Näringsutskottets betänkande
1987/88:25

om näringspolitik

&

NU

1987/88:25

Ärendet

I detta betänkande behandlas helt eller delvis 43 motioner med förslag
rörande bl.a.

inriktningen av näringspolitiken,
små och medelstora företag,
avreglering och regelförenkling,
etableringskontroll,
finansiering av företag,
kooperation,

linodling och linberedning,

hantverk,

detaljhandel,

teknisk utveckling,

regionala näringspolitiska satsningar.

Vissa angränsande frågor, bl.a. rörande de regionala utvecklingsfonderna,
behandlas i betänkandet NU 1987/88:24, vilket avlämnas samtidigt med detta
betänkande.

Motioner om kvinnors företagande behandlas i yttrandet NU 1987/88:3 y
till arbetsmarknadsutskottet över proposition 1987/88:105 om jämställdhetspolitiken
inför 90-talet.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Reservationer har anmälts
till förmån för ett antal motioner om allmänna näringspolitiska frågor.

Beträffande bl.a. småföretagspolitiken, fri etablering och översyn av reglerna
om start och drift av småföretag föreligger trepartireservationer (m, fp, c).

Skilda reservationer (m, fp; c) finns däremot beträffande Industrifonden och
det statliga stödet till teknikcentra.

Motioner om bl.a. ett särskilt regelsystem för småföretag (fp), småskalig
teknikutveckling (c) och utveckling av skogs- och lantbruksmaskiner (vpk)
har fått stöd i reservationer från resp. parti.

En fullständig förteckning över reservationer finns i innehållsförteckningen
(s. 63).

1

1 Riksdagen 1987188.17sami. Nr25

Motionerna

NU 1987/88:25

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1987/88:N203 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om egenföretagares borgensåtaganden enligt vad som i
motionen anförts.

1987/88:N204 av Margareta Andrén (fp) och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av nuvarande regler för
att starta företag i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:N205 av Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lagstiftning som ger föreskrivande myndigheter möjlighet
att välja mellan några olika standardiserade former för teknisk kontroll.

1987/88:N207 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari - med motivering i motion
1987/88:Fi501 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av de problem som är
förknippade med att offentliga organ också driver kommersiell verksamhet.

1987/88:N208 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (3) att
riksdagen hos regeringen begär förslag om utarbetande av ett svenskt
program för utveckling av alternativ högteknologi.

1987/88:N213 av Kurt Ove Johansson (s) och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande kommunala varuförsörjningsplaner inom ramen för en total
serviceplanering.

1987/88:N225 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående förutsättningarna för att flera arbetstillfällen skall kunna uppstå,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående förutsättningarna för näringspolitiken,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående forskningens betydelse för industriell utveckling,

9. hos regeringen begär förslag till avveckling av Industrifonden i enlighet
med vad som i motionen anförts.

1987/88:N226 av Stina Gustavsson (c) och Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ett linberedningsverk i Sverige,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
verkställigheten av de i linutredningen framlagda förslagen.

1987/88:N227 av Lennart Brunander (c) såvitt gäller yrkandet (6) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

åtgärder för att förbättra situationen för små och medelstora företag. 2

1987/88:N228 av Mats O Karlsson (s) och Sylvia Pettersson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av forskning för att framställa en miljövänlig och arkivbeständig
papperssort.

1987/88:N229 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av
möjligheten att komplettera och utvidga verksamheten inom Svensk-norsk
industrifond.

1987/88:N235 av Stig Josefson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär utredning och förslag om inrättande av lokal
samhällsmyndighet i enlighet med motionens intentioner,

2. hos regeringen begär förslag om en obligatorisk registrering av samtliga
näringsdrivande företag,

3. hos regeringen begär förslag om registreringskort för registrerade
företag i enlighet med vad i motionen framförts,

4. hos regeringen begär förslag om en övergripande översyn av lagstiftning
rörande start och drift av små och medelstora företag,

5. hos regeringen begär en översyn och förenkling av reglerna om tillstånd
för utländska medborgare att idka näring.

1987/88:N236 av Leif Marklund (s) och Mats Lindberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att så långt möjligt främja en samordning mellan de olika investmentbolagen
i Norrland.

1987/88:N238 av Rolf Dahlberg (m) och Håkan Stjernlöf (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en utredning av yrkesfiskets framtid på ostkusten och - som ett led i detta
arbete - om en förstudie om möjligheterna att etablera en fiskberedningsindustri
i Söderhamn.

1987/88:N240 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål
och inriktning av näringspolitiken inför 1990-talet,

3. hos regeringen begär förslag för att påskynda nyetablering av företag
enligt vad i motionen anförts,

6. hos regeringen begär att en parlamentarisk delegation tillkallas med
uppgift att påskynda avregleringsarbetet inom näringslivet.

1987/88:N241 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari - med motivering i motion
1987/88: A428 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en teknik/forskarby och glasforskningsinstitut i
Växjö.

1987/88:N245 av Erik Holmkvist (m) och Lars Ahlström (m) vari yrkas att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de
små och medelstora företagens stora betydelse för utvecklingen i vårt land.

NU 1987/88:25

3

2. hos regeringen begär åtgärder enligt riktlinjer i motionen för att
underlätta utvecklingen för de mindre företagen.

1987/88:N254 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
byggnadshytta för utbildning av byggnadshantverkare,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
råvarudepåer,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
prisbilliga hantverkslokaler,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
verktygsbank,

5. hos regeringen begär en översyn av reglerna för lärlingar hos enskilda
hantverkare,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav
på personalutrymmen i samband med utbildning av hantverkslärlingar,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
SYO-konsulenter och andra yrkesrådgivare inom skolans område,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
arbetsförmedlingarna,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Nordiskt hantverkscentrum i Leksand,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
permanenta försöksverksamheten med instrumenthantverk i Leksand.

1987/88:N274 av Sylvia Pettersson (s) och Lennart Andersson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av ”körkort" för företagare.

1987/88:N278 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om linberedningsverk
i Örebro län.

1987/88:N285 av Erik Hovhammar m.fl. (m, s, fp, c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om ett
forsknings- och utvecklingsprogram för svensk glasindustri och industriell
utveckling och högre utbildning i sydöstra Sverige,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
finansiering av QGLAS inom ramen för anslagen till industri- och utbildningsdepartementens
områden.

1987/88:N286 av Jan Hyttring (c) och Karl Boo (c) vari yrkas att riksdagen

1. begär att regeringen uppdrar åt styrelsen för teknisk utveckling att utöka
program med småskalig teknikutveckling,

2. som sin mening ger regeringen till känna att statens industriverk och de
regionala utvecklingsfonderna skall avsätta ökade resurser för att tillvarata
och sprida småskalig teknik,

3. hos regeringen begär att forskningsinstitutioner, högskolor och Sveriges
lantbruksuniversitet får preciserade uppgifter vad gäller småskalig teknikutveckling.

NU 1987/88:25

4

1987/88:N287 av Lennart Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av
åtgärder för att främja de mindre företagens möjligheter att tillverka och
försälja nya produkter.

1987/88:N288 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en
organiserad samverkan bör komma till stånd mellan de olika organen för stöd
åt företagsbildning ur forskningsverksamheten vid tekniska högskolan i
Luleå.

1987/88:N302 av Ulla Tillander m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
ökade ekonomiska resurser för bedrivande av verksamheten inom Stiftelsen
Skånehantverk.

1987/88:N304 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. godkänner de i motionen anförda riktlinjerna för näringspolitiken,

3. hos regeringen begär en översyn över reglerna om etableringskontroll
med syfte att begränsa användningen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en reformerad företagsbeskattning.

1987/88:N306 av Jan Hyttring (c) och Bertil Jonasson (c) vari - med
motivering i motion 1987/88:A461 - yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
medel till Utvecklingsfonden i Värmland för rådgivning och utlåning till nya
företagare,

2. som sin mening ger regeringen till känna att Värmland bör bli försökslän
med kvalificerad rådgivning till unga företagare genom ett ”faddersystem” i
enlighet med motionen och att Utvecklingsfonden i Värmland tillförs
projektmedel för denna försöksverksamhet.

1987/88.N307 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena - med
motivering i motion 1987/88:A462 - att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
betydelsen av ny teknik, teknikspridning, spridning av företag inom framtidsinriktade
branscher, tekniskt kunnande och teknisk utveckling för den
regionala utvecklingen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
småföretagsamhetens betydelse för den regionala utvecklingen.

1987/88:N308 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingsfondernas stöd till ungdomskooperativ,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kooperativ forskning.

1987/88:N312 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning tillsätts rörande den framtida inriktningen

NU 1987/88:25

5

av statens åtgärder för att främja förnyelse och utveckling av dagligvaruhandeln.

1987/88:N314 av Gunnel Jonäng (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär ekonomiskt stöd till linhanteringen i Växbo Kvarn, Bollnäs.

1987/88:N316 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en redovisning av lämplig organisation för att initiera, bereda och leda
arbetet rörande större inhemska teknikprojekt med statlig medverkan
liksom beredning av frågor kring svenskt deltagande i större internationella
teknikobjekt.

1987/88:N317 av Jan Jennehag (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för
utvecklingsarbete beträffande skogs- och lantbruksmaskiner.

1987/88:N318 av Görel Thurdin (c) och Börje Hörnlund (c) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en rad utvecklingscentra
enligt vad som anförts i motionen.

1987/88:N320 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utbyggd forskningsoch
utvecklingsenhet i Kalmar.

1987/88:N322 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
undvika begränsningar av etableringsfriheten,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett
särskilt regelsystem för mindre företag,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att främja detaljhandeln.

1987/88:N323 av Ulla Orring m.fl. (fp) vari - med motivering i motion
1987/88:L727 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bibehållandet av de fria affärstiderna.

1987/88:N326 av Carl Bildt m.fl. (m) vari - med motivering i motion
1987/88: A484 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förutsättningarna för statligt stöd till teknikcentra.

1987/88: N328 av Margareta Fogelberg (fp) och Christer Eirefelt (fp) såvitt
gäller yrkandena - med motivering i motion 1987/88:A485 - att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sysselsättning och beredskap som motiv för inhemsk produktion och
bearbetning av ull och lin,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingsfondens och arbetsförmedlingens roll för stöd och utbildning vid
återupptagande av äldre yrkestraditioner.

1987/88:N331 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär ett åtgärdsprogram för att främja en positiv utveckling av
nyföretagande och de mindre företagen.

NU 1987/88:25

6

1987/88:N333 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
detaljhandelns betydelse,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fria
affärstider,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sanering av affärscentrum.

1987/88:N335 av Stig Josefson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om näringslivet i
Malmöhus län.

1987/88:N443 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (7) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Stiftelsen
Småföretagsfonden.

Motivering i partimotioner m .m.

Näringspolitikens inriktning

Moderata samlingspartiet redovisar i motion 1987/88:N225 sin syn på näringspolitiken
med särskild hänsyn till dess möjligheter att skapa framtida
arbetstillfällen. En grundläggande förändring av arbetets natur och innehåll
äger nu rum, anförs det. Arbetskraftsintensiva industrier ersätts med företag
baserade på ny teknik, nya yrkeskunskaper och ökad kapitalinsats. Sveriges
kommersiella framtid ligger i skapandet, utnyttjandet och spridningen av
information. Denna utveckling ställer ökade krav på anpassningsförmåga
hos såväl enskilda individer som olika samhällsinstitutioner. I framtidens
informationssamhälle finns det utrymme för en betydligt större privat
tjänstesektor. Som ett hinder för utvecklingen av denna sektor utpekas den
nuvarande offentliga sektorn. Förändringar inom denna sektor - t.ex.
uppbrytande av kommunala monopol och avreglering - är därför enligt
motionärerna en av de viktigaste uppgifterna inför 1990-talet. Den socialdemokratiska
näringspolitiken präglas av bristande flexibilitet och anpassningsförmåga,
menar de.

I motionen skisseras en rad generella åtgärder med syfte att stärka den
svenska ekonomin. Det hänvisas till konkreta förslag i motioner från
moderata samlingspartiet rörande olika delfrågor. En ekonomisk politik som
ger låg inflation, låga räntor och begränsade lönekostnadsökningar anges
som en primär förutsättning för näringslivets konkurrenskraft. Vidare
betonas vikten av ”stabila spelregler” för företagen och av effektivt
fungerande marknader såväl för varor som för arbetskraft och kapital. Ett
deltagande i utvecklingen av en gemensam inre marknad inom EG bör
eftersträvas, anförs det.

Folkpartiets partimotion 1987/88:N304 inleds med ett resonemang om
Sveriges omvärldsberoende. Många av de villkor som styr den ekonomiska
utvecklingen i landet är internationellt bestämda. De svenska företagen
internationaliseras genom allt fler etableringar utomlands, samtidigt som det
utländska ägandet i bolagen ökar. Flexibiliteten är ett överlevnadsvillkor för

NU 1987/88:25

7

företagen och kan aldrig ersättas med administrativt fattade beslut, anförs
det.

Trots det stora utlandsberoendet kan Sverige självt bestämma över en rad
förutsättningar för företagandet. Motionärerna anger några principer som
enligt deras mening är särskilt betydelsefulla. Det gäller att slå vakt om
marknadsekonomin; ”den skall blomstra, inte stävjas”. Alla åtgärder och
regler som snedvrider eller begränsar konkurrensen är av ondo. Monopol av
alla slag måste bekämpas, inte minst statliga och kommunala företag som
åtnjuter särbehandling på den fria konkurrensens bekostnad. Motionärerna
anser att fri etablering är en nödvändig förutsättning för marknadsekonomin,
och etableringskontroll avvisas därför. Skattesystemet anges som det viktigaste
av de villkor för företagandet som är nationellt bestämda. Det hävdas
bl.a. att den nuvarande företagsbeskattningens regler medverkar till inlåsning
av kapital i historiskt vinstgivande företag till nackdel för expanderande
företag.

Företagen har rätt att kräva respekt för det enskilda ägandet, fasta
spelregler och en generell ekonomisk politik, menar motionärerna. Den
socialdemokratiska regeringen har emellertid sedan år 1982 åsidosatt dessa
principer. Som exempel anges bl.a. införandet av kollektiva löntagarfonder,
bestämmelserna om godkännande av ordförande i affärsbankernas styrelser,
ökad etableringskontroll på vissa områden, skärpningen av generalklausulen
mot skatteflykt, omsättningsskatten på aktier och den skärpta beskattningen
av andel-i-vinstsystem.

I centerpartiets motion 1987/88:N240 anförs att ett näringsliv grundat
huvudsakligen på fri företagsamhet, konkurrens och enskilt eller kooperativt
ägande ger de bästa förutsättningarna för fortsatta ekonomiska framsteg.
Näringspolitiken måste inriktas så att mångfald och ett decentraliserat
inflytande uppnås. Användningen av småskalig teknik bör främjas. De små
och medelstora företagen betecknas som särskilt betydelsefulla för näringslivets
förnyelse och tillväxt. Nyföretagandet bör därför stimuleras, och de
mindre företagen bör gynnas i förhållande till storföretagen. Den socialdemokratiska
näringspolitiken efter år 1982 har emellertid varit inriktad på att
gynna redan stora företag, hävdas det. Också beslutet om införande av
löntagarfonderna kritiseras, bl.a. på den grunden att fonderna har inneburit
en överföring av resurser från de mindre företagen till de större.

Som en huvuduppgift för näringspolitiken inför 1990-talet anges att främja
en utveckling mot bättre regional balans. En kraftfull satsning på nyetablering
och på de mindre företagen behövs bl.a. som motvikt till det ökande
beroendet av svenska internationella företag.

Små och medelstora företag

De små och medelstora företagen kommer att ha en avgörande betydelse för
vårt lands ekonomiska utveckling under de närmaste åren, sägs det i
moderata samlingspartiets motion 1987/88:N245. Dessa företag kännetecknas
av flexibilitet och förmåga till förnyelse. Bildandet av nya företag måste
underlättas. Småföretagen måste ges möjlighet att expandera med egna
vinstmedel. Näringslivsklimatet för dessa företag måste förbättras. Motionä -

NU 1987/88:25

8

rerna anser att den socialdemokratiska näringspolitiken framstår som allt
mindre företagsvänlig. Trots vackert tal om småföretagens betydelse visar
man i handling att man inte förstår - eller vill förstå - vad saken gäller.
Motionärerna räknar upp en lång rad åtgärder som enligt deras mening bör
vidtas för att främja utvecklingen av småföretagen. Exempel härpå är
avskaffande av löntagarfonderna, olika skattelindringar, översyn av den
arbetsrättsliga lagstiftningen, införande av lärlingsutbildning, minskad kommunal
styrning av detaljhandeln och öppnande av servicesektorn för privata
alternativ. Konkreta förslag om sådana åtgärder har i andra sammanhang
förts fram från moderata samlingspartiets sida. Motionärerna pekar på att
det bakom småföretagandet ofta står en person - företagaren - och dennes
familj. Avgörande är därför företagarens ekonomi, tid, arbetsförmåga och
kanske framför allt tro på framtiden. ”Det skall löna sig att arbeta.”

Folkpartiets syn på småföretagspolitiken - som i stora delar sammanfaller
med moderata samlingspartiets - redovisas i motion 1987/88:N322. Ett stort
antal fristående företag anges som ett viktigt inslag i en liberal ekonomi.
Motionärerna tar upp ett antal frågor som de anser vara angelägna för de
mindre företagen. Bl.a. bör de offentliga monopolen brytas och etableringskontroll
av olika slag avskaffas. Vinstdelning i företagen bör underlättas och
löntagarfonderna bör slopas. Av de krav som folkpartiet i andra sammanhang
framför på skatteområdet anges några som särskilt viktiga för småföretagen;
detta gäller bl.a. en sänkning av marginalskatterna och ett avskaffande
av förmögenhetsskatten på det i företagen arbetande kapitalet. Av
betydelse för småföretagen är också en avreglering på kapitalmarknaden och
en ekonomisk politik som leder till lägre räntor.

Vidare sägs att omfattande och svåröverskådliga regelsystem motverkar
en positiv utveckling inom småföretagssektorn. I den mån systemen inte kan
avskaffas bör de förenklas. För de minsta företagen bör ett särskilt, begränsat
regelsystem införas; särskilt den arbetsrättsliga lagstiftningen betecknas som
dåligt anpassad till småföretagens förhållanden.

Centerpartiets syn på småföretagspolitiken - som antyds i den refererade
partimotionen om näringspolitiken - utvecklas närmare i motion 1987/
88:N331. Småföretagens betydelse för den regionala utvecklingen och för
kvinnornas möjligheter att få arbete understryks. Motionärerna anser att
regeringen bör uppmanas att lägga fram förslag till ett åtgärdsprogram för att
stimulera till ökat nyföretagande. Ett sådant program bör innehålla bl.a. en
förstärkning av de regionala utvecklingsfonderna, åtgärder för att stödja
nyföretagandet bland kvinnor, slopande av arbetsgivaravgifter under de
nystartade företagens uppbyggnadsskede, utökade forskningsresurser till de
mindre högskolorna, förbättrade utbildningsmöjligheter för nya företagare
och en bättre organisation av den statliga administrationen på företagsområdet
så att krångel och byråkrati skall kunna minskas. I programmet bör enligt
motionärerna ingå också åtgärder på skatteområdet, såsom införande av
personliga investeringskonton och förändringar i företagsbeskattningen till
de mindre företagens fördel.

NU 1987/88:25

9

Utskottet

NU 1987/88:25

Allmänt

Utskottet behandlar först frågor om näringspolitikens inriktning i stort i
anslutning till de motioner från de tre borgerliga oppositionspartierna som
nyss har refererats. Dessa motioner har karaktären av programförklaringar
som spänner över ett stort område. Åtskilliga av de frågor som tas upp gäller
den allmänna ekonomiska politiken, skattepolitiken eller arbetsrättsliga
förhållanden. Sådana frågor hör till andra utskotts beredningsområden. I sin
behandling av motionerna i dessa delar inskränker sig näringsutskottet till en
allmän bedömning från näringspolitisk synpunkt av motionärernas synpunkter
och förslag.

I moderata samlingspartiets motion 1987/88:N225 anges som en huvudfråga
för näringspolitiken att underlätta omställningen till framtidens ”informationssamhälle”,
präglat av flexibla och kunskapsintensiva företag och av en
stor privat tjänstesektor. Den nuvarande offentliga sektorn utpekas som ett
hinder för en sådan utveckling. Folkpartiet redovisar i motion 1987/88:N304
en delvis liknande uppfattning. Vikten av en fungerande marknadsekonomi
betonas; olika former av konkurrensbegränsningar avvisas. Skattesystemet
anges som den betydelsefullaste förutsättning för företagandet som kan
påverkas nationellt. I centerpartiets motion 1987/88:N240 läggs särskild vikt
vid att näringspolitiken skall främja nyföretagande, decentralisering och
regional balans. De mindre företagen bör gynnas på bekostnad av de större. I
alla tre motionerna riktas kritik mot den socialdemokratiska regeringens
näringspolitik sedan år 1982. Även om kritiken har delvis olika utgångspunkter
är de tre partierna eniga bl.a. i sitt avståndstagande från löntagarfonderna.

Utskottet erinrar om att riksdagen våren 1987 tog ställning till frågor om
inriktningen av näringspolitiken inför 1990-talet på grundval av förslag från
regeringen (prop. 1986/87:74, NU 1986/87:30). I inledningen till industridepartementets
bilaga till årets budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 14 s.

4) anför föredraganden, industriminister Thage G Peterson, att några
väsentliga förändringar av industrins och tjänstesektorns förutsättningar inte
har inträffat och att riktlinjerna för näringspolitiken därför bör ligga fast. I
propositionen sammanfattas det näringspolitiska program för tillväxt och
förnyelse som fastslogs år 1987, varjämte vissa erfarenheter från det gångna
året redovisas.

De synpunkter på inriktningen av näringspolitiken som nu förs fram i
motionerna från de tre borgerliga partierna innebär i huvudsak en upprepning
av kritik som har framförts under en följd av år. Kärnan i kritiken är att
olika åtgärder från den socialdemokratiska regeringens sida sedan år 1982
har alltmer försämrat betingelserna för företagandet i Sverige. Liksom
tidigare finner utskottet att denna kritik alldeles uppenbart motsägs av den
faktiska utvecklingen. Från år 1982 till år 1987 har industriproduktionen ökat
med ca 20 % och industriinvesteringarna med nästan 60 %. Strukturomvandlingen
inom industrin har fortskridit i snabb takt. De svenska exportföretagen
har stärkt sin konkurrenskraft. Lönsamheten inom flertalet branscher 10

har varit god, vilket har lett till en påtaglig förbättring av soliditeten.
Nyföretagandet har legat på en hög nivå. Aktiekurserna har sedan hösten
1982 stigit med över 300 %.

De angivna förhållandena berättigar enligt utskottets mening till slutsatsen
att företagandets villkor i Sverige allmänt sett är gynnsamma. De borgerliga
partiernas kritik i motionerna framstår som föga trovärdig. Utskottet ser
därför ingen anledning för riksdagen att, såsom motionärerna önskar, hos
regeringen begära en ändrad inriktning av näringspolitiken.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1987/
88:N225 (m), 1987/88:N304 (fp) och 1987/88:N240 (c) i berörda delar.

Frågan om företagsbeskattningens näringspolitiska effekter berörs i de tre
förenämnda partimotionerna. Där hänvisas också till de särskilda motioner i
skattefrågor som har väckts från resp. partis sida. Motion 1987/88:N304 (fp)
innehåller därjämte ett särskilt yrkande om en reformerad företagsbeskattning.
Motionärerna anser bl.a. att nuvarande regler är till nackdel för
expanderande företag.

Utskottet hänvisar till att den pågående utredningen (Fi 1985:06) om
företagsbeskattningen enligt sina direktiv (dir. 1985:30) bl.a. skall överväga
vilka ändringar i skattereglerna som kan göras för att stimulera kapitalet till
en ökad rörlighet mellan olika företag och branscher. Utredningen väntas
komma att avge sitt slutbetänkande under år 1988.

De i motionen påtalade effekterna av skattesystemet har alltså redan
uppmärksammats av regeringen. Mot bakgrund härav ser utskottet inget
behov av ett uttalande av riksdagen i frågan. Motion 1987/88:N304 (fp)
avstyrks därför i denna del.

Frågan om offentligt bedriven kommersiell verksamhet tas upp i folkpartiets
partimotion 1987/88:N207. Motionärerna anser att det under senare år har
visats ett ökande intresse från stat och kommun för engagemang i affärsverksamhet.
Ett antal exempel härpå anges; några av dem betecknas som
juridiskt tveksamma. Sådan affärsverksamhet innebär enligt motionärerna
sällan en konkurrens på lika villkor, eftersom den offentliga förvaltningen
har haft möjlighet att med skattemedel finansiera en rad kostnader som ett
privat företag måste täcka genom priset. Även om problemet ännu är
marginellt ur företagsamhetens synvinkel kommer det att bli stort om den
nuvarande tendensen förstärks, anförs det. Motionärerna önskar därför en
översyn av hela området.

Utskottet har med anledning av motioner från moderata samlingspartiet
under de senaste åren vid flera tillfällen behandlat frågor om kommunal
affärsverksamhet. I betänkandet NU 1983/84:42 refererades en utförlig
kartläggning av kommunernas näringspolitiska insatser som genomfördes av
statens industriverk åren 1983 och 1984. Utskottet återkom till frågan i
betänkandet 1985/86:15, där det hänvisades bl.a. till att näringsfrihetsombudsmannen
har särskilda uppgifter som övervakare av samhälleliga konkurrensbegränsningar.
Frågan togs ånyo upp i betänkandet NU 1986/87:30, där
utskottet hänvisade till bl.a. stat-kommun-beredningens betänkande (Ds C
1986:16) Kommunal näringspolitik. Utskottet konstaterade att nuvarande
regler för den kommunala kompetensen ger kommunerna ett visst utrymme

NU 1987/88:25

11

för näringspolitiska insatser. Vid alla de här angivna tillfällena avstyrkte
utskottet - med reservation från moderata samlingspartiets företrädare -motionsyrkanden om starkt kritiska uttalanden av riksdagen. Riksdagen
avslog motionerna. Utskottet har erfarit att regeringen avser att, på grundval
av stat-kommun-beredningens nämnda betänkande, redovisa sin syn på
frågor om kommunernas näringspolitiska engagemang i en proposition i juni
1988 om åtgärder för att utveckla och förnya den kommunala självstyrelsen.

Hösten 1987 har utskottet, med anledning av en motion (fp) om statligt och
kommunalt bedriven detaljhandel, i betänkandet NU 1987/88:3 gjort ett
principiellt uttalande om statlig och kommunal verksamhet som konkurrerar
med privat företagande. Därvid förklarade sig utskottet inte ha någon
erinran mot sådan verksamhet under förutsättning att det inte förekommer
någon subventionering. Utskottet tog klart avstånd från den negativa
inställning till offentligt bedriven affärsverksamhet som präglade motionen.
Denna fick stöd i en reservation av de tre borgerliga partiernas företrädare.
Riksdagen följde utskottet.

Av den redogörelse som lämnats framgår att frågan om kommunal
näringsverksamhet under senare år har blivit ingående belyst från olika
synpunkter. Också statliga myndigheters konkurrensutsatta verksamhet har
uppmärksammats, bl.a. genom de konkurrensvårdande myndigheternas
löpande övervakning. Principen om särredovisning av sådan verksamhet är
numera vedertagen; senast har detta kommit till uttryck i proposition
1987/88:118 om inriktningen av telepolitiken (s. 16).

Kravet i motion 1987/88:N207 (fp) på en översyn av den offentligt bedrivna
kommersiella verksamheten framstår enligt utskottets mening inte som
välgrundat. Utskottet vidhåller sin tidigare principiella uppfattning att sådan
verksamhet bör godtas under förutsättning att den inte är subventionerad.
Motionärerna anför själva att det rör sig om ett marginellt problem.
Utskottet har inte funnit något som tyder på att ifrågavarande verksamhet för
närvarande ökar eller att den medför väsentliga skadeverkningar för det
enskilda näringslivet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionen.

Små och medelstora företag

Utskottet har tidigare (s. 8 f.) refererat de motioner från de tre borgerliga
partierna - 1987/88:N245 (m), 1987/88:N322 (fp) och 1987/88:N331 (c) - i
vilka resp. partis syn på småföretagspoliliken redovisas. I alla tre motionerna
betonas småföretagens stora betydelse för den ekonomiska utvecklingen i
allmänhet, för sysselsättningen och för den regionala balansen. Den socialdemokratiska
regeringens politik gentemot småföretagen kritiseras. Ett genomgående
tema i kritiken är att regeringen saknar förståelse för företagandets
villkor. Detta visar sig i synnerhet på beskattningens område, menar
man.

Enligt utskottets mening är denna kritik svagt grundad. Småföretagen har,
liksom näringslivet i stort, under de senaste åren haft en gynnsam utveckling.
De bedömningar av småföretagskonjunkturen som gjordes hösten 1987 i den
av Småföretagens riksorganisation och Föreningsbankernas Bank utgivna

NU 1987/88:25

12

Småföretagsbarometern - som omfattar företag med mindre än 20 anställda -tyder på att den nuvarande höga aktivitetsnivån kommer att bestå även under
år 1988. Lönsamheten hos de undersökta företagen väntas komma att
förbättras. Av intresse i sammanhanget är också de studier av utvecklingen
inom ett stort antal små och medelstora företag som har utförts av statens
industriverk och som senast har redovisats i rapporten (SIND PM 1987:2)
Småföretagande - hinder och möjligheter. Av intervjuer med företagsledarna
har det framgått bl.a. att dessa i allmänhet inte upplever skattesystemet
eller andra regler och lagar som något stort problem i företagens verksamhet.

Utskottet har med dessa exempel velat visa att det är en ensidig bild av
småföretagens situation som tecknas i de tre nämnda motionerna. Därmed
vill emellertid utskottet inte bestrida vikten av olika åtgärder för att främja
småföretagens utveckling och för att stimulera till nyföretagande. En rad
sådana åtgärder har ingått i den näringspolitik för tillväxt och förnyelse som
har förts under senare år. Här kan hänvisas till den redogörelse som
lämnades av regeringen våren 1987 i proposition 1986/87:74 om näringspolitik
inför 1990-talet (s. 145-149). Utskottet återkommer till flera frågor av
särskild betydelse för de mindre företagen, bl.a. avreglering och finansieringsstöd.

Av det anförda följer att utskottet inte biträder de synpunkter på
småföretagspolitiken som förs fram i de tre förenämnda motionerna.
Utskottet avstyrker följaktligen motionerna 1987/88:N245 (m) och 1987/
88:N331 (c) liksom ett motsvarande yrkande i motion 1987/88:N240 (c).
Folkpartiets motion 1987/88:N322 innehåller inget allmänt yrkande om
småföretagspolitiken. En rad yrkanden i motionen om olika delfrågor
behandlas i det följande.

Centerpartiets synpunkter på småföretagens betydelse för den regionala
utvecklingen redovisas närmare i motion 1987/88:N307 med motivering i
partiets motion 1987/88: A462 om regionalpolitiken. I motionen anförs att de
politiska besluten inom alla samhällssektorer måste underordnas målet
regional balans. På näringspolitikens område krävs det åtgärder för att
stimulera utveckling av befintligt företagande i utsatta regioner. Småföretagen
är av särskild betydelse för möjligheterna att vända den nuvarande
koncentrationsutvecklingen i samhället och skapa en bättre balans såväl
mellan som inom olika regioner, anförs det. En liknande syn på småföretagens
roll kommer till uttryck i motion 1987/88:N227 (c), som gäller
förhållandena i Sjuhäradsbygden.

Med anledning av vad som anförs i de nämnda motionerna erinrar
utskottet om att det regionalpolitiska företagsstödet under senare år i ökad
utsträckning har kommit att inriktas på åtgärder i syfte att främja nyetablering
och utveckling av småföretag. Den år 1985 införda finansieringsformen
regionalt utvecklingskapital utgör ett exempel härpå. Ett annat exempel är
stödet till uppbyggnaden av teknikcentra. Utskottet hänvisar här till
redogörelsen för regionalpolitiken i industridepartementets del av budgetpropositionen
(prop. 1987/88:100 bil. 14 s. 22-27).

Utskottet erinrar också om att en parlamentariskt sammansatt kommitté (I
1987:02) med uppgift att utreda regionalpolitikens inriktning m.m. nyligen

NU 1987/88:25

13

har tillkallats. I direktiven (dir. 1987:48) anges det som en huvuduppgift för
utredningen att undersöka frågan om sektorspolitikens medverkan till en
balanserad regional utveckling. Vidare skall utredningen bl.a. överväga
fortsatta förbättringar och förenklingar av stödet till enskilda företag.
Särskild vikt bör enligt direktiven ges åt åtgärder som innebär förenklingar
för de minsta företagen i syfte att stimulera till etableringar av sådana
företag. Utredningen skall redovisa sina förslag senast den 15 maj 1989.

Utskottet kan i huvudsak instämma i vad som anförs i motion 1987/
88:N307 (c) om småföretagens betydelse för den regionala utvecklingen.
Som framgått ger också direktiven för den regionalpolitiska utredningen
uttryck för en liknande syn. Enligt utskottets mening finns det ingen
anledning för riksdagen att nu uttala sig i frågan såsom begärs i motionen.
Denna avstyrks alltså i berörd del, liksom motion 1987/88:N227 (c) i
motsvarande del.

Frågan om ett särskilt regelsystem för småföretag tas upp i motion 1987/
88:N322 (fp). I motionen anförs att småföretagens goda anpassningsförmåga
- som betecknas som en viktig tillgång - kan motverkas av myndighetskontakter
som präglas av ”bristande förståelse och krångel”. Mot denna
bakgrund föreslår motionärerna att ett särskilt, begränsat regelsystem
anpassat till de mindre företagens speciella förhållanden införs, t.ex. i den
arbetsrättsliga lagstiftningen.

Från bl.a. folkpartiets sida har tidigare vid upprepade tillfällen väckts
motioner om en särskild bolagsform för småföretag. Motionerna har
avslagits av riksdagen på förslag av lagutskottet senast år 1986 (LU
1986/87:5). Folkpartiets företrädare i lagutskottet avgav reservation till
förmån för motionen. Som framgår av redogörelsen i lagutskottets betänkande
lade 1974 års bolagskommitté år 1978 fram ett förslag om en särskild
bolagsform för mindre bolag i betänkandet (SOU 1978:66) Andelsbolag.
Med anledning av den kritik som vid remissbehandlingen riktades mot
förslaget kom detta inte att läggas till grund för någon proposition. När
frågan senare har aktualiserats genom motioner i riksdagen har lagutskottet
avstyrkt motionerna med hänvisning bl.a. till att nuvarande regler inte i mer
betydande utsträckning torde lägga hinder i vägen för nyetableringar.
Lagutskottet har också hänvisat till att olika åtgärder har vidtagits i syfte att
mildra effekterna på företagen av statliga och kommunala regleringar och
därmed underlätta nyföretagandet.

Näringsutskottet har vid sin behandling av den nu aktuella motionen
1987/88:N322 (fp) utgått från att kravet i motionen på ett särskilt ”regelsystem”
för de minsta företagen har i huvudsak samma innebörd som de tidigare
kraven på en särskild bolagsform.

Utskottet finner inte att det i motionen har redovisats några faktorer som
ger anledning till ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Motionen
avstyrks alltså i berörd del. I sammanhanget kan nämnas att det i samma
motion yrkas på en anpassning av bl.a. den arbetsrättsliga lagstiftningen till
förhållandena i småföretag; yrkandena härom bereds av arbetsmarknadsutskottet.

NU 1987/88:25

14

Avreglering och regelförenkling

Ett nära samband med småföretagsfrågorna har frågor om avreglering och
regelförenkling. Särskilt för de mindre företagen har ”krångel” i samband
med olika myndighetskontakter ansetts utgöra en belastning. Mot bakgrund
härav har avreglerings- och förenklingsfrågorna kommit att utgöra ett viktigt
inslag i näringspolitiken. En redovisning av regeringens allmänna syn på
dessa frågor och av pågående arbete med att förenkla den statliga normgivningen
gentemot näringslivet lämnades i proposition 1986/87:74. Bl.a.
redogjordes för verksamheten inom den s.k. normgruppen, som tillkallades
av industriministern år 1983 med uppgift att samordna regelförenklingsarbetet
hos departement och myndigheter.

I år har frågor om avreglering tagits upp i flera motioner. En allmän översyn
av lagstiftningen om start och drift av små och medelstora företag begärs i
motion 1987/88:N235 (c). Där anförs att kontakterna med myndigheter är av
stor betydelse för företagsklimatet. Emellertid är myndigheterna organiserade
för att tillgodose samhällets kontrollbehov snarare än företagens servicebehov.
Detta leder till att företagen är tvungna att hålla kontakt med ett stort
antal myndigheter som i de flesta fall ligger långt från verksamhetsorten. Det
pekas särskilt på de problem som kan uppstå för den enskilde företagaren vid
start av företag. Enligt motionen är problemen av tre slag: lång handläggningstid
för olika registreringar och tillstånd, svårigheter att överblicka alla
regler som gäller samt bristande samordning mellan olika regelsystem och
prövningsförfaranden. Motionärerna anser att själva regelgivningen borde i
möjligaste mån samordnas. Vidare föreslås att en rad regleringar ses över och
att tillståndsprövning i vissa fall ersätts med förbättrad tillsyn m.m. Liknande
synpunkter och önskemål framförs i motion 1987/88:N204 (fp). En grundlig
men ändå skyndsam översyn av regelsystemen bör göras, menar motionärerna.

I båda de här nämnda motionerna hänvisas till den av riksrevisionsverket
(RRV) år 1986 på regeringens uppdrag utarbetade rapporten Samordnat
myndighetsagerande - en studie av regler m.m. vid start av företag. En
allmän slutsats i rapporten är att problemen på området till stor del kan
hänföras till den nuvarande sektoriseringen av lagstiftning och myndighetsorganisation.
I rapporten skisseras ett antal förslag till konkreta åtgärder
med syfte att underlätta start och drift av företag. Särskild uppmärksamhet
har ägnats åt möjligheterna att underlätta för invandrare att starta företag, en
fråga som utskottet strax återkommer till.

RRV:s rapport har remissbehandlats. Enligt vad utskottet har erfarit
pågår nu inom normgruppen arbete med uppföljning av vissa av förslagen i
rapporten på grundval av bl.a. synpunkter från remissinstanserna.

Med hänsyn till vad som anförts anser utskottet att det inte finns behov av
något initiativ av riksdagen i frågan. Utskottet avstyrker därför motionerna
1987/88:N204 (fp) och 1987/88:N235 (c) i berörda delar.

I samma motioner tas också upp frågan om invandrares möjligheter att starta
företag.

En utländsk medborgare som vill köpa eller starta ett företag i Sverige

NU 1987/88:25

15

måste räkna med att ansöka om tillstånd hos flera olika myndigheter, anförs
det i motion 1987/88:N204 (fp). Statens invandrarverk prövar frågor om
arbets- och uppehållstillstånd. Länsstyrelsen beslutar om förvärvstillstånd
och näringstillstånd. Kommerskollegium beslutar om filialtillstånd samt
tillstånd att bilda aktiebolag och ingå i aktiebolags styrelse eller vara
verkställande direktör. Patent- och registreringsverket handhar registrering i
bolagsregistret. Motionärerna anser att en översyn av regelsystemet bör
inriktas särskilt på att underlätta för invandrarna.

I motion 1987/88:N235 (c) sägs att reglerna för utländska medborgares rätt
att starta företag är både komplicerade och svårförståeliga, vilket kan verka
diskriminerande även om reglerna tillämpas korrekt. Bl.a. borde kravet på
näringstillstånd för svenskt handelsbolag kunna avskaffas i fråga om sådana
utlänningar som är bosatta i Sverige och som har permanent uppehållstillstånd.

Med anledning av vad som anförs i motionerna bör påpekas att kravet på
näringstillstånd enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt
företag att idka näring här i riket inte gäller för medborgare i de nordiska
länderna eller annan utlänning som är bosatt i Sverige och har permanent
uppehållstillstånd. Även övriga utlänningar är likställda med svenska
medborgare när det gäller rätten att idka vissa näringar, bl.a. jordbruk,
skogsbruk, fiske, undervisningsverksamhet samt verksamhet som läkare,
tandläkare och veterinär.

Vidare bör erinras om de ändringar i lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska företag m.m. (företagsförvärvslagen) som genomfördes
år 1987 (prop. 1986/87:74, NU 1986/87:30). Ändringarna innebar bl.a. att
utländska förvärv av mindre svenska företag helt undantogs från tillståndsplikt
enligt lagen. Samtidigt gjordes ett förtydligande av att lagens kontrollsystem
inte skall omfatta nyetableringar.

Av denna redovisning framgår att näringstillstånd i allmänhet inte krävs
för utlänningar som har en stadigvarande anknytning till Sverige. För
nyetableringar av aktiebolag och för förvärv av mindre företag gäller numera
inget krav på förvärvstillstånd för utlänningar.

Utskottet ser det från sina utgångspunkter som önskvärt att det sker en
fortsatt liberalisering av bestämmelser som reglerar utlänningars möjligheter
att starta och driva företag i Sverige. Genom RRV:s förenämnda rapport
föreligger nu ett underlag för detta arbete, som enligt utskottets mening
lämpligen bör bedrivas som ett led i det allmänna arbetet med regelförenkling
gentemot näringslivet. Utskottet biträder alltså inte kravet i motionerna
1987/88:N204 (fp) och 1987/88:N235 (c) på en särskild översyn av frågan.
Motionerna avstyrks i berörda delar.

Vidare föreslås i motion 1987/88:N235 (c) en ändrad organisation av den
statliga administrationen på företagsområdet. Lokala samhällsmyndigheter
(LSM) skulle enligt motionärerna kunna ersätta eller vara lokala organ för
såväl de nuvarande lokala skattemyndigheterna som vissa andra myndigheter
med vilka företag har många kontakter. En LSM borde inrättas i varje
kommun eller fögderi. Vidare föreslås obligatorisk registrering av samtliga
näringsdrivande firmor och införandet av ett ”firmakort” med uppgift om

NU 1987/88:25

16

firmanamn, B-skatt, mervärdeskatteregistrering m.m. Genomförandet av
dessa förslag skulle vara till gagn för såväl näringslivet som det allmänna,
menar motionärerna.

Frågan om inrättande av lokala samhällsmyndigheter av detta slag
behandlades av riksdagen senast våren 1987 med anledning av ett motionsyrkande
av samma innebörd som det nu aktuella. Riksdagen avslog motionen
på hemställan av skatteutskottet, som hänvisade till att den organisation på
skatteområdet som nyligen hade trätt i kraft utgjorde ett led i en decentralisering
av skatteförvaltningen (SkU 1986/87:26). Samtidigt förutsatte skatteutskottet
- som uttalade sin sympati för motionärernas syfte - att regeringen vid
uppföljningen av den nya organisationens verksamhet skulle fortsätta att
verka för en förbättrad service och underlättande av myndighetskontakterna
för medborgarna. Med hänsyn till att regeringen hade sin uppmärksamhet
riktad på hithörande problem, bl.a. genom RRV:s studie, ansåg skatteutskottet
att det inte var påkallat med något uttalande av riksdagen i frågan.

Näringsutskottet gör samma bedömning nu. Utskottet avstyrker följaktligen
motion 1987/88:N235 (c) beträffande såväl yrkandet om lokala samhällsmyndigheter
som de därmed nära sammanhängande yrkandena om registrering
och firmakort.

Slutligen under detta avsnitt tar utskottet upp ett yrkande i centerpartiets
partimotion 1987/88:N240 som gäller avregleringsarbetets organisation. I
motionen betonas vikten av att arbetet med avbyråkratisering och avreglering
drivs vidare med kraft. Med hänvisning till vad som betecknas som
regeringens långsamma agerande på detta område föreslås i motionen en
”parlamentarisk återförsäkring”, lämpligen genom inrättande av en parlamentarisk
delegation med uppgift att följa avregleringsarbetet.

Också i motion 1987/88:N322 (fp) kritiseras regeringens arbete på
avregleringsområdet för att vara ineffektivt. Utan att något särskilt yrkande i
frågan framförs anför motionärerna att normgruppen - som är en arbetsgrupp
inom regeringskansliet - bör ersättas av en delegation av den typ som
prövades under den icke-socialistiska regeringsperioden och där personer
som är verksamma i små och medelstora företag ingår.

Utskottet har senast våren 1987 avvisat motionsyrkanden av liknande
innebörd från centerpartiet resp. folkpartiet (NU 1986/87:30 s. 28 f.).
Beträffande kravet på en parlamentarisk delegation anförde utskottet att
gällande fördelning av befogenheter och ansvar mellan riksdagen och
regeringen borde kunna tillämpas även på det här aktuella området.
Beträffande förslaget om ett särskilt organ med representanter för småföretagen
menade utskottet att arbetet med regelförenkling borde bedrivas som
ett naturligt inslag i det ordinarie arbetet inom regeringskansliet och berörda
myndigheter. Utskottet hänvisade också till RRV:s roll som tillsynsmyndighet
för normgivningen inom statsförvaltningen. Reservationer till förmån för
motionsyrkandena avgavs av de tre borgerliga partiernas företrädare i
utskottet. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet finner det angeläget att de senaste årens arbete med regelförenkling
fullföljs. Emellertid avvisar utskottet liksom tidigare de förslag om

NU 1987/88:25

17

2 Riksdagen 1987188.17sami. Nr25

organisationen av arbetet som framförs från folkpartiets och centerpartiets
sida. I likhet med regeringen anser utskottet att regelförenkling bör ingå som
ett normalt led i statsförvaltningens verksamhet. Det aktuella yrkandet i
motion 1987/88:N240 (c) avstyrks alltså.

Etableringskontroll

Fri etablering är en nödvändig förutsättning för marknadsekonomin, sägs det
i folkpartiets partimotion 1987/88:N304. Partiet vill slopa de etableringskontroller
som inte kan motiveras med krav på kompetens av betydelse för
människors hälsa och säkerhet. Generella etableringskontroller i brottsbekämpande
syfte bör ersättas med insatser punktvis, anförs det. Liknande
synpunkter framförs i motion 1987/88:N322 (fp). Som exempel på branscher
som bör avregleras nämns åkeribranschen och restaurangbranschen.

Utskottet erinrar om att en utökad vandelsprövning infördes i båda dessa
branscher år 1986 genom ändringar i yrkestrafiklagen (1979:559) och lagen
(1977:293) om handel med drycker (prop. 1985/86:126, NU 1985/86:22).
Innebörden av lagändringarna var att benägenheten att fullgöra skyldigheter
mot det allmänna skulle i fortsättningen ges ökad vikt vid tillståndsprövningen
inom dessa branscher. Till grund för lagändringarna låg ett förslag från
den s.k. eko-kommissionen av innebörd att regeringen genom en ramlagom
näringstillstånd skulle få möjlighet till motsvarande ingripande i varje
bransch där bristande laglydnad eller underlåtenhet att betala skatter och
avgifter bedömdes förekomma bland näringsidkarna i betydande omfattning.
Förslaget genomfördes emellertid endast till viss del genom skärpningen
av den befintliga tillståndsprövningen i åkeri- och restaurangbranscherna,
som ansågs särskilt drabbade av oseriöst företagande.

Utskottet anser sig inte böra gå in på en närmare diskussion av behovet av
etableringskontroll inom de två nämnda branscherna. Såväl i dessa fall som i
flertalet andra fall avser etableringskontrollen verksamheter som ligger
utanför utskottets beredningsområde. Emellertid torde motionärernas
egentliga syfte vara att riksdagen skall uttala sig principiellt mot etableringskontroll
som ett medel för tillgodoseende av olika allmänna intressen,
framför allt en effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet.

Utskottet vill inte förorda ett sådant uttalande av riksdagen. Frågan om
behovet och den närmare utformningen av olika system för etableringskontroll
bör kunna behandlas inom ramen för det fortgående arbetet med
avreglering och regelförenkling. Ett antal förslag om slopad eller uppmjukad
kontroll har lagts fram av regeringen senast på trafikpolitikens område
(prop. 1987/88:50). Liksom hittills bör riksdagen pröva dessa förslag från fall
till fall, med beaktande av de olika syften som ligger bakom kontrollsystemen
och de särskilda förhållandena inom berörda branscher. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet motionerna 1987/88:N304 (fp) och 1987/
88:N322 (fp) i här aktuella delar.

För den som startar ett företag ställs det i regel inga krav på kompetens,
anförs det i motion 1987/88:N274 (s). En följd härav är att antalet konkurser
ökar, liksom samhällets förluster till följd av ej inbetalade skatter m.m.

NU 1987/88:25

18

Motionärerna anser att det borde finnas någon form av kompetensvillkor för
företagare, t.ex. krav på yrkeskunnande inom branschen samt ett visst
minimimått av kunskaper beträffande ekonomi, bokföring, skatterätt,
arbetsrätt och arbetsmarknadens förhållanden. Sedan sådana kunskaper
redovisats skulle den blivande företagaren kunna erhålla ett bevis härpå, ett
slags körkort för företagare. Motionärerna vill att regeringen skall ta initiativ
till överläggningar med företagens organisationer om införandet av ett
sådant system.

En motion (s) av liknande innebörd avslogs av riksdagen våren 1982 på
hemställan av utskottet samtidigt med en annan motion (s) om etableringskontroll
(NU 1981/82:25). Utskottet pekade därvid på att det enligt den
näringsfrihetsprincip som tillämpades i Sverige hade gjorts relativt få
inskränkningar i rätten att etablera företag. I de fall då inskränkningar införts
hade de varit betingade av bl.a. ordnings-, säkerhets-, hälsovårds- och
arbetarskyddshänsyn. Utskottet ansåg att dessa riktlinjer borde följas även
framgent. I en reservation av den socialdemokratiska minoriteten i utskottet
föreslogs en allmän utredning om etableringskontroll; det förutsattes att en
sådan utredning skulle överväga frågan om kompetenskrav för företagare.

Denna fråga kom att behandlas av den förenämnda eko-kommissionen i
betänkandet (SOU 1984:8) Näringstillstånd. I det av kommissionen framlagda
förslaget till lag om näringstillstånd angavs - förutom vandelsprövning och
ekonomiska garantier - krav på viss utbildning som ett instrument som skulle
kunna användas i syfte att försvåra för oseriösa näringsidkare att bedriva
verksamhet. Som redan framgått kom emellertid kommissionens förslag att
genomföras endast till viss del beträffande utökad vandelsprövning. Regeringen
var således inte då beredd att ställa sig bakom förslaget om ett
generellt krav på utbildning (prop. 1985/86:126 s. 32 f.).

Enligt utskottets mening är tanken på någon form av bevis på grundläggande
allmän kompetens för företagare enligt vad som föreslås i motion
1987/88:N274 (s) värd att prövas. Utskottet förutsätter att regeringen i
samråd med företagarorganisationerna fortlöpande följer såväl denna fråga
som frågan om andra lämpliga åtgärder med syfte att begränsa den
ekonomiska brottsligheten. Något särskilt initiativ av riksdagen med anledning
av den aktuella motionen är enligt utskottets mening inte erforderligt.

Finansiering av företag

I sju motioner berörs olika frågor om finansiering av företag. Motioner om de
regionala utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet behandlas av utskottet
i samband med frågan om medel till fondernas övriga verksamhet
(NU 1987/88:24).

Inledningsvis bör nämnas att regeringen den 17 mars 1988 har bemyndigat
chefen för industridepartementet att tillkalla en särskild utredare för att
utreda inriktning och behov m.m. av statligt finansiellt företagsstöd. Enligt
direktiven (dir. 1988:8) är utredningens huvuduppgift att föreslå åtgärder
som behovsanpassar, effektiviserar och förenklar stödet. Som grund för
dessa förslag skall utredaren kartlägga näringslivets behov av och tillgång till
externt kapital. Vidare skall analyseras brister i kapitalförsörjningen och det

NU 1987/88:25

19

statliga stödets effektivitet när det gäller att avhjälpa dessa brister. Utredaren
skall också undersöka om det förekommer administrativt dubbelarbete
och om de olika stöden når avsedda målgrupper. Enligt direktiven skall
utredningsarbetet redovisas senast den 31 mars 1989.

Utskottet tar först upp ett yrkande i moderata samlingspartiets partimotion
1987/88:N225 om Fonden för industriellt utvecklingsarbete. Industrifonden.
Motionärerna anser att fonden har spelat ut sin roll och att regeringen bör
uppmanas att lägga fram förslag om en successiv neddragning och avveckling
av verksamheten, varvid fondens kapital skall återgå till staten.

Utskottet erinrar om att Industrifondens verksamhet gavs en delvis ändrad
inriktning år 1987 (prop. 1986/87:74, NU 1986/87:30). Fonden skulle i
fortsättningen stödja potentiellt lönsamma men riskbetonade projekt främst
hos små och medelstora företag, med särskild tonvikt på projekt som innebär
att sådana företag engagerar sig i europeiska samarbetsprojekt inom ramen
för EUREKA. Eftersom den ändrade verksamhetsinriktningen ansågs
komma att medföra ett minskat kapitalbehov för fonden återfördes 155 milj.
kr. av stiftelsekapitalet till staten.

Utskottet anser att riktlinjerna för Industrifondens verksamhet bör ligga
fast. Yrkandet i motion 1987/88:N225 (m) om en avveckling av fonden
avstyrks.

En avveckling av Småföretagsfonden föreslås i motion 1987/88:N443 (c).
Motionärerna betecknar bildandet av denna fond år 1984, då 100 milj. kr.
överfördes som stiftelsekapital från allmänna pensionsfonden, som ”ett
försök från regeringen att skaffa sig ett alibi hos småföretagarna för
införandet av löntagarfonderna”. Motionärerna anser att tillgängliga medel
hos Småföretagsfonden vid avvecklingen skall återföras till allmänna pensionsfonden.

Utskottet - som erinrar om att ytterligare 100 milj. kr. tillfördes
Småföretagsfonden genom beslut av riksdagen år 1987 (prop. 1986/87:74,
NU 1986/87:30) - ser inget sakligt motiv för en avveckling av fonden.
Yrkandet härom i motion 1987/88:N443 (c) avstyrks följaktligen.

Frågan om kravet på personlig borgen vid långivning till egenföretagare tas
upp i motion 1987/88:N203 (m). Motionären anser att lagstiftningen på det
arbetsrättsliga området, särskilt lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet, har kringgärdat företagarens möjligheter att leda sitt företag.
Därmed kan han inte svara för sina borgensåtaganden i samma omfattning
som tidigare. I den mån personlig borgen krävs bör den avse endast
företagaren och inte hans anhöriga, anförs det.

Utskottet har under en följd av år behandlat motioner i ämnet av samme
motionär, senast våren 1987 (NU 1986/87:30 s. 48). Motionerna har avstyrkts
med hänvisning till att stor försiktighet torde iakttas vid utkrävande av
personlig borgen från ägare till små och medelstora företag i samband med
lån från t.ex. de regionala utvecklingsfonderna. Under senare år har dock
företrädarna för de tre borgerliga oppositionspartierna i reservationer gett
stöd åt motionärens krav på en utredning av frågan. Riksdagen har följt
utskottet.

NU 1987/88:25

20

Utskottet anser inte att det har tillkommit några nya faktorer som
föranleder en ändrad bedömning av frågan. Motionen avstyrks.

Motion 1987/88:N287 (s) handlar om de mindre företagens lansering av nya
produkter. Motionärerna anser att det statliga stödsystemet för forskning
och utveckling skapar goda förutsättningar för företagen att utveckla en idé
fram till prototypstadiet. För de mindre företagen och enskilda uppfinnare
visar det sig emellertid svårt att föra prototypen fram till en färdig
marknadsmässig produkt. Här finns i dag ett vakuum som inte är bra för vår
samlade utvecklingskraft, anförs det. I motionen skisseras en statlig kreditgivning
som skulle kunna fylla tomrummet; bl.a. förutsätts ränte- och
amorteringsfrihet under en viss tid, liksom eftergift helt eller delvis av
långivarnas fordran i de fall då projekten misslyckas.

Utskottet hänvisar till att de regionala utvecklingsfonderna för närvarande
har vissa möjligheter att medverka till finansiering av sådant slag som
motionärerna synes avse, bl.a. genom s.k. utvecklingskapital i form av
villkorslån eller bidrag mot royalty. Bestämmelser härom återfinns i
förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond.

Som nämnts i inledningen till detta avsnitt kommer en översyn av det
statliga finansiella företagsstödet att genomföras under det närmaste året.
Utskottet räknar med att det genom denna översyn kommer att klarläggas
huruvida det nuvarande finansieringsstödet har brister av det slag som
motionärerna antyder. Då utskottet inte anser att det behövs något särskilt
initiativ av riksdagen i frågan avstyrks motionen.

Frågan om samordning av investmentbolag i Norrland tas upp i motion
1987/88:N236 (s). Motionärerna anför att det har bildats ett antal sådana
bolag med staten som huvuddelägare, direkt eller indirekt. Bl.a. nämns
AC-Invest AB, Bothnia Invest AB, Contorta AB, Cordinor AB (tidigare
Regioninvest i Norr AB), Malmfältens Finans AB, Sorbinvest AB och
Z-Invest AB. Det kapital av sammanlagt ca 200 milj. kr. som dessa
investmentbolag disponerar skulle, menar motionärerna, vid nuvarande
räntenivå och inflationstakt möjliggöra förluster av ca 10 milj. kr. om året
utan att bolagens fortbestånd äventyrades. Genom att kapitalet är uppdelat
på ett antal investmentbolag försvåras emellertid satsningar på riskfyllda
projekt. En bidragande orsak är att varje bolag har sin egen administration.
Även om en sammanslagning av de olika bolagen enligt motionärernas
uppfattning skulle innebära uppenbara fördelar menar de att en sådan åtgärd
för närvarande inte kan genomföras på grund av bl.a. de skilda privata
ägarintressena. Däremot borde man verka för en samordning.

Utskottet har viss förståelse för motionärernas önskan om en sådan
samordning. Statens möjligheter att verka härför är emellertid begränsade i
de fall då staten inte har aktiemajoriteten i ifrågavarande bolag eller då
statens engagemang endast är indirekt. En sammanslagning av samtliga
investmentbolag är enligt utskottets mening knappast heller önskvärd. Det
finns utrymme för bolag med olika inriktning geografiskt eller branschmässigt,
liksom för bolag med olika ägarstruktur. Väsentligt är att näringslivet i
olika delar av Norrland engageras i bolagen.

NU 1987/88:25

21

Såvitt gäller Norrbottens län har frågan om en samordning av utvecklingsoch
investmentbolag berörts i proposition 1987/88:86 om särskilda regionalpolitiska
insatser i Norrbottens län m.m. I propositionen - som i denna del
bereds av arbetsmarknadsutskottet-redovisas (bil. 8s. 53 f.) överläggningar
mellan investmentbolagen Bothnia Invest AB och Malmfältens Finans AB -vilka båda är privatägda - och Cordinor AB - som är indirekt statsägt genom
Procordia AB - i syfte att bolagens resurser skall samordnas helt eller delvis.
Ett bemyndigande för regeringen att besluta om villkoren för stöd till
utvecklings- och investmentbolag i länet begärs. För ändamålet beräknas 30
milj. kr. - Enligt uppgift har en överenskommelse nu träffats om ett
samgående mellan Bothnia Invest AB och Malmfältens Finans AB.

Mot bakgrund av vad som anförts anser näringsutskottet att motion
1987/88:N236 (s) inte ger anledning till någon åtgärd av riksdagen.

Frågan om utveckling av resultat frän teknisk forskning i Luleå tas upp i
motion 1987/88: N288 (s). Motionärerna pekar på vikten av att forskning vid
högskolan i Luleå kan leda till kommersiell produktion som förläggs till
Norrland. De menar att det i Luleå ännu saknas ett finansieringsorgan som - i
likhet med Uminova AB i Umeå - har till uppgift att till forskare vid
högskolan förmedla kapital från olika finansieringsorgan, såsom Norrlandsfonden
och Industrifonden. Tanken är att det till Stiftelsen CENTEK knutna
bolaget Centekinvest skall ha en sådan roll. Motionärerna anser emellertid
att det krävs en viljeyttring från staten härför.

Utskottet hänvisar här återigen till proposition 1987/88:86 (bil. 8 s. 51 f.). I
denna beräknas lil milj. kr. till förstärkning av forsknings- och utvecklingsmiljön
i Luleå under en treårsperiod. Huvuddelen härav, 70 milj. kr., är
avsedd för stöd till utveckling av en teknikby i anslutning till högskolan.
Vidare beräknas 3 milj. kr. för bidrag till Stiftelsen Aurorum, som har
karaktären av en paraplyorganisation för den forsknings- och utvecklingsmiljö
som håller på att utvecklas med högskolan som bas, och sammanlagt högst
38 milj. kr. till forsknings- och utvecklingsprojekt vid olika institutioner.

I likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att de betydande
forsknings- och utvecklingsresurserna vid högskolan i Luleå ger upphov till
industriell verksamhet i Norrland. De närmare formerna för förmedling av
kapital till olika utvecklingsprojekt för kommersiell exploatering bör emellertid
enligt utskottets mening inte avgöras av statsmakterna. Detta är en
fråga för i första hand de olika regionala intressenterna. Utskottet biträder
alltså inte yrkandet i motion 1987/88:N288 (s) på ett uttalande av riksdagen i
frågan.

En komplettering av verksamheten inom Svensk-norsk industrifond föreslås i
motion 1987/88:N229 (s). Motionärerna pekar på att intresset för industriellt
samarbete mellan Bohuslän och Östfold har ökat bl.a. som en följd av
strukturomvandlingen inom dessa gränsregioner. De uppger att Svensknorsk
industrifond har haft en markant ökning av antalet förfrågningar om
stöd och att många projekt avvisas på den grunden att de inte når upp till en
totalkostnad av 3 milj. kr., som normalt utgör den nedre gränsen för stöd från
fonden. Motionärerna anser att denna beloppsgräns bör ses över och att
fonden bör få ökade handläggningsresurser.

NU 1987/88:25

22

Vid behandlingen år 1986 av en liknande motion (NU 1985/86:15 s. 26)
erinrade utskottet om att fonden sedan år 1985 i undantagsfall kan stödja
även projekt vars totalkostnad understiger 3 milj. kr. Enligt vad utskottet har
erfarit är emellertid efterfrågan på stöd från fonden så stor att fonden anser
sig böra prioritera sådana projekt som svarar mot de ursprungliga intentionerna
från svensk och norsk sida, nämligen att fonden skall främja i första
hand tillkomsten av större gemensamma projekt (seprop. 1980/81:189 s. 10).
Mot bakgrund av den ökade efterfrågan på stöd har fonden genom en
överenskommelse i maj 1987 mellan regeringarna om stadgeändring givits
rätt till en viss förstärkning av sitt kansli.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motionen inte bör ge
anledning till någon riksdagens åtgärd.

Kooperation

Ungdomars nyföretagande kan många gånger med fördel ske i kooperativa
former, sägs det i motion 1987/88:N308 (c). Ett ökat stöd till ungdomskooperativ
behövs, menar motionärerna. De anser att de regionala utvecklingsfonderna
här skulle kunna spela en värdefull roll genom utbildningsinsatser och
kreditgivning. Fonderna borde därför åläggas att aktivt verka för nyföretagande
i kooperativa former. Särskilda medel borde också avsättas för
ändamålet, anförs det.

Utskottet behandlade år 1986 olika frågor om kooperationen, bl.a. det s.k.
ungdomskooperativprojektet (NU 1985/86:14 s. 26-28). Detta projekt drevs
åren 1984-1986 med ekonomiskt stöd från staten över arbetsmarknadsdepartementets
huvudtitel. Som en fortsättning kan betraktas projektet Kooperativ
arbetsmarknadspolitik (KARM), som stöds på samma sätt.

Vid sidan av dessa projekt, vilka har haft som huvudsyfte att stödja
kooperativ verksamhet bland arbetslösa ungdomar, lämnas stöd till kooperativt
nyföretagande inom ramen för kooperationens utvecklingssystem. Detta
system baseras på en överenskommelse år 1986 mellan staten och kooperationen.
Systemet omfattar dels allmänna informations-, utbildnings- och
utvecklingsinsatser, dels kooperativ företagsservice, dels stöd till uppbyggnad
av lokala kooperativa utvecklingscentra. Staten har åtagit sig att under
en femårig uppbyggnadsperiod bidra med högst 2,5 milj. kr. per budgetår till
systemet, under förutsättning att motsvarande bidrag lämnas av kooperationen.
Statens bidrag utbetalas från anslaget till småföretagsutveckling under
industridepartementets huvudtitel.

Kooperationens utvecklingssystem tillkom mot bakgrund av att man inom
kooperationen ansåg att de befintliga näringspolitiska organen - främst
statens industriverk och de regionala utvecklingsfonderna - var ointresserade
av att verka för den kooperativa företagsformen i samband med t.ex.
nyföretagande. Från såväl statens som kooperationens sida drogs slutsatsen
att specialiserade kooperativa utvecklingsresurser borde byggas upp för
ändamålet, vilket alltså nu sker. I proposition 1986/87:74 om näringspolitik
inför 1990-talet uttalade emellertid industriministern (s. 164) att denna insats
skulle ses som en temporär åtgärd för att initiera och påskynda uppbyggnaden
av kompetens och andra resurser för utveckling av ny kooperativ

NU 1987/88:25

23

verksamhet inom skilda områden. På sikt borde dessa resurser kunna
integreras med den generella näringspolitiska organisationen. Industriministern
såg det som väsentligt att den kooperativa specialkompetensen även i
denna miljö kunde bevaras och utvecklas.

I samband med behandlingen år 1984 av frågor om kooperationens
kapitalförsörjning m.m. fastslog riksdagen principen att den kooperativa
företagsformen så långt möjligt skall ges förutsättningar likvärdiga med dem
som gäller för andra företagsformer (prop. 1983/84:84, NU 1983/84:24).

Denna princip har legat till grund för uppbyggnaden av det kooperativa
utvecklingssystem som nyss har beskrivits och som kan ses som en komplettering
av det allmänna näringspolitiska småföretagsstödet. Enligt utskottets
uppfattning bör ansvaret för att främja nyföretagande i kooperativa former
tills vidare åvila i första hand de särskilda kooperativa organen.

Utskottet finner alltså inte anledning för riksdagen att, såsom föreslås i
motion 1987/88:N308 (c), begära särskilda insatser för kooperativt nyföretagande
genom utvecklingsfonderna. Motionen avstyrks i denna del. Utskottet
förutsätter emellertid att såväl industriverket som de regionala utvecklingsfonderna
i sina insatser till stöd för nyföretagande beaktar den kooperativa
företagsformen och söker bygga upp ett samarbete med motsvarande
koooperativa organ på central och regional nivå.

I samma motion berörs frågan om forskning om kooperativ verksamhet.
Motionärerna anser att en allsidig och kontinuerlig svensk kooperationsforskning
är av stor betydelse för kooperationens framtida utveckling.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att till riksdagen redovisa ett förslag till
kooperativt forskningsprogram, anförs det.

Utskottet erinrar om att regeringen i proposition 1983/84:84 (s. 60-63)
lämnade en redogörelse för frågan om kooperationsforskningen i Sverige.
Bl.a. framgick att forskningsrådsnämnden (FRN) - som tidigare lämnat stöd
till sådan forskning och som inrättat en särskild kommitté för kooperationsforskning
- skulle ges ett samordnande ansvar på området. Ett femårigt
forskningsprogram överenskoms därefter mellan FRN och kooperationen.
Avsikten var att sammanlagt ca 2 milj. kr. om året skulle ställas till
förfogande.

Hittills har ett tjugotal projekt fått bidrag. FRN har finansierat huvuddelen
av verksamheten. För innevarande budgetår har 1,5 milj. kr. avsatts för
ändamålet. Enligt vad utskottet har erfarit räknar FRN med att lämna stöd
till programmet i ungefär samma omfattning även under de två följande
budgetåren. Vissa bidrag har också ställts i utsikt av kooperationen.
Avsikten är att FRN skall utvärdera verksamheten och att resultatet därav
skall redovisas för regeringen inför en väntad proposition om forskning våren
1990.

Av vad utskottet har anfört framgår att det saknas anledning för riksdagen
att nu ta något initiativ i frågan om kooperationsforskningen. Yrkandet
härom i motion 1987/88:N308 (c) avstyrks därför.

NU 1987/88:25

24

Linodling och linberedning

NU 1987/88:25

Riksdagen begärde år 1985 hos regeringen en utredning om inhemsk odling
och beredning av lin (JoU 1984/85:36). Med anledning härav tillkallade
chefen för industridepartementet en särskild utredare, som i början av år
1987 avgav betänkandet (Ds 1 1987:1) Inhemsk odling och beredning av lin.
Betänkandet innehåller förslag till stimulans- och stödåtgärder omfattande
hela kedjan från odling och beredning av lin till användning av lin dels för
textila ändamål, dels som råvara inom industrin m.m. Dessa åtgärder
sammanfattas i ett femårsprogram i åtta punkter. Några av åtgärderna - bl .a.
stöd till linodling - ligger inom jordbrukspolitikens område. Andra åtgärder
avser stöd till forskning och utveckling genom främst styrelsen för teknisk
utveckling (STU). Utredaren beräknar behovet av sådant stöd till ca 10 milj.
kr. under perioden. - Betänkandet har remissbehandlats.

I motion 1987/88:N226 (c) återges det nämnda åttapunktsprogrammet
ordagrant. Motionärerna anser det angeläget att genomförandet av programmet
snarast påbörjas. Dessutom föreslås att regeringen tar fram ett underlag
för beslut om uppförande av ett linberedningsverk i Sverige och snarast
återkommer med förslag i frågan till riksdagen.

Frågan om linodling och linberedning i olika delar av landet berörs i tre
motioner.

I motion 1987/88:N328 (fp) sägs att linhanteringen har gamla anor i
Hallands län och att det är angeläget att kunskaper och handaskicklighet på
området inte för alltid skall gå förlorade. Inte endast kulturella skäl talar
enligt motionärerna härför; sysselsättnings- och beredskapsskäl gör det i
minst lika hög grad.

Örebro län torde vara ett föregångslän i fråga om linodling, anförs det i
motion 1987/88:N278 (fp). För att spånadslinet skall bli intressant för odlarna
måste det emellertid finnas ett linberedningsverk. Motionären anser att en
lokalisering av ett sådant verk till Örebro län skulle vara lämplig från
struktur- och sysselsättningssynpunkt. Länsstyrelsen och den regionala
utvecklingsfonden borde kunna ta till vara lovvärda odlingsinitiativ och
tillskapa ett linberedningsverk i länet inom ramen för tillgängliga resurser för
regional utveckling, anförs det.

I motion 1987/88:N314 (c) pekas på att Hälsingland har gamla traditioner
på linområdet och att odlingen av lin på flera håll har återupptagits. Vid
Växbo Kvarn i Bollnäs kommun har linskäktning och linberedning byggts
upp. Det är angeläget att verksamheten får ekonomiskt stöd för fortsatt
utbyggnad, menar motionären.

Av utskottets redogörelse för linutredningens betänkande och för motionerna
framgår att frågan om ett återupptagande av linodling och linberedning
i industriell skala i Sverige har många olika aspekter. Om verksamheten
skall kunna bedrivas på kommersiella grunder - vilket har varit en
utgångspunkt för utredningen - är möjligheterna att använda linet för olika
ändamål av helt avgörande betydelse. Flera av punkterna i det program som
utredningen har föreslagit innebär forsknings- och utvecklingsinsatser med
syfte att klarlägga linets förutsättningar som industriell råvara också inom
andra områden än det textila. En annan fråga som behöver klarläggas är valet

av teknik vid förädlingen av råvaran, särskilt i beredningsledet. Enligt
linutredningen är nuvarande teknik alltför kostsam, osäker och miljöovänlig.

Linutredningens betänkande bereds för närvarande i regeringskansliet.
Enligt vad utskottet har erfarit pågår diskussioner med olika berörda
myndigheter och forskningsinstitutioner m.fl. Utskottet förutsätter att
regeringen under nästa riksmöte för riksdagen redovisar förslag på grundval
av betänkandet. Med hänsyn till riksdagens tidigare uttalade intresse för
linfrågan anser utskottet inte att det behövs något nytt tillkännagivande i
frågan. Yrkandet härom i motion 1987/88:N226 (c) avstyrks alltså.

I motionen berörs också frågan om uppförande av ett linberedningsverk.
Enligt utskottets uppfattning är denna fråga för tidigt väckt. Av linutredningens
betänkande framgår att betydande tekniska problem återstår att lösa.
Det framgår också av betänkandet att ett linberedningsverk i industriell skala
utgör en betydande investering; kostnaderna för ett verk uppskattas till minst
10 milj. kr. även om begagnad utrustning och befintliga industrilokaler
utnyttjas. För nästa led i förädlingen, dvs. ett linspinneri, är investeringskostnaderna
betydligt högre. Enligt utskottets mening bör frågan om eventuellt
statligt stöd till investeringar i industriell linhantering tas upp till övervägande
först när frågan om linets framtid i Sverige har klarlagts. Av det sagda
följer att utskottet avstyrker motion 1987/88:N226 (c) även i denna del.

Också yrkandet i motion 1987/88:N278 (fp) om ett linberedningsverk i
Örebro län avstyrks av utskottet. Förutom till de allmänna synpunkter som
nyss har anförts hänvisas här till att det inte är riksdagens sak att ta ställning
till frågor om lokalisering av detta slags industriprojekt. I den mån
motionärens yrkande avser en anläggning i begränsad skala avsedd att
tillgodose främst behovet inom regionen synes frågan lämpligen böra
behandlas på regional nivå.

Vad som sägs i motion 1987/88:N328 (fp) om vikten av att kunskaperna om
linhanteringen i Halland bevaras synes också vara av intresse främst i ett
regionalt perspektiv. I sammanhanget kan påpekas att det av linutredningen
föreslagna åttapunktsprogrammet innefattar stöd till den hantverksmässiga
hanteringen av spånadslin genom nämnden för hemslöjdsfrågor och hemslöjdskonsulenterna
i varje län. Utskottet erinrar även om att regeringen har
föreslagit en kraftig ökning av stödet till hemslöjden för nästa budgetår, bl.a.
genom en utbyggnad av konsulentorganisationen. Denna fråga behandlar
utskottet i betänkandet NU 1987/88:24. Om riksdagen bifaller förslagen
kommer förutsättningarna för bevarande av den traditionella svenska
linkulturen att förbättras redan på kort sikt. Med hänvisning till det anförda
avstyrks motionen.

Yrkandet i motion 1987/88:N314 (c) om stöd till verksamheten vid Växbo
Kvarn i Hälsingland är enligt utskottets mening inte heller av den karaktären
att det bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. Nämnas må dock att
motionären torde syfta på ett projekt avseende etablering av ett linspinneri i
relativt liten skala. Enligt vad utskottet har erfarit har glesbygdsdelegationen
bedömt att detta projekt har intresse bl.a. för den lokala sysselsättningen och
för turismen. Ett begränsat stimulansbidrag till projektet har ställts i utsikt.
Emellertid råder alltjämt viss oklarhet om den tekniska utformningen av
projektet. Motionen avstyrks.

NU 1987/88:25

26

Hantverk

Hela vårt samhälle har sitt ursprung i hantverket, anförs det i motion
1987/88:N254 (fp). Motionärerna pekar på betydelsen från bl.a. kulturell
synpunkt och beredskapssynpunkt av att hantverksyrken och hantverkskunnande
bevaras. En rad konkreta önskemål med detta syfte förs fram.

Mot bakgrund av bristen på byggnadsarbetare med kunskap om gamla
metoder föreslås i motionen byggnadshyttor för utbildning av byggnadshantverkare.
Vidare föreslås inrättandet av särskilda råvarudepåer för material
från rivningar m.m. I motionen pekas på vikten av att hantverkarna vid
sanering av handelscentra och bostadsområden i tätorterna kan få fortsatt
tillgång till prisbilliga lokaler i närheten av kunderna. Motionärerna föreslår
vidare inrättandet av särskilda verktygsbanker med uppgift att samla in
verktyg då en hantverkare avvecklar sitt företag; det hänvisas till att
verktygen ofta representerar ett kunnande som kan stödja också dagens
teknik.

Några yrkanden i motionen gäller utbildningsfrågor. Ungdomar bör ges
ökade möjligheter att bli lärlingar hos enskilda hantverkare, anförs det; i
detta syfte bör regelsystemet ses över. Bl.a. hävdas att krav på personalutrymmen
från de fackliga organisationernas och yrkesinspektionens sida kan
utgöra hinder för utbildning av lärlingar. Vidare anser motionärerna att
skolan inte visar tillräckligt intresse för hantverket. Samma gäller arbetsförmedlingarna,
menar man. Mot bakgrund härav finns det anledning för
regeringen att se över frågan om hur rekryteringen till hantverksyrkena skall
kunna förstärkas, anförs det. Liknande synpunkter på bl.a. arbetsförmedlingens
ansvar för hantverket förs fram i motion 1987/88:N328 (fp), som i
första hand gäller förhållandena i Hallands län.

Utskottet konstaterar att de förslag som framförs i motionerna huvudsakligen
gäller frågor utanför utskottets beredningsområde. Liknande förslag har
också behandlats utförligare i särskilda motioner som bereds av vederbörande
utskott. Med hänsyn härtill begränsar sig näringsutskottet här till några
allmänna kommentarer till motionsyrkandena.

Det bör först erinras om att utskottet i betänkandet NU 1987/88:24 - som
avges samtidigt med detta betänkande - behandlar vissa frågor rörande
statligt näringspolitiskt stöd till hantverket, bl.a. i form av bidrag till
verksamheten vid Centrala hantverksrådet. Rådet har till uppgift att
handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet samt bevarande
och utveckling av kunskaper, tjänster och produkter inom hantverksområdet.
Vidare skall rådet svara för information om olika hantverksutbildningar.

Av intresse i sammanhanget är vidare de förslag som nyligen har lagts fram
i proposition 1987/88:102 om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan.
Bl.a. föreslås (s. 21 f.) att den planerade treåriga försöksverksamheten
på området skall inrymma en motsvarighet till dagens s.k. gymnasiala
lärlingsutbildning. Avsikten är att denna studieform skall innebära en
avsevärt förbättrad utbildningssituation för små och udda yrken, t.ex. på
hantverksområdet. Propositionen jämte motioner bereds för närvarande av
utbildningsutskottet.

NU 1987/88:25

27

Näringsutskottet kan från sina utgångspunkter instämma i vad som anförs i
motionerna 1987/88:N254 (fp) och 1987/88:N328 (fp) om vikten av att
hantverkskunnande och hantverksyrken bevaras. Ett stort och varierat
utbud av hantverkstjänster utgör ett väsentligt inslag i tjänstesektorn och har
därmed också stor betydelse för näringslivets funktion. Detta utgör ett av
motiven för det statliga stöd som lämnas till hantverket i olika former.

De olika konkreta yrkanden som framförs i motionerna kan utskottet
emellertid inte biträda. Yrkandena innebär att riksdagen genom uttalanden
till regeringen skall begära åtgärder av vitt skilda slag. Det underlag för
yrkandena som redovisas i motionerna är enligt utskottets mening otillräckligt
för ett ställningstagande. Dessutom gäller det i flera fall frågor som det
inte i första hand ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om.

Som framgått har Centrala hantverksrådet, som nyligen börjat sin
verksamhet, ansvaret för att tillvarata hantverkets intressen i samtliga de
avseenden som berörs i motionerna. Utskottet räknar med att rådet
undersöker behovet av olika åtgärder till stöd för hantverket, inte minst på
utbildningens område, och att rådet på lämpligt sätt väcker frågan om sådana
åtgärder hos de närmast ansvariga instanserna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1987/
88:N254 (fp) och 1987/88:N328 (fp) i berörda delar.

I motion 1987/88:N254 (fp) framförs också två förslag om fortsatt utbyggnad
av de olika verksamheter på hantverksområdet som bedrivs i Leksand i
anslutning till Hantverkets folkhögskola.

Den försöksverksamhet på musikinstrumenthantverkets område som
pågår i Leksand bör permanentas genom bildande av ett institut för
instrumenthantverk, anför motionärerna. De menar att denna utbildningsoch
utvecklingsverksamhet skulle kunna ha en nordisk bas och drivas i
stiftelseform.

Den verksamhet som avses i motionen utgörs i första hand av en fyraårig
utbildning i reparation och byggande av stråkinstrument. Ett särskilt bidrag
för denna utbildning lämnas av skolöverstyrelsen till Hantverkets folkhögskola.
I utbildningen deltar även elever från andra nordiska länder. En
breddning av verksamheten till att omfatta också andra musikinstrument
jämte vissa utvecklingsinsatser m.m. övervägs.

Utskottet har senast år 1987 (NU 1986/87:30 s. 62) behandlat en motion
(m) av liknande innebörd som den nu aktuella. Med hänvisning bl.a. till att
olika projekt på hantverksområdet fick prövas av statens industriverk enligt
gällande grunder för småföretagsstödet avstyrkte utskottet motionen, med
reservation från de tre borgerliga partiernas företrädare. Riksdagen följde
utskottet.

Enligt vad utskottet har erfarit svarar Centrala hantverksrådet från
årsskiftet för den del av verksamheten med musikinstrumenthantverk i
Leksand som har karaktären av forskning och utveckling. Vissa medel för
ändamålet disponeras inom ramen för det bidrag till rådet som har lämnats av
statens industriverk.

Frågan om organisationen av ifrågavarande verksamhet synes alltså nu ha
fått en lösning. Därmed saknar enligt utskottets mening frågan om bildandet

NU 1987/88:25

28

av en särskild stiftelse aktualitet. Motion 1987/88:N254 (fp) avstyrks i denna
del.

I samma motion framförs förslag om bildande av ett nordiskt hantverkscentrum
i Leksand.

Utskottet avstyrkte år 1987 (NU 1986/87:30 s. 62 f.) en liknande motion
(fp) med hänvisning till att motiven för en sådan verksamhet inte i första hand
var av näringspolitisk art. Emellertid förutsatte utskottet att regeringen inom
ramen för det nordiska samarbetet noga uppmärksammade möjligheterna
att få till stånd en gemensam nordisk utbildning inom olika hantverksyrken.
De borgerliga partiernas företrädare reserverade sig till förmån för motionen.
Denna avslogs av riksdagen.

Ett utredningsarbete rörande nordiskt samarbete om utbildning m.m.
inom små yrkesfack har under de senaste åren bedrivits i Nordiska
ministerrådets regi. En särskild arbetsgrupp har haft i uppdrag att kartlägga
området och att göra en bedömning av samarbetsmöjligheterna. I gruppens
rapport, som avgavs i december 1987, sägs att det under arbetets gång har
visat sig finnas ett uttalat behov av nordiskt samarbete inom ett antal små
yrkesfack. För vissa av de minsta yrkesfacken anges en gemensam nordisk
utbildning som en förutsättning för fackens fortlevnad. Arbetsgruppen
föreslår därför ett fortsatt nordiskt samarbete på området. Detta samarbete
bör enligt gruppen bedrivas i nationell regi och bygga på befintliga nationella
myndigheter och institutioner sammanknutna genom ett nordiskt kontaktorgan
för fortlöpande överläggningar om samarbetsområdena. Det förutsätts
att varje land i princip skall finansiera sin del av kostnaderna för samarbetet.
Arbetsgruppen föreslår också bl.a. nordiska kurser för lärare, samarbete om
läromedel och ökat samnordiskt utnyttjande av utbildningsplatser vid
nationella skolor. Arbetsgruppens rapport har nu godkänts av styrgruppen
för nordiskt skolsamarbete, som består av företrädare för de nordiska
ländernas utbildningsdepartement.

Utskottet anser det även från näringspolitisk synpunkt värdefullt om en
fortsatt utbildning inom vissa hantverksyrken kan säkerställas genom ett
närmare nordiskt samarbete på området. Önskemålet i motion 1987/88:N254
(fp) om ett sådant samarbete synes komma att tillgodoses genom det nya
kontaktorganets verksamhet. Detta gäller enligt utskottets mening även om
den form som valts för samarbetet - dvs. ett samnordiskt utnyttjande av
befintliga nationella resurser-inte helt överensstämmer med motionärernas
förslag om inrättande av ett särskilt nordiskt hantverkscentrum. Utskottet
anser alltså inte att motionen i den del som berörts här ger anledning till
någon åtgärd av riksdagen.

I detta sammanhang behandlar utskottet också motion 1987/88:N302 (c, m,
fp) om Stiftelsen Skånehantverk i Landskrona. Enligt motionärerna behövs
ökade ekonomiska resurser för verksamheten. Denna är inriktad framför allt
på bevarande av äldre föremål och byggnader. Liknande motioner har under
de två senaste åren avstyrkts av utskottet och avslagits av riksdagen.
Utskottet har hänvisat till att frågan om eventuellt stöd till verksamheten på
näringspolitiska grunder får prövas av de ansvariga centrala och regionala
instanserna (NU 1986/87:30 s. 63). Det har enligt utskottets mening inte

NU 1987/88:25

29

tillkommit några faktorer som motiverar ett ändrat ställningstagande.
Motionen avstyrks.

Detaljhandel

Större uppmärksamhet än hittills bör ägnas åt detaljhandeln, sägs det i
motion 1987/88:N322 (fp). Förutsättningar bör skapas för ett distributionssystem
som kännetecknas av mångfald, effektiv konkurrens och fri prisbildning.
Motionärerna anger ett antal åtgärder som enligt deras mening borde
vidtas i detta syfte. Rätten till affärsetableringar får inte begränsas.
Prisreglering bör avskaffas. De fria affärstiderna måste behållas. Förslaget
om enprissystem bör inte genomföras. De konkurrensvårdande myndigheterna
måste aktivt motverka olika former av leveransvägran, karteller och
monopol. Ett uttalande av riksdagen till stöd för dessa krav begärs av
motionärerna.

Motionen är allmänt hållen och de angivna kraven motiveras inte närmare.
Utskottet skall därför här göra några kommentarer och förtydliganden.
Frågan om affärstidsreglering behandlas längre fram i detta avsnitt i samband
med särskilda motioner i ämnet.

Kravet på etableringsfrihet torde rikta sig i första hand mot det kommunala
planmonopolet på grundval av plan- och bygglagen (1987:10; PBL). Vissa
bestämmelser i lagen ger kommunerna möjlighet att genom detaljplan styra
etableringar inom handeln. I samband med behandlingen av motioner om
detaljhandel hösten 1987 redogjorde utskottet för dessa bestämmelser (NU
1987/88:3 s. 7). Moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare i
utskottet krävde i en reservation en omarbetning av lagen så att den inte
skulle kunna användas för att styra utvecklingen av handeln. Reservationen
bifölls inte av riksdagen.

Nuvarande prisreglering i Sverige grundas på allmänna prisregleringslagen
(1956:236). Efter bemyndiganden av riksdagen, som lämnas för ett år i taget,
får regeringen förordna om fortsatt tillämpning av vissa bestämmelser i
lagen. Dessa bestämmelser ger regeringen möjlighet att besluta om olika
prisregleringsåtgärder, t.ex. prisstopp, högstpriser eller anmälningsskyldighet
vid prishöjningar. Senast har lagen förlängts för perioden den 21
december 1987-den 20 december 1988. Vid frågans behandling i finansutskottet
(FiU 1987/88:3) reserverade sig de tre borgerliga partiernas företrädare
till förmån för motioner av innebörd att regeringen inte skulle ges
bemyndigande om fortsatt tillämpning av lagen. Riksdagen följde utskottet.

Förslag om enprissystem har lagts fram av 1986 års livsmedelsutredning i
betänkandet (SOU 1987:44) Livsmedelspriser och livsmedelskvalitet. Förslaget
innebär att nuvarande system med dubbel prismärkning (ordinarie pris
och extrapris) ersätts med ett system där endast ett pris, det faktiskt
tillämpade, anges vid annonsering och prismärkning. Utredningens betänkande
har remissbehandlats och dess förslag på bl.a. prisområdet övervägs
nu inom regeringskansliet.

Synpunkter på detaljhandelns betydelse av samma slag som i motion
1987/88:N322 (fp) förs fram i motion 1987/88:N333 (fp). I denna motion
betonas särskilt vikten av mångfald och variation i detaljhandelns utbud.

NU 1987/88:25

30

Motionärerna pekar i sammanhanget på att sanering av affärscentra leder till
högre hyror, vilket kan vålla svårigheter för små butiker och företag.

Utskottet anser inte att de nämnda motionerna ger anledning till något
uttalande av riksdagen. Några av de frågor som berörs i motionerna har
riksdagen nyligen behandlat i andra sammanhang. Frågan om införande av
enprissystem inom livsmedelshandeln får prövas i samband med ett eventuellt
förslag från regeringen. Det som sägs i motion 1987/88:N333 (fp) om
problem för detaljhandeln vid sanering av affärscentra torde vara riktigt,
men det klargörs inte vilket slag av åtgärder som enligt motionärernas åsikt
borde vidtas av statsmakterna för att problemen skall kunna lösas. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet såväl denna motion som
motion 1987/88:N322 (fp) i nu berörda delar.

En utredning om dagligvaruhandeln begärs i motion 1987/88:N312 (c).
Dagligvaruhandeln har under det senaste decenniet haft en stagnerande
marknad, anförs det. Under sådana förhållanden finns det risk för att
utvecklingen och förnyelsen avstannar. Motionärerna hänvisar till de
särskilda insatser som har gjorts för att vidmakthålla en viss kommersiell
service i landets mest glesbefolkade delar genom stöd till enskilda butiker.
Behov av fungerande service finns emellertid också i storstadsregionerna,
även om människorna där bor tätt. Särskilt intressant vore att pröva olika
former av service direkt i anslutning till butiken, anförs det. Motionärerna
pekar på erfarenheter från bl.a. Förenta Staterna av sådan service.

Utskottet finner att de tankar på förnyelse av dagligvaruhandeln som förs
fram i motionen är av intresse. Emellertid är utskottet inte berett att biträda
motionärernas förslag om en särskild utredning rörande inriktningen av
statens åtgärder på området. Frågor av det slag som berörs i motionen ligger
inom arbetsområdet för det till industridepartementet knutna rådet (I
1984:D) för frågor inom handels- och tjänstesektorn. I detta råd ingår
företrädare för bl.a. handelns organisationer, kooperationen, de fackliga
organisationerna och berörda myndigheter. Rådet har möjlighet att bedriva
viss utredningsverksamhet. Med hänsyn till vad som anförts avstyrker
utskottet motionen.

I två motioner berörs frågan om affärstidsreglering. En återgång till
begränsning av de fria affärstiderna leder ofrånkomligen till att konsumenternas
valfrihet begränsas, anförs det i motion 1987/88:N323 (fp). Liknande
synpunkter framförs i motion 1987/88:N333 (fp); en reglering av affärstiderna
betecknas där som olämplig i ett modernt samhälle.

Reglering i lag av affärstiderna förekom under åren 1910-1971. Sedan
regleringen upphört har riksdagen vid ett flertal tillfällen prövat frågan om
dess återinförande. Senast skedde detta år 1984 med anledning av motioner
(s; vpk) i ämnet. Utskottet (NU 1983/84:27) anslöt sig då - med reservation
från vänsterpartiet kommunisternas företrädare - till ett ställningstagande av
regeringen för att de fria affärstiderna skulle bibehållas. Samtidigt förutsatte
dock utskottet att regeringen uppmärksamt skulle följa frågan och vidta
åtgärder om utvecklingen skulle gå i en från allmän synpunkt ogynnsam
riktning. Riksdagen avslog motionerna.

Regeringen har aviserat en översyn av frågan om affärstidsreglering.

NU 1987/88:25

31

Beslut om tillsättande av en offentlig utredning med uppdrag att bl. a. värdera
erfarenheterna av de fria affärstiderna väntas komma att fattas inom kort.

Enligt utskottets mening kan tiden nu vara mogen för en sådan översyn.
Utskottet anser inte att riksdagen innan resultatet av översynen har
redovisats bör ta ställning i den ena eller den andra riktningen till frågan om
bibehållande av de fria affärstiderna. Yrkandena i motionerna 1987/88:N323
(fp) och 1987/88:N333 (fp) bör följaktligen avslås.

Frågan om kommunala varuförsörjningsplaner tas upp i motion 1987/
88:N213 (s). Där sägs att överkapacitet och överetablering i detaljhandeln
leder till ökade kostnader för konsumenterna. Genom tillkomsten av planoch
bygglagen har emellertid kommunerna givits ökade möjligheter att styra
etableringar inom handeln. Motionärerna anser att kommunerna snarast bör
åläggas att upprätta obligatoriska varuförsörjningsplaner som anger riktlinjer
för strukturen på handeln. I ett sådant planeringsarbete måste särskild
hänsyn tas till de ”svaga” konsumentgrupperna. För att hög effektivitet skall
uppnås bör varuförsörjningsplan för kommun upprättas med viss regelbundenhet
och inarbetas i en total serviceplanering, anförs det.

Riksdagen har senast år 1986 - i samband med behandlingen av förslag om
ny plan- och bygglag m.m. - avslagit en liknande motion på hemställan av
bostadsutskottet (BoU 1986/87:1). Till grund för ställningstagandet låg ett
yttrande av näringsutskottet (NU 1985/86:3 y). Där anfördes att det, med
hänsyn till det ansvar och de möjligheter som genom den nya lagen skulle
komma att ges kommunerna när det gäller att planera för en ändamålsenlig
kommersiell service, saknades behov av närmare föreskrifter om hur
kommunerna skulle arbeta för att lösa sin uppgift. Utskottet hänvisade till att
upprättandet av varuförsörjningsplaner kunde vara ett lämpligt arbetssätt,
som enligt lagförslaget i vissa fall också skulle användas. I en avvikande
mening av moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare i utskottet
gavs en mer principiell motivering för avslaget på motionen, nämligen att
kommunerna över huvud taget inte borde ges möjlighet att genom utnyttjande
av planinstrumentet styra detaljhandelns utveckling.

Såvitt utskottet kan bedöma är kommunernas möjligheter till styrning av
handelns struktur på grundval av plan- och bygglagens bestämmelser
tillräckliga för att de av motionärerna angivna syftena skall kunna tillgodoses.
Liksom hittills bör kommunerna själva besluta om upprättande av
kommunala varuförsörjningsplaner. Kravet i motion 1987/88:N213 (s) på att
sådana planer skall vara obligatoriska bör alltså enligt utskottets mening inte
föranleda något initiativ av riksdagen.

Kontroll genom teknisk provning

En ändrad lagstiftning om teknisk kontroll begärs i motion 1987/88: N205
(fp). Motionären hävdar att de olika föreskrivande myndigheternas val av
kontrollform begränsas till en - nämligen typgodkännande - genom lagen
(1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. Emellertid
är denna kontrollform inte den lämpligaste för alla produkter, anförs det.
I vissa fall skulle myndighetsregistrering på grundval av en tillverkardeklaration
vara lämpligare; i andra fall borde tillverkarens egenkontroll kunna

NU 1987/88:25

32

godtas. Motionären anser att det genom lagstiftning borde etableras några
olika standardformer för den obligatoriska kontrollen. Härigenom skulle
den ansvariga myndigheten ges möjlighet att välja lämplig kontrollform för
att garantera säkerhetsnivån med lägsta möjliga kostnad, anförs det.

Utskottet vill först påpeka att den kontrollordning som gäller enligt lagen
om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. inte är tvingande för
de föreskrivande myndigheterna (se NU 1985/86:8 s. 8). Det är dessa som
bestämmer vilka krav som skall ställas, vilken kontroll som behövs och hur
den skall genomföras. Myndigheterna kan också välja att inte inordna viss
kontroll i systemet. Det är alltså inte lagen i sig som utgör ett hinder för den
av motionären önskade valfriheten för de föreskrivande myndigheterna.
Tvärtom medger lagen en betydande flexibilitet i valet av kontrollform; bl.a.
får provningsresultat från tillverkare m.fl. under vissa förutsättningar
utnyttjas vid kontrollen. Av det anförda följer att syftet med motionen inte
skulle kunna nås genom en ändring av nämnda lag. Vad som skulle behövas
är i stället en översyn av de olika författningar eller enskilda beslut som
innehåller föreskrifter om kontrollform för olika produkter.

På ett område, nämligen kontrollen av elektrisk materiel, har utskottet
helt nyligen behandlat ett förslag från regeringen som innebär att hittillsvarande
obligatoriska typkontroll ersätts med registrering (prop. 1987/88:82,
NU 1987/88:30). En sådan ordning synes stå i god överensstämmelse med vad
som anförs i motionen. Utskottet har tillstyrkt förslaget med reservation från
vänsterpartiet kommunisternas företrädare. Riksdagen kommer att behandla
frågan inom kort.

Det kan tilläggas att regeringen år 1986 uppdrog åt en särskild utredare att
kartlägga den internationella utvecklingen inom området teknisk provning
och bedöma eventuella konsekvenser av denna utveckling för svenskt
vidkommande. Utredaren har i januari 1988 överlämnat betänkandet (SOU
1988:6) Provning och kontroll i internationell samverkan. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande.

Av det anförda framgår att de synpunkter som framförs av motionären i
stor utsträckning redan är tillgodosedda. Med hänsyn härtill avstyrker
utskottet motionen.

Teknisk utveckling m.m.

Allmänna synpunkter på betydelsen av teknisk utveckling redovisas i
moderata samlingspartiets motion 1987/88:N225. Kompetensnivån inom
undervisningsväsendet och forskningsinstitutioner är av avgörande betydelse
för de svenska företagens framtida konkurrenskraft, anförs det. Ett positivt
klimat för forskningen förutsätter en hög grad av akademisk frihet. Politiker
bör inte styra forskningsverksamheten. Värdet av ett väl fungerande
samarbete mellan företag och statliga forskningsinstitutioner betonas; uppdragsforskning
betecknas som något i sig positivt. Staten måste dock se till att
den grundläggande forskningen får tillräckliga resurser. Vidare sägs att såväl
universiteten och högskolorna som industrin måste ha breda kontaktytor
med verksamheter i andra länder. Som särskilt viktigt anges att Sverige får
möjlighet att delta i det omfattande teknisk-vetenskapliga samarbete som
pågår inom EG.

NU 1987/88:25

33

3 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 25

I folkpartiets motion 1987/88:N304 anförs att det är ett centralt överlevnadsvillkor
för företagen att de klarar den höga utvecklingstakt som nu
råder. Även inom de råvarubaserade industrierna, t.ex. skogsindustrin,
krävs teknisk utveckling. Motionärerna hävdar att Sverige har kommit på
efterkälken när det gäller sådana högteknologiska produkter som svarar för
en ökande del av världshandeln. Trots att de svenska företagen investerar en
internationellt sett hög andel av förädlingsvärdet i forskning och utveckling
är förädlingsvärdet av högteknologiska produkter i produktionen relativt
låg. Motionärerna anser det också oroväckande att nettoexporten av
forsknings- och utvecklingsintensiva varor utvecklas negativt för Sveriges
del.

I motionen pekas på betydelsen av forskning och utveckling för en
omställning av produktionen i mindre resurskrävande och miljövänligare
riktning. Det behövs emellertid ekonomiska incitament för att företagen
skall göra de nödvändiga insatserna, menar motionärerna. De hänvisar till
förslag från folkpartiet om frisläpp av de allmänna investeringsfonderna i
avvaktan på en reform av företagsbeskattningen. - Dessa frågor behandlas
av skatteutskottet.

De synpunkter från moderata samlingspartiets och folkpartiets sida på
teknisk utveckling som näringsutskottet har återgivit är föga preciserade.
Det framgår inte om de skall tolkas som krav på ändringar i några avseenden
av nuvarande riktlinjer på området, som lades fast genom riksdagens beslut
om näringspolitiken och forskningspolitiken våren 1987 (prop. 1986/87:74,
NU 1986/87:30; prop. 1986/87:80, NU 1986/87:33). Motionerna föranleder
endast några kortfattade kommentarer.

Synpunkterna i motion 1987/88:N225 (m) på frågan om forskningens
kompetensnivå, resurser för grundläggande forskning och internationellt
forskningssamarbete är i sig invändningsfria. Beträffande den sistnämnda
frågan hänvisas till vad utskottet nyligen vid behandlingen av frågor om
Sverige och den västeuropeiska integrationen har anfört om svensk medverkan
i EG:s forsknings- och utvecklingsprogram (NU 1987/88:2 y).

Den i motion 1987/88:N304 (fp) påtalade relativt låga andelen högteknologiska
produkter i svensk industris förädlingsvärde är en självklar följd av
industristrukturen, som domineras av basindustrier och verkstadsindustri
inom främst ”mogna” branscher. Den statliga teknikpolitiken är inriktad på
att främja den tekniska utvecklingen inom såväl områden där svensk industri
traditionellt har en stark ställning som nya ”högteknologiska” områden,
t.ex. informationsteknologin. Det bör påpekas att även de etablerade
branscherna inom svensk industri successivt förändras och att de i ökande
utsträckning använder högteknologi såväl i sina produkter som i produktionsprocessen.
Flera av dessa branscher har också en stark internationell
ställning och god lönsamhet.

Enligt utskottets uppfattning ger det som i de två motionerna anförs om
teknisk utveckling inte anledning till något uttalande av riksdagen. Motionerna
avstyrks alltså i berörda delar.

Sambandet mellan teknisk utveckling och regional balans berörs i centerpartiets
motion 1987/88:N307. Den tekniska utvecklingen, t.ex. inom data- och

NU 1987/88:25

34

elektrotekniken, har goda förutsättningar att vara ett verksamt medel för
decentralisering, anförs det. Motionärerna uttalar att hela landet - inte bara
Storstockholms norra delar och universitetsorterna - måste få tillgång till
avancerad teknik och avancerat tekniskt kunnande.

Det som sägs i motionen överensstämmer väl med den delvis nya
inriktningen av regionalpolitiken under de senaste åren. Ökad medvetenhet
om infrastrukturens betydelse för den regionala balansen har lett till att de
regionalpolitiska insatserna har inriktats på bl.a. utbildning, teknikutveckling
och kunskapsspridning i syfte att allmänt förbättra näringslivsmiljön.
Insatser av detta slag har ingått i de regionalpolitiska åtgärdspaket som
regeringen under våren 1988 har lagt fram avseende dels Bergslagen och
norra Sveriges inland (prop. 1987/88:64), dels Norrbotten (prop. 1987/
88:86). Ett omfattande utredningsarbete om regional teknikspridning har på
regeringens uppdrag utförts av statens industriverk, styrelsen för teknisk
utveckling, skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet. De
fyra myndigheternas arbete har redovisats i mars 1987 i rapporten Teknik och
kunskapsspridning. Utskottet hänvisar också till att den nyligen tillsatta
utredningen om regionalpolitikens inriktning m.m. enligt sina direktiv (dir.
1987:48) bl.a. skall närmare precisera vilka infrastrukturåtgärder som har
regionalpolitisk betydelse.

Av det anförda framgår att regeringen redan har uppmärksammat
betydelsen för den regionala balansen av insatser för teknisk utveckling.
Något uttalande av riksdagen i frågan är enligt utskottets mening inte
påkallat. Motion 1987/88:N307 (c) avstyrks alltså i denna del.

I anslutning till frågan om teknikens betydelse för den regionala balansen tar
utskottet upp två motioner om statligt stöd till teknikcentra.

Inrättandet av sådana centra har utgjort ett inslag i regionalpolitiken under
de senaste åren, påpekas det i moderata samlingspartiets motion 1987/
88:N326. För att teknikcentra skall kunna fylla sin uppgift är det väsentligt att
de håller hög kvalitet, bl.a. genom nära samverkan med kompetenta
högskolor och med näringslivet inom regionen. Motionärerna anser att
statsmakterna bör ställa krav på sådan samverkan som villkor för statligt stöd
till uppbyggnaden av teknikcentra.

Ett antal små teknik- och utvecklingscentra för data och ny teknik bör
byggas upp som stöd för företagandet i utsatta regioner, anförs det i motion
1987/88:N318 (c). Förslag från regeringen i frågan begärs.

I den tidigare nämnda rapporten Teknik och kunskapsspridning lämnas
vissa uppgifter om teknikcentra. Sedan 1980-talets början har ett stort antal
regionala centra byggts upp inom ramen för länens teknikspridningsprogram.
I rapporten redovisas 85 centra. Av dessa är 17 större centra med
kompetens avseende bl.a. tillämpad forskning och utveckling, medan 68 är
mindre centra med inriktning på lokal företagsservice och samarbete med
gymnasieskolan. Det finns planer på etablering av ytterligare 80 teknikcentra.
Flertalet centra har bildats på regionalt initiativ och med regional -huvudsakligen offentlig - finansiering. I rapporten anges två huvudroller för
teknikcentra, en infrastrukturell ”samhällsroll” som innefattar grundutbildning
och i vissa fall forskningsverksamhet, och en ”konsultroll” som omfattar

NU 1987/88:25

35

vidareutbildning och utvecklingsverksamhet m.m. på uppdrag av näringslivet.
Vid bildandet av teknikcentra utgår man i allmänhet från att verksamheten
efter en initialperiod skall kunna i huvudsak uppdragsfinansieras. I
rapporten ges uttryck för vissa tvivel om realismen i detta antagande
beträffande åtskilliga av de teknikcentra som har bildats under de senaste
åren. Vidare redovisas den bedömningen att resurserna i många fall skulle
kunna utnyttjas minst lika effektivt utan att bindas upp i en fast anläggning.

I viss utsträckning har statligt stöd lämnats till uppbyggnad av teknikcentra.
Detta har skett främst med medel från anslaget till regionala utvecklingsinsatser
i form av dels bidrag till teknikspridningsprojekt direkt från
industridepartementet, dels bidrag från länsstyrelserna till regional projektverksamhet.
1 ett tjugotal fall har regionalpolitisk! stöd lämnats till investeringar
i maskiner och lokaler. Vidare lämnas visst stöd genom skolöverstyrelsen
till teknikcentra i anslutning till gymnasieskolan.

För det stöd som lämnas från anslaget till regionala utvecklingsinsatser
gäller vissa riktlinjer (se prop. 1984/85:115 s. 48-52). Stödet skall vara av
engångskaraktär och det skall täcka en del av inkörningskostnaderna i ett
initialskede av upp till tre år. Högst en tredjedel av stiftelsekapitalet eller
motsvarande bör vara statligt. Regionala och lokala organ bör svara för en
betydande del av insatserna. Verksamheten bör vara inriktad på samverkan
med näringslivet. Något allmänt krav på medfinansiering från näringslivets
sida har dock inte ställts.

Enligt utskottets uppfattning utgör bildandet av regionala teknikcentra i
många fall ett verksamt medel för teknik- och kunskapsspridning till
företagen. Sådana centra kan ha särskilt stor betydelse i de regionalpolitiskt
prioriterade delarna av landet.

Utskottet anser från sina utgångspunkter att gällande riktlinjer för statens
stöd till teknikcentra bör kunna tillämpas tills vidare. Utskottet utgår från att
regeringen vid sina ställningstaganden i konkreta fall beaktar bl.a. de
synpunkter som har redovisats i den nämnda teknikspridningsrapporten.

Av det sagda följer att utskottet inte biträder yrkandet i motion 1987/
88:N326 (m) på att staten skall ställa mera långtgående och preciserade krav
än hittills för statligt stöd till teknikcentra. Även om utskottet anser att
statligt stöd till ett planerat teknikcentrum bör lämnas endast i fall då
projektet har överlevnadsmöjligheter och fyller ett reellt behov bör det enligt
utskottets mening finnas möjlighet för de stödbeviljande instanserna att göra
en individuell prövning av varje projekt. Motionen avstyrks alltså.

Utskottet kan inte biträda yrkandet i motion 1987/88:N318 (c) på att
regeringen skall lägga fram förslag om ett antal nya teknikcentra. Såsom
framgått är antalet befintliga eller planerade centra redan stort. Liksom
hittills bör det ankomma på regionala eller lokala intressenter att ta initiativ
till bildandet av nya centra. Om denna princip har politisk enighet rått.
Motionen avstyrks.

I vänsterpartiet kommunisternas motion 1987/88:N208 begärs ett svenskt
program för utveckling av alternativ högteknologi. Ett sådant program skulle
syfta till en frigörelse från det nuvarande beroendet av Förenta Staterna på
området. Vidare menar motionärerna att programmet skulle kunna bidra till

NU 1987/88:25

36

förverkligandet av vissa sociala mål, bl.a. inom arbetslivet.

Utskottet har vid olika tillfällen, senast år 1987 (NU 1986/87:30), avstyrkt
liknande motionsyrkanden från vänsterpartiet kommunisterna, varvid partiets
företrädare har reserverat sig. Bl.a. har hänvisats till att det nationella
informationsteknologiprogrammet tar sikte på att förbättra möjligheterna
att upprätthålla ett mått av tekniskt och industriellt oberoende på detta
centrala teknikområde. Riksdagen har avslagit motionsyrkandena.

Utskottet ser inget motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens
sida. Motionen avstyrks.

Frågan om ansvaret för större teknikprojekt tas upp i motion 1987/88:N316
(fp). Motionären pekar på att statsmakterna då och då måste ta ställning till
stora inhemska teknikprojekt eller svenskt deltagande i internationella
projekt med statlig medverkan. Som exempel nämns det svenska informationsteknologiprogrammet,
Hermesprojektet på rymdområdet och de stora
projekt som ingår i EG:s forskningsprogram. Projekt av denna karaktär och
omfattning ligger normalt inte inom en enda myndighets kompetensområde,
vilket har lett till att tillfälligt sammansatta grupper har fått fungera som
beredande organ. Ett problem med ett sådant informellt system, menar
motionären, är att det saknas ett givet kontaktorgan för utomstående
aktörer, t.ex. svenska företag eller utländska organisationer. Det borde
därför finnas ett organ inom eller med anknytning till regeringskansliet som
har överblick över de olika beredningar som pågår och som kan fungera som
samtalspart och katalysator. Ett sådant sammanhållande organ skulle kunna
delegera merparten av beredningsarbetet till den kombination av aktörer och
experter som för varje projekt bedöms lämpligast, anförs det.

Utskottet delar motionärens uppfattning att beredningsprocessen inför
beslut om medverkan i stora teknikprojekt ställer särskilda krav på
samordning på såväl regerings- som myndighetsnivå. Den gängse sektorsmodellen,
som innebär att departement och myndigheter inom varje sektor tar
fram underlag för regeringens beslut, är uppenbarligen inte till fyllest för
projekt av detta slag. Under de senaste decennierna har det vid flera tillfällen
då det funnits behov av en bredare samordning skapats särskilda organ
härför, t.ex. delegationen för atomenergifrågor, flygmaterielberedningen,
statens delegation för rymdverksamhet och senast delegationen för industriell
utveckling inom informationsteknologiområdet. Ansvaret för den
övergripande samordningen har givetvis legat hos regeringen, dvs. i praktiken
det sektorsansvariga departementet - vanligen industridepartementet - i
samråd med statsrådsberedningen, finansdepartementet och övriga berörda
departement.

Det ankommer på regeringen att se till att beredningen av regeringsärendena
sker på ett ändamålsenligt sätt. Den fråga som tas upp i motionen är
alltså inte i första hand en angelägenhet för riksdagen. Såvitt utskottet kan
bedöma har emellertid den beskrivna ordningen för beredning av större
teknikprojekt hittills fungerat tillfredsställande. Utskottet anser inte att
riksdagen har anledning att ta något initiativ i frågan. Motionen avstyrks
följaktligen.

NU 1987/88:25

37

Regeringen bor uppdra åt styrelsen för teknisk utveckling (STU) att ta fram
ett utökat program för småskalig teknikutveckling, anförs det i motion
1987/88:N286 (c). Motionärerna menar att en systematisk inriktning på
småskalig teknik skulle ge fördelar från bl.a. miljö- och energisynpunkt,
minska samhällets sårbarhet och främja den regionala utvecklingen. Större
resurser borde avsättas för insatser på området hos bl.a. forskningsinstitutioner,
tekniska högskolor och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). De
regionala utvecklingsfonderna borde ges ett ökat ansvar för spridning av
småskalig teknik.

STU har under år 1987 på uppdrag av regeringen genomfört en utredning
om möjligheterna att utveckla småskalig teknik för livsmedelsindustrin. STU
väntas inom kort få regeringens uppdrag att kartlägga inom vilka ytterligare
sektorer det är möjligt att utveckla en småskalig teknik i syfte att bibehålla
och utveckla produktion i små orter och på landsbygden.

Enligt utskottets mening är motionen genom det nya uppdraget till STU
väsentligen tillgodosedd. Något initiativ av riksdagen i frågan synes inte
påkallat. Motionen avstyrks följaktligen.

Ett program för utveckling av skogs- och lantbruksmaskiner begärs i motion
1987/88:N317 (vpk). Trots att Sverige har ett stort industriellt kunnande
inom fordons- och maskintekniken har utvecklingen av maskiner för
skogsbruket och lantbruket stagnerat och t.o.m. gått tillbaka, anförs det.
Motionären anser att det finns stora behov av utvecklingsinsatser på dessa
områden.

Visst stöd till utvecklingsprojekt på skogsbruks- och lantbruksområdena
lämnas av STU. Exempel på aktuella projekt är enligt vad utskottet har
inhämtat en skogsröjningsmaskin och en maskin för resurssnål spridning av
handelsgödsel.

Utskottet anser inte att behoven på området motiverar ett särskilt program
av det slag som avses i motionen. Denna avstyrks alltså.

Utveckling av miljövänligt och arkivbeständigt papper betecknas i motion
1987/88:N228 (s) som en angelägen uppgift. Oblekt miljövänligt papper
uppfyller för närvarande inte kraven på arkivbeständighet. Enligt motionärerna
har pappersindustrin visat föga intresse för en utveckling av papperssorter
som uppfyller både miljökrav och krav på beständighet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att insatser på området är
angelägna. I sammanhanget erinras om att riksdagen hösten 1986 med
anledning av en motion (vpk) uttalade sig till förmån för ökad användning av
miljövänligt papper i offentlig förvaltning (FiU 1986/87:1, rskr. 1986/87:5).
Regeringen uppdrog därefter åt statskontoret att informera större upphandlande
myndigheter om när miljövänligt papper utgör ett likvärdigt eller
fördelaktigt alternativ till klorblekt papper.

En ökad användning av miljövänligt papper innebär betydande problem
från bevarandesynpunkt. Dessa problem uppmärksammas inom ramen för
det projekt för konservering av papper som på förslag av riksarkivet m.fl.
myndigheter inleddes år 1987 (se prop. 1986/87:80 bil. 6 s. 149, 156). I
projektet ingår bl.a. insatser för utveckling av arkivbeständigt papper i

NU 1987/88:25

38

samverkan med pappersindustrin. Kostnaderna för projektet har beräknats
till ca 6 milj. kr. under en treårsperiod.

Utskottet räknar med att möjligheterna till framställning av papperssorter
som uppfyller kraven på både miljövänlighet och arkivbeständighet kommer
att klarläggas genom det nämnda projektet. Motionen föranleder alltså
enligt utskottets uppfattning ingen riksdagens åtgärd.

Regionala näringspolitiska satsningar

Utskottet behandlar till sist några motioner med önskemål om statligt stöd till
näringspolitiska projekt eller aktiviteter inom särskilda delar av landet.
Allmänna synpunkter på frågan om inrättande av regionala teknikcentra har
lämnats av utskottet i det föregående vid behandlingen av motioner i ämnet.

En enhet för informationsteknologisk forskning och utveckling i Kalmar i
anslutning till televerkets datacentral och teleskolan där begärs i motion
1987/88:N320 (s). Det hänvisas till att televerket i samband med förberedelserna
för informationsteknologiprogrammet förklarade sig berett att undersöka
möjligheterna att starta viss forsknings- och utvecklingsverksamhet i
bl.a. Kalmar under förutsättning av regionalt stöd under de två första åren
(se prop. 1986/87:74 bil. 10 s. 444 f.). Genom den beslutade utbildningen av
dataingenjörer med teleinriktning vid högskolan i Kalmar förbättras möjligheterna
att rekrytera kompetent personal, anför motionären. Han anser att
regeringen bör ge televerket i uppdrag att starta den angivna verksamheten
och att staten bör bidra till att verksamheten kan komma i gång.

Enligt vad utskottet har inhämtat bedrivs inom regionen - i samverkan
mellan länsstyrelsen, kommunen, högskolan och televerket m.fl. - nu ett
arbete med utveckling av de olika aktiviteter inom det tele- och datatekniska
området som redan finns i Kalmar. Emellertid har något beslut om
lokalisering av den i motionen åsyftade forsknings- och utvecklingsverksamheten
till Kalmar ännu inte fattats av televerket.

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte ta ställning till denna fråga,
som det ankommer på televerket att besluta om. Med hänvisning härtill
avstyrks motionen.

Stöd till ett forsknings- och utvecklingsprogram för glasindustrin m.m. i
sydöstra Sverige - QGLAS - begärs i motion 1987/88:N285 (m, s, fp, c).
Programmet har två övergripande syften, anförs det, dels utveckling av
kunskap och kompetens om glas som material och om glasprocessen för att
stärka glasindustrins utveckling och konkurrenskraft, dels utveckling av en
regional plattform för teknisk forskning och utveckling samt teknikspridning
till regionens industri i samverkan mellan Glasforskningsinstitutet, högskolan
i Växjö, Teknikcentrum i Växjö m.fl. Som bakgrund till programmet
anges behovet av kvalificerad forskning och utveckling rörande bl.a. nya
användningsområden för glas. Svensk glasindustri saknar tillräckliga resurser
härför. Vidare anförs att programmet är av nationellt intresse genom dess
innehåll av grundläggande teknikutveckling för hela den svenska glasindustrin;
programmet är också av regionalt intresse för sydöstra Sverige genom
dess betydelse för teknikspridning och industriell service till näringslivet och
för utbildning och forskning i regionen.

NU 1987/88:25

39

Enligt motionen beräknas QGLAS-programmet sysselsätta 6-10 kvalificerade
forskare och tekniker på heltid under en femårsperiod. Flera av dessa
avses komma att rekryteras utifrån. Kostnaderna för programmet t.o.m. år
1993 beräknas till totalt 16,9 milj. kr. Finansieringen antas ske genom bidrag
från staten med 11,9 milj. kr., från glasindustrin med 3,7 milj. kr. och från
regionala organ med 1,3 milj. kr. Enligt motionen har styrelsen för teknisk
utveckling (STU) under hand antytt möjligheten av ett bidrag med hälften av
den tänkta statliga andelen, dvs. ca 6 milj. kr.

Också i motion 1987/88:N241 (s) betecknas QGLAS som en viktig resurs
för glasindustrins utveckling och för kompetensutvecklingen i stort i regionen.
Motionärerna anser det angeläget att särskilda medel ställs till
förfogande.

Utskottet har tagit del av en skrivelse till regeringen om QGLASprogrammet
från länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län den 23 mars
1988. I skrivelsen, som nära överensstämmer med motion 1987/88:N285,
hemställs om medel för genomförande av projektet, utöver det bidrag som
har ställts i utsikt av STU och de medel som kan tillskjutas i de båda länen.
Länsstyrelsernas framställning bereds inom industridepartementet.

Utskottet erinrar om att riksdagen år 1987 på hemställan av utskottet (NU
1986/87:33 s. 19) avslog en motion (s) om forskning inom den manuella
glasindustrin i Kronobergs län. Därvid räknade utskottet med att såväl STU
som regeringen skulle beakta möjligheterna att inom gällande medelsram
bereda utrymme för stöd till regionalpolitisk! betydelsefulla forsknings- och
utvecklingsprogram.

Det nu aktuella QGLAS-programmet, som har ett vidare syfte än det
tidigare programmet för den manuella glasindustrin, är enligt utskottets
mening av betydande intresse. Av vad som anförts framgår att såväl STU som
länsstyrelserna i de berörda länen har gjort samma bedömning. Ett
genomförande av programmet ter sig alltså som önskvärt från flera synpunkter.
Det ankommer emellertid på regeringen att göra de erforderliga
prioriteringarna av näringspolitisk, regionalpolitisk och utbildningspolitisk
art i samband med ställningstagandet till de två länsstyrelsernas framställning.
Motionerna 1987/88:N285 (m, s, fp, c) och 1987/88:N241 (s) bör alltså
enligt utskottets mening inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Allmänna frågor om näringslivet i Malmöhus län behandlas i motion
1987/88:N335 (c). Motionärerna konstaterar att arbetsmarknadssituationen i
länet har förbättrats under det senaste året. Dock är det angeläget att det sker
en satsning på utveckling av näringslivet i länet med speciell inriktning på de
små och medelstora företagen, menar de. Vidare pekas på att det inom länet
råder en regional obalans; därför borde forskningsverksamhet i form av t.ex.
en forskningsby etableras i mellersta Skåne och i de östra delarna av
Malmöhus län.

Utskottet erinrar om gällande principer för sådana etableringar, som
innebär att initiativ i första hand bör tas på regional nivå. Enligt utskottets
mening föranleder motionen inte heller i övrigt något uttalande av riksdagen.

NU 1987/88:25

/issa åtgärder för att främja nyföretagande i Värmlands län föreslås i motion

40

motion 1987/88:N306 (c). Den regionala utvecklingsfonden i länet borde få
särskilda medel till förfogande för rådgivning till unga företagare och för
långivning med sänkta krav på säkerhet, anser motionärerna. De föreslår
också ett system med rådgivning genom tidigare företagare som ”faddrar”.

Riksdagen har upprepade gånger avslagit liknande motionsyrkanden på
hemställan av utskottet, senast år 1987 (NU 1986/87:30 s. 68). Utskottet
hänvisade därvid till att statsmakterna inte bör ge sig in på bedömningar av
angelägenheten av insatser i något visst län av det slag som här avses. Detta
gäller enligt utskottets mening alltjämt. Motionen avstyrks.

En förstudie om möjligheterna att etablera en fiskberedningsindustri i
Söderhamn föreslås i motion 1987/88:N238 (m). En förädlingsindustri skulle
på ett positivt sätt påverka förutsättningarna för en utveckling av fiskenäringen
på ostkusten, anförs det.

Riksdagen avslog år 1987 på hemställan av jordbruksutskottet (JoU
1986/87:16 s. 43) ett motionsyrkande (c) om uppbyggnad av en beredningsindustri
i Västervik baserad på råvaror från Östersjön. Jordbruksutskottet
uttalade i sammanhanget att riksdagen inte borde göra något uttalande om en
specificerad regionalpolitisk satsning av det slag som förordades i ifrågavarande
motion.

Näringsutskottet avstyrker med samma motivering den nu aktuella
motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motion 1987/88:N225 yrkandena 1 och 2, motion
1987/88:N240 yrkande 1 och motion 1987/88:N304 yrkande 1 i
ifrågavarande del,

2. beträffande företagsbeskattningens näringspolitiska effekter
att riksdagen avslår motion 1987/88:N304 yrkande 4,

3. beträffande offentligt bedriven kommersiell verksamhet
att riksdagen avslår motion 1987/88:N207,

4. beträffande småföretagspolitiken

att riksdagen avslår motion 1987/88:N240 yrkande 3, motion 1987/
88:N245 och motion 1987/88:N331,

5. beträffande småföretagens betydelse för den regionala utvecklingen att

riksdagen avslår motion 1987/88:N227 yrkande 6 och motion
1987/88:N307 yrkande 3,

6. beträffande särskilt regelsystem för småföretag
att riksdagen avslår motion 1987/88:N322 yrkande 2,

7. beträffande start och drift av små och medelstora företag

att riksdagen avslår motion 1987/88:N204 i ifrågavarande del och
motion 1987/88:N235 yrkande 4,

8. beträffande invandrares möjligheter att starta företag

att riksdagen avslår motion 1987/88:N204 i ifrågavarande del och
motion 1987/88:N235 yrkande 5,

NU 1987/88:25

41

9. beträffande lokala samhällsmyndigheter m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:N235 yrkandena 1-3,

10. beträffande avregleringsarbetets organisation
att riksdagen avslår motion 1987/88:N240 yrkande 6,

11. beträffande fri etablering

att riksdagen avslår motion 1987/88:N304 yrkande 3 och motion
1987/88:N322 yrkande 1,

12. beträffande kompetensvillkor för företagare
att riksdagen avslår motion 1987/88:N274,

13. beträffande Industrifonden

att riksdagen avslår motion 1987/88:N225 yrkande 9,

14. beträffande Småföretagsfonden

att riksdagen avslår motion 1987/88:N443 yrkande 7,

15. beträffande kravet på personlig borgen
att riksdagen avslår motion 1987/88:N203,

16. beträffande lansering av nya produkter
att riksdagen avslår motion 1987/88:N287,

17. beträffande samordning av investmentbolag i Norrland
att riksdagen avslår motion 1987/88:N236,

18. beträffande utveckling av resultat från teknisk forskning i Luleå
att riksdagen avslår motion 1987/88:N288,

19. beträffande Svensk-norsk industrifond
att riksdagen avslår motion 1987/88:N229,

20. beträffande stöd till ungdoms kooperativ

att riksdagen avslår motion 1987/88:N308 yrkande 1,

21. beträffande forskning om kooperativ verksamhet
att riksdagen avslår motion 1987/88:N308 yrkande 2,

22. beträffande linodling och linberedning
att riksdagen

a) avslår motion 1987/88:N226,

b) avslår motion 1987/88:N278,

c) avslår motion 1987/88:N328 yrkande 1,

d) avslår motion 1987/88:N314,

23. beträffande hantverksyrken och hantverkskunnande

att riksdagen avslår motion 1987/88:N254 yrkandena 1-8 och motion
1987/88:N328 yrkande 2,

24. beträffande institut för instrumenthantverk

att riksdagen avslår motion 1987/88:N254 yrkande 11,

25. beträffande nordiskt hantverkscentrum

att riksdagen avslår motion 1987/88:N254 yrkande 10,

26. beträffande Stiftelsen Skånehantverk
att riksdagen avslår motion 1987/88:N302,

27. beträffande detaljhandeln

att riksdagen avslår motion 1987/88:N322 yrkande 3 och motion
1987/88:N333 yrkandena 1 och 3,

28. beträffande utredning om dagligvaruhandeln
att riksdagen avslår motion 1987/88:N312,

NU 1987/88:25

42

29. beträffande affärstidsreglering

att riksdagen avslår motion 1987/88:N323 och motion 1987/88:N333
yrkande 2,

30. beträffande kommunala varuförsörjningsplaner
att riksdagen avslår motion 1987/88:N213,

31. beträffande kontroll genom teknisk provning
att riksdagen avslår motion 1987/88:N205,

32. beträffande teknisk utveckling

att riksdagen avslår motion 1987/88:N225 yrkande 5 och motion
1987/88:N304 yrkande 1 i ifrågavarande del,

33. beträffande teknisk utveckling och regional balans
att riksdagen avslår motion 1987/88:N307 yrkande 1,

34. beträffande statligt stöd till teknikcentra

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:N318 och 1987/88:N326,

35. beträffande utveckling av alternativ högteknologi
att riksdagen avslår motion 1987/88:N208 yrkande 3,

36. beträffande ansvaret för större teknikprojekt
att riksdagen avslår motion 1987/88:N316,

37. beträffande småskalig teknikutveckling
att riksdagen avslår motion 1987/88:N286,

38. beträffande utveckling av skogs- och lantbruksmaskiner
att riksdagen avslår motion 1987/88:N317,

39. beträffande miljövänligt och arkivbeständigt papper
att riksdagen avslår motion 1987/88:N228,

40. beträffande informationsteknologisk forskning och utveckling i
Kalmar

att riksdagen avslår motion 1987/88:N320,

41. beträffande forsknings- och utvecklingsprogram för glasindustrin
m.m. i sydöstra Sverige

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:N241 och 1987/88:N285,

42. beträffande näringslivet i Malmöhus län
att riksdagen avslår motion 1987/88:N335,

43. beträffande nyföretagande i Värmlands län
att riksdagen avslår motion 1987/88:N306,

44. beträffande fiskberedningsindustri i Söderhamn
att riksdagen avslår motion 1987/88:N238.

Stockholm den 14 april 1988
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

NU 1987/88:25

43

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp) (mom. 1-10, 12,
14-22), Lennart Pettersson (s) (mom. 11,13, 23-44), Erik Hovhammar (m)
(mom. 1-10, 12, 14-44), Rune Jonsson (s) (mom. 1-22), Ivar Franzén (c)
(mom. 11, 13, 23^14), Wivi-Anne Radesjö (s) (mom. 11, 13, 23-44), Sten
Svensson (m) (mom. 1-10, 12, 14-44), Birgitta Johansson (s) (mom. 1-10,
12, 14-22), Åke Wictorsson (s) (mom. 1-10, 12, 14-44), Hadar Cars (fp)
(mom. 11,13, 23-44), Bo Finnkvist (s) (mom. 23-44). Per-Ola Eriksson (c),
Jörn Svensson (vpk) (mom. 11, 13, 23-44), Sven-Äke Nygårds (s) (mom.
1-10, 12, 14-44), Per-Richard Molén (m) (mom. 11, 13), Gudrun Norberg
(fp) (mom. 11, 13, 23-44), Lars Ahlström (m) (mom. 1-10, 12, 14-44), Lars
De Geer (fp) (mom. 1-10,12,14-22), Nic Grönvall (m) (mom. 11,13), Mats
Lindberg (s) (mom. 1-10,12,14-22), Elving Andersson (c) (mom. 1-10,12,
14-22), John Andersson (vpk) (mom. 1-10,12,14-22) och Leo Persson (s).

Reservationer

Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Lars
Ahlström (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med "De
synpunkter” och slutar på s. 11 med ”berörda delar” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till den grundsyn på näringspolitikens uppgifter som
kommer till uttryck i motionerna 1987/88:N225 (m), 1987/88:N304 (fp) och
1987/88:N240 (c). Ett näringsliv grundat på marknadsekonomi, konkurrens
och enskilt ägande ger de bästa förutsättningarna för ökad välfärd. Statliga
regleringar av olika slag har övervägande negativa effekter och bör i
möjligaste mån begränsas eller avvecklas. Staten bör i stället genom generell
ekonomisk politik söka skapa gynnsamma arbetsvillkor för företagen och
främja nyföretagandet. Staten bör också ge näringslivet fasta spelregler som
möjliggör långsiktig planering. Utifrån denna grundsyn kan enligt utskottets
mening stark kritik riktas mot den socialdemokratiska regeringens näringspolitik
och allmänna ekonomiska politik. Regeringens inställning till marknadsekonomin
och till det enskilda ägandet framstår som tvetydig eller direkt
negativ. Den kollektivisering av kapitalet som har fått sitt mest uppseendeväckande
uttryck i löntagarfonderna utgör ett exempel härpå. Ett annat
exempel är regeringens ovilja att släppa kontrollen över de statliga företagen
också i fall där det inte föreligger något rimligt motiv för ett statligt ägande.
Utskottet återkommer härtill i annat sammanhang.

Utskottet instämmer också i vad som anförs i motionerna 1987/88:N225
(m) och 1987/88:N304 (fp) om de krav på näringspolitiken som Sveriges stora
omvärldsberoende ställer. De svenska företagen måste ges möjligheter att
utveckla sin anpassningsförmåga och flexibilitet för att klara den internationella
konkurrensen. Detta förutsätter att frihandelsprincipen upprätthålls.
Likaså är det av största vikt att Sverige deltar aktivt i den västeuropeiska
integrationsprocessen.

Hittills har internationaliseringen av det svenska näringslivet främst berört

NU 1987/88:25

44

industriföretagen. Det är enligt utskottets mening angeläget att tjänsteföretagen,
som har en stor potential för tillväxt, ges ökade möjligheter att verka
internationellt. Bl.a. av detta skäl framstår det som en viktig uppgift för
näringspolitiken att åstadkomma förändringar inom den offentliga sektorn,
framför allt en avveckling av de statliga och kommunala monopol som utgör
en hämsko för utvecklingen av privata tjänsteföretag av olika slag.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad som nu anförts om inriktningen av näringspolitiken. Därmed
tillstyrker utskottet de här behandlade delarna av motionerna 1987/88:N225
(m) och 1987/88:N304 (fp).

Utskottet kan också i huvudsak ansluta sig till den syn på näringspolitiken
som kommer till uttryck i motion 1987/88:N240 (c), där det bl.a. betonas
vikten av att nyföretagandet stimuleras och att småföretagen ges goda
arbetsvillkor. Genom ett uttalande av riksdagen enligt vad utskottet nyss har
förordat tillgodoses denna motion i väsentlig del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N225 yrkandena 1 och 2
och motion 1987/88:N304 yrkande 1 i ifrågavarande del samt med
anledning av motion 1987/88:N240 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”De
synpunkter” och slutar på s. 11 med "berörda delar” bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter (= reservation 1) annat sammanhang.

Utskottet vill särskilt understryka vad som sägs i motion 1987/88:N240 (c)
om att regeringens näringspolitik i hög grad har varit inriktad på att gynna de
stora, exportinriktade företagen. Därigenom har tendenserna till koncentration
inom näringslivet förstärkts. Samtidigt har internationaliseringen av
svensk industri och därmed också dess sårbarhet ökat. Koncentrationen har
också inneburit en försämrad regional balans. Inrättandet av löntagarfonderna
har bidragit till denna utveckling genom att de har lett till en överföring av
resurser från de mindre till de större företagen.

Enligt utskottets mening måste näringspolitiken inriktas på att främja
utvecklingen inom alla delar av landet. I detta syfte bör åtgärder vidtas för att
gynna de mindre företagen i förhållande till de större. Det behövs också
kraftfulla insatser för att främja nyetablering. Sådana åtgärder kan också
bidra till att bromsa utvecklingen mot ökat beroende av de stora exportföretagen.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad utskottet nu har anfört om inriktningen av näringspolitiken. Därmed
tillstyrker utskottet motion 1987/88:N240 (c) i denna del.

Utskottet kan i stora delar ansluta sig till den uppfattning om näringspoliti -

NU 1987/88:25

45

ken som kommer till uttryck i motionerna 1987/88:N225 (m) och 1987/
88:N304 (fp). Dock har motionärerna enligt utskottets mening inte i
tillräcklig grad beaktat de risker som utvecklingen mot koncentration och
internationalisering av näringslivet för med sig. Genom ett uttalande av
riksdagen enligt vad utskottet har förordat tillgodoses alltså ifrågavarande
motionsyrkanden endast delvis.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N240 yrkande 1 och med
anledning av motion 1987/88:N225 yrkandena 1 och 2 och motion
1987/88:N304 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Företagsbeskattningens näringspolitiska effekter (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola
Eriksson (c), Lars Ahlström (m). Lars De Geer (fp) och Elving Andersson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.ll som börjar med ”De i” och
slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i folkpartiets motion 1987/88: N304 är beskattningen den
kanske viktigaste av de förutsättningar för näringslivets verksamhet som kan
påverkas genom nationella beslut. Både i denna motion och i de nyss
behandlade partimotionerna från moderata samlingspartiet och centern
betonas de negativa effekterna av det nuvarande skattesystemet på företagandet.

Frågor om skattesystemets utformning har tagits upp av de tre partierna i
särskilda motioner, vilka kommer att behandlas av skatteutskottet. Näringsutskottet
vill dock från sina utgångspunkter starkt stryka under vikten av att
beskattningens näringspolitiska effekter ägnas stor uppmärksamhet då
regeringen tar ställning till kommande förslag från bl.a. företagsskatteutredningen.
Den i motion 1987/88:N304 (fp) påtalade ”inlåsningen” av kapital i
historiskt vinstgivande företag - som försvårar tillförseln av kapital till nya
och expansiva företag - utgör ett exempel på en effekt av skattesystemet som
står i klar motsättning till gällande mål för näringspolitiken. Riksdagen bör
genom ett särskilt uttalande ställa sig bakom vad som här anförts. Nämnda
motion tillstyrks följaktligen i denna del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande företagsbeskattningens näringspolitiska effekter

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N304 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Offentligt bedriven kommersiell verksamhet (mom. 3)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola
Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Elving Andersson
(c) anser

NU 1987/88:25

46

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Av den” och
slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1987/88:N207 (fp) har den offentligt bedrivna
kommersiella verksamheten under senare år ökat. Utskottet finner denna
tendens oroväckande. Även om särredovisning av den konkurrensutsatta
verksamheten inom en statlig myndighet eller en kommunal förvaltning
eftersträvas är det svårt att undanröja konkurrensfördelarna i förhållande till
privat verksamhet. Offentligt bedriven affärsverksamhet innebär därför
enligt utskottets mening nästan alltid en fara för marknadens funktion.
Utskottet ansluter sig till kravet i nämnda motion på en översyn av
verksamheten med sikte på att den successivt skall begränsas. Riksdagen bör
genom ett uttalande ge sitt stöd åt detta krav. Med det sagda tillstyrker
utskottet motionen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande offentligt bedriven kommersiell verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N207 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Småföretagspolitiken (mom. 4)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola
Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Elving Andersson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 13 med ”det följande” bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet och
centerpartiet är de små och medelstora företagen av största betydelse för
näringslivets förnyelse och för marknadsekonomins funktion. En dynamisk
småföretagssektor är viktig också för sysselsättningen och för den regionala
utvecklingen.

Utskottet instämmer också i den kritik som i motionerna framförs mot
regeringens småföretagspolitik. Den centrala punkten i denna kritik är att
regeringen inte i tillräcklig grad tar hänsyn till vad som särskilt kännetecknar
småföretagen, nämligen det nära sambandet mellan företaget och företagaren.
Den personliga insatsen från småföretagaren - och ofta även dennes
familj - är helt avgörande för företagets utveckling. Lagstiftning och
föreskrifter av olika slag är emellertid ofta anpassade till de större företagens
förhållanden, bl.a. när det gäller arbetsrättsliga frågor. Det finns anledning
att understryka att vissa regelsystem som gäller företagen ofta innebär en
tung belastning för småföretagaren och minskar dennes möjligheter att ägna
sig åt sin huvuduppgift, nämligen att utveckla företaget. Utskottet vill också
starkt betona att olika former av konkurrensbegränsningar - inte minst i den
offentliga verksamheten - särskilt drabbar de mindre företagen, som oftast
saknar möjligheter att göra sina intressen gällande gentemot myndigheter,
kommuner och organisationer av olika slag.

Enligt utskottets mening behövs det nu kraftfulla åtgärder för att främja
utvecklingen av nyföretagandet och de mindre företagen. Utskottet biträder

NU 1987/88:25

47

alltså kraven i motionerna 1987/88:N245 (m), 1987/88:N240 (c) och 1987/
88:N331 (c) på ett åtgärdsprogram med sikte på att främja småföretagsutvecklingen.
Liknande tankegångar redovisas i motion 1987/88:N322 (fp),
dock utan något motsvarande yrkande. Riksdagen bör genom ett uttalande
anmoda regeringen att lägga fram ett program av angivet slag.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande småföretagspolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N240 yrkande 3, motion
1987/88:N245 och motion 1987/88:N331 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

6. Småföretagens betydelse för den regionala utvecklingen
(mom. 5)

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det av största vikt att koncentrationsutvecklingen
i samhället bryts. Den favorisering av de exportinriktade storföretagen
som har kännetecknat den socialdemokratiska näringspolitiken är en av
de främsta drivkrafterna bakom denna utveckling. I stället måste en
sektorsövergripande, konsekvent och långsiktig politik i decentralistisk
riktning föras. Såsom framhålls i motion 1987/88:N307 (c) är åtgärder för att
främja de mindre företagens utveckling en viktig beståndsdel i en sådan
politik. De små och medelstora företagen har en avgörande betydelse för
möjligheterna att bredda näringsstrukturen i regionalt utsatta regioner. Ett
gynnande av dessa företag i förhållande till storföretagen utgör därför ett
nödvändigt inslag i en framtida regionalpolitik. Detta bör beaktas av
regeringen vid utarbetandet av förslag på grundval av den regionalpolitiska
utredningens kommande betänkande. Riksdagen bör genom ett uttalande
ställa sig bakom det som här anförts. Härigenom skulle motion 1987/88:N307
(c) tillgodoses, liksom i sak även motion 1987/88:N227 (c).

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande småföretagens betydelse för den regionala utvecklingen att

riksdagen med bifall till motion 1987/88:N307 yrkande 3 och med
anledning av motion 1987/88:N227 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Särskilt regelsystem för småföretag (mom. 6)

Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Näringsutskottet
har” och slutar med ”av arbetsmarknadsutskottet” bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1987/88:N322 (fp) om
småföretagens problem till följd av olika slag av offentliga föreskrifter.

NU 1987/88:25

48

Anledningen till problemen är främst att den lagstiftning som reglerar
företagandet är anpassad till de stora aktiebolagens förhållanden. Detta kan
utgöra ett hinder såväl för nyföretagandet som för en positiv utveckling av de
etablerade småföretagen. Från näringspolitisk synpunkt är det angeläget att
sådana hinder i möjligaste mån undanröjs. Utskottet ställer sig därför
positivt till det i motionen framförda förslaget om ett särskilt, begränsat
regelsystem för de minsta företagen. Detta förslag bör enligt utskottet prövas
närmare genom regeringens försorg. Genom ett uttalande härom av
riksdagen skulle motionen i denna del bli tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande särskilt regelsystem för småföretag

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N322 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Start och drift av små och medelstora företag (mom. 7)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola
Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Elving Andersson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motionerna 1987/88:N204 (fp)
och 1987/88:N235 (c) om behovet av en skyndsam översyn av gällande regler
vid start av företag i syfte att underlätta nyetableringar. RRV:s rapport kan
därvid utgöra ett lämpligt underlag. Riksdagen bör uppmana regeringen att
föranstalta om en sådan översyn. Enligt utskottets mening bör arbetet
bedrivas på ett kraftfullare sätt än vad som torde vara möjligt inom ramen för
den s.k. normgruppen. Utskottet återkommer till frågan om avregleringsarbetets
organisation. Med det anförda tillstyrker utskottet de ifrågavarande
motionsyrkandena.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande start och drift av små och medelstora företag

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N204 i ifrågavarande del
och motion 1987/88:N235 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

9. Invandrares möjligheter att starta företag (mom. 8)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola
Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Elving Andersson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
ser” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik som i motionerna 1987/88:N204 (fp) och
1987/88:N235 (c) riktas mot de regler som begränsar utlänningars möjligheter
att starta och driva företag i Sverige. Enligt utskottets mening är
regelsystemet behäftat med så stora brister från samordnings- och klarhets -

NU 1987/88:25

49

4 Riksdagen 1987188.17sami. Nr 25

synpunkt att en grundlig översyn av hela systemet bör göras. Som utgångspunkt
för en sådan översyn bör formuleras klara och begripliga syften och
mål för den lagstiftning som skall gälla för utländskt företagande i Sverige. I
översynen bör ingå en avvägning av bl.a. de näringspolitiska och invandrarpolitiska
intressen som lagstiftningen syftar till att tillvarata. De olika
tillståndsförfaranden som behövs bör därvid samordnas i syfte att göra
tillståndsprövningen så enkel som möjligt utan att rättssäkerheten äventyras.

Den översyn som utskottet förordar bör kunna genomföras antingen i
samband med en utredning om reglerna vid start av företag i allmänhet eller i
särskild ordning. Redan innan slutresultatet av översynen föreligger bör vissa
ändringar i de nuvarande reglerna kunna övervägas i syfte att underlätta för
utlänningar att starta företag. Såväl de nämnda motionerna som RRV:s
studie innehåller uppslag till sådana ändringar som skulle kunna genomföras
inom ramen för det nuvarande regelsystemet.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad som
nu anförts. Därmed skulle motsvarande yrkanden i motionerna 1987/
88:N204 (fp) och 1987/88:N235 (c) tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande invandrares möjligheter att starta företag

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N204 i ifrågavarande del
och motion 1987/88:N235 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

10. Lokala samhällsmyndigheter m.m. (mom. 9)

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Näringsutskottet
gör” och slutar med ”och firmakort” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet finner det nödvändigt med en prövning av de förslag om
ändringar i den statliga administrationen på företagsområdet som har lagts
fram i motion 1987/88:N235 (c). Från sina utgångspunkter ser utskottet
enbart fördelar med den förenkling av kontakterna mellan myndigheter och
företag som inrättandet av lokala samhällsmyndigheter skulle möjliggöra.
Likaså skulle införandet av företagsregister och firmakort enligt vad
motionärerna har anfört medge betydande samordningsvinster. Utskottet
anser följaktligen att regeringen bör lägga fram förslag för riksdagen enligt
riktlinjerna i motionen. Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda
regeringen härtill. Motionen tillstyrks alltså i här berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande lokala samhällsmyndigheter m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N235 yrkandena 1-3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:25

50

11. Avregleringsarbetets organisation (mom. 10)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola
Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Elving Andersson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med "Utskottet
finner” och slutar på s. 18 med "avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1987/88:N322 (fp) och
1987/88:N240 (c) _m att arbetet med avreglering och regelförenkling inte
bedrivs med tillräcklig kraft. I grunden torde anledningen härtill vara
bristande politisk vilja från regeringens sida. En bidragande orsak kan
emellertid enligt utskottets mening vara att den arbetsgrupp inom regeringskansliet
som svarar för arbetet - den s.k. normgruppen - har otillräcklig
auktoritet och alltför begränsade befogenheter. Utskottet anser att det skulle
innebära en styrka för verksamheten om den gavs en bredare politisk
förankring genom inrättandet av en parlamentarisk delegation enligt förslaget
i motion 1987/88:N240 (c). Vidare bör ansvaret för samordningen av
avregleringsarbetet läggas på ett organ som - till skillnad från normgruppen -är oförhindrat att ta upp också frågor om målen för de olika regelsystemen. I
ett sådant organ bör, såsom anförs i motion 1987/88:N322 (fp), ingå bl.a.
företrädare för de små och medelstora företagen.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad
utskottet här anfört. Yrkandet i motion 1987/88:N240 (c) tillstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande avregleringsarbetets organisation
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N240 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Fri etablering (morn. 11)

Ivar Franzén (c), Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén
(m), Gudrun Norberg (fp) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Utskottet
vill” och slutar med "aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning om etableringskontroll som framförs i
motionerna 1987/88:N304 (fp) och 1987/88:N322 (fp), nämligen att krav på
tillstånd för att utöva viss näringsverksamhet bör kunna ställas endast i fall då
det är absolut nödvändigt av hänsyn till människors liv och hälsa. I enlighet
med denna uppfattning anser utskottet att etableringskontroll är ett olämpligt
medel mot ekonomisk brottslighet. Missbruk av näringsfriheten bör
bekämpas genom förbättrad tillsyn och effektivare påföljdssystem, inte
genom begränsningar i etableringsrätten. Sådana begränsningar försvagar
konkurrensen. Den utökade vandelsprövning i vissa branscher som infördes
år 1986 är enligt utskottets mening uttryck för ett regleringstänkande som
strider mot näringsfrihetens princip. Riksdagen bör markera sin anslutning
till denna princip genom att instämma i de här aktuella motionsyrkandena.

NU 1987/88:25

51

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande fri etablering
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N304 yrkande 3 och
motion 1987/88:N322 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

13. Kompetensvillkor för företagare (mom. 12)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola
Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Elving Andersson
(c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”inte erforderligt” bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar med eftertryck det förslag om kompetensvillkor för
företagare som framförs i motion 1987/88:N274 (s). Förslaget går ut på en
form av generell etableringskontroll som står i motsättning till den näringsfrihetsprincip
som alltjämt i huvudsak tillämpas i Sverige och som utskottet
anser vara av central betydelse för marknadsekonomins funktion. Motionen
avstyrks.

14. Industrifonden (mom. 13)

Hadar Cars (fp), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp) och Nic
Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”fonden avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det beslut som fattades år 1987 om en delvis ändrad inriktning av
Industrifondens verksamhet innebar enligt utskottets mening ett missriktat
försök att dölja det grundläggande förhållandet att fonden inte längre fyller
någon väsentlig funktion. Utskottet biträder följaktligen kravet i motion
1987/88:N225 (m) på en successiv avveckling av fonden. Riksdagen bör
uppmana regeringen att lägga fram förslag om formerna härför.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande Industrifonden
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N225 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Industrifonden (mom. 13)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att efter den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med
”Utskottet anser” och slutar med ”fonden avstyrks” bort införas ett stycke
med följande lydelse:

Emellertid anser utskottet - i enlighet med förslag som tidigare har
framförts från centerns sida - att Industrifondens namn bör ändras till
Stiftelsen Fonden för industriellt utvecklingsarbete i småföretag, Småföretagsfonden.
Genom en sådan benämning markeras att verksamheten nu skall
vara inriktad mot de mindre företagen. Riksdagen bör genom ett uttalande
uppmana regeringen att ta initiativ till namnändringen.

NU 1987/88:25

52

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande Industrifonden

att riksdagen avslår motion 1987/88:N225 yrkande 9 och därvid som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ändrad
benämning av Industrifonden.

16. Småföretagsfonden (mom. 14)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola
Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Lars De Geer (fp) och Elving Andersson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Utskottet -som” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör Småföretagsfonden snarast avvecklas. Fondens
tillgångar bör disponeras enligt samma principer som skall gälla vid
avvecklingen av löntagarfonderna enligt en gemensam reservation (nr 13)
från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern till finansutskottets
betänkande FiU 1987/88:20. Riksdagen bör uppmana regeringen att snarast
lägga fram förslag i frågan. Genom ett uttalande av angiven innebörd skulle
motion 1987/88:N443 (c) tillgodoses i huvudsak.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande Småföretagsfonden

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N443 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Kravet på personlig borgen (mom. 15)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Per-Ola
Eriksson (c), Lars Ahlström (m). Lars De Geer (fp) och Elving Andersson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att viss personlig borgen från egenföretagare kan vara
nödvändig för att understryka ägarens ansvar för företagets utveckling. Som
påpekas i motion 1987/88:N203 (m) innebär emellertid lagstiftningen bl.a. på
det arbetsrättsliga området att företagarens möjligheter att styra sitt företag
har kringgärdats på olika sätt. Kravet på personlig borgen framstår därmed
enligt utskottets mening inte som lika befogat som tidigare. I den mån
personlig borgen krävs bör den avse endast företagaren och ej hans anhöriga.
Utskottet anser att frågan bör utredas utifrån de aspekter som motionären
har angivit. Riksdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet nu har
anfört. Därmed tillgodoses syftet med den nämnda motionen.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande kravet på personlig borgen

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N203 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:25

53

18. Lansering av nya produkter (mom. 16)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Lars
Ahlström (m) och Lars De Geer (fp) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 21 som börjar med ”Sorn nämnts" och slutar med "avstyrks motionen”
bort ha följande lydelse:

Utskottet har den principiella uppfattningen att det statliga finansiella
företagsstödet i huvudsak bör avvecklas. Genom den dynamiska utvecklingen
på kapitalmarknaden under senare år torde behovet av särskild statlig
finansiering ha minskat starkt. Av det sagda följer att utskottet inte kan
biträda förslaget i motion 1987/88:N287 (s) om ett utvidgat finansieringsstöd
för de mindre företagens lansering av nya produkter. Motionen avstyrks.

19. Stöd till ungdomskooperativ (mom. 20)

Per-Ola Eriksson (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Denna
princip” och slutar med "regional nivå" bort ha följande lydelse:

I enlighet med denna princip anser utskottet att det statliga stödet till
nyföretagande i betydligt högre grad än hittills bör inriktas på den kooperativa
företagsformen. Denna torde vara särskilt lämplig för ungdomar som vill
starta företag. Såsom påpekas i motion 1987/88:N308 (c) är emellertid de
regionala utvecklingsfondernas intresse för ungdomskooperativ verksamhet
svagt. Utskottet delar motionärernas uppfattning att utvecklingsfonderna
borde öka sina insatser för att främja kooperativt företagande och att
särskilda resurser borde avsättas för ändamålet. Utvecklingsfonderna bör
också sträva efter en nära samverkan med olika organ inom kooperationens
utvecklingssystem, bl.a. de kooperativa utvecklingscentra som är under
uppbyggnad på olika håll i landet. En sådan samverkan skulle också
underlätta en framtida integration av de särskilda kooperativa utvecklingsinsatserna
med det allmänna statliga småföretagsstödet.

Riksdagen bör alltså uppmana regeringen att med de regionala huvudmännen
för utvecklingsfonderna - dvs. landstingen och berörda kommuner - ta
upp överläggningar om en ändring av riktlinjerna för fondernas verksamhet
enligt vad som har anförts i motion 1987/88:N308 (c). Denna tillstyrks i
berörd del.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande stöd till ungdomskooperativ
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N308 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Forskning om kooperativ verksamhet (mom. 21)

Per-Ola Eriksson (c). Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Av vad" och
slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1987/88:N308 (c) om
vikten av att en allsidig och kontinuerlig kooperationsforskning byggs upp.

NU 1987/88:25

54

Det är enligt utskottets mening angeläget att det program för kooperationsforskning
under en femårsperiod som påbörjades år 1984 inte avbryts efter
periodens slut. Regeringen bör redan nu uppmanas att - senast i den
aviserade propositionen om forskning våren 1990 - lägga fram förslag om den
fortsatta inriktningen och finansieringen av verksamheten. Genom ett
uttalande av riksdagen härom skulle motionen tillgodoses i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande forskning om kooperativ verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N308 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Hantverksyrken och hantverkskunnande (mom. 23)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m). Hadar Cars (fp), Gudrun
Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”De olika”
och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de angivna kraven i motion 1987/88:N254 (fp) på
åtgärder med syfte att främja hantverket. Av särskild vikt för bevarande av
hantverksyrkena är att utbildningsfrågorna får en ändamålsenlig lösning.
Enligt utskottets mening bör regeringen snarast utarbeta ett åtgärdsprogram
för hantverket på grundval av motionärernas förslag. Därvid bör regeringen
samråda med hantverkets organisationer, i första hand Centrala hantverksrådet,
som i viss utsträckning torde kunna svara för genomförandet av de
åtgärder som beslutas. En utgångspunkt för åtgärdsprogrammet bör vara att
det skall genomföras inom ramen för befintliga resurser. Riksdagen bör
genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad som nu anförts.
Utskottet tillstyrker alltså motion 1987/88:N254 (fp) i berörda delar. Genom
ett uttalande av angiven innebörd skulle också yrkandet i motion 1987/
88:N328 (fp) om hantverket i Halland tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande hantverksyrken och hantverkskunnande
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N254 yrkandena 1-8 och
med anledning av motion 1987/88:N328 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Institut för instrumenthantverk (mom. 24)

Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp),
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 28 med ”Frågan om”
och slutar på s. 29 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1987/88:N254 (fp) om att
försöksverksamheten med musikinstrumenthantverk i Leksand bör permanentas,
t.ex. genom bildandet av ett institut i stiftelseform. Regeringen bör
snarast med Centrala hantverksrådet ta upp överläggningar i frågan. Därvid
bör övervägas bl.a. möjligheterna av en nordisk bas för verksamheten enligt

NU 1987/88:25

55

vad sorn föreslås i motionen. Riksdagen bör genom ett uttalande till
regeringen ansluta sig till vad som här anförts. Motionen tillstyrks i berörd
del.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande institut för instrumenthantverk

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N254 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Nordiskt hantverkscentrum (mom. 25)

Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp),
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det värdefullt att ett närmare nordiskt samarbete nu
kommer att inledas beträffande utbildning inom vissa hantverksyrken. Den
form som tills vidare har valts för samarbetet - dvs. ett samnordiskt
utnyttjande av befintliga nationella resurser - behöver enligt utskottets
mening inte utesluta inrättandet av särskilda nordiska organ i fall då det finns
starka skäl härför. Som anförs i motion 1987/88:N254 (fp) borde bildandet av
ett nordiskt centrum för hantverksutbildning utgöra ett gemensamt intresse
för de nordiska länderna. Utskottet anser alltså i likhet med motionärerna att
den svenska regeringen bör aktivt arbeta för att ett sådant centrum - förlagt
till Leksand - kommer till stånd. Riksdagen bör uppmana regeringen härtill.
Med det sagda tillstyrker utskottet motionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande nordiskt hantverkscentrum

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N254 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

24. Detaljhandeln (mom. 27)

Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp),
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de synpunkter på detaljhandelns betydelse som
redovisas i motionerna 1987/88:N322 (fp) och 1987/88:N333 (fp). Såsom där
sägs borde större uppmärksamhet ägnas åt den viktiga länk mellan producent
och konsument som detaljhandeln utgör. Den statliga politiken på området
bör enligt utskottets mening bygga på fri konkurrens, fri etablering och fri
prisbildning. Konsumenternas efterfrågan skall vara vägledande. Endast
härigenom skapas förutsättningar för ett distributionssystem kännetecknat
av effektivitet och mångfald. Ett sådant system kan bäst tillgodose olika
konsumentkategoriers behov. Utskottet vill i sammanhanget särskilt understryka
vad som sägs i motion 1987/88:N333 (fp) om behovet av närservice.

NU 1987/88:25

56

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu
har anfört. De två motionerna tillstyrks alltså i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande detaljhandeln

att utskottet med bifall till motion 1987/88:N322 yrkande 3 och motion
1987/88:N333 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

25. Utredning om dagligvaruhandeln (mom. 28)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Gudrun
Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 31 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”utskottet
motionen” bort ha följande lydelse:

Frågor av det slag som tas upp i motion 1987/88:N312 (c) bör enligt
utskottets mening diskuteras i första hand inom handelns egna organisationer
i samråd med andra berörda intressenter. Utskottet kan alltså inte
biträda motionärernas krav på att en offentlig utredning skall tillsättas för
ändamålet. Motionen avstyrks.

26. Utredning om dagligvaruhandeln (mom. 28)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1987/88:N312 (c) om
behovet av förnyelse och utveckling inom dagligvaruhandeln. En fråga som
särskilt bör uppmärksammas är möjligheterna för handeln att tillgodose
behovet av service också på andra områden, delvis efter mönster av vad som
nu med visst statligt stöd förekommer i glesbygder. Såsom påpekas i
motionen finns det också intressanta internationella erfarenheter på området.
Utskottet biträder alltså motionärernas krav på en offentlig utredning
med uppdrag att kartlägga området och, om det visar sig befogat, lägga fram
förslag till åtgärder. Riksdagen bör uppmana regeringen att föranstalta om
en sådan utredning.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande utredning om dagligvaruhandeln

att utskottet med bifall till motion 1987/88:N3I2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Affärstidsreglering (mom. 29)

Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m). Hadar Cars (fp),
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”följaktligen avslås” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motionerna 1987/88:N323 (fp)

NU 1987/88:25

57

och 1987/88:N333 (fp) om bibehållande av de fria affärstiderna. Enligt
utskottets uppfattning har avvecklingen av affärstidsregleringen haft övervägande
positiva effekter, inte minst för konsumenterna. Ett återinförande -efter sjutton år - av regleringen ter sig oacceptabelt mot bakgrund av den
allmänna samhällsutvecklingen. Utskottet ser alltså inget behov av en
offentlig utredning i frågan. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen
ansluta sig till vad som här anförts. Yrkandena i de två nämnda
motionerna tillstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande affärstidsreglering
att utskottet med bifall till motion 1987/88:N323 och motion 1987/
88:N333 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

28. Kommunala varuförsörjningsplaner (morn. 30)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Gudrun
Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 32 som börjar med ”Såvitt utskottet” och slutar med ”av riksdagen”
bort ha följande lydelse:

Utskottet står främmande för de önskemål om en hårdare kommunal
styrning av detaljhandeln som framförs i motion 1987/88:N213 (s). Motionen
präglas av en övertro på möjligheterna att genom planering och regleringar
åstadkomma en från samhällssynpunkt lämplig struktur. Enligt utskottets
mening bör i stället kommunernas möjligheter att styra etableringar inom
handeln begränsas. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen.

29. Teknisk utveckling (mom. 32)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Gudrun
Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”De
synpunkter” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som anförs om teknisk forskning och
utveckling i motionerna 1987/88:N225 (m) och 1987/88:N304 (fp). Av
grundläggande betydelse är kvaliteten i utbildningssystemet och i den
forskning som bedrivs vid universitet och forskningsinstitutioner. Forskningens
integritet bör säkerställas gentemot såväl politiska organ som uppdragsgivare
inom näringslivet. Den statliga teknikpolitiken bör i högre grad än
hittills inriktas på främjande av forsknings- och utvecklingssamarbete mellan
svenska och utländska institutioner och företag. Ett ökat svenskt deltagande i
internationellt samarbete ger möjligheter att stärka svensk industri särskilt
på vissa högteknologiska områden där den - såsom närmare utvecklas i
motion 1987/88:N304 (fp) - har en relativt svag ställning. Av särskild vikt är
att Sverige får möjlighet att medverka i de stora forsknings- och utvecklingsprojekten
inom EG. Här hänvisas till vad som anfördes från moderata
samlingspartiets och folkpartiets sida vid utskottets behandling nyligen av

NU 1987/88:25

58

frågan om Sverige och den västeuropeiska integrationen (NU 1987/88:2 y res.
14).

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad som
här anförts. Motionerna 1987/88:N225 (m) och 1987/88:N304 (fp) tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande teknisk utveckling

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N225 yrkande 5 och
motion 1987/88:N304 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Teknisk utveckling och regional balans (mom. 33)

Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp),
Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Av det” och
slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning måste de politiska besluten inom alla
samhällssektorer inriktas på främjande av en god regional balans. Detta
gäller inte minst beträffande teknikpolitiken. Såsom framhålls i motion
1987/88:N307 (c) har t.ex. datatekniken och elektroniken förutsättningar för
att vara ett verksamt medel för decentralisering. Det statliga stödet i olika
former till teknisk forskning och utveckling bör i långt högre grad än hittills
utformas så att ny teknik kommer hela landet till del. Riksdagen bör uttala sig
för en sådan inriktning av teknikpolitiken. Genom ett uttalande av denna
innebörd skulle motion 1987/88:N307 (c) tillgodoses i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande teknisk utveckling och regional balans

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N307 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Statligt stöd till teknikcentra (mom. 34)

Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Gudrun
Norberg (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Såsom framhålls i motion 1987/88:N326 (m) måste det emellertid ställas
vissa kvalitetskrav på teknikcentra. Av rapporten Teknik och kunskapsspridning
kan utläsas att många centra under de senaste åren har bildats på
tämligen lösa grunder. Det finns en uppenbar risk för att verksamheten i
sådana fall efter ett uppbyggnadsskede kommer att kräva fortsatta bidrag av
offentliga medel. Som påpekas i rapporten kan teknik- och kunskapsspridning
också bedrivas i former som inte innebär låsningar till en viss
institutionell ram.

Utskottet anser alltså, i likhet med motionärerna, att strängare och mer
preciserade krav i fortsättningen bör ställas för statlig medverkan till
uppbyggnaden av teknikcentra. Dessa krav bör syfta till att garantera

NU 1987/88:25

59

samverkan med såväl kompetenta högskolor och forskningsinstitutioner som
företag inom regionen. Bl.a. bör villkor om viss medfinansiering från
näringslivet övervägas. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen
ansluta sig till vad som här anförts.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande statligt stöd till teknikcentra

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N326 och med avslag på
motion 1987/88:N318 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

32. Statligt stöd till teknikcentra (mom. 34)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1987/88:N318 (c) om att en
fortsatt utbyggnad av teknikcentra bör ske i de eftersatta delarna av landet
med särskild inriktning på Bergslagen, Norrlands inland och sydöstra
Sverige. Härigenom skulle skapas förutsättningar för högteknologisk utveckling
också utanför storstadsområdena och universitetsorterna. Enligt utskottets
mening bör riktlinjerna för statens medverkan i finansieringen av
regionala teknikcentra ses över i syfte att främja bildandet av nya centra.
Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen begära en sådan översyn.
Genom ett sådant uttalande skulle nämnda motion väsentligen tillgodoses.
Motion 1987/88:N326 (m) avstyrks däremot.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande statligt stöd till teknikcentra

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N318 och med avslag på
motion 1987/88:N326 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

33. Utveckling av alternativ högteknologi (mom. 35)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet
ser” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste frågan om utveckling av alternativ
högteknologi ges hög prioritet. Det krävs en samhällelig kraftsamling på
området för att slå vakt om den nationella självständigheten. Utskottet
ansluter sig därför till kravet i motion 1987/88:N208 (vpk) på ett program för
utveckling av alternativ högteknologi. Riksdagen bör anmoda regeringen att
låta utarbeta förslag till ett sådant program. Ett svenskt teknikutvecklingsprogram
bör ha ett vidare syfte än att minska beroendet av amerikansk
högteknologi. Som anförs i den nämnda motionen bör programmet också
inriktas bl.a. på utveckling av sådan tekniksom berikar arbetslivet i stället för
att utarma och sönderdela det. Utskottet vill alltså betona vikten av att

NU 1987/88:25

60

teknikutvecklingen underordnas sociala mål. Med det sagda tillstyrker
utskottet nämnda motion i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande utveckling av alternativ högteknologi
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N208 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

34. Småskalig teknikutveckling (mom. 37)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motion 1987/88:N286 (c) om att
den nuvarande inriktningen på storskalighet inom såväl industriproduktionen
som andra verksamheter innebär stora olägenheter och risker från
samhällssynpunkt. Det uppdrag som nu har lämnats till STU är enligt
utskottets mening ett steg i rätt riktning. Det behövs emellertid nu ett samlat
program för utveckling och spridning av småskalig teknik under medverkan
av såväl STU som andra myndigheter och forskningsinstitutioner m.fl. enligt
motionärernas förslag. Regeringen bör snarast ta initiativ till utarbetandet av
ett sådant program. För genomförande av programmet bör resurser ställas
till förfogande av regeringen inom befintliga medelsramar. Som påpekas i
motionen är utvecklingen av småskalig teknik av särskild betydelse för
glesbygden. Hänsyn härtill bör tas vid den närmare utformningen av
programmet. Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att
vidta de åtgärder som här har angivits. Med det sagda tillstyrker utskottet
motionen.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande småskalig teknikutveckling

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N286 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Utveckling av skogs- och lantbruksmaskiner (mom. 38)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1987/88:N317 (vpk) om
behovet av ökade utvecklingsinsatser beträffande skogs- och lantbruksmaskiner.
Det bör uppdras åt STU att i samråd med Sveriges lantbruksuniversitet
utarbeta ett förslag till sådant program. Utskottet föreslår att riksdagen
anmodar regeringen att föranstalta härom. Motionen tillstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande utveckling av skogs- och lantbruksmaskiner

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N317 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:25

61

Särskilt yttrande

NU 1987/88:25

Särskilt regelsystem för småföretag (mom. 6)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Lars Ahlström (alla m) anför:

Vi kan i huvudsak instämma i vad som sägs i folkpartiets motion 1987/
88:N322 om vikten av att småföretagen i olika hänseenden ges bättre
arbetsvillkor. Liknande synpunkter förs fram också i moderata samlingspartiets
motion 1987/88:N245. Förslaget i den förstnämnda motionen om ett
särskilt regelsystem för småföretagen anser vi oss emellertid inte kunna
stödja. Ett sådant regelsystem skulle enligt vår mening innebära ett avsteg
från den viktiga principen om likabehandling av företag oavsett storlek eller
associationsform. De problem för småföretagen som påtalas i de två
motionerna bör lösas i första hand genom att villkoren för företagandet
generellt förbättras.

62

Innehåll NU 1987/88:25

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 2

Yrkanden 2

Motivering i partimotioner m.m 7

Näringspolitikens inriktning 7

Små och medelstora företag 8

Utskottet 10

Allmänt 10

Små och medelstora företag 12

Avreglering och regelförenkling 15

Etableringskontroll 18

Finansiering av företag 19

Kooperation 23

Linodling och linberedning 25

Hantverk 27

Detaljhandel 30

Kontroll genom teknisk provning 32

Teknisk utveckling m.m 33

Regionala näringspolitiska satsningar 39

Hemställan 41

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning (m, fp) 44

2. Näringspolitikens inriktning (c) 45

3. Företagsbeskattningens näringspolitiska effekter (m, fp, c) 46

4. Offentligt bedriven kommersiell verksamhet (m, fp, c) 46

5. Småföretagspolitiken(m,fp,c) 47

6. Småföretagens betydelse för den regionala utvecklingen (c) 48

7. Särskilt regelsystem för småföretag (fp) 48

8. Start och drift av små och medelstora företag (m, fp, c) 49

9. Invandrares möjligheter att starta företag (m, fp, c) 49

10. Lokala samhällsmyndigheter m.m. (c) 50

11. Avregleringsarbetetsorganisation (m, fp, c) 51

12. Frietablering(m,fp, c) 51

13. Kompetensvillkor för företagare (m, fp, c) 52

14. Industrifonden (m, fp) 52

15. Industrifonden (c) 52

16. Småföretagsfonden (m, fp, c) 53

17. Kravet på personlig borgen (m, fp, c) 53

18. Lansering av nya produkter (m, fp) 54

19. Stöd till ungdomskooperativ (c) 54

20. Forskning om kooperativ verksamhet (c, vpk) 54

21. Hantverksyrken och hantverkskunnande(m, fp) 55

22. Institut för instrumenthantverk (m, fp, c) 55

23. Nordiskt hantverkscentrum (m, fp, c) 56 63

24. Detaljhandeln (m, fp, c) 56 NU 1987/88:25

25. Utredning om dagligvaruhandeln (m, fp) 57

26. Utredning om dagligvaruhandeln (c) 57

27. Affärstidsreglering(m,fp,c) 57

28. Kommunala varuförsörjningsplaner(m, fp) 58

29. Teknisk utveckling (m, fp) 58

30. Teknisk utveckling och regional balans (m, fp, c) 59

31. Statligtstödtillteknikcentra(m,fp) 59

32. Statligt stöd till teknikcentra (c) 60

33. Utveckling av alternativ högteknologi (vpk) 60

34. Småskalig teknikutveckling (c) 61

35. Utveckling av skogs- och lantbruksmaskiner (vpk) 61

Särskilt yttrande

Särskilt regelsystem för småföretag (m) 62

gotab Stockholm 1988 15097