Skatteutskottets betänkande
1986/87:15

om lindring av församlingsskatt, vissa
inkomstskattefrågor, m. m. (prop. 1986/87:45, delvis) j^/87. j 5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1986/87:45 i vad avser församlingsskatt,
stipendier, existensminimiregler, ökade levnadskostnader för byggnads- och
anläggningsarbetare, extra avdrag för folkpensionärer och avdrag för
reparation och underhåll av annan fastighet. Utskottet tillstyrker propositionen
och avstyrker samtliga motioner som väckts med anledning av den.

Reservationer har avgivits av m- och fp-ledamöterna beträffande frågorna
om församlingsskatt och stipendier och av alla de borgerliga ledamöterna
beträffande avdrag för ökade levnadskostnader i vissa fall. Dessutom yrkar
m-ledamöterna ett tillkännagivande av riksdagen angående existensminimireglerna.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1986/87:45 att
riksdagen antar de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för
den som icke tillhör svenska kyrkan,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1986:473) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),

Dessutom föreslås en ändring i 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.
En annan ändring i samma paragraf föreslås i proposition 1986/87:48
om bostadspolitiken. Utskottet behandlar båda ändringsförslagen i betänkande
1986/87:16.

I propositionen föreslås en ändring av reglerna om nedsättning av församlingsskatten
för den som inte tillhör svenska kyrkan. Ändringen innebär att
kravet på mantalsskrivning i riket för att få skattelindring slopas.

Den tidsbegränsade lagstiftningen om skattefrihet för vissa stipendier
föreslås bli permanent.

I de s. k. existensminimireglerna föreslås en ändring så att nivån inte
påverkas av ändringar av barnbidraget utan helt följer utvecklingen av
konsumentprisindex.

Vidare föreslås fortsatt giltighet t. o.m. 1989 års taxering av den tillfälliga
bestämmelse som gör det möjligt för skattskyldiga som arbetar inom bygg- 1

1 Riksdagen 1986/87. 6 sami. Nr 15

nads- och anläggningsbranschen att få avdrag för ökade levnadskostnader
med schablonbelopp även efter två års arbete på samma plats.

Slutligen föreslås en följdändring av reglerna om extra avdrag för folkpensionärer
till de under våren beslutade ändringarna i inkomstbeskattningen
samt ett tekniskt tillägg till de bestämmelser i kommunalskattelagen
(1928:370) som begränsar rätten till avdrag för reparation och underhåll av
annan fastighet när statliga lån eller bidrag har beviljats.

Lagförslagen har - med uteslutande av lagförslaget om fastighetsskatten -följande lydelse.

SkU 1986/87:15

1 Förslag till

SkU 1986/87:15

Lag om ändring i lagen (1951: 691) om viss lindring i
skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten
för den som icke tillhör svenska kyrkan skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Sådan församlingsskatt enligt lagen
(1961:436) om församlingsstyrelse,
som efter kyrkofullmäktiges
beslut eller eljest debiteras efter
samma grunder som gälla för debitering
av kommunalskatt, skall påföras
den, som vid ingången av inkomståret
icke tillhörde svenska
kyrkan och som är mantalsskriven
här i riket för inkomståret, efter endast
trettio procent av det för debiteringen
bestämda beloppet.

Föreslagen lydelse

Sådan församlingsskatt enligt lagen
(1982:1052) om församlingar
och kyrkliga samfälligheter, som
efter kyrkofullmäktiges beslut eller
annars debiteras efter samma grunder
som gäller för debitering av
kommunalskatt, skall påföras den,
som vid ingången av inkomståret
inte tillhörde svenska kyrkan, efter
endast trettio procent av det för debiteringen
bestämda beloppet. Vad
nu sagts gäller också den som tillhörde
svenska kyrkan men inte varit
kyrkobokförd här i riket under
någon del av inkomståret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången i
fråga om församlingsskatt som påförs på grund av 1989 års taxering.

1 Senaste lydelse 1973:932.

2 Förslag till

SkU 1986/87:15

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att 25 § 2 morn., punkt 3 av anvisningarna till 33 §
samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen
(1928: 370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

25 §

2 morn.' Avdrag får icke göras för:

a) kostnad för ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring
å fastigheten,

b) kostnad för reparation och underhåll
som utförts i samband med
sådan ombyggnad för vilken genom
preliminärt eller slutligt beslut lån
eller bidrag beviljats enligt bostadsfinansieringsförordningen
(1974:
946). förordningen (1977:332) om
statligt stöd till energibesparande
åtgärder i bostadshus m. m., kungörelsen
(1974: 255) om tilläggslån till
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,
kungörelsen (1962: 538) om förbättringslån,
bostadslånekungörelsen
(1967: 552) eller ombyggnadslåneförordningen
för bostäder
(1986:693), till den del kostnaden
för reparation och underhåll tillsammans
med ombyggnadskostnaden
inte överstiger den i låne- eller
bidragsärendet godkända kostnaden,
samt kostnad för reparation
och underhåll för vilken bidrag har
beviljats enligt förordningen
(1983: 974) om statligt räntestöd vid
förbättring av bostadshus, till den
del kostnaden inte överstiger den i
bidragsärendet beräknade kostnaden,

c) kostnad för reparation och underhåll av sådan fastighet som ägs av tre

eller flera, antingen direkt eller indirekt genom handelsbolag, och som

inrymmer eller är avsedd att inrymma bostad i skilda lägenheter åt minst
tre delägare (andelshus), i den mån den på delägare belöpande delen av
kostnaden överstiger hans andel av tio procent av fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxeringsåret,

d) kostnad för underhåll av plantering eller trädgårdsland, i den mån
planteringen eller trädgårdslandet är att anse endast såsom tillbehör till
egen bostadslägenhet och användes företrädesvis för ägarens personliga
trevnad.

Kostnad för underhåll av plantering eller trädgårdsland i annat fall än
nyss sagts må ej avdragas till högre belopp än som motsvarar de uppgivna
intäkterna av planteringen eller trädgårdslandet.

1 Senaste lydelse 1983:972.

b) kostnad för reparation och underhåll
som utförts i samband med
sådan ombyggnad för vilken genom
preliminärt eller slutligt beslut lån
eller bidrag beviljats enligt bostadsfinansieringsförordningen
(1974:
946), förordningen (1977:332) om
statligt stöd till energibesparande
åtgärder i bostadshus m. m., kungörelsen
(1974: 255) om tilläggslån till
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,
kungörelsen (1962:538) om förbättringslån
eller bostadslånekungörelsen
(1967:552), till den del
kostnaden för reparation och underhåll
tillsammans med ombyggnadskostnaden
inte överstiger den i
låne- eller bidragsärendet godkända
kostnaden, samt kostnad för reparation
och underhåll för vilken bidrag
har beviljats enligt förordningen
(1983:974) om statligt räntestöd
vid förbättring av bostadshus, till
den del kostnaden inte överstiger
den i bidragsärendet beräknade
kostnaden.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

Anvisningar

till 33 §

3.2 Har skattskyldig i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten,
äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för
själva resan utan jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som den
skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund, att han vistas utom sin
vanliga verksamhetsort, såsom för hotellrum, ökad kostnad för föda osv.
Därest i tjänst, som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 32 §,
anvisats särskild ersättning för kostnaderna, får avdrag dock icke äga rum.
Hava jämlikt 25 § första stycket 3) taxeringslagen traktamentsersättningar
och andra ersättningar icke upptagits såsom intäkt, må ej heller de emot
ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

I första stycket avsedd ökning i
levnadskostnaden skall, där den
skattskyldige icke visar större ökning,
anses hava uppgått till ett belopp
motsvarande den ersättning
som av arbetsgivaren utgivits för
kostnadens täckande (traktamente),
dock högst till belopp som i
enlighet med vad nedan i detta stycke
sägs motsvarar största normala
ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket
fastställer för varje kalenderår
ett belopp (normalbelopp)
motsvarande största normala
ökning i levnadskostnaden för
ett dygn. Har resan varit förenad
med övernattning skall den anses
hava varat det antal dygn som motsvarar
antalet övernattningar. Har
resan ägt rum utan samband med
övernattning skall såsom största
normala ökning i levnadskostnaden
räknas: fyra tiondels normalbelopp,
när förrättningen varat mer än tio
timmar i följd, samt två tiondels
normalbelopp, när förrättningen eljest
varat mer än fyra timmar i
följd. Omfattar vistelse på en och
samma ort längre tid än 15 dygn i
följd, skall från och med det sextonde
dygnet såsom största normala
ökning i levnadskostnaden
räknas sex tiondelar av normalbeloppet.
Vid 1984-1987 års taxeringar
skall för skattskyldig som vid
arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin

1 första stycket avsedd ökning i
levnadskostnaden skall, där den
skattskyldige icke visar större ökning,
anses hava uppgått till ett belopp
motsvarande den ersättning
som av arbetsgivaren utgivits för
kostnadens täckande (traktamente).
dock högst till belopp som i
enlighet med vad nedan i detta stycke
sägs motsvarar största normala
ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket
fastställer för vatje kalenderår
ett belopp (normalbelopp)
motsvarande största normala
ökning i levnadskostnaden för
ett dygn. Har resan varit förenad
med övernattning skall den anses
hava varat det antal dygn som motsvarar
antalet övernattningar. Har
resan ägt rum utan samband med
övernattning skall såsom största
normala ökning i levnadskostnaden
räknas: fyra tiondels normalbelopp,
när förrättningen varat mer än tio
timmar i följd, samt två tiondels
normalbelopp, när förrättningen eljest
varat mer än fyra timmar i
följd. Omfattar vistelse på en och
samma ort längre tid än 15 dygn i
följd, skall från och med det sextonde
dygnet såsom största normala
ökning i levnadskostnaden
räknas sex tiondelar av normalbeloppet.
Vid 1984-/989 års taxeringar
skall för skattskyldig som vid
arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin

2 Senaste lydelse 1985: 1017.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

arbetsplats förlagd till en och samma
ort utanför den vanliga verksamhetsorten
under längre tid än
två år för tid därefter såsom största
normala ökning i levnadskostnaden
anses ett belopp motsvarande den
del av normalbeloppet som avser
kost vid förrättning som pågått
längre tid än 15 dygn ökat med faktisk
kostnad för logi på arbetsorten.
Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen
i en och samma tjänst varit
större än avdrag som beräknats i
enlighet med vad nu sagts, skall utredningen
avse hans samtliga förrättningar
i nämnda tjänst under beskattningsåret;
dock att i fråga om
avdrag för ökning i levnadskostnaden
från och med det sextonde dygnet
i följd på en och samma ort eller
under förrättning å utrikes ort
levnadskostnadsökningen må beräknas
för vaije förrättning för sig.

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på
den grund, att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där
han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den,
där han har tjänst eller anställning, eller antagit arbete, som skall utföras på
annan ort än den, där han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet.
Avdrag medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en
kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan
anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta
till den ort, där arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på
grund av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt,
därest det med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att
anskaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke
skäligen kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges
bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes
av den skilda bosättningen. Om båda makarna äro berättigade till
sådant avdrag, skall, där makarna ej överenskommit om annan fördelning,
det sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts
skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

till 50 §

I.3 Den skattskyldiges skatteförmåga bedöms med hänsyn, å ena sidan,
till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan
anses ha behövt till nödvändigt underhåll för sig själv och för make och
oförsörjda barn (existensminimum). Om inte särskilda förhållanden motiverar
det skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena
under hela beskattningsåret. Sådana särskilda förhållanden får anses föreligga
t. ex. om en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller

3 Senaste lydelse 1984: 101.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

upphört med sådant arbete och inkomsten utslagen på hela året därför
understigit existensminimibeloppet. I sådana fall bör existensminimum
bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om existensminimum enligt de grunder som anges i det
följande.

Existensminimum i det särskilda
fallet bestäms med ledning av normalbelopp
för existensminimum.
Normalbeloppen utgör för ensamstående
skattskyldig 15300 kronor,
för sammanlevande makar 26600
kronor och för varje barn 6500 kronor
multiplicerade med det tal (jämförelsetal)
som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i oktober
månad året före inkomståret
och prisläget i oktober 1980. Förändringarna
i det allmänna prisläget
skall därvid beräknas på grundval
av konsumentprisindex. Normalbeloppen
skall avrundas uppåt till helt
hundratal kronor. Normalbeloppen
skall anses innefatta alla vanliga
levnadskostnader utom bostadskostnad,
som beräknas särskilt och
läggs till normalbeloppen.

Existensminimum i det särskilda
fallet bestäms med ledning av normalbelopp
för existensminimum.
Normalbeloppen utgör för ensamstående
skattskyldig 22 900 kronor,
för sammanlevande makar 39 700
kronor och för varje barn 14600
kronor multiplicerade med det tal
(jämförelsetal) som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i
oktober månad året före inkomståret
och prisläget i oktober 1985.
Förändringarna i det allmänna prisläget
skall därvid beräknas på
grundval av konsumentprisindex.
Normalbeloppen skall avrundas
uppåt till helt hundratal kronor.
Normalbeloppen skall anses innefatta
alla vanliga levnadskostnader
utom bostadskostnad, som beräknas
särskilt och läggs till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum är i första hand avsedda för skattskyldiga,
vilkas inkomst huvudsakligen hänför sig till förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för
nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
skall såsom inkomst av
tjänst upptas den skattskyldiges
bruttointäkter - inklusive biinkomster
— minskade med sådana
nödvändiga utgifter för inkomstens
förvärvande som är avdragsgilla vid
taxeringen, t. ex. avgifter för sjukeller
olycksfallsförsäkring som tagits
i samband med tjänst, avgifter
som den skattskyldige har erlagt i
samband med tjänsten för egen eller
efterlevandes pensionering på
annat sätt än genom försäkring, eller
kostnader för resor till och från
arbetet. Består inkomsten av sådan
livränta som avses i 32 § 2 mom.
skall livräntan inräknas i inkomsten
med oreducerat belopp. Även sådan
livränta till följd av person -

Vid bestämning av avdrag för
nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
skall såsom inkomst av
tjänst upptas den skattskyldiges
bruttointäkter — inklusive biinkomster
— minskade med sådana
nödvändiga utgifter för inkomstens
förvärvande som är avdragsgilla vid
taxeringen, t. ex. avgifter för sjukeller
olycksfallsförsäkring som tagits
i samband med tjänst, avgifter
som den skattskyldige har erlagt i
samband med tjänsten för egen eller
efterlevandes pensionering på
annat sätt än genom försäkring, eller
kostnader för resor till och från
arbetet. Består inkomsten av sådan
livränta som avses i 32 § 2 mom.
skall livräntan inräknas i inkomsten
med oreducerat belopp. Även sådan
livränta till följd av person -

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

skada som inte är av skattepliktig skada som inte är av skattepliktig

natur skall inräknas i inkomsten. natur skall inräknas i inkomsten.

Vid bestämning av avdrag för ned- Vid bestämning av avdrag för nedsatt
skatteförmåga vid existensmi- satt skatteförmåga vid existensminimum
skall hänsyn vidare tas till nimum skall hänsyn vidare tas till

om den skattskyldige uppburit skat- om den skattskyldige uppburit skattefri
ersättning på grund av sådan tefri ersättning på grund av sådan

kollektiv sjukförsäkring som avses i kollektiv sjukförsäkring som avses i

32 § 3 mom. tredje stycket, punkt 32 § 3 mom. tredje stycket, punkt

16 av anvisningarna till 21 § eller 16 av anvisningarna till 21 § eller

punkt 11 av anvisningarna till 28 §. punkt 11 av anvisningarna till 28 §.

Barnbidrag medräknas inte i inkomsten.

När frågan om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
bedöms skall särskild vikt läggas vid att inkomstförhållandena uppskattas
på ett riktigt sätt, speciellt med hänsyn till omfattningen av eventuella
naturaförmåner och deras värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den
skattskyldiges existensminimum anses ha understigit normalbeloppet i
motsvarande mån, t. ex. om han är ogift och har haft gemensamt hushåll
med anhöriga eller andra eller om han har haft särskilda förmåner i form av
billiga livsmedel eller andra liknande förmåner. 1 regel torde det inte finnas
anledning att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum
åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Ej heller får avdrag medges
om den skattskyldige ägt tillgångar. Härvid bortses från sedvanliga husgeråd,
möbler och kläder, arbetsredskap, en mindre bostadsfastighet av
enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan får existensminimum beräknas
ha överstigit normalbeloppet om den skattskyldige haft utgifter för underhåll
av make och barn som han inte levt tillsammans med under beskattningsåret.
Existensminimum för den skattskyldige får även i andra fall
bestämmas högre än normalbeloppet, om det är motiverat av särskilda
skäl.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala
skattemyndigheten fått befrielse från eller nedsättning av den preliminära
skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid
prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga
avvikelse inte ske från det av den lokala skattemyndigheten fastställda
existensminimibeloppet, om inte nya omständigheter framkommit. Som
exempel på sådana omständigheter kan nämnas att den skattskyldige äger
tillgångar, som den lokala skattemyndigheten saknat kännedom om, eller
att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den
lokala skattemyndighetens beslut.

Om den skattskyldige inte har haft högre inkomst än det för honom
beräknade existensminimibeloppet och detta beror på sådana förhållanden
som anges i 50 § 2 mom. tredje stycket, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga
medges med så stort belopp att den skattskyldige inte påförs beskattningsbar
inkomst. Har den skattskyldige rätt till skattereduktion enligt 2 §
4 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta beaktas då avdraget för
nedsatt skatteförmåga beräknas.

Är inkomsten högre men inte så stor, att inkomsten minskad med skatten
uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga
beviljas med så stort belopp, att större skatt inte kommer att tas ut än att

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall även anses föreligga om den skattskyldige
på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller annars av psykiska
skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

2.4 Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del
utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke
barnpension eller vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en icke obetydlig
del av den skattskyldiges inkomst, om den uppgått till minst 6000
kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som
folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen
(1969: 205) om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare
föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

78,5 procent av basbeloppet. För
övriga skattskyldiga beräknas det
med utgångspunkt från en pension
utgörande 96 procent av basbeloppet.
Sistnämnda beräkningsgrund
gäller också om gift skattskyldig
under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension med belopp
sorn tillkommer gift vars make uppbär
folkpension och under återstoden
av året uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift
vars make saknar folkpension.

Avdraget skall i första hand bestämmas
med hänsyn till storleken
av den skattskyldiges taxerade inkomst
enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Överstiger
denna inkomst inte visst högsta belopp,
skall avdraget beräknas till
vad som behövs för att den skattskyldige
inte skall påföras någon
statligt beskattningsbar inkomst.
Detta högsta inkomstbelopp motsvarar
taxerad inkomst för skattskyldig
som under beskattningsåret
inte haft annan inkomst än ålderspension
enligt 6 kap. 2 § första
stycket lagen (1962: 381) om allmän
försäkring och pensionstillskott enligt
2 § lagen om pensionstillskott.
För gift skattskyldig, som uppburit
folkpension med belopp som tillkommer
gift vars make uppbär folkpension,
beräknas det högsta inkomstbeloppet
med utgångspunkt
från en pension utgörande 78,5 procent
av basbeloppet. För övriga
skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt
från en pension utgörande
96 procent av basbeloppet.
Sistnämnda beräkningsgrund gäller
också om gift skattskyldig under
viss del av beskattningsåret uppburit
folkpension med belopp som
tillkommer gift vars make uppbär
folkpension och under återstoden
av året uppburit folkpension med
belopp som tillkommer gift vars
make saknar folkpension.

4 Senaste lydelse 1985:405.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet
enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp
motsvarande 66 2/3 procent av taxerad inkomst mellan det belopp vid
vilket högsta extra avdrag utgår och ett belopp som är 3 basenheter större,
med 40 procent av taxerad inkomst inom ett därpå följande inomstskikt av

1,5 basenheters bredd och med 33 1/3 procent av taxerad inkomst därutöver.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade
inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 90000
kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 150000 kronor, skall avdrag
inte medges. Fastighet, som avses i 24 § 2 morn., samt sådan bostadsbyggnad
med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad
av den skattskyldige, skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som
motsvarar 1/10 av skillnaden mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens
och tomtens taxeringsvärde året före taxeringsåret och lånat kapital,
som nedlagts i fastigheten respektive i bostadsbyggnaden och tomten i
den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större
beräknas värdet till 25 000 kronor jämte den del av skillnaden som överstiger
250000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som lagts ner
i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses belöpa så stor del av
låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde
utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan
inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skattskyldige eller hans
make flera sådana fastigheter, som avses här, gäller bestämmelserna endast
för en fastighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigvarande
bostad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda
omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i
52 § 1 mom. sista stycket.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987 och tillämpas första gången
vid 1988 års taxering. Äldre bestämmelser i 25 § 2 mom. skall dock tillämpas
i fråga om kostnad som har nedlagts före ikraftträdandet.

3 Förslag till

SkU 1986/87:15

Lag om ändring i lagen (1986: 473) om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) i paragrafens
lydelse enligt lagen (1986:473) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make
eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller

gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som
avses i 35 § 3—4 morn.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100
kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976: 380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp
för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag
eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring,
som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller
under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän
om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller
högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall
tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband
med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av
pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt
32 § I eller 2 morn., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring
eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller
på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts
i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till
den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den
skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för
insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6
kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på
jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § 1 morn., byggnad
som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av
markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels
i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller
skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar
skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse; vinstandel,

återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp
för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;

stipendier till studerande vid un- stipendium som är avsett för

dervisningsanstalter eller eljest av- mottagarens utbildning och inte utsedda
för mottagarens utbildning; gör ersättning för arbete som har

utförts eller skall utföras för utgivarens
räkning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestöd enligt 3 eller 4 kap.

studiestödslagen (1973:349), inter- studiestödslagen (1973:349), inter natbidrag,

återbetalningspliktiga natbidrag, återbetalningspliktiga

studiemedel och resekostnadser- studiemedel och resekostnadser sättning

enligt 6 och 7 kap. samma sättning enligt 6 och 7 kap. samma

lag samt sådant särskilt bidrag vil- lag samt sådant särskilt bidrag vilket
enligt av regeringen eller statlig ket enligt av regeringen eller statlig

myndighet meddelade bestämmel- myndighet meddelade bestämmelser
utgår till deltagare i arbetsmark- ser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning
samt med dem i frå- nadsutbildning samt med dem i fråga
om sådant bidrag likställda, och ga om sådant bidrag likställda, och

äger i följd härav den bidragsberät- äger i följd härav den bidragsberät tigade

icke göra avdrag för kostna- tigade icke göra avdrag för kostnader
som avsetts skola bestridas der som avsetts skola bestridas

med bidrag av förevarande slag; med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag; allmänt barnbidrag och förlängt

barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring,
sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § samma lag som utgör ersättning
för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala
eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976: 263) om statliga bostadsbidrag
till barnfamiljer eller förordningen (1976:262) om statskommunala
bostadsbidrag;

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:15

ersättning sorn fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skattskyldige
själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte
överstiger 5 000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse som
den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1 och
2 morn., 69 a § tredje stycket eller 75a § fjärde stycket uppbördslagen
(1953: 272), 36 § 3 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt, 22 § tullagen
(1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar. 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt
vid inskrivningsmyndigheter eller 24 § lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, yrkesfiskare
m. fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till
21 § och i punkt 11 av anvisningarna till 28 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Motioner

SkU 1986/87:15

1986/87:Skl32 av Stig Josefson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
undantaget från tvåårsregeln vid 1988 och 1989 års taxeringar skall gälla utan
begränsning för byggnads- och anläggningsarbetare.

1986/87:Skl33 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att lagen om ändring i lagen (1951:691) om viss
lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan skall
tillämpas från och med 1988 års taxering,

2. att riksdagen beslutar avslå förslaget till ändring i 19 § kommunalskattelagen
(1928:370) såvitt avser stipendier,

3. att riksdagen beslutar att de särskilda reglerna i vad avser avdrag för
ökade levnadskostnader för arbete inom byggnads-och anläggningsbranschen
skall gälla utan begränsning till byggnads- och anläggningsbranschen,

4. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av existensminimireglerna
i syfte att få till stånd sådana regeländringar som föreslås i
motionen.

1986/87:Skl34 av Kjell Johansson m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen (1986:473)
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. att riksdagen beslutar att de bestämmelser om ökade levnadskostnader
som vid taxeringarna t. o. m. 1989 skall tillämpas i fråga om skattskyldiga
vilka arbetar inom byggnads- och anläggningsbranschen utvidgas till att gälla
alla yrkeskategorier.

Utskottet

Församlingsskatt

I propositionen föreslås att alla som inte tillhör svenska kyrkan skall få
nedsättning av församlingsskatten fr. o. m. 1989 års taxering. Kravet på
mantalsskrivning slopas således.

I motion Skl33 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) yrkas att lagändringen
skall träda i kraft tidigare och tillämpas redan fr. o. m. 1988 års taxering.
Enligt motionärerna berörs endast ett mycket begränsat antal personer av de
ändrade reglerna.

Utskottet, som tidigare anmärkt på den nuvarande utformningen av
bestämmelserna, har ingen erinran mot den föreslagna ändringen. Med
hänsyn till att de nya reglerna kräver relativt omfattande ändringar av de
administrativa rutinerna bör de — som föreslagits i propositionen — tillämpas
först fr. o. m. 1989 års taxering. Utskottet tillstyrker därför propositionen
och avstyrker motionen i denna del.

Stipendier m. m.

I propositionen föreslås att den tidsbegränsade lagstiftning om skattefrihet
för vissa stipendier som upphör att gälla med utgången av inkomståret 1986

permanentas och införlivas med 19 § kommunalskattelagen (KL). Departementschefen
framhåller att tillämpningen av den nuvarande provisoriska
lagstiftningen enligt riksskatteverket inte vållat några problem.

I motionerna Skl33 av Knut Wachtmeister m. fl. (m) och Skl34 av Kjell
Jonsson m.fl. (fp) yrkas avslag på propositionen i denna del. Enligt
motionärerna bör både skatt och arbetsgivaravgifter utgå för utbetalningar
av det slag det här gäller, och lagstiftningen strider därför, menar de, mot
grundläggande skatterättsliga principer.

Utskottet vill erinra om att den provisoriska skattefriheten för vissa
stipendier tillkommit för att ge anställda som inte har rätt till ledighet för
studier en möjlighet att med bibehållen lön delta i fackliga kurser.
Anledningen till att lagstiftningen i ett inledningsskede begränsats är att man
befarat missbruk av bestämmelserna. Då man nu mot bakgrund av vunna
erfarenheter kan konstatera att lagstiftningen inte vållat några sådana
problem finner utskottet i likhet med departementschefen att den bör
permanentas på det sätt som föreslagits. Utskottet tillstyrker följaktligen
propositionen även i denna del och avstyrker motionerna i motsvarande del.

I propositionen föreslås desutom en teknisk justering i 19 § KL på grund av
förändringen i regleringen av det förlängda barnbidraget. Motion Skl34 av
Kjell Johansson m. fl. (fp) innebär, som den utformats, avslag även på detta
förslag. Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot regeringens
förslag, tillstyrker propositionen och avstyrker motionen också i denna del.

Existensminimireglerna

För närvarande medräknas inte barnbidrag och flerbarnstillägg i den inkomst
som läggs till grund för bestämmandet av avdrag för nedsatt skatteförmåga
vid existensminimum. I propositionen föreslås att dessa bidrag i fortsättningen
skall räknas med i inkomsten och att samtidigt normalbeloppet för barn
skall ökas med ett belopp som motsvarar barnbidraget i år för ett barn. Syftet
är att undvika att reala ökningar och minskningar av barnbidraget påverkar
existensminiminivån i skattehänseende.

I motion Skl33 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) begärs en skyndsam
översyn av existensminimireglerna. Motionärerna knyter an till den kritik
som justitieombudsmannen i en granskningsrapport riktat mot reglerna och
som bl. a. går ut på att de som bor i egen fastighet beviljas extra avdrag bara
om fastigheten är av ”enklaste beskaffenhet” och att myndigheterna sedan
några år kräver att en hemmavarande make med barn skall arbeta eller
åtminstone aktivt söka arbete och barnomsorgsplats för att reglerna skall
tillämpas. Den begärda översynen bör enligt motionärerna inriktas på att
ersätta socialbidragen med skattesänkningar. Vidare anser motionärerna att
man bör göra en differentiering i skattehänseende mellan små barn och äldre
barn.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot regeringens förslag att
ändra reglerna för beräkning av existensminimum för barnfamiljer utan
tillstyrker propositionen i denna del.

I vad gäller kravet på vidare utredning har utskottet tidigare kritiserat
reglerna från olika utgångspunkter och påkallat en översyn av dem.

SkU 1986/87:15

Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att regeringen inom kort avser
att överväga hithörande frågor men finner det inte lämpligt att riksdagen nu
ger särskilda direktiv för dessa överväganden. Utskottet vill emellertid
betona att frågorna är angelägna och förutsätter att saken tas upp utan
onödigt dröjsmål. Då något särskilt uttalande av riksdagen inte kan anses
påkallat avstyrker utskottet motionen även i denna del.

Avdrag för ökade levnadskostnader vid arbete inom byggnadsoch
anläggningsbranschen

Avdrag för ökade levnadskostnader med belopp motsvarande uppburet
traktamente medges normalt inte under längre tid än två år vid arbete på en
och samma plats utanför den vanliga verksamhetsorten (den s. k. tvåårsregeln).
Genom riksdagsbeslut i december 1983 bestämdes att skattskyldiga
som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft
sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten
under längre tid än två år också därefter skulle vara berättigade till
avdrag för ökade levnadskostnader enligt likartade principer. Med hänsyn
till pågående överväganden rörande beskattningen av traktamenten m. m.
bestämdes att reglerna endast skulle tillämpas vid 1984 och 1985 års
taxeringar. Lagstiftningen har därefter fortlöpande förlängts och skall enligt
riksdagsbeslut i våras gälla t.o.m. 1987 års taxering.

I propositionen föreslår finansministern - med hänvisning till att en
översyn av skattereglerna på det aktuella området alltjämt pågår inom
finansdepartementet — att särbestämmelserna i fråga om dem som arbetar
inom byggnads- och anläggningsbranschen skall få fortsatt giltighet t. o. m.
1989 års taxering.

I de motioner som väckts med anledning av propositionen, Sk 133 av Knut
Wachtmeister m. fl. (m), Skl34 av Kjell Johansson m. fl. (fp) och Skl32 av
Stig Josefson m. fl. (c), godtas förlängningen av lagstiftningen. Motionärerna
yrkar däremot att den bör gälla utan begränsning till byggnads- och
anläggningsbranschen.

Utskottet har tidigare pekat på de risker för missbruk som en utvidgning i
enlighet med motionärernas yrkande skulle kunna ge upphov till. Utskottet
har också framhållit att det så gott som uteslutande är inom byggnads- och
anläggningsbranschen som anställningsförhållandena och arbetsbetingelserna
i övrigt är sådana att en särreglering i fråga om avdrag för ökade
levnadskostnader vid arbete utom bostadsorten kan anses motiverad.
Utskottet vidhåller sin ståndpunkt i denna fråga. Härtill kommer att
lagstiftningen utgör ett provisorium i avvaktan på en mera omfattande
reformering av skattebestämmelserna på detta område. Enligt utskottets
mening saknas därför anledning att nu utvidga tillämpningsområdet. Däremot
bör med hänsyn till det pågående översynsarbetet giltigheten av de
nuvarande bestämmelserna utsträckas t. o. m. 1989 års taxering. Utskottet
avstyrker följaktligen motionerna och tillstyrker propositionen.

SkU 1986/87:15

Övriga förslag i propositionen

De övriga förslag i propositionen som utskottet behandlar här — en teknisk
ändring av reglerna om folkpensionärernas extra avdrag och en komplettering
av begränsningen av avdrag för reparationer och underhåll av annan
fastighet när statliga lån eller bidrag beviljats - föranleder ingen erinran från
utskottets sida. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen även i dessa
delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande församlingsskatt

att riksdagen bifaller proposition 1986/87:45 och avslår motion
1986/87: Sk 133 yrkande 1,

2. beträffande stipendier

att riksdagen bifaller propositionen och avslår motionerna 1986/
87:Skl34 yrkande 1 i denna del och 1986/87:Skl33 yrkande 2,

3. beträffande 19 § kommunalskattelagen (1928:370) i övrigt

att riksdagen bifaller propositionen och avslår motion 1986/87:Skl34
yrkande 1 i denna del,

4. beträffande existensminimireglerna

a) att riksdagen bifaller propositionen,

b) att riksdagen avslår motion 1986/87:Skl33 yrkande 4,

5. beträffande avdrag för ökade levnadskostnader i vissa fall

att riksdagen bifaller propositionen och avslår motionerna 1986/
87:Skl33 yrkande 3, 1986/87:Skl34 yrkande 2 och 1986/87:Sk 132,

6. beträffande extra avdrag m. m.
att riksdagen bifaller propositionen,

7. beträffande lagförslagen

att riksdagen med anledning av vad utskottet ovan hemställt och
anfört antar de vid propositionen fogade förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten
för den som icke tillhör svenska kyrkan,

b) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

c) lag om ändring i lagen (1986:473) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).

Stockholm den 4 december 1986
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s),
Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Karl Björzén
(m), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk),
Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s), förste vice talman Ingegerd Troedsson
(m), Gunnar Nilsson (s) och Leif Olsson (fp).

SkU 1986/87:15

Reservationer

Församlingsskatt (mom. 1 och 7 a)

1. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Karl Björzén (m), f.v.t.
Ingegerd Troedsson (m) och Leif Olsson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare med anledning av en fp-motion kritiserat de
nuvarande reglerna om skattenedsättning för dem som inte tillhör svenska
kyrkan, och utskottet har i och för sig inget att erinra mot det ändringsförslag
som läggs fram i propositionen. Utskottet anser emellertid att departementschefen
överdrivit de administrativa problemen i samband med att de nya
bestämmelserna skall börja tillämpas. Med tanke på att reformen berör
endast ett mycket begränsat antal personer bör de nya reglerna enligt
utskottets uppfattning kunna tillämpas redan fr. o. m. 1988 års taxering. Med
denna ändring tillstyrker utskottet propositionen, vilket innebär att utskottet
också tillstyrker motion Skl33.

dels att utskottet under mom. 1 och 7 a bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Skl33 yrkande 1 och
med anledning av propositionen antar det vid propositionen fogade
förslaget till lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i
skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan med den
ändringen att ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom
reservanternas förslag betecknade lydelse.

Regeringens förslag
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1987 och tillämpas första
gången i fråga om församlingsskatt
som påförs på grund av 1989 års
taxering.

Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1987 och tillämpas första
gången i fråga om församlingsskatt
som påförs på grund av 1988 års
taxering.

Stipendier (mom. 2 och 7 c i motsvarande del)

2. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Karl Björzén (m), f.v.t.
Ingegerd Troedsson (m) och Leif Olsson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Som åberopas i motionerna anses i normala fall stipendier som arbetsgivare
ger åt en anställd som en ersättning för utfört arbete eller uppdrag. I

SkU 1986/87:15

sådana fall utgår såväl arbetsgivaravgift som skatt. Enligt utskottets uppfattning
finns ingen rimlig anledning att förmånsbehandla fackliga stipendier vid
beskattningen, och utskottet anser att de nuvarande provisoriska bestämmelserna
om skattefrihet för sådana stipendier strider mot lagstiftningens
grunder och åsidosätter elementära rättvisekrav. För den fackliga organisation
som utbetalar stipendiet uppkommer stora vinster, och skattefriheten
föranleds uppenbarligen av en strävan att stärka fackföreningarna ekonomiskt.
Bestämmelserna bör således enligt utskottets mening inte permanentas
utan bringas att upphöra i och med 1987 års taxering. Av det sagda
framgår att utskottet avstyrker propositionen i denna del och tillstyrker
motionerna Skl33 och Skl34 i motsvarande del.

dels att utskottet under mom. 2 och 7 c i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Skl33 yrkande 2
och 1986/87:Skl34 yrkande 1 i denna del och med avslag på
propositionen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1986:473) om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser den nya
bestämmelsen om stipendier.

Existensminimireglerna (mom. 4 b)

3. Knut Wachtmeister (m), Karl Björzén (m) och f.v.t. Ingegerd Troedsson
(m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”1 vad” och
på s. 16 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare, bl. a. med anledning av upprepade m-motioner,
riktat kritik mot existensminimireglerna, och som ett resultat härav avser
regeringen att ta upp dessa frågor i samband med mera allmänna överväganden
rörande skattesystemet. Utskottet anser att existensminimireglerna
skyndsamt bör ses över enligt de riktlinjer som anges i motion Skl33. Särskilt
brådskande är det att reglerna ändras så att det framgår klart att de även
omfattar den som bor i egen bostad av normal beskaffenhet och den som
”frivilligt” valt att stanna hemma för vård av barn. Vidare bör enligt
utskottets mening barntillsynskostnader beaktas vid inkomstprövningen och
normerna differentieras med hänsyn till barnens ålder.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker
därför motion Skl33 i denna del.

dels att utskottet under mom. 4 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Skl33 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
existensminimireglerna.

SkU 1986/87:15

Avdrag för ökade levnadskostnader i vissa fall (morn. 5 och 7 b
i motsvarande del)

4. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Karl
Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c), f.v.t. Ingegerd Troedsson (m) och
Leif Olsson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”tillstyrker propositionen” bort ha följande lydelse:
De skäl som ansetts motivera en utvidgning av den s. k. tvåårsregeln i fråga
om skattskyldiga vilka arbetar inom byggnads- och anläggningsbranschen
kan enligt utskottets mening med fog göras gällande också i fråga om andra
yrkeskategorier. För att tillgodose kravet på rättvisa och likformighet vid
taxeringen bör därför utvidgningen av tvåårsregeln gälla utan begränsning till
vissa yrkeskategorier.

dels att utskottet under mom. 5 och 7 b i motsvarande del bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionerna 1986/87:Skl33 yrkande 3,
1986/87:Skl34 yrkande 2 och 1986/87:Skl32 och med anledning av
propositionen antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen att i
punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 33 § orden ”vid arbete inom
byggnads- och anläggningsbranschen” utgår.

SkU 1986/87:15

gotab Stockholm 1986 11922