Näringsutskottets betänkande

om kollektiv sakförsäkring

1987/88:14

Ärendet

I detta betänkande behandlas tre motioner med yrkanden om lagstiftning
rörande kollektiv sakförsäkring. Motioner med samma syfte har hösten 1987
behandlats i näringsutskottets betänkande NU 1987/88:1.

Sammanfattning

Motionerna har föranletts av att vissa fackförbund har infört kollektiv
hemförsäkring (grupphemförsäkring) för medlemmarna. De går ut på att
sådan försäkring skall tillåtas bara om den bygger på individuell anslutning.
Försäkringsverksamhetskommittén (majoriteten) har ansett det tillräckligt
med reservationsrätt för medlemmarna. Regeringen har anslutit sig till
denna uppfattning och inte funnit behov av några nya lagregler. Utskottet,
som ser positivt på kollektiv sakförsäkring, avstyrker motionerna. Reservanter
(m, fp, c) vill att riksdagen skall gå på motionärernas linje, som
överensstämmer med kommittéminoritetens.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1987/88:N212 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till en lagstiftning som innebär att kollektiv sakförsäkring skall
vara baserad på individuell anslutning.

1987/88:N234 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lagstiftning angående kollektiva hemförsäkringar i enlighet
med vad som i motionen anförts.

1987/88:N250 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motion 1987/88:A731 anförts om
kollektiva försäkringsformer.

1 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 14

Motivering

Nu 1987/88:14

Försäkringsverksamheten i Sverige grundar sig på fri konkurrens på en
öppen marknad, anförs det i motion 1987/88:N212 (m). Denna förutsättning
riskerar dock, menar motionären, att slås sönder om t.ex. fackförbund tillåts
teckna kollektiva hemförsäkringar för sina medlemmar hos ett enda bolag.
Effekten blir då högre hemförsäkringspremier för alla kategorier. Med
instämmande i ett uttalande av näringsfrihetsombudsmannen hävdar motionären
att ett regelrätt upphandlingsförfarande, som innebär konkurrens på
lika villkor, bör vara en ovillkorlig förutsättning för kollektiv sakförsäkring.
Det handlar om att ta ställning i två viktiga principfrågor, sägs det vidare.
Den ena är hur det centralstyrda fackliga inflytandet och den enskildes
självbestämmande skall avvägas mot varandra. Den andra är om statsmakterna
i första hand skall värna om enskilda medborgares eller om fackföreningarnas
intressen. Motionären uttalar farhågor för att ett utbrett bruk av
kollektiva sakförsäkringar kan leda till en strukturförändring inom försäkringsbranschen.
För personer som inte får plats inom de kollektiv som kan
avtala om gruppförsäkringar kan det i framtiden bli svårt att få erforderligt
försäkringsskydd till rimlig kostnad. Uppfattningen att den begärda lagstiftningen
skulle innebära ett intrång i föreningsrätten avvisas av motionären.
Staten måste, säger han, ha möjlighet att skydda individerna mot kollektiva
beslut som i onödan begränsar deras valfrihet.

Motion 1987/88:N234 (fp) är i huvudsak likalydande med motion 1986/
87:N347 (fp), som har behandlats - och utförligt refererats - i betänkandet
NU 1987/88:1. Den har kompletterats med uppgifter om nytillkomna beslut
att införa kollektiv hemförsäkring. Aktiviteter av detta slag håller på att
skapa kaos på den berörda delen av försäkringsmarknaden, hävdar motionären.
Antalet hushåll med dubbelförsäkring ökar, och detta kommer att leda
till orättvisor när det gäller premiebetalningen och till ökade kostnader vid
skadehanteringen. En utbredd förekomst av dubbelförsäkring leder till att
skadekostnaderna fördelas orättvist mellan bolagen.

Villahemförsäkring, som gäller både byggnaden och familjens lösöre, är
en rationell försäkringsform, säger motionären vidare. Den som accepterar
en kollektiv hemförsäkring måste emellertid försäkra byggnaden på annat
sätt, något som i längden kan leda till en högre försäkringskostnad.
Motionären kritiserar också avsaknaden av premiedifferentiering inom den
kollektiva hemförsäkringen. Att välmotiverade prisdifferenser elimineras
strider, anser hon, mot en sund utveckling av försäkringsväsendet. Ytterligare
anmärks på att skyddsreglerna i konsumentförsäkringslagen (1980:38)
sätts ur spel genom kollektiva sakförsäkringar.

Gruppförsäkringar kan ibland vara förenade med vissa fördelar för de
försäkrade konsumenterna, såsom lägre förvaltningskostnader och därigenom
lägre genomsnittspremie, säger motionären avslutningsvis. Om det på
grund härav anses att sådana försäkringar bör få utvecklas borde följande
krav ställas. Den enskilde gruppmedlemmen bör inte kunna anslutas annat
än genom en uttalad viljeförklaring. Den som ansluter sig bör själv erlägga en
avgift för sitt försäkringsskydd. Regler bör skapas som gör att de viktigaste

principerna för en sund utveckling av försäkringsväsendet beaktas vid
utformningen av gruppförsäkringar.

I motion 1987/88:A731 (m), som innehåller motiveringen till yrkandet i
motion 1987/88:N250 (m), nämns obligatoriska hemförsäkringar som ett
exempel på fackliga åtaganden som kränker den enskilde medlemmens
integritet. Om sådana försäkringar anför motionärerna följande. Den
enskilde medlemmens ställning gentemot sin fackliga organisation har
försvagats, bl.a. genom regeringens beslut att medge vissa fackförbund rätt
att teckna obligatorisk kollektiv hemförsäkring för sina medlemmar. Endast
positiv anslutning borde medges.

Bakgrund

Näringsutskottet har hösten 1987 i betänkandet NU 1987/88:1 (s. 4-29)
lämnat utförliga uppgifter till underlag för riksdagens beslut med anledning
av de motioner i ämnet som då förelåg. I ett inledande avsnitt redogörs bl.a.
för två av fackförbund ingångna avtal om kollektiva hemförsäkringar och för
åtgärder som föranletts därav. Ett avsnitt ägnas åt aktuella författningsbestämmelser.
Försäkringsverksamhetskommitténs överväganden och förslag i
delbetänkandet (SOU 1985:34) Gruppförsäkring redovisas tämligen ingående.
Efter en sammanfattning av remissutfallet belyses argumentationen i
ämnet ytterligare med referat av vad ett antal remissinstanser har uttalat i
vissa särskilda frågor. Ett beslut av regeringen med anledning av betänkandet
återges i väsentliga delar. Vidare refereras högsta domstolens dom i ett
mål som gällde prövning av föreningsbeslut om kollektiv hemförsäkring samt
beslut och uttalanden av konsumentverket, försäkringsinspektionen och
näringsfrihetsombudsmannen. Slutligen finns redogörelser för tidigare behandling
av motioner i ämnet och för ett antal interpellations- och frågedebatter.
- Den följande översikten överensstämmer väsentligen med den
framställning som närmast föregår utskottets ställningstagande i betänkandet
NU 1987/88:1.

Systemet med kollektiv försäkring innebär att avtal sluts om en mer eller
mindre standardiserad försäkring att gälla för en avgränsad grupp av
försäkringstagare. Det finns tre huvudtyper av sådana grupper. Föreningsgrupper
omfattar medlemmar i en sammanslutning, t.ex. en fackförening
eller en bostadsrättsförening. Personalgrupper bildas av anställda vid en
arbetsplats eller elever vid en skola. Ekonomigrupper utgörs av personer
vilka såsom sparare eller låntagare är kunder hos ett kreditinstitut.

Med hänsyn till anslutningsformen kan man urskilja tre slag av gruppförsäkring.
Vid individuell anslutning ankommer det på de medlemmar i
gruppen som så önskar att själva ansluta sig till försäkringen genom anmälan
eller annan aktiv handling. Ett ursprungligt ramavtal för gruppen i dess
helhet kommer då att kompletteras med individuella försäkringsavtal för
dessa gruppmedlemmar. Anslutning med reservationsrätt innebär att varje
medlem i gruppen omfattas av ett för denna gemensamt försäkringsavtal,
ifall han inte förklarar att han vill stå utanför försäkringen. En obligatorisk
gruppförsäkring har en gruppmedlem inte rätt att ställa sig utanför.

Nu 1987/88:14

Det finns åtskilliga exempel på kollektiva sakförsäkringar av äldre datum.
De medlemmar i Stockholms kooperativa bostadsförening som bor i
föreningens fastigheter är obligatoriskt anslutna till en grupphemförsäkring,
som infördes för över 40 år sedan. Sveriges advokatsamfund, Svenska
jägareförbundet och en del andra organisationer har ingått avtal om
ansvarsförsäkringar som är obligatoriska för ledamöterna. En gruppsakförsäkring
med individuell anslutning är den båtförsäkring som ett antal
båtorganisationer gemensamt erbjuder sina medlemmar.

Den första av de nu uppmärksammade grupphemförsäkringarna kom till
år 1982. Svenska elektrikerförbundet träffade då avtal med Folksam om en
kollektiv hemförsäkring med obligatorisk anslutning av medlemmarna. Ett
liknande avtal mellan Svenska målareförbundet och Folksam kom till stånd
år 1984. Med anledning av Elektrikerförbundets åtgärd begärde försäkringsinspektionen
hos regeringen att försäkringsverksamhetskommittén (E
1979:01) skulle få tilläggsdirektiv att föreslå lagstiftning om kollektiv
sakförsäkring. Regeringen fann att redan givna direktiv borde leda till
erforderlig utredning. När Målareförbundets inititativ kom föreläde försäkringsinspektionen
Folksam att inte bringa det aktuella försäkringsavtalet till
verkställighet. Detta föreläggande undanröjdes av regeringen, som dock
uttalade att ytterligare avtal om kollektiv sakförsäkring inte borde godtas
förrän statsmakterna hade tagit ställning till denna försäkringsform.

Underlag för ett sådant ställningstagande har regeringen erhållit genom
försäkringsverksamhetskommitténs delbetänkande Gruppförsäkring och remissyttrandena
över detta. Regeringen har i april 1986 lagt betänkandet till
handlingarna såvitt rör frågor om gruppförsäkring på personförsäkringsområdet.
I det sammanhanget förklarade regeringen att den inte då fann skäl för
några särskilda lagregler om framtida gruppsakförsäkringar. Regeringsbeslutet
innehåller emellertid ett klart uttalande mot obligatorisk gruppsakförsäkring;
försäkringsinspektionen förväntas ingripa mot nya avtal därom. Det
förutsätts att försäkringsverksamhetskommitténs synpunkter vad gäller bl.a.
information och villkorsutformning blir beaktade och att berörda myndigheter
bevakar hur konkurrensen på försäkringsmarknaden utvecklas. Det nyss
berörda uttalandet om hinder tills vidare för gruppsakförsäkringar skall inte
längre gälla. Regeringen har aviserat att den skall ta slutlig ställning i fråga
om gruppsakförsäkring när den behandlar kommitténs huvudbetänkande.
Detta - (SOU 1987:58) Försäkringsväsendet i framtiden - har avlämnats
hösten 1987.

Försäkringsverksamhetskommitténs huvuduppgift har varit att se över
vissa principer i försäkringsrörelselagen (1982:713). Av betydelse när det
gäller gruppförsäkring är särskilt skälighetsprincipen, vilken bl.a. aktualiserar
frågan om i vilken mån premiedifferentiering bör tillämpas. I sammanhanget
betydelsefulla regler finns även i flera andra lagar. I lagen (1927:77)
om försäkringsavtal bör de bestämmelser observeras som innebär att en
skada inte ersätts till mer än sitt fulla värde, även om till följd av
dubbelförsäkring mer än ett bolag har uppburit premier för att bära risk för
skadan. Konsumenträttsliga regler i bl.a. marknadsföringslagen (1975:1418)
är också tillämpliga på försäkringsområdet. Ett problem med konsumentförsäkringslagen
(1980:38), som likaledes syftar till konsumenternas skydd, är

Nu 1987/88:14

att den inte utan vidare gäller för sådana gruppförsäkringar som diskussionen
här främst rör sig om.

Olika myndigheter har, som redan antytts, agerat med anledning av
avtalen om kollektiv hemförsäkring. Försäkringsinspektionen har begärt
bl.a. att försäkringsbolagen i god tid innan nya sådana avtal ingås skall lämna
en rad uppgifter om avtalets räckvidd och innebörd. Näringsfrihetsombudsmannen
(NO) har fäst regeringens uppmärksamhet på svårigheter för NO att
följa utvecklingen på denna marknad. Vissa marknadsföringsåtgärder avseende
grupphemförsäkring har föranlett ingripanden av konsumentverket.

Saken har också föreningsrättsliga aspekter. Det finns inte någon särskild
lagstiftning om ideella föreningar, t.ex. arbetstagarorganisationer. Av
allmänna rättsprinciper anses emellertid följa att en medlem i en ideell
förening kan få rättsligen prövat om ett beslut som har fattats av föreningens
högsta beslutande organ är förenligt med stadgarna. Några medlemmar i
Elektrikerförbundet har fört klandertalan mot förbundsstyrelsens beslut om
avtal med Folksam om obligatorisk grupphemförsäkring för medlemmarna.
Högsta domstolen har i maj 1987 - till skillnad från underinstanserna -lämnat deras talan utan bifall.

Riksdagsbehandling av ämnet hösten 1987

I betänkandet NU 1987/88:1 behandlades sju motioner rörande kollektiv
sakförsäkring, av vilka tre hade väckts under allmänna motionstiden år 1986
och fyra under allmänna motionstiden år 1987.

Efter sin redogörelse för olika bestämmelser och sakförhållanden sammanfattade
utskottet argumentationen för och emot kollektiva sakförsäkringar
på följande sätt:

En allmänt erkänd fördel med kollektiva försäkringsformer är att kostnaderna
för försäkringsskyddet blir inte oväsentligt lägre än vid individuell
försäkring till följd av att administrationen blir enklare och att den dyrbara
ackvisitionen av nya försäkringstagare kan inskränkas. En annan fördel är att
försäkringsskyddet blir mera utbrett, eftersom avtalen kommer att omfatta
även gruppmedlemmar som tidigare har varit oförsäkrade. Förespråkare för
de omdiskuterade försäkringarna pekar på ytterligare fördelar. Genom att
stora organisationer uppträder på försäkringstagarsidan uppnås bättre
balans mellan parterna på försäkringsmarknaden. De enskilda försäkringstagarna
får genom organisationernas förmedling ökade möjligheter att komma
till tals. Inom ramen för sin informationsverksamhet och på annat sätt kan
organisationerna främja skadeförebyggande åtgärder, som i det långa loppet
också medför lägre försäkringskostnader. Det kan hävdas att införandet av
kollektiva sakförsäkringar stimulerar produktutvecklingen även på de individuella
försäkringarnas område och sålunda medverkar till en nyttig konkurrens
inom branschen.

Kritiken mot de kollektiva sakförsäkringar som gruppmedlemmarna
ansluts till utan individuell anmälan riktar sig mot en rad olika förhållanden.
Reservationsrätten utnyttjas i praktiken inte så ofta som skulle kunna anses
motiverat; kravet på reservation av den som vill stå utanför kan för övrigt
betraktas som integritetskränkande. Den som reserverar sig får inte alltid
ekonomisk kompensation för att han avstår från försäkringen. Individens
valmöjligheter inskränks sålunda. Eftersom många hushåll kan omfattas av

Nu 1987/88:14

mer än en kollektiv hemförsäkring finns risk för att dubbelförsäkring - som
inte medför några favörer vid skadereglering - blir vanligt förekommande.
Kostnadsjämförelser försvåras av att s.k. helkundsrabatter kan falla bort.
Det ifrågasätts om avsaknaden av premiedifferentiering inom kollektiven är
förenlig med skälighetsprincipen. I vart fall kan den minska försäkringstagarnas
intresse för skadeförebyggande åtgärder. Det finns risk för bristande
konkurrens vid upphandlingen av kollektiva försäkringar. En tendens att det
kooperativa försäkringsbolaget Folksam särskilt gynnas påverkar strukturutvecklingen
inom försäkringsbranschen. Om en mycket storandel av dem som
behöver försäkring omfattas av kollektiva försäkringar kan restpopulationen
bli så liten att vissa personer får svårt att erhålla erforderligt försäkringsskydd
till rimlig kostnad.

Utskottet konstaterade att det i huvudsak var ett av tre förekommande slag
av gruppförsäkringar som var under debatt, nämligen sådan gruppförsäkring
till vilken en medlem i ett kollektiv blir ansluten om han inte uttryckligen
reserverar sig. Majoriteten inom försäkringsverksamhetskommittén hade,
framhöll utskottet, hävdat att denna typ av försäkring borde godtas, en
minoritet att den borde förbjudas. Regeringen hade anslutit sig till den förra
uppfattningen och - till skillnad från kommittén - inte ansett det nödvändigt
med några särskilda lagregler om framtida gruppsakförsäkringar. I händelse
att nya avtal skulle träffas om obligatorisk gruppförsäkring utan reservationsrätt
hade regeringen förutsatt att försäkringsinspektionen skulle ingripa.
Gruppsakförsäkring med individuell anslutning var däremot, påpekade
utskottet, en allmänt accepterad försäkringsform.

För egen del anförde utskottet följande:

Utskottet har vid tidigare tillfällen betonat värdet av att kollektiva försäkringsformer
blir tillämpade också på sakförsäkringsområdet. Fördelarna
härmed är som redovisats stora. Försäkringskostnaderna för hushållen kan
sänkas väsentligt, och försäkringsskyddet blir mer utbrett, inte minst bland
ungdomar. Utifrån de marknadsekonomiska värderingar som motionärernas
partier brukar göra sig till tolk för borde man särskilt uppskatta att införandet
av kollektiva sakförsäkringar medverkar dels till bättre balans i relationerna
mellan försäkringsgivare och försäkringstagare, dels till konkurrens och
produktutveckling på försäkringsmarknaden. Det sistnämnda har redan
kommit till synes genom nya initiativ av bolag som har märkt ett bortfall av
hemförsäkringskunder. Vissa nackdelar kan självfallet också påvisas.
Åtminstone för fackföreningsrörelsens del borde emellertid den demokratiska
beslutsprocessen garantera att dessa övervägs noga innan avtal om
gruppförsäkring träffas. Det är anmärkningsvärt att motionärerna - från
vilkas sida man brukar plädera för en långtgående avreglering - nu finner det
nödvändigt med en ny lagstiftning som skulle begränsa bl.a. de fackliga
organisationernas frihet att verka för medlemmarnas bästa. Att en sådan
lagstiftning skulle innebära ett intrång i den hävdvunna föreningsrätten
borde ge anledning till särskild tvekan.

Mot här angiven bakgrund har utskottet ingenting att erinra mot det
preliminära ställningstagande i frågan om kollektiv sakförsäkring som
kommer till uttryck i regeringens nyss redovisade beslut.

Utskottet noterade att såväl försäkringsinspektionen som andra myndigheter
noga följde utvecklingen på området. Regeringens slutliga ställningstagande
till försäkringsverksamhetskommitténs förslag i ämnet borde, tilläde utskottet,
kunna bli underbyggt även med bedömningar av hur strukturutveckling -

Nu 1987/88:14

en inom försäkringsbranschen skulle komma att påverkas. Utskottet avstyrkte
motionerna med uttalande av att det inte fanns skäl för något initiativ i
saken från riksdagens sida.

I en reservation (m, fp, c) framfördes en rad invändningar mot den form av
grupphemförsäkring som det var tal om. Reservanterna avvisade påståendet
att en lagstiftning med krav att gruppförsäkringar skall grundas på individuell
anslutning skulle innebära intrång i föreningsrätten. Enligt reservationen
borde riksdagen hos regeringen begära förslag till en lagstiftning innebärande
att kollektiv försäkring, om inte särskilda skäl talar för undantag, skall
vara baserad på individuell anslutning.

Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna.

Utskottet

De tre motioner som behandlas här är, liksom motsvarande motioner åren
1986 och 1987, uttryck för en reaktion mot de kollektiva hemförsäkringar i
facklig regi som har införts under 1980-talet. Motionerna 1987/88:N212 (m)
och 1987/88:N234 (fp) innehåller mera utförliga resonemang utmynnande i
krav på en lagstiftning som förbjuder andra kollektiva sakförsäkringar än
sådana med individuell anslutning. Med summarisk motivering - i ett större,
arbetsrättsligt sammanhang-ställs samma krav i motion 1987/88:N250 (m).

I det föregående har utskottet - med hänvisning till sin utförliga
framställning tidigare under detta riksmöte i betänkandet NU 1987/88:1 -redogjort för de sakförhållanden som motionerna avser, för försäkringsverksamhetskommitténs
utredning om gruppförsäkring och för ställningstaganden
av regeringen och olika myndigheter. Under det senaste året har, som
nämns i motion 1987/88:N234 (fp), ytterligare ett antal fackliga organisationer
beslutat införa kollektiv hemförsäkring för sina medlemmar.

Några nya omständigheter i övrigt finns inte att notera. De överväganden
av utskottet som låg till grund för riksdagens beslut den 26 november 1987 att
avslå de tidigare motionerna i ämnet har nyss redovisats i sin helhet. De nu
föreliggande motionerna innehåller inga nya argument. Utskottet åberopar
vad det anförde förra gången och vill tillägga att försäkringsinspektionen kan
förutsättas bevaka att försäkringsbolagen lämnar tillfredsställande information
om de dubbelförsäkringskonsekvenser som kan uppstå.

Utskottet avstyrker sålunda motionerna och hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:N212, 1987/88:N234 och
1987/88:N250.

Stockholm den 2 februari 1988
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar
(m), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten Svensson (m), Åke
Wictorsson (s), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Sven-Åke
Nygårds (s), Per-Richard Molén (m). Gudrun Norberg (fp), Jan Hyttring (c),
Mats Lindberg (s) och Elving Andersson (c).

Nu 1987/88:14

Reservation

Nu 1987/88:14

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), PerRichard
Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Jan Hyttring (c) och Elving
Andersson (c) anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande
lydelse:

De tre (=utskottet) sina medlemmar.

Det föreliggande materialet visar med all tydlighet att det finns fog för
starka invändningar mot den form av grupphemförsäkring som det nu är tal
om. En del olägenheter, såsom att dubbelförsäkring torde bli vanligt
förekommande, kan det möjligen sägas i första hand vara de försäkrade
kollektivens sak att komma till rätta med. Andra invändningar mot systemet
har större principiell räckvidd och påkallar åtgärder från statens sida. Att
enhetliga premier tillämpas för gruppmedlemmarna trots mycket olika
skaderisk synes inte stå i överensstämmelse med den för försäkringsväsendet
grundläggande skälighetsprincipen. Kravet på fri konkurrens eftersätts mer
eller mindre regelmässigt när fackliga organisationer upphandlar försäkringstjänster
för medlemmarna. Ett utbrett bruk av kollektiva sakförsäkringar
kan komma att leda till vittgående strukturförändringar inom försäkringsbranschen.
För personer som inte får plats inom de kollektiv som kan avtala
om gruppförsäkringar kan det i framtiden bli svårt att få erforderligt
försäkringsskydd till rimlig kostnad. Den solidaritetstanke som hittills har
präglat försäkringsväsendet blir alltså åsidosatt. Det är risk för att den
process som har inletts kan visa sig vara irreversibel.

Från bl.a. fackliga organisationers sida har hävdats att en lagstiftning som
slår vakt om kravet att gruppförsäkringar skall grundas på individuell
anslutning skulle innebära intrång i föreningsrätten. Om man inte rent av
betecknar en helt obligatorisk gruppförsäkring som legitim hänvisar man till
reservationsrätten som en tillräcklig eftergift. Utskottet står främmande för
detta synsätt. Staten måste ha möjlighet att skydda individerna mot
kollektiva beslut som i onödan begränsar deras valfrihet. Vad det nu gäller är
bara att förhindra att vissa organisationer medverkar till skadliga förändringar
inom försäkringsväsendet. Frågan om en allmän föreningsrättslig lagstiftning
får prövas i annat sammanhang.

I enlighet med vad här har sagts finner utskottet det angeläget att
regeringen med det snaraste tar slutlig ställning till försäkringsverksamhetskommitténs
betänkande om gruppförsäkring och därvid låter de synpunkter
som har framförts av reservanterna i kommittén bli vägledande. Riksdagen
bör sålunda få förslag till en lagstiftning som innebär att kollektiv sakförsäkring,
om inte särskilda skäl talar för undantag, skall vara baserad på
individuell anslutning.

Utskottet tillstyrker sålunda motionerna och hemställer

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:N212, 1987/
88:N234 och 1987/88:N250 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

gotab Stockholm 1988 14463