Näringsutskottets betänkande
1987/88:20

om värdepappersmarknaden m.m.

Ärendet

I detta betänkande behandlas sex yrkanden i tre motioner, vilka alla delvis
tas upp i andra sammanhang. De nu aktuella yrkandena gäller
upphävande av Stockholms fondbörs börsmonopol,
ändrade regler för sammansättningen av styrelsen för Stockholms fondbörs,

effektivare sanktionsmöjligheter för börsstyrelsen,
ägarförhållanden inom näringslivet,

upphävande av vissa bestämmelser om val av styrelseordförande i
affärsbank.

Sammanfattning

Tre motionsyrkanden rörande fondbörsen avstyrks av utskottet med hänvisning
till att värdepappersmarknadskommittén utreder de aktuella frågorna.
Ett av dem, om ändrad sammansättning av börsstyrelsen, får stöd i en
reservation (fp). Två motionsyrkanden som gäller ägarförhållanden inom
näringslivet avstyrks likaså. I reservationer förespråkas dels att ägarutredningen
skall få vissa tilläggsdirektiv (m, fp, c), dels att olika åtgärder,
huvudsakligen lagändringar, skall vidtas i syfte att främja ett mera spritt
aktieägande (fp; delvis också m, c). Kravet på att affärsbankernas val av
styrelseordförande skall underställas regeringen bör avskaffas, hävdas det i
en sista reservation (m, fp, c); utskottet avstyrker ett motionsyrkande
härom.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1987/88:N240 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (2) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tilläggsdirektiv till ägarutredningen beträffande det institutionella ägandet.

1987/88:N303 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till förändring av lagen om Stockholms
fondbörs så att börsstyrelsens sammansättning förändras i enlighet med vad
som anförs i motionen,

1987/88:20

1 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 20

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
börsstyrelsens inregistreringskontrakt och sanktionsmöjligheter,

3. hos regeringen begär förslag om sådan ändring i lagen om Stockholms
fondbörs att dess monopol på värdepappershandel upphör,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
vikten av ett mera spritt ägande.

1987/88:N304 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (5) att
riksdagen beslutar upphäva lag om godkännande av affärsbankernas styrelseordförande.

Motion 1987/88:N303 behandlas såvitt gäller yrkande 5 av utrikesutskottet -sedan näringsutskottet avgivit yttrande (NU 1987/88:2 y) - och såvitt gäller
yrkande 6 av skatteutskottet.

Nuvarande förhållanden, m.m.

Stockholms fondbörs

Enligt 1 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs förstås med fondbörsverksamhet
att köp och säljanbud beträffande fondpapper regelbundet vid
offentligt upprop eller på liknande sätt sammanförs för handel och notering
av kurs.

Det s.k. börsmonopolet kommer till uttryck i 2 §. Enligt denna får endast
Stockholms fondbörs utöva fondbörsverksamhet i Sverige.

Fondbörsen leds av börsstyrelsen, vars sammansättning är reglerad i 5 §.
Antalet ledamöter är elva. Ordförande, vice ordförande och fyra andra
ledamöter utses av regeringen. I övrigt utses genom val en ledamot av
fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret gemensamt, en
ledamot av Svenska handelskammarförbundet, en ledamot av Sveriges
industriförbund och två ledamöter av fondbörsens medlemmar. För varje
ledamot utses i samma ordning en suppleant.

Enligt 24 och 25 §§ står vissa sanktionsmöjligheter till buds för börsstyrelsen.
Den kan besluta om avregistrering av fondpapper. Utgivaren av ett
fondpapper kan vidare tilldelas varning eller föreläggas att vidta viss åtgärd.
Om det finns särskilda skäl får börsstyrelsen besluta om börsstopp, dvs. att
handel och notering vid fondbörsen skall avbrytas i fråga om fondpapper av
visst slag.

Enligt 11 § förordningen (1979:296) om Stockholms fondbörs skall vid
ansökan om inregistrering av aktier vid fondbörsen till ansökningshandlingarna
fogas utfästelse av det bolag vars aktier inregistreringen avser att enligt
formulär som fastställs av börsstyrelsen dels offentliggöra upplysningar om
bolaget, dels medverka till att börsstyrelsen kan fullgöra sina uppgifter enligt
lagen om Stockholms fondbörs och annan författning.

Utfästelsen förutsattes i proposition 1975/76:175 - om ändring i den då
gällande lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet
- bli intagen i ett inregistreringskontrakt mellan börsen och varje
berört bolag. I propositionen gjordes vissa uttalanden rörande innehållet i
inregistreringskontrakten. I fråga om spridning av information till allmänhe -

NU 1987/88:20

ten rekommenderade börsstyrelsen år 1975 de börsnoterade bolagen att i sin
informationspraxis följa de anvisningar som lämnats i skriften ”Börsinformation,
principer och praxis”.

Fondbörsens formulär för inregistreringskontrakt innehåller åtskilliga
bestämmelser om information. De gäller bl.a. bokslutskommunikéns innehåll,
offentliggörande av ändringar i bokslutet jämfört med vad som angivits i
bokslutskommunikén, information till börschefen om anmärkningar m.m. i
revisionsberättelsen, iakttagande av Näringslivets börskommittés rekommendationer
beträffande offentligt erbjudande om aktieförvärv i och för
samgående av företag, information till börsen om vissa viktigare beslut och
händelser samt offentliggörande av styrelseledamots, revisors eller verkställande
direktörs avgång.

Börsstyrelsen utfärdade år 1986 rekommendationer angående information
om dels riktade emissioner, dels transaktioner mellan börsbolag och
närstående. Därvid uttalades att börsstyrelsen skulle verka för att bestämmelser
om en enligt rekommendationerna vidgad informationsplikt skulle
införas i det nya inregistreringskontrakt som var - och fortfarande är - under
utarbetande.

Enligt 19 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs skall vid börsstyrelsens
prövning av fråga om inregistrering tas hänsyn bl.a. till marknadsförhållandena
för det fondpapper som avses. Gällande spridningskrav för börsnotering
av aktier, vilket har utvecklats i praxis, innebär (enligt en av fondbörsen
åberopad PM den 3 juni 1982) följande. För registrering på A:I-listan krävs
normalt att det finns minst 1 000 börspostägare. För A:II-listan är motsvarande
krav 400 börspostägare. En börspost bestäms i normalfallet som
multiplar av 50 aktier och med ett riktvärde för A:I-listan om ett basbelopp
enligt lagen (1968:381) om allmän försäkring och för A:II-listan om ett halvt
basbelopp. Ett kompletterande villkor är att högst 90 % av aktierna får ligga
i en ägares eller ägargrupps hand.

Försäkringsbolagens aktieplaceringar

I 7 kap. 17 § försäkringsrörelselagen (1982:713) är huvudregeln att ett
försäkringsbolag inte utan försäkringsinspektionens medgivande får äga
större andel av aktierna i ett svenskt eller utländskt aktiebolag än som svarar
mot ett röstetal om högst 5 % av röstetalet för samtliga aktier. För
livförsäkringsbolagens del inskränks möjligheterna att äga aktier dessutom
av 7 kap. 9 §, enligt vilken aktier inte får ingå bland de värdehandlingar som
motsvarar de försäkringstekniska skulderna för livförsäkringarna.

Det bokförda värdet av försäkringsbolagens totala tillgångar vid 1986 års
slut var ca 239 miljarder kronor. Därav förvaltades 78 % av livförsäkringsbolagen.

Av försäkringsbolagens placeringstillgångar utgjordes ett år tidigare ca
14 % av aktier och andelar. Vid samma tid uppgick marknadsvärdet av
bolagens placeringar i svenska aktier till ca 33,7 miljarder kronor, varav 32,1
miljarder kronor i börsnoterade aktier. Detta innebar att 11,1 % av det
totala börsvärdet för samtliga börsnoterade företag var i försäkringsbolagens
ägo.

NU 1987/88:20

1 * Riksdagen 1987188.17samt. Nr 20

Försäkringsinspektionen har i ett par cirkulär, senast år 1987, betonat
vikten av att försäkringsbolagen vid sin kapitalplacering beaktar kravet på
riskspridning.

Försäkringsverksamhetskommittén, vari tre av riksdagspartierna (s, fp, c)
har varit representerade, har i betänkandet (SOU 1987:58) Försäkringsväsendet
i framtiden föreslagit att den nyss omnämnda 5-procentsgränsen skall
ändras på sådant sätt att aktieinnehavet i ett företag får motsvara högst 8 %
av röstetalet för samtliga aktier, dock högst 20 % av aktiekapitalet. Därvid
understryker kommittén bl.a. att aktieplaceringarna inte får ha en inriktning
på områden eller projekt med extremt hög riskpotential. Som en allmän
bestämmelse om rörelsen vill kommittén tillfoga (7 kap. 16 a §) att ett
försäkringsbolags tillgångar skall vara så fördelade mellan olika tillgångsslag
att kravet på erforderlig riskspridning uppfylls och så att fördelningen av
tillgångarna inte heller innebär att bolaget handlar i strid med förbudet att
driva annan rörelse än försäkringsrörelse.

Kommitténs förslag på dessa punkter, vilket är enhälligt, framförs på
grundval av en ingående diskussion av gränsdragningen mellan försäkringsrörelse
och annan rörelse. En avsevärd del av framställningen (s. 249-269)
gäller aktieplaceringar. Utredningen granskar en rad argument för en
vidgning av rätten till sådana. Det övergripande trygghetsmotivet för
förbudet mot främmande verksamhet ger anvisning om en försiktig återhållsamhet
vid bedömningen av den tillåtbara omfattningen av försäkringsbolagens
engagemang på aktieområdet, säger kommittén. Även om under vissa
ekonomiska skeden aktier kan bedömas vara en trygg placering som bäst
svarar mot strävandena att erhålla en tillfredsställande avkastning och att
bibehålla realvärdet hos de investerade medlen, kan förhållandena bli de
motsatta under andra utvecklingsfaser. Den nuvarande begränsningsregeln
utmärks, konstaterar kommittén, av en inte oväsentlig elasticitet. För det
första kan gränsen för andelen av det samlade röstetalet i ett aktiebolag
överskridas efter medgivande av försäkringsinspektionen. För det andra gör
begränsningsregelns anknytning till enbart röstetalet utrymme för ett
betydande innehav av röstsvaga aktier.

Bankernas aktieplaceringar

Av 1 kap. 2-8 §§ bankrörelselagen (1987:617) följer att aktier i andra bolag
än sådana med viss anknytning till bankverksamhet - definerade bl.a. som
”företag, vars ändamål kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det
allmänna” - får förvärvas av banker i två fall. Det ena är när banken
medverkar i en emission av ifrågavarande aktier; aktierna skall då normalt
avyttras inom ett år efter förvärvet. Det andra är när förvärvet sker för att
skydda en fordran; aktierna skall då avyttras så snart det lämpligen kan ske,
och bankinspektionens tillstånd krävs för innehav utöver tre år. I sin
nuvarande form antogs dessa bestämmelser enhälligt av riksdagen den 4 juni
1987 (NU 1986/87:36); i en reservation (m, fp) begärdes dock att regeringen
skulle anmodas att snarast lägga fram förslag om en generell utsträckning av
tidsfristen för aktieinnehav i samband med emissioner. Förbudet för

NU 1987/88:20

bankerna att göra kapitalplaceringar i aktier härrör från år 1933. Redan år
1921 hade dock begränsningar i aktieförvärvsrätten genomförts.

Val av styrelseordförande i affärsbank

Bestämmelser om ordförande i bankaktiebolags styrelse finns i 7 kap. 11 §
bankaktiebolagslagen (1987:618). De innehåller i huvudsak följande. Inom
styrelsen skall en av ledamöterna vara ordförande. Valet av ordförande -vilket normalt förrättas av styrelsen - skall utan dröjsmål underställas
regeringen för godkännande. Regeringen skall godkänna valet, om den valde
kan förväntas verka för att såväl bankens som samhällets intressen beaktas i
verksamheten. Om valet inte godkänns skall regeringen i stället utse en
annan ledamot av styrelsen till ordförande. Regeringens godkännande gäller
tills vidare. Vid omval av en ordförande som tidigare har godkänts av
regeringen krävs inte ny underställning. Regeringen får återkalla sitt
godkännande, om ordföranden inte längre uppfyller de angivna villkoren för
godkännande.

Pågående utredningar
V ärdepappersmarknadskommittén

Värdepappersmarknadskommittén (Fi 1987:03; ordförande: justitierådet
Staffan Vängby) tillkallades våren 1987 för att göra en översyn av värdepappersmarknaden.
I kommittén ingår representanter för de fyra största
riksdagspartierna. Kommittén skall bl.a. överväga frågor som rör regler och
tillsyn på värdepappersmarknaden, reglerna för fondbörsverksamhet, fondkommissionärernas
verksamhet och insiderhandel. Utredningsuppdraget
bör enligt direktiven slutföras före utgången av år 1988.

I fråga om börsmonopolet - ensamrätten för Stockholms fondbörs att
utöva fondbörsverksamhet i Sverige - anförs i direktiven bl.a. följande.
Därigenom har uppnåtts att det finns

- en koncentrerad marknadsplats med hög likviditet och rättvisande
kursbildning,

- tillgång till snabb och samtidig information,

- ett samlat ansvar och en enhetlig praxis t.ex. i börsetiska avgöranden,

- kontroll och insyn från det allmänna.

Kommittén skall överväga för- och nackdelar med regionala marknadsplatser.
Den skall också, mot bakgrund av den tekniska utveckling som har
skett, undersöka förutsättningarna för att man med bevarad koncentration
av marknadsplatsen kan tillåta regional eller lokal börshandel. Därvid skall
undersökas i vad mån en på så sätt upplagd handel skulle kunna underlätta
små och medelstora företags kapitalförsörjning och öppna möjlighet att
fånga upp intresse för investeringar i företag på en viss ort.

Beträffande börsstyrelsen sägs i direktiven följande:

På börsstyrelsen ligger för närvarande uppgifter av skilda slag som har drag
av myndighetsutövning. Detta förhållande tillsammans med de uppgifter

NU 1987/88:20

som i övrigt lagts på börsstyrelsen har avgörande betydelse i följande
hänseenden:

- styrelsens sammansättning

- styrelsens uppgifter och befogenheter (förvaltande, regel- och etikskapande,
utredande, sanktionerande)

- styrelsens arbetsformer m.m. (förfaranderegler, regler om överklagande)

- kompetensfördelningen mellan börsstyrelsen och bankinspektionen.
Kommittén bör överväga i vad mån den utveckling som har skett motiverar

ändringar i fråga om styrelsens sammansättning och uppgifter samt bankinspektionens
roll vad gäller tillsynen över värdepappersmarknaden.

Som en betydelsefull uppgift för kommittén nämns i direktiven en granskning
av regelsystemet och de institutionella formerna på värdepappersmarknaden
utifrån de krav som dikteras av börsetiska värderingar och som måste
uppfyllas för att allmänhetens förtroende för marknaden skall upprätthållas.
Särskilt pekas på behovet av effektiva sanktioner mot sådana utgivare av
börsnoterade fondpapper som bryter mot gällande normer och föreskrifter
för fondbörsverksamhet. Kommittén skall också göra en utvärdering av de
självreglerande åtgärder som har vidtagits när det gäller normbildning och
kontroll. Dess överväganden skall innefatta en avvägning av i vad mån
lagstiftning eller självreglering bör komma till användning.

Bestämmelserna om insiderhandel med aktier m.m. - som finns i lagen
(1985:571) om värdepappersmarknaden - skall övervägas av kommittén i
flera närmare preciserade avseenden.

Ägarutredningen

Ägarutredningen (I 1985:04; ordförande: riksdagsman Lennart Pettersson)
har tillsatts för att utreda ägar- och inflytandefrågor i svenskt näringsliv. Alla
fem riksdagspartierna är företrädda i utredningen. Denna beräknar att avge
sitt slutbetänkande i september 1988.

Utredningen har enligt sina direktiv tre huvuduppgifter, nämligen att
kartlägga förändringar i ägande och inflytande inom det svenska näringslivet
under de senaste tio åren, att analysera orsakerna till dessa förändringar samt
att analysera effekterna av förändringarna i ägar- och inflytandestrukturen
på enskilda företags effektivitet, på kapitalförsörjningen inom hela industrin
och på fördelningen av kapital mellan branscher och/eller företag.

I direktiven sägs bl.a. att ägarbilden har ändrat karaktär jämfört med 1960-och 1970-talen så till vida att institutionella ägare märkbart har ökat sina
andelar på bekostnad av andra ägare. Vid kartläggningsarbetet bör, anförs
det vidare, stor vikt läggas vid den form av institutionellt ägande som innebär
ett företags inflytande över annat företag. Därvid bör omfattningen av det
s.k. korsvisa ägandet och det s.k. ask-i-ask-ägandet (en ägarkonstruktion i
olika led som kan ge ett väsentligt inflytande med en begränsad kapitalinsats)
särskilt belysas liksom även andra eventuella former av komplicerade
ägarstrukturer.

Utredningen publicerade år 1986 en kartläggningsrapport, (Ds 1986:6)
Ömsesidigt aktieägande mellan svenska börsföretag.

NU 1987/88:20

Tidigare riksdagsbehandling

NU 1987/88:20

Stockholms fondbörs; ägarförhållanden inom näringslivet

Värdepappersmarknadskommittén tillsattes sedan riksdagen på enhälligt
förslag av näringsutskottet (NU 1986/87:4) hos regeringen begärt en översyn
av förhållandena på värdepappersmarknaden i enlighet med vad utskottet
anfört.

Yrkanden av samma innebörd som de här behandlade yrkandena i motion
1987/88:N303 (fp) väcktes i en liknande partimotion från folkpartiet under
allmänna motionstiden år 1987. Samtidigt förekom även andra motionsyrkanden
rörande börsstyrelsens sammansättning (m) och sanktioner vid brott
mot börsbolagens inregistreringskontrakt (c). Riksdagen avslog yrkandena.

Näringsutskottet (NU 1986/87:29) hänvisade beträffande börsmonopolets
fortbestånd till värdepappersmarknadskommitténs direktiv. Då frågan var
under utredning fanns det, sade utskottet, inte skäl för en förnyad framställning
från riksdagen till regeringen i denna sak. Inte heller fanns det, menade
utskottet, någon anledning för riksdagen att vid detta tillfälle utfärda några
närmare riktlinjer för kommitténs överväganden om börsstyrelsens sammansättning.
Det borde med förtroende kunna överlämnas åt kommittén att
diskutera olika alternativ. På denna punkt föreslogs i en reservation (m, fp)
att riksdagen i en framställning till regeringen skulle ansluta sig till vad
motionärerna hade uttalat om börsstyrelsens sammansättning. Enhälligt
avstyrkte utskottet de motionsyrkanden som gällde börsstyrelsens kontroll
och sanktionsmöjligheter. Värdepappersmarknadskommitténs direktiv gav
vid handen att de åsyftade frågorna borde bli grundligt prövade av
kommittén.

Motionsyrkandet om ”vikten av ett mera spritt ägande” berörde, sade
utskottet, helt kortfattat en rad förhållanden och samband som enligt
utskottets mening var alltför komplicerade för att sammanfattas i sådan
formel som den citerade. Ägarutredningens resultat borde kunna utgöra
underlag för en mera nyanserad bild av ägarstrukturens betydelse i olika
sammanhang. Detta avstyrkande bemöttes i en reservation (m, fp, c). ”Ett
mera spritt ägande är såväl i ett allmänt näringspolitiskt sammanhang som i
fråga om värdepappersmarknaden en givande formel för olika reformsträvanden”,
uttalade reservanterna.

Val av styrelseordförande i affärsbank

De tidigare i(s. 5) refererade bestämmelserna enligt vilka en affärsbanks val
av styrelseordförande skall underställas regeringen gäller sedan 1985 års
början. Regeringens förslag om en sådan ordning (prop. 1984/85:35) rönte
motstånd från moderata samlingspartiets, folkpartiets och centerpartiets sida
(NU 1984/85:9 res. 1). Samma partier stödde våren 1985 motionsyrkanden
om att bestämmelserna om ordförandeval skulle återställas till sin tidigare
innebörd. På denna linje gick de också vid behandlingen våren 1987 av
regeringens förslag till ny banklagstiftning (prop. 1986/87:12, NU 1986/
87:36). Vid alla de tre nämnda tillfällena förekom också yrkanden om att

systemet med s.k. offentliga styrelseledamöter i affärsbankerna skulle
slopas; dessa yrkanden fick stöd i reservationer (m, fp).

I betänkandet NU 1984/85:9 anförde näringsutskottet (majoriteten) bl.a.:

Som framgår av bankinspektionens remissyttrande i frågan (prop. s. 32) är
det en sedan länge etablerad praxis att inspektionen som ett led i sin
tillsynsverksamhet har kontakter med affärsbankerna inför deras ordförandeval
och därvid framför synpunkter på aktuella kandidater. Denna praxis
torde vara allmänt godtagen. Att motsvarande kontakter också skall
förekomma på regeringsnivå - under parlamentariskt ansvar för vederbörande
statsråd - finns det enligt utskottets mening inga berättigade invändningar
mot.

Utskottet

Inledning

De motionsyrkanden som tas upp i detta betänkande faller till största delen
inom ämnesområdena för två pågående utredningar. Den ena är ägarutredningen
(1 1985:04), som sedan två och ett halvt år utreder frågor om ägande
och inflytande i svenskt näringsliv. Den beräknar att avge sitt slutbetänkande
i september 1988. Den andra är värdepappersmarknadskommittén (Fi
1987:03), som sedan våren 1987 är sysselsatt med en översyn av värdepappersmarknaden.
Dess uppdrag bör enligt direktiven slutföras före utgången
av år 1988. Båda kommittéerna har parlamentarisk sammansättning; i den
förra finns alla fem riksdagspartierna företrädda, i den senare de fyra
största.Värdepappersmarknadskommittén har tillsatts på riksdagens begäran.
Dess direktiv täcker bl.a. en rad frågor som angavs i det enhälliga
betänkande av näringsutskottet (NU 1986/87:4) som låg till grund för
riksdagens beslut.

Förutom yrkanden om fondbörsverksamheten och om ägarförhållanden
inom näringslivet behandlar utskottet här också ett yrkande som rör kravet
på att en affärsbanks val av styrelseordförande skall underställas regeringen
för godkännande.

Fondbörsverksamheten

Enligt 2 § lagen (1979:429) om Stockholms fondbörs får endast denna
institution utöva fondbörsverksamhet i Sverige.I folkpartiets partimotion
1987/88:N303 om kapitalmarknaden finns ett yrkande som syftar till upphävande
av börsmonopolet. Motionärerna hänvisar till förhållanden i Förenta
Staterna, bl.a. vad gäller handel utan medverkan av mäklare. De menar att
det borde vara möjligt att upprätta en rad regionala börser i Sverige, något
som enligt deras bedömning skulle förbättra små företags möjligheter att
erhålla billig finansiering.

I värdepappersmarknadskommitténs direktiv sägs att kommittén mot
bakgrund av den tekniska utveckling som har skett bör undersöka förutsättningarna
för att man med bevarad koncentration till den centrala marknadsplatsen
skall kunna tillåta regional eller lokal börshandel. Direktiven går
härvidlag tillbaka på den utförliga behandling som näringsutskottet ägnade

NU 1987/88:20

detta ämne i sitt nyss åberopade betänkande hösten 1986. Då frågan om
börsmonopolets fortbestånd sålunda är under utredning finner utskottet inte
skäl för någon framställning i saken till regeringen. Motion 1987/88:N303 (fp)
avstyrks alltså i den delen.

15 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs finns regler om börsstyrelsens
sammansättning. Antalet ledamöter är elva. Majoriteten - ordföranden, vice
ordföranden och fyra andra ledamöter-utses av regeringen. Bland de senare
ingår för närvarande företrädare för fackföreningsrörelsen och för aktiespararna.
I övrigt utses genom val en ledamot av bankofullmäktige och
riksgäldsfullmäktige gemensamt, en ledamot av Svenska handelskammarförbundet,
en ledamot av Sveriges industriförbund och två ledamöter av
fondbörsens medlemmar. För varje ledamot finns en suppleant. Värdepappersmarknadskommittén
skall enligt sina direktiv överväga i vad mån den
utveckling som har skett motiverar ändringar i fråga om börsstyrelsens
sammansättning.

Folkpartiet anser, sägs det i den nyssnämnda partimotionen 1987/88:N303,
att börsstyrelsen bör bestå av personer som är utsedda av börsföretagen,
aktieägarna och börsmedlemmarna. Detta skulle möjliggöra en öppnare
diskussion och en större kreativitet och flexibilitet inom styrelsen. Det
allmännas kontroll borde skötas enbart av fondbörsens tillsynsmyndighet,
bankinspektionen. Motionärerna framför också tanken på att särskilda
styrelser skulle tillsättas för olika delfunktioner.

Vad som nyss har sagts om pågående utredningsarbete gäller också i detta
fall. På riksdagens begäran har regeringen föreskrivit att den parlamentariskt
sammansatta värdepappersmarknadskommittén skall överväga om det finns
skäl för att reglerna om börsstyrelsens sammansättning och uppgifter skall
ändras.

Det bör, som utskottet framhöll med anledning av ett motsvarande
motionsyrkande förra året, med förtroende kunna överlämnas åt värdepappersmarknadskommittén
att diskutera olika alternativ. Riksdagen bör inte
föregripa den pågående prövningen av frågan utan avvakta det ställningstagande
som regeringen kommer att redovisa på grundval av kommitténs
betänkande och remissbehandlingen av detta. Utan att gå in på någon
sakdiskussion av ämnet avstyrker utskottet alltså motion 1987/88:N303 (fp) i
angiven del.

Ett tredje önskemål i motion 1987/88:N303 (fp) är att riksdagen skall göra
vissa uttalanden till regeringen om fondbörsens inregistreringskontrakt och
börsstyrelsenssanktionsmöjligheter. Börsstyrelsen borde, menar motionärerna,
få förbättrade möjligheter att ingripa med sanktioner mot företag som
bryter mot inregistreringskontraktet. Den borde vidare kunna bötfälla
insideraffärer. Inregistreringskontrakten borde ställa ökade krav på information,
t.ex. om transaktioner mellan börsbolagen och närstående
personer.

I värdepappersmarknadskommitténs direktiv berörs bl.a. frågan om
kompetensfördelningen mellan börsstyrelsen och bankinspektionen. Kommittén
bör, anförs det, överväga i vad mån den utveckling som har skett
motiverar ändringar i fråga om börsstyrelsens uppgifter och bankinspektio -

NU 1987/88:20

nens roll när det gäller tillsynen över värdepappersmarknaden. Särskilt
pekas på behovet av effektiva sanktioner mot sådana utgivare av börsnoterade
fondpapper som bryter mot gällande föreskrifter.

Av detta uttalande i direktiven följer, som utskottet konstaterade i
motsvarande sammanhang förra året, att de frågor som åsyftas i det senast
berörda motionsyrkandet bör bli grundligt prövade av värdepappersmarknadskommittén.
Utskottet avstyrker yrkandet med hänvisning härtill.

Ägarförhållanden inom näringslivet

Centern begär i motion 1987/88:N240-en partimotion om näringspolitiken -att det skall ges tilläggsdirektiv till ägarutredningert varigenom den får i
uppdrag att särskilt analysera det institutionella ägandets omfattning och
detta i synnerhet utifrån de mindre företagens situation. I sammanhanget
borde, sägs det i motionen, också frågor som rör etiken inom näringslivet
behandlas. Enligt motionens talesmän inom utskottet omfattas det sistnämnda
frågekomplexet dock inte av det angivna yrkandet.

Ägarutredningens uppdrag är att kartlägga förändringar i ägande och
inflytande inom näringslivet under senare år och att analysera orsakerna till
och effekterna av dessa förändringar (se s. 6). Det institutionella ägandets
ökande omfattning poängteras särskilt i direktiven. Kommittén uppmanas
där bl.a. att vid sitt kartläggningsarbete lägga stor vikt vid den form av
institutionellt ägande som innebär ett företags inflytande över annat företag.

Från centerns sida har, enligt vad utskottet erfarit, inte inom utredningen
framförts något krav på ytterligare undersökningsinsatser.

Det institutionella ägandet är, som framgår av det sagda, ett huvudämne
för ägarutredningens undersökningar och analyser. De partier som är
representerade i utredningen har möjlighet att genom sina företrädare
bevaka att alla väsentliga aspekter på detta ämne blir behandlade. I vad mån
de mindre företagens situation kräver särskilt beaktande i detta sammanhang
är en fråga som i första hand torde få prövas inom utredningen. Några
tilläggsdirektiv till utredningen synes inte vara motiverade. Det skulle också
enligt utskottets uppfattning vara olämpligt att föranstalta om sådana på
detta stadium, när utredningen efter ett par års arbete går in i sitt slutskede.
Utskottet avstyrker alltså motion 1987/88:N240 (c) i här behandlad del.

I folkpartiets tidigare berörda partimotion 1987/88:N303 föreslås också att
riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om vikten av ett mer spritt ägande. En bättre spridning av börsbolagens
aktier och andelar skulle, säger motionärerna, innebära ett skydd för
småsparare. De nämner i anslutning härtill några olika slag av ändringar i det
nuvarande regelsystemet som de finner önskvärda. Kravet på en viss
spridning av ett bolags aktier innan börsintroduktion medges skulle skärpas.
Reglerna om begränsning av försäkringsbolags och bankers rätt att äga aktier
skulle upphävas. Spridningen av aktieägandet skulle stimuleras genom bättre
skatteregler. Det begärda riksdagsuttalandet skulle gå ut på att dessa
ändringar bör genomföras. Det skulle också, såsom talesmän för motionen
vid utskottsbehandlingen har utvecklat det aktuella yrkandets innebörd,

NU 1987/88:20

anses innefatta en allmän rekommendation av åtgärder som i övrigt - enligt
särskilda yrkanden - förespråkas i motionen med utgångspunkt i önskemålet
om ett mera spritt ägande. Utskottet tar först upp de punkter som har angetts
på ett mera preciserat sätt.

Hur stor spridning av ett bolags aktier som skall krävas för att börsintroduktion
skall kunna medges är inte reglerat i någon författning. Enligt 19 §
lagen om Stockholms fondbörs är det börsstyrelsen som beslutar om
inregistrering av fondpapper. Vid prövningen av en fråga om inregistrering
skall, föreskrivs det, hänsyn tas bl.a. till marknadsförhållandena för det
fondpapper som avses och andra omständigheter av betydelse för en
ändamålsenlig börshandel. Innebörden av dessa begrepp har, såsom framgår
av det föregående (s. 3), närmare utvecklats i förarbetena till lagen. Ytterst
ankommer det, såsom föredragande statsrådet uttalade i anslutning till
lagförslaget, på börsstyrelsen att med utgångspunkt i de angivna riktlinjerna
successivt utbilda praxis.

Enligt de krav som börsstyrelsen nu tillämpar skall det finnas minst 1 000
börspostägare om registrering på A:I-listan skall medges. För A:II-listan är
motsvarande antal 400. I båda fallen gäller att högst 90 % av aktierna får
ligga i en ägares eller ägargrupps hand. Motionärerna hävdar att detta
procenttal borde sänkas till 75 å 80 %.

Utskottet konstaterar sålunda att statsmakterna har överlämnat åt börsstyrelsen
att enligt vissa allmänna riktlinjer fastställa spridningskravet med
hänsyn till marknadsförhållandena. Av börsstyrelsens elva ledamöter utses,
som tidigare har nämnts, sex av regeringen. Avsikten har dock inte varit att
dessas verksamhet inom börsstyrelsen skall styras av särskilda direktiv. Om
statsmakterna vill åstadkomma en förändring av börsstyrelsens praxis torde
detta således få ske genom en ändring i lagen om Stockholms fondbörs med
därtill knutna motivuttalanden.

Utskottet finner inte att motionärerna har angivit bärande skäl för ett
ingrepp i den nuvarande ordningen, enligt vilken börsstyrelsen har betydande
frihet att själv bestämma spridningskraven med hänsyn till marknadsförhållandena.
Denna ordning synes för övrigt stå i god överensstämmelse med
de önskemål beträffande fondbörsens ställning som kommer till uttryck i
andra delar av samma motion. Motionsyrkandet avstyrks sålunda såvitt här
är i fråga.

Det är - utifrån önskemålet om en spridning av aktieägandet - olämpligt med
speciella begränsningar för hur stor andel banker och försäkringsbolag får
äga i andra bolag, menar motionärerna. Några sådana begränsningar finns
inte i andra länder, hävdar de. Detta motsägs dock av uppgifter som
försäkringsverksamhetskommittén lämnar i det nämnda betänkandet.

Rätten för försäkringsbolag att äga aktier är - enligt försäkringsrörelselagen
(1982:713) - för livförsäkringsbolagens del inskränkt genom att aktier
inte får ingå bland de värdehandlingar som motsvarar de försäkringstekniska
skulderna för livförsäkringarna. Vidare gäller att ett försäkringsbolag inte
utan särskilt medgivande får äga större andel av aktierna i ett aktiebolag än
som representerar högst 5 % av röstetalet för samtliga aktier. Begränsningen
har motiverats med att försäkringsbolagens aktieinnehav skall ha karaktär

NU 1987/88:20

främst av kapitalplacering. De skall sålunda inte ställa krav på att bolagen tar
på sig ett direkt ägaransvar och därigenom - i strid med en grundprincip i
försäkringsrörelselagen - kommer att driva även annan rörelse än försäkringsrörelse.
Tillsammans äger dock försäkringsbolagen mer än en tiondel av
aktiekapitalet i de börsnoterade företagen.

Försäkringsverksamhetskommittén - där bl.a. folkpartiet har varit företrätt
- har i sitt slutbetänkande (SOU 1987:58) Försäkringsväsendet i
framtiden ingående behandlat frågan om försäkringsbolagens aktieplaceringar.
Kommittén har enhälligt föreslagit dels att kravet på riskspridning
och förbudet att driva annan rörelse än försäkringsrörelse skall ytterligare
markeras i försäkringsrörelselagen, dels att den tillåtna andelen av 5 % av
röstetalet i ett aktiebolag skall ökas till högst 8 % av röstetalet, en andel som
dock skall få motsvara högst 20 % av aktiekapitalet. Betänkandet remissbehandlas
för närvarande.

De gällande reglerna beträffande försäkringsbolagens aktieplaceringar
har för inte länge sedan omprövats av riksdagen. Om man vill ifrågasätta
bibehållandet av sådana restriktioner som nu finns borde i vart fall
remissinstansernas och regeringens ställningstagande till försäkringsverksamhetskommitténs
slutbetänkande först avvaktas. Även kreditmarknadskommittén
(Fi 1983:06) kommer, enligt vad utskottet har inhämtat, att
beröra frågan; dess huvudbetänkande är att vänta i maj detta år. Motionärerna
har inte kunnat hänvisa till något utredningsmaterial som stöder deras
förslag på denna punkt. Motion 1987/88:N303 (fp) avstyrks alltså i vad gäller
avskaffande av restriktionerna för försäkringsbolagens aktieplaceringar.

Mera vittgående restriktioner än för försäkringsbolagen gäller i fråga om
bankers rätt att förvärva aktier. Från s.k. organisationsförvärv av aktier - i
företag med viss anknytning till bankväsendet - kan här bortses. I övrigt
medges aktieförvärv i två fall. Vid medverkan i en aktieemission får en bank
underviss tid, normalt ett år, inneha aktier som ingår i emissionen. Vidare får
en bank under vissa villkor förvärva aktier för att skydda en fordran. Att
varaktigt placera kapital i aktier är däremot inte tillåtet för bankerna. De
sålunda antydda reglerna infördes i huvudsak genom lagändringar år 1933;
avsevärda inskränkningar av aktieförvärvsrätten hade dock tillkommit redan
år 1921. Riksdagen har senast omprövat reglerna förra året, då de med
väsentligen oförändrat innehåll överfördes till bankrörelselagen (1987:617),
som trädde i kraft den 1 juli 1987. Inga avvikande meningar kom därvid till
uttryck annat än när det gällde tidsfristen för aktieinnehav i samband med
medverkan i emission.

Kreditmarknadskommittén har från den tidigare verksamma banklagsutredningen
(Fi 1976:04) övertagit uppgiften att kartlägga och utvärdera
bankernas engagemang i svenska och utländska bolag och andra företag. Vad
som därvid avses är bl.a., såsom framgår av tilläggsdirektiv till den
sistnämnda utredningen, finansieringsverksamhet och andra aktiviteter med
anknytning till bankverksamhet vilka bankerna driver i särskilda bolag. Ett
principresonemang beträffande aktieplaceringar från bankernas sida kan
väntas ingå i kommitténs huvudbetänkande.

Kreditmarknadskommitténs pågående överväganden torde inte syfta till

NU 1987/88:20

någon vittgående principiell förändring av rörelsereglerna. Deras resultat
borde emellertid föreligga innan frågan om en sådan aktualiseras. Det finns
uppenbarligen nu inte något som helst underlag för ett beslut av riksdagen
om att bankerna skulle få rätt att långsiktigt placera kapital i aktier. Utskottet
avstyrker sålunda motion 1987/88:N303 (fp) också i här avsedd del.

Motionärernas krav på ”bättre skatteregler” i syfte att stimulera en
spridning av aktieägandet preciseras inte i det avsnitt av motiveringen som
närmast hänför sig till det nu berörda yrkandet. Annorstädes i motionen
framställs emellertid - med särskilda yrkanden - en rad förslag till ändringar i
skattelagstiftningen, avsedda att minska belastningen på aktieägarna. Bl.a.
förordas en sänkning av taxeringsvärdet för aktier, skattereduktion för
aktieutdelning, ändrad realisationsvinstsbeskattning och lindrad beskattning
av anställdas köp av aktier i det egna företaget. Yrkandena härom har
hänvisats till skatteutskottet.

Debatten om hur aktieinnehav och aktietransaktioner skall behandlas i
skattehänseende bör, menar utskottet, föras inom ramen för allmänna
skattepolitiska överväganden och med utgångspunkt i konkreta förslag.
Skatteutskottets beredning av motionärernas skattepolitiska yrkanden kan
förväntas ge underlag för nyanserade ställningtaganden från riksdagens sida i
de aktuella frågorna. Utan att redovisa några värderingar i sak avstyrker
näringsutskottet att riksdagen skulle göra ett allmänt, slagordsbetonat
uttalande beträffande skattemässig stimulans av ett spritt aktieägande. Det
berörda yrkandet i motion 1987/88:N303 (fp) avstyrks alltså även i denna
del.

Vad som nyss har sagts om den skattepolitiska innebörden av det
behandlade motionsyrkandet gäller även i den mån yrkandet skall anses
åsyfta också andra särskilt framförda förslag i motionen, såsom att reglerna
för utländskt ägande i svenska företag skall liberaliseras och att viss
differentiering av aktiers röstvärde skall förbjudas. Något kort programmatiskt
uttalande härvidlag av riksdagen bör inte komma i fråga. Motionsyrkandet
avstyrks alltså även i återstående del.

Val av styrelseordförande i affärsbank

Sedan 1985 års början gäller en ordning enligt vilken en affärsbanksstyrelses
val av ordförande skall underställas regeringen för godkännande. Reglerna
härom har från början varit kontroversiella; från moderata samlingspartiets,
folkpartiets och centerns sida har man motsatt sig deras införande resp.
begärt att de skulle upphävas. Riksdagen har senast omprövat reglerna i juni
1987, då de i sak oförändrade överfördes till den nya bankaktiebolagslagen
(1987:617). De finns där i 7 kap. 11 §.

Den nu angivna ordningen betecknas i motion 1987/88:N304 (fp) som ett
intrång i marknadsekonomins funktion. Motionärerna begär att de ifrågavarande
bestämmelserna skall upphävas. De vänder sig bl.a. mot att godkännandet
”skall föregås av ett 'formlöst samråd’ mellan bankstyrelsen och
regeringen”. Några motiv för regeringens åsikt i valet av styrelseordförande
behöver inte anges, anför de också.

Utskottet vill påpeka att det inte finns någon föreskrift om samråd med
regeringen. När bestämmelserna infördes förutsattes dock att ett ordföran -

NU 1987/88:20

deval skulle föregås av sådana kontakter mellan banken och regeringen att
valet normalt inte senare skulle komma att underkännas (prop. 1984/85:35
s. 9). Det framhölls att motsvarande kontakter sedan gammalt förekom
mellan bankerna och bankinspektionen. I lagen sägs att regeringen ”skall
godkänna styrelsens val, om den valde kan förväntas verka för att såväl
bankens som samhällets intressen beaktas i verksamheten”. Näringsutskottet
(NU 1984/85:9 s. 5) betecknade det vid den nya ordningens införande som
”självklart att en av regeringen godkänd eller utsedd styrelseordförande inte
har att följa politiska direktiv”.

Utskottet menar liksom tidigare att ordningen med en viss statlig
medverkan i affärsbankernas val av styrelseordförande är välmotiverad. Den
möjliggör ett önskvärt inflytande från det allmännas sida vid dessa val utan
långtgående ingrepp i det institutionella systemet. Det nu behandlade
yrkandet i motion 1987/88:N304 (fp) avstyrks alltså av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande upphävande av börsmonopolet

att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 3,

2. beträffande börsstyrelsens sammansättning

att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 1,

3. beträffande fondbörsens inregistreringskontrakt m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 2,

4. beträffande tilläggsdirektiv till ägarutredningen
att riksdagen avslår motion 1987/88:N240 yrkande 2,

5. beträffande spridningskrav för börsnotering av aktier

att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande
del,

6. beträffande försäkringsbolags rätt att förvärva aktier

att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande
del,

7. beträffande bankers rätt att förvärva aktier

att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande
del,

8. beträffande s kattemäss ig stimulans av ett spritt aktieägande

att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande
del,

9. beträffande andra åtgärder för att främja ett spritt aktieägande
att riksdagen avslår motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande
del,

10. beträffande val av styrelseordförande i affärsbank
att riksdagen avslår motion 1987/88:N304 yrkande 5.

Stockholm den 3 mars 1988
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

NU 1987/88:20

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten
Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Per Westerberg
(m), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk), Gudrun
Norberg (fp) och Lars Ahlström (m).

Reservationer

1. Börsstyrelsens sammansättning (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Det bör” och
slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

Att börsstyrelsen i sin helhet skall utses av börsföretagen, aktieägarna och
börsmedlemmarna är enligt utskottets mening en betydelsefull princip. En
sålunda sammansatt styrelse skulle, såsom framhålls i motion 1987/88:N303
(fp), kunna föra en öppnare diskussion och verka med större kreativitet och
flexibilitet än den nuvarande börsstyrelsen. Värdepappersmarknadskommitténs
arbete får inte medföra att en angelägen reform av börsstyrelsens
sammansättning fördröjs. Regeringen bör med det snaraste förelägga
riksdagen förslag till en sådan ändring i lagen om Stockholms fondbörs att
motionärernas nu berörda önskemål blir tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande börsstyrelsens sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N303 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Tilläggsdirektiv till ägarutredningen (mom. 4)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg
(m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Från
centerns” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det vara en allvarlig brist att direktiven inte uttryckligen
ålägger ägarutredningen att kartlägga och analysera det institutionella
ägandet med särskild hänsyn till de små och medelstora företagens situation.
Denna brist bör avhjälpas genom att utredningen får tilläggsdirektiv som
innebär ett sådant åläggande. Utskottet tillstyrker således motion 1987/
88:N240 (c) i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande tilläggsdirektiv till ägarutredningen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N240 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:20

3. Spridningskrav för börsnotering av aktier (mom. 5)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Gudrun
Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1987/88:N303 (fp) uttryckta uppfattningen att
det för börsintroduktion av ett fondpapper bör krävas större spridning på
olika ägare än enligt nuvarande praxis. Regeringen bör ta det initiativ som
kan erfordras för att den önskvärda ändringen skall komma till stånd.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande spridningskrav för börsnotering av aktier

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N303 yrkande 4 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

4. Försäkringsbolags rätt att förvärva aktier (mom. 6)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”De gällande”
och slutar med ”försäkringsbolagens aktieplaceringar” bort ha följande
lydelse:

De nu gällande begränsningarna av försäkringsbolagens rätt att göra
placeringar i aktier är enligt utskottets mening otidsenliga och omotiverade.
De motverkar en angelägen spridning av ägandet. Utskottet delar den i
motion 1987/88:N303 (fp) uttryckta uppfattningen att dessa restriktioner bör
upphävas. Någon ytterligare utredning i ämnet finner utskottet inte påkallad.
Regeringen bör med det snaraste lägga fram förslag till de lagändringar som
erfordras.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande försäkringsbolags rätt att förvärva aktier

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N303 yrkande 4 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

5. Bankers rätt att förvärva aktier (mom. 7)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Kreditmarknadskommitténs
pågående” och slutar på s. 13 med ”avsedd del” bort ha
följande lydelse:

För bankernas del gäller på samma sätt som för försäkringbolagens att det
inte finns bärande motiv för de gällande begränsningarna i fråga om rätt att
göra placeringar i aktier. Det är uppenbart att dessa begränsningar motverkar
en spridning av ägandet. Från kreditmarknadskommittén torde inte
något förslag till en genomgripande ändring av de nuvarande bestämmelserna
vara att vänta. Det är enligt utskottets mening angeläget att riksdagen

NU 1987/88:20

utan dröjsmål får tillfälle att fatta ett beslut som innebär att bankerna får
frihet att långsiktigt placera kapital i aktier. Regeringen bör således nu lägga
fram förslag av här angiven innebörd. Med det sagda tillstyrker utskottet
motion 1987/88:N303 (fp) i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande bankers rätt att förvärva aktier

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N303 yrkande 4 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

6. Skattemässig stimulans av ett spritt aktieägande (mom. 8)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg
(m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Debatten
om” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Rimliga regler för den skattemässiga behandlingen av aktieinnehav och
aktiehandel är, som motionärerna understryker, av grundläggande betydelse
för att en större spridning av aktieägandet skall kunna åstadkommas och
maktkoncentrationen inom näringslivet därigenom minska. Det är enligt
utskottets mening angeläget att riksdagen i ett uttalande till regeringen
betonar detta och därmed ger en riktpunkt för dess fortsatta skattepolitiska
överväganden. Motion 1987/88:N303 (fp) tillstyrks alltså i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande skattemässig stimulans av ett spritt aktieägande

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N303 yrkande 4 i
ifrågavarande dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

7. Andra åtgärder för att främja ett spritt aktieägande
(mom. 9)

Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Vad som” och slutar med
”återstående del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att olika slags avreglerande
åtgärder spelar en viktig roll när det gäller att få till stånd ökad dynamik inom
näringslivet. Riksdagens ställningstaganden till motionärernas återstående
förslag i fråga om spridning av ägandet i företagen bör emellertid ske när
deras särskilda yrkanden i detta hänseende - t.ex. om en liberalisering av
reglerna för utländskt ägande i svenska företag - tas upp i andra sammanhang.
Det nu aktuella yrkandet i motion 1987/88:N303 (fp) avstyrks därför i
kvarvarande del.

NU 1987/88:20

8. Andra åtgärder för att främja ett spritt aktieägande
(mom. 9)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Vad som” och
slutar med ”återstående del” bort ha följande lydelse:

En liberalisering av reglerna för utländskt ägande i svenska företag och
förbud mot differentiering av röstvärdet av nyemitterade aktier i börsföretag
är ytterligare två åtgärder som föreslås i motion 1987/88:303 (fp). Mera
preciserade ställningstaganden i dessa frågor får riksdagen tillfälle till när de
särskilda yrkandena i saken tas upp. Genom ett allmänt riktningsgivande
uttalande bör riksdagen emellertid nu klargöra för regeringen att åtgärder av
denna typ spelar en viktig roll när det gäller att ge ägarstrukturen i
näringslivet tillbaka den dynamik som har gått förlorad genom olika
reglerande åtgärder från statens sida.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande andra åtgärder för att främja ett spritt aktieägande
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:N303 yrkande 4 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

9. Val av styrelseordförande i affärsbank (mom. 10)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Per Westerberg
(m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Lars Ahlström (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
menar” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag år 1984 om statlig intervention i affärsbankernas val av
styrelseordförande blev vid riksdagsbehandlingen föremål för en ingående
kritik från principiella utgångspunkter. Bl.a. påpekades att det fanns risk för
att såväl presumtiva som redan godkända styrelseordförande skulle känna
osäkerhet om vilket mått av handlings- och yttrandefrihet de kunde räkna
med utan fara för negativa reaktioner från regeringens sida. De skäl som då
anfördes mot att systemet skulle införas talar för att det nu omgående
avskaffas. Utskottet föreslår att bankrörelselagen ändras i enlighet med vad
här sagts. Därmed blir motion 1987/88:N304 tillgodosedd i nu aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande val av styrelseordförande i affärsbank

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:N304 yrkande 5 antar
följande

NU 1987/88:20

Förslag till
Lagom ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)

Härmed föreskrivs att 7 kap. 11 § bankaktiebolagslagen (1987:618) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Inom styrelsen skall en av ledamöterna
vara ordförande. Styrelsen
skall välja ordförande, om inte annat
föreskrivs i bolagsordningen elter beslutas
av bolagsstämman eller följer
av andra stycket. Styrelsen får även
utse vice ordförande. Vid lika röstetal
avgörs valet genom lottning.
Verkställande direktör eller annan
anställd i banken får inte vara ordförande
eller vice ordförande.

Valet av ordförande skall utan
dröjsmål underställas regeringen för
godkännande. Regeringen skall godkänna
valet, om den valde kan förväntas
verka för att såväl bankens
som samhällets intressen beaktas i
verksamheten. Om valet inte godkänns
skall regeringen i stället utse en
annan ledamot av styrelsen till ordförande.

Regeringens godkännande enligt
andra stycket gäller tills vidare. Vid
omval av en ordförande som tidigare
har godkänts av regeringen krävs inte
ny underställning. Regeringen får
återkalla sitt godkännande, om
ordföranden inte längre uppfyller de
villkor för godkännande som anges i
andra stycket. Om regeringen har
utsett ordföranden får uppdraget
återkallas när som helst.

Om ett godkännande har återkallats
skall bestämmelserna i första
stycket tillämpas. Detsamma gäller
om ett uppdrag har återkallats eller av
annat skäl upphört.

Intill dess att valet av ordförande
har prövats av regeringen, skall den
enligt första stycket utsedde ledamoten
vara ordförande.

Inom styrelsen skall en av ledamöterna
vara ordförande. Har bolagsstämman
inte utsett ordförande eller
skall, där en eller flera ledamöter
tillsatts i annan ordning än genom val
på bolagsstämma, sådan ledamot inte
enligt bolagsordningen tillika vara
styrelsens ordförande, skall styrelsen
välja ordförande. Vid lika röstetal
avgörs valet genom lottning.

Verkställande direktör eller annan
anställd i banken får inte vara
ordförande eller vice ordförande.

NU 1987/88:20

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1988.

Särskilda yttranden

NU 1987/88:20

1. Allmänt

Jörn Svensson (vpk) anför:

Från vänsterpartiet kommunisternas principiella utgångspunkter är det
självklart att riksdagen bör avslå de motionsyrkanden som behandlas i
betänkandet. Partiet har emellertid en annan grundsyn än den som utskottsmajoriteten
ger uttryck för. Partiet anser att värdepappersmarknadens
nuvarande struktur och utveckling är negativ ur flera synvinklar.

Att fler smärre placerare uppträder på denna marknad minskar på intet
sätt maktkoncentrationen - snarare främjar splittringen de stora ägarnas
kontroll. Att placerarna och börshandeln i så hög grad har kommit i
förgrunden motverkar ett långsiktigt tänkande inom företagen och skapar
sämre effektivitet på sikt i deras resursanvändning.

Det bör också påpekas att statens inflytande på affärsbanksstyrelsernas
ordförandeval är ett illusionärt instrument i en tid när finanskapitalet
internationaliseras och i övrigt gör sig alltmer oberoende av den nationella
statsmakten.

Att staten står passiv inför den nuvarande utvecklingen är ett avgörande
fel. Den måste i stället göra en inbrytning i finanskapitalets ägar- och
maktförhållanden.

2. Börsstyrelsens sammansättning (mom. 2)

Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla m) anför:

Vi delar motionärernas uppfattning om hur börsstyrelsen bör vara sammansatt.
Värdepappersmarknadskommitténs pågående arbete bör leda till att
riksdagen får underlag för ett beslut som i sak tillgodoser motionärernas
önskemål. Med hänsyn därtill har vi anslutit oss till förslaget att det nu
aktuella motionsyrkandet skall lämnas utan åtgärd.

3. Bankers rätt att förvärva aktier (mom. 7)

Sten Svensson, Per Westerberg och Lars Ahlström (alla m) anför:

Vi vill erinra om att vid riksdagens beslut våren 1987 om ny banklagstiftning
från vårt håll krävdes (NU 1986/87:36 res. 5) att bankerna skulle få vidgad
möjlighet till aktieinnehav i samband med sin medverkan vid emissioner. Det
är angeläget att bestämmelserna härvidlag med det snaraste ändras i enlighet
med vad då begärdes.

gotab Stockholm 1988 14813