Näringsutskottets betänkande
1987/88:5

om teknikutveckling inom varvsindustrin

1987/88:5

Ärendet

I detta betänkande behandlas två motioner om åtgärder i syfte att stödja
ombyggnad och modernisering av begagnade fartyg.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker krav i en motion (fp) bl.a. på att gällande begränsningar i
fråga om fartygs ålder m.m. vid statliga kreditgarantier avseende ombyggnader
skall slopas. Vidare avstyrks krav i en annan motion av samma motionär
på särskilda statliga insatser till stöd för teknisk utveckling på området.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1986/87:T623 av Margareta Fogelberg (fp) vari - med hänvisning till motion
1986/87:N436 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om slopande av åldersbegränsning för fartygskrediter.

1986/87:N436 av Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
åtgärder för teknikutveckling inom varvsnäringen.

Motivering

I motion 1986/87:N436 hänvisas till en skrivelse från Sveriges redareförening
till regeringen den 27 november 1985 med hemställan om åtgärder för att
stimulera tekniskt utvecklingsarbete vid ombyggnad och modernisering av
befintligt tonnage. Motionären ansluter sig till vad Redareföreningen anfört
om att det inom svensk sjöfartsnäring föreligger ett ökande intresse för att
genom ombyggnad och modernisering förbättra ekonomin och konkurrenskraften
hos befintligt tonnage och anpassa det till ändrade behov på
marknaden. Intresset för investeringar i nyproduktion i samma syfte har
minskat till följd av bristen på medel. Ombyggnad och modernisering av
medelålders fartyg i gott skick är mindre kapitalkrävande än nybyggnad men

1 Riksdagen 1987188.17sami Nr 5

kan resultera i betydligt bättre ekonomi. Mycket tyder, anförs det, på att det
inte finns något område inom sjöfarten där det finns större omedelbart behov
av teknisk forskning och utveckling än inom ombyggnads- och moderniseringsområdet.

Vidare återges i motionen förslag från Redareföreningen om att, jämsides
med åtgärder för att stimulera tekniskt utvecklingsarbete, åtgärder skall
vidtas för att förbättra finansieringsmöjligheterna för fartygsombyggnader
och moderniseringar. Bl.a. bör de av staten garanterade krediterna för
ombyggnader och moderniseringar kunna ställas till förfogande på villkor
som stimulerar till ombyggnad och modernisering, anförs det. Nuvarande
snäva åldersbegränsningar för fartyg, som kan erhålla kreditgarantier genom
nämnden för fartygskreditgarantier (numera statens industriverk) eller
genom Svenska skeppshypotekskassan och lånenämnden för den mindre
skeppsfarten, bör slopas.

I motionen kritiseras regeringen för att den inte har vidtagit några åtgärder
av det slag som har begärts av Redareföreningen i nämnda skrivelse.

Uppgifter i anslutning till motionerna
Stöd till marinteknisk forskning

Staten lämnar ett betydande stöd till marinteknisk forskning och utveckling.
Den allmänna bakgrunden härtill är att Sverige har ett stort beroende av
sjötransporter och att det, trots nedläggningen av de stora nybyggnadsvarven
och minskningen av den svenska handelsflottan, anses böra finnas kompetens
inom landet beträffande konstruktion, byggande och drift av fartyg.
Ansvaret för den statliga stödverksamheten är fördelat i huvudsak mellan tre
myndigheter, nämligen styrelsen för teknisk utveckling (STU), transportforskningsberedningen
(TFB) och statens industriverk (SIND).

Stödet genom STU lämnas i två former. Under den senaste treårsperioden
har drygt 14milj. kr. beviljats till etts.k. ramprogram för kunskapsutveckling
inom det hydrodynamiska området avseende bl.a. forskning rörande strömningsmekanik,
kavitation och vågteori. Regeringen har nyligen godkänt ett
nytt ramprogram på detta område. Programmet innebär insatser för ca 9
milj. kr. budgetåren 1987/88-1989/90. Det genomförs under ledning av en
styrgrupp med företrädare för forskning och näringsliv. Arbetet bedrivs hos
högskolor och forskningsinstitutioner.

Vidare lämnar STU stöd till ett program för kollektiv marinteknisk
forskning i samarbete med Sveriges varvsindustriförening. Även detta
program har nyligen förlängts för en treårsperiod. Insatserna uppgår till
totalt ca 15 milj. kr. under perioden, varav 40 % är statens andel.
Programmet är indelat i fem forskningsområden, nämligen tekniska systemstudier,
hydromekanik, struktur, maskinteknik och produktionsteknik.
Arbetet bedrivs såväl inom varvsföretagen som hos högskolor och institutioner.

TFB ger visst stöd till sjöfartsteknisk forskning, främst systemorienterad
forskning rörande driftsekonomi m.m. Under den senaste femårsperioden

NU 1987/88:5

har TFB satsat nära 5 milj. kr. på forsknings- och utvecklingsarbete med syfte
att minska bränsleförbrukningen bl.a. genom höjning av verkningsgraden i
fartygsmaskinerier. Under samma period har nära 4 milj.kr. använts för
undersökningar av bl.a. sjöegenskaper, skrovformer och säkerhetskriterier.
Arbetet har utförts huvudsakligen vid olika forskningsinstitutioner i nära
samarbete med rederier och varv. De angivna programmen väntas komma
att avslutas under år 1988.

Sedan år 1984 har ett program för havsindustriell kompetensutveckling
bedrivits med SIND som ansvarig myndighet. Programmet är inriktat på
teknik för utforskning och tillståndskontrol! av havet, undervattensteknik
Och arktisk teknik. I proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet (s. 202) föreslogs en förlängning av programmet i avvaktan på en
översyn av den havstekniska verksamheten, vilket också blev riksdagens
beslut (NU 1986/87:30). Regeringen har nyligen uppdragit åt riksrevisionsverket
att utföra den nämnda översynen.

Det marintekniska forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs med
statligt stöd är inte i första hand inriktat på modernisering av befintligt
tonnage, även om ett antal av de ingående projekten - särskilt inom STU:s
och TFB:s program - torde ha ett betydande intresse även i detta
sammanhang. Emellertid har frågor om ombyggnad och modernisering av
fartyg särskilt studerats av SSPA Maritime Consulting AB (tidigare statens
skeppsprovningsanstalt) inom ramen för ett projekt som benämns Förbättra
dagens fartyg och fartygssystern. I en nyligen färdigställd preliminär projektstudie
anges ett antal möjliga insatsområden, som nu skall värderas och
prioriteras i samråd med olika intressenter inom bl.a. rederinäringen. Något
beslut om att man skall genomföra projektet har dock ännu inte fattats.

Det kan tilläggas att Sveriges redareförening nyligen fattat beslut om en
utredning om fartygens drift och bemanning med sikte på att klarlägga
möjligheterna till en kraftig minskning av besättningarnas storlek. I utredningen,
som beräknas vara avslutad under första halvåret 1988, ingår bl.a.
analyser av olika tekniska system som kan utnyttjas för att minska
personalbehovet. Även detta arbete torde vara av visst intresse i samband
med modernisering av befintligt tonnage.

Varvsstöd

Bestämmelser om det statliga varvsstödet har meddelats i förordningen
(1986:553) om statligt stöd till fartygsfinansiering. Förordningen utfärdades
efter riksdagens beslut våren 1986 om begränsat fortsatt stöd till svensk
varvsindustri under en treårsperiod (prop. 1985/86:120, NU 1985/86:34, rskr.
1985/86:314).

Stöd får endast avse fartyg med en bruttodräktighet av minst 200 ton.
Förutom för nybyggnad får stöd lämnas för större ombyggnad av fartyg,
varmed avses arbete för att förändra, förbättra eller modernisera ett fartyg,
om ersättningen härför uppgår till minst 1,5 milj. kr. Stöd lämnas i form av
kreditgaranti, räntestöd eller kontantstöd.

Enligt förordningen får kreditgaranti beviljas både för lån som tas upp av
svenska varvsföretag (refinansieringslån och fartygsbyggnadslån) och för lån

NU 1987/88:5

som tas upp av beställare hos sådana företag (beställares lån). Garanti får
uppgå till högst 90 % av det kontrakterade värdet. Som villkor gäller vidare
bl.a. att kreditgaranti får beviljas längst för 15 år efter tidpunkten för
leverans. Om särskilda skäl föranleder det, får regeringen medge att garanti
lämnas för tid överstigande 15 år.

För vissa typer av kreditgarantier gäller något restriktivare tidsgränser.
Kreditgaranti som avser beställares lån får beviljas för lån med en löptid av
längst tolv år efter tidpunkten för leverans eller, i fråga om tekniskt
avancerade fartyg, längst 15 år. Samma tidsgränser gäller vid garantier för
refinansieringslån. Om varvsföretagets kredit till beställaren överstiger fem
år och avser en större ombyggnad får garanti beviljas endast om det finns
särskilda skäl.

De angivna tids- och belåningsgränserna gäller endast om beställaren är
svensk. Om beställaren är utländsk gäller de villkor som har överenskommits
inom OECD, innebärande bl.a. att den längsta tillåtna löptiden för lån är åtta
och ett halvt år och att garanti får motsvara högst 80 % av kontraktspriset.

Räntestöd får lämnas för att delvis bekosta räntan vid finansiering av
nybyggnad eller större ombyggnad av fartyg som beställs av en svensk
beställare vid ett svenskt varvsföretag. Räntestöd förutsätter att ett konkurrerande
utländskt varv på grund av utländskt stöd erbjuder särskilt förmånliga
villkor. Räntestöd får lämnas endast om kreditgaranti enligt förordningen
har lämnats.

Kontantstöd, som utgör ett komplement till räntestödet, får lämnas i form
av kontant bidrag till beställare i fall då denne finansierar beställningen utan
statsgaranterade lån.

De tre nämnda formerna av stöd får lämnas endast för beställningar före
utgången av år 1989.

Frågor om varvsstöd handläggs från den 1 juli 1986 av statens industriverk.
Beträffande kreditgarantier lämnar dock industriverket endast utfästelse om
garanti, medan det slutliga beslutet fattas av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Enligt uppgift från industriverket tillämpas de angivna reglerna för
kreditgarantier avseende svenska beställare med viss flexibilitet. Vid ombyggnad
lämnas normalt garanti för lån med en löptid av högst fem år. I
somliga fall beviljas dock garanti för längre tid. I varje ärende görs en
bedömning av fartygets återstående tekniska och kommersiella livslängd
efter ombyggnaden. Statens krav på fullgod säkerhet för sina garantiåtaganden
är avgörande för ställningstagandet till frågan om garantitiden.

Långivning till rederiföretag

Svenska skeppshypotekskassan har till ändamål att medverka vid finansiering
av rederiverksamhet i Sverige genom att lämna huvudsakligen
långfristiga lån eller ikläda sig garanti för sådana lån. Verksamheten regleras
genom lagen (1980:1097, ändrad 1985:1088) om Svenska skeppshypotekskassan.
Kassan anskaffar medel för sin verksamhet främst genom att
emittera obligationer. Staten har ställt garantier för kassans förbindelser.

Lån från kassan får lämnas på högst 15 år. För lån skall vara ställd
betryggande säkerhet. I de fall då borgen av staten eller bank inte har ställts

NU 1987/88:5

skall säkerhet i form av inteckning i svenskt fartyg ställas. Sådan inteckning
skall ligga inom 70 % av fartygets beräknade värde. Som säkerhet får inte
godtas inteckning i fartyg som är äldre än 20 år.

Regeringen har i proposition 1987/88:25 med förslag om tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 (bilaga 8) lagt fram förslag om
ändrade regler för verksamheten vid Svenska skeppshypotekskassan. Förslaget
- som utskottet inom kort skall behandla - innebär bl.a. att kassan skall
ha möjlighet att belåna utlandsregistrerade fartyg och att belåningsgränsen i
särskilda fall skall kunna höjas till 80 %.

Viss långivning till den mindre skeppsfarten sker för närvarande direkt
över statsbudgeten. Lån kan enligt förordningen (1971:324, omtryckt
1980:462) om lån till den mindre skeppsfarten beviljas svenskt rederiföretag
för förvärv, ombyggnad eller reparation av mindre fartyg. Lån får beviljas
med belopp inom 90 % av fartygets uppskattade värde. Återbetalning av lån
skall vara avslutad senast 15 år från den dag då fartyget som nybyggt
levererades. Frågor om lån enligt förordningen prövas av en särskild
myndighet, lånenämnden för den mindre skeppsfarten. I proposition 1987/
88:25 föreslås att långivningen till den mindre skeppsfarten skall tas över av
Svenska skeppshypotekskassan och att lånenämnden skall upphöra.

Utskottet

De två motioner av samma motionär som utskottet nu behandlar grundas på
synpunkter och önskemål som framfördes av Sveriges redareförening till
regeringen för två år sedan under förberedelserna för 1986 års beslut om
varvspolitiken. Redareföreningens avsikt var att fästa regeringens uppmärksamhet
på behovet av forskning, utveckling och finansiering för att stimulera
till ombyggnad och modernisering av fartyg. Härigenom, menade man,
skulle varvspolitiken kunna bidra till att förbättra ekonomin och konkurrenskraften
inom den svenska sjöfarten.

Det beslut som sedan fattades av riksdagen våren 1986 innebar att det
statliga stödet till svensk varvsindustri skall fortsätta i begränsad omfattning
till utgången av år 1989, främst i form av kreditgarantier. Som framgått av
den tidigare redogörelsen kan stöd utgå till såväl ombyggnad som nybyggnad
vid svenskt varvsföretag. Vissa begränsningar gäller avseende löptiden för
garanterade lån, som i fall då beställaren är svensk får uppgå till i princip
längst 15 år vid nybyggnad och längst 5 år vid ombyggnad. Bakgrunden härtill
är att säkerhet för statens garanti lämnas huvudsakligen i form av panträtt i
fartyget, som har en begränsad teknisk och kommersiell livslängd. Hänsyn
tas dock vid garantigivningen till förhållandena i varje särskilt fall. Också för
långivningen till rederiföretagen genom Svenska skeppshypotekskassan och
lånenämnden för den mindre skeppsfarten gäller vissa gränser för lånetid,
fartygets ålder m.m.

I motion 1986/87:T623 (fp) begärs, med hänvisning till Redareföreningens
skrivelse, att de nämnda tids- och åldersgränserna vid finansiering av
fartygsombyggnader skall slopas.

Det är enligt utskottets mening önskvärt att de återstående svenska varven
utnyttjas för ombyggnad och modernisering av fartyg, vilket kan bidra till att

NU 1987/88:5

viss varvsindustriell kapacitet bibehålls inom landet. Såvitt utskottet har
kunnat finna utgör emellertid nuvarande tids- och åldersgränser vid finansieringen
av fartygsombyggnader knappast något reellt hinder för verksamheten.
Det finns på dagens fartygsmarknad god tillgång till lämpliga
ombyggnadsobjekt som är endast några år gamla. Utskottet vill vidare erinra
om att 1986 års beslut om det statliga varvsstödet tog sikte på en fortsatt
minskning av stödet. Mot en liberalisering av bestämmelserna om finansiering
av fartygsombyggnader talar också att statens säkerheter för sina
åtaganden därigenom skulle kunna försämras.

Med hänsyn till vad som anförts kan utskottet inte biträda motion
1986/87:T623 (fp).

I motion 1986/87: N436 (fp) föreslås åtgärder från statens sida för att främja
teknikutveckling avseende fartygsombyggnader. En redogörelse för det
statliga stödet till marinteknisk forskning och utveckling har lämnats i det
föregående. Därav framgår att staten lämnar ett betydande stöd, främst
genom styrelsen för teknisk utveckling, och att detta stöd kommer att
fortsätta under de närmaste åren. Stödet är inriktat på grundläggande
forsknings- och utvecklingsarbete, vars resultat endast till viss del torde vara
tillämpligt på ombyggnad och modernisering av fartyg. Det finns dock
möjligheter för berörda intressenter på det marintekniska området - liksom
på andra teknikområden - att påverka inriktningen av de statliga insatserna
inom ramen för samfinansierade program.

Utskottet anser det motiverat att staten, trots de senaste årens strukturomvandling
inom varvs- och rederinäringarna, lämnar fortsatt stöd till marinteknisk
forskning och utveckling. Det är angeläget att den betydande kompetens
på området som finns hos svenska företag kan vidmakthållas och utvecklas.
Emellertid finner utskottet inte anledning för riksdagen att ta något initiativ
till sådana särskilda insatser på området som begärs i motion 1986/87:N436
(fp). Även denna motion avstyrks alltså.

Utskottet hemställer

1. beträffande finansiering av fartygsombyggnader
att riksdagen avslår motion 1986/87:T623,

2. beträffande teknikutveckling avseende fartygsombyggnader
att riksdagen avslår motion 1986/87:N436.

Stockholm den 24 november 1987
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten
Svensson (m). Birgitta Johansson (s), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m),
Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sven-Åke Nygårds (s), Elving
Andersson (c) och John Andersson (vpk).

NU 1987/88:5

gotab Stockholm 1987 13716