Skatteutskottets betänkande
1986/87:29

om vissa beskattningsfrågor rörande jord- och

Sk°Ssbruk ^986/87:29

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet olika motioner rörande beskattningen
av jord- och skogsbruk. Utskottet avstyrker motionerna.

Till betänkandet har fogats åtta reservationer rörande bl.a. skogsvårdsavgiften
och skogskontoreglerna.

Motionerna

1986/87:Sk331 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till förändrade regler för skogskonto enligt vad som
anförts i motionen.

1986/87:Sk356 av Birger Rosqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förkortning av
avskrivningstiden för investering i skogsbilväg.

1986/87:Sk374 av Gösta Andersson (c) och Agne Hansson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att avskaffa skogsvårdsavgiften fr.o.m. den 1 juli 1987.

1986/87:Sk383 av Bertil Danielsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att skogsavdrag vid rationaliseringsförvärv ökas
till 75 % av skogens och skogsmarkens värde på rationaliseringsfastigheten,

2. att riksdagen beslutar att vid rationaliseringsavyttring skall ett särskilt
avdrag på 20000 kr. vid realisationsvinstbeskattningen införas.

1986/87:Sk385 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att medge
direktavskrivning vid inköp av reservelverk inom jordbruket.

1986/87:Sk397 av Agne Hansson (c) och Gösta Andersson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att hemställa hos regeringen om åtgärder så att de
skattemässiga avskrivningsreglerna vid byggande av skogsbilvägar och för
täckdikningsåtgärder förbättras i linje mad vad som anförts i motionen.

1986/87:Sk410 av Arne Svensson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
uttag från skogskonto för visst beskattningsår får ske under samma tidsperiod
som insättning på dylikt konto, alltså fram till den dag då den skattskyldige
skall ha avlämnat sin självdeklaration för det gångna året.

1 Riksdagen 1986/87. ösarn!. Nr29

1986/87:Sk419 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) vari - såvitt nu är i fråga
— yrkas

1. att riksdagen beslutar att skogsvårdsavgiften fr. o. m. den 1 juli 1987
skall tas ut med 0,3 % av skogsbruksvärdet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts i syfte att
förbereda en avveckling av skogsvårdsavgiften,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avdrag vid beskattningen för byggande av skogsbilväg
och vid skogsdikning,

4. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 9 § skogskontolagen
(1954:142) som föreslagits i motionen med ikraftträdande den 1 juli 1987.

1986/87:Sk428 av Anna Wohlin-Andersson och Marianne Karlsson (c) vari -såvitt nu är i fråga - yrkas

1. att riksdagen beslutar att avskaffa skogsvårdsavgiften.

1986/87:Sk444 av Nils G. Åsling (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
avsättning till skogskonto skattefritt skall få disponeras för investeringar i
jord- och skogsbruk inom stödområde A och B.

1986/87:Sk445 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående avdragsrätt
för markägare som vårdar det öppna kulturlandskapet, och att en
särskild uppföljning görs i de tre Smålandslänen.

1986/87:Sk454 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att skogsvårdsavgiften skall upphörafr.o.m. 30 juni 1987.

Gällande bestämmelser m.m.

Skogskonto

Enligt skogskontolagen (1954:142) kan fysisk person och dödsbo erhålla
uppskov vid inkomsttaxeringen för en viss del av beskattningsårets skogsintäkter
under förutsättning att motsvarande belopp sätts in på konto i bank.
Vid omfattande skador på skogen kan fr.o.m. 1983 års taxering uppskov i
vissa fall medges under 20 år för belopp som satts in på särskilt skogsskadekonto
(prop. 1981/82:182, SkU 68).

Uppskov kunde tidigare normalt medges med högst 60 % av köpeskillingen
för sålda rotposter och 40 % av köpeskillingen för leveransvirke och
saluvärdet av uttag till egen rörelse. Om en avverkning måste tidigareläggas
på grund av skador på skogen fick fr.o.m. 1979 års taxering insättning ske
med högst 80 resp. 50 %. Särskilda procentsatser har också gällt för vissa
skogslikvider i samband med jorddelningsförrättningar.

Genom en tillfällig lagstiftning våren 1986 (prop. 1985/86:150, SkU 50)
gäller en högsta insättningsnivå på 90 resp. 70 % vid 1987-1989 års
taxeringar. Höjningen ingick som ett led i olika åtgärder för att på kort sikt
bidra till en högre och mer stabil avverkningsnivå.

Insättning på skogskonto för ett visst beskattningsår får göras senast den
dag då självdeklarationen för beskattningsåret skall vara avlämnad. Ett uttag

SkU 1986/87:29

från skogskontot hänförs alltid till det beskattningsår under vilket uttaget
sker. Reglerna innebär också att medel som innestår på ett skogskonto inte
kan överföras från en bank till en annan utan att tas upp till beskattning.

I sitt nyssnämnda betänkande SkU 1985/86:50 anförde utskottet bl.a.
följande (s. 57):

Utskottet kan konstatera att bred enighet råder om det grundläggande syftet
att stimulera de enskilda skogsägarna till ökade avverkningar. En sådan
ökning bör enligt utskottets uppfattning komma till stånd snarast möjligt, och
detta syfte tillgodoses bäst med tillfälliga regler på sätt som föreslås i
propositionen.

Att insättningsmöjligheterna utökas bör enligt utskottets mening inte
föranleda att uppskovstiden förlängs. En uppskovstid på 10 år måste i
allmänhet anses tillräcklig, och en förlängning av denna löptid ger inte den
stimulanseffekt på avverkningarna som avses i propositionen.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och
avstyrker motionerna i dessa delar.

Motionerna 571 och 578 innehåller också ett yrkande (yrkande 4 resp.
yrkande 5) om att ett belopp som innestår på skogskonto skall kunna
överföras från en bank till en annan utan att några skattekonsekvenser skall
behöva inträffa. Motionärerna yrkar omedelbara ändringar av reglerna i
detta hänseende.

Som utskottet anförde vid sin prövning av samma fråga tidigare år (SkU
1985/86:27) har de aktuella reglerna fått sin utformning av kontrolltekniska
och andra administrativa skäl. Utskottet vill inte bestrida att detaljutformningen
av skogskontolagstiftningen numera i vissa delar kan framstå som
onödigt detaljerad eller att den kan behöva ses över för att man skall kunna
åstadkomma en större smidighet. Utskottet finner emellertid - nu liksom
tidigare - att frågan om en översyn av de nu aktuella reglerna lämpligen bör
anstå i avvaktan på kommande ställningstaganden till beskattningens
allmänna utformning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna
också i denna del.

Tidigare samma år avstyrkte utskottet av motsvarande skäl att uttag från
skogskonto för ett visst beskattningsår skall kunna medges fram till den sista
dag då självdeklarationen skall avlämnas (SkU 1985/86:27).

Skogsvårdsavgiften

Skogsvårdsavgift utgår med 0,8 % av en fastighets taxerade skogsbruksvärde.
Avgiften, som är avdragsgill vid taxeringen, är avsedd att finansiera vissa
statliga åtgärder på det skogliga området.

Riksdagens skogspolitiska beslut 1979 (prop. 1978/79:110, JoU 1978/
79:30) innebar bl.a. att skogsbruket i princip skulle vara självfinansierat. I
samband därmed höjdes skogsvårdsavgiften från 0,9 till 3 %c (SkU 1978/
79:49). Höjningen motiverades med att skogsägarna i större utsträckning
borde medverka i finansieringen av vissa statliga åtgärder på det skogliga
området. I propositionen framhölls att skogsvårdsavgiften huvudsakligen
borde användas för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket som
sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan få del av dem. Här avsågs
sådana områden som forsknings- och utvecklingsarbete, information, utredningsarbete,
översiktliga skogsinventeringar, bidrag som är tillgängliga för
alla skogsägare m.m. Vidare framhölls att dessa principer tillämpats när

SkU 1986/87:29

medel beräknats för olika ändamål men att någon exakt redovisning inte varit
möjlig. Utskottet, som godtog dessa uttalanden, tillstyrkte propositionen.

I samband med att avgiften år 1983 fastställdes till 0,8 % anförde
skatteutskottet (SkU 1983/84:12):

Som framgår av propositionen skall skogsvårdsavgiftsmedlen användas för
sådana ändamål som är till gagn för skogsbruket som sådant eller på sådant
sätt att alla skogsbrukare kan dra nytta av dem. Avgiften betraktas som
skogsägarnas bidrag till de allmänna insatserna i vid mening för det svenska
skogsbruket. Detta skall i princip vara självfinansierat. Utskottet instämmer
i departementschefens bedömning att den nuvarande avgiften inte är
tillräcklig för detta ändamål. Att skogsvårdsavgiften under senare tid
finansierat vissa insatser för skogsbruket med regionalpolitiska inslag ändrar
inte denna bedömning. Härtill kommer att avgiften, som är avdragsgill vid
inkomsttaxeringen, för de flesta skogsägare torde ha begränsad ekonomisk
betydelse.

Vid senare års prövning av motionsyrkanden om sänkning eller slopande av
skogsvårdsavgiften har utskottet (senast SkU 1985/86:50) ansett sig sakna
anledning att frånträda den uppfattning som utskottet tidigare givit uttryck åt
och avstyrkt motionerna. Samtidigt har utskottet hänvisat till att jordbruksutskottet
tillstyrkt regeringens förslag om anslag till skogliga åtgärder.

Våren 1986 prövade utskottet också ett förslag från regeringen om att
införa ett minimibelopp för skogsvårdsavgiften. Utskottet avstyrkte omedelbara
åtgärder i denna riktning och begärde i stället att frågan skulle prövas
mera långsiktigt i samband med den pågående översynen av skogbrukets
strukturproblem.

För budgetåret 1987/88 beräknas skogsvårdsavgiften till 420 milj.kr.

I prop. 1986/87:100 bil. 11 D Skogsbruk har regeringen föreslagit ett anslag
på 592,5 milj.kr. för budgetåret 1987/88. Dessa frågor behandlas i jordbruksutskottets
betänkande JoU 1986/87:16.

Skogsbilvägar m.m.

Markanläggningar får enligt gällande regler skrivas av med 5 % av tre
fjärdedelar av anskaffningsvärdet. Värdeminskningen av skogsvägar och
täckdiken beräknas dock till 10 % av hela anskaffningsvärdet. Tillfälliga
markanläggningar och kostnader för skogsdikning får skrivas av omgående.
Reglerna fick sin nuvarande utformning 1982 med verkan fr.o.m. 1984 års
taxering (prop. 1981/82:182. SkU 68).

Vid sin behandling av ett motionsyrkande om en omedelbar avdragsrätt
för investeringar i skogsvägar anförde utskottet förra året (SkU 1985/86:50 s.
59):

Utskottet vill framhålla att kostnader för tillfälliga vägar i samband med
skogsdrivningar redan anses som på en gång avdragsgilla kostnader och att
kostnader för anläggning av basvägar får dras av på 10 år genom årliga
värdeminskningsavdrag. Att medge omedelbart avdrag för varaktiga investeringar
av den sistnämnda typen strider mot de generella principer som
tillämpas vid beskattningen och mot de grunder som gäller i fråga om de
särskilda reglerna för markanläggningar. Utskottet finner inte skäl att nu
ompröva dessa regler och avstyrker också det nu aktuella yrkandet.

SkU 1986/87:29

Reservelverk

SkU 1986/87:29

Utgifter för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier dras i regel av genom årliga värdeminskningsavdrag
enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning eller restvärdeavskrivning.
Om livslängden hos inventarierna kan beräknas uppgå till högst
tre år (s.k. korttidsinventarier) får hela anskaffningskostnaden dras av på en
gång.

Vid sin behandling av frågan om direktavskrivning för reservelverk inom
jordbruket anförde utskottet följande (SkU 1985/86:28):

Ett reservelverk torde regelmässigt vara av den beskaffenheten att det kan
skrivas av enligt de för maskiner och inventarier gällande bestämmelserna.
Det innebär i princip att avskrivning kan ske med 51 % av anskaffningsvärdet
redan under de två första åren och att elverket kan vara helt avskrivet efter
fem beskattningsår om beskattningsåret omfattar tolv månader. Enligt
utskottets mening torde en sådan avskrivningstakt vara tillräcklig för att
kompenserna värdeminskningen, och utskottet avstyrker därför motionen.

Vård av kulturlandskap

Utskottet har i olika sammanhang uttalat att kulturella och andra allmännyttiga
ändamål bör främjas på annat sätt än genom avdrag vid beskattningen.
När det gäller kulturvårdande insatser för att vidmakthålla ett öppet
kulturlandskap bör dock framhållas att en lantbrukare enligt gällande regler
är berättigad till avdrag för samtliga omkostnader för att bevara jordbruksfastigheten
i sitt tidigare skick. Detta gäller även i fråga om kulturvårdande
åtgärder för att behålla öppna ängs- och hagmarker.

Strukturrationalisering

Fysiska personer har under sin innehavstid rätt till skogsavdrag med
sammanlagt högst 50 % av skogens anskaffningsvärde. Vid den årliga
taxeringen medges normalt avdrag med högst 50 % av den avdragsgrundande
skogsintäkten, varmed förstås ett belopp som motsvarar summan av
intäkterna för upplåten avverkningsrätt och 60 % av intäkterna för avyttrade
skogsprodukter. I samband med rationaliseringsförvärv är dock avdrag
medgivet med ett belopp som motsvarar hela den avdragsgrundande
skogsintäkten, dock högst 50 % av anskaffningsvärdet för rationaliseringsförvärvet.

Om en fastighet eller fastighetsdel avyttras såsom ett led i jord- eller
skogsbrukets rationalisering jämställs detta med en vanlig försäljning. Vid
realisationsvinstberäkningen gäller dock en 5 000-kronorsgräns. Reglerna
innebär bl.a. att realisationsvinsten inte skall tas upp till högre belopp än som
motsvarar den del av ersättningen i pengar som överstiger 5 000 kr.

I sitt betänkande SkU 1985/86:7 prövade utskottet en motion om att öka
möjligheterna till skogsavdrag i samband med rationaliseringsförvärv från 50
% till 75 % av skogens anskaffningsvärde och om ett införande av ett särskilt
avdrag på 20 000 kr. vid beräkningen av realisationsvinst vid sådana
överlåtelser.

Utskottet konstaterade att yrkandena överensstämde med de förslag i
dessa hänseenden som lades fram i betänkandet (SOU 1983:71) Bättre
struktur i jord- och skogsbruk. Med hänvisning till att strukturutredningens
förslag var föremål för regeringens prövning fann utskottet att någon åtgärd
med anledning av den då aktuella motionen inte var påkallad. Utskottet
avstyrkte således motionen.

Utskottet

Skogskonto

Reglerna om skogskonto innebär att en fysisk person eller ett dödsbo har rätt
till uppskov med beskattningen av en del av skogsintäkterna under beskattningsåret
under förutsättning att motsvarande belopp sätts in på konto i
bank. Uppskovstiden är högst 10 år eller - vid avverkningar på grund av
omfattande skador på skogen - högst 20 år. Uppskov kunde tidigare medges
med högst 60 % av köpeskillingen för försålda rotposter och 40 % av
köpeskillingen för leveransvirke m.m. Vid 1987-1989 års taxering gäller en
högsta insättningsnivå på 90 resp. 70 %.

I motion Sk331 yrkar Gudrun Norberg m.fl. (fp) att uppskovstiden
förlängs till 15 år med en avtrappning av uppskovsbeloppet under de sista fem
åren.

Ett motsvarande yrkande prövades förra året i samband med beslutet om
att tillfälligt höja insättningsnivån. Utskottet anförde att det förhållandet att
insättningsmöjligheterna utökades inte borde föranleda att uppskovstiden
förlängdes. Utskottet fann också att en uppskovstid på 10 år i allmänhet
måste anses tillräcklig och att en förlängning av denna löptid inte skulle ge
den stimulanseffekt på avverkningarna som var syftet med den tillfälliga
höjningen av insättningsnivån. Utskottet vidhåller denna uppfattning och
avstyrker således motion Sk331.

Motion Sk419 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) innehåller ett yrkande
(yrkande 4) om omedelbar ändring av reglerna så att ett belopp som innestår
på skogskonto skall kunna överföras från en bank till en annan utan att några
skattekonsekvenser skall behöva inträffa.

Utskottet har vid sin tidigare behandling av denna fråga framhållit att de
aktuella reglerna har fått sin nuvarande utformning av kontrolltekniska och
andra administrativa skäl. Utskottet har inte förnekat att utformningen av
skogskontolagstiftningen numera i vissa delar kan framstå som onödigt
detaljerad eller att den kan behöva ses över för att man skall kunna
åstadkomma en större smidighet. Med hänvisning till att frågan om en
översyn av reglerna lämpligen bör anstå i avvaktan på kommande ställningstaganden
till beskattningens allmänna utformning har utskottet emellertid
avstyrkt de då aktuella yrkandena.

I den nu ifrågavarande motionen åberopas inga nya omständigheter som
bör föranleda ett ändrat ställningstagande i denna fråga. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motion Sk419 yrkande 4.

SkU 1986/87:29

Arne Svensson (m) yrkar i motion Sk410 att uttag från skogskonto för ett
visst år skall få göras t.o.m. den dag då självdeklaration skall avlämnas för
beskattningsåret.

Vad utskottet nyss anfört gäller också i fråga om det nu aktuella yrkandet.
Utskottet avstyrker således också denna motion.

I motion Sk444 yrkar Nils G. Åsling (c) att ett skogskonto skall få disponeras
skattefritt för investeringar i jord- eller skogsbruk inom stödområde A eller
B.

Gällande regler innehåller inte några begränsningar rörande användningen
av medel som innestår på skogskonto. Belopp som tas ut från kontot skall
tas upp till beskattning, och för de kostnader som den skattskyldige kan ha
erlagt för dessa medel medges avdrag i vanlig ordning. Att ändra reglerna så
som yrkas i motionen skulle ligga helt vid sidan av syftet med reglerna och
också strida mot utskottets uppfattning att en regional differentiering av
skattesystemet bör undvikas. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motion
Sk444.

Skogvårdsavgiften

I motionerna Sk374 av Gösta Andersson (c) och Agne Hansson (c), Sk454 av
Karl Erik Olsson m.fl. (c) och Sk428 (yrkande 1) av Anna Wohlin-Andersson
och Marianne Karlsson (c) yrkas att skogsvårdsavgiften avskaffas, medan
Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) i motion Sk419 (yrkandena 1 och 2) yrkar
att avgiften sänks från 0,8 till 0,3 % fr.o.m. den 1 juli 1987 och att en
arbetsgrupp tillsätts för att förbereda en fullständig avveckling av avgiften.

Utskottet har vid upprepade tillfällen avstyrkt likartade yrkanden. Bakgrunden
till utskottets ställningstagande är uppfattningen att skogsbruket i
princip bör vara självfinansierat och att skogsvårdsavgiften skall ses som
skogsägarnas bidrag till de allmänna insatserna i vid mening för skogsbruket.
Med tanke på de anslag som utgår för skogliga åtgärder av olika slag framstår
det nuvarande avgiftsuttaget som väl avvägt. Som utskottet framhållit
tidigare år torde avgiften, som är avdragsgill vid taxeringen, för övrigt ha
begränsad ekonomisk betydelse för de flesta skogsägarna. Utskottet vidhåller
således sin tidigare uppfattning i denna fråga och avstyrker motionerna.

Skogsbilvägar m. m.

I motionerna Sk356 av Birger Rosqvist (s) och Sk397 av Agne Hansson och
Gösta Andersson (c) yrkas att avskrivningstiden för skogsbilvägar skall
förkortas. Yrkandet i den sistnämnda motionen avser även täckdikningar.
Vidare yrkas i motion Sk419 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) - yrkande
3 — att kostnader för skogsbilvägar och skogsdikningar skall anses som
omedelbart avdragsgilla.

Av den tidigare redogörelsen framgår att avdragsreglerna för anläggningar
av detta slag är väsentligt gynnsammare än för markanläggningar i allmänhet.
Kostnader för tillfälliga vägar i samband med skogsdrivningar och
kostnader för skogsdikning får dras av på en gång, och andra kostnader av
ifrågavarande slag får dras av i sin helhet på tio år. Att utvidga avdragsmöjlig -

SkU 1986/87:29

heterna ytterligare skulle - såsom utskottet funnit vid tidigare års prövning
av motsvarande frågor — strida mot de generella principer som tillämpas vid
beskattningen. Utskottet finner inte skäl att ompröva sina tidigare ställningstaganden
i dessa hänseenden utan avstyrker de aktuella motionsyrkandena.

Reservelverk

I motion Sk385 yrkar Gudrun Norberg (fp) yrkas att kostnader för att
anskaffa reservelverk inom jordbruket skall få dras av på en gång.

Som utskottet anfört vid sin prövning av denna fråga tidigare år torde ett
reservelverk regelmässigt vara av den beskaffenheten att det kan skrivas av
enligt de för maskiner och inventarier gällande bestämmelserna. Detta
innebär i princip att 51 % av anskaffningsvärdet kan skrivas av redan under
de två första åren och att elverket kan vara helt avskrivet på fem år. Utskottet
vidhåller sin uppfattning att en sådan avskrivningstakt torde vara tillräcklig
för att kompensera värdeminskningen och avstyrker därför motionen.

Vård av kulturlandskap

I motion Sk445 yrkar Göte Jonsson m.fl. (m) att särskilda avdragsmöjligheter
tillskapas för markägare som vårdar ett öppet kulturlandskap.

Sådana kulturvårdande insatser som att behålla öppna ängs- och hagmarker
torde i allmänhet kunna hänföras till åtgärder för att bevara jordbruksfastigheten
i sitt tidigare skick, och kostnader av detta slag är normalt sett
avdragsgilla vid beskattningen. Att därutöver införa en särskild rätt till
avdrag för kulturvård skulle strida mot utskottets uttalanden i olika
sammanhang om att kulturella och andra allmännyttiga ändamål bör främjas
på annat sätt än genom en rätt till avdrag vid beskattningen. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionen.

Strukturrationalisering

Om en fastighet eller fastighetsdel avyttras såsom ett led i jord- eller
skogsbrukets rationalisering jämställs detta med en vanlig försäljning. Vid
realisationsvinstberäkningen gäller dock en 5 000-kronorsgräns. Reglerna
innebär bl.a. att realisationsvinsten icke skall tas upp till högre belopp än som
motsvarar den del av ersättningen i pengar som överstiger 5 000 kr.

I motion Sk383 begär Bertil Danielsson (m) att utrymmet för fysiska
personers skogsavdrag vid rationaliseringsförvärv ökas från nuvarande 50 %
till 75 % av skogens anskaffningsvärde. Han anser också att man - för att

SkU 1986/87:29

underlätta fastighetsöverlåtelser som utgör led i jord- eller skogsbrukets yttre
rationalisering - bör införa ett särskilt avdrag om 20 000 kr. vid beräkning av
realisationsvinst till följd av sådana överlåtelser.

Hösten 1985 avstyrkte utskottet ett likartat yrkande med hänvisning till att
ett förslag av samma innebörd lagts fram av strukturutredningen, vars
betänkande var föremål för regeringens prövning. Enligt vad utskottet
inhämtat sammanhänger de frågor som tagits upp i strukturutredningens
betänkande med de problem som behandlas av kommittén (Ju 1977:07) om
ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m., som nu avlämnat sitt slutbetänkande
(SOU 1987:2) Dödsbodelägande och samägande av jordbruksfastighet
m.m.

Utskottet utgår från att de nu aktuella frågorna kommer att prövas av
regeringen i en nära framtid. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande löptiden för skogskonto
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sk331,

2. beträffande överföring av skogskonto till annan bank
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sk419 yrkande 4,

3. beträffande uttag från skogskonto efter beskattningsårets utgång
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sk410,

4. beträffande skogskonton inom stödområden
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sk444,

5. beträffande skogsvärdsavgiften

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sk374,1986/87:Sk428 yrkande
1, 1986/87:Sk454 och 1986/87:Sk419 yrkandena 1 och 2,

6. beträffande skogsbilvägar

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Sk356,1986/87:Sk397 i denna
del och 1986/87:Sk419 yrkande 3 i denna del,

7. beträffande skogsdikning

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sk419 yrkande 3 i denna del,

8. beträffande täckdikningar

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sk397 i denna del,

9. beträffande reservelverk

att riksdagen avslår motion 1986/87:Sk385,

10. beträffande vård av kulturlandskap
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sk445,

11. beträffande strukturrationalisering
att riksdagen avslår motion 1986/87:Sk383.

Stockholm den 17 mars 1987
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

SkU 1986/87:29

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s),
Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Anita
Johansson (s), Lars Hedfors (s), Karl Björzén (m), Bruno Poromaa (s),
Karl-Anders Petersson (c), Gunnar Nilsson (s), Leif Olsson (fp) Paul
Lestander (vpk) och Karl-Gösta Svenson (m).

Reservationer

Löptiden för skogskonto (mom. 1)

1. Kjell Johansson (fp) och Leif Olsson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Ett
motsvarande” och slutar med ”motion Sk331.” bort ha följande lydelse:
Skogsbruk är en näring som kräver en mycket långsiktig planering och där
moderna avverkningsmetoder innebär större avverkningar vid ett och
samma tillfälle men med längre tidsintervaller. Detta leder till att en
förlängning av uppskovstiden framstår som önskvärd. Med den nuvarande
förhöjda nivån för insättningarna framstår en förlängning än mer angelägen.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionen.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sk331 hos regeringen
begär förslag till förlängning av uppskovstiden på skogskonto till 15 år
i enlighet med vad som anförs i motionen.

Överföring av skogskonto till annan bank (mom. 2)

2. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Karl Björzén (m), Leif
Olsson (fp), Paul Lestander (vpk) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”Sk419 yrkande 4.” bort ha följande lydelse:

De aktuella reglerna har ursprungligen motiverats av kontrolltekniska och
andra administrativa skäl, men lagstiftningen framstår numera som föråldrad
och stelbent.

I och för sig är det möj ligt att kommande ändringar av företagsbeskattningen
kan innebära att skogskonton inte längre behövs. Detta ligger emellertid
så långt i framtiden att det inte är rimligt att låta krav på detaljförbättringar
anstå.

De villkor som bankerna erbjuder insättarna i fråga om ränta, uttagsavgifter
och uppsägningsregler varierar. Bankerna har också möjlighet att ändra
villkoren från det ena året till det andra. Därtill kommer att kontoinnehavarna
kan ha även andra skäl för att vilja flytta sina skogskonton till en annan
bank. Enligt utskottets uppfattning torde den utveckling som ägt rum på det
administrativa området medge att detta önskemål tillgodoses utan att
kontrollen sätts åt sidan. Bankerna torde utan för lång tidsutdräkt lätt kunna
utforma erforderliga rutiner. Utskottet anser att regeringen skyndsamt bör
lägga fram förslag i frågan.

SkU 1986/87:29

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Sk419 yrkande 4 hos
regeringen begär förslag till sådana ändringar i reglerna om skogskonto
att en överföring av medel på konto i en bank till en annan bank inte '
skall medföra att medlen genast tas upp som intäkt av skogsbruk.

Uttag från skogskonto efter beskattningsårets utgång (mom.

3. Knut Wachtmeister, Karl Björzén och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Vad
utskottet” och slutar med ”denna motion.” bort ha följande lydelse:

Att insättning på skogskonto får ske ända fram till den dag då självdeklarationen
får avlämnas innebär att skogsägaren har möjlighet att först göra en
samlad bedömning av årets resultat. För skogsägaren kan det ofta föreligga
ett motsvarande behov av en samlad ekonomisk bedömning i fråga om
eventuella uttag från skogskontot. Som anförs i motionen är det helt logiskt
att uttag från skogskonto får göras efter beskattningsårets utgång under
samma tidsperiod som insättning. Med hänsyn härtill bör riksdagen begära
att regeringen skyndsamt lägger fram förslag i den riktning som anges i
motion Sk410.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Sk410 hos regeringen
begär skyndsamt förslag till ändring av skogskontoreglerna av
innebörd att uttag från skogskonto för visst beskattningsår får göras
t.o.m. den dag då självdeklaration senast skall avlämnas.

Skogsvårdsavgiften (mom. 5)

4. Knut Wachtmeister, Karl Björzén och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avstyrker motionerna.” bort ha följande lydelse:
Skogsvårdsavgiften utgör för närvarande 0,8 % av skogsbruksvärdet.
Intäkterna av denna går delvis till att finansiera för skogsbruket gemensamma
angelägenheter. Merparten utgör emellertid numera en extra skatt som
går till att allmänt finansiera statens utgifter. Enligt utskottets uppfattning är
det otillfredsställande att skogsvårdsavgiften alltmer kommit att utvecklas till
en skatt och att den i sin nuvarande utformning kan medverka till en
ekonomisk omfördelning mellan olika skogsägarkategorier eller regioner.
Avgiften bör uteslutande användas för insatser som kommer hela skogsbruket
till del. Någon utdebitering därutöver bör inte förekomma.

Som yrkas i motion Sk419 bör skogsvårdsavgiften i ett första steg sänkas till
0,3 % av skogsbruksvärdet.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sk419 yrkandena 1 och 2
och med anledning av motionerna 1986/87:Sk374, 1986/87:Sk428
yrkande 1 och 1986/87:Sk454

a) antar följande

SkU 1986/87:29

Förslag till SkU 1986/87:29

Lagom ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom förskrivs att 1 § lagen (
nedan angivna lydelse.

Nuvarande" lydelse

1 §

Den, för vilken vid taxering till
kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig
inkomst upptagits garantibelopp
för jordbruksfastighet, som
vid fastighetstaxering åsatts delvardet
skogbruksvärde, skall betala
skogsvårdsavgift Avgiften utgör för
varje beskattningsår älla promille av
skogsbruksvärdet.

Har garantibeloppet

Skogsvårdsavgift h

■:324) om skogsvårdsavgift skall ha

Reservanternas förslag

Den. för vilken vid taxering till
kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig
inkomst upptagits garantibelopp
för jordbruksfastighet, som
vid fastighetstaxering åsatts delvärdet
skogbruksvärde, skall betala
skogsvårdsavgift. Avgiften utgör för
varje beskattningsår tre promille av
skogsbruksvärdet,
kogsvårdsavgift jämkas,
ela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgift på grund av 1987 och tidigare års taxering. I
fråga om 1988 års taxering utgör promilletalet 5,5.

b) hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts med syfte att
förbereda en avveckling av skogsvårdsavgiften.

5. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avstyrker motionerna.” bort ha följande lydelse:
Reglerna för skogsvårdsavgiftens användning har successivt ändrats.
Genom 1979 års skogspolitiska beslut fastslogs att avgiftsmedlen i huvudsak
borde användas antingen för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket
eller på ett sådant sätt att åtgärderna kommer skogsägarna till godo. I
samband med att avvgiftsuttaget på hösten 1983 höjdes till 0,8 % frångick
man denna princip. Medlen från skogsvårdsavgiften kan numera användas
för att finansiera alla skogliga stöd, alltså även bidrag av rent regionalpolitisk
karaktär. Skogsbruket har härigenom kommit att bli den enda näringsgren
som själv får stå för det regionalpolitiska stödet till näringen. En sådan
särbehandling av skogsbruket är enligt utskottets mening inte motiverad. En
inte oväsentlig del av avgiftsuttaget torde för övrigt gå direkt till statskassan
som en skatt.

När skogsvårdsavgiften utgjorde 0,09 % av ett skogsbruksvärde som låg
betydligt lägre än vad det gör i dag gjorde sig kraven på att avgiften skulle slå
någorlunda rättvist och tas ut efter bärkraft gällande med mindre styrka än
nu. Avgiften är i dag en pålaga av stor ekonomisk betydelse. En avgift på
0,8 % kan betyda att mellan hälften och en tredjedel av nettot av en lämplig

årlig avverkning går till att betala avgiften. Kraven på ett rättvist uttag har
därför skärpts. Som det nu är gynnas en skogsägare med ett dåligt
skogsbestånd på bekostnad av den som har en välskött fastighet och till följd
därav ett högt skogsbruksvärde.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Sk374, Sk428 och Sk454.
Härigenom tillgodoses i princip även motion Sk419 yrkandena 1 och 2.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Sk374, 1986/
87:Sk428 och 1986/87:Sk454 samt med anledning av motion 1986/
87:Sk419 yrkandena 1 och 2 antar följande

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift skall
upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgift på grund av 1988 och tidigare års taxering. I
fråga om 1988 års taxering utgör promilletalet 4.

Skogsbilvägar (morn. 6)

6. Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Karl Björzén (m), Karl-Anders
Petersson (c) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Av den”
och slutar på s. 8 med ”aktuella motionsyrkandena.” bort ha följande
lydelse:

Enighet råder om att avverkningsvolymen i den svenska skogen bör höjas.
En åtgärd, bland andra, som enligt utskottets mening skulle kunna få en
positiv effekt på skogsavverkningen är att förbättra avdragsmöjligheterna i
samband med byggande av skogsvägar. Vägkostnaderna har under senare år
alltmer fått karaktär av avverkningskostnader. Någon anledning att fördela
dessa på så lång tid som tio år föreligger enligt utskottets mening inte. Ett
omedelbart avdrag för dessa kostnader eller en förkortning av avskrivningstiden
skulle innebära att det hinder som vägkostnaderna i många fall kan
innebära mot att en avverkning kommer till stånd till väsentlig del undanröjs.
Enligt utskottets mening bör regeringen snarast lägga fram förslag om en
ändring av reglerna i detta hänseende.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1986/87 :Sk356, 1986/
87:Sk397 i denna del och 1986/87:Sk419 yrkande 3 i denna del hos
regeringen begär skyndsamt förslag om förbättrade möjligheter till
avdrag för skogsvägar.

SkU 1986/87:29

Reservelverk (mom. 9)

7. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Karl-Anders Petersson (c) och Leif
Olsson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande sorn på s. 8 börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”därför motionen.” bort ha följande lydelse:
Utskottet har förståelse för de i motionen framförda synpunkterna.
Genom att medge direktavskrivning stimulerar man intresset för installation
av reservelverk, och detta i sin tur medför ökad beredskap mot de
strömavbrott som under senare tid inneburit stora bekymmer för jordbruket.
Ett ökat intresse för reservelverk bör också ge utslag i form av ökad
industrisysselsättning. Vidare undanröjer en direktavskrivning den tveksamhet
som i vissa fall kan råda beträffande frågan om ett reservelverk i
avskrivningshänseende är att hänföra till byggnad eller inventarium. Utskottet
tillstyrker således att reservelverk i avskrivningshänseende hänförs till
korttidsinventarium.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Sk385 som sin mening
ger regeringen till känna att reservelverk i jordbruk bör hänföras till
korttidsinventarium i avskrivningshänseende och att förslag av den
innebörden bör föreläggas riksdagen.

Strukturrationalisering (mom. 11)

8. Knut Wachtmeister, Karl Björzén och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Hosten
1985” och slutar med ”utskottet motionen.” bort ha följande lydelse:
Strukturutredningens förslag är välgrundat och kännetecknas av att
fastighetsägarna stimuleras att själva ta initiativ till strukturförbättringar.
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att de hinder som skattelagstiftningen
i vissa fall uppställer mot rationaliseringar av detta slag så snart
som möjligt undanröjs. Det bör också framhållas att det skattebortfall som
kan bli följden av de aktuella förslagen är försumbart. Utskottet anser därför
att regeringen skyndsamt bör lägga fram förslag till sådan ändring av
skattereglerna som yrkas i motion Sk383.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1986/87:Sk383 hos regeringen
begär skyndsamt förslag till sådan ändring av skattereglerna i
samband med strukturrationalisering som anges i motionen.

SkU 1986/87:29

Särskilda yttranden

SkU 1986/87:29

Skogsvårdsavgiften (mom. 5)

1. Kjell Johansson och Leif Olsson (fp) anför:

Enligt de principer som ligger till grund för skogsvårdsavgiften skall
avgiftsmedlen användas för sådana ändamål som är till gagn för skogsbruket
som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan dra nytta av dem.
Avgiften betraktas som skogsägarnas bidrag till de allmänna insatserna i vid
mening för det svenska skogsbruket. Däri bör ingå inte bara gallring,
skogsbilvägar, plantering m.m. utan också åtgärder för att minska skadorna
från försurningen. Enligt vår mening motiverar de åtgärder som för
närvarande görs för skogsbruket i och för sig ett lägre avgiftsuttag än 0,8 %.
Av statsfinansiella skäl har vi emellertid avstått från att ställa yrkande om ett
lägre avgiftsuttag. Vi förutsätter dock att regeringen uppmärksammar frågan
och — när det visar sig möjligt - lägger fram förslag om en sänkning av
avgiften.

Skogsdikning (mom. 7)

2. Knut Wachtmeister, Karl Björzén och Karl-Gösta Svenson (m) anför:

Kostnader för skogsdikning är på grund av en särskild lagstiftning 1982 på en
gång avdragsgilla. Det yrkande härom som framställs i motion Sk419 är
således tillgodosett. Vi har således inte något särskilt yrkande i denna fråga.

gotab Stockholm 1987 12655