Skatteutskottets betänkande
1986/87:9

om beskattning av förmån av fri bil
(prop. 1986/87:46)

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag om ett nytt system för
beskattning av förmån av fri bil. Utskottet, som tillstyrker den principiella
utformningen av förslaget, förordar dock följande justeringar. I fråga om vad
som skall anses som extrautrustning tillstyrker utskottet motionsyrkanden

från s, c och vpk om att undantag skall göras för mobiltelefon. Vidare

tillstyrker utskottet ett motionsyrkande från vpk när det gäller jämkning av
förmånsvärdet. Utskottet förordar slutligen med bifall till ett motionsyrkande
från vpk att en uppföljning görs av det nya systemet inom något år. Övriga
motionsyrkanden avstyrks av utskottet. Till betänkandet har fogats sju
reservationer.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1986/87:46 att
riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1927:370),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare.

Förslaget under 4 har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.

1 propositionen föreslås ett schabloniserat system för beskattning av förmån
av fri eller delvis fri bil. De föreslagna reglerna, som bl. a. anpassats
till den förenklade självdeklarationen, innebär i huvudsak följande. Förmån
av helt fri bil skall värderas till 22% av nybilspriset året före beskattningsåret
för senaste årsmodellen av bilen. För bilar som är äldre än tre år
föreslås en fyra procentenheter lägre procentsats, dvs. 18%. Värdet av
extrautrustning överstigande 20000 kr. beaktas på så sätt att det överskjutande
beloppet läggs till nybilspriset. Jämkning av förmånsvärdet skall
kunna ske endast när synnerliga skäl föreligger. Samtidigt slopas rätten till
avdrag för kostnaderna för bilresor mellan bostaden och arbetet för skattskyldig
med bilförmån.

Vidare föreslås att arbetsgivaren skall ange förmånsvärdet på kontrolluppgift
för förmånstagaren och göra preliminärskatteavdrag. Förmånsvär -

1 Riksdagen 1986/87. 6 sami. Nr 9

dena skall även ligga till grund för beräkningen av arbetsgivaravgift.

De nya reglerna föreslås gälla fr. o. m. den 1 januari 1987.

Lagändringarna i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare samt i taxeringslagen (1956:623) behandlar utskottet i betänkandet
SkU 1986/87:19. Övriga lagförslag har följande lydelse.

SkU 1986/87:9

1 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att punkt 4 av anvisningarna till 33 § och anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 33 S

4.1 Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är
berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt
avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit
belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även
anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår
till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil
för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på
minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges
avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också
om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för år
räknat för de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen används i
tjänsten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de
dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. Användning
i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300 mil för år
räknat. Avdraget skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga
kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader, som är
direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna kostnader). Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår
föreskrifter för beräkningen av avdrag i dessa fall.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket.
Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på
grund av skrymmande last.

Den som är skattskyldig för förmån
av fri eller delvis fri bil medges
dock inte avdrag för kostnader för
resor som avses i första stycket, om
han har företagit resorna med bil
under den tid förmånen åtnjutits.

till 42 §2

Stundom inträffar, att å en ort saknas möjlighet att uthyra bostäder och
att för den skull något hyrespris för orten icke kan fastslås. Särskilt gäller
detta i glest befolkade orter, där befolkningen huvudsakligen består av
jordbrukare, vilka bo å fastigheter, som av dem brukas. Den omständigheten,
att uthyrningsmöjlighet icke föreligger, medför dock icke, att bostadsförmån
saknar värde. Vid bestämmande av bostadsförmånens värde i nu
angivet fall kan hyrespriset i kringliggande orter tjäna till ledning.

' Senaste lydelse 1985:405.

: Senaste lydelse 1977: 1172.

SkU 1986/87:9

1 * Riksdagen 1986/87. 6 sami. Nr 9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:9

Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingå i lön
eller annan inkomst, skall beräknas efter det pris, som i orten gällt, därest
det varit fråga om att för penningar förskaffa sig dem. Kan ej dylikt pris
direkt angivas, skola nyttigheterna upptagas till det belopp, som med
hänsyn till föreliggande förhållanden kan beräknas hava åtgått, om de
skolat gäldas i penningar, eller, då fråga är om produkter eller varor från
egen jordbruksfastighet eller egen rörelse, det belopp, som det kan beräknas,
att den skattskyldige skulle hava erhållit vid försäljning under jämförbara
förhållanden av motsvarande kvantiteter.

I fråga om praktikanter, lärlingar, elever vid sjuksköterskeskolor och
liknande förekommer, att vederbörande under utbildningstiden åtnjuter
naturaförmåner (fri kost, fri bostad) eventuellt jämte en mindre kontantersättning.
som närmast har karaktär av fickpengar. 1 dylika fall må värdet
av naturaförmånerna jämkas och upptagas till det lägre belopp, som med
hänsyn till kontantersättningens storlek och övriga förhållanden framstår
som skäligt.

Värdet av bilförmån skall bestämmas
enligt schablon på grundval
av genomsnittliga faktiska kostnader
för innehav av bilar i olika
pris- och årsklasser vid olika årliga
körsträckor. Bilen skall anses ha
körts minst 1000 mil i privat bruk
under året, om icke den skattskyldige
kan göra sannolikt att den privata
körsträckan har varit mindre.
Har företagsledare i fåmansföretag
eller honom närstående person fatt
utnyttja bil som är betydligt dyrare
än vad som kan anses erforderligt
med hänsyn till företagets verksamhet,
skall till det enligt schablon beräknade
värdet av bilförmån läggas
ett belopp som kan anses motsvara
skillnaden mellan de faktiska kostnaderna
för bilens användning i
verksamheten och de för verksamheten
erforderliga kostnaderna.
Kan bil antagas ha anskaffats helt
eller huvudsakligen för den skattskyldiges
privata bruk, skall värdet
av förmånen bestämmas till ett belopp
motsvarande hela eller den
huvudsakliga delen av de bilkostnader
som har påförts företaget,
dock att värdet icke på grund härav
får bestämmas till lägre belopp än
det som framkommer vid en värdering
enligt schablon.

Värdet av bilförmån skall för helt
år bestämmas till 22 procent av nybilspriset
i slutet av året före beskattningsåret
för senaste årsmodell
av förmånsbilen eller - om bilmodellen
då inte saluförs — till
22 procent av ett uppskattat nybilspris,
baserat på nybilspriset för
motsvarande modeller.

Är förmånsbilens årsmodell
äldre än tre år skall förmånens värde
nedsättas till 18 procent av det i
fjärde stycket angivna nybilspriset.

Är förmånsbilens årsmodell sex
år eller äldre skall värdet av förmånen
nedsättas till 18 procent av ett
uppskattat ny bilspris, baserat på 85
procent av nybilspriset i slutet av
året före beskattningsåret för de
vanligast förekommande bilarna.
På den skattskyldiges begäran skall
förmånsvärdet bestämmas enligt
femte stycket, om sådant nybilspris
som där avses kan beräknas för förmånsbilen.

Vid beräkningen av förmånsvärdet
enligt fjärde—sjätte styckena
skall till det angivna nybilspriset i
förekommande fall läggas anskaffningskostnaden
för extrautrustning
i den mån den överstiger 20 000 kronor.

Om den skattskyldige bekostar
allt drivmedel för det privata nyttjandet
av förmånsbilen skall förmånsvärdet
nedsättas därigenom

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:9

att den procentsats efter vilken förmånsvärdet
enligt fjärde—sjätte
styckena skall beräknas minskas
med fyra.

Om den skattskyldige åtnjuter
förmånen endast under en del av
året skall förmånsvärdet beräknat
enligt fjärde—åttonde styckena sättas
ned med en tolftedel för varje
hel kalendermånad som han inte
har åtnjutit förmånen.

Om den skattskyldige utger ersättning
för bilförmånen skall förmånsvärdet
beräknat enligt fjärde-nionde
styckena sättas ned
med ersättningens belopp.

Förmånsvärdet får jämkas uppåt
eller nedåt, om det finns synnerliga
skäl.

Har företagsledare i fåmansföretag
eller honom närstående person
fått utnyttja bil som är betydligt dyrare
än vad som kan anses erforderligt
med hänsyn till företagets verksamhet,
skall till det enligt schablon
beräknade värdet av bilförmån läggas
ett belopp som kan anses motsvara
skillnaden mellan de faktiska
kostnaderna för bilens användning i
verksamheten och de för verksamheten
erforderliga kostnaderna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången
vid 1988 års taxering.

3 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 8 § uppbördslagen (1953: 272)' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant
inkomst naturaförmån i form
av kost och bostad eller endera av
dessa förmåner, skall preliminär
A-skatt beräknas efter de nämnda
inkomstförmånernas sammanlagda
värde.

Riksskatteverket fastställer de
värden, som / första stycket angivna
naturaförmåner skola anses
äga genomsnittligt inom riket vid
tillämpning av denna lag. Nämnda
värden skola angivas i skattetabellerna.

Föreslagen lydelse

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant
inkomst naturaförmån i form
av kost, bostad eller bil skall preliminär
A-skatt beräknas efter de
nämnda inkomstförmånernas sammanlagda
värde.

Riksskatteverket fastställer de
värden, som kost och bostad skall
anses äga genomsnittligt inom riket
vid tillämpning av denna lag.
Nämnda värden skall anges i skattetabellerna.

Värdet av bilförmån skall vid tilllämpningen
av första stycket beräknas
enligt fjärde—tionde styckena
— utom sjätte stycket andra meningen
— ur anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen <1928:370).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

1 Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1974:771.

SkU 1986/87:9

Motioner

SkU 1986/87:9

1986/87:Skl 10 av Kjell Johansson m. fl. (fp), vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag om förenklad
beskattning av förmån av fri bil.

1986/87:Sklll av Ingbritt Irhammar (c) och Per-Ola Eriksson (c), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att nuvarande regler för beskattning av fri bil
fortsätter att gälla för de innehavare som kan styrka att de kört 3 000 mil i
tjänsten,

2. att riksdagen beslutar att avdragen för resa mellan bostaden och
arbetsplatsen bibehålls för innehavare av fri bil,

3. att riksdagen beslutar att mobiltelefon och katalytisk avgasrening inte
räknas som extrautrustning vid beskattning av fri bil.

1986/87:Skl 12 av Stig Josefson m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen beslutar
avslå propositionen om beskattning av förmån av fri bil.

1986/87:Skll3 av Wiggo Komstedt (m), vari yrkas att riksdagen beslutar att
skattskyldig som åtnjuter förmån av fri bil erhåller rätt till avdrag för resor
med bilen mellan bostad och arbete enligt samma regler som gäller för
skattskyldig med egen bil vid sådana resor.

1986/87:Skl 14 av Stig Gustafsson (s), vari yrkas att riksdagen beslutar att
biltelefon icke skall ingå i underlaget för förmånsvärdet.

1986/87:Skl 15 av Alf Svensson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar begära
att regeringen utarbetar förslag till en miljörabatt för bilar av 1987 och 1988
års modeller vid beskattningen av förmån av fri bil i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1986/87:Skll6 av Knut Wachtmeister m.fl. (m), vari yrkas att riksdagen
avslår propositionen.

1986/87:Skll7 av Jan Sandberg m.fl. (m, c, fp), vari yrkas att riksdagen
beslutar att extrautrustning med trafiksäkerhetshöjande effekt ej skall
beskattas enligt de i propositionen föreslagna reglerna.

1986/87:Skll8 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att förmånsvärdet på servicebilar o. d. nedsätts i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att jämkning bör kunna komma till stånd vid låg
lön och då reell valfrihet inte förekommer i enlighet med vad som anförts i
motionen,

3. att riksdagen beslutar att mobiltelefon inte bedöms som extrautrustning
i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att en uppföljning av effekterna av förslaget
kommer till stånd i enlighet med vad som anförts i motionen.

Skrivelser

SkU 1986/87:9

Med anledning av propositionen har skrivelser inkommit från Motorbranschens
arbetsgivareförbund, Förbundet Sveriges handelsrepresentanter,
Bankinstitutens arbetsgivareorganisation, Televerket Radio, SHIO-Familjeföretagen,
Sveriges grossistförbund, Motormännens riksförbund, Dagligvaruleverantörers
förbund och Svenska revisorsamfundet SRS, Volvo,
Industriförbundet, Svenska industritjänstemannaförbundet och Förbundet
Sveriges handelsrepresentanter.

Utskottet

Allmänt

Gällande bestämmelser för beskattning av bilförmån finns i anvisningarna till
42 § kommunalskattelagen (1928:370), KL. Reglerna innebär att värdet av
en bilförmån skall bestämmas enligt schablon på grundval av genomsnittliga
faktiska kostnader för innehav av bilar i skilda pris- och årsklasser vid olika
körsträckor. Enligt anvisningarna skall bilen anses ha körts minst 1000 mil i
privat bruk under året om inte förmånstagaren kan göra sannolikt att den
privata körsträckan har varit kortare. Riksskatteverket (RSV) utfärdar
årligen föreskrifter och anvisningar för värdering av bilförmåner. Det är den
skattskyldige som i dagens system skall ange värdet av sin förmån i
deklarationen. Arbetsgivarens kontrolluppgiftsskyldighet begränsar sig till
att han skall ange att bilförmån utgått, vilken bil den avsett och det vederlag
som har utgetts.

I propositionen anförs att nuvarande regler för beskattning av bilförmåner
har visat sig medföra problem i flera avseenden. De ger årligen upphov till ett
inte obetydligt antal tvister mellan de enskilda och skattemyndigheterna.
Tvisterna belastar också förvaltningsdomstolarna. Vidare har reglerna
främst av kontrollskäl inte kommit att tillämpas på avsett sätt. Trots att RSV i
anvisningar utformat ganska utförliga schabloner för vilken körsträcka som
bör ligga till grund för värderingen om den skattskyldige inte kan visa sin
faktiska privata körsträcka, hör det nämligen till undantagen att någon
skattskyldig påförts arbetsgivarens kostnad som bilförmån. Reglerna har lett
till att flertalet skattskyldiga redovisar sin privata körsträcka i enlighet med
RSV:s schabloner och att de som inte gör det utan redovisar med stöd av
körjournal nästan undantagslöst gör gällande att de kört kortare privat
sträcka än vad RSV:s schabloner förutsätter. Vidare har antalet bilförmåner
visat en tendens att öka, vilket i sin tur ökar belastningen på skattemyndigheterna
och förvaltningsdomstolarna. Detta är enligt finansministern en
utveckling som går stick i stäv mot den strävan till förenklingar av
beskattningen som regeringen systematiskt arbetat med under senare år och
som riksdagen ställt sig bakom. Ett viktigt bidrag till denna strävan skulle
vara att ytterligare schablonisera beskattningen av bilförmåner. Stora
förenklingar för både de skattskyldiga och skatteförvaltningen skulle uppnås
om också de som har tjänstebilar kan använda den förenklade självdeklara -

tionen. I propositionen föreslås därför att ett nytt schabloniserat system för
beskattning av bilförmåner införs. Förslaget, som närmare kommer att
redovisas nedan, innebär i huvudsak följande. Förmån av helt fri bil skall
värderas till 22% av nybilspriset året före beskattningsåret för senaste
årsmodellen av bilen. För bilar som är äldre än tre år föreslås en fyra
procentenheter lägre procentsats, dvs. 18%. Värdet av extrautrustning
överstigande 20000 kr. beaktas på så sätt att det överskjutande beloppet
läggs till nybilspriset. Jämkning av förmånsvärdet skall kunna ske endast när
synnerliga skäl föreligger. Samtidigt slopas rätten till avdrag för kostnaderna
för bilresor mellan bostaden och arbetet för skattskyldig med bilförmån.
Vidare föreslås att arbetsgivaren skall ange förmånsvärdet på kontrolluppgift
för förmånstagaren och göra preliminärskatteavdrag. Förmånsvärdena skall
även ligga till grund för beräkningen av arbetsgivaravgift.

I tre motioner, Skllö av Knut Wachtmeister m.fl. (m), SkllO av Kjell
Johansson m.fl. (fp) och Skll2 av Stig Josefson m.fl. (c) yrkas avslag på
propositionen, och i motion SkllO begärs också ett nytt förslag om förenklad
beskattning av förmån av fri bil. Motionärernas främsta kritik mot förslaget
är att det enligt deras uppfattning missgynnar dem som är beroende av
tjänstebil i sin yrkesutövning och kör mycket i tjänsten eller har långa resor
till arbetet, medan de som nyttjar tjänstebilen i stor omfattning för privat
bruk i viss mån gynnas. I motionerna Skllö och SkllO ifrågasätts också om
förslaget kommer att leda till den avsedda förenklingen för skattemyndigheterna,
eftersom risken är stor att den enskilde övergår till att använda egen bil
i tjänsten och erhåller ersättning för detta av arbetsgivaren. Även motionärerna
i motion Skll2 ifrågasätter om den avsedda förenklingen kommer att
uppnås, eftersom en stor andel av de skattskyldiga, exempelvis säljare, ändå
inte kommer att kunna utnyttja den förenklade självdeklarationen på grund
av reglerna om schablonavdrag.

Såsom framhållits i propositionen är de nuvarande reglerna för beskattning
av bilförmåner tämligen komplicerade. För att systemet skall kunna
hanteras har RSV utfärdat omfattande föreskrifter och anvisningar. Trots
detta har reglerna medfört problem i ett flertal avseenden. De är svåra att
kontrollera och har inte kommit att tillämpas på avsett sätt. Dessutom
medför det stora antalet tvister både olägenheter för enskilda och en ökad
belastning på skatteförvaltningen. Mot denna bakgrund anser utskottet att
det är angeläget med ett nytt system för beskattning av bilförmåner. Det i
propositionen föreslagna systemet är starkt schabloniserat, vilket enligt
utskottets mening är nödvändigt för att uppnå väsentliga förenklingar såväl
för den skattskyldige och arbetsgivaren som för skatteförvaltningen. Ett
sådant schabloniserat system kan dock aldrig bli helt rättvisande, men detta
får enligt utskottet vägas mot de fördelar som förenklingarna innebär. Vid en
samlad bedömning finner utskottet att övervägande skäl talar för att ett nytt
system införs med den principiella utformning som föreslagits i propositionen.
Utskottet avstyrker således bifall till motionerna SkllO, Skll2 och
Skllö.

Utskottet övergår nu till att behandla de olika delarna av förslaget.

SkU 1986/87:9

Förmån av helt fri bil

SkU 1986/87:9

I propositionen föreslås att förmån av helt fri bil skall värderas till 22 % av
nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste årsmodellen av
förmånsbilen. Vidare föreslås att avdragsrätten för kostnader för resor med
bil mellan bostaden och arbetsplatsen slopas för bilförmånshavaren. Målsättningen
för det nya systemet för beskattning av bilförmån är enligt propositionen
att det skattepliktiga förmånsvärdet skall motsvara inbesparingar hos
den genomsnittliga förmånshavaren. Endast härigenom kan en tillräckligt
stark schablonisering uppnås. Vid bestämmandet av nivån på beskattningen
har således en sammanvägning gjorts av olika faktorer såsom den privata
körsträckans längd, värdet i sig av dispositionsrätten till bilen, den nuvarande
beskattningsnivån och till viss del värdet av den nuvarande avdragsrätten för
kostnader för resor mellan arbetet och bostaden. I fråga om nybilspriset
föreslås för det fall att modellen inte längre saluförs att ett uppskattat
nybilspris baserat på nybilspriset för motsvarande modeller skall ligga till
grund för värderingen. Det får enligt propositionen ankomma på RSV att
inför varje beskattningsår ställa samman aktuella marknadspriser på olika
bilmodeller som marknadsförs. I en sådan förteckning bör man kunna skilja
mellan modeller med olika utförande på karossen, t. ex. tvådörrars-,
fyradörrars- och kombimodeller samt modeller med olika motorer.

I såväl motion Skll3 av Wiggo Komstedt (m) som motion Skill yrkande 2
av Ingbritt Irhammar och Per-Ola Eriksson (båda c) begärs beslut om att
avdragsrätten för resor mellan bostaden och arbetet bibehålls för skattskyldig
med förmån av fri bil. Motionärerna anför att ett slopande av nämnda
avdragsrätt hårt skulle drabba skattskyldiga inom glesbygdsområden och
andra skattskyldiga som har långa arbetsresor.

I sistnämnda motion anförs att de som i huvudsak använder bil i tjänsten
drabbas orimligt hårt med de föreslagna värderingsreglerna. Motionärerna
anser därför att tjänstebilsinnehavare som kan styrka att bilen använts minst
3000 mil/år i tjänsten bör beskattas endast för den privata körsträckan i
enlighet med nuvarande regler och de begär i yrkande 1 att riksdagen
beslutar i enlighet härmed.

Såsom utskottet tidigare framhållit är ett starkt schabloniserat system
nödvändigt för att uppnå radikala förenklingar i hanteringen. Ett sådant
system kan av naturliga skäl aldrig bli fullständigt rättvisande. Emellertid har
— såsom ovan redovisats — vid bestämmandet av nivån på beskattningen
hänsyn tagits såväl till den nuvarande avdragsrätten för kostnader för resor
mellan arbetet och bostaden som till den privata körsträckans längd. Mot
denna bakgrund kan utskottet inte förorda ett bibehållande av nuvarande
regler på sätt som begärts i motionerna Skll3 och Skill, och utskottet
avstyrker därför bifall till dem. Utskottet, som således tillstyrker propositionen
i denna del, vill särskilt framhålla att det föreslagna procenttalet för
värdering av förmånen synes ligga på en rimlig nivå som medför ett i
huvudsak oförändrat förmånsvärde för den genomsnittlige förmånshavaren.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion Skl 15 av Alf Svensson
(c), som anför att man genom den föreslagna konstruktionen med en
värdering av förmånsvärdet i en fast procentsats av nybilspriset kommer att

missgynna 1987 och 1988 års bilmodeller med katalytisk avgasrening,
eftersom dessa har ett högre pris. Motionären anser att man i stället bör
stimulera till investeringar i bilar med katalytisk avgasrening och han begär
förslag till en miljörabatt för sådana bilmodeller.

Utskottet vill med anledning av detta motionskrav erinra om följande.
Riksdagen beslutade under våren 1986 att - som en stimulansåtgärd - sätta
ned försäljningsskatten (bilaccisen) på sådana personbilar av 1987 och 1988
års modell vilka uppfyller de skärpta avgasreningskrav som obligatoriskt
skall gälla för personbilar av 1989 eller senare års modell (prop. 1985/86:145,
SkU 41, rskr. 237). Skillnaden i bilaccis mellan bilar som uppfyller
avgasreningskraven och andra bilar bestämdes till 5 200 kr., vilket motsvarar
merkostnaden för installering av avgasrenande apparatur. Någon ytterligare
skattenedsättning på sätt som begärts i motion Skl 15 finner utskottet inte
motiverad, varför utskottet avstyrker bifall till motionen.

Extrautrustning

I propositionen föreslås att även anskaffningskostnaden för sådan extrautrustning
som inte ingår i nybilspriset för grundmodell skall utgöra underlag
vid värdering av bilförmånen. Av förenklingsskäl har dock extrautrustning
till ett värde av 20000 kr. undantagits från beskattning. Till extrautrustning
räknas enligt propositionen all utrustning som har samband med bilens
funktion eller den åkandes komfort och förströelse. Undantag görs endast
för anordningar som betingas av sjukdom eller handikapp hos den anställde.
Vad särskilt gäller biltelefon anför finansministern att han inte anser att det
finns tillräckliga skäl för att inte räkna den som extrautrustning.

I motion Skll7 av Jan Sandberg m. fl. (m, fp, c) begärs beslut om att sådan
extrautrustning som har trafiksäkerhetshöjande effekt, såsom exempelvis
låsningsfria bromsar, airbags och vinterdäck, skall undantas från beskattning.
Ingbritt Irhammar och Per-Ola Eriksson (båda c) anför i motion Skill
att föreslagna regler för beskattning av extrautrustning försvagar incitamenten
för installation av katalytisk avgasrening på äldre bilar. Detta är enligt
motionärerna en olycklig effekt av förslaget, och de begär i yrkande 3 (delvis)
att katalytisk avgasrening inte skall räknas som extrautrustning vid beskattning
av fri bil.

Vidare begärs i tre motioner beslut om att mobiltelefon inte skall räknas
som extrautrustning. I förenämnda motion Skill framhålls att mobiltelefon
är ett självklart arbetsverktyg för yrkesverksamma som inte har skrivbordsbunden
funktion, och det är därför inte rättvisande att anse mobiltelefonen
som förströelse eller komfort. Stig Gustafsson (s) framhåller i motion Skl 14
att många måste ha biltelefon i tjänsten, och med regeringens förslag får de
själva bekosta sin tjänstetelefon, eftersom kostnaden för biltelefon, ca 20 000
kr., skall inräknas i fribeloppet utöver annan extrautrustning. Lars Werner
m. fl. (vpk) framhåller i motion Skll8 att den förmån som biltelefonen kan
tänkas utgöra privat inte motiveras av den extra kostnad som mobiltelefonen
medför i förmånsvärde. Dessutom förekommer mobiltelefoner i stor utsträckning
i kassettmodell — och således inte fast monterade i en bil — vilket
med den föreslagna beskattningen sannolikt kommer att bli ännu vanligare.

SkU 1986/87:9

Synpunkter på frågan om mobiltelefon skall anses som extrautrustning har
vidare framförts vid uppvaktningar inför utskottet av representanter för
Motorbranschens riksförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska leverantörsföreningen
för landmobil radiokommunikationsutrustning (SLRK),
Ericsson, Televerket Radio, Sveriges industriförbund, Svenska Fläkt AB,
Electrolux AB, AB Bygg- och Transportekonomi och Mekanförbundet.
Likaledes har synpunkter på frågan framförts i till utskottet ingivna skrivelser
från Dagligvaruleverantörers förbund (DLF) och Svenska revisorsamfundet
(SRS). De därvid framförda synpunkterna kan sammanfattas enligt följande.
Mobiltelefon förekommer i tre olika utföranden, nämligen den i bil fast
monterade, den bärbara (som används i sammanträdesrummet, på byggarbetsplatser
och med hjälp av en kassettillsats i bilen) och ficktelefonen.
Utvecklingen går mot allt fler bärbara telefoner, som ej är knutna till en viss
bil och ofta inte ens till en viss person. Mobiltelefonen är i stället knuten till
en viss funktion inom ett företag och kan användas av olika medarbetare.
Mobiltelefonen är ett arbetsredskap för yrkesverksamma som inte har en
skrivbordsbunden funktion. Genom ADB-utvecklingen kommer mobiltelefonens
betydelse som arbetsredskap att bli ännu större eftersom den så
småningom kommer att kunna användas för datorkommunikation. Antalet
abonnenter uppgår för närvarande till ca 100000, och man beräknar att
denna siffra snabbt kommer att öka. De anställda som får mobiltelefon
enbart som en förmån — och således inte som ett arbetsredskap - kan
beräknas till ca 5%. Genomsnittligt inköpspris för en mobiltelefon är ca
19000 kr., vilket innebär att med propositionens förslag något skattefritt
utrymme för annan extrautrustning inte kommer att finnas kvar.

I den omfattande kritik som förts fram mot förslaget att mobiltelefon skall
räknas som extrautrustning vid förmånsbeskattning av bil har utskottet
särskilt tagit fasta på att mobiltelefon i huvudsak är att anse som arbetsredskap
och att inköp av mobiltelefon betingar en kostnad som i princip
motsvarar hela fribeloppet. Utskottet anser att det mot denna bakgrund finns
tillräckliga skäl att inte anse mobiltelefon som sådan extrautrustning som
skall kunna påverka förmånsvärdet. Vad utskottet således anfört bör ges
regeringen till känna.

I fråga om vad som i övrigt är att anse som extrautrustning vid värdering av
bilförmånen har utskottet ingen annan uppfattning än vad som kommit till
uttryck i propositionen. De tillbehör med trafiksäkerhetshöjande effekt som
tas upp i motion Skll7 bör enligt utskottets mening kunna rymmas inom
ramen för det föreslagna fribeloppet 20000 kr., och utskottet avstyrker
således bifall till motionen. Beträffande den i motion Sk 111 väckta frågan om
installation av katalytisk avgasrening hänvisar utskottet till vad som ovan
anförts om 1987 och 1988 års bilmodeller under avsnittet Förmån av helt fri
bil. När det gäller installation av katalytisk avgasrening på äldre bilmodeller
är detta enligt vad utskottet erfarit förenat med så stora ingrepp att något
sådant fall knappast torde förekomma i praktiken. Enligt utskottets mening
saknas det därför anledning att göra sådant undantag beträffande extrautrustning
som begärts i motion Skill yrkande 3, och utskottet avstyrker
därför bifall också till detta yrkande.

SkU 1986/87:9

Nedsättning av förmånsvärdet

I propositionen anförs att med nedsättning av förmånsvärdet skall förstås
sådan nedsättning som inte innefattar någon skälighetsbedömning, och
utskottet behandlar i detta avsnitt grunderna härför. De egentliga jämkningsgrunderna,
dvs. sådana som typiskt sett innefattar en skälighetsbedömning,
behandlas av utskottet nedan under avsnittet Jämkning av förmånsvärdet.

De grunder för nedsättning av förmånsvärdet som föreslås i propositionen
är följande. Förmån av helt fri bil av årsmodell äldre än tre år värderas till
18% av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste
årsmodell av förmånsbilen eller - om modellen utgått - ett uppskattat pris
baserat på nybilspriset för motsvarande modell. Förmån av bilar äldre än sex
år får alternativt värderas till 18 % av ett av RSV fastställt värde baserat på
85 % av det genomsnittliga nybilspriset hos de vanligaste bilmodellerna. Om
den skattskyldige har förmånen endast en del av året skall värdet reduceras i
motsvarande mån. För det fall att den skattskyldige bekostar allt drivmedel
skall den procentsats efter vilken förmånsvärdet skall beräknas reduceras
med 4 procentenheter, dvs. till 18 % eller 14%. Slutligen skall om den
skattskyldige utger ersättning för bilförmånen förmånsvärdet minskas med
utgivet belopp.

Propositionen i denna del har inte föranlett något motionsyrkande, och
utskottet biträder förslagen.

Jämkning av förmånsvärdet

I propositionen anförs att jämkning av förmånsvärdet bör tillåtas endast i
mycket speciella undantagsfall så att inte de förenklingsvinster man vill
uppnå med förslaget omintetgörs. För att jämkning skall få ske bör därför
synnerliga skäl föreligga. Som exempel på när synnerliga skäl kan finnas
anförs att ett absolut hinder att nyttja förmånsbilen har förelegat under en
mer betydande tidsrymd. För en avvikelse på denna grund bör krävas att den
skattskyldige kan styrka hindret. Ett annat exempel är att det enligt schablon
fastställda värdet för bilar äldre än sex år avsevärt avviker från det verkliga
värdet av förmånen, varvid jämkning uppåt eller nedåt får ske. Ytterligare
ett exempel är att bilförmånen föreligger endast under semestertid, varvid
förmånsvärdet bör beräknas till ett högre belopp än som motsvarar den tid
förmånen åtnjutits, eftersom den då får anses ha ett väsentligt högre värde
per månad än normalt. Vidare bör enligt propositionen jämkning av
förmånsvärdet kunna ske med hänsyn till bilens beskaffenhet, t. ex. i fråga
om lätta lastbilar. En sänkning av förmånsvärdet kan också komma i fråga
om bilen har fast utrustning eller inredning som avsevärt försvårar ett privat
nyttjande.

De särskilda värderingsregler som tar sikte på sådana fall, där en
företagsledare i ett fåmansföretag eller någon honom närstående fått utnyttja
en bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hänsyn
till företagets verksamhet, föreslås oförändrade.

I motion Skll8 av Lars Werner m. fl. (vpk) anförs att det finns anledning
att sätta ned förmånsvärdet för sådana förmånstagare som på grund av

SkU 1986/87:9

arbetets art behöver ha en bil av kombityp eller liknande. Dessa bilar har
nämligen som regel ett högre nypris och får således ett högre förmånsvärde.
Det är i huvudsak fråga om servicebilar eller liknande där det regelmässigt
förekommer sådan utrustning eller inredning som ej är fast. Motionärerna
begär i yrkande 1 att riksdagen beslutar om en nedsättning av förmånsvärdet i
enlighet med det anförda. Vidare begär motionärerna i yrkande 2 att
jämkning också bör kunna komma till stånd i sådana fall där förmånstagaren
har en låg lön och förmånen utgör en oacceptabelt hög andel av skatten och
där förmånstagaren inte har reell valfrihet att avstå från förmånen.

Utskottet har tidigare framhållit att ett starkt schabloniserat system för
beskattning av bilförmåner är nödvändigt för att väsentliga förenklingar skall
uppnås. Mot denna bakgrund anser utskottet att jämkningsmöjligheterna
måste vara starkt begränsade för att systemet inte snabbt skall förlora i
effektivitet genom ansökningar om jämkning i ett stort antal fall. Utskottet
instämmer därför i förslaget i propositionen att jämkning av förmånsvärdet
endast skall ske när synnerliga skäl föreligger.

I propositionen har som exempel på synnerliga skäl angetts bl. a. bilens
beskaffenhet. Man har härmed i första hand avsett lätta lastbilar och
liknande fordon. Ett annat exempel är om bilen har fast utrustning eller
inredning som avsevärt försvårar ett privat nyttjande. Utskottet vill i detta
sammanhang med anledning av vad som anförts i motion Skll8 framhålla att
servicemontörer liksom vissa andra yrkeskategorier oftast har en så skrymmande
last att den många gånger kan jämställas med fast inredning. I de fall
inredningen eller lasten är så omfattande och skrymmande att en kombibil är
nödvändig, är det enligt utskottets mening rimligt att jämkning av förmånsvärdet
skall kunna ske med avseende på det mervärde som en kombibil
representerar i förhållande till en sedanmodell. Utskottet tillstyrker således
bifall till motion Skll8 yrkande 1. Vad utskottet anfört borges regeringen till
känna.

När det gäller den i motionen berörda frågan om förmånstagare med låg
lön vilka i praktiken är tvungna att ha tjänstebil är utskottet inte nu berett att
förorda att även denna situation skall utgöra en jämkningsgrund. Utskottet
vill dock i detta sammanhang framhålla att utskottet såsom nedan framgår
förordar en uppföljning av det nya systemet i syfte att belysa de olika effekter
som uppstår för skilda förmånstagare, och utskottet förutsätter att den i
motionen väckta frågan härvid uppmärksammas. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motion Skll8 yrkande 2.

Förmånsvärdering vid beräkning av arbetsgivaravgifter och
preliminär skatt

Arbetsgivarens skyldighet i fråga om bilförmån för anställd är med nuvarande
regler begränsad till att i kontrolluppgift ange att bilförmån utgått, vilken
bil den avsett och det vederlag som utgått. Någon skyldighet att beräkna och
innehålla preliminär skatt föreligger således inte.

I propositionen föreslås att arbetsgivaravgifter skall beräknas på förmånsvärdet
utan hänsyn till eventuell jämkning. Vidare förelås att arbetsgivaren
åläggs att ange nämnda värde på kontrolluppgift och att innehålla preliminär

SkU 1986/87:9

skatt på detta värde. Förslaget skall ses mot bakgrunden av att med det nya
systemet för beskattning av bilförmån förmånsvärdet i huvudsak kommer att
vara känt före beskattningsårets ingång, och det saknas därför anledning att
inte innehålla preliminär skatt för förmånen. Detsamma gäller arbetsgivaravgifter
med hänsyn till att uppbörden av dessa sedan ingången av år 1985
samordnats med uppbörden av innehållen preliminär skatt. Det definitiva
underlaget för arbetsgivaravgifter och preliminär skatt skall vara förmånsvärdet
före eventuell jämkning. Skulle det beträffande en enskild skattskyldig
föreligga synnerliga skäl för jämkning av förmånsvärdet får enligt
propositionen den skattskyldige vända sig till den lokala skattemyndigheten
och begära beslut om jämkning av sin preliminärskatt.

Under utskottsbehandlingen har uppmärksammats att tveksamhet föreligger
i fråga om lokal skattemyndighets möjlighet att enligt 8 § uppbördslagen
(1953:272) medge jämkning av förmånsvärdet vid uttag av preliminär skatt. I
syfte att undanröja denna tveksamhet förordar utskottet att ett förtydligande
tillägg görs i nämnda paragraf genom införande av ett nytt fjärde stycke i
enlighet med vad som framgår av utskottets lagförslag i bilaga till betänkandet.
Utskottet har i övrigt ingen erinran mot propositionen i nu behandlad
del.

En uppföljning av det nya systemet för beskattning av
bilförmån

Lars Werner m. fl. anför i motion Skll8 att det varken i den remissbehandlade
promemoria som ligger till grund för förslaget eller i propositionen görs
någon ordentlig belysning av effekterna av förslaget. Med hänsyn härtill
begär motionärerna i yrkande 4 att en uppföljning av förslaget bör komma till
stånd efter något års erfarenhet för att belysa vilka effekter som uppkommit
för förmånstagarna.

Med hänsyn till att ett helt nytt system för beskattning av bilförmån nu
införs anser utskottet att det är viktigt att detta följs upp så att effekterna av
systemet blir ordentligt belysta. En sådan uppföljning bör enligt utskottets
mening göras efter det att systemet varit i funktion något år. Resultatet av
uppföljningen bör regeringen därefter redovisa till riksdagen. Vad utskottet
sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av eli nytt system för beskattning av
bilförmån

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Skl 10 yrkande 1, 1986/
87:Sk 112 och 1986/87:Skll6,

2. beträffande begäran om ett nytt förslag för beskattning av
bilförmån

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sk 110 yrkande 2,

SkU 1986/87:9

3. beträffande avdragsrätt för resor mellan bostaden och arbetet för
skattskyldig med förmån av fri bil

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motionerna
1986/87:Skl 11 yrkande 2 och 1986/87:Skll3,

4. beträffande bibehållande av nuvarande regler för vissa tjänstebilsinnehavare att

riksdagen avslår motion 1986/87:Sklll yrkande 1,

5. beträffande nedsättning av förmånsvärdet för bilmodeller med
katalytisk avgasrening

att riksdagen avslår motion 1986/87:Skl 15,

6. beträffande undantag för mobiltelefon vid förmånsvärdering av
extrautrustning

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87: Sk 111 yrkande 3 i
motsvarande del, 1986/87:Skl 14 och 1986/87:Sk 118 yrkande 3 och
med avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande förmånsvärdering av extrautrustning i övrigt

att riksdagen bifaller propositionen i denna del och avslår motionerna
1986/87:Skl 11 yrkande 3 i motsvarande del och 1986/87:Skll7,

8. beträffande jämkning av förmånsvärdet

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Skl 18 yrkande 1 och med
anledning av propositionen samt med avslag på motion 1986/87:Skl 18
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

9. beträffande en uppföljning av det nya systemet av bilförmån
att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Skll8 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande övriga förslag i propositionen
att riksdagen bifaller propositionen i dessa delar,

11. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar
dels det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370),

dels det av utskottet i bilaga framlagda förslaget till lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272).

Stockholm den 2 december 1986
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s),
Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson
(s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s), Britta Bjelle (fp), Karl Björzén
(m), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk)
och Sverre Palm (s).

SkU 1986/87:9

Reservationer

SkU 1986/87:9

Införande av ett nytt system för beskattning av bilförmån
(mom. 1)

1. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo
Lundgren (m), Britta Bjelle (fp), Karl Björzén (m) och Karl-Anders
Petersson (c) anser att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:SkllO yrkande 1,
1986/87:Skl 12 och 1986/87:Sk 116 avslår propositionen.

Motiveringen till mom. 1

2. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m) och Karl-Anders Petersson (c) anser

att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Såsom
framhållits” och slutar med ”och Skllö.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det i och för sig angeläget med åtgärder som
förenklar såväl deklarationsarbetet för den skattskyldige som kontrollarbetet
hos skattemyndigheterna. Sådana åtgärder får dock inte innebära att man
åsidosätter principen om skatt efter förmåga, såsom är fallet beträffande det i
propositionen framlagda förslaget om ett nytt system för beskattning av
bilförmån. Genom förslaget missgynnas nämligen de som har en omfattande
tjänstekörning medan de som nyttjar bilen i stor utsträckning för privat bruk
gynnas i viss mån. Utskottet kan inte acceptera ett förslag med sådan
innebörd. Utskottet ifrågasätter också om förslaget skulle leda till avsedda
förenklingar eftersom risken är stor att den enskilde övergår till att använda
egen bil i tjänsten och erhåller ersättning för detta av arbetsgivaren.
Dessutom kan en stor andel av förmånstagarna, såsom exempelvis säljare,
ändå inte utnyttja den förenklade självdeklarationen på grund av reglerna
om schablonavdrag. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall
till propositionen.

3. Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) anser

att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Såsom
framhållits” och slutar med ”och Skllö” bort ha följande lydelse:
Utskottet ser positivt på strävan att förenkla skattereglerna. Emellertid
innebär varje schablonisering minskade möjligheter att ta hänsyn till den
enskilde skattebetalarens situation, vilket måste vägas mot de fördelar som
en förenklingsreform kan tänkas medföra.

När det gäller det i propositionen framlagda förslaget om ett nytt system
för beskattning av bilförmån gör utskottet följande bedömning. Utskottet
ifrågasätter om förslaget skulle leda till avsedda förenklingar, eftersom
risken är stor att den skattskyldige övergår till att använda egen bil i tjänsten
och erhåller ersättning för detta av arbetsgivaren. Detta skulle snarare leda
till att antaletskattskyldiga som kan använda den förenklade självdeklarationen
- tvärtemot förslagets syfte - minskar. Vidare innebär förslaget att de
grupper som är i stort behov av tjänstebil i sin yrkesutövning missgynnas,

vilket enligt utskottets mening är mycket otillfredsställande. Dessutom
missgynnas de som har långt till arbetet, eftersom avdragsrätten för
resekostnader med bil mellan bostad och arbetsplats föreslås slopad. Vad
beträffar de föreslagna nivåerna för beskattning, 22 % för nya bilar och 18 %
för äldre bilar, finns det enligt utskottets mening anledning att befara att
dessa är för höga. I fråga om nedsättning av förmånsvärdet när den
skattskyldige bekostar allt drivmedel föreslogs i den promemoria som låg till
grund för förslaget en nedsättning med 6 %, men i propositionen har denna
procentsats utan närmare motivering minskats till 4 %, vilket enligt utskottet
starkt kan ifrågasättas. Sammantaget anser utskottet att förslaget uppvisar
stora brister och det synes vidare innebära en förtäckt höjning av skatteuttaget
för förmånstagare med fri bil. Ett sådant förslag kan enligt utskottets
mening inte accepteras. Utskottet avstyrker således bifall till propositionen.

Begäran om ett nytt förslag för beskattning av bilförmån
(mom. 2)

4. Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Såsom
framhållits” och slutar med ”och Skllö.” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser (= reservation 3 =) till propositionen.

Enligt utskottets mening är det emellertid angeläget att förenkla reglerna
för förmånsbeskattning av fri bil. Med beaktande av den kritik som framförts
i reservation 3 bör därför regeringen lägga fram ett nytt förslag härom till
riksdagen. Vad utskottet med bifall till motion Sk 110 yrkande 2 således
anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Skl 10 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Avdragsrätt för resor mellan bostaden och arbetet för
skattskyldig med förmån av fri bil samt bibehållande av
nuvarande regler för vissa tjänstebilsinnehavare (mom. 3 och
4).

5. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m) och Karl-Anders Petersson (c) anser — under förutsättning av avslag på
reservation 1 —

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Såsom
utskottet” och slutar med ”genomsnittlige förmånshavaren” bort ha följande
lydelse:

Förslaget om att slopa avdragsrätten för resor mellan bostaden och arbetet
för skattskyldig med förmån av fri bil innebär för många en påtaglig
försämring. Det skulle framför allt drabba skattskyldiga som bor i glesbygdsområden
eller som eljest har långa arbetsresor. Utskottet kan inte medverka
till en sådan försämring för vissa skattskyldiga och utskottet avstyrker således
bifall till propositionen i denna del.

SkU 1986/87:9

Såsom framhållits i motion Sk 111 drabbas de som i huvudsak använder bil i
tjänsten orimligt hårt med de föreslagna värderingsreglerna. Utskottet
instämmer därför i motionärernas förslag att tjänstebilsinnehavare som kan
styrka att bilen använts minst 3000 mil/år i tjänsten bör beskattas endast för
den privata körsträckan i enlighet med nuvarande regler. Vad utskottet med
bifall till motion Skill yrkande 1 således anfört bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 3 och 4 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Skl 11 yrkande 2
och 1986/87:Skll3 avslår propositionen i denna del,

4. att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sklll yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört

Jämkning av förmånsvärdet (mom. 8)

6. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m) och Karl-Anders Petersson (c) anser — under förutsättning av avslag på
reservation 1 —

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”När det”
och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

När det gäller den i motionen berörda frågan om förmånstagare med låg
lön vilka i praktiken är tvungna att ha tjänstebil förordar utskottet att nu
gällande jämkningsgrund skall gälla även vid tillämpningen av det nya
systemet om det är uppenbart att förmånstagaren disponerar en väsentligt
större bil än han eljest skulle ha haft. Det anförda bör med anledning av
motion Skll8 yrkande 2 ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:118 yrkande 1 och med
anledning av propositionen och motion 1986/87:Skll8 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Lagförslagen (morn. 11)

7. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m) och Karl-Anders Petersson (c) anser — under förutsättning av avslag på
reservation 1 - att utskottet under mom. 11 bort hemställa

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt
med den ändring som föranleds av reservationerna 5 och 6 antar
dels det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) med den ändring att den föreslagna
nya lydelsen av punkt 4 av anvisningarna till 33 § utgår
dels det av utskottet i bilaga framlagda förslaget till lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272)

SkU 1986/87:9

Av utskottet framlagt
Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 8 § uppbördslagen (1953: 272)' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

8 §2

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant
inkomst naturaförmån i form
av kost, bostad eller bil skall preliminär
A-skatt beräknas efter de
nämnda inkomstförmånernas sammanlagda
värde.

Riksskatteverket fastställer de
värden, som kost och bostad skall
anses äga genomsnittligt inom riket
vid tillämpning av denna lag.
Nämnda värden skall anges i skattetabellerna.

Värdet av bilförmån skall vid tilllämpningen
av första stycket beräknas
enligt fjärde—tionde styckena
— utom sjätte stycket andra meningen
- av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen (1928:370).

Föreligger fall som avses i elfte
stycket av anvisningarna till 42 §
kommunalskattelagen får lokal skattemyndighet
bestämma att värdet av
bilförmån beräknas till annat belopp
än som följer av tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1974:771.

gotab Stockholm 1986 11928

Riksskatteverket fastställer de
värden, som i första stycket angivna
naturaförmåner skola anses
äga genomsnittligt inom riket vid
tillämpning av denna lag. Nämnda
värden skola angivas i skattetabellerna.

SkU 1986/87:9
Bilaga