Skatteutskottets betänkande
1985/86:7

om beskattning av fiskevårdsområden, m. m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas frågor om möjligheter för fiskevårdsområdesförening
att med avdragsrätt vid taxering göra fondavsättningar för fiskvårdande
åtgärder. Vidare behandlas två motioner med yrkanden om omedelbart
avdrag för lantmäterikostnader och en motion om vissa skattestimulanser i
samband med köp och försäljningar som sker i rationaliseringssyfte.

Ett enigt skatteutskott avstyrker bifall till motionerna.

Motioner

Motion väckt vid riksmötet 1983/84

1983/84:348 av Ove Karlsson m. fl. (s), vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av skattereglerna
på sådant sätt att

a) fondering av kapital för fiskevårdande åtgärder möjliggörs för
fiskevårdsområdesföreningar,

b) skattskyldighet skall uppkomma endast när överskott delas ut till
enskilda delägare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt
anförts i motionen.

Motioner väckta vid riksmötet 1984/85

1984/85:337 av Einar Larsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar
att lantmäterikostnaderna vid kompletteringsköp av mark blir avdragsgilla i
samband med förvärvstillfället.

1984/85:479 av Bertil Danielsson (m) och Ingvar Eriksson (m), vari
hemställs

1. att riksdagen beslutar att skogsavdrag vid rationaliseringsförvärv skall
ökas till 75 % av skogens och skogsmarkens värde på rationaliseringsfastigheten,

2. att riksdagen beslutar att vid rationaliseringsavyttring ett särskilt
avdrag på 20 000 kr. vid realisationsvinstbeskattningen skall införas.

1984/85:2370 av Björn Körlof (m) och Margareta Gard (m), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändringar i skattelagstift- 1

SkU 1985/86:7

1 Riksdagen 1985186. 6 sami. Nr 7

ningen så att rätt till avdrag för styrkta lantmäterikostnader vid omarronderingsförrättning
medges.

Yttrande från annat utskott

Jordbruksutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över motion 1983/84:348.
Yttrandet (Joll 1983/84:4 y) har fogats som bilaga till betänkandet.

Gällande bestämmelser m. m.

Beskattningen av marksamfälligheterm. m.

Det finns samfälligheter av vitt skilda slag. En samfällighet tillhör flera
fastigheter gemensamt. Den kan utgöras av antingen egendom, t. ex. ett
markområde, eller en rättighet av servitutskaraktär.

Marksamfällighet är vid inkomstbeskattningen ett självständigt skattesubjekt
om den förvaltas av en juridisk person (samfällighetsförening) som har
bildats enligt en författning eller på ett jämförligt sätt för att förvalta
samfälligheten. Vidare krävs att samfälligheten är en särskild taxeringsenhet.

Som regel är en marksamfällighet en särskild taxeringsenhet om den
förvaltas av en juridisk person. Detta gäller dock inte om delägarfastigheterna
uteslutande eller så gott som uteslutande består av schablonbeskattade
villor eller om samfälligheten avser enskild väg eller dike eller har ett ringa
ekonomiskt värde.

Gemensamhetsskogar, samfällda grustag och liknande samfälld egendom
av större värde torde som regel beskattas hos en samfällighetsförening.
Sådan beskattning sker alltid av häradsallmänningar och allmänningsskogar.

Beskattningen av den förvaltande juridiska personen är i princip ordnad
som en enkelbeskattning. Den juridiska personen beskattas enligt gängse
regler för den verksamhet som bedrivs på samfälligheten. Samfällighetsföreningen
får göra avdrag för utdelning till delägarna. Även de bidrag som vissa
allmänningar lämnar till enskilda jordbrukare för vissa kostnader inom jordoch
skogsbruket torde i princip vara avdragsgilla.

Delägarna beskattas för utdelning från en samfällighetsförening i den
förvärvskälla som delägarfastigheten utgör. Är delägarfastigheten schablonbeskattad
skall utdelningen dock beskattas i inkomstslaget kapital. Bidrag
som lämnas från en allmänning till en enskild jordbrukare för hans näring är
skattepliktig hos mottagaren. Fr. o. m. 1985 års taxering gäller uttryckliga
regler om detta i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen.

En samfällighetsförening får inte använda skogskonto eller göra avsättning
till allmän investeringsfond eller allmän investeringsreserv. Delägare har
dock rätt att göra insättning på skogskonto av utdelning från föreningen.
Uppskov medges för den del av utdelningen som härrör från intäkt av
skogsbruk i samfälligheten. Uppskovsbeloppet beräknas på samma sätt som
om skogsintäkten uppkommit hos den skattskyldige.

Om en marksamfällighet inte förvaltas av en särskild juridisk person eller
om samfälligheten av annan anledning inte är en särskild taxeringsenhet skall

SkU 1985/86:7

ägarna till de fastigheter som har del i samfälligheten redovisa sin andel av
samfällighetens intäkter och kostnader. Redovisningen skall i princip göras i
den förvärvskälla i vilken den delägande fastigheten ingår. Reglerna för den
förvärvskällan gäller således vid beskattningen av samfälligheten hos delägarna.

För beskattning av andra samfälligheter än marksamfälligheter, dvs.
gemensamhetsanläggningar och rättighetssamfälligheter, gäller att varje
delägare i samfälligheten skall redovisa sin andel av samfällighetens intäkter
och kostnader. Redovisning skall ske i den förvärvskälla i vilken delägarfastigheterna
ingår. Om en fastighets andel av resultatet i samfälligheten,
beräknat som skillnaden mellan intäkterna och de kostnader som är på en
gång avdragsgilla, understiger 100 kr., behöver verksamheten i samfälligheten
inte redovisas för den fastigheten. Är samfälligheten en särskild
taxeringsenhet skall värdet av andelen i samfälligheten för en schablonbeskattad
delägarfastighet ingå i underlaget för beräkning av schablonintäkten.
För schablonbeskattade fastigheter beskattas också fastighets andel av
samfällighets kapitalinkomster, om fastighetens andel av dem överstiger 100
kr., under inkomstslaget kapital. Andelsvärden under 2 000 kr. behöver inte
tas upp vid förmögenhetsbeskattningen.

(Anm. I prop. 1985/86:45 som nyligen lagts på riksdagens bord föreslås en
höjning av nämnda belopp till 300 kr. resp. 5 000 kr. Vidare föreslås att
beloppet 300 kr. omvandlas från ett gränsbelopp till ett grundavdrag.)

Fiskevårdsområden

Rätten att fiska i enskilt vatten är enligt huvudregeln förbehållen ägarna av
de fastigheter till vilka fisket hör. Det enskilda fisket kan utgöra en del av en
fastighet eller, om fisket är samfällt, gemensamt tillhöra en grupp av
fastigheter. Undantagsvis kan fisket utgöra en särskild fastighet. Vanligtvis
tillkommer rätten till fiske i ett visst vatten så många att fisket inte kan nyttjas
rationellt, och svårigheter uppstår för en effektiv fiskevård. Uppdelningen av
ett fiskevatten på många delägare är besvärande redan när fisket är samfällt
för ett skifteslag. Härtill kommer att fisket i en sjö eller på en älvsträcka som i
sig kan ses som en naturlig brukningsenhet ofta är uppdelat på flera
skifteslag. Är fisket skiftat, är enheterna ofta för små och en samverkan
mellan fiskerättsinnehavarna därför nödvändig för en ändamålsenlig fiskevård
och ett rationellt utnyttjande av fisket.

För att få en effektiv samverkan mellan olika fiskerättsägare infördes
genom lagen (1960:130) om fiskevårdsområden en ny organisationsform,
kallad fiskevårdsområde. Ett fiskevårdsområde är en i särskild ordning
bildad samfällighet som syftar till att samfällt ordna fiskeförhållandena och
främja fiskerättsägarnas gemensamma intressen.

År 1981 (prop. 1980/81:153, JoU 29) antog riksdagen en ny lag om
fiskevårdsområden (LÖFÖ). Syftet med denna var att göra det lättare och
billigare att bilda fiskevårdsområden och därigenom åstadkomma ett rationellt
utnyttjande av fisket och en effektiv fiskevård samt förbättra fritidsfiskarnas
möjligheter att utnyttja fiskevatten.

Fiskevårdsområden bildade enligt äldre lag, liksom fiskevårdsområdesför -

SkU 1985/86:7

2 Riksdagen 1985/86.6 sami. Nr 7

eningar, som förvaltar fiskevårdsområden bildade enligt LÖFÖ, anses som
förvaltare av rättighetssamfälligheter. I fråga om beskattning av dessa
hänvisas till redogörelsen under närmast föregående avsnitt.

Företagsskattekommittén

Företagsskattekommittén (B 1979:13) har i ett i juni 1984 avlämnat
delbetänkande (SOU 1984:70) Staketmetoden, en ny metod för beskattning
av enskild näringsverksamhet, lagt fram förslag om en modell för beskattning
av näringsverksamhet som bygger på grundtanken att i verksamheten
uppkommen vinst (inkomst av näringsverksamhet), som företagaren låter stå
kvar i verksamheten, endast skall beskattas med en lågprocentig, proportionell
statlig skatt (10 % på sparade vinstmedel). Vinst som näringsidkaren tar
ut för att använda för konsumtion eller annat privat ändamål (inkomst av
eget företag) skall däremot på vanligt sätt beskattas enligt den för fysiska
personer gällande progressiva skatteskalan.

Kommittén avser med näringsverksamhet vad som enligt KL är att hänföra
till jordbruk, skogsbruk och rörelse. Som näringsverksamhet skall också
räknas innehav av konventionellt beskattad annan fastighet, medan schablonbeskattade
fastigheter lämnats utanför systemet. All näringsverksamhet
som en fysisk person bedriver skall utgöra en förvärvskälla och beskattas i
näringsidkarens hemortskommun.

I fråga om kapitalbeskattningen bör enligt kommitténs mening beaktas att
på de i verksamheten hopsamlade vinstmedlen vilar en latent skatteskuld.
Kommittén föreslår därför - efter förebild av hur skogskontomedel och
liknande behandlas i dag - en reduktion av vinstmedel till 50 %.

Företagsskattekommitténs betänkande är för närvarande efter remissbehandling
föremål för behandling inom regeringskansliet.

Lantmäterikostnader

Kostnader för fastighetsbildning anses normalt utgöra kostnader för förvärv
av fastighet. Kostnaderna beaktas sålunda vid beräkning av realisationsvinst
men däremot medges inte avdrag för kostnaderna vid den löpande inkomstberäkningen.

I syfte att underlätta skogsbrukets rationalisering har införts en bestämmelse
av innebörd att vid rationaliseringsförvärv kostnader för lagfart och
fastighetsbildning får räknas in i skogens anskaffningsvärde. Bestämmelsen
innebär att den som i rationaliseringssyfte förvärvar skogsmark genom
exempelvis köp eller fastighetsreglering kan få avdrag vid avyttring av skog
med 50 % av dessa övriga kostnader inkl. lantmäterikostnader. Bestämmelsen
gäller bara förvärv som görs av fysiska personer.

Strukturrationalisering

Strukturutredningen för jord- och skogsbruk har i ett i november 1983
avlämnat betänkande (SOU 1983:71) Bättre struktur i jord- och skogsbruk
lagt fram olika förslag i syfte att underlätta ett aktivt och ändamålsenligt

SkU 1985/86:7

utnyttjande av landets jordbruks- och skogsmark. Utredningen föreslår bl. a.
ändringar i inkomstbeskattningen för ägare till små jordbruksfastigheter,
vilka inte brukas rationellt. Avsikten med förslaget är att sådana fastigheter
antingen skall överföras till större och effektivare enheter eller brukas aktivt.
Förslaget är utformat så att en aktiv ägare inte får en ökad beskattning. Den
som äger en jordbruksfastighet skall, om bruttointäkterna inte uppgår till ett
visst minsta belopp, vid inkomsttaxeringen påföras en intäkt upp till detta
minsta belopp (garantiintäkt). Överstiger de faktiska intäkterna exkl.
bostadsförmånen garantiintäkten skall företaget inte belastas av en ökad
beskattning. Garantiintäkten bör - menar utredningen - vara fem procent av
fastighetens taxerade jordbruks- och skogsbruksvärde och utgå med vissa
maximi- resp. minimibelopp.

Utredningen har också funnit att rätten till skogsavdrag kan påverka
efterfrågan av skogsegendom och att skogsägarnas intresse och ekonomiska
möjligheter att medverka till strukturförbättringar påverkas av storleken på
avdraget. Utredningen föreslår därför att avdraget vid rationaliseringsförvärv
ökas från nuvarande 50 % till 75 % av skogens och skogsmarkens
anskaffningsvärde.

Utredningen har vidare funnit att realisationsvinstbeskattningen kan
påverka utbudet av skogsegendom och därför föreslagit ett särskilt avdrag på
högst 20 000 kr. vid avyttring som sker i rationaliseringssyfte. Avdragsrätten
bör enligt utredningen gälla såväl vid köp m.m. som vid fastighetsregleringar.

Utredningen har också lämnat förslag till beskattning av samfälligheter,
främst sådana som för närvarande beskattas hos den förvaltande juridiska
personen, exempelvis gemensamhetsskog med föreningsförvaltning. Utredningen
förordar en metod som innebär att endast samfällighetema taxeras
för verksamheten och att delägarna inte beskattas för den utdelning de får.

Utskottet

I de förevarande motionerna behandlas vissa frågor rörande beskattningen
av inkomst av jordbruksfastighet. I en motion tar man upp frågan om
fiskevårdsområdesförenings skattemässiga behandling. I två motioner aktualiseras
frågan om avdrag för lantmäterikostnader och i ytterligare en ställs
yrkanden i syfte att stimulera strukturförbättrande åtgärder inom jord- och
skogsbruk.

Fiskevårdsområden

Av den i inledningen till betänkandet lämnade redogörelsen för gällande rätt
framgår att rättighetssamfälligheter - till vilka fiskevårdsområdesföreningarna
hör - inte beskattas för någon inkomst. Inkomsterna beskattas i stället hos
delägarna. Om föreningen beslutar att balansera (fondera) överskottet till
följande år blir delägarna ändå skattskyldiga för överskottet, om detta för
varje medlem uppgår till lägst 100 kr. Någon möjlighet för föreningen att
göra avsättningar till investeringsfond eller liknande föreligger inte. Även

SkU 1985/86:7

föreningens förmögenhet beskattas hos medlemmarna. Därvid gäller emellertid
att samfällighetsandel som understiger 2 000 kr. inte behöver tas upp
vid förmögenhetsredovisningen.

Ove Karlsson m. fl. (s) begär i motion 1983/84:348 att fiskevårdsområdesförening
skall ha rätt att med avdragsrätt vid beskattningen göra fondavsättningar
för fiskevårdande åtgärder. Motionärerna menar också att skattskyldighet
för delägarna bör uppkomma först i samband med att överskott i
föreningen delas ut till dem och att föreningen i stället för delägarna bör
beskattas för föreningens förmögenhet.

Enligt utskottets mening är det ett allmänt intresse att fisket som
naturtillgång utnyttjas och vårdas på bästa sätt. Mot den bakgrunden är det,
som jordbruksutskottet understryker i sitt yttrande, angeläget att åtgärder
vidtas som uppmuntrar till bildande av fiskevårdsområden och som stärker
möjligheterna att bedriva en aktiv fiskevård. Enligt utskottets mening kan,
vid sidan av andra åtgärder, också väl utformade skatteregler vara ägnade att
skapa förutsättningar för förbättrade fiskevårdsinsatser inom fiskevårdsområdena.
Utskottet kan således i och för sig instämma i syftet med motionerna.

Utskottet är däremot inte berett att nu ta ställning till frågan om och i
vilken utsträckning skattereglerna kan behöva ändras. Den fråga motionärerna
aktualiserat kan inte begränsas till uteslutande fiskevårdssamfälligheter
utan berör också samfälligheter av annan art.

Enligt vad utskottet erfarit avser man inom finansdepartementet att med
utgångspunkt bl. a. i företagsskattekommitténs förslag om en s. k. staketmetod
för beskattning av enskild näringsverksamhet göra en genomgång av
samfällighetsbeskattningen. Utskottet förutsätter att de i motionerna aktualiserade
frågorna kommer att prövas i det sammanhanget.

Utskottet vill avslutningsvis erinra om att regeringen i en proposition
(1985/86:45) om schablonavdrag för egenavgifter i inkomstslaget tjänst,
m. m. föreslagit en uppräkning av de belopp som gäller i fråga om
beskattning hos samfällighetsdelägare av samfällighets inkomst och förmögenhet.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1983/84:348.
Lantmäterikostnader

Kostnader för fastighetsbildning anses normalt utgöra kostnader för förvärv
av fastighet. Kostnaderna beaktas sålunda vid beräkning av realisationsvinst,
men däremot medges inte avdrag vid den löpande inkomstberäkningen.
Lantmäterikostnader har i praxis i skattehänseende jämställts med kostnader
för fastighetsbildning.

Einar Larsson m. fl. (c) anser att lantmäterikostnader vid kompletteringsköp
bör vara i sin helhet avdragsgilla i samband med förvärvet och begär i
motion 1984/85:337 lagstiftning av sådant innehåll, medan motionärerna
bakom motion 1984/85:2370, Björn Körlof och Margareta Gard (båda m),
yrkar att regeringen skall lägga fram förslag om att lantmäterikostnader vid
omarronderingsförrättning skall vara omedelbart avdragsgilla vid taxeringen.

Med hänsyn till att en lantmäteriförrättning i normalfallen utgör en

SkU 1985/86:7

kostnad för förvärv av fastighet anser utskottet det för sin del i princip
naturligt att i skattehänseende hänföra en sådan utgift till anskaffningskostnad.
Utskottet anser sig således inte kunna medverka till att lantmäterikostnader
i normalfallet blir omedelbart avdragsgilla i förvärvskällan. Utskottet
vill samtidigt erinra om att vid rationaliseringsförvärv i underlaget för
skogsavdrag skall inräknas mäklararvoden, värderingkostnader, lagfart och
fastighetsbildningskostnader som uppkommer med anledning av förvärvet
och som belöper på skog och skogsmark. Det innebär att avdrag för
lantmäterikostnader i sådana fall kan medges med 50 % av den totala
kostnaden för lantmäteriförrättningen.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har strukturutredningen
i ett i november 1983 avlämnat betänkande (SOU 1983:17), Bättre
struktur i jord- och skogsbruk, presenterat olika förslag i syfte bl. a. att
åstadkomma ett aktivare och ändamålsenligare utnyttjande av landets
jordbruks- och skogsmark. Utredningen har föreslagit skattelättnader i
samband med såväl förvärv som försäljning av jordbruks- och skogsbruksfastigheter.
I en reservation och ett särskilt yttrande fogade till utredningsbetänkandet
har aktualiserats också frågan om avdrag för lantmäterikostnader.
Betänkandet har remissbehandlats, och avsikten är att ett regeringsförslag i
ämnet skall utarbetas. I det sammanhanget kan den fråga som aktualiserats i
motionerna komma att prövas.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1984/85:337 och 1984/
85:2370.

Skogsavdrag m. m.

Vid beräkning av intäkt från avyttring av skog medges skogsavdrag i fråga om
fysiska personer med 50 % av skogens anskaffningsvärde och i övriga fall
med 25 % av detta värde. Avdragsutrymmet är detsamma vid rationaliseringsförvärv,
vare sig det sker genom en fastighetsbildningsförrättning eller
på annat sätt. Reglerna ger dock fysiska personer rätt att göra skogsavdrag i
snabbare takt vid rationaliseringförvärv än vid andra förvärv.

I motion 1984/85:479 begär Bertil Danielsson och Ingvar Eriksson (båda
m) att utrymmet för fysiska personers skogsavdrag vid rationaliseringsförvärv
ökas från nuvarande 50 % till 75 % av skogens anskaffningsvärde.
Motionärerna anser också att man - för att underlätta fastighetsöverlåtelser
som utgör led i jord- eller skogsbrukets yttre rationalisering - bör införa ett
särskilt avdrag om 20 000 kr. vid beräkning av realisationsvinst till följd av
sådana överlåtelser.

Ett förslag av exakt samma innebörd som de i motionerna har lagts fram av
strukturutredningen. Som tidigare nämnts är detta förslag efter remissbehandling
för närvarande föremål för regeringens prövning. Någon åtgärd
med anledning av motionerna är enligt utskottets mening därför inte
påkallad. Utskottet avstyrker följaktligen också denna motion.

SkU 1985/86:7

Hemställan

SkU 1985/86:7

Utskottet hemställer

1. beträffande fiskevårdsområden

att riksdagen avslår motion 1983/84:348,

2. beträffande lantmäterikostnader

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:337 och 1984/85:2370,

3. beträffande skogsavdrag vid rationaliseringsförvärv m. m.
att riksdagen avslår motion 1984/85:479.

Stockholm den 19 november 1985

På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s),
Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren
(m), Anita Johansson (s), Britta Bjelle (fp), Karl Björzén (m), Lars Hedfors
(s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk), Bruno Poromaa (s)*
och Kjell Nordström (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Jordbruksutskottets yttrande
1983/84:4 y

SkU 1985/86:7

Bil.

om beskattningen av fiskevårdsområden

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 7 februari 1984 beslutat bereda jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över motion 1983/84:348 av Ove Karlsson nr. fl. (s)
angående beskattningen av fiskevårdsområden.

Rätten att fiska i enskilt vatten är enligt huvudregeln förbehållen ägarna av
de fastigheter till vilka fisket hör. För att få en effektiv samverkan mellan
olika fiskerättsägare finns sedan år 1960 en organisationsform kallad
fiskevårdsområde. I samband med 1981 års riksdagsbeslut om åtgärder för
att främja fritidsfisket antogs en ny lag om fiskevårdsområden (prop.
1980/81:153, JoU 1980/81:29. SFS 1981:533). Utskottet anslöt sig därvid till
uttalanden i propositionen att man så långt möjligt bör undanröja det hinder
mot ett rationellt fiske och övrig fiskevård som uppdelningen av det enskilda
fisket på många delägare innebär. Det behövdes således en effektiv
samverkan mellan fiskerättsägarna. Fiskevårdsområdet utgjorde en ändamålsenlig
organisation för en förvaltning av både samfällt och skiftat fiske.
Den tidigare gällande lagen hade emellertid inte blivit den framgång man
tänkt sig. Därför var en reform som gjorde det möjligt att lättare bilda
fiskevårdsområden angelägen. I den nya lagen skrevs uttryckligen in att den
har till syfte att samordna inte bara utnyttjandet av fiske utan också
fiskevården inom ett vattenområde.

Ove Karlsson m.fl. (s) framhåller i motion 348 att beskattning av
fiskevårdsområden sker hos delägarna oavsett om fiskevårdsområdesföreningen
utgör juridisk person eller ej. Detta medför enligt motionärerna att
föreningarna saknar möjligheter att göra avsättningar för kommande
kostnader, fondavsättningar eller liknande. De har därför små möjligheter
att planera verksamheten över en längre tidsperiod. Resultatet av fiskevården
är emellertid helt avhängigt av en långsiktig planering. En sådan skulle
kunna tillgodoses om möjlighet gavs till avsättning till en investeringsfond
eller liknande.

Utskottet anser det angeläget att åtgärder vidtas som uppmuntrar till
bildande av fiskevårdsområden och som stärker möjligheterna att bedriva en
aktiv fiskevård inom områdena. Enligt vad utskottet erfarit bardet även efter
införandet av den nya lagen om fiskevårdsområden nybildats förhållandevis
få områden. Föreningarnas möjligheter att bedriva en aktiv fiskevård som

Utskottet

omfattar relativt kostsamma insatser under en kortare tidsperiod anses även i
många fall begränsade. Enligt utskottets mening skulle det därför i och för sig
vara ägnat att välkomna en ändring av beskattningsreglerna om förutsättningar
därigenom kunde ges för förbättrade fiskevårdsinsatser inom fiskevårdsområdena.
En sådan åtgärd skulle även kunna öka intresset bland
fiskerättsinnehavarna för att bilda nya fiskevårdsområden.

Stockholm den 20 mars 1984

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c). Håkan Strömberg (s). Arne Andersson i
Ljung (m). Grethe Lundblad (s). Ove Karlsson (s). Hans Wachtmeister (m).
Gunnar Olsson (s). Martin Segerstedt (s). Sven Eric Lorentzon (m). Kerstin
Andersson (c). Jan Fransson (s). Margareta Winberg (s), Börje Stensson
(fp). John Andersson (vpk) och Jan-Eric Virgin (m).

SkU 1985/86:7

Bil.