörjning förutsätter en riktig avvägning mellan energihushållningsåtgärder
och åtgärder för energitillförsel. Hushållningsåtgärder bör,
sägs det, vidtas så länge kostnaden för att spara en kilowattimme är lägre än
kostnaden för att tillföra en kilowattimme. Det framhålls dock att investeringar
i ny kraftproduktion bör göras innan kärnkraftverken tas ur drift.

Ett förslag om ny ekonomisk styrning av vattenfallsverket bereds i
regeringskansliet. En proposition till riksdagen med förslag om bl.a. ett höjt
avkastningskrav på vattenfallsverket aviseras. Den elprishöjning som därmed
är att vänta innebär ökad lönsamhet för investeringar i ny elproduktion
liksom för energihushållningsåtgärder. Kommande elprishöjningar kan,
säger föredraganden, leda till oskäligt stora vinster i företag som äger äldre
kraftverk med låga produktionskostnader. Åtgärder med anledning härav
skall övervägas.

En utredning om bl. a. energiskattefrågorna aviseras i propositionen.
Vidare betonas vikten av att ökningen i elanvändningen kan hejdas redan
under de närmaste åren. Projektering och byggande av anläggningar för den
ersättande elproduktionen bör påbörjas så snart som möjligt. Bl.a. sysselsättningskonsekvenser
bör beaktas vid överväganden om lokaliseringen av
dessa anläggningar. Vidare bör de regional- och sysselsättningspolitiska
aspekterna beaktas mot bakgrund av de påfrestningar som när elpriserna
stiger kan förväntas för företag med en stor elanvändning. Särskilt framhålls

NU 1987/88:7

58

att industrin även i framtiden måste tillförsäkras den tillgång på billig och
säker energi som är nödvändig för den industriella utvecklingen.

En parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda den indirekta
beskattningen har sedermera tillkallats (se s. 26 f.). I fråga om energibeskattningen
skall kommittén bl.a. pröva förutsättningarna för inordnande av
energiområdet under mervärdeskattesystemet. Det uttalas vidare i direktiven
att någon form av styrande punktskatter på energi torde böra behållas.
Av väsentlig betydelse sägs vara att ett förslag till nytt punktskattesystem
utformas så att gällande energipolitiska mål kan tillgodoses.

I flera motioner framförs synpunkter och förslag på det område som nu har
berörts. Det gäller principiella utgångspunkter för prisbildningen på energiområdet,
konkreta förslag på skatteområdet, m.m. Utskottet tar här först
upp frågor av övergripande natur och därefter frågor om konkreta skattehöjningar,
kraftföretagens eltaxor m.m.

1 motion 1986/87:N177 (m) tolkas propositionen i denna del som att
regeringen planerar en kraftig skattehöjning på elenergi i syfte att begränsa
konsumtionen. De elprishöjningar som blir konsekvensen av regeringens
energipolitik kommer att grundligt påverka den svenska ekonomin, anför
motionärerna. De föreslår att energibeskattningen skall ses över. Bl.a.
följande utgångspunkter skulle gälla för en sådan översyn. Den nuvarande
skattemässiga favoriseringen av kol bör avskaffas. Skatten bör baseras på
energilikformighet. Hänsyn bör tas till olika energiformers miljökonsekvenser.
En inordning av energiskatterna i systemet med mervärdeskatt bör
övervägas.

Av motion 1986/87:N181 (fp) framgår att folkpartiet inte har något att
invända mot den i propositionen angivna utgångspunkten för prisbildningen
på elmarknaden. Motionärerna förordar en stegvis anpassning till den
framtida energisituationen. Statsmakterna sägs i framtiden böra vara mer
observanta när det gäller energibolagens taxepolitik och prissättning. En
höjning av elpriset bör främst slå igenom på icke elspecifika användningsområden.
Motionärerna vill att en inordning av energibeskattningen i mervärdeskattesystemet
skall prövas. En snabb och kraftig ökning av elpriset som
skulle slå ut företag och öka arbetslösheten i redan hårt utsatta regioner -särskilt i Norrland - finner motionärerna oacceptabel.

I centermotioner finns flera förslag som rör prissättningen på elenergi.
Elprisets utveckling kommer att bestämmas av kostnaderna för och omfattningen
av ny elproduktion, anförs i motion 1986/87:N178 (c). Regeringens,
kraftbolagens och industrins energipolitik sägs leda till en elprischock.
Centerpartiets alternativ skapar förutsättningar för en gynnsammare prisutveckling
på elenergi. Vinster som uppstår vid marginalkostnadsprissättning
skall enligt motionärerna omfördelas. Riksdagen föreslås göra ett uttalande
om sambanden mellan energisystemets utformning och prisutvecklingen på
elenergi. Ett krav av liknande innebörd framförs i motion 1986/87:N143 (c).

I motion 1986/87:N526 (c) begärs ett beslut av riksdagen om att den
framtida prissättningen på elenergi successivt skall anpassas till kostnaden
för elenergi producerad i nytillkommande kraftverk. Den extra vinst som
därigenom uppstår i befintliga kraftverk skulle på lämpligt sätt återföras till
energiförbrukarna. I motion 1986/87:N178 (c) begärs också ett uttalande av

NU 1987/88:7

59

riksdagen om energibeskattningens utformning. Innebörden skulle bl.a. vara
att skatten på olja och kol bör höjas samtidigt som skatten på arbete minskas i
motsvarande mån. Syftet skulle vara att stimulera en ökad användning av
gas. Den eltunga industrins rätt till restitution av energiskatt borde vidare
utformas på ett sådant sätt att den stimulerar till effektivare energianvändning.
Liknande tankegångar finns i motion 1986/87:N184 (c).

Utskottet vill understryka betydelsen av att den omställning av energisystemet
som nu förestår sker på samhällsekonomiskt rationella grunder.
Härvid spelar priset på elenergi en viktig roll. Elpriserna skall möjliggöra ett
effektivt utnyttjande av befintliga investeringar på såväl produktions- som
användningssidan. De skall också ge förutsättningar för nya investeringar. I
likhet med vad som anförs i propositionen finner utskottet att det inte finns
skäl för statsmakterna att inför den förestående omställningen av energisystemet
ändra på elmarknadens grundläggande funktionssätt. Direkta statliga
regleringar av priset bör sålunda undvikas som styrmedel i denna omställning.
Det är uppenbart att tillkomsten av ny elproduktion kommer att höja
kostnaderna för den samlade elproduktionen. Väsentligt är därför, såsom
påpekas i propositionen, att man vid den omställning av energisystemet som
nu förestår gör en riktig avvägning mellan energihushållningsåtgärder och
åtgärder för energitillförsel. Hushållningsåtgärder bör vidtas så länge
kostnaden för att spara en enhet elenergi är lägre än kostnaden för att tillföra
en enhet. Som regeringen framhåller måste den elintensiva industrins
situation beaktas liksom de sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska
aspekterna på höjda elpriser.

Utskottet noterar att regeringen överväger frågan om ett höjt avkastningskrav
på vattenfallsverket. Ett sådant krav kan resultera i högre elpriser. En
proposition till riksdagen i detta ämne aviseras. Det blir sålunda tillfälle för
riksdagen att återkomma till denna och därmed sammanhängande frågor.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att en sådan översyn av principerna
för energibeskattningen som riksdagen tidigare har uttalat sig för nu kommer
till stånd genom den parlamentariska utredningen om indirekta skatter. Det
finns mot bakgrund av direktiven anledning räkna med att flera av de frågor
som tas upp i de nu behandlade motionerna kommer att behandlas i
utredningen.

Här vill utskottet också peka på att elanvändningsdelegationen har
analyserat frågor inom det ämnesområde som nu är på tal. Delegationens
förslag och de ytterligare synpunkter som kan komma att delges regeringen
med anledning därav utgör underlag för de preciserade förslag till riksdagen
som har aviserats.

Mot den här angivna bakgrunden anser utskottet att det inte finns
anledning för riksdagen att göra något uttalande till regeringen med
anledning av de nu behandlade motionsyrkandena. Utskottet tillstyrker
således propositionen och avstyrker ifrågavarande delar av de angivna
motionerna.

NU 1987/88:7

60

Vissa energiskatter

Konkreta förslag till skattehöjningar på energiområdet läggs fram av
centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna. Det gäller dels en skatt på
uran, dels skatt på elkraft som produceras i kärnkraftverk.

Centerpartiet begär i motion 1986/87 :N178 (c) att en skatt på uran om 1 öre
per kWh insatt bränsle skall införas från den 1 januari 1988. Förslaget är,
anför motionärerna, ett led i strävandena att stimulera användningen av
förnybar miljövänlig energi.

Utskottet finner det uppenbart att riksdagen inte har underlag för att fatta
ett sådant beslut som påkallas i den nu behandlade delen av motion
1986/87:N178 (c). Motionen avstyrks således i angiven del.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1986/87:N176 förslag av
regeringen om att skatten på elkraft producerad i kärnkraftverk skall höjas
med 6 öre per kWh. I motion 1986/87:N506 (vpk) framförs ett förslag av
liknande innebörd. Motionärerna förordar en avgift på 6 öre per kWh för
elproduktion i kärnkraftverk. Medlen skulle användas för att befrämja
användningen av förnybara energislag som sol- och vindenergi.

En sådan skatt eller avgift sorn motionärerna förordar skulle årligen
inbringa ca 3,5 miljarder kronor. Utskottet ser inte anledning för riksdagen
att på grundval av motionerna 1986/87:N176 (vpk) och 1986/87:N506 (vpk) ta
något initiativ till en sådan pålaga. Ifrågavarande delar av motionerna
avstyrks följaktligen.

Eltaxor, m.m.

I två motioner framförs uttryckligen krav på att riksdagen skall uttala sig om
prissättningen för elenergi. Ett sådant yrkande finns i motion 1986/87:N551
(c). Motionärerna förordar en kostnadsanpassad eltaxa vilken skulle motverka
toppbelastningen på landets elsystem. Ett liknande krav finns i motion
1986/87:N527 (c). Där begärs kraftfulla åtgärder av regeringen för att snarast
få till stånd en kostnadsanpassad eltaxa och främja en minskad årstidsvariation
i elanvändningen.

Också i motion 1986/87:N181 (fp) berörs denna fråga. Regeringen
uppmanas att kontinuerligt bevaka att vattenfallsverket tillämpar en taxesättning
som gör att en effektiv energianvändning stimuleras och att
energikonsumtionen över dygn och årstider utjämnas.

Vid behandlingen av motionsyrkanden med samma syfte som de nu
aktuella har utskottet de två senaste åren (NU 1984/85:30 s. 90 f., NU
1985/86:17 s. 10 f.) understrukit att eltaxorna successivt har fått en alltmer
kostnadstrogen utformning. Motionsyrkandena avstyrktes. Centerpartiets
och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade sig.
Riksdagen följde utskottet.

Utskottet gör samma bedömning i år. Eltaxorna anpassas i allt större
utsträckning efter kostnaderna. För högspänningstarifferna har en omfattande
kostnadsanpassning uppnåtts. Som alternativ till de normala lågspänningstarifferna
har statens vattenfallsverk för några år sedan infört en
säsongdifferentierad tariff. Den stimulerar till användning av elvärme under
låglasttid och användning av andra uppvärmningsalternativ under höglasttid.

NU 1987/88:7

61

Vattenfallsverket uppger i sin anslagsframställning för nästa budgetår att
införande och marknadsföring av en tidsdifferentierad eltariff är en prioriterad
uppgift inom marknadsområdet åren 1987 och 1988. En säsongdifferentierad
tariff tillämpas också av Sydkraft AB. De här angivna åtgärderna
syftar bl.a. till att en så jämn elbelastning som möjligt skall åstadkommas.
Utskottet anser att tillämpning av kostnadsanpassade eltaxor är en väsentlig
förutsättning för en rationell elhushållning. Denna fråga har också uppmärksammats
och analyserats av elanvändningsdelegationen i dess förslag till
regeringen. Utskottet räknar liksom förra året med att tillkommande
användning av elenergi för uppvärmning totalt sett endast till begränsad del
gör elbelastningen under höglasttid mera temperaturkänslig.

Med hänsyn till vad här har anförts anser utskottet att riksdagen inte bör
göra några sådana uttalanden som föreslås i den nu behandlade delen av
motion 1986/87:N551 (c) eller i motion 1986/87:N527 (c). Yrkandena
avstyrks alltså.

Någon särskild uppmaning till regeringen att bevaka vattenfallsverkets
taxesättning är enligt utskottets uppfattning inte heller påkallad mot
bakgrund av vad här har anförts. Den nu behandlade delen av motion
1986/87:N181 (fp) avstyrks likaså.

Ytterligare en motion gäller elpriserna. I motion 1986/87:N395 (m) begärs att
regeringen skall ge vattenfallsverket i uppdrag att göra en översyn av hur
överföringsförlusterna påverkar priset på elkraft i Norrbotten. Motionären
önskar att elskatterna i sin helhet skall tas bort i den norrbottniska industrin.
Elpriserna borde också sänkas som resultat av en omprövning av överföringsförlusternas
prispåverkan.

Riksdagen behandlade våren 1987 ett antal motioner med förslag till
åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner. Näringsutskottet
(NU 1986/87:34 s. 32) påpekade att energiskatten på elkraft i de norra
delarna av Sverige är 1 öre per kWh lägre än i landets övriga delar. Dessutom
finns, anförde utskottet, möjligheter enligt vattenlagen (1983:291) för
kommuner och regioner att få kompensation för de intrång som en
vattenkraftsutbyggnad för med sig. Ett förslag om en regionalpolitisk
utredning hade nyligen lämnats av arbetsmarknadsutskottet. Näringsutskottet
konstaterade att det redan finns vissa förmåner för vattenkraftsproducerande
kommuner. Utskottet ansåg att frågan om vattenkraftskommunerna i
utökad omfattning skulle kunna komma i åtnjutande av de vinster vattenkraften
ger borde kunna prövas i den tilltänkta regionalpolitiska utredningen.

Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag. I en reservation (c, vpk)
anfördes att regeringen borde uppmanas att på grundval av befintligt
beslutsunderlag skyndsamt låta utarbeta konkreta förslag.

Regeringen har i november 1987 beslutat tillkalla en parlamentariskt
sammansatt kommitté med uppgift att utreda regionalpolitikens inriktning
m.m. I direktiven (dir. 1987:48) erinras om riksdagens här återgivna
uttalande. Riksdagens ställningstagande skall beaktas av kommittén.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att de frågor på detta område som
utskottet tog upp för ungefär ett halvt år sedan nu kan bli prövade i en
parlamentarisk utredning. Den aktuella motionen berör frågor som också får

NU 1987/88:7

62

anses ligga inom ramen för ämnet. Det bör därför te sig naturligt för
utredningen att också komma in på dessa frågor. Något uttalande av
riksdagen finner utskottet inte erforderligt. Motionen avstyrks därför.

Sist i detta avsnitt behandlar utskottet en motion som gäller kostnader för
elproduktion. Det är motion 1986/87:N506 (vpk), vari framförs krav på en
grundlig och objektiv redovisning av kärnkraftens fullständiga kostnader.
Kärnkraften dumpas till underpris, anförs det.

Utskottet har i inledningen till detta avsnitt något berört kostnaderna för
produktion av elenergi. Kostnaderna för kärnkraft liksom för alla andra
kraftslag kan delas upp i rörliga kostnader samt kapitalkostnader och övriga
fasta kostnader. De rörliga kostnaderna avgör hur kärnkraftverken utnyttjas.
Kärnkraften har efter vattenkraften den lägsta rörliga kostnaden i
elproduktionssystemet. Vattenkraften används bl.a. som regulator i produktionssystemet.
Kärnkraften används för basproduktion så länge som möjligt
under året. Dess rörliga kostnader har enligt uppgifter från kraftindustrin
beräknats till ca 7 öre per kWh. Då inräknas kostnader för framtida utgifter
för använt kärnbränsle m.m., kostnader för omhändertagande av låg- och
medelaktivt avfall samt en särskild elskatt om 0,2 öre per kWh. Kapitalkostnaderna
och övriga fasta kostnader är olika stora för olika kärnkraftverk och
beroende av bl.a. när resp. verk byggdes.

En utgångspunkt för kraftföretagen är att eltarifferna skall ge full täckning
för samtliga kostnader i kraftsystemet. Därvid ses kraftsystemet som en
helhet. Det är uppbyggt med inriktningen att lägsta kostnad skall uppstå vid
en given leveranssäkerhet. Utskottet vill med hänvisning till vad här har
anförts tillbakavisa de påståenden om dumpning och subventionering som
görs i motionen. Den avstyrks alltså i här behandlad del.

Elhushållning och elersättning

De gällande riktlinjerna för energipolitiken innebär bl.a. att en medveten
och effektiv elanvändning skall främjas. Användningen av elenergi skall ske i
former som inte låser oss till ett fortsatt högt elutnyttjande.

I propositionen anförs (s. 8) att den prishöjning på elenergi som kan
förväntas under de närmaste åren kommer att leda till en viss ökning av
investeringarna för elersättning och för effektivisering av elanvändningen.
Prishöjningen beräknas dock inte utan andra åtgärder medföra en påtagligt
minskad elanvändning totalt sett. Statliga åtgärder kommer att behövas för
att trögheter på marknaden skall övervinnas. Syftet med åtgärderna skall
vara att elanvändningen skall begränsas så mycket som behövs för att
kärnkraftsavvecklingen skall kunna genomföras utan att andra samhällsmål
hotas.

I propositionen aviseras den förut nämnda delegationen för elanvändningsfrågor.
Som framgår av den tidigare redogörelsen har elanvändningsdelegationen
sedermera tillsatts och genomfört sitt arbete. Den har nyligen till
regeringen överlämnat betänkandet (SOU 1987:68) Elhushållning på 1990-talet. Delegationens uppdrag och förslag har i korthet redovisats i det
föregående (s. 24 f.).

Utredningen om el och inhemska bränslen (ELIN) har haft till uppgift att

NU 1987/88:7

63

analysera användningen av elenergi för olika ändamål och bedöma om
utvecklingen överensstämmer med den långsiktiga energipolitiken och
strategin för kärnkraftens avveckling. Den redovisade resultat av sitt arbete
våren 1986 i betänkandet (SOU 1986:16) Vägar till effektivare energianvändning.
Utredningen lämnade förslag till olika åtgärder som var avsedda att
underlätta och stödja en i huvudsak marknadsstyrd anpassning av elanvändningen
till en framtida situation med mer begränsad tillgång på elkraft.
Regeringen gav i mars 1986 tilläggsdirektiv till utredningen att kartlägga
orsakerna till den senaste tidens tillväxt i elförbrukningen. En uppgift var att
gå igenom och analysera statistik och prognoser på elanvändningsområdet.
Mot bakgrund av det utredningsarbete som har föranletts av olyckan i
Tjernobyl har utredningen efter samråd med berörda parter valt att begränsa
omfattningen av sitt arbete enligt tilläggsdirektiven till att gälla frågor
angående statistiken och prognosverksamheten inom energiområdet.

I det uppdrag att följa bl.a. elbelastningens utveckling som energiverket
fick i september 1987 (se s. 28) ingår att årligen redovisa elanvändningsläget.
Verket skall analysera inträffade förändringar. Ett annat uppdrag till
energiverket som lämnades våren 1986 och som också nämns i propositionen
gäller en kartläggning av industrins anpassningsmöjligheter inför kärnkraftsavvecklingen.
Energiverket skall bl.a. kartlägga de förberedelser som för
närvarande görs eller planeras för att åstadkomma en effektivare elanvändning.
Vissa delar av uppdraget har redovisats för elanvändningsdelegationen
och för regeringen. Energiverket väntas slutredovisa uppdraget våren 1988.

Inom ramen för det statliga energiforskningsprogrammet, som riksdagen
senast fattade beslut om i våras (prop. 1986/87:80, NU 1986/87:33, rskr.
1986/87:292), ingår som en väsentlig del insatser för att nå en effektivare
elanvändning. Särskilda program finns för industrins energianvändning och
för energianvändning i bebyggelse. Regeringen uppdrog sommaren 1987 åt
statens råd för byggnadsforskning att utarbeta förslag till framtida forsknings-
och utvecklingsinsatser inom området effektiv elanvändning-eleffektiva
byggnader. En delredovisning av uppdraget överlämnades till regeringen
i september 1987. Ett slutligt förslag skall avlämnas senare under år 1987.

Från alla oppositionspartier framförs synpunkter inom detta område.
Folkpartiets synpunkter ligger närmast regeringens. Av motion 1986/
87:N181 (fp) framgår sålunda att folkpartiet i huvudsak instämmer i vad som
sägs i propositionen om åtgärder för elhushållning och elersättning. Motionärerna
betonar att det är hos energianvändarna som besluten skall fattas.
Också kraven på en god miljö markeras särskilt. Moderata samlingspartiet
föreslår i motion 1986/87:N177 att riksdagen skall avslå propositionen.
Motionärerna kritiserar regeringen för att vilja tillgripa statliga åtgärder i
syfte att påverka marknadsförhållandena.

Centern lämnar i motion 1986/87:N178 förslag till ett långsiktigt åtgärdsprogram.
Det syftar till att andelen elvärme skall minska. Åtgärdsprogrammet
skall finansieras genom en energins utvecklingsfond. Denna skall
tillföras medel genom en utvecklingsavgift på 2 öre per kWh elenergi. Ett
liknande förslag framförs i motion 1986/87:N551 (c). I motion 1986/87:N184
(c) sägs att den explosionsartade ökningen av eluppvärmning av bostäder
måste stoppas.

NU 1987/88:7

64

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i motion 1986/87:N515 på åtgärder
av regeringen som syftar till energisparande, speciellt inom elförbrukningens
område. I motion 1986/87:N506 (vpk) föreslås förbud mot fortsatt installation
av elenergi i värmesystemen och en snabb minskning av den stora
andelen elenergi.

I motion 1986/87:N509 (s) föreslås ett riksdagsuttalande om vårt framtida
energisystem och en industrivänlig elpolitik.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det kan komma att behövas
statliga åtgärder för att övervinna trögheter på elmarknaden. Ett mål bör
därvid vara att elanvändningen skall kunna begränsas så mycket som behövs
för att kärnkraftsavvecklingen skall kunna genomföras utan att andra
samhällsmål hotas. En utgångspunkt för den strategi för kärnkraftsavvecklingen
som riksdagen beslutade om år 1985 är att kärnkraften skall ersättas i
första hand genom en effektivare elanvändning, i andra hand genom
övergång till inhemska bränslen, solvärme, naturgas m.m. och i tredje hand
genom nya elproduktionsanläggningar.

Utskottet noterar att elanvändningsdelegationen nu har presenterat
resultatet av sina överväganden för regeringen. Delegationen berör flera av
de frågor som tas upp av de nu aktuella motionerna. Särskilt anges att de
åtgärder som föreslås kan ses som ett elhushållningsprogram vilket, tillsammans
med andra åtgärder inom det väntade utvecklingsprogrammet, skall
bidra till att kärnkraftsavvecklingen kan genomföras utan att andra samhällsmål
hotas. Delegationens förslag prövas nu i regeringskansliet.

I de nyss nämnda motionerna framförs en rad synpunkter. Motion
1986/87:N181 (fp) bör inte i denna del föranleda någon åtgärd av riksdagen.
Motionärerna säger sig i huvudsak dela den uppfattning som kommer till
uttryck i propositionen om åtgärder för elhushållning och elersättning. Vad
som i övrigt sägs i motionen inom detta ämnesområde förefaller inte stå i strid
med gällande riktlinjer för energipolitiken. Utskottet kan vidare inte se att
det i motion 1986/87:N177 (m) framförs några som helst konkreta förslag på
detta område. Den avstyrks följaktligen i här aktuell del.

Förslaget i motion 1986/87:N178 (c) om ett långsiktigt åtgärdsprogram
innehåller flera element. Det gäller bl.a. frågor om bidrag, rådgivning och
lagstiftning. I motion 1986/87:N515 (vpk) lämnas förslag till åtgärder för
energisparande. Det framgår av vad utskottet här har anfört att åtgärder som
syftar till elhushållning och en effektivare elanvändning är prioriterade
områden inom energipolitiken. De frågor som hänger samman härmed har
nyligen belysts i utredningar som utgör underlag för regeringens vidare
ställningstaganden. Utskottet hänvisar härvid till det arbete elanvändningsdelegationen
har bedrivit liksom till det underlag som statens energiverk
utarbetar inför regeringens aviserade förslag till riksdagen våren 1988. Det
finns enligt utskottets uppfattning mot denna bakgrund inte skäl för
riksdagen att hos regeringen begära förslag på sådana åtgärder som efterlyses
i de båda motionerna.

Av det anförda följer att utskottet inte heller ställer sig bakom den del av
centerpartiets förslag till åtgärdsprogram som gäller en energins utvecklingsfond.
Inte heller förslaget om en utvecklingsavgift biträds av utskottet. Det är
självfallet så att regeringen i det utvecklingsprogram som har aviserats även

NU 1987/88:7

65

5 Riksdagen 1987188.17sami. Nr 7

kommer att beakta eventuella finansieringsfrågor.

I det här nämnda utredningsarbetet har frågor om användning av elenergi i
värmesystemet spelat en väsentlig roll. Utredningen om el och inhemska
bränslen har övervägt frågan om förbud mot installation av direktverkande
elvärme. Något sådant förbud fann utredningen inte aktuellt när den
presenterade sina förslag våren 1986. Däremot fann utredningen det
betydelsefullt att utvecklingen inom området bevakades, så att ytterligare
åtgärder för att begränsa användningen av direktverkande elvärme kunde
vidtas om andelen direktvärmda bostäder skulle tendera att bli större än vad
man då hade anledning att förvänta sig. Elanvändningsdelegationen föreslår
i sitt betänkande att särskilda villkor avseende energihushållning skall gälla
för direktverkande elvärme i en- och tvåfamiljshus för permanentboende.
Plan- och bostadsverket bör enligt delegationen ges i uppdrag att utarbeta
förslag till sådana villkor i förslag till ny byggnorm (SBN). Uppdraget skulle
omfatta även motsvarande föreskrifter för elvärmda flerbostadshus.

Mot bakgrund av vad här redovisats bör det enligt utskottets uppfattning
inte komma i fråga för riksdagen att såsom begärs i motion 1986/87:N506
(vpk) besluta om förbud mot fortsatt installation av elenergi i värmesystemen.
Utvecklingen följs löpande av statens energiverk.

Beträffande förslaget i motion 1986/87: N509 (s) om ett uttalande av
riksdagen om vårt framtida energisystem och en industrivänlig elpolitik vill
utskottet anföra följande. Motionärerna förordar bl.a. att kraftföretag och
eldistributörer skall ges starka, affärsmässiga incitament att hjälpa sina
kunder att effektivisera elanvändningen. De föreslår också att villkoren för
småskalig elproduktion skall ses över. Utskottet vill påpeka att elanvändningsdelegationen
har föreslagit att eldistributörer skall stimuleras att på
kommersiella villkor agera för elhushållning hos kunderna. Regeringen har
alltså möjlighet att närmare överväga detta förslag. Vad gäller den småskaliga
elproduktionen vill utskottet hänvisa till förslaget i proposition 1986/
87:167, vilken behandlas i avsnittet Ny elproduktion (s. 70). Därav framgår
att önskemålet i motionen i denna del blir delvis tillgodosett vid riksdagens
bifall till den propositionen. Utöver vad här har anförts vill utskottet erinra
om att en viktig utgångspunkt för omställningen av energisystemet är att
industrin även i framtiden skall kunna tillförsäkras den tillgång på billig och
säker energi som är nödvändig för den industriella utvecklingen. Något
uttalande av riksdagen med anledning av motion 1986/87:N509 (s) finner
utskottet mot denna bakgrund inte erforderligt.

Av vad som har anförts i detta avsnitt framgår att utskottet tillstyrker
propositionen i nu aktuell del. Samtidigt avstyrks de motsvarande motionsyrkandena.

Ny elproduktion
Allmänna riktlinjer, m.m.

Kärnkraftverkens elproduktionskapacitet uppgår till närmare 10 000 MW.
Den möjliga elproduktionen med i planeringen förutsatt tillgänglighet

NU 1987/88:7

66

uppgår till ca 63 TWh per år. Produktionen år 1986 var 67 TWh och beräknas
enligt statens energiverk år 1987 uppgå till 65 TWh. Denna kapacitet skall
enligt riksdagens beslut gradvis ställas av till år 2010.

I propositionen (s. 9) anförs att det bortfall av elproduktion som
kärnkraftsavvecklingen medför skall så långt det är ekonomiskt fördelaktigt
mötas genom minskningar i elanvändningen. Dessa minskningar skall
uppnås genom effektiviseringar, konverteringar och andra anpassningsåtgärder.
Även med en långtgående effektivisering i elanvändningen torde det
dock, sägs det, bli nödvändigt att uppföra nya anläggningar för elproduktion.
Sådana anläggningar beräknas bli erforderliga för att elförsörjningen skall
säkras under kärnkraftsavvecklingens första period. I första hand anses
anläggningar för basproduktion böra byggas.

Det erinras om att kraftsystemet har mindre säkerhetsmarginaler för
effekt än för energi, vilket tidigare har berörts i avsnittet om situationen i
kraftsystemet. Föredragande statsrådet förutsätter att kraftföretagen noga
följer utvecklingen och vidtar erforderliga åtgärder. En utbyggnad i form av
gasturbiner för att möta effektbehovet bör kunna genomföras på några få år.
En förutsättning sägs vara att de anläggningar som byggs skall kunna ge ett
säkert produktionstillskott från mitten av 1990-talet.

I propositionen betonas att det är vattenfallsverket och övriga kraftindustriföretag
som har ansvaret för den erforderliga utbyggnaden av ny baskraft.
Regeringen förutsätter därför att dessa kommer att projektera och bygga nya
kraftanläggningar. Kraftföretagen och kommunerna förutsätts komma att
gemensamt utnyttja möjligheterna att bygga kraftvärmeanläggningar. Vidare
betonas vikten av att möjligheterna till småskalig elproduktion utnyttjas så
långt det är ekonomiskt rimligt.

Av propositionen framgår att företrädare för kraftindustrin har uttalat att
de under hösten 1987 avser att presentera flera alternativ för säkerställande
av en tillräcklig elproduktionskapacitet vid mitten av 1990-talet. Vidare
aviseras det tidigare nämnda uppdraget åt statens energiverk att följa
elbelastningens utveckling och tillkomsten av ny kraftproduktion.

Stränga miljökrav bör enligt propositionen ställas på nya elproduktionsanläggningar.
Det gäller för all tillkommande kraftproduktion. Miljökraven
bör också i takt med fortgående teknisk utveckling successivt kunna skärpas.

I det följande tar utskottet ställning till vad som i proposition 1986/87:159
och i motioner har föreslagits om ny elproduktion. Därutöver behandlar
utskottet proposition 1986/87:167, som syftar till att underlätta tillkomsten av
mindre elproduktionsanläggningar. Först behandlas allmänna riktlinjer och
därefter frågor om kraftvärme- och mottrycksanläggningar, småskalig elproduktion
m.m.

I moderata samlingspartiets motion 1986/87:N177 lämnas flera synpunkter
på möjligheterna att ersätta kärnkraften med ny elproduktion. Motionärerna
drar slutsatsen att alla de alternativ som är aktuella innebär en betydande
negativ miljöpåverkan. De riktlinjer som föreslås i motionen har i korthet
följande innebörd. Nya koleldade kraftverk bör undvikas. Naturgasnätet bör
kunna byggas ut i den takt de marknadsmässiga förutsättningarna medger.
Vattenkraftverk bör inte byggas i de orörda huvudälvarna. Utbyggnaden i
andra vattendrag bör främst inriktas på ombyggnad och effektivisering av
befintliga anläggningar.

NU 1987/88:7

67

Folkpartiet uttalar i motion 1986/87:N181 att effekterna av de mål
statsmakterna sätter upp för elhushållning inte får intecknas innan de har
realiserats. Vidare betonas att hänsyn till miljö och ekonomi skall vara
vägledande för arbetet med nya kraftverk. Man finner det värdefullt om
miljöfördelarna i kraftproduktion baserad på energiskog och biomassa
kunde tas till vara. Man pekar också på fördelar med vindkraft och
utnyttjande av naturgas.

I centerpartiets motion 1986/87:N178 anförs - med hänvisning till förslag
som också framförs i motion 1986/87:N551 (c) - att en grundläggande
utgångspunkt är att miljöbelastningen skall bli så liten som möjligt vid
omställningen av energisystemet. Produktion av kondenskraft och användning
av fossila bränslen skall undvikas. De viktigaste tillkommande produktionsalternativen
i centerns awecklingsplan är kraftvärme- och mottrycksproduktion.
Även vindkraft och solenergi kan ge betydande tillskott, sägs
det.

I motion 1986/87:N185 (c) begärs att riksdagen skall avslå regeringens
förslag om att baskraft i första hand skall byggas ut för att ersätta
kärnkraften. En negativ inställning till att stora kolkondenskraftverk byggs
kommer till uttryck i motion 1986/87:NI84 (c).

Utskottet räknar, som tidigare har sagts, med att det blir nödvändigt att
nya elproduktionsanläggningar byggs i samband med kärnkraftsavvecklingen.
Bortfallet av elproduktion bör dock såsom föreslås i propositionen så
långt det är ekonomiskt fördelaktigt mötas genom minskningar i elanvändningen.
Åtgärder på elanvändningsområdet får inte fullt genomslag förrän
efter en viss tid. Nya elproduktionsanläggningar kan därför behövas för att
säkra elförsörjningen under kärnkraftsavvecklingens första period. En
förutsättning bör vara att de anläggningar som byggs skall kunna ge ett säkert
produktionstillskott från mitten av 1990-talet. Utskottet utgår ifrån att
stränga miljökrav beaktas vid val av nya elproduktionsanläggningar. Som
påpekas i propositionen bör kraven successivt kunna skärpas.

Utskottet vill i likhet med regeringen betona kraftindustrins ansvar för
tillkomsten av de nya anläggningar för baskraft som erfordras vid omställningen
av energisystemet. För utbyggnaden av kraftvärmeproduktion har
kraftindustrin och kommunerna ett gemensamt ansvar. Möjligheten till
småskalig elproduktion bör utnyttjas så långt det är ekonomiskt rimligt.
Utskottet har noterat att företrädare för kraftindustrin ställt i utsikt att de
skall kunna för regeringen presentera flera alternativ för säkerställande av en
tillräcklig elproduktionskapacitet vid mitten av 1990-talet. Regeringen
kommer därefter att redovisa sin syn på möjligheterna att klara tillförseln av
ny elenergi.

I motionerna framförs olika synpunkter på hur ny elproduktion skall
komma till stånd. Utskottet ser inte anledning för riksdagen att nu ytterligare
väga för- och nackdelar vid olika sätt att producera elenergi mot varandra.
Det kan konstateras att flera av de synpunkter som tas upp i motionerna inte
är kontroversiella. Hänsyn till miljön och till de ekonomiska realiteterna är
en självklar utgångspunkt för beslut om nya elproduktionsanläggningar.

Utskottet tillstyrker sålunda propositionen i här behandlad del. Något
uttalande av riksdagen med anledning av de nu behandlade motionerna i

NU 1987/88:7

68

motsvarande del är enligt utskottets mening inte befogat. Motionerna
1986/87:N177 (m), 1986/87:N181 (fp), 1986/87:N178 (c), 1986/87:N184 (c)
och 1986/87:N185 (c) avstyrks sålunda såvitt de behandlas här.

Mottryckskraft

I fyra av motionerna berörs särskilt frågor om en utbyggd produktion av
mottryckskraft. Därmed avses samproduktion av elenergi och värme. Ånga
från en bränsleeldad ångpanna driver en turbin som är kopplad till en
elektrisk generator. Efter att ha passerat turbinen används ångan i industriella
processer eller för att värma vatten till fjärrvärme. I det förra fallet
talar man om industriell mottryckskraft, i det senare om kraftvärme. År 1986
var elproduktionen i industriella mottrycksanläggningar ca 3 TWh och i
kraftvärmeverk ca 3,2 TWh.

I ett mottryckskraftverk kan 80-90 % av den insatta bränslemängden
tillgodogöras för produktion av elenergi och värme. Som jämförelse kan
nämnas att verkningsgraden i ett kondenskraftverk uppgår till ca 40 %. En
förutsättning för den höga verkningsgraden i mottrycksproduktionen är att
det finns fullvärdig avsättning för den värme som produceras. Detta innebär
omvänt att värmebehov är en förutsättning för mottrycksproduktion.

I motion 1986/87:N177 (m) anförs att potentialen för ny kraftvärme är
liten. Motionärerna är skeptiska till tanken på att kraftvärme i någon större
utsträckning skulle kunna ersätta kärnkraft.

Centerpartiet anger i det handlingsprogram som föreslås i motion 1986/
87:N551 en möjlig ökning i kraftvärme- och mottrycksproduktionen om
15-20 TWh elenergi. Därvid räknar man med utnyttjande av biogas. I det
förslag till åtgärdsprogram för en effektivare elanvändning som samma parti
föreslår i motion 1986/87:N178 förutsätts att omställningen av energisystemet
sker på ett sådant sätt att nytillkommande elproduktion i huvudsak blir i
form av kraftvärme. Också i motion 1986/87:N184 (c) förordas en ökad
satsning på kraftvärme- och mottrycksproduktion.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1986/87:N506 att regeringen
skall lägga fram förslag om en snabb utbyggnad av kraftvärme- och
mottrycksproduktionen.

Möjligheterna till en utbyggnad av mottryckskraften har utretts i flera
sammanhang de senaste åren. Utskottet redogjorde förra året för tre
utredningar av statens energiverk (NU 1985/86:17 s. 58). I utredningarna har
energiverket beräknat den potentiella elproduktionskapaciteten år 1990 i
mottrycksanläggningar. Totalt beräknades kapaciteten uppgå till mellan 10
och 13 TWh år 1990, varav industriellt mottryck beräknades svara för 5 TWh.
Under 1990-talet finns en potential för ytterligare 4 TWh i småskalig
kraftvärmeproduktion. Utskottet betonade vikten av att mottrycksunderlagets
fortsatta utveckling följs noga.

Statens energiverk bevakar utvecklingen på detta område och rapporterar
årligen till regeringen. I rapporten (1986:10) Förtida avveckling av kärnkraften
i Sverige (s. 145) har energiverket redovisat en prognostiserad kraftvärmeproduktion
år 1997 om totalt 8,5-9 TWh elenergi per år vid en förtida
avveckling av kärnkraft. I november 1987 har energiverket avlämnat

NU 1987/88:7

69

rapporten Kraftvärme -87. I denna rapport uppdateras kraftvärmesituationen
i det tjugotal kommuner som för närvarande har kraftvärmeverk.
Planeringssituationen för kraftvärme i ett tiotal större kommuner utan
kraftvärmeverk redovisas likaså. Dessutom behandlas industriellt mottryck,
vissa skattefrågor och lokal elproduktion.

Regeringen gav i slutet av år 1986 Torbjörn Waldenby, tidigare verkställande
direktör i Värmeverksföreningen, i uppdrag att som komplement till
energiverkets utredningar undersöka och klarlägga möjligheterna i ett
medellångt perspektiv att bygga kraftvärme i Sverige. I uppdraget ingick
vidare att föreslå åtgärder som underlättar denna utbyggnad och undanröjer
eventuella hinder. Resultatet av utredningen har redovisats i rapporten
Fjärrvärmekommunernas kraftvärmepotential. I rapporten anges ett antal
uppgifter om den tekniska potentialen för kraftvärme. Som en rimlig
bedömning av denna anger utredaren 15-20 TWh elenergi per år i tidsperspektivet
fram till år 2000. Ytterligare produktion skulle kunna möjliggöras
genom en satsning på naturgas och genom olika tekniska arrangemang. I
energiverkets nyss nämnda rapport kommenteras Waldenbys utredning. Det
framhålls att energiverket har gjort en samhällsekonomisk analys medan
Waldenbys utredning är en teknisk-teoretisk bedömning.

Utskottet konstaterar att det inför kärnkraftsawecklingen är angeläget att
största möjliga underlag skapas för samtidig produktion av elenergi och
värme. Liksom regeringen utgår utskottet från att kraftföretagen och
kommunerna gemensamt utnyttjar möjligheterna att bygga kraftvärmeanläggningar.
En rad olika bedömningar av den möjliga potentialen för
kraftvärmeproduktion föreligger. De grundas delvis på olika förutsättningar
beträffande ekonomi och teknik. Utskottet kan dock konstatera att en
aktningsvärd utbyggnad är tekniskt möjlig. Det är en uppgift för marknadens
aktörer att på basis även av ekonomiska överväganden realisera möjliga
projekt. Utskottet noterar vidare att regeringen genom energiverkets
uppföljning kan väntas inför de aviserade förslagen till riksdagen ha
ytterligare underlag beträffande den framtida mottrycksproduktionen. Något
uttalande av riksdagen i detta ämne är enligt utskottets uppfattning inte
erforderligt. Utskottet tillstyrker således vad som i propositionen anförs om
utbyggnaden av kraftvärmeproduktion och avstyrker motsvarande delar av
motionerna 1986/87:N177 (m), 1986/87:N178 (c), 1986/87:N184 (c) och
1986/87:N506 (vpk).

Småskalig kraftproduktion

Förslaget i proposition 1986/87:167 om en ändring i ellagen, dvs. lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
syftar till att underlätta tillkomsten av mindre elproduktionsanläggningar.
Inga motioner har föranletts av denna proposition. Ett antal motioner som
har väckts med anledning av proposition 1986/87:159 berör dock frågor med
anknytning till ämnet. De behandlas här.

Regeringens förslag innebär att elproducenter får rätt att sälja elström från
anläggningar med mindre effekt än 1 500 kW till eldistributören i området.
Eldistributören blir således skyldig att köpa sådan elström.

NU 1987/88:7

70

Ellagen ger eldistributionsföretag ensamrätt till eldistribution inom ett
visst område. Detta system syftar till en rationell eldistribution med hög
teknisk kvalitet och låga kostnader för abonnenterna. Systemet innebär dock
att små, lokala elproducenter i praktiken är hänvisade till en enda köpare.
Deras elleveranser är för närvarande oreglerade. Normalt, men inte alltid,
tillämpas rekommendationer om prissättning m.m. som har utarbetats av
eldistributionsbranschen.

Den ändring i ellagen som regeringen föreslår innebär inte någon ändring i
möjligheterna att träffa överenskommelser om pris och andra villkor. Ägare
av små kraftverk föreslås dock kunna få skäligheten i pris m.m. prövad av en
myndighet. Avsikten är att denna prövning skall verkställas av prisregleringsnämnden
för elektrisk ström inom statens energiverk, vilken redan i dag
prövar de priser som eldistributörerna tillämpar.

Regeringens förslag kan ses mot bakgrund av riksdagens uttalande våren
1986 (NU 1985/86:17) att ägarna till små vattenkraftverk måste garanteras en
korrekt ersättning för sina kraftleveranser. Utskottet hade funnit att ägarna
till små kraftverk borde ges en laglig rätt att få priset prövat. Riksdagens
beslut i saken innebar att regeringen borde låta utreda hur en sådan prövning
skall ske och därefter återkomma till riksdagen med förslag till de åtgärder
som krävs.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i proposition 1986/87:167.

I centerpartiets motion 1986/87:N178 efterlyses ett förslag av regeringen
om garantipris och mottagningsskyldighet för elström som produceras i
kraftvärmeverk och mottrycksanläggningar samt i små vind- och vattenkraftverk.
Garantipriset borde gälla i fem år räknat från kraftverkets idrifttagning,
menar motionärerna.

Marknadskonkurrens är viktig för ekonomisk effektivitet, heter det i
motion 1986/87:NI82 (fp). Motionärerna vill att riksdagen skall uttala sig för
att staten aktivt skall medverka till en energimarknad som inte ger utrymme
för vare sig monopol eller konkurrensbegränsning. De begär också att staten
skall ge konkurrerande aktörer rimliga villkor och möjliggöra leverans till
elnätet, t.ex. genom att reglera ersättningen för ny småskalig kraftproduktion.

Utskottet har inhämtat att statens energiverk för närvarande utreder olika
vägar att förbättra villkoren för små kraftproducenter. Bl.a. studeras
möjligheterna att till svenska förhållanden anpassa olika utländska system
för ersättningen till de små kraftproducenterna. Ett syfte är att kunna
stimulera en utbyggnad av kraftvärmeproduktion.

Det förslag till ändring i ellagen som utskottet nyss har ställt sig bakom kan
möjliggöra en förbättrad situation för små producenter av elektrisk ström.
Ytterligare insatser i linje med önskemålen i motionerna övervägs inom
statens energiverk. Resultatet därav kommer att presenteras för regeringen.
Utskottet vill också fästa uppmärksamheten på att elanvändningsdelegationen
som utgångspunkt för sina till regeringen överlämnade förslag har haft
inställningen att en väl fungerande marknad är en grundläggande förutsättning
för att omställningen av energisystemet och kärnkraftsavvecklingen
skall kunna genomföras utan onödiga kostnader för samhället, elproducenterna
och elanvändarna. Utskottet anser mot här angiven bakgrund inte att

NU 1987/88:7

71

riksdagen nu har anledning att uttala sig i detta ämne. Alltså avstyrks
motionerna 1986/87:N182 (fp) och 1986/87:N178 (c) i här behandlad del.

Vindkraft

Det svenska vindkraftsprogrammet inleddes år 1975 som en del i det projekt
för forskning inom energiområdet som då startade efter beslut av riksdagen.
Efter ett skede av teoretiska studier och försök kom tyngdpunkten i
programmet att läggas på utveckling av stora vindkraftsaggregat, dvs.
aggregat i storleksklassen flera MW. Två fullskaleprototyper har byggts. Den
ena, i Maglarp i Skåne, levererade effekt till elnätet första gången år 1982.
Den andra prototypen, med placering vid Näsudden på södra Gotland,
kopplades in på elnätet år 1983.

Hösten 1985 träffades en överenskommelse mellan staten och kraftindustrin
om ett nytt utvecklingsprogram för vindenergin. Ett särskilt bolag,
Kraftföretagens Vindkraft AB, bildades sommaren 1986. Delägare i bolaget
är statens vattenfallsverk, Svenska kraftverksföreningen och Sydkraft AB.
Inom bolaget pågår bl.a. utvecklingsarbete inför nästa stora vindkraftsaggregat
i direkt samarbete med intressenter i Förbundsrepubliken Tyskland.

Parallellt härmed fortsätter statens engagemang i vindkraftsutvecklingen
inom ramen för det nu pågående energiforskningsprogrammet. Sammantaget
har staten under perioden 1975-1987 genom energiforskningsprogrammet
svarat för inemot 300 milj. kr. i forskningsmedel. Samtidigt håller den
statliga vindkraftsutredningen på att klarlägga frågan om lokalisering av
storskalig vindkraftsproduktion till lands och havs. Den utredningen tillkallades
hösten 1985 (dir. 1985:42).

I tre motioner från allmänna motionstiden framförs speciella krav rörande
den fortsatta utvecklingen på vindkraftsområdet.

I motion 1986/87:N536 (c) begärs att riksdagen skall besluta om ett
statsbidrag på 25 % av anläggningskostnaderna för vindkraftsanläggningar.
Bidraget föreslås kunna utgå till kommuner och mindre företag. Kostnaderna
skulle bestridas med medel ur den energiutvecklingsfond som centern har
föreslagit i annat sammanhang.

Riksdagen uppmanas i motion 1986/87:N396 (c) - med åberopande av
förslag från vindkraftsutredningen - att besluta att gruppstationer med
vindkraftverk skall förläggas till Motala och Vadstena kommuner.

Vänsterpartiet kommunisterna förordar i motion 1986/87:N506 en snabb
utbyggnad av vindkraften. Utbyggnaden bör, sägs det, ske under statlig
kontroll. Man bör planera för samköming med den utbyggda vattenkraften
för att högsta möjliga effektivitet skall uppnås.

I motion 1986/87:N181 (fp) anförs - inom ramen för de allmänna riktlinjer
för ny elproduktion som motionärerna förordar - att det vore värdefullt om
miljöfördelarna med vindenergi kunde tas till vara.

Enligt gällande energipolitiska riktlinjer skall den fortsatta utvecklingen
av vindkraftsproduktionen i Sverige ske steg för steg, i vilka ytterligare
generationer av vindkraftsaggregat successivt kan byggas och utvärderas.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att kraftindustrin medverkar i denna
utveckling genom det särskilda bolag som har bildats för ändamålet.

NU 1987/88:7

72

Utskottet vill betona att det, såsom anförs i motion 1986/87:N181 (fp),
finns fördelar från miljösynpunkt med en ökad användning av vindkraft. Ett
betydande statligt stöd har utgått för att befrämja utvecklingen på vindkraftsområdet.
Inom det nu gällande energiforskningsprogrammet stöds den inom
ramen för delprogrammet Ny elproduktionsteknik. Avsikten är att de
fortsatta statliga forskningsinsatserna inom vindenergins område skall koncentreras
på mer grundläggande frågor. Vid riksdagens ställningstagande till
forskningsprogrammet (NU 1986/87:33 s. 31) beaktades att ett visst utvecklingsarbete
borde kunna äga rum inom Kraftföretagens Vindkraft AB.

Som tidigare har anförts (s. 70) innebär den föreslagna ändringen i ellagen
en viss förbättring för små elproducenter. Ytterligare möjligheter att stärka
deras situation övervägs. Mot den här angivna bakgrunden och i avvaktan på
regeringens energipolitiska proposition våren 1988 anser utskottet att
riksdagen inte skall uttala sig för något sådant bidrag till nya vindkraftsanläggningar
som föreslås i motion 1986/87:N536 (c). Denna avstyrks följaktligen.

Utskottet anser vidare att det inte finns skäl för en sådan plan för ett stort
av staten kontrollerat vindkraftsprogram som föreslås i motion 1986/87:N506
(vpk). Utvecklingen på detta område bör ske i flera steg. Utskottet vill också
mer än motionärerna betona betydelsen av kraftföretagens medverkan i
utvecklingen av vindkraften i Sverige. Motion 1986/87:N506 (vpk) i här
aktuell del avstyrks sålunda.

Utskottet avstyrker också motion 1986/87:N396 (c). Det är, anser utskottet,
inte en uppgift för riksdagen att besluta om på vilka orter vindkraftverk
skall placeras.

Utveckling och demonstration av ny energiteknik

Under senare år har statsmakterna vidtagit en rad åtgärder som syftar till att
underlätta omställningen av energisystemet.

Inom energiforskningsprogrammet har sedan år 1975 lämnats statligt stöd
till grundläggande forskning och utveckling inom energiområdet. För
innevarande treårsperiod - med början detta budgetår - omfattar energiforskningsprogrammet
1 050 milj. kr. (prop. 1986/87:80 bil. 12, NU 1986/
87:33, rskr. 1986/87:292). De statliga insatserna inom energiforskningsområdet
är främst inriktade på att omställningen av energisystemet skall
underlättas. Insatserna koncentreras till bl.a. energihushållning, energisnål
teknik inom industri och bebyggelse, teknik för utnyttjande av förnybara
energikällor samt åtgärder för att minska energisystemets påverkan på
miljön.Vid sidan av energiforskningsprogrammet bedrivs inom byggforskningsområdet
forskning och utveckling som syftar till att påverka energianvändningen
i byggnader.

Våren 1986 beslöt riksdagen om ett program för utveckling och introduktion
av ny teknik inom energiområdet (prop. 1985/86:102, NU 1985/86:17,
rskr. 1985/86:172). För programmet anslogs 150 milj. kr. att användas till
bidrag och villkorliga bidrag. Vidare fastställdes en ram om 300 milj. kr.
inom vilken lånegarantier skulle få beviljas. Stödet handhas av statens
energiverk.

NU 1987/88:7

73

År 1983 inrättades kolmiljöfonden (prop. 1982/83:100 bil. 14, NU
1982/83:22, rskr. 1982/83:166). Ur fonden lämnades stöd till anordningar för
att minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol. Genom 1985 års
energipolitiska beslut (prop. 1984/85:120, NU 1984/85:30, rskr. 1984/85:362)
ändrades stödet till att gälla åtgärder för att minska utsläppen av svavel- och
kväveoxider vid förbränningen av fasta bränslen samt åtgärder som minskar
miljöpåverkan vid avfallsförbränning. Fondens namn ändrades till bränslemiljöfonden.
Statens energiverk svarar för den stödgivning som finansieras
via fonden.

Våren 1987 beslöt riksdagen (prop. 1986/87:100 bil. 16 s.41, JoU 1986/
87:17, rskr. 1986/87:221) att användningsområdet för bränslemiljöfonden
skulle utvidgas till att gälla också utprovning av ny miljöskyddsteknik utanför
energiområdet.

De statliga stödinsatserna för utveckling av ny miljövänlig energiteknik
bör samordnas, anförs det i propositionen. Härigenom kan de utnyttjas på
effektivaste möjliga sätt. Samordning mellan bränslemiljöfonden och det
befintliga programmet för utveckling och introduktion av ny energiteknik
förordas.

Det bortfall av elproduktion som kärnkraftsawecklingen medför bör
enligt regeringen i första hand mötas genom minskningar i elanvändningen.
Först när förslag från delegationen för elanvändningsfrågor föreligger, bör
den slutliga utformningen av det sammanslagna teknikutvecklingsprogrammet
fastställas. Ett förslag av regeringen i denna fråga aviseras.

I propositionen (s. 12) redogörs också för det vid dess tillkomst tilltänkta
bildandet av Svensk Energiutveckling AB. Bolaget har sedermera bildats av
statens vattenfallsverk, Svenska kraftverksföreningen och Sydkraft AB,
representerande kraftproducenter, samt Svenska elverksföreningen, Svenska
gasföreningen och Värmeverksföreningen med serviceföretag.Bolaget
skall planera, finansiera och svara för genomförandet av utvecklingsinsatser.
Målet är att klarlägga och demonstrera möjligheter till elersättning, elsnål
teknik, miljövänlig förbränningsteknik, kombinerade anläggningar baserade
på fasta bränslen och gas samt ny elproduktionsteknik och att behandla
frågor rörande bränsletillförsel och bränslehantering. Utvecklingsinsatserna
skall avse såväl storskalig som småskalig teknik. Det utvecklingsprogram
som skall genomföras avses bli inriktat mot teknik som kommit så långt i
utvecklingen att den från teknisk och ekonomisk utgångspunkt bedöms vara
möjlig att demonstrera i full skala under 1990-talet. Det ligger således inom
utvecklingsbolagets ansvarsområde att medverka till att det uppförs ett antal
anläggningar för demonstration av miljövänlig teknik i större skala.

Bolagets verksamhet skall bedrivas i nära samarbete med statens energiverk,
som svarar för en stor del av det statliga energiforskningsprogrammet.
Ordförande i bolaget är energiverkets generaldirektör Hans Rode. Verksamheten
skall i första hand pågå under en period av tio år. Kostnaderna
beräknas till i medeltal 100 milj. kr. per år under de fem första åren. För de
därpå följande fem åren bedöms en ökning av medelsramen bli nödvändig.
Vattenfallsverket avses svara för hälften av kostnaderna.

Avslagsyrkandet i motion 1986/87:N177 (m) innebär att moderata samlingspartiet
tar avstånd även från vad som anförs i denna del av propositionen.

NU 1987/88:7

74

I motion 1986/87:N178 (c) finns ett yrkande inom detta område. Det
innebär att riksdagen som sin mening skall uttala vad som i motionen anförs
om formerna för utveckling och demonstration av ny energiteknik och om
behovet av en mångfasetterad och avancerad energimarknad. Motionärerna
föreslår att energipolitiken skall inriktas på att så många aktörer som möjligt
ges möjlighet att delta i förnyelsen av energisystemet på något så när lika
villkor. Denna förnyelse skall i möjligaste mån ske utan restriktioner och
förbud och inom ramen för en socialt och miljömässigt anpassad marknadsekonomi.
I motionen anförs att bildandet av det nya utvecklingsbolaget är
uttryck för vattenfallsverkets och övriga stora kraftproducenters strävanden
att behålla en monopolistisk energimarknad. Ett viktigt inslag i den
energipolitik som motionärerna förordar är utnyttjande av småskalig energiproduktion
baserad på inhemska förnybara energikällor. I motion 1986/
87:N184 (c) förordas en satsning på forskning om effektivare energianvändning
och nya energikällor.

Utskottet gör samma bedömning som regeringen när det gäller samordning
av de statliga stödinsatserna för utveckling av ny miljövänlig energiteknik.
Det befintliga programmet för utveckling och introduktion av ny teknik
bör alltså samordnas med bränslemiljöfonden. Syftet bör vara att utnyttja
tillgängliga resurser på effektivaste möjliga sätt. Utskottet noterar att
regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag om ett sammanslaget
teknikutvecklingsprogram. Det blir då tillfälle för riksdagen att ta
ställning till konkreta förslag i detta ämne. Vad som i propositionen anförs
om Svensk Energiutveckling AB föranleder ingen erinran från utskottets
sida. Det är enligt utskottets uppfattning värdefullt med en samordning av
statens och kraftindustrins forsknings- och utvecklingsarbete.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de berörda delarna av
motionerna 1986/87:N177 (m), 1986/87:N178 (c) och 1986/87:N184 (c).

Solvärme m.m.

I tre motioner framförs förslag som syftar till en ökad satsning på utnyttjandet
av solenergi.

Riksdagen föreslås i motion 1986/87:N179 (c) göra ett uttalande om
solvärmens möjligheter på 1990-talet. Utvecklingen på solenergiområdet har
de senaste åren gått mycket snabbt, anförs det. Med en positiv utveckling av
solvärmemarknaden kommer solvärmen att vara konkurrenskraftig i mitten
av 1990-talet. För att en nödvändig expansion av marknaden för solvärme
skall kunna skapas krävs ett stabilt introduktionsstöd. Stödet föreslås kunna
utgå som räntebidrag vid nybyggnad och ombyggnad av flerbostadshus på
samma grunder som tillämpas för övriga delar av byggnaden. Stöd skall enligt
motionärernas förslag i övriga fall kunna utgå som ett 50-procentigt
investeringsbidrag t.o.m. år 1990. Därefter skulle en nedtrappning ske så att
bidraget i princip upphör år 1994.1 motion 1986/87:N525 (c), som har samme
upphovsman, framläggs ett liknande förslag.

I motion 1986/87:N506 (vpk) påyrkas att riksdagen hos regeringen skall
begära att ett brett solenergiprogram sätts i gång. Det skulle i första hand
omfatta värmesektorn.

NU 1987/88:7

75

Ett investeringsstöd till solvärmeanläggningar infördes år 1984. Stöd
lämnades till investeringar i anläggningar som ingick i system med en årlig
energianvändning som kunde beräknas normalt understiga 3 GWh. Bidrag
utgick med högst 50 % av investeringskostnaden. Enligt riksdagens beslut
(prop. 1984/85:120) skulle denna bidragsgivning upphöra vid utgången av år
1986.1 februari 1987 medgav dock regeringen att 10 milj. kr. från anslaget till
det särskilda teknikutvecklingsprogrammet skulle få användas för fortsatt
stöd till investeringar i solvärmeanläggningar ingående i mindre system.

Stöd till utveckling av solvärmeteknik har vidare lämnats inom ramen för
energiforskningsprogrammet. Insatserna inom solvärmetekniken har en
långsiktig inriktning. Internationellt sett intar Sverige en ledande ställning
inom teknikområdet solvärme med årsenergilagring. Inom solvärmetekniken
fokuseras intresset på att erhålla system som är allt enklare och
driftsäkrare och alltmer energi- och kostnadseffektiva.

Vid nybyggnad och ombyggnad som är berättigad till räntestöd lämnas för
närvarande räntestöd även för investeringar i solvärmeanläggningar. Installeras
inte en solfångare i samband med ombyggnad kan räntestöd inte
erhållas. Stöd kan i annat fall utgå med 35% av den godkända kostnaden.
Stödet regleras i förordningen (1987:771) om statligt bidrag till investeringar i
solvärmeanläggningar. Om statligt räntestöd utgår kan bidrag om 25% av
kostnaden för investering i solvärmeanläggning lämnas. Tillämpningsföreskrifter
finns i energiverkets författningssamling (STEV 1987:7).

Utskottet konstaterar att en positiv utveckling har ägt rum på solenergiområdet.
Från statens sida har stöd utgått för att främja forsknings- och
utvecklingsarbetet. Vidare har som nämnts investeringsstöd lämnats. Genom
ett beslut av regeringen i början av detta år har resurser ställts till
förfogande för investeringar i solvärmeanläggningar i mindre system.
Riksdagen kommer enligt vad som anförs i proposition 1986/87:159 att under
våren 1988 beredas tillfälle att ta ställning till förslag från regeringen rörande
olika delar av energisystemet. Utskottet anser att frågor om olika åtgärder
för att befrämja en omställning av energisystemet bör behandlas i det
sammanhanget. Därför avstyrker utskottet motionerna 1986/87:N179 (c) och
1986/87:N525 (c) och den här behandlade delen av motion 1986/887:N506
(vpk).

Kol

Kol svarar för ca 30 % av världens energiförsörjning. Den största delen av
det kol som förbrukas- drygt 70 % - används för elproduktion. Sedan oljan i
början av 1950-talet gjorde sitt intåg på den internationella energimarknaden
har kolets andel av världens energiförsörjning dock minskat, trots att
kolproduktionen har ökat. År 1986 importerades ca 2,7 miljoner ton
energikol till Sverige.

Efter förslag av regeringen beslöt riksdagen våren 1984 om riktlinjer för
kolanvändningen för tiden fram till år 1990 (prop. 1983/84:158, NU
1983/84:44, JoU 1983/84:28, rskr. 1983/84:389, 390). Därvid angav riksdagen
en kolanvändningsnivå om högst 3-4 miljoner ton per år till år 1990. Vidare
fastställdes stränga miljökrav för kol.

NU 1987/88:7

76

Med tanke på de starka intressen i Sverige som gärna vill öka kolanvändningen
finns det behov av kontroll över hur kolimporten utvecklas, anförs det
i motion 1986/87:N506 (vpk). Speciellt gäller det när kärnkraften skall
avvecklas. Motionärerna menar att den nuvarande förbrukningen på ca 3
miljoner ton per år inte bör överskridas. Därför borde importlicenser för kol
införas.

Liknande motionsyrkanden från vänsterpartiet kommunisterna har behandlats
av utskottet tidigare, senast våren 1984 då riksdagen tog ställning till
en proposition om vissa kolfrågor (prop. 1983/84:158). Också från socialdemokratiskt
håll har det rests krav på ett system med importlicenser. I det
fallet har som motiv angetts både att användningen av kol skall kunna
kontrolleras och att försörjningen med kol av bra kvalitet skall kunna
tryggas. Riksdagen har på näringsutskottets förslag avslagit motionerna.

Frågan om importlicenser togs upp i den nämnda propositionen. I
sammanfattning anfördes följande. Sverige är för sin framtida kolförsörjning
inte längre hänvisat till att utnyttja kol med sådana låga svavelhalter som
förutsattes i 1981 års energipolitiska beslut. De syften som låg bakom den
socialdemokratiska motionen år 1981 om importlicenser tillgodoses genom
den sänkning av gränsen för prövning av koleldade anläggningar enligt
miljöskyddslagen (1969:387) till 500 kW som hade genomförts den 1 juli 1983
och genom den energipolitiska prövning enligt lagen (1981:599) om utförande
av eldningsanläggningar för fast bränsle som regeringen föreslog. Ett
införande av importlicenser skulle kräva särskilda överväganden med hänsyn
till Sveriges åtaganden inom ramen för samarbetet inom GATT. Något skäl
för statsmakterna att då ta upp frågan om importlicenser för kol bedömdes
därför inte föreligga. Frågan kunde dock, sade föredragande statsrådet, åter
aktualiseras om kolimport i någon väsentlig grad skulle ske i strid med de
riktlinjer som förordades i propositionen.

Utskottet anslöt sig till regeringens bedömning att något system med
importlicenser inte då behövde övervägas vare sig av försörjningspolitiska
eller av förbrukningspolitiska skäl. Det ifrågavarande motionsyrkandet
avstyrktes. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet reserverade
sig.

Utskottet är väl medvetet om att en ökad användning av kol är ett av flera
alternativ som måste övervägas i samband med kärnkraftsavvecklingen. Det
finns emellertid inte nu - innan regeringen har redovisat resultatet av sina
överväganden på grundval av det utredningsmaterial som har utarbetats av
bl.a. statens energiverk och elanvändningsdelegationen - skäl för riksdagen
att ta ställning i frågan om importlicenser för kol. Den nu berörda delen av
motion 1986/87:N506 (vpk) avstyrks således.

Inhemska bränslen

År 1986 tillfördes det svenska energisystemet ca 62 TWh inhemska bränslen
av olika slag, såsom lutar, trädbränsle, avfall, torv och halm.

Räknat på den totala energianvändningen och energitillförseln svarar de
inhemska bränslena för ca 14 %. Huvuddelen eller omkring 65 % därav
utgörs av indunstade avfallslutar och andra restprodukter inom massa- och

NU 1987/88:7

77

pappersindustrin, vilka används som bränsle i de olika processerna. Resterande
35 % har följande fördelning. Den privata vedanvändningen i sektorn
bostäder, service m.m. beräknas svara för 15 %. Insatsen av bränsle i form av
olika typer av avfall, flis, torv m.m. till fjärrvärmeanläggningar och till
elproduktion ligger vid drygt 10 % resp. knappt 5 %.

Skogsråvara och torv är de inhemska bränslen som snabbast kan ersätta
olja, uttalas det i motion 1986/87:N551 (c). I första hand borde tillgångarna
på lämplig skogsråvara utnyttjas för energiändamål, eftersom användning av
torv kan innebära betydande ingrepp i naturen. Andra inhemska bränslen
som på någon sikt kan få betydelse för energiutvinningen är t.ex. halm och
energigrödor från jordbruket.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1986/87:N506 att riksdagen
skall hemställa hos regeringen om åtgärder som säkrar de inhemska
bränslenas fortsatta användning. Sådana åtgärder är nödvändiga om de
fallande oljepriserna negativt påverkar oljeersättningen med inhemska
bränslen, anför motionärerna.

Utskottet behandlade våren 1987 motionsyrkanden som gällde stöd till
bl.a. biobränsleanläggningar. De motiverades bl.a. med att riksdagen våren
1986 i samband med omläggning av energiskatterna hade betonat vikten av
att regeringen vidtar de åtgärder som behövs för att främja en omställning av
energisystemet och att erforderliga medel ställs till förfogande. Därvid
redogjorde utskottet (NU 1986/87:34 s. 10 f.) för ett flertal åtgärder som
under senare år har vidtagits av riksdagen och regeringen i syfte att
underlätta omställningen av landets energisystem.

I sitt ställningstagande till de då behandlade motionsyrkandena konstaterade
utskottet att betydande insatser har gjorts på energiområdet under
senare tid. Omställningen av energisystemet har gått snabbt. Enligt gällande
riktlinjer för energipolitiken skall omställningen och förnyelsen av energisystemet
fortsätta. En central fråga härvidlag är vilka konsekvenser för den
svenska energipolitiken som kärnkraftsolyckan i Tjernobyl medför. Utskottet
hänvisade till en interpellationsdebatt i slutet av år 1986 i vilken statsrådet
Dahl hade uttalat sig i denna fråga (se NU 1986/87:34 s. 12). Statsrådet
anförde därvid att det, ifall de diskussioner om energipolitiken som hade
förevarit påvisade ett behov av ändrade stödformer, skulle vara naturligt att
regeringen återkom till riksdagen i denna fråga under våren 1987.

Utskottet underströk det nära samband som finns mellan strategin för
kärnkraftsavvecklingen och olika åtgärder syftande till att i övrigt medverka
till en omställning av energisystemet. Det är, anförde utskottet, naturligt att
dessa frågor behandlas i ett sammanhang. Samtidigt är det av vikt att
förnyelsen av energisystemet kan ske utan avbrott.

Mot bakgrund av vad som hade anförts fann utskottet anledning räkna
med att regeringen om så bedömdes erforderligt skulle ta initiativ till
åtgärder för att säkerställa energisystemets förnyelse. Motionsyrkandena
avstyrktes. Reservationer avgavs (fp; c, vpk). Riksdagen följde utskottet.

Utskottet har tidigare i detta betänkande erinrat om att en av huvuduppgifterna
för energipolitiken är att fullfölja omställningen från olja till förnybara
och inhemska energikällor. En ökning av utnyttjandet av inhemska bränslen
kan konstateras sedan början av 1980-talet. Liksom när frågan senast

NU 1987/88:7

78

behandlades förutsätter utskottet att regeringen följer utvecklingen och om
så bedöms erforderligt tar initiativ till åtgärder för att säkerställa energisystemets
förnyelse. Mot bakgrund av vad här har anförts erfordras enligt
utskottets uppfattning inte något särskilt initiativ av riksdagen inom detta
ämnesområde. Det finns anledning räkna med att regeringen uppmärksammar
situationen för de inhemska bränslena när den förbereder sina förslag till
riksdagen på energiområdet.

Utskottet avstyrker de här behandlade delarna av motionerna 1986/
87:N551 (c) och 1986/87:N506 (vpk).

Naturgas

Naturgasen är den största energiresursen i världen vid sidan av olja och kol.
Den internationella handeln med naturgas kom i gång på 1950-talet. Under
1950- och 1960-talen användes dock gasen framför allt i de länder där den
producerades. De kraftiga oljeprishöjningarna åren 1973 och 1974 gjorde att
naturgasens konkurrenskraft gentemot olja ökade. Den internationella
handeln med naturgas ökade kraftigt. Naturgas transporteras nu långa
sträckor i rörledningar. Världens naturgastillgångar är ojämnt fördelade. Av
de kända reserverna finns 40 % i Sovjetunionen, 25 % i Mellanöstern och
9 % i Nordamerika. I Norge finns 2-3 % av naturgasreserverna. Naturgasens
marknadsandel har ökat kraftigt internationellt sett från början av
1960-talet. För närvarande svarar naturgasen för 15-20 % av energianvändningen
i Västeuropa.

Riksdagen angav år 1979 vissa förutsättningar för introduktion av naturgas
i Sverige (prop. 1978/79:115, NU 1978/79:60, rskr. 1978/79:429). Riktlinjer
för genomförande av det s.k. Sydgasprojektet godkändes av riksdagen år
1980, liksom ett avtal mellan regeringarna i Sverige och Danmark om
naturgassamarbete (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70, rskr. 1979/80:410).
Den organisation för naturgasverksamheten i Sverige som riksdagen fastställde
innebär att Swedegas AB - som då var ett dotterbolag till det statliga
Svenska Petroleum AB - skulle svara för tillförsel av naturgas och för
stamledningar för transport av gas inom landet.

Hösten 1983 bemyndigade riksdagen regeringen att medge att statens
vattenfallsverk förvärvade samtliga aktier i Swedegas AB (prop. 1983/84:47,
NU 1983/84:10, rskr. 1983/84:125).

Sydgasprojektet, som nu är under genomförande, avser dels transitering
av gas via det danska naturgasnätet, dels import av naturgas från den danska
delen av Nordsjön till Sverige under perioden 1985-2003. Swedegas AB
svarar för tillförseln av naturgas och äger stamledningssystemet från Malmö
till Helsingborg. Sydgasprojektet invigdes år 1985, varvid naturgasen
introducerades i Sverige.

I december 1986 slöts ett avtal mellan Swedegas och Dangas avseende
leverans av 200 miljoner m3 naturgas till Göteborg och Västsverige.

Swedegas AB importerar naturgasen från Danmark. Gasen säljs sedan till
regionala naturgasbolag eller till slutkunder. I södra Sverige är det Sydgas
AB och i västra Sverige Västgas AB som är regionbolag. Sedan år 1986 ägs
Swedegas av statens vattenfallsverk (60 %), Statoil (15 %), Shell (15 %)och

NU 1987/88:7

79

Dansk Olie og Naturgas A/S (Dong) (10 %).

Riksdagen godkände våren 1986 av regeringen föreslagna riktlinjer för
naturgasverksamhet (prop. 1985/86:91, NU 1985/86:18, rskr. 1985/86:174).
Dessa riktlinjer ansluter sig till de energipolitiska riktlinjer som har fastställts
av riksdagen. Verksamheten skall bedrivas på kommersiell grund. Naturgasen
skall bära kostnaderna för beredskapslagring. Stamgasledningen upp till
Göteborg skall ges en kapacitet som medger en framtida expansion av
naturgasanvändningen. Vattenfallsverket har ålagts att som majoritetsägare
i Swedegas ansvara för att verksamheten bedrivs enligt riktlinjerna.

I Swedegas uppgifter ingår att bedriva utrednings- och förhandlingsarbete
för att klargöra förutsättningarna för en ökad naturgasanvändning. Swedegas
undersöker sedan en längre tid förutsättningarna för en utvidgning av
gasanvändningen till Mellansverige. Det finns planer enligt vilka det skulle
vara möjligt att inom en inte alltför avlägsen framtid bygga ut gasnätet från
Göteborg i nordostlig riktning mot Örebro, Stockholm och Gävle. Åtskilligt
undersöknings- och förhandlingsarbete återstår dock.

Undersökningar pågår också i Swedegas regi om en förlängning av
gasledningen från Göteborg till norska gränsen och ett samarbete med
norska intressenter. En förutsättning för en utveckling i denna riktning är att
man i Norge fattar beslut om introduktion av naturgas i det norska
energisystemet.

Det s.k. Östgasprojektet innebär import av naturgas till Mellansverige
från Sovjetunionen via Finland och Bottenhavet.

Statens energiverk har på regeringens uppdrag utrett förutsättningarna för
en naturgasintroduktion i Mellansverige. Dess rapport (1987:5) Naturgas i
Mellansverige har sin utgångspunkt i Swedegas planer på att sträcka ut
gasledningsnätet till Mellansverige i början av 1990-talet. Utredningen
behandlar effekter på energisystemet, på miljön och på samhällsekonomin.
Även de långsiktiga tillförselmöjligheterna och de tekniska förutsättningarna
för produktion av elkraft från naturgas behandlas.

Stora fyndigheter av naturgas finns i Sveriges närhet. Sverige kan
teoretiskt förses med sovjetisk gas via Finland, norsk gas direkt från Norge
eller via Danmark, gas från Danmark och gas från andra länder via
Danmark.

Utskottet har här att behandla fyra motioner som gäller naturgas.

I motion 1986/87:N521 (s) begärs att regeringen skall pröva möjligheterna
att på lämpligt sätt utreda frågan om en gasförbindelse mellan Sverige och
Finland. Motionärerna berör bl.a. möjligheterna till gasbaserad elproduktion
i samband med kärnkraftsavvecklingen.

Med åberopande av tidigare behandlade motioner från vänsterpartiet
kommunisterna begärs i motion 1986/87:N522 (vpk) åtgärder av regeringen
som så fort som möjligt leder till att Östgasprojektet kan förverkligas. Ett
nytt uppskov med beslutet om en gasledning från Finland till Mellansverige
kommer enbart att vara till skada för Sverige, sägs det i motionen.

I motion 1986/87:N304 (vpk) föreslås att förhandlingar om rysk-svenskt
gassamarbete skall ingå som en del i diskussionen om ett svenskt gruvengagemang
i det s.k. Kolaprojektet. Motionärerna kräver en snabb handläggning
mot bakgrund av den alarmerande situationen för gruvarbetarkåren i
Sverige.

NU 1987/88:7

80

Den fjärde här aktuella motionen, 1986/87:N523 (vpk), går ut på att
riksdagen hos regeringen skall begära att naturgasdrift vid Karlshamns
oljekraftverk prövas omgående.

Först tar utskottet upp frågan om en gasledning mellan Sverige och
Finland, det s.k. Östgasprojektet. Utskottet har flera gånger tidigare
behandlat motionsyrkanden om detta projekt.

Våren 1985 (NU 1984/85:30 s. 110) hänvisade utskottet till den rapport i
frågan som Swedegas hade överlämnat till regeringen år 1984. Swedegas
sammanfattande bedömning var att projektet framstod som lönsamhetsmässigt
mycket riskabelt och oproportionellt kapitalkrävande. Utskottet anslöt
sig till den bedömningen men uttalade också att detta ställningstagande inte
innebar att varje möjlighet till import av naturgas österifrån skulle uteslutas i
ett längre perspektiv. Ekonomiska och miljömässiga överväganden borde
vid varje tillfälle göras vid bedömningen av enskilda projekt, menade
utskottet.

Förra året fann utskottet (NU 1985/86:18 s. 9) att detta uttalande alltjämt
gällde generellt. Det låg väl i linje med de riktlinjer för den fortsatta
utbyggnaden av naturgasanvändningen som utskottet diskuterade i sitt
betänkande och som hade som en utgångspunkt att utbyggnaden skall ske på
kommersiell grund.

Det framgår av bl.a. energiverkets nyss nämnda rapport att möjligheten
att utvidga naturgasnätet från Finlands västkust till Sverige är föremål för nya
utredningar. Bl.a. förs diskussioner mellan svenska intressen och det finska
gasbolaget Neste om möjligheterna att koppla ihop de finska och svenska
gasledningssystemen.

Utskottet har fortfarande samma grundinställning som tidigare i frågan om
den fortsatta naturgasutbyggnaden. Naturgas har fördelar från miljösynpunkt.
På sikt kan naturgasen också bli ett alternativ inför avvecklingen av
kärnkraften. Naturgasverksamheten skall bedrivas på kommersiella grunder.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen inte bör göra något
särskilt uttalande rörande Östgasprojektet såsom föreslås i motionerna
1986/87:N521 (s) och 1986/87:N522 (vpk). Det får ankomma på regeringen
samt berörda myndigheter och företag att driva arbetet med naturgasintroduktionen
vidare utifrån de allmänna riktlinjer som riksdagen har lagt fast.
Motionerna avstyrks följaktligen.

1 motion 1986/87:N304 (vpk) åberopas planer i Sovjetunionen på ett
gruvprojekt på Kolahalvön i vilket man önskar utländsk medverkan.
Motionärerna erinrar om att vissa kontakter har förekommit mellan Sverige
och Sovjetunionen om detta projekt. De vill att man från svensk sida skall
aktualisera frågan om leveranser av sovjetisk gas i detta sammanhang.
Sådana leveranser skulle kunna utgöra motköpsobjekt, varvid svenska
leveranser skulle bestå av bl.a. gruvutrustning.

Följande kan konstateras beträffande Kolaprojektet. Vid sammanträde
med den blandade svensk-sovjetiska regeringskommissionen för ekonomiskt
och tekniskt-vetenskapligt samarbete (biandkommissionen) våren 1986
enades man om att undersöka möjligheterna för ett samarbete rörande
utvinning och bearbetning av mineraler på Kolahalvön, speciellt i vad avsåg

NU 1987/88:7

81

6 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 7

vidareförädling av avfall från apatitflotation. Som ett led i detta arbete
besökte - under ledning av statssekreteraren i utrikesdepartementets
handelsavdelning - en svensk näringslivsdelegation Kolahalvön hösten 1986
för att närmare studera samarbetsmöjligheterna, i första hand på apatitområdet.
Därvid konstaterades att teknologin för utvinning resp. bearbetning av
mineraler på Kolahalvön bl.a. borde göras till föremål för svensk-sovjetiska
diskussioner på expertnivå. Regeringen uppdrog senare under år 1986 åt
styrelsen för teknisk utveckling (STU) att anordna ett möte för sådana
diskussioner. Det ägde rum i Stockholm våren 1987.

Regeringen uppdrog hösten 1986 åt Boliden WP-Contech AB att göra en
förstudie av svenska företags möjligheter att delta i samarbete vad gäller
bearbetning av avfall från apatitbrytning och vidare utbyggnad och utrustning
av befintliga anläggningar på Kolahalvön. Resultatet av undersökningen
redovisades i juni 1987 och diskuterades i en särskild arbetsgrupp i
samband med ett möte i biandkommissionen samma månad. Överläggningarna
fortsätter, och från svensk sida har framförts önskemål om att de skall
breddas till att avse hela utvinningsprocessen.

Utskottet kan sålunda konstatera att en rad kontakter har förevarit inom
ramen för Kolaprojektet. Det finns enligt utskottets mening inte skäl för
riksdagen att uppmana regeringen att koppla ihop detta projekt med frågan
om gasleveranser från Sovjetunionen. De båda projekten torde vart och ett
för sig böra utredas ytterligare innan frågan om en sådan sammankoppling
över huvud taget kan prövas. Med det sagda avstyrker utskottet här
behandlad del av motion 1986/87:N304 (vpk).

Den sista här behandlade motionen gäller Karlshamns oljekraftverk. Detta
ägs av Karlshamns Kraftgrupp AB, som i sin tur ägs av Sydkraft AB. Verket
fungerar som ett s.k. toppbelastningsverk. Det används sålunda vid belastningstoppar
och fungerar som reservkraftverk. Utskottet har erfarit att
ägarna anser att Karlshamnsverket även för den närmaste framtiden bör
fungera på detta sätt. En eventuell framtida naturgasbaserad elproduktion
borde, uppges det, ske i ett nytt verk med utnyttjande av bästa tillgängliga
teknik.

Utskottet anser att riksdagen inte har anledning att uttala sig för att frågan
om naturgasdrift vid Karlshamns oljekraftverk omgående skall prövas.
Följaktligen avstyrks motion 1986/87:N523 (vpk).

Övrigt om energiproduktion och energihushållning

Två motionsyrkanden inom energiområdet är av mer allmän natur. De gäller
en sammanställning över energisatsningar samt särskilda former för ägande
och drift av energiproduktion.

Regeringen uppmanas i motion 1986/87:N185 (c) att göra en sammanställning
över lyckade energisatsningar som har gjorts i landet och som stämmer
med riksdagens beslut om ett energisystem baserat på energihushållning och
inhemska förnybara energikällor. Regeringen borde också dra slutsatser
därav. Motionärernas egna slutsatser är att kärnkraften omedelbart kan
börja avvecklas. Samtidigt kan oljeanvändningen minskas ytterligare, älvarna
skyddas och kolanvändningen för värmeändamål begränsas.

NU 1987/88:7

82

Utskottet vill påminna om att de myndigheter som stöder forskning och
utveckling inom energiområdet har ett informationsansvar inom sina resp.
områden. Statens energiverk har vidare en viktig roll som samordnare av
information om pågående utvecklingsverksamhet på energiområdet. Det
gäller såväl tillförsel av som hushållning med energi. Utskottet noterar vidare
att elanvändningsdelegationen i sitt betänkande (SOU 1987:68) Elhushållning
på 1990-talet har tagit upp vissa informationsfrågor. Mot här angiven
bakgrund finner utskottet det inte vara påkallat att riksdagen tar initiativ till
en sådan sammanställning av lyckade energisatsningar som motionärerna
önskar. Motion 1986/87:N185 (c) avstyrks i här berörd del.

I motion 1986/87:N540 (c) begärs att regeringen skall vidta åtgärder som gör
det möjligt att organisera energiproduktionsföretag enligt partrederiprincipen.
Denna princip skulle lätt gå att omsätta på ägande och drift av t.ex.
vattenkraftverk, sägs det i motionen. Den stimulans detta skulle ge skulle
innebära ett icke oväsentligt elenergitillskott. Kreditbehov skulle lösas
genom ett sådant förfarande. Andra fördelar som motionärerna ser är att ett
större engagemang skulle skapas hos ägarna.

Upplysningar om partrederiprincipen har lämnats i det föregående
(s. 34 f.). Partrederi är en företagsform som är speciell för sjörätten. De
civilrättsliga reglerna om partrederi finns i sjölagen (1891:35). Varje redare
svarar, om inte annat överenskommits, för partrederiets förpliktelser endast
i förhållande till sin andel i fartyget. Reglerna om partrederier innebär att
dessa - i likhet med handelsbolag - inte anses som självständiga skattesubjekt.
Bestämmelser om handelsbolag finns i lagen (1980:1102) om handelsbolag
och enkla bolag.

Frågor rörande partrederier har behandlats i riksdagen flera gånger.
Skatteutskottet underströk våren 1986 (SkU 1985/86:28) att partrederiernas
ekonomiska problem är allvarligt och att man så snart som möjligt borde söka
komma fram till lösningar som kan förbättra deras ekonomiska ställning.
Våren 1987 (SkU 1986/87:27) förutsatte skatteutskottet liksom tidigare att
vissa frågor rörande partrederier skulle uppmärksammas i det fortsatta
utredningsarbetet på skatteområdet.

I detta sammanhang bör också framhållas att företagsskattekommittén i
delbetänkandet (SOU 1986:44) Staketmetod för beskattning av handelsbolag
har föreslagit nya regler för bl.a. beskattning av handelsbolag. Övervägandena
inom regeringskansliet med anledning av förslag om ändrade
civilrättsliga och skatterättsliga regler är ännu inte slutförda. Vid dessa
överväganden kan även förslag från utredningen (Fi 1985:06) om reformerad
företagsbeskattning få betydelse.

Rent tekniskt sett finns det redan i dag möjlighet att driva verksamhet av
olika slag under civilrättsliga och skattemässiga förutsättningar motsvarande
dem som gäller för partrederier. Reglerna för denna företagsform överensstämmer
i allt väsentligt med vad som gäller beträffande handelsbolag och
kommanditbolag. I ett handelsbolag ansvarar var och en av delägarna för
bolagets skulder, medan i ett kommanditbolag kommanditdelägarnas ansvarighet
för skulderna är beloppsmässigt begränsad. Vid inkomstbeskattningen

NU 1987/88:7

83

betraktas handelsbolaget eller kommanditbolaget inte som ett självständigt
skattesubjekt, utan bolagets inkomst beskattas, på samma sätt som gäller för
ett partrederi, i stället hos de olika delägarna efter vars och ens andel i
inkomsten. Om underskott uppkommer i verksamheten är delägarna i
princip berättigade till avdrag för sin del av underskottet.

Några formella hinder mot att driva energiföretag i form av handelsbolag
föreligger sålunda inte. Att driva verksamhet i denna form kan - som
motionärerna konstaterar - innebära fördelar av olika slag, inte minst vid
beskattningen. Samtidigt bör framhållas att skattefrågorna för handelsbolag
och andra företag är under utredning (Fi 1985:06) och att, oavsett hur
reglerna kan komma att ändras, de ekonomiska problemen i samband med
t.ex. energiproduktion inte kan lösas enbart genom att man väljer en lämplig
företagsform. Utskottet finner det mot här angiven bakgrund inte meningsfullt
att regeringen skulle uppmanas att vidta särskilda åtgärder för att
möjliggöra att energiproduktionsföretag kan organiseras efter mönster av
partrederier. Utskottet avstyrker således motion 1986/87:N540 (c).

Energistatistik

Utskottet behandlar slutligen motion 1986/87:N501 (m), som berör energistatistik.
Där erinras om att det finns olika sätt att beräkna energitillförseln
från vattenkraft och kärnkraft. I Sverige anges denna tillförsel vanligen som
mängden producerad elenergi. Förluster vid vattenkrafts- och kärnkraftsproduktionen
medtas sålunda inte. För övriga energislag avser tillförselmåttet
den faktiska energiförbrukningen, dvs. inkl. omvandlingsförluster.

Denna beräkningsmetod underskattar, sägs det i motionen, elkraftens
betydelse i det svenska energisystemet. Energistatistiken borde ge en så långt
möjligt rättvisande spegling av energisituationen. Motionären föreslår att
Sverige skall övergå till att beräkna tillförseln av energi från vattenkraft och
kärnkraft enligt den metod som tillämpas av den internationella organisationen
Världsenergikonferensen (World Energy Conference, WEC). Metoden,
som också används av OECD (Organization for Economic Cooperation and
Development), innebär att den vattenkrafts- och kärnkraftsproducerade
elkraften räknas upp med faktorn 2,6 till att avse den energimängd som skulle
ha erfordrats för att i konventionella kondenskraftverk producera motsvarande
elenergi. Faktorn 2,6 motsvarar en antagen verkningsgrad i dessa
kraftverk om knappt 40 %. I motionen krävs att riksdagen skall begära att
regeringen verkar för en övergång till denna beräkningsprincip.

Förutom den gängse inhemska redovisningen av energitillförseln publicerar
statistiska centralbyrån (SCB) en alternativ beräkning. I denna mäts
tillförseln av energi från vattenkraften i form av rörelseenergin i det fallande
vattnet, medan energitillförseln från kärnkraften anges som den avgivna
värmemängden från reaktorerna. Denna beräkningsmetod överensstämmer
vad gäller kärnkraften med den princip som används inom Förenta nationerna.
Tillförseln av energi från vattenkraften anges av FN som den producerade
elenergin.

Det tillämpas alltså olika metoder för att beräkna energitillförseln. Dessa
har beskrivits i det föregående (s. 30 f.). Där har också de skilda utvecklings -

NU 1987/88:7

84

förlopp för den svenska energitillförseln som de olika metoderna resulterar i
blivit åskådliggjorda. Enligt den gängse beräkningen i Sverige uppgick den
inhemska energitillförseln år 1986 till 451 TWh eller ungefär samma nivå som
tillförseln år 1970. Övriga här beskrivna beräkningsprinciper leder alla till en
ökning av tillförseln från år 1970 till år 1986 med ca 30 %. De skiljaktiga
utvecklingarna förklaras främst av kärnkraftens utbyggnad. Till följd av att
landets elproduktion för närvarande till ca 95 % utgörs av vattenkrafts- och
kärnkraftsproducerad elenergi uppvisar den gängse beräkningen i Sverige en
klart lägre nivå på den nuvarande energitillförseln än de nivåer som övriga
beräkningsmetoder stannar vid.

Som tidigare har nämnts gav regeringen i mars 1986 tilläggsdirektiv till
utredningen om el och inhemska bränslen (ELIN) att kartlägga orsakerna till
de senaste årens tillväxt i elförbrukningen. I utredningsuppdraget ingick
också att studera och bedöma statistiken på elanvändningsområdet. Kärnkraftsolyckan
i Tjernobyl i april 1986 och därav föranledda utredningsprojekt
ändrade förutsättningarna för utredningen. Det beslöts därför att dess
fortsatta arbete skulle koncentreras till statistik- och prognosfrågor inom
energisektorn.

Utredningen har i dagarna avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1987:65)
Statistik och prognoser på energiområdet. I detta har bl.a. de olika
metoderna att beräkna energitillförseln uppmärksammats. Utredaren -riksdagsman Per Olof Håkansson (s) - säger sig inte ha funnit tillräckligt
starka motiv för att föreslå en förändring av det officiella sättet att redovisa
energibalanser i Sverige. Det är dock angeläget, anförs det i betänkandet, att
det tydligare än vad som hittills har varit fallet informeras om vad
energibalanserna innehåller och hur redovisningen är upplagd.

Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS) har påbörjat ett projekt
som syftar till att skapa en internationell standardisering av grundläggande
begrepp för analys och jämförelse av olika energisystem. Inom ramen för
projektet har bl.a. skilda modeller för att beskriva energisystem skisserats.
Vidare har SIS i samarbete med den internationella standardiseringsorganisationen
distribuerat en enkät i frågan till de olika nationella standardiseringskommissionerna.
Enkätsvaren visar enligt uppgift från SIS på att det
föreligger ett stort intresse för att åstadkomma gemensamma internationella
redovisningsnormer inom energiområdet. För närvarande ligger dock arbetet
med projektet nere på grund av bristande ekonomiska resurser. Statens
energiverk och SCB har båda ställt sig avvisande till att bidra till projektets
finansiering.

Förekomsten av olika metoder för att beräkna energitillförseln från
vattenkraft och kärnkraft är främst en effekt av att det inte finns någon
”naturgiven” entydig form för hur denna tillförsel skall redovisas. Det vore
därför, menar utskottet, värdefullt om det internationellt kunde nås enighet
om en redovisningsprincip på detta område. En sådan redovisning bör ge
upplysningar om alla de omvandlingsförluster som uppkommer i flödet av
energi från dess primära form fram till att den nyttiggörs av de slutliga
energikonsumenterna.

Den beräkningsprincip som förordas av motionären innebär som tidigare
har sagts att den elenergi som produceras vid vattenkraftverk och kärnkraft -

NU 1987/88:7

85

verk räknas upp till motsvarande energimängd i kondenskraftverk. Enligt
vad utskottet har erfarit har denna metod kritiserats av bl.a. experter på
statistikfrågor inom FN. De har bl.a. påpekat att alternativet till kärnkraftsbaserad
elenergi inte nödvändigtvis behöver vara elkraft som produceras i
kondenskraftverk.

Utskottet har inte funnit skäl att i avvaktan på en internationell överenskommelse
i redovisningsfrågan föreslå någon ändrad mall för hur energitillförseln
skall beräknas. Som har framgått av det föregående publicerar SCB
en alternativ beräkning som beaktar omvandlingsförlusterna vid vattenkrafts-
och kärnkraftsproduktionen. Motion 1986/87:N501 (m) avstyrks
sålunda. Utskottet vill emellertid understryka det angelägna i att förutsättningarna
för olika typer av redovisningar på energiområdet klarläggs så långt
som möjligt.

Övrigt

Med vad som anförts i det föregående har utskottet tagit ställning till
proposition 1986/87:159 även i vad avser de avsnitt rörande energipolitikens
framtida inriktning som regeringen har berett riksdagen tillfälle att ta del av.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del
och med avslag på motion 1986/87:N176 yrkande 1, motion 1986/
87:N177 yrkandena 1 och 2, motion 1986/87:N 178 yrkande 1, motion
1986/87:N181 yrkande 2, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla
yrkandena i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N534 yrkande 1,
motion 1986/87:N548och motion 1986/87:N551 yrkandena 1 och 2, det
sistnämnda i ifrågavarande del, godkänner i propositionen angivna
riktlinjer,

2. beträffande avvecklingsplan för kärnkraften, rn.m.

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del
och med avslag på motion 1986/87:N176 yrkande 1, motion 1986/
87:N177 yrkandena 1 och 2, motion 1986/87:N178 yrkande 1, alla
yrkandena i frågavarande del, motion 1986/87:N180, motion 1986/
87:N181 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion
1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion
1986/87:N506 yrkande 10, motion 1986/87:N535 och motion 1986/
87:N551 yrkande 3 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

3. beträffande urdrifttagande av kärnkraftsreaktorer

att riksdagen avslår motion 1986/87:N176 yrkandena 2 och 3, motion
1986/87:N178 yrkande 2, motion 1986/87:N185 yrkande 1 och motion
1986/87:N506 yrkande 11,

4. beträffande information om kärnkraftsproduktion, m.m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:N 177 yrkande 2 och motion
1986/87:N181 yrkande 2, båda yrkandena i ifrågavarande del, och
motion 1986/87:N183,

NU 1987/88:7

86

5. beträffande kärnvärmereaktorer

att riksdagen avslår motion 1986/87:N177 yrkande 2 i ifrågavarande
del och motion 1986/87:N550,

6. beträffande förbud mot export av kärnkraftsreaktorer, m.m.
att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 9,

7. beträffande internationella organ

att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 8,

8. beträffande studie om kärnkraft och kärnvapen
att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 7,

9. beträffande avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle
att riksdagen avslår motion 1986/87:N176 yrkande 4, motion 1986/
87:N506 yrkande 4 och motion 1986/87:N551 yrkande 9,

10. beträffande utländskt och svenskt kärnavfall
att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 6,

11. beträffande situationen i kraftsystemet

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1986/87:N178 yrkande 3 och motion
1986/87:N544 godkänner av utskottet angivna riktlinjer,

12. beträffande prissättningen på elenergi

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del
och med avslag på motion 1986/87:N143 yrkande 4, motion 1986/
87:N177 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion
1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkandena 4 och 7,
motion 1986/87:N181 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del,
motion 1986/87:N184 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion
1986/87:N526 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

13. beträffande uranskatt

att riksdagen avslår motion 1986/87:N178 yrkande 8,

14. beträffande skatt på elenergi från kärnkraftverk

att riksdagen avslår motion 1986/87:N176 yrkande 5 och motion
1986/87:N506 yrkande 3,

15. beträffande kostnadsanpassad eltaxa

att riksdagen avslår motion 1986/87:N181 yrkande 2 i ifrågavarande
del, motion 1986/87:N527 och motion 1986/87:N551 yrkande 6,

16. beträffande prispåverkan av överföringsförluster
att riksdagen avslår motion 1986/87:N395 yrkande 1,

17. beträffande kärnkraftens kostnader

att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 1,

18. beträffande elhushållning och elersättning

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:159 ifrågavarande del
och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, båda i
ifrågavarande del, motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del
och yrkande 5, motion 1986/87:N181 yrkande 2 i ifrågavarande del,
motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del,
motion 1986/87:N506 yrkande 2, motion 1986/87:N509, motion 1986/
87:N515 och motion 1986/87:N551 yrkandena 4 och 5 godkänner i
propositionen angivna riktlinjer,

NU 1987/88:7

87

19. beträffande ny elproduktion

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del
och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, motion
1986/87:N178 yrkande 1, motion 1986/87:N181 yrkande 2, motion
1986/87.N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del,
och motion 1986/87:N185 yrkande 2 godkänner i propositionen
angivna riktlinjer,

20. beträffande mottryckskraft

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del
och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkande 2, motion 1986/
87:N178 yrkande 1 och motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla
yrkandena i ifrågavarande del, samt motion 1986/87:N506 yrkande 15
godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

21. beträffande villkor för små kraftverk

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:167 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71
s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

22. beträffande garantipris för viss elkraft, m.m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:N178 yrkande 6 och motion
1986/87:N182,

23. beträffande utveckling av vindkraft

att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 14 och motion
1986/87:N536,

24. beträffande lokalisering av vindkraftverk

att riksdagen avslår motion 1986/87 :N396 yrkande 1,

25. beträffande utveckling och demonstration av ny teknik

att riksdagen med bifall till proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del
och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkande 1 i ifrågavarande del,
motion 1986/87:N178 yrkande 9 och motion 1986/87:N184 yrkandena
1 och 2, båda i ifrågavarande del, godkänner i propositionen angivna
riktlinjer,

26. beträffande investeringsstöd till solvärmeanläggningar

att riksdagen avslår motion 1986/87:N179, motion 1986/87:N506
yrkande 20 och motion 1986/87:N525,

27. beträffande importlicenser för kol

att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 16,

28. beträffande inhemska bränslen m.m.

att riksdagen avslår motion 1986/87:N506 yrkande 17 och motion
1986/87:N551 yrkande 2 i ifrågavarande del,

29. beträffande Östgasprojektet

att riksdagen avslår motion 1986/87:N521 och motion 1986/87:N522,

30. beträffande gruv- och gassamarbete med Sovjetunionen
att riksdagen avslår motion 1986/87:N304 yrkandena 2 och 3,

31. beträffande Karlshamns oljekraftverk
att riksdagen avslår motion 1986/87:N523,

32. beträffande redovisning av vissa energisatsningar
att riksdagen avslår motion 1986/87:N185 yrkande 3,

NU 1987/88:7

88

33. beträffande energiföretag efter mönster av partrederier
att riksdagen avslår motion 1986/87:N540,

34. beträffande energistatistik

att riksdagen avslår motion 1986/87:N501.

Stockholm den 26 november 1987
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lennart Pettersson (s), Ivar Franzén (c),
Sten Svensson (m), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Per Westerberg
(m), Bo Finnkvist (s), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s),
Sven-Åke Nygårds (s), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp),
Elving Andersson (c) och Leo Persson (s).

Reservationer

1. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 1)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 40 med ”Utskottets
uppfattning” och slutar på s. 41 med ”har nämnts” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i anslutning till vad som anförs i motion 1986/87:N177 (m) -och såsom vid upprepade tillfällen framhållits i motioner och reservationer av
företrädare för moderata samlingspartiet - slå fast att Sveriges välstånd är
beroende av en god energiförsörjning. Tillgången på energi till låg kostnad
har satt sin prägel på svensk industri. Det är därför angeläget att det drivs en
näringsvänlig energipolitik som förenas med omfattande hänsyn till miljön.
Vid utformningen av den långsiktiga energipolitiken skall hänsyn tas till
riskerna för fortsatta skogsskador. Det är inte acceptabelt att väl fungerande
kärnkraftverk ersätts av kolkondenskraftverk vilka medför ökade utsläpp av
skadliga ämnen. Det finns ett direkt samband mellan ökad ekonomisk
aktivitet och ökad elförbrukning. För att de långsiktiga ekonomiska problemen
skall kunna övervinnas måste produktionen öka. Detta förutsätter en
ökad tillgång på elenergi.

Energipolitiken skall enligt utskottets uppfattning inriktas på att den fria
marknadens förmåga att utveckla ett effektivt energisystem tillvaratas. Detta
är väl motiverat både av budgetskäl och med hänsyn till energiförsörjningen.
Byråkratins inflytande över energibesluten måste reduceras. Enskilda företag
och kommuner bör utan påtryckningar från staten kunna välja de
energiförsörjningsalternativ som är mest lämpade för deras behov. Studier
av de statliga ingripanden som gjorts på energiområdet har visat att
utvecklingen av marknadspriserna på energiråvarorna har utgjort det
viktigaste och mest effektiva styrmedlet vid val av energislag och för
sparande. En långtgående offentlig styrning genom tvingande bestämmelser
eller höga skattesatser kan leda till ineffektiv resursanvändning.

NU 1987/88:7

89

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
Därmed tillgodoses den nu behandlade delen av motion 1986/87:N177 (m)
liksom motion 1986/87:N548 (m). Utskottet avstyrker därmed propositionen
i här behandlad del.

De tankegångar som utvecklas i motionerna 1986/87:N181 (fp), 1986/
87:N178 (c), 1986/87:N551 (c), 1986/87:N184 (c), 1986/87:N534 (c) och
1986/87:N176 (vpk) skiljer sig i väsentliga avseenden från utskottets uppfattning.
Motionerna avstyrks följaktligen i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2 i
ifrågavarande del och motion 1986/87:N548 och med avslag på
proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och motion 1986/87:N176
yrkande 1, motion 1986/87:N178 yrkande 1, motion 1986/87:N181
yrkande 2, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i
ifrågavarande del, motion 1986/87:N534 yrkande 1 och motion
1986/87:N551 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande del,
godkänner av utskottet angivna riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken.

2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 1)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 40 med ”Utskottets
uppfattning” och slutar på s. 41 med ”har nämnts” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1986/87:N181 (fp) är det en självklar uppgift för
regeringen att på grundval av det utredningsarbete som har bedrivits efter
kärnkraftsolyckan i Tjernobyl bringa klarhet i inriktningen av energipolitiken.
Propositionen ger dock ingen sådan klarhet. Utskottet har noterat att
regeringen avser att återkomma till riksdagen med preciserade förslag våren
1988. De förslag som framförs i motion 1986/87:N181 (fp) bör enligt
utskottets mening utgöra en grund för regeringens proposition. Till frågan
om kämkraftsavvecklingen och till övriga konkreta förslag i olika sakfrågor
återkommer utskottet strax. Den allmänna inriktningen av energipolitiken
bör vara följande. Grundläggande är att omställningen av energisystemet bör
ske inom ramen för en väl fungerande marknadsekonomi. 1985 års riktlinjer
för energipolitiken bör i allt väsentligt ligga fast. Den tid som står till
förfogande skall utnyttjas effektivt till utveckling av ny teknik, delvis byggd
på andra energiråvaror än de som nu dominerar. Åtgärder för en förbättrad
energihushållning skall vidtas snarast. Ett mål bör vara att på lång sikt finna
vägar till låga kostnader för att utvinna energi med ringa eller ingen
miljöpåverkan.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad utskottet här har anfört. Därigenom tillgodoses den här behandlade
delen av motion 1986/87:N181 (fp). Vad som föreslås i här aktuella delar av
motionerna 1986/87:N177 (m), 1986/87:N548 (m), 1986/87:N178 (c), 1986/
87:N184 (c), 1986/87:N534 (c), 1986/87:N551 (c) och 1986/87:N176 (vpk) ger
mot bakgrund av vad nu har anförts inte anledning till någon meningsyttring

NU 1987/88:7

90

av riksdagen. Alltså avstyrks dessa delar av motionerna liksom propositionen
i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N181 yrkande 2 i
ifrågavarande del och med avslag på proposition 1986/87:159 i
ifrågavarande del och motion 1986/87:N176 yrkande 1, motion
1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, motion 1986/87:N178 yrkande 1,
motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande
del, motion 1986/87:N534 yrkande 1, motion 1986/87:N548 och
motion 1986/87:N551 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande
del, godkänner av utskottet angivna riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken.

3. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 1)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 40 med ”Utskottets
uppfattning” och slutar på s. 41 med ”har nämnts” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den kritik mot regeringen som framförs i motion
1986/87:N178 (c). Propositionen innehåller inte några reella förslag. Det är
anmärkningsvärt att regeringen, efter fem år i regeringsställning och ett år
efter olyckan i Tjernobyl, först nu säger sig vilja starta arbetet med
energihushållning och utveckling av alternativa energislag.

Utskottet vill understryka att en offensiv och framtidsinriktad energipolitik
för effektivare energianvändning och användning av förnybara energislag
har en avgörande betydelse för möjligheterna att förbättra vår ekonomi och
värna om natur och miljö. Den strategi för energisystemet som förordas i
motionerna 1986/87:N178 (c) och 1986/87:N551 (c) ger enligt utskottets
uppfattning de bästa förutsättningarna för att dessa för samhället viktiga mål
skall kunna nås. Strategin bygger på ett decentralistiskt synsätt och utgår från
nödvändigheten av hushållning med tillgängliga resurser. Ett övergripande
mål för energipolitiken bör vara att energianvändningen anpassas till
naturens eget kretslopp. Uppfylls inte detta mål kommer den ekonomiska
tillväxten att förkvävas och omfattande miljöskador att uppstå. En omfattande
energianvändning utgör inget självändamål. Tillförd energi skall användas
effektivt. Energisystemen skall ges en flexibel och lokalt anpassad,
småskalig utformning.

I likhet med motionärerna anser utskottet att energipolitiken måste
inriktas på att det skall skapas ett decentraliserat energisystem baserat på
utnyttjande av i huvudsak inhemska, förnybara energikällor. Det är av såväl
ekonomiska som miljömässiga skäl nödvändigt att energipolitiken på både
kort och lång sikt inriktas på effektivitet och hushållning. Därigenom erhålls
de bästa förutsättningarna för att kraven på resurshushållning, ekologisk
balans, god miljö, hög säkerhet och en stärkt ekonomi skall kunna
tillgodoses. För att energisystemet på ett miljövänligt sätt skall kunna styras
över mot användning av förnybara energikällor är en medveten hushållning
med energikvalitet av stor vikt.

NU 1987/88:7

91

Utskottet vill vidare peka på att den här förordade inriktningen av
energipolitiken har en betydande inverkan på möjligheterna att upprätthålla
sysselsättningen, förbättra bytesbalansen och minska sårbarheten i energiförsörjningen.
En satsning på inhemsk energi är av väsentlig betydelse för
möjligheterna att skapa ny sysselsättning. Exempelvis bör utnyttjande av
inhemsk skogsenergi och torv kunna ge många arbetstillfällen, främst i de
regioner där sysselsättningsproblemen är störst. Att inhemska energialternativ
utnyttjas torde därför vara samhällsekonomiskt lönsamt även om
investeringarna med en företagsekonomisk beräkning i vissa fall inte är
motiverade.

För att bytesbalansen skall förbättras är det vidare önskvärt att importerad
energi ersätts med inom landet producerad energi där så kan ske till rimlig
kostnad. En utgångspunkt bör således vara att avvecklingen av kärnkraften
skall genomföras på ett sådant sätt att en övergång till ett energiförsörjningssystem
baserat på effektivare energianvändning och i huvudsak inhemska,
förnybara och miljövänliga energikällor kan ske direkt och utan en ökad
användning av kol och olja med de påfrestningar på miljö och samhällsekonomi
som denna skulle innebära.

Ett energisystem byggt på småskalighet och inhemska energikällor uppvisar
även en större säkerhet och bättre försörjningstrygghet än storskaliga
system baserade på importerade bränslen.

Härutöver vill utskottet betona vikten av att den energipolitik som fördes
under perioden 1976-1982 fullföljs. Den var inriktad på att successivt forma
ett decentralistiskt energisystem byggt på allsidighet, bättre energihushållning
och utnyttjande av olika förnybara inhemska energikällor.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad utskottet här har anfört. Därigenom blir ifrågavarande delar av
motionerna 1986/87:N178 (c) och 1986/87:N551 (c) helt tillgodosedda. Delvis
ligger ett sådant uttalande också i linje med önskemål i motionerna
1986/87:N184 (c), 1986/87:N534 (c) och 1986/87:N176 (vpk).

Av vad utskottet här har anfört framgår att utskottet avstyrker motsvarande
delar av propositionen liksom här behandlade delar av motionerna
1986/87:NI77 (m), 1986/87:N548 (m) och 1986/87:N181 (fp).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 1 i
ifrågavarande del och motion 1986/87:N551 yrkandena 1 och 2, det
sistnämnda i ifrågavarande del, med anledning av motion 1986/
87:N176 yrkande 1, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla
yrkandena i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N534 yrkande 1
och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och
motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, motion 1986/87:N181
yrkande 2, alla yrkandena i ifrågavarande del, och motion 1986/
87:N548 godkänner av utskottet angivna riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken.

NU 1987/88:7

92

4. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 1)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 40 med ”Utskottets
uppfattning” och slutar på s. 41 med ”har nämnts” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner de riktlinjer som presenteras i propositionen vara alltför
diffusa och allmänt hållna för att de skall kunna tjäna som grund för den
framtida energipolitiken. Propositionstexten består endera av självklarheter
eller av avsnitt som kan tolkas olika, beroende på vilka värderingar man
utgår från då man tar del av dem.

En verkligt konkret och meningsfylld diskussion om energipolitiken är
enligt utskottets uppfattning inte möjlig enbart på basis av propositionen. En
sådan diskussion skulle emellertid inte heller främjas av att riksdagen skulle
avslå propositionen. En fullständigare proposition är att vänta under våren
1988. Riksdagen bör nu begagna tillfället till att ge regeringen anvisningar om
hur den bör utforma vårens proposition och om vilka avgörande frågor som
där måste klart besvaras. Väsentligt är härvid främst att regeringen fullt ut
drar konsekvenserna av de senaste årens erfarenheter på energiområdet.
Tjernobylolyckan har i grund ändrat perspektivet på kärnkraften och dess
avveckling. Praktiska erfarenheter och teknikutveckling har visat att ett högt
avancerat industriellt samhälle kan leva och utvecklas vid en energianvändning
på stabil eller t.o.m. långsamt sjunkande nivå. Energisystemen kan
utformas så att det inte behöver uppstå skador på det ekologiska systemet.
Dessa insikter måste enligt utskottets mening utgöra grund för den kommande
energipolitiken.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad utskottet här har anfört. Följaktligen tillstyrker utskottet den här
behandlade delen av motion 1986/87:N176 (vpk). Något initiativ baserat på
de övriga här behandlade motionerna vill utskottet inte föreslå. De avstyrks
således.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N176 yrkande 1 i
ifrågavarande del, med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och
2, motion 1986/87:N178 yrkande 1, motion 1986/87:N181 yrkande 2,
motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande
del, motion 1986/87:N534 yrkande 1, motion 1986/87:N548 och
motion 1986/87:N551 yrkandena 1 och 2, det sistnämnda i ifrågavarande
del, godkänner av utskottet angivna riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken.

5. Avvecklingsplan för kärnkraften, m.m. (mom. 2)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 46 med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill först, såsom görs i motion 1986/87:N177 (m), kraftigt

ifrågasätta regeringens arbetsgång i denna för nationen så viktiga fråga.
Regeringen anger att det vid mitten av 1990-talet kommer att föreligga
förutsättningar för avveckling av två kärnkraftsreaktorer. Nya utredningar
tillsätts dock för att klarlägga om det verkligen finns sådana förutsättningar.
En rimligare arbetsgång borde vara att först genomföra utredningar och
därefter dra slutsatser av dem.

Utskottet vill påminna om att kärnkraftverken inte ger upphov till några
luft- eller vattenföroreningar. De alternativ som nu är aktuella som
ersättning för kärnkraft är alla kraftkällor som innebär en betydande negativ
miljöpåverkan. Konsekvenserna av en förtida kärnkraftsavveckling är så
allvarliga från såväl kostnads- som miljösynpunkt att en sådan avveckling ter
sig oförsvarbar. Utskottet anser att ett awecklingsbeslut bör dröja så länge
som möjligt. De svenska kärnkraftverken bör tas ur drift när de inte längre
uppfyller säkerhetskraven eller när produktionen upphör att löna sig. Till
dess är det mest fördelaktigt för både miljön och ekonomin att de nyttjas.
Genom att fullt ut utnyttja investeringarna i kärnkraftverken kan vi under en
följd av år bespara oss stora mängder av de luftföroreningar som är
förknippade med användningen av de alternativa energikällor vilka närmast
står till buds. Samtidigt undviks en onödig kapitalförstöring, oförenlig med
de hushållningsprinciper som måste prägla en rationell energipolitik. Inställningen
att kärnkraften skall avvecklas senast år 2010 innebär att regeringen
redan har bundit sig vid ett handlande som kommer att medföra stora
merkostnader för det svenska folkhushållet.

Det är mot här angiven bakgrund orimligt att riksdagen nu skulle ta
ställning till regeringens mycket diffusa riktlinjer. Om den föreliggande
propositionen skulle bifallas av riksdagen skulle detta i framtiden kunna
komma att tolkas som ett beslut att två kärnkraftsreaktorer skall avvecklas
senast år 1996. Ett bifall till propositionen skulle vidare innebära en
ytterligare låsning vid en avveckling av de därefter återstående reaktorerna
under perioden 1996-2010. Konsekvenserna av detta är inte heller redovisade
i propositionen. Utskottet avstyrker följaktligen propositionen i här
behandlad del och tillstyrker motsvarande delar av motion 1986/87:N177
(m).

Utskottet ser mot här angiven bakgrund inte heller anledning för riksdagen
att hos regeringen kräva en sådan samlad ersättnings- och awecklingsplan
för kärnkraften som föreslås i motion 1986/87:N181 (fp) eller ett sådant
handlingsprogram som påyrkas i motion 1986/87:N551 (c). Till olika
konkreta delfrågor rörande hushållning, styrmedel, teknikutveckling m.m.
återkommer utskottet senare i detta betänkande. De nämnda motionerna
avstyrks i här aktuell del liksom motsvarande del av motion 1986/87:N178
(c).

Utskottets ställningstagande innebär också att kraven i motionerna
1986/87:N184 (c), 1986/87:N535 (c), 1986/87:N176 (vpk) och 1986/87:N506
(vpk) på en awecklingsplan för kärnkraften avstyrks liksom motion 1986/
87:N180 (c).

NU 1987/88:7

94

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avvecklingsplan för kärnkraften, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2 i
ifrågavarande del och med avslag på proposition 1986/87:159 i
ifrågavarande del, motion 1986/87:N176 yrkande 1 och motion
1986/87:N178 yrkande 1, båda yrkandena i ifrågavarande del, motion
1986/87:N180, motion 1986/87:N181 yrkandena 1 och 2, båda i
ifrågavarande del, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i
ifrågavarande del, motion 1986/87:N506 yrkande 10, motion 1986/
87:N535 och motion 1986/87:N551 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Avvecklingsplan för kärnkraften, m.m. (mom. 2)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 46 med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl visar att kärnkraftens avveckling måste
genomföras så snabbt som möjligt. Utskottet har med beklagande funnit att
regeringen inte har lämnat några konkreta förslag på detta område.
Avvecklingen borde, som anförs i motion 1986/87:N551 (c), ha inletts redan
tidigare då kärnkraftens andel av energiförsörjningen var mindre. Utskottet
anser att utslaget av folkomröstningen om kärnkraft skall respekteras men
förutsätter att regeringen tar till vara alla de möjligheter som står till buds för
en snabbare avveckling. Regeringen bör ta de initiativ som erfordras för att
en avvecklingsplan för kärnkraften skall upprättas omgående. Denna plan
bör, menar utskottet, kombineras med åtgärder som stimulerar en övergång
till ett energisystem baserat på i huvudsak förnybara, inhemska energikällor
och till en effektivare energianvändning. Som föreslås i motion 1986/87:N551
(c) bör regeringen upprätta ett konkret handlingsprogram som förutom
avvecklingen av kärnkraften innefattar åtgärder som syftar till en effektivare
energianvändning, utnyttjande av sådana energikällor som nyss nämnts och
ett fortsatt minskat oljeberoende. Vägledande för ett sådant handlingsprogram
bör vara de synpunkter som i denna del närmare utvecklas i motionen
(se s. 14). I sammanhanget bör regeringen även överväga alternativa
möjligheter att ge kärnkraftverkens ägare skälig ersättning för sådana
reaktorer som genom politiska beslut stängs av i förtid. De förslag som
framförs i motion 1986/87:N180 (c) bör därvid prövas.

Här vill utskottet understryka att kärnkraften kan avvecklas lönsamt och
utan att användningen av kol och olja behöver öka. De i motionen
redovisade miljövänliga och ekonomiskt fördelaktiga alternativen bygger på
sparande, fortsatt effektivisering samt ökad användning av förnybara och
miljövänliga energikällor.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
Därmed tillgodoses helt önskemålen i motionerna 1986/87:N178 (c) och
1986/87:N551 (c) liksom till väsentlig del motionerna 1986/87:N184 (c),
1986/87:N535 (c), 1986/87:N176 (vpk) och 1986/87:N506 (vpk), alla i nu
behandlad del. Propositionen i motsvarande delar avstyrks.

NU 1987/88:7

95

Av vad här har anförts framgår att utskottet tar bestämt avstånd från de
synpunkter på kärnkraftens roll inom energisystemet som kommer till
uttryck i motion 1986/87:N177 (m). Utskottet ser inte heller någon anledning
för riksdagen att ställa sig bakom det krav på en sådan ersättnings- och
awecklingsplan för kärnkraften som begärs i motion 1986/87:N181 (fp).
Motionerna avstyrks därför i dessa delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande awecklingsplan för kärnkraften, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 1 i
ifrågavarande del, motion 1986/87:N506 yrkande 10 och motion
1986/87:N551 yrkande 3, med anledning av motion 1986/87:N176
yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N180, motion 1986/
87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, och motion
1986/87:N535 och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande
del och motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, motion
1986/87:N181 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del,
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Awecklingsplan för kärnkraften, m.m. (mom. 2)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 46 med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera att det nu finns en stark
uppslutning kring kravet på att kärnkraften skall avvecklas till senast år 2010.
Det är dock anmärkningsvärt att regeringen, efter den utvärdering som nu
har gjorts efter Tjemobylolyckan, inte har lyckats klargöra sin syn på vilka
riktlinjer som skall gälla för energipolitiken. Som föreslås i motion 1986/
87:NI81 (fp) bör regeringen snarast låta utarbeta en plan för ersättning och
avveckling av kärnkraften. Den bör därefter föreläggas riksdagen. En
utgångspunkt bör vara att regeringen anmodar kraftföretagen att inom viss
angiven tid inkomma med förslag om lokalisering av anläggningar för ny
kraftproduktion. Regeringen bör med utgångspunkt i de ytterligare preciseringar
som görs i motionen ange de förutsättningar som bör gälla med
avseende på miljön, beredskapen, priser och tariffer för elenergi, beskattningen
av energi, statligt stöd till energiteknisk utveckling, åtgärder för ökad
hushållning med energi och regionalpolitiska aspekter.

Utskottet instämmer i regeringens konstaterande att det inte har kommit
fram något som ger anledning att tidigarelägga den tidpunkt när kärnkraftsawecklingen
skall vara helt genomförd. Det är också viktigt att effekterna
för samhället i hög grad blir beroende av den takt med vilken avvecklingen
sker. Det skall dock betonas att de samhällsekonomiska kostnaderna blir
högre ju tidigare man väljer att påbörja avvecklingen.

Det är mot den nu angivna bakgrunden häpnadsväckande att föredraganden
i propositionen hävdar att ekonomiska skäl talar för att awecklingsplanen
borde utsträckas i tiden. Utskottet förutsätter att regeringen på ett mer
seriöst sätt försöker belägga denna ståndpunkt om regeringen i den aviserade

NU 1987/88:7

96

propositionen skulle kvarstå vid uppfattningen att avvecklingens start skall
tidigareläggas.

Utskottet tillstyrker mot här angiven bakgrund motion 1986/87:N181 (fp) i
nu behandlad del. Vad utskottet anfört är inte förenligt med ståndpunkten i
motion 1986/87:N177 (m), vilken alltså avstyrks i denna del. Utskottet anser
inte att riksdagen skall begära ett sådant handlingsprogram som önskas i
motion 1986/87:N551 (c). Inte heller bör riksdagen hos regeringen begära
förslag till sådana avvecklingsplaner som påyrkas i övriga här behandlade
motioner (c, vpk). Dessa avstyrks följaktligen i här aktuell del liksom kravet i
motion 1986/87:N180 (c) om ersättning till ägarna av kärnkraftverken.Detta
krav saknar nu aktualitet.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avvecklingsplan för kärnkraften, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N181 yrkandena 1 och 2,
båda i ifrågavarande del, och med avslag på proposition 1986/87:159 i
ifrågavarande del, motion 1986/87:N176 yrkande 1, motion 1986/
87:N177 yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N178 yrkande 1, alla
yrkandena i ifrågavarande del, motion 1986/87:N180, motion 1986/
87:NI84 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion
1986/87:N506 yrkande 10, motion 1986/87:N535 och motion 1986/
87:N551 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

8. Urdrifttagande av kärnkraftsreaktorer (mom. 3)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson, (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”Utskottet anser”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att tillräckligt underlag nu finns för ett beslut om en snabb
avveckling av Barsebäcksverket. Regeringen bör genast återkomma till
riksdagen med ett förslag därom. Vidare bör inga ytterligare medel få
användas för ånggeneratorsbytet i Ringhals 2. I avvaktan på ett beslut av
riksdagen bör regeringen hålla inne anvisade medel för detta ändamål.
Ringhals 2 bör enligt utskottets uppfattning stängas omedelbart, bl.a. av
arbetsmiljöskäl. De medel som friställs genom att ånggeneratorsbytet inte
genomförs bör utnyttjas för att stimulera till en ökad användning av
biobränslen och en effektivare energianvändning. Vad utskottet här har
anfört bör riksdagen uttala som sin mening. Önskemålen i nu behandlade
delar av motionerna 1986/87:N178 (c), 1986/87:N185 (c) och 1986/87:N176
(vpk) tillgodoses därmed helt och motion 1986/87:N506 (vpk) i väsentlig del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande urdrifttagande av kärnkraftsreaktorer

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N176 yrkandena 2 och 3,
motion 1986/87:N178 yrkande 2 och motion 1986/87:N185 yrkande 1
och med anledning av motion 1986/87 :N506 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:7

97

7 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 7

9. Information om kärnkraftsproduktion, m.m. (mom. 4)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Reaktorhaveriet
i” och slutar med ”och 1986/87:N181 (fp)” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1986/87:N177 (m) är det - mot bakgrund av
kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen - angeläget att politiker och
massmedia söker förmedla en vederhäftig bild av kärnkraftens och andra
energislags för- och nackdelar. Detta bör man göra i stället för att underblåsa
den oro hos människorna som var en första naturlig följd av Tjernobylkatastrofen.
Utskottet gör liksom motionärerna bedömningen att förståelsen för
behovet av att behålla kärnkraften kommer att öka allteftersom allmänhetens
kunskap om de olika energislagens effekter på miljön och samhällsekonomin
ökar. I likhet med vad som görs i motion 1986/87:N183 (s) vill
utskottet erinra om att även senast gjorda utredningar och undersökningar
ger vid handen att säkerheten vid de svenska kärnkraftverken är sådan att
anledning saknas för en tidigarelagd avveckling. Detta är ett konstaterande
som kraftfullt måste poängteras.

Utskottet ser i motion 1986/87:N183 (s) ett glädjande vittnesbörd om det i
och för sig välbekanta förhållandet att det även på socialdemokratiskt håll
finns många insiktsfulla bedömare med en mera realistisk syn på kärnkraften
än den som regeringen officiellt ger uttryck för. Kärnpunkten i motionärernas
resonemang är att de faktiska riskerna med kärnkraften har överdrivits,
samtidigt som man har undervärderat kärnkraftens roll som en positiv
miljöfaktor.

Flera centrala myndigheter - statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftinspektion
och statens kärnbränslenämnd - har enligt sina instruktioner till
uppgift att sprida information beträffande kärnsäkerhetsfrågor. Ytterligare
en grupp aktörer på detta område är de kommunalt förankrade lokala
säkerhetsnämnderna. På goda grunder kan det hävdas att alltför många
centrala organ nu är engagerade i denna informationsverksamhet. Det
informationsbehov som åsyftas i motion 1986/87: N183 (s) är emellertid dåligt
tillgodosett. Det gäller inte bara att beskriva säkerhetsproblemen och de
ambitiösa lösningar av dessa som staten och kärnkraftsproducenterna har
utvecklat.

En objektiv, bred och allsidig information behövs sålunda för att ge en del
av den trygghetskänsla som många människor både utanför och inom
kärnkraftsproduktionen i dag behöver. Regeringen bör ta de initiativ som
krävs för att en sådan information skall komma allmänheten till del.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ställer sig
bakom vad utskottet här har anfört. Därmed tillgodoses motion 1986/
87:N177 (m) i här behandlad del och väsentligen också motion 1986/87:N183
(s). Något uttalande av riksdagen med anledning av den här behandlade
delen av motion 1986/87:N181 (fp) finner utskottet inte motiverat.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande information om kärnkraftsproduktion, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkande 2 i

NU 1987/88:7

98

ifrågavarande del, med anledning av motion 1986/87:N183 och med
avslag på motion 1986/87:N181 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Information om kärnkraftsproduktion, m.m. (mom. 4)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Reaktorhaveriet
i” och slutar med ”och 1986/87:N181 (fp)” bort ha följande lydelse:
En kunnig och välmotiverad personal är en förutsättning för säker drift av
kärnkraftverken. Personalen vid de svenska kärnkraftverken uppfyller
mycket högt ställda krav. Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att det så
måste förbli under hela den tid kärnkraft ingår i det svenska energisystemet.
Personalen bör som sägs i motion 1986/87:N181 (fp) ges det erkännande den
är väl förtjänt av. De anställda vid kärnkraftverken måste kunna känna sig
förvissade om fortsatt anställning och meningsfulla arbetsuppgifter även
efter kärnkraftsavvecklingen. Utvecklingen och driften av de nya kraftverk
som skall ersätta kärnkraften ger förutsättningar härför.

Regeringen bör vidta de åtgärder som erfordras för att berörd personal
skall kunna känna trygghet inför framtiden. Riksdagen bör uttala detta som
sin mening. Några särskilda informationsinsatser av den art som begärs i
motionerna 1986/87:N177 (m) och 1986/87:N183 (s) anser utskottet inte
erforderliga mot bakgrund av det utredningsarbete som har bedrivits efter
Tjernobylolyckan.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande information om kärnkraftsproduktion, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N181 yrkande 2 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkande 2 i
ifrågavarande del och motion 1986/87:N183 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Kärnvärmereaktorer (mom. 5)

Sten Svensson, Per Westerberg, och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Utskottet
hänvisar” och slutar med ”motion 1986/87:N550 (m)” bort ha följande
lydelse:

Kärnvärmereaktorer enligt Securemodellen uppfyller mycket högt ställda
säkerhets- och miljökrav. Säkerhetssystemet är inte avhängigt av pumpar
och styrstavar utan är konstruerat så att reaktorn stänger av sig själv vid ett
olyckstillbud. Utskottet anser att denna nya teknik måste utvärderas
förutsättningslöst. Övervägande skäl finns för uppfattningen att folkomröstningen
i kärnkraftsfrågan inte gällde denna typ av reaktorer. Riksdagen bör
snarast undanröja de politiska och rättsliga hinder för bruk av kärnvärmereaktorer
av Securetyp som nu finns.

NU 1987/88:7

99

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: NU 1987/88:7

5. beträffande kärnvärmereaktorer

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkande 2 i
ifrågavarande del och med anledning av motion 1986/87:N550 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Förbud mot export av kärnkraftsreaktorer, m.m. (mom. 6)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Utskottet
står” och slutar med ”kärnreaktorer m.m.” bort ha följande lydelse:

Det regelsystem rörande export av ämnen och material på kärnenergiområdet
och motsvarande tekniköverföring som nu finns ger vissa möjligheter till
kontroll av syftet med den export som blir aktuell. Någon garanti för att de
exporterade produkterna endast kommer till civil användning finns dock inte
att få. Flera stater, bl.a. i tredje världen, uppges vara i färd med att utveckla
egna kärnvapen. Denna process möjliggörs genom import av utländsk
kärnkraftsteknologi. Detta är ett starkt skäl för ett sådant totalförbud mot
export av reaktorteknologi som yrkandet i motion 1986/87:N506 (vpk) syftar
till. Ett annat viktigt skäl är att Sverige genom en utökad export på detta
område blir alltmer bundet till kärnkraftstekniken - ett förhållande som står i
stark motsättning mot riksdagens beslut om avveckling av kärnkraftsproduktionen.
Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl är ytterligare ett belägg för vikten av
ett totalförbud mot export av reaktorteknologi.

Regeringen bör alltså med det snaraste lägga fram förslag till lagändringar
som innebär att export av ämnen och utrustning på kärnenergiområdet och
motsvarande tekniköverföring helt förbjuds och att det från början av år 1987
gällande förbudet enligt 6 § kärntekniklagen mot vissa förberedande åtgärder
utsträcks till att omfatta också förberedelser med sikte på sådan export
som nu nämnts. Med det sagda ansluter sig utskottet till det nu berörda
yrkandet i motion 1986/87:N506 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande förbud mot export av kärnkraftsreaktorer, m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:N506 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Förbud mot export av kärnkraftsreaktorer, m.m. (mom. 6)

Fladar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 50 som börjar med ”Utskottet står” och slutar med
”kärnreaktorer m.m.” bort ha följande lydelse:

Utskottet står kvar vid sin tidigare uppfattning beträffande ett sådant
exportförbud som här är i fråga. Det finns således enligt utskottets
bedömning inte anledning att gå längre i fråga om utförselreglering än vad
som - i god överensstämmelse med vårt lands internationella åtaganden -gäller enligt befintlig lagstiftning. Härtill vill utskottet foga att regeringen
aktivt bör verka för att exporten av säkerhetssystem för kärnkraftverk ökas.

Det är väsentligt att svenskt kunnande inom säkerhets- och strålskyddsområ- NU 1987/88:7
dena ställs till omvärldens förfogande. Likaså vill utskottet åter peka på de
nyss nämnda uttalandena om en belysning av frågor rörande det internationella
övervaknings- och kontrollsystemet. Utskottet avstyrker således den
här behandlade delen av motion 1986/87:N506 (vpk), som rör förbud mot
export av kärnreaktorer m.m.

14. Internationella organ (morn. 7)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”internationella organ” bort ha följande lydelse:

Kärnkraften skapar fler problem än den löser som energikälla. Som
föreslås i motion 1986/87:N506 (vpk) bör Sverige arbeta aktivt för att
kärnenergins användning och utbyggnad skall först begränsas och därefter
stoppas. Vårt lands medlemskap i Internationella atomenergiorganet
(IAEA) måste användas i detta syfte. IAEA:s roll som övervakare av
icke-spridningsfördraget för kärnvapen och samtidigt befrämjare av spridning
av kärnkraft är ohållbar. Lika ohållbar är den svenska attityden att man
försöker exportera kärnteknik samtidigt som man arbetar för förbud mot
kärnvapen och har bestämt sig för avveckling av kärnkraften i det egna
landet. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen begär
förslag om åtgärder som syftar till att situationen med dessa oförenliga
dubbla roller upphör.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande internationella organ
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Studie om kärnkraft och kärnvapen (mom. 8)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Näringsutskottet
gör” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet vill framhålla att sambandet mellan kärnkraft och
kärnvapen blir alltmera uppenbart. Det är numera omöjligt för någon att
hävda att det går att dra en definitiv gräns mellan ”civila” och ”militära”
reaktorer. De stater utanför de redan etablerade och erkända kärnvapenmakternas
krets som redan anses ha eller i det närmaste står i begrepp att
skaffa sig kärnvapen, har alla skaffat denna kompetens genom civila
kärnkraftsprogram. Officiellt erkänns emellertid inte detta faktum. Fortfarande
uppehålls fiktionen om en ”fredlig” kärnreaktionsprocess. På grund av
IAEA:s dubbla roll som övervakare av icke-spridningsfördraget och samtidigt
befrämjare av den ”fredliga” kärnkraftens spridning uppstår en omöjlig
och i längden ohållbar situation. Sverige bör inte bidra till att denna blir
bestående. Det finns ännu inte någon väl genomarbetad studie på detta

område sorn klart påvisar sambanden. Denna brist kan undanröjas genom ett NU 1987/88:7

svenskt initiativ. Riksdagen bör hos regeringen hemställa om en sådan
studie. En rad frågor som bör belysas genom denna har ställts i motion
1986/87:N506 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande studie om kärnkraft och kärnvapen

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle (mom.

9)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med ”Avgiften för”
och slutar med ”och 1986/87:N506 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den nu gällande avgiftsnivån är helt otillräcklig. En
betydande urholkning av de ekonomiska resurserna för hantering av det
utbrända kärnbränslet och rivning av kärnkraftverken riskeras. Som anförs i
motion 1986/87:N551 (c) finns det en uppenbar risk för att kommande
generationer får bära väsentliga delar av de verkliga awecklingskostnaderna.
Detta är inte acceptabelt. Avgiften bör för nästa år fastställas till i
genomsnitt 2,1 öre per kWh. Regeringen bör vidare mot bakgrund av den
stora osäkerhet som fortfarande råder om de framtida awecklingskostnaderna
låta seriöst utreda denna fråga. Regeringen bör göra ett uttalande till
regeringen av nu angiven innebörd. Utskottet tillstyrker därmed motion
1986/87:N551 (c) i här behandlad del. Ett sådant uttalande skulle också ligga i
linje med vad som anförs i här aktuella delar av motionerna 1986/87:N176
(vpk) och 1986/87:N506 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N551 yrkande 9 och med
anledning av motion 1986/87:N176 yrkande 4 och motion 1986/

87:N506 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

17. Utländskt och svenskt kärnavfall (mom. 10)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Sorn framgår”
och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna. En samlad grundlig redovisning
av vad som pågår och planeras när det gäller avfallsfrågan bör nu utarbetas
genom regeringens försorg. Under år 1986 har tidigare avgivna högtidliga
löften om att Sverige aldrig skulle ta emot utländskt kärnbränsleavfall till
förvaring kommit på skam. Genom avtalet med Förbundsrepubliken Tyskland
om att svenskt avfall som förvaras i La Hague i Frankrike skulle bytas
mot använt MOX-bränsle från de västtyska reaktorerna har en ny situation

uppkommit på avfallssidan. Detta accentueras ytterligare av de avtal och den
verksamhet som AB Asea-Atom bedriver. Exempel på frågor som bör
besvaras är följande. Vilka mängder och vilken typ av radioaktivt material
har tagits emot, kontrakterats, behandlats, använts eller återsänts? Vad
händer i fortsättningen med det svenska avfall som finns kvar i Sellafield i
England? Skall nya byten mot utländskt avfall ske? Vad händer med det
kontrakt som Svensk Kärnbränslehantering AB år 1977 ingick med Compagnie
Générale des Matiéres Nucléaires (Cogéma)? Skall ytterligare svenskt
avfall skickas till Frankrike om Sverige inte kan frigöra sig från det?

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
Utskottet tillstyrker därmed här behandlad del av motion 1986/87:N506
(vpk).

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande udändskt och svenskt kärnavfall

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Situationen i kraftsystemet (mom. 11)

Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Richard
Molén (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 55 med ”Den extremt”
och slutar på s. 56 med ”detta område” bort ha följande lydelse:

Som påpekas i motion 1986/87:N544 (fp) visar köldperioden under första
delen av januari 1987 med tydlighet hur sårbar den svenska elförsörjningen
är. I den då rådande situationen skulle redan ett begränsat bortfall av
elproduktion eller en ytterligare sänkning av utetemperaturen ha lett till att
en bortkoppling av elabonnenter skulle ha blivit nödvändig. Vid stora
bortfall av produktion eller kraftöverföring resp. i ett avstängningsläge kan
situationen snabbt bli synnerligen allvarlig.

Vid snabbavstängning av hela eller stora delar av kärnkraftsproduktionen
-1.ex. under beredskapsperioder eller i händelse av krig - torde risken vara
överhängande att elförsörjningen kollapsar. Utskottet anser att regeringen
skyndsamt bör låta utreda vilka handlingsmöjligheter som står till buds under
sådana förhållanden.

Utskottet tillstyrker således motion 1986/87:N544 (fp). Något allmänt
uttalande av den art som förespråkas i motion 1986/87:N178 (c) finner
utskottet inte erforderligt. Motionen avstyrks i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande situationen i kraftsystemet

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande
del, med bifall till motion 1986/87:N544 och med avslag på motion
1986/87:N178 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

NU 1987/88:7

103

19. Situationen i kraftsystemet (mom. 11)

NU 1987/88:7

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 55 med ”Den extremt”
och slutar på s. 56 med ”detta område” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1986/87:N178 (c) har regeringens energipolitik
medfört att snedbelastningen över året i kraftsystemet blivit allt större. Den
har också lett till en större sårbarhet genom den ökande andelen elvärme för
uppvärmning av bostäder. Från centerpartiets sida har vid upprepade
tillfällen varnats för denna utveckling med hänsyn till att allt större andel av
elenergin endast kan få avsättning på värmemarknaden.

I motionen ges några belysande exempel på hur effektuttaget har
förändrats och hur elproduktionsapparaten har utnyttjats. Det framgår att
variationerna i effektbehovet främst är beroende på den ökande andelen
elvärme i systemet. Grundbelastningen över året är tämligen konstant.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en omställning mot ett
tryggare och säkrare energiförsörjningssystem i hög grad är beroende av på
vilket sätt värmeförsörjningssystemet ordnas.

Som framgår av motionen fanns år 1986 produktionskapacitet outnyttjad
utan ianspråktagande av dyrbar och miljöstörande oljekondenskraft. Detta
förhållande bekräftas bl.a. av krafbolagens bedömning att elanvändningen
kan öka med 10-12 TWh per år vid ett optimalt utnyttjande av nuvarande
elproduktionssystem och utan nämnvärt ökad användning av oljekondens.
Utskottet instämmer med motionärerna att riksdagen bör göra ett uttalande
till regeringen av här angiven innebörd. Därmed tillgodoses helt önskemålet i
motion 1986/87:N178 (c) i här behandlad del och i väsentlig del motion
1986/87:N544 (fp).

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande situationen i kraftsystemet
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i frågavarande
del, med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 3 och med
anledning av motion 1986/87:N544 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

20. Prissättningen på elenergi (mom. 12)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”angivna motionerna” bort ha följande lydelse:

Som närmare utvecklas i motion 1986/87:N177 (m) innehåller propositionen
en rad motstridiga element när det gäller frågor om prisbildningen på
elenergiområdet. Regeringen säger sig vilja värna om en väl fungerande
marknad samtidigt som den är beredd att manipulera marknaden. Detta
skulle ske genom ökade avkastningskrav på vattenfallsverket och höjda
skatter. Skattehöjningar ägnade att minska konsumtionen strider mot
regeringens deklaration att omställningen av energisystemet skall ske utan
att uppställda välfärdsmål äventyras. Regeringen är medveten om att

elprishöjningarna kommer att undergräva företagens konkurrenskraft. Ut- NU 1987/88:7
skottet finner liksom motionärerna den av regeringen planerade elprischocken
väl jämförbar med de oljeprischocker som gav stora omställningsproblem.

En väsentlig skillnad är dock att också Sveriges konkurrentländer utsattes för
oljeprischockerna. De anpassningsproblem som blir följden av en elprischock
kommer vi att tvingas bära själva. Utskottet finner en sådan utveckling
oacceptabel.

Effekterna på elförbrukningen av en stor skattehöjning kan vidare
ifrågasättas. Dessutom skall understrykas att elkraften i praktiken är
oersättlig i många applikationer, inte minst inom industrin. Även för många
hushåll kommer en anpassning till drastiskt ökade elpriser att bli mycket
påfrestande. Regeringen bör i det beredningsarbete som nu pågår inför de
aviserade förslagen till riksdagen beakta de påpekanden som här har gjorts
och vad som i övrigt anförs i detta ämne i motion 1986/87:N177 (m).

Den skatteutredning som nu har tillsatts bör ges förtydligande direktiv.

Därav bör framgå att den nuvarande skattemässiga favoriseringen av kol bör
avskaffas. Skatten bör baseras på energilikformighet och ta hänsyn till olika
energiformers miljökonsekvenser.

Vad här har anförts bör ges regeringen till känna genom ett uttalande av
riksdagen. Utskottet avstyrker alltså propositionen i denna del och tillstyrker
motsvarande del av motion 1986/87:N177 (m). Med ett sådant uttalande som
utskottet förordar finns det inte skäl för riksdagen att rikta någon meningsyttring
till regeringen med anledning av övriga här behandlade motioner. De
avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande prissättningen på elenergi
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2,
båda i ifrågavarande del, med avslag på proposition 1986/87:159 i
ifrågavarande del och motion 1986/87:N143 yrkande 4, motion
1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkandena 4 och 7,
motion 1986/87:N181 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del,
motion 1986/87:N184 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion
1986/87:N526 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

21. Prissättningen på elenergi (mom. 12)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”angivna motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill, såsom också görs i motion 1986/87:N178 (c), understryka att
elprisets utveckling väsentligen kommer att bli beroende av kostnaderna för
och omfattningen av ny elproduktion. Ju större andel den befintliga
vattenkraften utgör av den totala produktionskapaciteten och ju mindre
behovet är av ny dyr elproduktion, desto långsammare kommer kostnaderna
för elproduktionen att öka.

En hög elanvändningsnivå och byggande av nya kolkondenskraftverk

kommer att leda till kraftigt ökande elproduktionskostnader. Det är sålunda NU 1987/88:7
regeringens, kraftbolagens och industrins energipolitik, som, om den
genomförs, förr eller senare leder till en elprischock som varken samhället
eller de enskilda människorna kommer att kunna bära utan betydande
uppoffringar. Regeringens energipolitik medför en prisutveckling på elenergi
som leder till att eltunga företag och branscher riskerar att slås ut.

Utskottet avvisar regeringens alternativ och ställer sig i den del som här
behandlas bakom det alternativ till energipolitiska riktlinjer som föreslås i
motion 1986/87:N178 (c). De ger förutsättningar för en gynnsammare
prisutveckling på elenergi och innebär en effektivare elanvändning. Nytillkommande
elproduktion skall främst baseras på bränslesnål samproduktion
av elenergi och värme, kombinerad med insatser för att långsiktigt nedbringa
den slutliga elanvändningen på årsbasis till ca 100 TWh.

Elpriset i konsumentledet bestäms av vilket prissättningssystem man
väljer. En prissättning utifrån marginalkostnaden kan vara motiverad av
energipolitiska skäl. Den innebär bl.a. att priset på elenergi från befintliga
vattenkraftverk inte motsvaras av den faktiska kostnaden. De vinster som
uppstår vid en sådan prissättning skall omfördelas, eftersom i annat fall både
industriföretag och enskilda skulle drabbas orimligt hårt. Målet bör enligt
utskottets mening vara att omläggningen av skatter och avgifter på energi och
andra produktionsfaktorer skall ske med ett oförändrat skattetryck.

I fråga om energibeskattningen vill utskottet härutöver anföra följande.

Om en omställning och förnyelse av energisystemet skall kunna genomföras,
är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att bättre villkor och
konkurrensförhållanden skapas för de alternativa energislagen . Detta
innebär att skatter och avgifter för importerade fossila bränslen skall sättas så
att marknaden för inhemska bränslen tryggas. Utvecklingen på naturgasmarknaden
är från denna synpunkt oroande. För att gas i första hand skall
ersätta olja och kol borde skatten på dessa båda bränslen höjas samtidigt som
skatten på arbete minskar i motsvarande mån.

Eltunga industriers rätt till restitution av energiskatt borde vidare utformas
på ett sådant sätt att den stimulerar till effektivare energianvändning.

Styrmedel bör införas som förhindrar att tillkommande ny elproduktion i
huvudsak blir framställning av gas- eller kolbaserad kondenskraft. Den
nuvarande ogynnsamma beskattningen av kraftvärme jämfört med kondenskraft
borde successivt avvecklas.

Utskottet anser att en förändring av energibeskattningen skall genomföras
på ett sådant sätt att den bl.a. främjar en effektivare bränsleanvändning.

En miljöanpassad energibeskattning måste också utformas så att den
stimulerar till användning av miljövänlig förnybar energi på bekostnad av
miljöstörande bränslen såsom kol, olja och uran. Följande riktlinjer bör gälla
för energibeskattningen. Importerade och miljökrävande energiråvaror
såsom kol och olja bör ha en energilikformig (per energienhet likvärdig)
beskattning. Importerade miljövänliga energikällor skall tillerkännas en
”miljörabatt” och skatten sättas lägre än vad en energilikformig beskattning
med olja motiverar. Inhemska fasta bränslen och alternativa drivmedel
producerade av inhemska råvaror skall ej beskattas. Undantag från energilikformig
beskattning i relation till olja bör kunna göras för drivmedel, så att 106

en lägre beskattning tillämpas när ekonomiskt rimliga substitut saknas. Den NU 1987/88:7
nu tillsatta kommittén för översyn av den indirekta beskattningen bör åläggas
att beakta vad utskottet här har anfört. Det är en uppgift för regeringen att
tillse att så blir fallet. Riksdagen bör ansluta sig till vad utskottet har anfört.

Därmed tillgodoses önskemålet i motion 1986/87 :N178 (c) och i allt väsentligt
motsvarande del av motionerna 1986/87:N143 (c), 1986/87:N184 (c) och
1986/87:N526 (c). Propositionen i motsvarande del liksom önskemålen i de
nu behandlade delarna av motionerna 1986/87:N177 (m) och 1986/87:N181
(fp) låter sig inte förenas med vad utskottet här har anfört. De avstyrks
följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande prissättningen på elenergi
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 1 i
ifrågavarande del och yrkandena 4 och 7, med anledning av motion
1986/87:N143 yrkande 4, motion 1986/87:N184 yrkande 1 i ifrågavarande
del och motion 1986/87:N526 och med avslag på proposition
1986/87:159 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N177 yrkandena 1
och 2 och motion 1986/87:N181 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i
ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

22. Prissättningen på elenergi (mom. 12)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”angivna motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som sägs i motion 1986/87:N181 (fp) att
utgångspunkten för prisbildningen på elmarknaden bör vara att både
producenter och användare skall kunna få riktiga signaler om kostnaderna i
elproduktionen. Mot denna bakgrund noterar utskottet regeringens klarläggande
om att elmarknadens grundläggande funktionssätt inte skall ändras.

Här vill utskottet betona att de framtida prishöjningar som blir följden av
omställningen av energisystemet skall ske successivt. Språngvisa förändringar
skulle drabba konsumenterna orimligt hårt. För att prishöjningar på
elenergi skall få riktiga och rimliga styreffekter bör pris- och skattesystemet
vara utformat så att en höjning av elpriset främst slår igenom på icke
elspecifika användningsområden.

Som påpekas i motionen kan man inom delar av värmemarknaden redan
finna tekniskt acceptabla lösningar för att ersätta elvärme med andra former
av uppvärmning. Det är däremot inte möjligt att snabbt bygga om elintensiva
industrier. En snabb och kraftig ökning av elpriset skulle slå ut företag och
öka arbetslösheten i redan hårt utsatta regioner - särskilt i Norrland - på ett
sätt som utskottet finner oacceptabelt.

Utskottet finner det vidare liksom motionärerna angeläget understryka att
statsmakterna inför omställningen av energisystemet måste ge aktörerna på
marknaden information om vilka principer som skall gälla för taxesättning
och beskattning av energi. En rad frågor på detta område har ställts i

motionen. De bör besvaras i samband med det utrednings- och beredningsar- NU 1987/88:7

bete som nu pågår inför regeringens aviserade energipolitiska proposition

våren 1988. Utskottet tillstyrker den här behandlade delen av motion

1986/87:N181 (fp). Övriga motioner innehåller element som utskottet inte

ställer sig bakom. De avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande prissättningen på elenergi

att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande
del, med bifall till motion 1986/87:N181 yrkandena 1 och 2, båda i
ifrågavarande del, och med avslag på motion 1986/87:N143 yrkande 4,
motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del,
motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del och yrkandena 4
och 7, motion 1986/87:N184 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion
1986/87:N526 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

23. Uranskatt (mom. 13)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

Den miljöanpassade energibeskattning som utskottet vill förorda bör
utformas så att användning av miljövänlig förnybar energi stimuleras på
bekostnad av miljöstörande bränslen såsom kol, olja och uran. Ett led i detta
är införande av en uranskatt.

Det är, som påpekas i motion 1986/87:N178 (c), avgörande för både
ekonomin och miljön att vid avvecklingen av kärnkraften denna ersätts med
så bränslesnål elproduktion som möjligt.

Med denna utgångspunkt anser utskottet att en skatt beräknad per kWh
insatt bränsle bör tas ut vid produktion av elenergi i kärnkraftverk.

Regeringen bör förelägga riksdagen förslag om införande av en sådan skatt.

Den bör tas ut fr.o.m. den 1 januari 1988. Den här behandlade delen av
motion 1986/87:N178 (c) tillstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande uranskatt

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

24. Skatt på elenergi från kärnkraftverk (mom. 14)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”En sådan”
och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget med en snabb minskning av elkonsumtionen
i uppvärmningen. Som framhålls i motion 1986/87:N506 (vpk) är en
förutsättning härför att priset på elenergi producerad i kärnkraftverk ökas.

Till en början bör därför en skatt på 6 öre per kWh tas ut på denna elenergi.
De medel som då flyter in bör användas till att befrämja utveckling och
introduktion av alternativa förnybara energislag, såsom sol- och vindenergi.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag av nu
angiven innebörd. Utskottet tillstyrker sålunda här behandlade delar av
motionerna 1986/87:N176 (vpk) och 1986/87:N506 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande skatt på elenergi från kärnkraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N176 yrkande 5 och med
anledning av motion 1986/87:N506 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

25. Kostnadsanpassadeltaxa(mom. 15)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 61 med ”Utskottet
gör” och slutar på s. 62 med ”avstyrks likaså” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det sedan en tid pågår en
viss utveckling i linje med vad som föreslås i motionen. Fortfarande
subventioneras dock värmeabonnenter under höglasttid. Det finns anledning
för riksdagen att nu inför de av regeringen aviserade förslagen till riksdagen
på energiområdet ytterligare markera betydelsen av att den tillgängliga
elkapaciteten används på bästa sätt. Kapaciteten bör utnyttjas jämnare
under året. Man bör vidare undvika att använda elström vid kortvariga stora
effektbehov. En vidareutveckling av de kostnadsanpassade taxor som har
börjat tillämpas torde vara nödvändig. Det är också av största vikt att den
nuvarande möjligheten att erhålla lågt prissatt elkraft inte leder till att
elvärme tar i anspråk den del av värmemarknaden som på sikt är mest lämpad
för skogsbränsle. Härutöver vill utskottet betona vikten av att det inte byggs
en elproduktionskapacitet för toppeffekter, vilket motverkar strävandena att
ersätta olja med andra energikällor. Utskottet vill vidare erinra om att
avkopplingsbara eller avbrytbara elleveranser har fördelar från belastningssynpunkt.
Fel använt kan dock detta system innebära att övergången till ett
energisystem i huvudsak baserat på inhemska och förnybara energislag
hämmas. Utskottet anser att riksdagen genom ett uttalande till regeringen
bör ansluta sig till vad utskottet här med anledning av motionerna 1986/
87:N551 (c) och 1986/87:N527 (c) har anfört. Motionerna tillstyrks sålunda.
Ett sådant uttalande ligger också väl i linje med önskemålen i motion
1986/87:N181 (fp).

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande kostnadsanpassad eltaxa

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N527 och motion 1986/
87:N551 yrkande 6 och med anledning av motion 1986/87:N181
yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

NU 1987/88:7

109

26. Kostnadsanpassad eltaxa (mom. 15)

NU 1987/88:7

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 61 med ”Utskottet
gör” och slutar på s. 62 med ”avstyrks likaså” bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar med tillfredsställelse att prissättningen på elenergiområdet
alltmer anpassas efter variationer i kostnaderna. Vattenfallsverket är
prisledande på detta område. Det är därför av stor betydelse att verket går i
spetsen för utvecklingen mot en taxesättning som innebär att en effektiv
energianvändning stimuleras och som bidrar till att energikonsumtionen över
dygnet och årstider kan jämnas ut. Regeringen bör kontinuerligt bevaka att
så blir fallet. Detta bör riksdagen uttala som sin mening. Utskottet tillstyrker
således motion 1986/87:N181 (fp) i nu behandlad del. Något särskilt
uttalande med anledning av de övriga här behandlade motionerna ter sig med
hänsyn till vad här har anförts inte befogat.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande kostnadsanpassad eltaxa
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N181 yrkande 2 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1986/87:N527 och motion
1986/87:N551 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

27. Prispåverkan avöverföringsförluster(mom. 16)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar på s. 62 med ”Utskottet noterar” och slutar på s. 63 med
”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Frågan om hur vattenkraftskommunerna i ökad omfattning skall komma i
åtnjutande av de vinster som vattenkraften ger har varit aktuell under lång
tid. Beslutsunderlag finns nu tillgängligt. Som anfördes i den nämnda
reservationen våren 1987 bör regeringen på grundval av befintligt underlag
skyndsamt låta utarbeta ett konkret förslag som kan leda fram till att
avkastningen från vattenkraften i ökad utsträckning kommer de vattenkraftsproducerande
regionerna till del. Utgångspunkter för regeringens
förslag bör vara då behandlade motioner liksom underlag i regeringskansliet.

Något särskilt initiativ av riksdagen med anledning av motion 1986/
87:N395 (m) anser utskottet inte vara motiverat. Den avstyrks därför.

28. Kärnkraftens kostnader (mom. 17)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Den elström som produceras i de två sista kärnkraftsreaktorerna, Forsmark
3 och Oskarshamn 3, skulle om den direkt belastas med alla sina
produktionskostnader inte kunna säljas på den svenska marknaden. Detta
faktum undanhålls konsumenterna då denna dyra elström säljs till ungefär
halva produktionskostnaden, varvid den billiga vattenkraften får bära stora

delar av kärnkraftens kostnader. En ärlig, saklig och fullständig redovisning NU 1987/88:7
av vad kärnkraftsproduktionen verkligen kostar är angelägen från demokratiska
utgångspunkter. Regeringen bör snarast föranstalta om en sådan
redovisning. Riksdagen bör göra ett uttalande härom till regeringen.

Därigenom tillgodoses syftet med motion 1986/87:N506 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande kärnkraftens kostnader
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:N506 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

29. Kärnkraftens kostnader (mom. 17)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1986/87:N506 (vpk) kostar kärnkraftsprogrammet
det svenska samhället mycket stora belopp. Den kraft som produceras skulle,
om den måste bära sina egna kostnader, inte kunna säljas på den svenska
energimarknaden. Nu undanhålls dessa fakta konsumenterna, eftersom
kärnkraften dumpas till underpris. Detta underpris möjliggörs genom
utnyttjande av billig vattenkraft. Räntan redovisas inte på det sätt som är
brukligt för andra anläggningar och företag. Inte heller de rörliga kostnaderna
redovisas på ett sådant sätt att de får slå igenom och påverka priset.

Detsamma gäller kostnaden för hantering och förvaring av avfallet från
kärnkraftsproduktionen.

Mot den här angivna bakgrunden bör regeringen snarast föranstalta om en
öppen och ärlig redovisning av vad kärnkraftsproduktionen verkligen kostar
det svenska folkhushållet.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande kärnkraftens kostnader
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Elhushållningochelersättning (mom. 18)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 65 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 66 med ”motsvarande motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

Som flera gånger tidigare har framhållits av moderata samlingspartiet
måste energipolitiken inriktas på att den fria marknadens förmåga att
utveckla ett effektivt energisystem skall tillvaratas. En stor del av de
subventioner som under de senaste åren har satts in för att stimulera till
förbättrad energihushållning har enligt utskottets mening varit onödiga. Den
totala energianvändningen har minskat betydligt, men det är huvudsakligen
marknadskrafterna och inte statsingripanden som har svarat för de gynnsamma
förändringarna. lil

Enligt propositionen överväger regeringen återigen att tillgripa statliga

åtgärder för att, som det heter, övervinna trögheter på marknaden. I motion NU 1987/88:7

1986/87:N177 (m) har getts flera exempel på de nackdelar för viktiga

industrigrenar och för samhällsekonomin som blir följden av regeringens

energipolitik. Vidare finns ingen god uppskattning av hur mycket elpriset

måste höjas för att hushåll och företag skall tvingas att minska sin

elförbrukning så mycket att ens en kärnkraftsreaktor skall kunna avvecklas.

Det bör vidare understrykas att elkraften i praktiken är oersättlig i många
tillämpningar, inte minst inom industrin. Även för enskilda hushåll blir en
anpassning till de högre elpriser som blir följden av regeringens åtgärder
mycket påfrestande. Enligt utskottets uppfattning bör den grundsyn som
kommer till uttryck i motion 1986/87:N177 (m) och som återgetts tidigare
(s. 10 f.) fortsättningsvis prägla energipolitiken i den del som nu behandlas.

Utskottet avstyrker således den nu behandlade delen av propositionen
liksom motionerna 1986/87:N509 (s) och 1986/87:N515 (vpk) samt, i här
behandlad del, motionerna 1986/87:N181 (fp), 1986/87:N178 (c), 1986/

87:N184 (c), 1986/87:N551 (c) och 1986/87:N506 (vpk). Härvid hänvisar
utskottet till att dessa motioner antingen (s; fp; c) ger uttryck för en grundsyn
som ligger nära den som uttrycks i propositionen eller (vpk) innehåller
regleringselement som utskottet är helt främmande för.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande elhushållning och elersättning
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2,
båda i ifrågavarande del, och med avslag på proposition 1986/87:159 i
ifrågavarande del och motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande
del och yrkande 5, motion 1986/87:N181 yrkande 2 i ifrågavarande del,
motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del,
motion 1986/87:N506 yrkande 2, motion 1986/87:N509, motion 1986/

87:N515 och motion 1986/87:N551 yrkandena 4 och 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Elhushållning och elersättning (mom. 18)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i huvudsak inget att erinra mot vad som anförs i propositionen
under avsnittet om elhushållning och elersättning. Utskottet vill
emellertid - i likhet med vad som görs i motion 1986/87:N181 (fp) - kraftigt
understryka vikten av att det är hos energianvändarna som besluten om
hushållning skall fattas. Behovet av information till olika grupper elanvändare
är därför stort. Vid avvägningen mellan hushållningsåtgärder och insatser
för att skapa ny elproduktionskapacitet är det vidare viktigt att beakta
kostnaderna för miljö och beredskap. Ett sådant förfarande leder, enligt
utskottets bedömning, till ett ambitiöst program för hushållning. En återgång
till förbränning för att tillgodose uppvärmningsbehovet får inte innebära
försämrad miljö vare sig inomhus eller utomhus. Särskild hänsyn bör tas till

riskerna för radon- och fuktproblem. Hushållningsåtgärderna bör vidtas på 112

sådant sätt att problem av det slaget undviks. NU 1987/88:7

Utskottet anser att vad här har anförts bör utgöra kompletterande
riktlinjer i fråga om elhushållning och elersättning. Följaktligen tillstyrker
utskottet nu behandlad del av motion 1986/87:N181 (fp).

Utskottet kan inte se att det i motion 1986/87:N177 (m) framförs några
konkreta förslag på detta område. Den avstyrks följaktligen i här behandlad
del.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande elhushållning och elersättning
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande
del, med bifall till motion 1986/87:N181 yrkande 2 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, båda i
ifrågavarande del, motion 1986/87:N178 yrkande 1 i ifrågavarande del
och yrkande 5, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i
ifrågavarande del, motion 1986/87:N506 yrkande 2, motion 1986/

87:N509, motion 1986/87:N515 och motion 1986/87:N551 yrkandena 4
och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

32. Elhushållning och elersättning (morn. 18)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 66 med ”motsvarande motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

Grundläggande för energipolitiken bör vara hushållning med tillgängliga
resurser. Det är av avgörande betydelse för den framtida utformningen av
energisystemet att produktionen av elenergi och elvärme sker på ett sådant
sätt att tillförd energi utnyttjas effektivt och för rätt ändamål. Elenergi bör
främst utnyttjas för ändamål där den har uppenbara fördelar jämfört med
andra energislag. Vad som i propositionen anförs beträffande elhushållning
och elersättning präglas, anser utskottet, av en alltför passiv och avvaktande
hållning. Av samma karaktär är förslagen i motion 1986/87:N181 (fp).

Regeringen bör snarast utarbeta ett långsiktigt åtgärdsprogram som syftar till
att ge förnyelseprocessen på energiområdet en samhällsekonomiskt och
miljömässigt bra inriktning.

Med utgångspunkt i vad som föreslås i motion 1986/87:N178 (c) bör
följande riktlinjer gälla för ett sådant program.

- Investeringsbidrag skall ges till solenergianläggningar, små vattenkraftverk,
vindkraftverk, eldningsanläggningar för biobränslen och småskalig
kraftvärmeproduktion.

- Småhusägare och bostadsrättsinnehavare skall få rätt att göra avdrag i sin
deklaration för investeringar som leder till effektivare energianvändning
och till användning av förnybara energikällor i stället för elenergi och
fossila bränslen. Direkta bidrag skall kunna ges när mer omfattande
insatser krävs för övergång från direktverkande elvärme till annan
uppvärmning.

- Investeringsbidrag på 15-25 % av investeringskostnaden skall ges för

8 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 7

åtgärder som främjar effektiv energianvändning i flerbostadshus och NU 1987/88:7
lokaler.

- Stöd till återuppbyggnad av en effektiv energirådgivning skall ges på lokal
nivå.

- Lagstiftningen om förbud mot installation av direktverkande elvärme i
permanent bebyggelse skall skärpas.

- De förordade åtgärderna skall finansieras genom en energins utvecklingsfond.
Den bör tillföras resurser genom en årlig avgift om 2 öre per kWh på
all elenergi.

Regeringen bör således återkomma till riksdagen med ett förslag av här
angiven innebörd.

Som anförs i motion 1986/87:N178 (c) är det väsentligt att den nödvändiga
omställningen av värmemarknaden i möjligaste mån sker utan restriktioner
och förbud och inom de ramar en socialt och miljömässigt anpassad
marknadsekonomi ger. Det är, anser utskottet, ekonomin, miljöhänsynen
och effektiviteten, mer än regler och förbud, som skall avgöra hur omställningen
av värmemarknaden skall ske. Det krävs vidare att statsmakterna ger
energimarknadens aktörer vissa garantier så att de kan räkna med att de
förutsättningar man planerar utifrån gäller under överskådlig tid.

Ett förverkligande av vad utskottet här förordar tillgodoser önskemålen i
motionerna 1986/87:N178 (c) och 1986/87:N551 (c). Det anförda ligger också
väl i linje med de önskemål om åtgärder för energisparande som framförs i
motion 1986/87:N515 (vpk) liksom med tankegångar i motion 1986/87:N184
(c). Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1986/87:N506 (vpk) om att
en snabb minskning av elkonsumtionen är nödvändig. Något uttryckligt
förbud mot fortsatt installation av elvärme anser utskottet emellertid inte nu
vara erforderligt.

Utskottet konstaterar vidare att väsentliga delar av vad som sägs i motion
1986/87:N509 (s) låter sig väl förenas med utskottets här deklarerade
uppfattning och vad som ytterligare anförs på detta område i motionerna
1986/87:N178 (c) och 1986/87:N551 (c). Det är väsentligt att andelen dyr
elenergi kan hållas på en så låg nivå att genomsnittskostnaden för elproduktion
i Sverige kan hållas nere. Att elanvändningen kan begränsas till den
angivna nivån på ca 100 TWh per år är ett eftersträvansvärt mål.

Däremot kan utskottet inte ansluta sig till de riktlinjer beträffande
elanvändning som föreslås i motion 1986/87:N177 (m). Det framgår av det
anförda att utskottet inte ställer sig bakom propositionens förslag eller
motsvarande del av motion 1986/87:N181 (fp).

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande elhushållning och elersättning
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 1 i
ifrågavarande del och yrkande 5 och motion 1986/87:N551 yrkandena
4 och 5, med anledning av motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2,
båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N506 yrkande 2, motion
1986/87:N509 och motion 1986/87:N515 och med avslag på proposition
1986/87:159 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N177 yrkandena 1
och 2 och motion 1986/87:N181 yrkande 2, alla yrkandena i ifrågava -

rande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

33. Elhushållning och elersättning (mom. 18)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 65 med ”Utskottet
delar” och slutar på s. 66 med ”motsvarande motionsyrkandena” bort ha
följande lydelse:

Som vänsterpartiet kommunisterna påpekar i motion 1986/87:N515 är
avvecklingen av kärnkraften en nyckelfråga i energipolitiken. Så länge
elkraft från kärnkraftverken säljs till underpris på den svenska energimarknaden
kommer utveckling och användning av alternativa energislag, både
inhemska och importerade, att förhindras och försvåras. Som framgår av den
nämnda motionen och andra motioner från vänsterpartiet kommunisterna
kan kärnkraften avvecklas utan de förödande verkningar som kärnkraftsförespråkarna
hotar med. Väsentligt är dock att riksdagen också snabbt kan
fatta beslut om energisparåtgärder. Vad som i propositionen anförs om
elhushållning och elersättning ger, anser utskottet, uttryck för en alltför
passiv och avvaktande hållning. Av samma karaktär är förslagen i motion
1986/87: N181 (fp).

Utskottet finner det angeläget att regeringen snarast lägger fram en
preciserad plan för utvecklingen av hushållning och alternativ energiproduktion.
Detta har länge förespråkats av vänsterpartiet kommunisterna. Redan
nu finns det underlag som behövs för att en plan för hushållning och
alternativ energiproduktion skall kunna presenteras för riksdagen. I en sådan
plan bör i första hand ingå åtgärder som syftar till en snabb minskning av
elvärmens höga andel, däribland ett förbud mot fortsatt installation av
elvärme. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1986/87:N506 (vpk) i här
behandlad del och motion 1986/87:N515 (vpk). Ett bifall till motionerna
ligger också i linje med vad som framförs om energihushållning och
energianvändning i motionerna 1986/87:N178 (c), 1986/87:N184 (c) och
1986/87:N509 (s). Däremot är ett sådant bifall inte förenligt med den
energipolitik som präglar motion 1986/87:N177 (m).

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande elhushållning och elersättning
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 2 och
motion 1986/87:N515, med anledning av motion 1986/87:N178 yrkande
1 i ifrågavarande del och yrkande 5, motion 1986/87:N184
yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, motion 1986/87:N509 och
motion 1986/87:N551 yrkandena 4 och 5 och med avslag på proposition
1986/87:159 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N177 yrkandena
1 och 2 och motion 1986/87:N181 yrkande 2, alla yrkandena i
ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

NU 1987/88:7

115

34. Ny elproduktion (mom. 19)

NU 1987/88:7

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 68 med ”Utskottet
räknar” och slutar på s. 69 med ”behandlas här” bort ha följande lydelse:

Utskottet ifrågasätter om det är möjligt att två kärnkraftsreaktorer skall på
ett för samhällsekonomin och miljön acceptabelt sätt kunna ersättas med ny
elproduktionskapacitet inom de tidsramar regeringen anger. Mycket kort tid
ställs till förfogande för ekonomiska och tekniska analyser liksom för
projektering, behandling i koncessionsnämnden för miljöskydd samt uppförande
och intrimning av nya kraftverk.

I propositionen talas om det positiva med småskalig elproduktion.
Utskottet vill med instämmande i vad som sägs i motion 1986/87:N177 (m)
påpeka att den elenergi som produceras i en kärnkraftsreaktor knappast kan
ersättas genom småskalig produktion. Med de riktlinjer regeringen föreslår
är det risk för att kraftbolag under stor tidspress bygger kraftverk som
baseras på konventionell och utprövad teknik. Den mest utprövade tekniken
bygger på kol- och oljeförbränning.

Den samlade bedömning utskottet gör är att de alternativ till kärnkraften
som står till buds alla innebär en betydande negativ miljöpåverkan. Utskottet
anser i stället att kärnkraften skall utnyttjas även fortsättningsvis.

I fråga om tillförsel av ny elproduktionskapacitet anser utskottet att
följande riktlinjer bör gälla. Nya koleldade kraftverk bör undvikas för att
inte miljön ytterligare skall belastas med skadliga utsläpp. Tills vidare bör
endast prototypanläggningar för miljövänlig teknik byggas. Gränsvärdena
för utsläpp från de existerande anläggningarna bör skärpas väsentligt.
Naturgasnätet bör kunna byggas ut i den takt de marknadsmässiga förutsättningarna
medger. Naturgasbaserad kraftproduktion bör kunna komma till
stånd om den är kostnadseffektiv och problemen med beredskapslagring kan
lösas. De orörda huvudälvarna bör inte exploateras genom vattenkraftsutbyggnad.
Utbyggnaden i andra vattendrag bör främst inriktas på ombyggnad
och effektivisering av befintliga anläggningar.

Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen
ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Därigenom tillgodoses den nu
behandlade delen av motion 1986/87:N177 (m). Vad som föreslås i nu
aktuella delar av motionerna 1986/87:N181 (fp), 1986/87:N178 (c), 1986/
87:N184 (c) och 1986/87:N185 (c) ger med hänsyn till vad nu har anförts inte
anledning till någon meningsyttring av riksdagen. Alltså avstyrks dessa delar
av motionerna liksom propositionen i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande ny elproduktion
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2,
båda i ifrågavarande del, och med avslag på proposition 1986/87:159 i
ifrågavarande del och motion 1986/87:N178 yrkande 1, motion
1986/87:N181 yrkande 2, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla
yrkandena i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N185 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Ny elproduktion (mom. 19) NU 1987/88:7

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 68 med ”Utskottet
räknar” och slutar på s. 69 med ”behandlas här” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som i motion 1986/87:N178 (c) sägs om ny
elproduktion. En grundläggande princip vid omställningen av energisystemet
är att miljöbelastningen skall bli så liten som möjligt. Hushållning och
effektivare energianvändning skall prioriteras före uppförandet av nya
elproduktionsanläggningar. I den mån kärnkraften behöver ersättas med
elenergi, bör denna nya produktion baseras på så bränslesnål teknik som
möjligt. Produktion av kondenskraft och användning av fossila bränslen bör
undvikas. De viktigaste tillkommande produktionsalternativen är kraftvärme-
och mottrycksproduktion. Även vindkraft och solenergi kan ge betydande
tillskott. Utskottet anser att det med den inriktning av energipolitiken som
här förordas inte finns anledning att såsom i propositionen förorda en
utbyggnad av anläggningar för baskraft. Utskottet föreslår att riksdagen i ett
uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Därmed
tillgodoses den nu behandlade delen av motion 1986/87:N178 (c) helt och
motsvarande del av motionerna 1986/87:N184 (c) och 1986/87:N185 (c) i
väsentlig del. Också vad som sägs i motion 1986/87:N181 (fp) ligger delvis i
linje med vad utskottet har anfört. Något uttalande av riksdagen med
anledning av denna motion är dock enligt utskottets uppfattning inte
motiverat. Den avstyrks därför. Likaså avstyrker utskottet motion 1986/
87:N177 (m) i här behandlad del. Vad som föreslås i den motionen är inte
förenligt med vad utskottet har förespråkat. Av det anförda framgår att
utskottet avstyrker den nu behandlade delen av propositionen.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande ny elproduktion
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 1 i
ifrågavarande del, med anledning av motion 1986/87:N184 yrkandena
1 och 2, båda i ifrågavarande del, och 1986/87:N 185 yrkande 2 och med
avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del, motion 1986/
87:N177 yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N181 yrkande 2, alla
yrkandena i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

36. Ny elproduktion (mom. 19)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 68 med ”Utskottet
räknar” och slutar på s. 69 med ”behandlas här” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1986/87:N181 (fp) är det inför kärnkraftsavvecklingen
viktigt att åtgärder vidtas som syftar till en förbättrad energihushållning.
Effekterna av en sådan hushållning skall dock inte intecknas innan de
har uppnåtts. I planeringen bör man därför utgå från att en betydande del av
kärnkraften kan behöva ersättas genom kraftproduktion i andra former.

Det är i detta sammanhang väsentligt att särskilja de olika roller som
statsmakterna och kraftbolagen spelar vid förnyelsen av energisystemet. Det
ankommer på statsmakterna att först ange de grundläggande förutsättningar
som skall gälla för hushållning och för upprättande av nya elproduktionsanläggningar.
Dessa förutsättningar skall preciseras med avseende på miljökrav,
beredskapskrav, beskattning, prissättning, statligt stöd till energiteknisk
utveckling, åtgärder för hushållning samt regionalpolitiska aspekter.
Som föreslås i motionen bör regeringen därefter anmoda kraftföretagen att
projektera och inom viss angiven tid inkomma med förslag om lokalisering av
anläggningar för ny kraftproduktion. Uppförandet av nya produktionsanläggningar
blir beroende av vilka effekter hushållningsåtgärderna får och hur
efterfrågan utvecklas.

Vad utskottet här har anfört bör ligga till grund för de förslag till riksdagen
som regeringen skall presentera våren 1988. Riksdagen bör uttala detta som
sin mening. Någon ytterligare meningsyttring av riksdagen med anledning av
de här behandlade motionerna finner utskottet inte anledning till. De
avstyrks i nu behandlad del liksom motsvarande del av propositionen.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande ny elproduktion
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N 181 yrkande 2 i
ifrågavarande del och med avslag på proposition 1986/87:159 i
ifrågavarande del, motion 1986/87:N177 yrkandena 1 och 2, motion
1986/87:N178 yrkande 1, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla
yrkandena i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N185 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

37. Mottryckskraft (mom. 20)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med "Utskottet
konstaterar” och slutar med "och 1986/87:N506 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill såsom görs i motion 1986/87:N177 (m) understryka att
potentialen för ny kraftvärmeproduktion är liten då hänsyn tas till ekonomiska
realiteter. De flesta kommuner har byggt ut fjärrvärmenät i större
tätorter. Värmeverk har ofta uppförts med hjälp av statligt stöd. En
omfattande utbyggnad av kraftvärmeanläggningar skulle innebära att flera
sådana nästan nya värmeverk finge skrotas. Detta är inte förenligt med
strävandena att hushålla med samhällets resurser. Riksdagen bör göra ett
uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed tillgodoses
önskemålet i motion 1986/87:N177 (m) i nu aktuell del. Övriga här
behandlade motioner avstyrks. Vad där begärs står inte i överensstämmelse
med vad utskottet här har anfört.

NU 1987/88:7

118

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: NU 1987/88:7

20. beträffande mottryckskraft
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande
del, med bifall till motion 1986/87:N177 yrkande 2 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1986/87:N178 yrkande 1 och motion
1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla yrkandena i ifrågavarande del,
och motion 1986/87:N506 yrkande 15 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

38. Mottryckskraft (mom. 20)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”och 1986/87:N506 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motion 1986/87:N178 (c) finns möjligheter till en betydande
utbyggnad av kraftvärme- och mottrycksproduktionen. Det är enligt utskottets
uppfattning angeläget att regeringen snarast återkommer till riksdagen
med förslag till åtgärder som möjliggör en dylik utbyggnad. Om ett sådant
åtgärdsprogram som skisseras i motionen blir förverkligat kan behovet av ny
elproduktion i samband med kärnkraftsavvecklingen till stor del klaras med
mottryckskraft. Riksdagen bör i en meningsyttring till regeringen uttala vad
utskottet här har anfört. Därmed tillgodoses kravet i motion 1986/87:N178
(c) helt och önskemålen i motionerna 1986/87:N184 (c) och 1986/87:N506
(vpk) till väsentlig del. Propositionen och motion 1986/87:N177 (m) avstyrks
följaktligen såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande mottryckskraft
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 1 i
ifrågavarande del, med anledning av motion 1986/87:N184 yrkandena
1 och 2, båda i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N506 yrkande 15
och med avslag på proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och
motion 1986/87:N177 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

39. Mottryckskraft (mom. 20)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”och 1986/87:N506 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

Kraftvärmeproduktion innebär att energiråvarorna utnyttjas på ett effektivt
sätt. Möjligheterna till utbyggnad beror dock på bl.a. behovet av ny
värmeproduktion för fjärrvärme och i industriella processer.

Med de förutsättningar som i motion 1986/87:N181 (fp) anges för
energisystemets omställning utgår utskottet från att kraftindustrin och
kommunerna tar till vara möjligheterna att realisera de kraftvärmeprojekt
som är ekonomiskt rimliga.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: NU 1987/88:7

20. beträffande mottryckskraft
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkande 2, motion
1986/87:N178 yrkande 1, motion 1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, alla
yrkandena i ifrågavarande del, och motion 1986/87:N506 yrkande 15
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

40. Garantipris för viss elkraft, m.m. (mom. 22)

Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m),

Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp) och Elving Andersson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 71 med ”Det förslag”
och slutar på s. 72 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av en väl fungerande konkurrens på
energimarknaden. De förslag som framförs i motionerna 1986/87:N182 (fp)
och 1986/87:N178 (c) leder, om de förverkligas, till att de stora kraftbolagens
dominans minskar och att ökad möjlighet ges att utnyttja lokala resurser.

Utskottet konstaterar att den ändring i ellagen som regeringen har föreslagit
och utskottet tillstyrkt innebär förbättringar för de små elproducenterna.

Regeringen har sålunda efter uppmaning av riksdagen anammat det förslag
som framfördes av företrädare för oppositionspartierna våren 1986. Utskottet
anser dock att det krävs ytterligare åtgärder i syfte att förbättra
konkurrensen och stimulera kommuner, företag och enskilda att aktivt delta
i förnyelsen av energisystemet. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag till sådana förbättringar. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett
uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därmed tillgodoses
motionerna 1986/87:N182 (fp) och 1986/87:N178 (c) i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande garantipris för viss elkraft, m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1986/87:N178 yrkande 6 och
motion 1986/87:N182 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

41. Utveckling av vindkraft (mom. 23)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som börjar på s. 72 med ”Enligt gällande” och
slutar på s. 73 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att förutsättningarna för utnyttjande av vindkraft
inte är speciellt goda i Sverige. Som moderata samlingspartiet tidigare har
påpekat krävs vid en storskalig introduktion av vindkraft också en ytterligare
effektreserv. Till detta kommer behovet av att öka kapaciteten hos kraftledningarna
från Norrland. Det skulle således bli en mycket dyrbar lösning.

Utskottet finner det dessutom uppenbart att en utbyggnad av vindkraftsproduktionen
varken är enkel eller miljövänlig.

På nuvarande stadium är det alltså inte realistiskt att räkna med

vindkraften som kraftkälla. Det utesluter inte att den i framtiden kan komma NU 1987/88:7

att spela en viss marginell roll. Det är emellertid inte motiverat att nu inleda

en mycket dyrbar teknisk utveckling och skapa förväntningar om en

omfattande utbyggnad på detta område. I stället bör erfarenheter av

utländska försök och av de båda vindkraftverken i Maglarp och vid Näsudden

utnyttjas. Erfarenheter från internationell och svensk forskning bör också tas

till vara.

Med hänsyn till vad som nu anförts finns det, menar utskottet, inget skäl
för riksdagen att ta något initiativ på vindkraftens område med anledning av
motionerna 1986/87:N536 (c) och 1986/87:N506 (vpk).

42. Utveckling av vindkraft (mom. 23)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.72 med ”Enligt
gällande” och slutar på s. 73 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

Vindkraften tilldrar sig ett allt större intresse i olika delar av världen.

Vindkraftsproduktionen tilltar för närvarande snabbt i länder med högre
elpriser än Sverige, t.ex. Förenta staterna och Danmark. En betydande
marknad för vindkraftsaggregat håller på att växa fram. Sverige har en
framskjuten industriell position inom flera grenar av energitekniken men har
kommit efter när det gäller vindkraften. De svenska kraftföretagen tycks
systematiskt motarbeta utvecklingen på detta område. De insatser som de
trots allt gör kommer till stånd under protester och efter betydande
påtryckningar från bl.a. regeringen. Detta är en icke önskvärd situation som
innebär att en positiv utveckling av vindkraftstekniken i Sverige försvåras.

De resurser som staten har satsat i Kraftföretagens Vindkraft AB kan
komma att ge mycket liten utdelning. I sämsta fall resulterar de endast i inköp
av ett utländskt vindkraftsaggregat, som knappast nämnvärt påverkar
vindkraftsutvecklingen i Sverige eller ger någon ny kunskap på området.

Som anförs i motion 1986/87:N536 (c) finns det därför anledning att
överväga nya vägar för att främja utvecklingen av och åstadkomma
satsningar på svensk vindkraftsproduktion. Det finns några kommuner som
har visat ett seriöst intresse för vindkraft, t.ex. Falkenberg och Göteborg.

Det finns också privatpersoner och mindre företag som har intresse av
vindkraftssatsningar. Svenska tillverkare, utvecklingstekniker och forskare
är beredda att satsa på svensk vindkraftsproduktion om marknaden stimuleras
på lämpligt sätt.

Utvecklingen av teknik som möjliggör vindkraftverk med variabelt varvtal
är av stort intresse. Utskottet vill peka på att det vid Chalmers tekniska
högskola i Göteborg pågår ett viktigt utvecklingsarbete avseende teknik på
detta område. Utvecklingsarbetet skulle gynnas av praktisk tillämpning i
några vindkraftsaggregat av varierande storlek.

I Sverige finns fortfarande betydande kunnande på vindkraftsområdet.

Om inte en svensk vindkraftsmarknad utvecklas mycket snart kommer
emellertid denna kunskap att skingras och snabbt mista sin aktualitet.

Utskottet anser att ett effektivt sätt att stimulera marknaden för mindre 121

9 Riksdagen 1987188. 17sami. Nr 7

vindkraftverk (med en effekt mindre än 1 MW) är investeringsbidrag och NU 1987/88:7
skattefördelar. Kommuner som redovisar välgrundade projekt bör således i
enlighet med motionärernas förslag kunna få 25 % i statsbidrag beräknat på
redovisad anläggningskostnad. Detsamma bör gälla för mindre företag.

Kostnaden för de här angivna åtgärderna bör bestridas med medel ur den
energiutvecklingsfond som centern i annat sammanhang har föreslagit skola
inrättas. För den händelse riksdagen skulle gå emot förslaget om en sådan
fond bör regeringen återkomma med ett förslag i finansieringsfrågan.

Utskottet ansluter sig alltså till vad som anförs i motion 1986/87:N536 (c)
om vindkraftsprogrammets fortsatta inriktning och föreslår att riksdagen gör
ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Motion 1986/87:N506
(vpk) skiljer sig genom sin starka betoning av det statliga engagemanget från
vad utskottet har anfört men blir till väsentlig del tillgodosedd genom det
föreslagna uttalandet.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande utveckling av vindkraft
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N536 och med anledning
av motion 1986/87:N506 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

43. Utveckling av vindkraft (mom. 23)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 72 med ”Enligt
gällande” och slutar på s. 73 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motion 1986/87:N506 (vpk) är det motiverat med en snabb
utbyggnad av vindkraften. När det gäller alternativ elproduktion är det
framför allt vindkraften som måste komma till användning i större skala.

Ytterligare utredningar, undersökningar och utvärderingar är inte nödvändiga
för att ett stort och välplanerat vindkraftsprogram skall kunna startas i vårt
land. Introduktionen bör ske under statlig kontroll och planeras för
samköming med den utbyggda vattenkraften för att högsta möjliga effektivitet
skall kunna nås. Enligt utskottets uppfattning erfordras beslut av
statsmakterna om att - i den mån bortfallande kärnkraft måste ersättas med
ny elproduktion - vindkraften skall prioriteras vid sidan av kraftvärme och
mottryckskraft. Ett sådant utbyggnadsprogram för vindkraften kan till sin
omfattning vara flexibelt men bör med tanke på den sannolika efterfrågan
planeras för en kapacitet i storleksordningen 10-15 TWh. Denna energimängd
torde med begränsade regleringskostnader kunna tas emot i befintligt
kraftsystem. Regeringen bör låta utarbeta ett statligt vindkraftsprogram av
den nu nämnda omfattningen.

Det förutsätts sålunda att staten tar ansvaret för utbyggnaden av vindkraftsproduktionen
så som här har föreslagits. Det avtal om utbyggnad av
vindenergianläggningar som regeringen träffade med kraftindustrin för två
år sedan är inte tillräckligt offensivt, och det överlåter initiativet till industrin
på ett sätt som inte kan accepteras. Enligt utskottets mening behövs det en
bestämd styrning av vattenfallsverket och framför allt av privata kraftprodu -

center om det skall bli något av med utbyggnaden av vindkraftsproduktionen
i Sverige.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet
här har anfört om ett statligt vindkraftsprogram. Motion 1986/87:N506 (vpk)
tillstyrks sålunda i nu berörd del. Motion 1986/87:N536 (c) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande utveckling av vindkraft
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 14 och med
avslag på motion 1986/87:N536 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

44. Utveckling och demonstration av ny teknik (mom. 25)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Utskottet
gör” och slutar med ”och 1986/87:N184 (c)” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att den långsiktiga forskningen på energiområdet
måste samordnas med mer utpräglat utvecklingsarbete. Utskottet har
inget att erinra mot att Svensk Energiutveckling AB blir ett forum av flera för
detta samarbete. Inget talar dock för att staten skall ha det avgörande
inflytandet i detta bolag.

Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Utskottet avstyrker
den nu berörda delen av propositionen liksom motionerna 1986/87:N178 (c),
och 1986/87:N184 (c) samt tillstyrker motion 1986/87:N177 (m) i nu
behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande utveckling och demonstration av ny teknik
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N177 yrkande 1 i
ifrågavarande del och med avslag på proposition 1986/87:159 i
ifrågavarande del, motion 1986/87:N178 yrkande 9 och motion
1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

45. Utveckling och demonstration av ny teknik (mom. 25)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Utskottet
gör” och slutar med ”och 1986/87:N184 (c)” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker att programmet för utveckling och introduktion av ny
teknik samordnas med insatser som finansieras av bränslemiljöfonden.
Syftet bör vara att tillgängliga resurser utnyttjas på effektivaste möjliga sätt.

Vad som i propositionen anförs om Svensk Energiutveckling AB föranleder
från utskottets sida ingen annan erinran än att staten inte borde ha det
avgörande inflytandet över bolaget.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de berörda delarna av
motionerna 1986/87:N177 (m), 1986/87:N178 (c) och 1986/87:N184 (c).

NU 1987/88:7

123

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: NU 1987/88:7

25. beträffande utveckling och demonstration av ny teknik
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1986/87:N178 yrkande 9 och motion 1986/87:N184
yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

46. Utveckling och demonstration av ny teknik (mom. 25)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottes yttrande på s. 75 som börjar med ”Utskottet gör”
och slutar med ”och 1986/87:N184 (c)” bort ha följande lydelse:

Det är utskottets uppfattning att en samordning av statens och kraftföretagens
forsknings- och utvecklingsarbete inom energiområdet kan vara ändamålsenlig.
En sådan samordning inom ramen för Svensk Energiutveckling
AB som nu planeras kan emellertid komma att hämma utvecklingsmöjligheterna
inom stora delar av näringslivet och försvåra för enskilda initiativ att
göra sig gällande. Det kan inte vara rimligt att kraftbolagen skall få styra
omställningen av energisystemet. Stor risk föreligger för att förnyelsen får en
felaktig inriktning och att den alternativa energiproduktionen inte ges
rimliga konkurrensmöjligheter. Som sägs i motion 1986/87:N178 (c) är
bildandet av det nya bolaget ytterligare ett exempel på vattenfallsverkets och
övriga stora kraftproducenters strävan att behålla en monopolistisk energimarknad.

Enligt utskottets uppfattning skall energipolitiken inriktas på att så många
aktörer som möjligt skall få tillfälle att delta i förnyelsen av energisystemet på
något så när lika villkor. Utskottet vill betona att det ställs helt skilda krav på
samhällets insatser beroende på vilken strategi man väljer för att avveckla
kärnkraften. Kraftbolagen förordar, uppenbarligen med regeringens goda
minne, att kärnkraften ersätts med en storskalig produktion av kolkondenskraft.
Deras syfte är att de därigenom även i fortsättningen skall ha full
kontroll över energimarknaden. Den modell som utskottet förordar bygger
däremot på en strategi som syftar till ett energisystem byggt på en
kombination av effektivare energianvändning och till väsentlig del småskalig
energiproduktion baserad på inhemsk förnybar energi.

Med den modell som kraftindustrin förordar kommer billig vattenkraft att
direkt få lämna bidrag för att täcka kostnaderna för de nya kraftverksanläggningarna.
Den totala resursåtgången blir betungande och den framtida
bränsleanvändningen flerfaldigt större än i det alternativ som förordas i
motion 1986/87:N178 (c).

Motionärernas modell innebär möjligheter för en mångfald intressenter på
energimarknaden. Samtidigt saknas då det direkta sambandet mellan
aktörerna och de resurser som tillgång på billig vattenkraft ger. Ett sådant
energisystem innebär att den nu monopolliknande energimarknaden luckras
upp. Möjligheterna att behärska energimarknaden och ta ut allt högre
energipriser begränsas.

Det är enligt utskottets mening nödvändigt att förnyelsen av energisystemet
i möjligaste mån sker utan restriktioner och förbud och inom de ramar en
socialt och miljömässigt anpassad marknadsekonomi anger. De åtgärder som
föreslås i motionen, bl.a. inrättande av en energins utvecklingsfond, ger
enligt utskottets uppfattning bättre möjligheter att få en optimal avvägning
mellan effektivare energianvändning och ny energiproduktion. En differentierad
energimarknad med en mångfald av aktörer kan på så sätt utvecklas.

Utskottet tillstyrker motion 1986/87:N178 (c) i här behandlad del. Därmed
tillgodoses också önskemål i motion 1986/87:N184 (c). Motion 1986/87:N177
(m) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande utveckling och demonstration av ny teknik
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N178 yrkande 9, med
anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande del och motion
1986/87:N184 yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, och med
avslag på motion 1986/87:N177 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

47. Utveckling och demonstration av ny teknik (mom. 25)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Utskottet
gör” och slutar med ”och 1986/87:N184 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar att regeringen avser att återkomma till riksdagen med
förslag om ett sammanslaget teknikutvecklingsprogram. Det blir då tillfälle
för riksdagen att ta ställning till konkreta förslag i detta ämne. Här vill
utskottet understryka vikten av att statens dominerande inflytande över
utvecklingen av tekniken på energiområdet garanteras.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de berörda delarna av
motionerna 1986/87:N177 (m), 1986/87:N178 (c) och 1986/87:N184 (c).

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande utveckling och demonstration av ny teknik
att riksdagen med anledning av proposition 1986/87:159 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1986/87:N177 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1986/87:N178 yrkande 9 och motion 1986/87:N184
yrkandena 1 och 2, båda i ifrågavarande del, som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

48. Investeringsstöd till solvärmeanläggningar (mom. 26)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”motion 1986/87:N506 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

Från miljösynpunkt är utnyttjande av solvärme det överlägset bästa

NU 1987/88:7

125

uppvärmningssättet. Teknikutvecklingen i vad avser solvärmeanläggningar
går för närvarande mycket snabbt med åtföljande lägre kostnader. Med en
positiv utveckling av solvärmemarknaden kommer ytterligare betydande
kostnadssänkningar att kunna ske och solvärme att bli mycket konkurrenskraftig
i mitten av 1990-talet. För installerade solfångarfält med driftstemperaturer
omkring 70-80° C har Sverige den klart lägsta kostnaden i världen,
samtidigt som verkningsgraden för system med högeffektiva plana solfångare
här är högst. Sverige har således ett entydigt försprång på området.

Marknadsutrymmet för solvärmetekniken är emellertid begränsat med
hänsyn till den rådande produktionsstrukturen på energiområdet med dess
överinvesteringar i kärnkraftverken. Förespråkare för kärnkraft arbetar
också för att förhindra konkurrens från såväl solenergi som inhemska
bränslen.

För att Sverige skall kunna behålla sin ledande position på solvärmeteknikens
område och för att en nödvändig expansion av marknaden för solvärme
skall kunna förverkligas krävs enligt utskottets mening fortsatta stödinsatser.
Utskottet instämmer följaktligen i vad som anförs i motionerna 1986/
87:N179 (c) och 1986/87:N525 (c) om nödvändigheten av ett långsiktigt stöd
från statens sida. Ett stöd på 50% av investeringskostnaden bör såsom
föreslås i motion 1986/87:N179 (c) utgå t.o.m. år 1990. Därefter bör stödet
successivt trappas ned. Det bör kunna upphöra helt år 1995, då solvärmetekniken
bedöms vara konkurrenskraftig på kommersiella villkor. Utskottet
förutsätter också att räntebidrag för solvärmeanläggningar skall utgå på det
sätt som föreslås i motionen.

En sådan satsning på solvärme som här förordas har en inriktning som tar
till vara möjligheterna att med hjälp av svensk teknik och svensk produktion
främja användningen av solenergi. Den kan ge Sverige ett bra försprång i
kunskaper och produktionsteknik - med en stärkt ekonomi och ökad
sysselsättning som följd.

Utskottet anser därför att regeringen bör förelägga riksdagen ett konkret
förslag med den inriktning som har förordats. Genom en framställning
härom tillgodoses motionerna 1986/87:N179 (c) och 1986/87:N535 (c). Även
syftet med motion 1986/87:N506 (vpk) i här berörd del blir därmed
tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande investeringsstöd till solvärmeanläggningar
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N179 och motion 1986/
87:N525 och med anledning av motion 1986/87:N506 yrkande 20 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

49. Importlicenser för kol (mom. 27)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 77 som börjar med ”Utskottet är”och slutar med ”avstyrks
således” bort ha följande lydelse:

Genomförs förnyelsen av vårt energisystem enligt det av centern föreslagna
programmet och såsom utskottet tidigare har redovisat kommer behovet

NU 1987/88:7

126

av att använda kol att väsentligt reduceras. Det föreligger därmed inga behov
av importrestriktioner. Motion 1986/87:N506 (vpk) avstyrks således.

50. Importlicenser för kol (mom. 27)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med ”Utskottet är”
och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Det finns förutom miljöskäl även ekonomiska och handelspolitiska skäl för
samhället att utöva kontroll av kolanvändningen. Uppenbarligen finns hos
kraftindustrin inför kärnkraftens sviktande lönsamhet intresse av en satsning
på nya kolanläggningar. Riksdagsbeslutet om en kolanvändningsnivå på
högst 3-4 miljoner ton kol per år till år 1990 är i fara om inte kraftindustrins
strävanden kan stoppas i tid. Det är också angeläget att man får en klar och
samlad överblick av hur mycket kol som förs in i Sverige. Utskottet finner
därför liksom motionärerna att regeringen bör lägga fram förslag om ett
system med importlicenser för kol.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande importlicenser för kol
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

51. Inhemska bränslen m.m. (mom. 28)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 78 med ”Utskottet
har” och slutar på s. 79 med ”och 1986/87:N506 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

Regeringens ohörsamhet att fullfölja av riksdagen fattade beslut har
försenat och skadat den av riksdagen beslutade omställningen och förnyelsen
av vårt energisystem, samtidigt som tilltron till energipolitiken väsentligt har
minskats. Den passivitet som regeringen har visat innebär att insatserna för
att öka användningen av inhemska förnybara energikällor har reducerats i
stället för att förstärkas på det sätt som riksdagen har uttalat sig för.
Regeringens underlåtenhet att agera har ställt till stora svårigheter för många
av dem som har satsat och vill satsa på alternativa energislag. Inte minst gäller
detta inom biobränsleområdet. Förnyelsen av energisystemet har drabbats
av ett allvarligt avbrott.

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att tillräckliga resurser ställs
till förfogande för en fortsättning av stödet till biobränsleanläggningar och
andra anläggningar avsedda för inhemska energislag. Utskottet anser i likhet
med vad som sägs i motion 1986/87:N551 (c) att av de inhemska bränslena i
första hand tillgångarna på lämplig skogsråvara bör utnyttjas. Som framhålls
i motion 1986/87:N506 (vpk) krävs det nu åtgärder av regeringen som syftar
till att de inhemska bränslenas fortsatta användning säkras. Regeringen bör
snarast återkomma med konkreta förslag på detta område.

NU 1987/88:7

127

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: NU 1987/88:7

28. beträffande inhemska bränslen m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N506 yrkande 17 och
motion 1986/87:N551 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

52. Inhemska bränslen m.m. (mom. 28)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar på s. 78 med ”Utskottet har” och slutar på s. 79 med
”och 1986/87:N506 (vpk)” bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om de satsningar som sedan 1970-talet har gjorts för att
minska oljeberoendet. Omställningen av energisystemet har gått snabbt.

Enligt gällande riktlinjer för energipolitiken skall förnyelsen av energisystemet
fortsätta. I folkpartiets motion 1986/87:N181, som behandlas i detta
betänkande, lämnas ett sammanhållet förslag till hur så skall ske.

Utskottet vill här understryka betydelsen av att kontinuiteten bevaras i
energipolitiken. Uppenbarligen har flera aktörer på energimarknaden, vilka
i enlighet med riktlinjerna för energipolitiken gjort investeringar i olika
objekt, drabbats hårt av de senaste årens kraftiga prissänkningar på olja. I
den uppkomna situationen har, enligt utskottets uppfattning, regeringens
handlande präglats av passivitet. Det är väsentligt att riksdagen i ett
sammanhang får ta ställning till hur arbetet med att förnya energisystemet
skall drivas vidare. Utgångspunkten för ett sådant ställningstagande bör vara
de förslag som regeringen har aviserat till våren 1988. I avvaktan därpå
avstyrks förslagen i motionerna 1986/87:N551 (c) och 1986/87:N506 (vpk).

53. Östgasprojektet (mom. 29)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 81 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”avstyrks
följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill betona att man förutom de ekonomiska och miljömässiga
konsekvenserna av en ökad användning av naturgas i Sverige också måste
beakta de beredskapsmässiga aspekterna på en sådan utveckling.

Med denna utgångspunkt bör en ökad användning av naturgas i Sverige
ske på marknadens villkor. Något särskilt uttalande rörande Östgasprojektet,
såsom föreslås i motionerna 1986/87:N521 (s) och 1986/87:N522 (vpk),
bör riksdagen därför inte göra. Motionerna avstyrks följaktligen.

54. Östgasprojektet (mom. 29)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att naturgas inom överskådlig tid är en av världens
stora energiresurser. Flera av de stora fyndigheterna i världen ligger inom
räckhåll för Sverige, i de norska och danska fälten samt i Sovjetunionen. Som
sägs i motion 1986/87:N522 (vpk) krävs nu en kraftansträngning för att

Sverige på allvar skall komma i åtnjutande av de fördelar en ökad
naturgasanvändning innebär. Förutom att en sådan innebär ett värdefullt
komplement i Sveriges energiförsörjning ger den också stora möjligheter till
en utveckling av industrin. Inte minst för stål- och verkstadsindustrierna
skapar utbyggnaden stora möjligheter. Detta gäller framför allt inför
avvecklingen av kärnkraften och då i särskilt hög grad för Mellansverige med
Bergslagsregionen.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att förslaget om en utbyggnad av en
gasledning från Finland och via Bottenhavet för transport av gas från
Sovjetunionen nu har fått ökad aktualitet. De argument som har framförts
mot projektet när det vid upprepade tillfällen har föreslagits av vänsterpartiet
kommunisterna framstår nu som förlegade. Utskottet vill understryka
vikten av att förhandlingar snarast upptas med Sovjetunionen och Finland
om ett förverkligande av Ostgasprojektet i enlighet med vad som föreslås i
motion 1986/87:N522 (vpk). Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven
innebörd. Ett sådant uttalande tillgodoser helt motion 1986/87:N522 (vpk)
och i viss mån motion 1986/87:N521 (s).

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande Ostgasprojektet
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N522 och med anledning
av motion 1986/87:N521 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

55. Gruv- och gassamarbete med Sovjetunionen (mom. 30)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”motion 1986/87:N304 (vpk)” bort ha följande lydelse:
Svensk gruvverksamhet är inne i en besvärlig nedgångsperiod med allt
färre anställda och otillräckliga prospekteringsinsatser. Nedgången inom
gruvnäringen drabbar också den svenska gruvutrustningsindustrin. Handeln
med statshandelsländerna borde utvecklas bl.a. för att tendensen till ett
ensidigt beroende av de västliga marknaderna skall kunna undvikas. De
överläggningar som pågår rörande Kolaprojektet kan öppna betydande
möjligheter till leveranser av maskiner och annan gruvutrustning till
Sovjetunionen. Som föreslås i motion 1986/87:N304 (vpk) bör Östgasprojektet
aktualiseras i samband med underhandlingarna om Kolaprojektet.
Tillgång till gas från Sovjetunionen skulle väsentligt öka leveranssäkerheten
på den svenska gasmarknaden. Gasen skulle också utgöra ett motköpsobjekt
av sådan storleksordning att gruvindustrins och gruvutrustningsindustrins
utsikter till medverkan i Sovjets satsning på Kolahalvön skulle ökas kraftigt.

Utskottet vill mot bakgrund av den alarmerande situation som råder för
gruvarbetarna i Sverige understryka betydelsen av en snabb handläggning av
de nu aktualiserade frågorna. Riksdagen bör göra ett uttalande av här
angiven innebörd. Utskottet tillstyrker således den nu behandlade delen av
motion 1986/87:N304 (vpk).

NU 1987/88:7

129

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande gruv- och gassamarbete med Sovjetunionen

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N304 yrkandena 2 och 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

56. Karlshamnsoljekraftverk (mom. 31)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motion 1986/87:N523 (vpk)” bort ha följande
lydelse:

Som sägs i motion 1986/87:N523 bör olika alternativa lösningar studeras
när det gäller den framtida verksamheten vid Karlshamns oljekraftverk.
Möjligheten till gasdrift av verket med anslutning till Sydgas AB:s distributionsnät
bör prövas grundligt. Utskottet tillstyrker således motion 1986/
87:N523 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande Karlshamns oljekraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N523 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

57. Redovisning av vissa energisatsningar (mom. 32)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet gör samma bedömning som motionärerna. Regeringen bör låta
göra en sammanställning av de praktiska erfarenheter som finns i landet av
energisatsningar vilka stämmer med riksdagens beslut om riktlinjer för
energipolitiken. Slutsatserna från en sådan sammanställning - kombinerade
med de erfarenheter man har av de tekniska lösningar som finns i prototyper
- kommer enligt utskottets bedömning att bli att kärnkraften kan börja
avvecklas omedelbart. Sammanställningen kommer också att visa att oljeanvändningen
kan minskas ytterligare liksom användningen av kol för värmeändamål.
De orörda älvarna kan även fortsättningsvis skyddas. Utskottet
tillstyrker således den här berörda delen av motion 1986/87:N185 (c).

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande redovisning av vissa energisatsningar

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N185 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:7

130

58. Energistatistik (mom. 34)

Sten Svensson, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 85 med ”Den
beräkningsprincip” och slutar på s. 86 med ”sorn möjligt” bort ha följande
lydelse:

I avvaktan på en internationell överenskommelse i energistatistikfrågan
anser dock utskottet att Sverige omgående bör övergå till den beräkningsmetod
som tillämpas inom OECD och Världsenergikonferensen. Denna
internationellt dominerande princip för beräkning av energitillförseln ger
enligt utskottets uppfattning en mer realistisk bild av Sveriges energisituation
än den nuvarande. Inför de förestående diskussionerna om kärnkraftens
avveckling är det, som anförs i motion 1986/87:N501 (m), väsentligt att
elkraftens betydelse i det svenska energisystemet får en realistisk återspegling
i energistatistiken. Regeringen bör föranstalta om en ändring av det
officiella sättet att beräkna energitillförseln i enlighet med vad som här har
anförts. Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motion 1986/87:N501 (m).

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande energistatistik
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N501 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:7

131

Översikt av utskottets behandling av motionerna

NU 1987/88:7
Bilaga

Motion 1986/87	Utskottets yttrande s.	Utskottets hemställan moment	Reservation nr
N143:4	59	12	20-22
N176:l	39, 44	1, 2	1-7
2	46	3	8
3	46	3	8
4	53	9	16
5	61	14	24
N177:l	39,43,59,64,67,74	1,2,12,18,19,25	1-7,20-22, 30-36,44-47
2	39,43,47,49,59,64, 67, 69	1,2,4,5,12,18-20	1-7,9-11, 20-22,30-39
N178:l	39,44,59,64,68,69	1,2,12,18-20	1-7, 20-22,30-39
2	46	3	8
3	55	11	18, 19
4	59	12	20-22
5	64	18	30-33
6	71	22	40
7	59	12	20-22
8	61	13	23
9	75	25	44-47
N179:l	75	26	48
2	75	26	48
N180	44	2	5-7
N181:l	43, 59	2, 12	5-7, 20-22
2	39,43,47,59,61,64,68	1,2,4,12,15,18,19	1-7,9,10,20- 25,26,30-36
N182:l	71	22	40
2	71	22	40
N183	47	4	9, 10
N184.-1	40,44,60,64,68,69,75	1,2,12,18-19,20,25	1-7,20-22, 30- 39,44-47
2	40,44,64,68,69,75	1,2,18-20,25	1-7,30-39 44-47
N185:l	46	3	8
2	68	19	34-36
3	82	32	57
N304:2	80	30	55
3	80	30	55
N395:l	62	16	27
N396:l	72	24
N501	84	34	58
N506:l	63	17	28, 29
2	65	18	30-33
3	61	14	24
4	53	9	16
6	53	10	17
7	50	8	15
8	50	7	14
9	50	6	12, 13
10	44	2	5-7
11	46	3	8
14	72	23	41-43
15	69	20	37-39
16	77	27	49, 50
17	78	28	51, 52
20	75	26	48
N509	65	18	30-33
N515	65	18	30-33
N521	80	29	53, 54
N522	80	29	53, 54
N523	81	31	56

Motion 1986/87 Utskottets yttrande s.	Utskottets hemställan moment	Reservation nr
N525	75	26	48
N526	59	12	20-22
N527	61	15	25, 26
N534:l	40	1	1-4
N535	44	2	5-7
N536:l	72	23	41-43
2	72	23	41-43
N540	83	33
N544:l	55	11	18, 19
2	55	11	18, 19
N548	40	1	1-4
N550	49	5	11
N551:1	39	1	1-4
2	39, 78	1, 28	1-4, 51, 52
3	44	2	5-7
4	64	18	30-33
5	64	18	30-33
6	61	15	25, 26
9	52	9	16

NU 1987/88:7
Bilaga

133

Innehåll

NU 1987/88:7

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Proposition 1986187:159

Förslag m. m

Huvudsakligt innehåll .

Proposition 1986187:167

Förslag

Förslagets innebörd ...

Motionerna 5

Yrkanden 5

Motivering 10

Kompletterande uppgifter 17

Riksdagsbeslut om kärnkraftsprogrammet m.m 17

Tiden före folkomröstningen 17

Folkomröstningen år 1980 17

Riksdagsbehandling efter folkomröstningen 18

Lagen om kärnteknisk verksamhet, m.m 18

1981 års energikommitté 19

1985 års riktlinjer för energipolitiken 19

Riksdagsbeslut våren 1986 20

Förbud mot nya kärnkraftsreaktorer 21

Radioaktivt avfall 21

Nya utredningar 24

Delegation för elanvändningsfrågor 24

Utredning om indirekta skatter 26

Utredning om beredskapen mot utsläpp av radioaktiva ämnen .. 27

Vissa uppdrag till statens energiverk 27

Frågor om kärnkraftens avveckling 27

Kommunal energiplanering 27

Elbelastningens utveckling och tillkomst av ny elproduktion 28

Kärnkraften i Sverige 29

Produktion av elenergi 29

Alternativa sätt att beräkna energitillförseln 30

Energibolag efter mönster av partrederier 34

Utskottet

Inledning

Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

Avvecklingen av kärnkraften

Övriga frågor om kärnkraft

Inledning

Information

35

35

38

41

47

47

47

4

4

4

5
5
5

Kärnvärmereaktorer

Internationella frågor

Åtgärder för hantering av använt kärnbränsle

Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m

Utländskt kärnavfall m.m

Situationen i kraftsystemet

Prissättningen på elenergi m.m

Bakgrund

Allmänna riktlinjer

Vissa energiskatter

Eltaxor, m.m

Elhushållning och elersättning

Ny elproduktion

Allmänna riktlinjer, m.m

Mottryckskraft

Småskalig kraftproduktion

Vindkraft

Utveckling och demonstration av ny energiteknik

Solvärme m.m

Kol

Inhemska bränslen

Naturgas

Övrigt om energiproduktion och energihushållning

Energistatistik

Övrigt

Hemställan

Reservationer

1. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (m)

2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (fp)

3. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (c)

4. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (vpk)

5. Avvecklingsplan för kärnkraften, m.m. (m)

6. Avvecklingsplan för kärnkraften, m.m. (c, vpk)

7. Avvecklingsplan för kärnkraften, m.m. (fp)

8. Urdrifttagande av kärnkraftsreaktorer (c, vpk)

9. Information om kärnkraftsproduktion, m.m. (m)

10. Information om kärnkraftsproduktion, m.m. (fp)

11. Kärnvärmereaktorer (m)

12. Förbud mot export av kärnkraftsreaktorer, m.m. (c, vpk)

13. Förbud mot export av kärnkraftsreaktorer, m.m. (fp)

14. Internationella organ (c, vpk)

15. Studie om kärnkraft och kärnvapen (c, vpk)

16. Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle (c, vpk)

17. Utländskt och svenskt kärnavfall (c, vpk)

18. Situationen i kraftsystemet (m, fp)

19. Situationen i kraftsystemet (c, vpk)

20. Prissättningen på elenergi (m)

21. Prissättningen på elenergi (c, vpk) 105 NU 1987/88:7

22. Prissättningen på elenergi (fp) 107

23. Uranskatt (c, vpk) 108

24. Skatt på elenergi från kärnkraftverk (vpk) 108

25. Kostnadsanpassad eltaxa (c, vpk) 109

26. Kostnadsanpassad eltaxa (fp) 110

27. Prispåverkan av överföringsförluster (c) 110

28. Kärnkraftens kostnader (c) 110

29. Kärnkraftens kostnader (vpk) 110

30. Elhushållningochelersättning(m) lil

31. Elhushållning och elersättning (fp) 112

32. Elhushållning och elersättning (c) 113

33. Elhushållning och elersättning (vpk) 115

34. Ny elproduktion (m) 116

35. Ny elproduktion (c, vpk) 117

36. Ny elproduktion (fp) 117

37. Mottryckskraft (m) 118

38. Mottryckskraft (c, vpk) 118

39. Mottryckskraft (fp) 119

40. Garantiprisförvisselkraft, m.m. (m,fp,c) 120

41. Utveckling av vindkraft (m) 120

42. Utveckling av vindkraft (c) 121

43. Utveckling av vindkraft (vpk) 122

44. Utveckling och demonstration av ny teknik (m) 123

45. Utveckling och demonstration av ny teknik (fp) 123

46. Utveckling och demonstration av ny teknik (c) 124

47. Utveckling och demonstration av ny teknik (vpk) 125

48. Investeringsstöd till solvärmeanläggningar (c, vpk) 125

49. Importlicenser för kol (c) 126

50. Importlicenser för kol (vpk) 127

51. Inhemska bränslen m.m. (c, vpk) 127

52. Inhemska bränslen m.m. (fp) 128

53. Östgasprojektet (fp) 128

54. Östgasprojektet (vpk) 128

55. Gruv-och gassamarbete med Sovjetunionen (vpk) 129

56. Karlshamns oljekraftverk (vpk) 130

57. Redovisning av vissa energisatsningar (c, vpk) 130

58. Energistatistik (m) 131

Bilaga

Översikt av utskottets behandling av motionerna 132

gotab Stockholm 1987 14007

136