Näringsutskottets betänkande
1987/88:30

om ny kontrollordning för elektrisk materiel, m.m. NU

(prop. 1987/88:82) 1987/88:30

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1987/88:82 om en ny kontrollordning för elektrisk
materiel, m.m.,

dels fyra motioner som har väckts med anledning av propositionen.

Upplysningar i ärendet har lämnats av företrädare för statens energiverk, för
Svenska elektriska kommissionen, SEK, och för SEMKO, Svenska Elektriska
Materielkontrollanstalten AB.

Sammanfattning

Utskottet lämnar utan erinran den redovisning av en ny kontrollordning för
elektrisk materiel som lämnas i propositionen. Samtidigt avstyrker utskottet
en motion (vpk) med krav på bibehållande av nuvarande obligatoriska
typkontroll genom SEMKO. Detta krav följs upp i reservationer (vpk).

Vidare tillstyrker utskottet förslag till lagändringar som sammanhänger
med den nya kontrollordningen. Motionsyrkanden (s; c) om vissa ändringar i
förslagen avstyrks.

Propositionen
Förslag m.m.

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet - industriminister Thage G Peterson - i bilaga 1 till propositionen
har anfört om en ny kontrollordning för elektrisk materiel, m.m.

Vidare föreslår regeringen - efter föredragning av statsrådet Birgitta Dahl -att riksdagen antar inom miljö- och energidepartementet upprättade förslag
till

1. lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Lagförslagen finns i bilaga 2.2 till propositionen (s. 64-70).

1 Riksdagen 1987188. 17sami. Nr 30

Huvudsakligt innehåll

I propositionen redovisas en ny kontrollordning för elektrisk materiel samt
föreslås vissa därav föranledda ändringar i bl.a. lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen).

Förslagen har sin bakgrund dels i en översyn av reglerna inom området
teknisk provning och kontroll som de senaste åren har pågått inom
regeringskansliet, dels i en översyn av kontrollordningen för elektrisk
materiel som har gjorts i syfte att åstadkomma en anpassning till den ordning
som tillämpas inom de europeiska gemenskaperna, EG. De bygger på
betänkandet (Ds I 1986:1) Effektivare kontroll och underlättad handel -förslag till nya regler för kontroll av elektrisk materiel. Med anledning av
synpunkter som har kommit fram vid remissbehandlingen av betänkandet
har ärendet beretts vidare i regeringskansliet. Överläggningar i frågan har
också ägt rum med Finland och Norge. Den nya kontrollordning som
redovisas i propositionen är i sina huvuddrag gemensam för Sverige och
Norge.

Enligt nuvarande bestämmelser om kontroll av elektrisk materiel i Sverige
måste huvuddelen av de elektriska produkter som säljs till allmänheten vara
provade och typgodkända av SEMKO, Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten
AB, som är riksprovplats för elektriska artiklar. Produkter som har
godkänts ”S-märks”.

Enligt den nya kontrollordningen öppnas möjlighet för tillverkare och
importörer att - som alternativ till SEMKO-kontroll med åtföljande
S-märkning - utföra motsvarande kontroll vid vissa andra med SEMKO
samarbetande provningsinstitutioner eller att själva utföra denna kontroll,
som i så fall övervakas av SEMKO. Kravet på typgodkännande av SEMKO
ersätts för flertalet produkter med ett krav på registrering före marknadstillträdet.
Vid registreringen - som avses ske hos SEMKO - skall styrkas att
produkten uppfyller kraven i svensk standard för sådan materiel, vilket
innebär att den förutsätts också uppfylla de krav på säkerhet som ställs av de
ansvariga myndigheterna, i första hand statens energiverk. För en begränsad
grupp högriskprodukter behålls dock kravet på förhandsgodkännande av
SEMKO.

Ett viktigt inslag i den nya kontrollordningen är en förstärkt marknadskontroll.
Ansvaret för denna avses ligga hos tillsynsmyndigheten statens
energiverk, som vid utförandet av kontrollen antas komma att ta vara på de
resurser som för närvarande finns främst hos SEMKO. Vidare förutsätts ett
ökat deltagande av myndigheter i internationellt standardiseringsarbete.

Kostnaderna för den nya kontrollordningen antas inte komma att överstiga
nuvarande nivå. Avgifter som tas ut för registrering avses komma att
användas för att finansiera även annan verksamhet, bl.a. marknadskontroll,
information och deltagande i internationellt harmoniseringsarbete. Avsikten
är att kostnader och intäkter skall redovisas på ett särskilt anslag till statens
energiverk. Förslag härom läggs dock inte fram nu.

I anslutning till den nya kontrollordningen föreslås i propositionen vissa
ändringar i ellagen. Förslagen innebär bl.a. att tillsynsmyndigheten får ökade
befogenheter och att regler om registrering som förutsättning för överlåtelse

NU 1987/88:30

m.m. av elartiklar införs. En sanktionsavgift införs för den som inte följer
reglerna om registreringsskyldighet. Avgiften skall motsvara 25 % av
vederlaget för varje exemplar av artikel som har överlåtits eller hyrts ut.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1988. Den nya kontrollordningen
planeras bli införd successivt fr.o.m. den 1 juli 1989.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1987/88:N17 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ny
kontrollordning [för] elektrisk materiel.

1987/88:N18 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. avslår propositionens förslag om slopande av den obligatoriska kontrollen
av elektrisk materiel,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
behovet av en förstärkning av SEMKO.

1987/88:N19 av Gustav Persson (s) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att ellagen skall omfatta även brott mot godkännandeplikten,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
statens energiverk i ellagen bör få uttalad rätt att använda produktåterkallelseåläggande
för att eliminera risker från materiel som befunnits farlig på
marknaden,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
SEMKO:s uppgifter,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
viss marknadskontroll skall kunna utföras för materiel utanför den obligatoriska
kontrollen.

1987/88:N20 av Jan Hyttring (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om ändring i
lagen om elektriska anläggningar (1902:71) beträffande a) produktåterkallelse,
b) marknadskontroll, c) sanktionsavgifter i enlighet med vad som anförs i
motionen.

Motivering

I detta avsnitt redovisas i korthet vissa allmänna synpunkter i motionerna. I
övrigt refereras motiveringen för motionsyrkandena i anslutning till behandlingen
av olika sakfrågor under rubriken Utskottet.

Den svenska elsäkerheten måste bibehållas på en hög nivå, anförs det i
motion 1987/88:N17 (s). De nuvarande bestämmelserna om S-märkning är
väl kända och det befintliga systemet har fungerat väl. En ändrad lagstiftning
får inte ge upphov till en sämre säkerhet för konsumenter och för dem som
arbetar med elmateriel.

Motionärerna framför följande synpunkter och önskemål rörande den nya

NU 1987/88:30

kontrollordningen. Det bör ske en uppföljning av verksamheten vid de
provningsinstitutioner som enligt den nya ordningen skall kunna lämna intyg
om överenstämmelse med svensk standard. Även tillverkares egenprovning
skall följas upp. Marknadskontrollen bör vara effektiv och kontinuerlig. Vid
försäljningstillfället bör det genom en enhetlig märkning framgå att varan är
registrerad. Krav på förhandsgodkännande bör behållas för produkter när
det ställs särskilda krav på barnsäkerhet. Åtgärder bör vidtas för att öka den
frivilliga S-märkningen. Konsumenterna bör informeras om de ändrade
förhållandena.

I motionerna 1987/88:N 19 (s) och 1987/88:N20 (c) godtas i huvudsak den
föreslagna nya kontrollordningen. Motionärerna framför dock vissa till
innebörden identiska yrkanden om modifieringar. Dessa yrkanden, som
gäller bl.a. vissa författningsfrågor, behandlas under rubriken Utskottet.

Vänsterpartiet kommunisterna tar i partimotionen 1987/88:N18 avstånd
från den i propositionen redovisade nya kontrollordningen. Partiet ser det
som angeläget att Sverige bibehåller nuvarande höga elsäkerhet och t.o.m.
förstärker den. Man menar att ett avskaffande av den svenska obligatoriska
provningen innebär en klar försämring av förutsättningarna härför. I
motionen betraktas frågan också i ett vidare perspektiv. De påtryckningar
som EG nu utövar för att Sverige skall ändra sin lagstiftning på elsäkerhetsområdet
kommer att följas av krav på försämrad säkerhet även inom
arbetsmiljön, anförs det. ”Det är en oacceptabel utveckling som inletts.”

I motionen sägs vidare att SEMKO - som även i fortsättningen antas svara
för den obligatoriska kontrollen av elmateriel - behöver förstärkas och att
dess ställning som riksprovplats bör bibehållas.

Gällande ordning

Den nuvarande kontrollordningen för elektrisk materiel i Sverige grundas
ytterst på ellagen. Denna lag innehåller inga direkta föreskrifter om
elsäkerhet, även om de risker som är förknippade med elanvändning utgör
motivet för lagens bestämmelser om tillstånd (koncession) m.m. I stället
finns i lagen (15 §) ett generellt bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter om elektriska
anläggningar, anordningar som är avsedda att anslutas till sådana anläggningar,
elektrisk materiel och elektriska installationer.

Med stöd av nämnda bemyndigande har regeringen utfärdat flera förordningar
med bestämmelser som syftar till elsäkerhet. Av intresse i detta
sammanhang är främst förordningen (1977:585) om elektrisk materiel m.m.
Denna gäller anordningar som är avsedda att anslutas till starkströmsanläggningar
och elektrisk materiel som är avsedd att användas i eller vid sådana
anläggningar. Enligt förordningen får statens energiverk föreskriva att
anordningar eller materiel inte får användas, innehas, saluföras, upplåtas
eller förvärvas utan särskild förhandskontroll. Energiverket har också
meddelat sådana föreskrifter beträffande viss närmare angiven materiel, i
huvudsak materiel för hem och hushåll samt installationsmateriel för
lågspänning.

Kontrollverksamheten handhas av SEMKO, som är riksprovplats enligt

NU 1987/88:30

förordningen (1985:1107) om riksprovplatser och auktoriserade provplatser
m.m. SEMKO ägs till 51 % av staten och till resterande del av Svenska
elverksföreningen och Svenska brandförsvarsföreningen. Företaget finansieras
främst genom avgifter från kontrollverksamheten. För verksamhetsåret
1986/87 uppgick dessa till ca 77 milj. kr. Myndighetsuppgiften att besluta
i kontrollärenden har delegerats till SEMKO från statens energiverk.

Kontrollen hos SEMKO sker nästan uteslutande som typkontroll av
enstaka exemplar. Det åligger innehavaren av ett typgodkännande att se till
att varje levererat exemplar överensstämmer med det godkända. Kontroll av
att så är fallet kan ske i form av bl.a. typefterkontroll. Denna kontroll uppgår
till ca 5 % av SEMKO:s totala provningsverksamhet.

Produktkrav och provningsmetoder återfinns i av energiverket fastställda
bestämmelser. Dessa bygger huvudsakligen på produktstandarder för elektrisk
materiel, vilka innehåller säkerhetskrav även i andra avseenden än
beträffande elsäkerhet enligt föreskrifter av bl.a. arbetarskyddsstyrelsen,
statens strålskyddsinstitut och statens planverk. S-märkningen av en vid
SEMKO:s typprovning godkänd materiel innebär alltså att alla standardens
krav har bedömts uppfyllda och att materielen därmed också uppfyller
gällande säkerhetskrav med hänsyn till såväl elektriska som andra risker.

Av det sagda framgår att kontrollen på elmaterielområdet - liksom på
andra områden - väsentligen bygger på produktkrav angivna i standarder.
Av särskilt intresse i detta sammanhang är produktstandarder, som innehåller
tekniska specifikationer för angivna produkter. Standarder och standardiseringsorgan
finns på såväl nationell som internationell nivå. Standarder är
alltid frivilliga överenskommelser och standardiseringsorgan är som regel
enskilda organ med oberoende ställning. Även om standardiseringsverksamheten
sålunda inte har offentligrättslig karaktär anknyter myndigheterna i
ökande utsträckning till standarder i sina bestämmelser om farliga produkter.

För svenska standarder på elområdet svarar Svenska elektriska kommissionen,
SEK, som är medlem i det internationella standardiseringsorganet
IEC och i det motsvarande europeiska organet CENELEC. En långtgående
harmonisering av produktkraven för elmateriel har genomförts. Samma
regler gäller i huvudsak såväl i Sverige och övriga EFTA-länder som i EG.

Mot bakgrund härav har det varit möjligt att upprätta olika internationella
system för ömsesidigt godtagande av provningsresultat. Exempel härpå är
CB-systemet inom IEC, CCA-systemet inom CENELEC och EMKOsystemet
inom Norden. Sverige deltar genom SEMKO i dessa tre system. Ett
provningsresultat från ett erkänt provningsorgan i ett land som är anslutet till
något av systemen kan läggas till grund för godkännande i ett annat anslutet
land utan förnyad provning.

I propositionen behandlas i första hand frågan om kontroll av elektrisk
materiel för vilken krav på godkännande av SEMKO för närvarande gäller,
dvs. materiel för hem och hushåll och installationsmateriel för högspänning.
Materiel som används företrädesvis på arbetsplatser faller däremot i
huvudsak utanför såväl den nuvarande som den föreslagna kontrollordningen.
Även sådan materiel måste dock uppfylla föreskrivande myndigheters
krav på säkerhet. Produkter utförda enligt svensk standard förutsätts

NU 1987/88:30

uppfylla dessa krav. Viss kontroll utövas av statens elektriska inspektion,
som därvid samarbetar med yrkesinspektionen.

Utskottet

Inledning

Syftet med den nya kontrollordning för elektrisk materiel som redovisas i
propositionen är att den svenska elmaterielkontrollen skall vara anpassad till
den ordning som råder inom EG med bibehållande av nuvarande nivå i vad
avser elsäkerhet och konsumentskydd. Anpassningen innebär att den
nuvarande obligatoriska typkontrollen vid SEMKO slopas. Å andra sidan
förstärks andra element i kontrollordningen, främst marknadskontrollen och
påföljdssystemet.

I formellt hänseende ankommer det på regeringen att besluta om
kontrollordningen för elektrisk materiel med stöd av allmänna bemyndiganden
i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar (ellagen). Med hänsyn till frågans principiella betydelse har
dock regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av en redogörelse för den
tilltänkta nya kontrollordningen som lämnas av industriministern i propositionen.
På några punkter förutsätter den nya ordningen också lagändringar.
Förslag härom läggs fram i propositionen efter föredragning av miljö- och
energiministern.

Utskottet tar först upp frågan om kontrollordningen för elektrisk materiel.
Endast de ställningstaganden av industriministern som har föranlett motionsyrkanden
behandlas närmare. I övrigt har vad som anförs i propositionen om
den nya ordningen inte givit anledning till några erinringar eller kommentarer
från utskottets sida. Till sist tar utskottet upp lagförslagen.

Kontrollformer

En huvudpunkt i den nya kontrollordningen är att SEMKO:s typkontroll
med åtföljande ”S-märkning” ersätts av en registrering. Sådan materiel som
är frivilligt kontrollerad hos SEMKO registreras automatiskt. För annan
materiel krävs ett intyg om att materielen uppfyller svensk standard. Ett
sådant intyg skall styrkas genom ett provningsprotokoll som är utfärdat av en
provningsanstalt ansluten till något av de internationella system för ömsesidigt
godtagande av provningsresultat i vilka SEMKO deltar. Även ett
protokoll utfärdat av en tillverkare godtas under förutsättning att tillverkaren
har träffat avtal med SEMKO om egenprovning. Det beskrivna
registreringsförfarandet - som inte innebär någon teknisk granskning - skall
gälla för det stora flertalet produkter. För en begränsad grupp högriskprodukter
behålls dock kravet på förhandsgodkännande av SEMKO. Samma
gäller för materiel som inte är tillverkad enligt svensk standard.

Vänsterpartiet kommunisterna underkänner i motion 1987/88:N18 de
redovisade nya kontrollformerna. Ett slopande av den obligatoriska kontrollen
skulle innebära såväl en försämring av elsäkerheten som en betänklig
eftergift för påtryckningar från EG, hävdas det. Också i motion 1987/88:N17

NU 1987/88:30

(s) ges uttryck för oro för att de nya kontrollformerna kommer att leda till
försämrad elsäkerhet. Motionärerna för fram ett antal önskemål som enligt
deras uppfattning bör tillgodoses i samband med en avveckling av den
obligatoriska kontrollen. Utskottet redovisar i det följande dessa önskemål
och lämnar i anslutning därtill vissa kommentarer.

Ett första önskemål gäller produkter på vilka särskilda barnsäkerhetskrav
ställs. Motionärerna anser att sådana produkter även i fortsättningen skall
förhandsgodkännas av SEMKO. Utskottet har från statens energiverk
inhämtat att denna fråga kommer att beaktas då verket fastställer vilka
produkter som även i fortsättningen skall vara godkännandepliktiga.

Vidare sägs i motionen att det inte får råda något tvivel om att de utländska
institut som skall kunna utfärda provningsprotokoll som underlag för
registrering uppfyller svenska krav. Samma gäller tillverkarnas egenprovning.
Motionärerna ser det som angeläget att dessa verksamheter följs upp.
Utskottet vill här påpeka att SEMKO redan nu i stor utsträckning godtar
provningar av utländska organ inom ramen för de internationella systemen
för ömsesidigt godkännande. Utskottet har erfarit att dessa granskas noga
innan de ansluts till systemen och att de därefter utsätts för en fortlöpande
kontroll. Också sådan egenkontroll som bygger på att SEMKO övervakar
företagens kompetens och rutiner godtas av SEMKO som underlag för
godkännande enligt nuvarande ordning.

Ett tredje önskemål från motionärerna är att det vid försäljningstillfället
genom en enhetlig märkning skall framgå att en vara är registrerad. De
menar att en konsument omedelbart skall kunna förvissa sig om att en
produkt svarar mot svensk standard, dvs. att produkten är registrerad. Det
betecknas som otillfredsställande från säkerhetssynpunkt om konsumenten
måste ta kontakt med SEMKO för att få reda på om registrering har skett.
Utskottet hyser förståelse för denna synpunkt. En följd av den föreslagna nya
ordningen är att det kommer att finnas elmateriel på marknaden som är
registrerad - och som alltså uppfyller säkerhetskraven - men som inte är
S-märkt. Sådan materiel kan inte utan vidare särskiljas från materiel som inte
är registrerad och som alltså marknadsförs olovligt. Detta innebär från
konsumentsynpunkt en klar försämring i förhållande till nuvarande ordning.
Samtidigt är det enligt utskottets mening uppenbart att ett krav på särskild
märkning av registrerade elprodukter skulle utgöra ett grundskott mot den
föreslagna nya kontrollordningen. Denna syftar ju till en anpassning till den
ordning som gäller inom EG och som innebär bl.a. att nationella särkrav som
kan utgöra handelshinder i möjligaste mån skall elimineras. Utskottet anser
alltså att motionärernas önskemål på denna punkt inte kan tillgodoses inom
ramen för den nya kontrollordningen. Huruvida detta utgör ett tillräckligt
skäl för bibehållande av det nuvarande systemet kan emellertid avgöras först
efter en samlad bedömning av de olika elementen i den nya ordningen.
Utskottet återkommer strax härtill.

Vidare anför motionärerna att det kan behövas särskilda åtgärder för att
förmå tillverkare att frivilligt S-märka sina produkter. I enlighet med vad som
anförs i propositionen (s. 20) räknar utskottet med att möjligheterna till
S-märkning kommer att utnyttjas i stor omfattning även efter en övergång till
den nya kontrollordningen. Härför talar bl.a. att S-märket är synnerligen väl

NU 1987/88:30

etablerat och att det därför ligger i företagens intresse att produkter avsedda
för den svenska marknaden är S-märkta även om detta inte skulle vara
obligatoriskt. Utskottet har vid besök hos SEMKO inhämtat att också
SEMKO gör denna bedömning. Inför den väntade övergången till en ny
kontrollordning har SEMKO breddat sitt utbud av provningstjänster, vilket
har lett till såväl ökad verksamhet som en markant förbättring av det
ekonomiska resultatet.

Vidare anser motionärerna att det behövs information för att göra
konsumenterna uppmärksamma på de ändrade förhållandena vid en ny
kontrollordning. Utskottet, som delar denna uppfattning, hänvisar till vad
som i propositionen (s. 21) anförs om att de avgifter som skall tas ut vid
registreringen skall kunna användas för att finansiera bl.a. viss informationsverksamhet
hos både statens energiverk och SEMKO. Enligt vad utskottet
har erfarit planeras omfattande informationskampanjer riktade till såväl
konsumenter som tillverkare, importörer och distributörer.

Slutligen tas i motionen upp frågan om marknadskontrollen. En sådan kan
bli mycket omfattande om den skall vara en garanti för konsumenterna,
anförs det. Marknadskontrollen bör därför följas upp kontinuerligt. Utskottet
har samma uppfattning. Det framgår också av propositionen (s. 20) att en
förstärkt marknadskontroll ses som ett nödvändigt inslag i den nya kontrollordningen.
Utskottet vill för sin del inte utesluta att kostnaderna för en
tillfredsställande marknadskontroll kan komma att bli så betydande att de
totala kostnaderna för den nya ordningen kommer att överstiga kostnaderna
för nuvarande system. Underlag saknas emellertid nu för en närmare
bedömning av frågan; av betydelse i sammanhanget är bl.a. omfattningen av
frivillig S-märkning i framtiden. Utskottet återkommer till frågan om
marknadskontrollen med anledning av motionsyrkanden om hur ansvaret för
kontrollen skall fördelas mellan statens energiverk och SEMKO.

Utskottet har gjort en tämligen utförlig genomgång av de olika synpunkter
och önskemål som framförs i motion 1987/88:NI7 (s). Det som anförts
belyser vissa centrala frågor som aktualiseras vid en övergång till en ny
kontrollordning enligt redovisningen i propositionen. Vid en samlad bedömning
anser utskottet att den nya ordningen är godtagbar från elsäkerhetssynpunkt.
Utskottet delar sålunda regeringens uppfattning att bortfallet av den
obligatoriska kontrollen kan kompenseras genom andra åtgärder, främst en
förstärkning av marknadskontrollen och påföljdssystemet. Utskottet har
självfallet också beaktat intresset av att Sverige på detta område inför en
ordning som underlättar en fortsatt medverkan i den västeuropeiska
integrationsprocessen. Sin syn på sistnämnda fråga har utskottet nyligen
redovisat i yttrande till utrikesutskottet (NU 1987/88:2 y) över proposition
1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen.

Mot bakgrund av vad som anförts finner näringsutskottet inte att motion
1987/88:N17 (s) ger anledning till något särskilt uttalande av riksdagen.
Motionen avstyrks alltså. Samma gäller motsvarande yrkande i motion
1987/88:N18 (vpk). Utskottet står främmande för den allmänt negativa
inställning till ett närmare samarbete med EG som präglar denna motion.

NU 1987/88:30

SEMKO:sroll

NU 1987/88:30

I tre motioner berörs frågan om SEMKO:s roll. SEMKO behöver förstärkas
och dess ställning som riksprovplats bör bibehållas, sägs det i motion
1987/88:N18 (vpk). Den förstärkta marknadskontroll som krävs vid ett
slopande av den obligatoriska typprovningen bör för energiverkets räkning
utföras av SEMKO, anförs det i motionerna 1987/88:N19 (s) och 1987/
88:N20 (c).

Beträffande kravet i motion 1987/88:N18 (vpk) på en förstärkning av
SEMKO hänvisas till vad utskottet nyss har anfört om verksamheten där.
Såvitt utskottet kan bedöma kommer övergången till den nya kontrollordningen
inte att få några negativa konsekvenser för SEMKO. Övergången
torde snarare komma att bidra till en vitalisering av verksamheten. Motionärernas
krav på att SEMKO skall förbli riksprovplats är redan tillgodosett,
vilket klart framgår av propositionen (s. 20). Motionen avstyrks i berörd del.

Beträffande rollfördelningen mellan statens energiverk och SEMKO i
fråga om marknadskontrollen sägs i propositionen att ansvaret naturligen
faller på den huvudansvariga säkerhetsmyndigheten, dvs. energiverket.
Detta ansvar torde innefatta bl.a. planeringen av kontrollen. När det gäller
genomförandet av kontrollen synes det vara regeringens avsikt att i första
hand SEMKO:s resurser skall utnyttjas men att energiverket skall vara
oförhindrat att uppdra även åt andra organ att utföra viss kontroll. Utskottet
finner en sådan ordning ändamålsenlig. Följaktligen kan utskottet inte
ansluta sig till kraven i motionerna 1987/88:N 19 (s) och 1987/88:N20 (c) på att
marknadskontrollen skall ske uteslutande genom SEMKO.

Marknadskontroll av icke registreringspliktig materiel

I motionerna 1987/88:N19 (s) och 1987/88:N20 (c) påtalas att frågan om
marknadskontroll av sådan materiel som faller utanför kontrollordningen
inte berörs i propositionen. Vad som avses är materiel som används
företrädesvis på arbetsplatser; sådan materiel är för närvarande inte
godkännandepliktig och kommer efter övergången till en ny kontrollordning
inte heller att vara registreringspliktig. Motionärerna anser att den marknadskontroll
som ingår i den nya ordningen skall omfatta även materiel av
nämnda slag.

Den fråga som motionärerna väcker är enligt utskottets mening av
betydande intresse mot bakgrund bl.a. av att den övervägande delen av alla
elolyckor inträffar på arbetsplatserna. Utskottet har erfarit att statens
energiverk också har uppmärksammat frågan och att verket överväger
möjligheterna att låta statens elektriska inspektion öka sin kontrollverksamhet
på området. Såvitt utskottet kan finna innebär den nya kontrollordning
som redovisas i propositionen inget hinder för en intensifierad marknadskontroll
även av elmateriel som inte omfattas av ordningen.

Motionärerna anser vidare att marknadskontrollen av icke registrerad
materiel i framtiden bör finansieras på samma sätt som kontrollen av
registrerad materiel, dvs. genom den avgift som enligt den nya kontrollordningen
skall tas ut vid registreringen. I propositionen föreslås (s. 47 f.) en
ändring i ellagen av innebörd att regeringen eller myndighet som regeringen

bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för myndighets verksamhet
som sker med stöd av ellagen. Med myndighet jämställs i detta sammanhang
SEMKO.

Utskottet konstaterar att det begärda avgiftsbemyndigandet i ellagen
skapar en rättslig grund för finansiering av marknadskontroll också av icke
registreringspliktig materiel. Detta innebär att motionärernas önskemål på
denna punkt tillgodoses. Utskottet återkommer till frågan om de föreslagna
ändringarna i ellagen.

Mot bakgrund av det anförda synes de två motionerna i nu berörda delar
inte böra föranleda något initiativ av riksdagen.

Åsidosättande av godkännandeplikt

Sorn framgått är det ett centralt inslag i den nya kontrollordningen att
produkter som omfattas av ordningen inte får säljas eller hyras ut om de inte
har registrerats. I miljö- och energidepartementets del av propositionen
framläggs förslag om att en särskild sanktionsavgift skall betalas till staten av
den som bryter mot registreringsplikten. Förslaget, som förutsätter en
ändring i ellagen, har inte mött några erinringar. Emellertid föreslås i
motionerna 1987/88:N19 (s) och 1987/88:N20 (c) att sanktionsavgift skall
utgå också vid överträdelse av bestämmelse om sådant förhandsgodkännande
som enligt den nya ordningen skall krävas i fråga om vissa högriskprodukter.
Motionärerna föreslår i angivna syfte vissa modifieringar av lagförslaget.

Utskottet har tolkat den i propositionen föreslagna registreringsplikten så
att alla produkter som omfattas av kontrollordningen skall registreras innan
de får säljas eller hyras ut. Vid registreringen, som avses komma att ske
genom SEMKO, bör det undersökas om en viss produkt hör till kategorin
högriskprodukter. Även om registreringen inte avses ha något inslag av
teknisk granskning måste ifrågavarande produkt kunna identifieras på ett
sådant sätt att det klart framgår om produkten hör till denna kategori och
därmed är godkännandepliktig. Det får förutsättas att SEMKO inte registrerar
en sådan produkt förrän den har godkänts.

Av det anförda följer att kravet på godkännande knappast kan komma att
åsidosättas utan att också kravet på registrering har åsidosatts. Det saknas
därför enligt utskottets mening anledning att, såsom motionärerna önskar,
låta tillämpningsområdet för sanktionsavgiften vidgas till att omfatta också
överträdelse av godkännandeplikt. Utskottet avstyrker motionerna i berörda
delar.

Produktåterkallelse

Kontrollordningen för elektrisk materiel har, i likhet med motsvarande
bestämmelser på andra områden, till huvudsyfte att förhindra att farliga
produkter kommer ut på marknaden. Det saknas emellertid för närvarande
möjlighet att ålägga en tillverkare att återkalla en sådan produkt. I
propositionen (s. 21) nämns att förslag till lagstiftning på området har lagts
fram av produktåterkallelsekommittén i betänkandet (SOU 1987:24) Produktsäkerhetslag.
Enligt förslaget skall marknadsdomstolen under vissa

NU 1987/88:30

förutsättningar kunna utfärda åläggande om produktåterkallelse. Frågan om
återkallelse av elektrisk materiel får tas upp i samband med beredningen av
lagförslaget, anförs det i propositionen.

Betänkandet har nu remissbehandlats. Enligt vad utskottet har erfarit
förbereds en lagrådsremiss inom regeringskansliet. Förutsatt att regeringen
lägger fram en proposition i frågan som kan behandlas av riksdagen under
nästa riksmöte skulle en lagstiftning på området kunna komma att gälla
fr.o.m. den 1 juli 1989, dvs. när den nya kontrollordningen för elektrisk
materiel avses börja införas.

Frågan om produktåterkallelse på elmaterielområdet tas upp i motionerna
1987/88:N19 (s) och 1987/88:N20 (c). Motionärerna anser att statens
energiverk genom bestämmelser i ellagen bör ges befogenhet att besluta om
återkallelse av elektriska produkter som befunnits farliga för liv eller
egendom. Vikten av ett snabbt agerande i sådana situationer betonas.

Enligt utskottets mening finns det goda skäl för att tillsynsmyndigheten på
elsäkerhetsområdet själv skall kunna ingripa med ett åläggande om bl.a.
återkallelse då farliga produkter kommer ut på marknaden. Emellertid anser
utskottet inte att riksdagen redan nu bör ta ställning till om bestämmelser i
frågan skall införas i ellagen enligt vad som yrkas i de nämnda motionerna
eller i en särskild produktsäkerhetslag. Utskottet anser inte heller att
ställning bör tas nu till frågan om de närmare formerna för produktåterkallelse
m.m. Denna fråga bör i stället tas upp i samband med att förslag om
generell lagstiftning om produktåterkallelse m.m. läggs fram för riksdagen.
Med det sagda avstyrker utskottet motionerna i berörda delar.

Lagförslagen

Som framgått innehåller propositionen vissa förslag om ändringar i ellagen.
Ändringarna syftar till att skapa en rättslig grund för den i propositionen
redovisade nya kontrollordningen.

Några av de motionsyrkanden om kontrollordningen som utskottet har
behandlat i det föregående har innefattat också krav på ändringar i ellagen i
förhållande till vad regeringen har föreslagit. Dessa yrkanden har utskottet
avstyrkt. Även på övriga punkter ansluter sig utskottet till regeringens
lagförslag. Detta tillstyrks alltså.

Propositionen innehåller också förslag om ändring i kommunalskattelagen.
Ändringen innebär att sanktionsavgift enligt ellagen inte skall vara
avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Förslaget tillstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kontrollformer

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:82 bilaga 1 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N17 och motion
1987/88:N18 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. beträffande SEMKO.s roll

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:82 bilaga 1 i

NU 1987/88:30

ifrågavarande del och med avslag på motion 1987/88:N18 yrkande 2,
motion 1987/88:N19 yrkande 3 och motion 1987/88:N20 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande marknadskontroll av icke registreringspliktig materiel
att riksdagen avslår motion 1987/88:N19 yrkande 4 och motion
1987/88:N20 i ifrågavarande del,

4. beträffande kontrollordningen i övrigt

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:82 bilaga 1 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. beträffande åsidosättande av godkännandeplikt

att riksdagen avslår motion 1987/88:N19 yrkande 1 och motion
1987/88:N20 i ifrågavarande del,

6. beträffande produktåterkallelse

att riksdagen avslår motion 1987/88:N19 yrkande 2 och motion
1987/88:N20 i ifrågavarande del,

7. beträffande lagförslagen
att riksdagen

a) antar det i proposition 1987/88:82 bilaga 2 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar,

b) antar det i proposition 1987/88:82 bilaga 2 framlagda förslaget till
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

Stockholm den 5 april 1988
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Birgitta
Johansson (s), Hadar Cars (fp), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c),
Reynoldh Furustrand (s), Per-Richard Molén (m). Lars Ahlström (m) och
Paul Lestander (vpk).

Reservationer

1. Kontrollformer (morn. 1)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”denna motion” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1987/88:N18 (vpk) om att
den i propositionen redovisade nya kontrollordningen för elektrisk materiel
skulle leda till en sänkning av den nuvarande höga elsäkerhetsnivån i Sverige.
Trots de modifieringar av det ursprungliga förslaget som har skett efter kritik

NU 1987/88:30

från bl.a. arbetarskyddsstyrelsen och fackliga organisationer kvarstår allvarliga
brister. Såsom påpekas i motion 1987/88:N17 (s) innebär det en allvarlig
försämring av säkerheten för konsumenterna om det inte direkt av produkten
framgår huruvida den uppfyller gällande säkerhetskrav. Detta utgör
enligt utskottets mening ett tillräckligt skäl för att den i propositionen
redovisade kontrollordningen bör avvisas. Även i andra hänseenden präglas
denna ordning av oklarhet och av onödiga eftergifter för påtryckningar från
EG. Utskottet ser den nya kontrollordningen som ännu ett utslag av en
missriktad och ensidig strävan efter västeuropeisk integration på bekostnad
av viktiga nationella intressen.

Utskottet tar särskilt avstånd från den uppfattning som kommer till uttryck
i såväl den nu aktuella propositionen som i olika handelspolitiska uttalanden
av regeringen, nämligen att nationella säkerhets- och kvalitetskrav nödvändigtvis
innebär handelshinder som bör avvecklas. Detta är enligt utskottets
mening en felsyn. Det verkliga förhållandet är att de höga krav som
traditionellt har ställts på svenska tillverkare ger dessa en viktig konkurrensfördel.
En ”harmonisering” med EG:s bestämmelser kan alltså komma att få
helt andra effekter för svensk industri än de avsedda.

Utskottet anser alltså att den nuvarande obligatoriska kontrollen av
elmateriel bör bibehållas. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen
ansluta sig till detta krav. Därmed skulle motsvarande yrkande i motion
1987/88:N18 (vpk) tillgodoses i sak. Samma gäller väsentligen också motion
1987/88:N17 (s), även om motionärerna inte har varit beredda att dra
slutsatserna av den kritik som de riktar mot den i propositionen skisserade
kontrollordningen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande kontrollformer
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:82 bilaga 1 i
ifrågavarande del, med bifall till motion 1987/88:N18 yrkande 1 och
med anledning av motion 1987/88:N17 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

2. SEMKO:s roll (mom. 2)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Beträffande
kravet” och slutar med ”genom SEMKO” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1987/88:N18 (vpk) om att
SEMKO bör förstärkas. Ett område där det finns ett uppenbart behov av
ökade insatser från SEMKO:s sida är marknadskontrollen. Detta gäller även
för det fall att den obligatoriska typkontrollen bibehålls. Utskottet delar
också uppfattningen i motionerna 1987/88:N19 (s) och 1987/88:N20 (c) att
SEMKO ensamt bör svara för genomförandet av marknadskontrollen på
energiverkets uppdrag. Därigenom kan en splittring av resurserna undvikas
och verksamheten bedrivas på ett rationellt sätt. Riksdagen bör göra ett
uttalande till regeringen av angiven innebörd. De tre nämnda motionerna
tillstyrks alltså i berörda delar.

NU 1987/88:30

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande SEMKO.s roll
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:82 bilaga 1 i
ifrågavarande del och med bifall till motion 1987/88:N18 yrkande 2,
motion 1987/88:N19 yrkande 3 och motion 1987/88:N20 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Marknadskontroll av icke registreringspliktig materiel
(mom. 3)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Paul Lestander (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”i ellagen” bort ha
följande lydelse:

Utskottet kan inte ansluta sig till vad som anförs i motionerna 1987/88:N19
(s) och 1987/88:N20 (c) om finansieringen av den marknadskontroll som
avser materiel utanför kontrollordningen, dvs. huvudsakligen materiel på
arbetsplatser. Till skillnad från motionärerna utgår utskottet från att den
nuvarande obligatoriska typprovningen skall bibehållas. Utskottet anser att
marknadskontrollen av icke typprovad materiel på arbetsplatser m.m. bör
ske genom SEMKO jämsides med marknadskontrollen av den provade
materielen. Finansieringen bör i båda fallen ske på samma sätt som för
SEMKO:s verksamhet i övrigt, dvs. med avgifter från provningen. Det finns
alltså inget behov av ett särskilt avgiftsbemyndigande enligt ellagen.

4. Åsidosättande av godkännandeplikt (mom. 5)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Paul Lestander (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande
lydelse:

Utskottets uppfattning är att den nuvarande obligatoriska förhandskontrollen
av elmateriel bör bibehållas. Med denna utgångspunkt saknas det
anledning för utskottet att närmare behandla yrkandena i motionerna
1987/88:N19 (s) och 1987/88:N20 (c), som ju bygger på förutsättningen att
kravet på förhandskontroll kommer att begränsas till en liten grupp
högriskprodukter. Motionerna avstyrks i berörda delar.

5. Lagförslagen (mom. 7)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Några av”
och slutar med ”Förslaget tillstyrks” bort ha följande lydelse:

De föreslagna ändringarna i ellagen och kommunalskattelagen sammanhänger
med den i propositionen redovisade nya kontrollordningen, som
innebär att den obligatoriska kontrollen avvecklas. Eftersom utskottet ställer

NU 1987/88:30

sig avvisande till en sådan ändring av nuvarande ordning kan utskottet inte NU 1987/88:30
tillstyrka regeringens lagförslag. Dessa bör alltså avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande lagförslagen
att riksdagen

a) avslår det i proposition 1987/88:82 bilaga 2 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar,

b) avslår det i proposition 1987/88:82 bilaga 2 framlagda förslaget till
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

gotab Stockholm 1988 15013