Skatteutskottets betänkande
1985/86:28

om vissa företagsskattefrågor m. m.

SkU

1985/86:28

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett flertal motioner avseende företagsskattefrågor.

De yrkanden som ställts gäller bl. a. kapitalbeskattningen av arbetande
kapital i mindre och medelstora företag, bolagsbeskattningen, rätt beskattningsort
för partrederi, investeringsfond och investeringsreserv, egenföretagares
avdrag för pensionsförsäkringspremier, kontoavsättning, lön till barn
som arbetar i föräldrarnas rörelse, avdrag för värdeminskning av reservelverk
i jordbruk, för stöd till kulturlivet och för arbetsrättsligt skadestånd.

Vid betänkandet har fogats 23 reservationer och två särskilda yttranden.

Motionerna

1985/86:Sk215 av Göte Jonsson (m), vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av skattereglerna
i syfte att underlätta generationsskiftena samt utlösen av delägare i företagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar av 30-procentsregeln så att även aktier som omsätts
omfattas av denna regel vid arvs- och gåvobeskattningen,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till ändring av
reglerna för successiv gåva så att den blir tillämpbar även vid gåva av del av
företag, i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt förslag om
slopande av skatten på det i företaget arbetande kapitalet,

5. att riksdagen hos regeringen begär att 1980 års företagsskattekommitté
får i uppdrag att skyndsamt se över lagstiftningen beträffande fåmansföretagen
i enlighet med vad som i motionen anförts.

1985/86:Sk216 av Marianne Karlsson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar om
en sådan ändring att jordbrukets investeringskonto får användas även till
inköp av begagnade jordbruksmaskiner.

1985/86:Sk220 av förste vice talman IngegerdTroedsson m. fl. (m), vari yrkas
att riksdagen beslutar att egenföretagares pensionsförsäkringspremie skall
vara avdragsbar som kostnad i rörelsen från 1987 års taxering.

1985/86:Sk223 av Marianne Andersson (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors

(c), vari yrkas att riksdagen beträffande 3§ lagen (1979:610) om allmän 1

1 Riksdagen 1985186. 6sami. Nr 28

investeringsreserv gör den ändringen att ”eller, om avsättningen görs av
handelsbolag, senast den 31 mars” utgår.

1985/86:Sk225 av Bertil Danielsson (m) och Ewy Möller (m), vari såvitt nu är
i fråga yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om längre tid för utnyttjande av förlustavdrag för nyetablerade
egenföretagare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vidgad avdragsrätt för underskott för nyetablerade egenföretagare,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av etableringskonto.

1985/86:Sk232 av Karl-Gösta Svenson (m) och förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), vari yrkas att riksdagen beslutar att med ändring av
bestämmelserna i lagen om statlig inkomstskatt fördelningen av nettointäkten
av jordbruksfastighet och av rörelse skall göras på B-inkomst från
taxeringsåret 1987.

1985/86:Sk236 av Sten Svensson (m), vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulans av enskilt stöd
till kulturlivet.

1985/86:Sk237 av Gudrun Norberg (fp), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medge
direktavskrivning vid inköp av reservelverk inom jordbruket.

1985/86:Sk238 av Anita Bråkenhielm (m), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om åtgärder så att arbetsgivarens eget barn vid anställning
inte diskrimineras i förhållande till annans.

1985/86:Sk244 av Marianne Karlsson m. fl. (m, fp), vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning med uppgift att pröva frågan om införande
av s. k. nyetableringskonton i enlighet med vad i motionen anförts.

1985/86:Sk245 av Marianne Karlsson m. fl. (c, m, fp), vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om möjligheterna att medge avdragsrätt
för premier till s. k. kompanjonsförsäkringar.

1985/86:Sk246 av Olle Grahn m. fl. (fp, m), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående vinstandelssystem.

1985/86:Sk251 av Kjell A. Mattsson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar
ändra taxeringslagen så att reglerna för handels- och kommanditbolag
beträffande inbetalning av medel till investeringsreserv utformas på samma
sätt som för andra företagsformer.

1985/86:Sk255 av Kjell Johansson (fp) och Christer Eirefelt (fp), vari yrkas
att riksdagen beslutar att göra i motionen föreslagna tillägg i kommunalskattelagen
(1928:370) om rätt till avdrag för vissa försäkringspremier.

1985/86:Sk260 av Sten Svensson m. fl. (m, fp, c), vari yrkas att riksdagen hos

SkU 1985/86:28

regeringen anhåller om förslag till avsevärt lägre arvs- och gåvoskattesatser i
samband med generationsskiften i familjeföretag.

1985/86:Sk261 av Göte Jonsson m.fl. (m), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om att allmän investeringsfond och investeringsreserv
får användas för anskaffning av begagnade maskiner och inventarier.

1985/86:Sk262 av Erik Hovhammar m. fl. (m, fp, c), vari yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om förslag i enlighet med vad som i motionen anförts
angående ett avskaffande av förmögenhetsskatt på kapital som arbetar i
familjeföretag.

1985/86:Sk267 av Stig Josefson m. fl. (c), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om införande av avdragsrätt för pensionspremier i
viss förvärvskälla.

1985/86:Sk268 av Stig Josefson (c), vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär ändring av reglerna för kapitalbeskattningen av familjeföretag i syfte
att i företag arbetande kapital helt undantas från beskattning.

1985/86:Sk279 av Ulf Adelsohn m.fl. (m), vari såvitt nu är i fråga yrkas
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
förmögenhetsbeskattning av arbetande kapital i mindre och medelstora
företag i enlighet med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad arvs- och
gåvobeskattning i enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande en förändring av bolagsbeskattningen.

1985/86:Sk287 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m), vari såvitt nu
är i fråga yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att beskattningen av
arbetande kapital i familjeföretag slopas så länge kapitalet är bundet i
företaget,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att tidigare gällande regler
för beskattning av egendomslivräntor återinförs i syfte att underlätta
generationsskiften i småföretagen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att begränsningsregeln om
viss minsta arbetsinsats för medhjälpande make slopas,

5. att riksdagen hos regeringen begär utredning av möjligheterna att införa
nyetableringskonto eller personligt investeringskonto,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avdragsrätt för
arbetsrättsliga skadestånd återinförs,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av avdragsrätt
vid inkomsttaxeringen för kostnad för skatteprocess.

1985/86:Sk288 av Karin Söder m. fl. vari - med hänvisning till motion N267
och såvitt nu är i fråga — yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om borttagande
av förmögenhetsskatten på arbetande kapital,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om befrielse från
löneavgift för upp till 50 000 kr. av egenföretagarnas inkomster,

SkU 1985/86:28

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om återställande
av 1982 års regler för arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattning,

1985/86:Sk290 av Gösta Andersson m.fl. (c), vari - med hänvisning till
motion T332 — yrkas

1. att riksdagen beslutar att partrederi i skattehänseende inte skall ha fast
driftställe,

2. att riksdagen beslutar att partrederier skall få möjlighet att göra
avsättningar till allmän investeringsfond.

1985/86:Sk294 av Sonja Rembo m. fl. (m), vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i kommunalskattelagen
vad avser partrederiers fasta driftställe i enlighet med vad som anförts
i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilläggsdirektiv till företagsskattekommittén vad avser 1973 års
regler för partredares beskattning,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i kommunalskattelagen
vad avser gemensam förvärvskälla vid delägande i olika partrederier.

1985/86:Sk300 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari såvitt nu är i fråga yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förmögenhetsskatt för juridiska personer,

4. att riksdagen beslutar att höja bolagsskatten från 1 juli 1986 i enlighet
med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande breddandet av underlaget för bolagsbeskattningen.

1985/86:Sk305 av Karin Ahrland (fp), vari såvitt nu är i fråga yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär att motionsförslaget överlämnas till
arvs- och gåvoskattekommittén för beaktande.

1985/86:Sk308 av Göran Ericsson (m), vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär utredning av frågan om dels avdrag för företagare vid beskattningen
för utförda vård- och omsorgsinsatser för anställda, dels att erhållen vård ej
skall anses som skattepliktig förmån.

1985/86:Sk309 av Gunilla André (c) och Bengt Kindbom (c), vari yrkas att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om borttagande av
förmögenhetsskatten på arbetande kapital i enlighet med det anförda.

1985/86:Sk312 av Bengt Rosén (fp) och Lars Ernestam (fp), vari yrkas att
riksdagen beslutar att 4§ lagen (1979:609) om allmän investeringsfond skall
få följande lydelse:

4§

Allmän investeringsfond som har avsatts i viss förvärvskälla får tas i anspråk i
samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet
och rörelse samt annan fastighet vad gäller uthyrning till
industriellt ändamål. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande
statens industriverk kan dock, om synnerliga skäl föreligger, medge att
allmän investeringsfond tas i anspråk inom förvärvskällan annan fastighet för
annat ändamål än vad nu sagts.

SkU 1985/86:28

1985/86:Sk318 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari såvitt nu är i fråga yrkas

2. att riksdagen beslutar att uttala sig för en övergång till produktionsbeskattning
i enlighet med vad som anförts i motionen och ger regeringen detta
till känna.

1985/86:Sk320 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari såvitt nu är i fråga yrkas

7. att riksdagen beslutar sänka åldersgränsen för barns sambeskattning
med föräldrar från 16 år till 15 år enligt vad som redovisas i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att
arbetsrättsligt skadestånd betraktas som avdragsgill kostnad,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopad förmögenhetsskatt
på arbetande kapital enligt vad som anförts i motionen.

1985/86:Sk321 av Gunilla André m. fl. (c), vari - med hänvisning till motion
N306 — yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att
möjligheterna till initiala skattelättnader för kooperativa företag utreds.

1985/86:Sk322 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), vari — med hänvisning till
motion N307 och såvitt nu är i fråga — yrkas

1. att riksdagen beslutar att förmögenhetsskatt på arbetande kapital
avskaffas,

2. att riksdagen beslutar att åldersgränsen för särbeskattning sänks till 15 år
enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att arbetsrättsligt skadestånd betraktas som
omkostnad i rörelsen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att undanröja regler och bestämmelser som försvårar bildandet av
vinstandelssystem,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag som klarlägger att vinstandelar
ej skall beläggas med arbetsgivaravgifter,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att personalstiftelserna
skattemässigt jämförs med t. ex. allemansfonder och löntagarfonder,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
investeringsfondernas användning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1985/86:Sk329 av Ingvar Eriksson (m) och Berit Danielsson (m), vari — med
hänvisning till motion Jo260 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att trädgårdskonto bör införas.

1985/86:Sk334 av Marianne Karlsson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar ge
jordbrukare möjlighet att avsätta pengar på jordbrukskonto för att bättre
kunna fördela inkomster mellan bra och dåliga år.

1985/86:Sk344 av Ylva Annerstedt (fp), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt för
aktiebolag att avsluta alla sina inkomstslag per bokslutsdagen.

1985/86:Sk350 av Alf Svensson (c), vari såvitt nu är i fråga yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning angående en omläggning
av beskattningen från produktionsfaktorn arbete till beskattning av
råvaror, energi, maskiner och kapital i enlighet med vad som anförts i
motionen,

SkU 1985/86:28

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om den skattemässiga
behandlingen av arbetsgivares avgifter till sina partsorganisationer i syfte att
uppnå likställighet mellan arbetsgivare och arbetstagare,

12. att riksdagen hos regeringen begär en omedelbar översyn av arvs- och
gåvoskattereglerna i syfte att lindra dess negativa effekter enligt vad som
anförts i motionen,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital i små och medelstora
företag enligt vad som anförts i motionen.

1985/86:Sk351 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), vari såvitt nu är i fråga
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående förutsättningarna för utveckling av småföretag.

1985/86:Sk355 av Alf Wennerfors m.fl. (m), vari - med hänvisning till
motion A748 - yrkas att riksdagen beslutar att 20 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha den lydelse beträffande arbetsrättsliga skadestånd som
den hade den 30 juni 1984.

Gällande rätt och frågornas tidigare behandling
m. m.

Initiala skattelättnader för kooperativa företag

För en ekonomisk förening gäller särskilda bestämmelser i beskattningshänseende
om den är att anse som kooperativ. För detta krävs att den är
öppen för alla och tillämpar lika rösträtt. I princip gäller liksom för
aktiebolagen att uppkommen vinst först beskattas hos föreningen och
därefter — i den mån den utdelas — hos medlemmarna. Enligt en särskild
bestämmelse i SIL (2 § 8 mom.) får dock föreningen avdrag för utdelad vinst
då detta sker i form av pristillägg, rabatt eller i förhållande till gjorda inköp
eller försäljningar. Detta gäller oavsett om mottagarna tillhört föreningen
eller inte.

Riksdagen antog våren 1984 en proposition (1983/84:84) om kooperationens
kapitalförsörjning m. m. Propositionen, som grundade sig på kooperationsutredningens
huvudbetänkande (SOU 1981:60) Kooperationen i samhället,
syftade huvudsakligen till att underlätta kooperationens kapitalförsörjningsproblem.
I detta syfte och mot bakgrund av de lättnader som
genomförts i dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster föreslogs i
propositionen att kooperativa föreningar som huvudsakligen driver rörelse
skulle bli berättigade till avdrag även för den utdelning som utgår i
förhållande till inbetalade insatser i föreningen. Vidare innebar propositionen
att föreningarna skulle få möjlighet att ta upp riskkapital även från andra
än medlemmar. Detta skulle kunna ske genom särskilda s. k. förlagsinsatser
som skulle inta en ställning mellan medlemskapital och lånat kapital. Den
föreslagna avdragsrätten omfattade även utdelning på sådana insatser.

En sådan begränsning av dubbelbeskattningen av de kooperativa förening -

SkU 1985/86:28

arna skulle ge dessa en möjlighet att lämna större utdelning än tidigare, något SkU 1985/86:28

som skulle kunna motivera medlemmarna att öka sina kapitalinsatser. En

avdragsrätt för föreningarna torde också vara en förutsättning för att de

skulle bli betjänta av möjligheten att ta upp egenkapital i form av

förlagsinsatser.

I överensstämmelse med de principer som gäller i fråga om rörelse
föreslogs även i propositionen att ränta eller utdelning på aktier och andelar i
ekonomiska föreningar skulle tas upp som inkomst av jordbruksfastighet
eller annan konventionellt beskattad fastighet, om kapitalet tillhörde
förvärvskällan, och inte som inkomst av kapital.

Över propositionen och de motioner som hade väckts i ärendet yttrade sig
skatteutskottet (SkU 1983/84:7 y) till näringsutskottet och anförde:

Utskottet finner i likhet med departementschefen att riskkapital bör byggas
upp av beskattade medel. Som anförs i propositionen kan det också
ifrågasättas om det föreslagna avdraget skulle öka medlemsinsatserna i
nämnvärd utsträckning eftersom skattesystemet redan i dag ger jordbrukarna
tillräckliga möjligheter till skattekrediter. Enligt utskottets uppfattning
bör kooperationens kapitalförsörjning i första hand underlättas genom
åtgärder som riktar sig direkt till de kooperativa företagen. Propositionen
har denna inriktning. Regeringens förslag innebär bl. a. att de skattemässiga
hindren mot utdelning på insatskapital undanröjs och att de ekonomiska
föreningarna får nya källor för anskaffning av riskkapital.

Mot denna bakgrund och av administrativa skäl avstyrkte skatteutskottet
samtliga motioner, vilka alla gick ut på att beskattningen av inkomster som
användes för inbetalning av insatser skulle senareläggas. Enligt en motion
kunde en uppskjuten beskattning ha till syfte att underlätta startandet och
ombildandet av företag till s. k. arbetskooperativa företag eller personalägda
företag.

Moderaternas och folkpartiets representanter i skatteutskottet anmälde
avvikande mening mot utskottets beslut att avstyrka motionerna.

Enligt ett annat förslag från kooperationsutredningen skulle medlemmarna
i lantbrukskooperativa föreningar också få uppskov vid beskattningen
genom avdrag med högst 60 % av insatsbetalningarna. Ett annat förslag
gällde avdrag för avsättning till en kooperativ kapitalfond.

Inget av dessa resulterade i lagstiftning. Finansministern framhöll i den
proposition som byggde på kooperationsutredningens förslag bl. a.:

Förslaget om avdragsrätt på grund av ökning av insatser strider mot den
grundläggande principen att riskkapital skall byggas upp av beskattade
medel. Principiella skäl talar därför mot förslaget. Det kan vidare ifrågasättas
om det föreslagna avdraget kommer att öka medlemsinsatserna i
nämnvärd utsträckning. Avdraget kommer nämligen att gälla vid sidan av de
möjligheter som redan finns till skattekrediter genom lagernedskrivningar,
överavskrivningar på inventarier och olika former av avsättningar. De flesta
jordbrukare har inte någon nytta av ett ytterligare avdrag eftersom det
befintliga systemet ger tillräckligt stora skattekrediter. Den som nyligen
förvärvat ett jordbruk har dessutom normalt mycket stora ränteavdrag som
ytterligare reducerar möjligheterna att effektivt utnyttja ett nytt avdrag.

Slutligen kan nämnas att ett införande av en avdragsrätt på grund av

insatsbetalning administrativt sett är mycket svårhanterligt. Förslaget bör 7

därför inte genomföras.

I fråga om avsättning till kapitalfond yttrade finansministern bl. a.

Ekonomiska föreningar har — liksom övriga företag — normalt goda
möjligheter att bygga upp obeskattade reserver. Med hänsyn till att dessa
möjligheter ofta inte utnyttjas fullt ut finns det knappast något behov av att
komplettera regelsystemet med ytterligare en obeskattad reserv. Det kan
tvärtom anföras skäl för en begränsning av nuvarande s. k. fria reserveringsmöjligheter
—.En avdragsrätt som är kopplad till storleken av en frivillig
fondavsättning blir dessutom krånglig att tillämpa.

Bolagsskatt

Genom beslut av riksdagen hösten 1983 sänktes bolagsskatten från tidigare
gällande 40 % till den nivå som gäller för flertalet ekonomiska föreningar,
dvs. 32 %. Samtidigt begränsades den högsta tillåtna lagerreserven från 60 %
till 50% av lagrets värde.

Som en följd av riksdagens beslut våren 1984 att den kommunala
beskattningen av juridiska personer skulle upphöra fr. o.m. inkomståret
1985 beslutade riksdagen hösten 1984 på förslag i proposition 1984/85:70 att
taxeringen till kommunal inkomstskatt skulle slopas för juridiska personer
(utom inhemska dödsbon). Samtidigt upphörde garantibeskattningen av de
juridiska personernas fastighetsinnehav.

Skattesatserna vid den statliga taxeringen höjdes samtidigt till en nivå som
i stort sett motsvarade det gällande genomsnittliga kommunala och statliga
skatteuttaget. Skattesatsen bestämdes till 52 % för bl. a. aktiebolag, ekonomiska
föreningar och familjestiftelser samt 40% för övriga juridiska
personer.

De nya reglerna tillämpas i princip på beskattningsår som påbörjas den 1
januari 1985 eller senare.

Skatteutskottet har under en följd av år återkommande avstyrkt yrkanden
om en skärpning av bolagsskatten.

Vid förra riksmötet behandlade utskottet en motion om sänkning av
bolagsskatten i kombination med vissa begränsningar av lagernedskrivningsmöjligheterna.
Utskottet anförde i sammanhanget bl. a. (SkU 1984/85:41)
att motivet för sänkningen av bolagsskatten och begränsningen av lagernedskrivningsmöjlighetema
var den stora skillnaden mellan nominellt och
faktiskt skatteuttag i företagsbeskattningen, vilken i sin tur bl. a. sammanhängde
med företagens möjligheter att genom bokslutsdispositioner skjuta
upp beskattningen för en betydande del av den verkliga vinsten. Utskottet
pekade också på att den sänkta skattesatsen skulle tillämpas första gången
vid 1985 års taxering och att det var för tidigt att ta ställning till bolagsskattens
framtida utformning. Mot beslutet reserverade sig (m).

Skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt

Fysiska personer är i princip obegränsat skattskyldiga till förmögenhetsskatt.
Detsamma gäller dödsbon och familjestiftelser, medan aktiebolag är befriade
från skattskyldighet. Ekonomiska föreningar är i allmänhet befriade från
skattskyldighet, nämligen för de fall då medlemmarna äger del i föreningens

SkU 1985/86:28

hela förmögenhet. Ideella föreningar och samfund är skattskyldiga om och i
den mån de är skyldiga erlägga statlig inkomstskatt. Om medlemmarna äger
del i föreningens eller samfundets förmögenhet, är föreningen eller samfundet
inte skattskyldig för förmögenhet.

Andra stiftelser än familjestiftelser är skattskyldiga om och i den mån de är
skyldiga erlägga statlig inkomstskatt.

Produktionsfaktorsskatt

Regeringen tillkallade i december 1985 en utredning om reformerad
företagsbeskattning. I utredningens uppdrag ingår att pröva möjligheten att
åstadkomma en mer likformig beskattning av arbete och kapital, dvs. de
produktionsfaktorer som skapar produktionsresultatet. Avsteg från principen
om en likformig produktionsfaktorbeskattning kan dock accepteras
exempelvis av stabiliseringspolitiska skäl eller i syfte att stimulera investeringar
m. m.

En förutsättning för att produktionsfaktorerna skall kunna beskattas
likformigt är enligt direktiven inte bara att skattesatserna är lika höga utan
också att skatteunderlagen är sinsemellan likvärdiga. En viktig uppgift för
kommittén blir därför att analysera underlagen för vinstbeskattning och
uttaget av arbetsgivaravgifter. Skäl kan enligt direktiven anföras för en
utveckling mot bredare underlag och sänkta skattesatser.

En annan uppgift för kommittén är att ta ställning till vilka ändringar i
skattereglerna som kan genomföras för att stimulera kapitalet till en ökad
rörlighet mellan olika företag och branscher.

Kommittén skall vid utformningen av sina förslag beakta kraven på enkla,
begripliga och permanenta regler.

Vinstandelssystem

Enligt beslut av riksdagen i december 1983 är svenska aktiebolag, svenska
ekonomiska föreningar, svenska sparbanker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter
skyldiga erlägga en vinstdelningsskatt motsvarande
20 % av en realt beräknad nettovinst. Underlaget för vinstdelningsskatten
beräknas för varje företag för sig och bestäms av taxeringsnämnden i
samband med den årliga inkomsttaxeringen. Vid fastställande av underlaget
för vinstdelningsskatten medges ett avdrag med 500000 kr. (s. k. fast
fribelopp) eller med 6 % av företagets lönesumma (lönebaserat fribelopp).
Skatten är avdragsgill vid taxeringen året efter det den påförts.

I samband med behandlingen av en proposition (1984/85:80) om undantag
från beskattning i vissa fall av anställdas förvärv av aktier i det bolag där de är
anställda avstyrkte skatteutskottet - med riksdagens godkännande — hösten
1984 (SkU 1984/85:21) ett motionsyrkande om att genom generella stimulanser
medverka till införandet av individuella vinstandelssystem i företagen.
När ett yrkande av samma innebörd återkom förra våren intog utskottet
(SkU 1984/85:41) samma ståndpunkt med motiveringen att ett ställningstagande
i frågan borde anstå i avvaktan på närmare erfarenheter av löntagarfonderna.
Mot beslutet reserverade sig utskottets borgerliga representanter.

SkU 1985/86:28

Företagens kapitalförsörjning

SkU 1985/86:28

Arbetande kapital

T. o. m. 1971 års taxering gjordes ingen skillnad vid förmögenhetsbeskattningen
mellan å ena sidan tillgångar och skulder nedlagda i rörelse eller
jordbruk och å andra sidan övriga tillgångar och skulder.

Genom lagstiftning 1970 infördes med verkan fr. o. m. 1972 års taxering
provisoriska regler för beskattning av s. k. arbetande kapital i vissa slag av
familjeföretag. Dessa skattelättnader motiverades främst av att kapitalet, så
länge det arbetar i företaget, inte på samma sätt som andra tillgångar är
omedelbart tillgängligt för ägarens privata konsumtion. Reglerna var
emellertid förknippade med en rad villkor som måste uppfyllas för att få
tillämpas.

Dessa bestämmelser innebar emellertid att många företag inte kunde få del
av den lindrade förmögenhetsbeskattningen. För att mera allmänt kunna
tillgodose syftet med de provisoriska bestämmelserna ersattes dessa 1974 och
1977 med nya regler.

De nya reglerna, som gällde fr. o. m. 1979 års taxering, innebar att det
enligt särskilda regler framräknade substansvärdet av förmögenhet som lagts
ned i jordbruk eller rörelse skulle reduceras till 30 % av det värde varmed
tillgångarna översteg beloppet av skulder och andra avgående poster. Rätten
till reducering var emellertid begränsad enligt en särskild spärregel, detta för
att förhindra att lättnadsreglerna skulle stimulera till passivt ägande i
jordbruksfastighet och till annan spekulation i fastigheter. Spärregeln
innebar att förmögenhetsvärdet av förvärvskällan inte fick tas upp till lägre
belopp än som svarade mot värdet av ägaren tillhöriga fastigheter i
verksamheten minskat med de skulder som belöpte på fastigheterna.
Spärregeln var sålunda tillämplig bara i en förvärvskälla där fastigheter
fanns. — Genom riksdagsbeslut på våren 1981 avskaffades spärregeln med
verkan fr. o. m. 1982 års taxering. Slopandet kompletterades med en
bestämmelse av innebörd att som tillgångar i rörelse endast skall räknas
sådana bostadsbyggnader som används som personalbostäder. Vidare skall
vissa fastigheter — trots att de inte utgör rörelsetillgångar i skatterättslig
mening — anses som en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse och
således behandlas enligt reglerna för företagsförmögenhet. Det gäller
egendom som ingår antingen i en industrienhet avseende täktmark — i
förekommande fall också industribyggnad på sådan mark — eller i en
exploateringsenhet.

I samband med att skatteutskottet våren 1982 behandlade en proposition
med förslag om avdrag för aktieutdelning i icke börsnoterade företag anförde
utskottets socialdemokrater — som för övrigt avstyrkt förslaget om spärregelns
avskaffande — i ett särskilt yttrande bl. a. följande (SkU 1981/82:65).

Under senare år har gjorts genomgripande ändringar av inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen, av vilka åtskilliga varit ägnade att väsentligt
förbättra företagens likviditet. Framtida lättnader i beskattningen av företagsförmögenhet
bör enligt vår uppfattning inte ske utan mycket tungt
vägande skäl. Redan i dag gäller regler som de facto medför att betydande

delar av företagskapitalet inte blir föremål för någon förmögenhetsskatt. Vi SkU 1985/86:28
vill i sammanhanget särskilt erinra om de bestämmelser om reducering av
substansvärdet av i jordbruk eller rörelse nedlagd förmögenhet som antogs
av riksdagen 1977 och som numera — efter författningsändring 1981 - torde
innebära att även betydande passiva förmögenhetsinnehav undgår beskattning.
Vi vill särskilt understryka att de förmögenhetsskattelättnader som nu
föreslås i propositionen och som kan antas även framdeles komma att
aktualiseras av de borgerliga partierna kommer inte bara små och medelstora
utan samtliga icke börsnoterade företag till godo. En ökad omfördelning av
skattebördan från företag till enskilda kan leda till konsekvenser som från
fördelnings- och rättvisesynpunkt ter sig utmanande.

Med det anförda har vi velat markera att vi i princip anser förmögenhetsskatten
vara ett olämpligt näringspolitiskt instrument. Ansträngningarna måste i
stället inriktas på en så långt möjligt likformig värdering av förmögenhetstillgångar
oavsett hur de är placerade. Eljest skapar man betydande orättvisor
mellan olika förmögenhetsägare men också mellan företagare och anställda.

Skatteutskottet avstyrkte hösten 1984 i sitt betänkande 1984/85:2 samtliga
motionsyrkanden om slopande av beskattningen av arbetande kapital i
mindre och medelstora företag. Utskottet framhöll i sammanhanget bl. a. att
betydande delar av företagskapitalet med de bestämmelser som nu gäller inte
torde bli föremål för någon förmögenhetsbeskattning. Utskottet hänvisade
också till att företagsskattekommittén enligt sina direktiv hade att i sitt
fortsatta arbete undersöka vad som kunde göras för att underlätta familjeföretagens
försörjning med riskkapital och till att företagens likviditet med den
av företagsskattekommittén då nyligen publicerade s. k. staketmetoden för
beskattning av enskild näringsverksamhet skulle komma att förstärkas. -Mot utskottets beslut reserverade sig de borgerliga representanterna i
utskottet.

Även våren 1985 avstyrkte skatteutskottet i sitt betänkande 1984/85:41
samtliga motionsyrkanden av innebörd att arbetande kapital i mindre och
medelstora företag skulle undantas från förmögenhets-, kapital- eller
arvsbeskattning. Även denna gång reserverade sig de borgerliga ledamöterna
mot beslutet.

Kapitalskatterna

Förmögenhetsskatt tas ut enligt en progressiv skatteskala och utgör i procent
i lägsta skiktet (400000-600000 kr.) 1,5 %. I skiktet över 1,8 milj.kr. utgör
skatten 3 %.

Arvs- och gåvoskatt utgår enligt tre klasser, olika utformade beroende på
vem som ärver eller får egendom och på arvets eller gåvans storlek.

Efter den senaste skattehöjningen år 1982 utgör exempelvis skatten för en
skattepliktig lott i klass I på 50 000 kr. 3 000 kr., på 500 000 kr. 135 000 kr. och
på 2 500 000 kr. 1269 000 kr. Skattesatsen i det högsta skiktet (över 6000 000
kr.) utgör 70%.

Vid arvs- och gåvobeskattningen skall aktier som noteras eller eljest

omsätts på kapitalmarknaden tas upp till marknadsvärdet. Endast aktier i
fåmansägda bolag, dvs. aktier som inte är föremål för notering eller
omsättning på kapitalmarknaden, får värderas till substansvärdet vilket
värde för aktier i rörelsedrivande bolag reduceras till 30 %. Vid gåvobeskattningen
gäller dock bl. a. den inskränkningen att det reducerade värdet endast
får användas om givaren avhänder sig hela sin del i företaget utan förbehåll.

I samband med behandlingen av 1982 års regeringsförslag om höjning av
kapitalskatterna yrkades av samtliga borgerliga partier att kapitalskatterna
skulle lämnas oförändrade. Man motiverade detta yrkande med att skärpningarna
i praktiken riktade sig mot familjeföretagen och mot produktivt
sparande. I en vpk-motion yrkades betydande skärpningar av såväl förmögenhetsskatten
som arvs- och gåvoskatterna. Skatteutskottet framhöll med
anledning härav att skatteskalorna efter 1970 års omläggning av kapitalbeskattningen
fortlöpande anpassats till penningvärdeutvecklingen och att
därutöver väsentliga lättnader genomförts beträffande kapital i familjeföretag.
Härtill kom - menade utskottet - att ägare av stora förmögenheter fick
anses ha möjlighet att ta på sig en del av de ökade bördorna för att stärka
samhällsekonomin. Skärpningarna i fråga om mindre förmögenheter och arv
var enligt utskottets mening måttliga. I fråga om större kapital ansåg
utskottet däremot redan utgående skatter så höga att utrymme saknades för
så betydande höjningar som föreslogs av vpk.

Även i samband med prövningen hösten 1983 av propositionen om tillfällig
skärpning av förmögenhetsskatten väcktes ett motionsyrkande om återgång
till den förmögenhetsskatteskala som gällde vid 1983 års taxering, medan vpk
yrkade ytterligare höjningar.

Våren 1984 behandlade skatteutskottet återigen motioner om höjningar
resp. sänkningar av kapitalskatterna och om förmögenhetsskattens långsiktiga
utformning (SkU 1983/84:28). Utskottet framhöll därvid att det i
nuvarande ekonomiska läge inte fanns tillräcklig anledning för riksdagen att
frånträda sin tidigare av statsfinansiella och fördelningspolitiska hänsyn
dikterade ståndpunkt.

I samband med behandlingen av motionsyrkanden om bl. a. återgång till
de skatteskalor som gällde före den 1 januari 1983 och om en väsentlig
sänkning av arvsskatten i syfte att underlätta generationsskiften i företag
uttalade utskottet följande i sitt betänkande 1984/85:44:

Även om kapitalbeskattningen svarar för ett ganska litet bidrag till det
allmännas inkomster fyller den enligt utskottets mening en viktig funktion
som ett medel att tillgodose fördelningspolitiska önskemål. De under senare
år snabbt stigande förmögenheterna har motiverat en skärpt beskattning. Ett
kapitalskatteuttag på en alltför hög nivå kan dock verka hämmande på
sparande och investeringar. Kapitalskatternas höjd liksom värderingen av
olika tillgångar vid beskattningen är en avvägningsfråga. Utskottet anser inte
att riksdagen har anledning frånträda den ståndpunkt i frågan som riksdagen
intog år 1982 och avstyrker därför samtliga i detta avsnitt behandlade
motioner i vad de rör frågor om kapitalskatternas höjd.

De borgerliga representanterna i utskottet reserverade sig mot beslutet.

SkU 1985/86:28

Försäkringskostnader

SkU 1985/86:28

Nuvarande regler i fråga om egenföretagarens pensionsförsäkringspremier
innebär att den som driver rörelse eller jordbruk utan förmedling av
aktiebolag eller ekonomisk förening (egenföretagare) får göra avdrag för
pensionsförsäkringspremier i form av allmänt avdrag. Härigenom kommer
hela inkomsten av förvärvskällan, även den del som används för att betala
premier för egenföretagarens pensionering, att utgöra underlag för egenavgifter.
Om verksamheten däremot bedrivs genom aktiebolag eller ekonomisk
förening, utgör bolagets kostnader för pensionering av en anställd —
även en anställd som är huvudaktieägare - inte underlag för arbetsgivaravgifter.
Dessa skillnader medför — vid lika förhållanden i övrigt - att
underlaget för socialförsäkringsavgifter blir högre för egenföretagare än för
den som bedriver sin verksamhet genom t. ex. ett aktiebolag.

Frågan om egenföretagares avdrag för pensionsförsäkringspremier behandlades
av utredningen om beskattning av tjänstepensioner i dess betänkande
(Ds B 1978:13) Avdragsrätt för utländska pensionsförsäkringspremier
m. m. Utredningen konstaterade därvid att det förhållandet, att en egenföretagare
får göra avdrag för premie för pensionsförsäkring avseende sin egen
pensionering som allmänt avdrag, medan arbetsgivare i övrigt skall göra
avdraget i förvärvskälla, i allmänhet medför att avgifterna blir högre för
egenföretagaren än för den som exempelvis driver verksamheten i aktiebolagsform
och att skillnaderna ökar med stigande inkomst. En ändring av
nuvarande regler skulle — menade utredningen — bidra till att öka
neutraliteten i beskattningshänseende mellan verksamheter som bedrivs i
skilda företagsformer.

Med anledning av motioner i ämnet hänvisade skatteutskottet hösten 1984
(SkU 1984/85:2) till att frågan om egenföretagares rätt till avdrag för
pensionsförsäkringar fick anses ha kommit i ett delvis annat läge till följd
bl. a. av att den övre gränsen vid beräkning av ATP-avgift slopats. Utskottet
hänvisade också till att såväl denna fråga som frågan om avdrag för premier
för kompanjonsförsäkringar skulle komma att prövas av företagsskattekommittén.
Utskottet avstyrkte därför motionerna. Mot beslutet anmäldes
reservation av de borgerliga representanterna i utskottet. Våren 1985, då
motioner i ämnet återkom erinrade skatteutskottet - liksom tidigare — om
att den övre gränsen vid beräkning av ATP-avgift slopats och att frågan
härigenom fick anses ha kommit i ett annat läge än tidigare. I yttrandet som i
denna del var enhälligt framhölls också att den nuvarande ordningen var
otillfredsställande från likformighets- och rättvisesynpunkt och att en
ändring av bestämmelserna därför var önskvärd.

Vad utskottet anfört gavs regeringen till känna (SkU 1984/85:41).

A-inkomst och B-inkomst

Enligt 9 § 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt (SIL) förstås med A-inkomst
inkomst av tjänst med visst undantag samt inkomst av jordbruksfastighet och
av rörelse, om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa
omfattning. Med B-inkomst förstås övriga inkomster.

Nettointäkten av jordbruksfastighet och av rörelse är i sin helhet antingen
A-inkomst eller B-inkomst för den skattskyldige, allt efter omfattningen av
den skattskyldiges egna arbete i förvärvskällan. Viss intäkt (t. ex. arrende)
kan således inte ”brytas ut” och hänföras till B-inkomst, medan återstoden
av.nettointäkten av förvärvskällan hänförs till A-inkomst.

För att nettointäkten skall hänföras till A-inkomst krävs att den skattskyldige
har varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Ar så inte
fallet, skall alltså hela nettointäkten anses som B-inkomst. Därvid gäller den
presumtionsregeln att inkomst anses som A-inkomst om det inte är
uppenbart att den utgör B-inkomst.

Medhjälpande make

Enligt regler som riksdagen antog 1976 avskaffades den s. k. faktiska
sambeskattningen vid inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse. Samtidigt
begränsades möjligheterna till uppdelning mellan familjemedlemmarna av
inkomster från fåmansföretag. Reglerna, som har samma innebörd oavsett
företagsform och som tillämpats fr. o. m. 1977 års taxering med vissa
ändringar som beslutades hösten 1976, innebär i princip att den av makarna
som haft den ledande ställningen i företaget beskattas för hela inkomsten.
Medhjälpande make får dock deklarera och beskattas för sin del av
inkomsten om han eller hon utfört arbete i förvärvskällan minst 400 timmar.
För medhjälpande make får tas upp högst så stort belopp som svarar mot
värdet av arbetsinsatsen.

Med anledning av ett socialdemokratiskt yrkande om återgång till vad som
gällde före ändringarna - dvs. en timgräns på 600 timmar - uttalade
skatteutskottet vid 1978/79 års riksmöte (SkU 1978/79:57) den meningen att
den som utfört ett förvärvsarbete också skall beskattas för inkomsten därav
enligt regler som i möjligaste mån ger lika resultat oavsett företagsform.
Bakgrunden till de detaljändringar i fråga om beskattningen av familjeinkomster
i egenföretag och fåmansföretag som riksdagen genomförde 1976
var bl. a. att den s. k. tredjedelsregeln, 600-timmarsregeln och begränsningarna
i fråga om avdragsrätten för lön till barn över 16 år medfört att detta
syfte inte kunde uppnås i ett stort antal fall. Utskottet avstyrkte motionen.
Mot beslutet anfördes reservation av utskottets socialdemokratiska representanter.
Riksdagen följde utskottet.

Fribelopp för egenföretagare

I samband med 1982 års skattereform infördes i inkomstslaget tjänst ett
schablonavdrag. Avdraget, som gäller fr. o. m. 1984 års taxering, är
maximerat till 1000 kr., dock högst 5 % av tjänsteintäkten. Två avdragsposter
ligger utanför schablonen, nämligen kostnader för resor till och från
arbetet samt resekostnader och ökade levnadskostnader vid tjänsteresa eller
vid dubbel bosättning. Rätt till schablonavdrag föreligger i princip bara då
inkomsten härrör från utfört arbete. Från rätten till schablonavdrag har
sålunda undantagits skattskyldiga vilkas inkomst av tjänst härrör helt från t.
ex. folkpension eller periodiskt understöd. Det betyder att de inkomster som

SkU 1985/86:28

berättigar till avdrag är kontanta bruttolöner och sådana intäkter som enligt
11 kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring är att jämställa med
inkomst av anställning. Den som inte har någon arbetsinkomst är berättigad
till ett schablonavdrag på 100 kr.

Fr. o. m. nästa års taxering höjs, enligt riksdagsbeslut förra våren (prop.
1984/85:180, SkU 60, SFS 1985:405-413) det nuvarande schablonavdraget
på 1 000 kr till 3 000 kr. inkl. kostnader för arbetsresor. Samtidigt slopas den
nuvarande avdragsbegränsningen på 1 000 kr liksom schablonavdraget på
100 kr.

Frågan om ett schablonavdrag för egenföretagare har prövats av riksdagen
vid upprepade tillfällen sedan 1982 års skattereform genomfördes. I sitt av
riksdagen godkända betänkande 1984/85:2 erinrade skatteutskottet med
anledning av en motion i ämnet om att företagsskattekommittén ämnade
presentera en principskiss för beskattning av egenföretagare enligt en s. k.
staketmodell innebärande att egenföretagaren skulle beskattas för samtliga
privata uttag ur verksamheten. Med hänsyn till att en företagare genom en
sådan beskattning skulle komma att i princip jämställas med en löntagare
måste enligt utskottets mening frågan om ett schablonavdrag komma att
aktualiseras också när det gällde egenföretagarens inkomst.

Utskottet avstyrkte motionen, och riksdagen biföll utskottets hemställan.
Mot beslutet reserverade sig centerns ledamöter i utskottet.

Lön till barn

Sorn avdragsgill kostnad räknas enligt 20 § KL inte värdet av arbete som i den
skattskyldiges förvärvsverksamhet utförs av den skattskyldige själv, andra
maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år. Barnets ålder
bedöms efter förhållandet den 1 november året före taxeringsåret.

Skatteutskottet behandlade våren 1982 en motion vari yrkades att
åldersgränsen skulle sänkas till 15 år. Yrkandet motiverades med att man
genom en sådan sänkning skulle ge fler ungdomar möjlighet att få arbete i
föräldrarnas företag och därmed minska arbetslösheten.

Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning (SkU 1981/82:65) till att
fåmansföretagens skatteförhållanden var föremål för överväganden inom
företagsskattekommittén och att ett ställningstagande i frågan borde anstå i
avvaktan på resultatet av kommitténs arbete. Utskottets beslut var enhälligt.

Motioner av liknande innebörd har därefter årligen återkommit. De har
alla enhälligt avstyrkts av skatteutskottet med hänvisning bl. a. till företagsskattekommitténs
arbete.

Partrederi

Rederier, som inte drivs i aktiebolagsform, taxeras inte, utan deras inkomst
beskattas hos de olika delägarna med belopp som motsvarar vars och ens
andel av rederiets inkomst. Inkomsten beskattas i den kommun där rederiet
haft fast driftställe eller — om fast driftställe undantagsvis saknas - i den
skattskyldiges hemortskommun. Detta innebär att en delägare i regel kan få
avdrag vid den kommunala beskattningen för underskott i rederiet endast om

SkU 1985/86:28

han är bosatt i den kommun där rederiet har sitt fasta driftställe. Reglerna
överensstämmer med de principer som tillämpas även för andra rörelseinkomster.

År 1973 infördes särskilda regler för att förhindra skatteflykt bl. a. genom
kontraktsavskrivning. Fysiska personer och s. k. fåmansbolag får inte längre
utnyttja underskott till följd av kontraktsavskrivning mot annan inkomst än
inkomst av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse. Detsamma gäller i fråga om
underskott som uppkommit på grund av högre avskrivning än 10% av
anskaffningsvärdet för fartyg eller 15 % av anskaffningsvärdet för luftfartyg.
Underskott som inte kunnat utnyttjas under ett beskattningsår får dock
utnyttjas under en följande sexårsperiod. Vid avyttring av kontrakt, fartyg
eller luftfartyg till underpris gäller att det verkliga värdet, dock högst
kontraktspriset, skall utgöra intäkt i rörelse. Vidare skall åtnjuten kontraktsavskrivning
återföras till beskattning om den skattskyldige flyttar utomlands
eller om utflyttning sker av det fasta driftstället för rörelsen.

Företagsskattekommittén har i ett vid halvårsskiftet 1984 framlagt betänkande
presenterat en ny modell för beskattning av enskild näringsverksamhet.
Modellen (”staketmetoden”) innebär bl. a. att all näringsverksamhet
som en fysisk person bedriver skall utgöra en förvärvskälla och beskattas i
näringsidkarens hemortskommun. Om näringsverksamheten omfattar flera
olika verksamhetsgrenar, som i dag utgör särskilda förvärvskällor, kan man
alltså med den nya modellen inte i beskattningshänseende tala om underskott
i en av dessa grenar. Det är i stället det samlade resultatet som räknas. När
det gäller underskott i näringsverksamheten bör enligt kommitténs uppfattning
en näringsidkare ha rätt att göra ett allmänt avdrag i den egna
deklarationen med ett belopp som motsvarar vad han tillskjutit för att täcka
underskottet.

Frågor rörande rätt beskattningsort för partrederi och partredares rätt till
avdrag för underskott till följd av kontraktsavskrivning m. m. behandlades av
skatteutskottet hösten 1984. Utskottet avstyrkte då motionsyrkanden om
översyn av 1973 års regler för beskattning av partredare med hänvisning bl. a.
till den av företagsskattekommittén föreslagna metoden för beskattning av
enskild näringsverksamhet (SkU 1984/85:5). Vid utskottsbetänkandet fogade
de borgerliga representanterna en reservation med yrkande att företagsskattekommittén
skulle ges tilläggsdirektiv att med förtur utreda skattefrågorna
i syfte att underlätta användandet av partrederi som finansieringsform.

När motioner om beskattningsort för partrederi och om översyn av 1973
års regler rörande denna företagsform prövades av utskottet vid förra
riksmötet anförde ett enigt utskott i fråga om partrederiers beskattningsort
bl. a. följande:

Bakgrunden till yrkandet i motionerna torde främst vara den dåliga
lönsamheten inom rederinäringen. Utskottet har förståelse för de i motionerna
framförda synpunkterna, vilka för övrigt bestyrks av uppgifter som
lämnats utskottet vid uppvaktningar av representanter för rederinäringen.
Med hänsyn till den inom regeringskansliet pågående beredningen av
kommittébetänkandet vill utskottet särskilt betona partrederiernas akuta
situation och understryka vikten av att regeringen ägnar frågan speciell
uppmärksamhet.

SkU 1985/86:28

Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.

I fråga om 1973 års regler hänvisade ett likaledes enigt utskott till att
företagsskattekommittén enligt sina direktiv hade till uppgift bl. a. att
undersöka vad som kan göras för att underlätta fåmansföretagens försörjning
med riskvilligt kapital och att kommittén i det sammanhanget också torde
komma att ta upp 1973 års regler till prövning.

Fondavsättning m. m.

Allmän investeringsfond och allmän investeringsreserv

Vid beräkning av nettointäkt av fastighet eller av rörelse har svenskt
aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank och svensk ömsesidig
skadeförsäkringsanstalt rätt till avdrag för belopp som i räkenskaperna
har avsatts till allmän investeringsfond. Enskilda rörelseidkare och jordbrukare
har en motsvarande rätt till avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv.
I fråga om handelsbolag beräknas avdraget med hänsyn till den
behållna inkomst hos bolaget som vid taxeringen skall fördelas mellan
delägarna. En förutsättning för att skattskyldigt företag eller enskild
rörelseidkare eller jordbrukare skall få avdrag för avsättning till investeringsfond
respektive investeringsreserv är att inbetalning skall ha gjorts på särskilt
bankkonto senast den dag då företaget eller den enskilde rörelseidkaren eller
jordbrukaren skall ha avlämnat allmän självdeklaration för det beskattningsår
som avsättningen avser. För investeringsfondsavsättning kan under vissa
förutsättningar inbetalning göras fram till den 30 juni under taxeringsåret i
fråga. Delägare i handelsbolag kan ha att avlämna självdeklaration vid olika
tidpunkter. Därför har en bestämd sista inbetalningstidpunkt - den 31 mars
taxeringsåret i fråga — angivits för de fall då avsättning görs av handelsbolag.

Med anledning av motionsyrkanden förra våren om att partrederierna
skulle vara berättigade att utnyttja investeringsfonder anförde ett enigt
skatteutskott (SkU 1984/85:41) att en sådan utvidgning av lagstiftningen
skulle innebära att den fick en annan innebörd än tidigare och medföra att
även andra typer av skattesubjekt med samma rätt som partrederierna kunde
ställa krav på att få utnyttja de allmänna investeringsfonderna. Mot den
bakgrunden och då partrederiernas reserveringsmöjligheter enligt utskottet
torde vara väl tillgodosedda genom bl. a. de särskilda fartygsfonderna och
investeringsreserverna avstyrkte utskottet motionerna i denna del.

Allmän investeringsfond som har avsatts i viss förvärvskälla får enligt 4 §
andra stycket lagen (1979:609) om allmän investeringsfond tas i anspråk i
samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet
och rörelse. Det krävs särskilda skäl för att allmän investeringsfond
skall få tas i anspråk i annan förvärvskälla än nu sagts.

Såväl investeringsfond som investeringsreserv får tas i anspråk för vissa
särskilt angivna ändamål, avseende företrädesvis kostnader för investeringar
i byggnader, markanläggningar och inventarier — dock ej begagnade
inventarier. Ett enigt skatteutskott avstyrkte våren 1985 (SkU 1984/85:41) ett
motionsyrkande innebärande att investeringsfond och investeringsreserv

SkU 1985/86:28

2 Riksdagen 1985186. 6 sami. Nr 28

skulle få användas för anskaffande även av begagnade maskiner och
inventarier. Utskottet anförde:

Investeringsfondernas och investeringsreservernas primära syfte är att ge
företagen möjligheter att under goda år avsätta viss del av sina vinstmedel för
att bygga upp ett kapital som i sämre tider kan användas för investeringar.
Med hänsyn härtill bör enligt utskottets mening investeringsfondernas
användningsområde begränsas till nyinvesteringar. En utvidgning till begagnade
inventarier e. d. skulle vidare innebära risker för missbruk.

Bland andra ändamål för vilka medel ur de båda fonderna får användas kan
nämnas marknadsföring utomlands av varor som tillverkas här i riket.

Motioner med yrkande att allmän investeringsfond skall få tas i anspråk för
att bestrida även kostnader för marknadsföring här i riket har upprepade
gånger avvisats av riksdagen med den motiveringen att rätten att använda
fondmedlen för marknadsföring utomlands har tillkommit därför att sådan
marknadsföring ofta medförde särskilda finansiella påfrestningar. Hösten
1984 (SkU 1984/85:2) framhöll ett enigt skatteutskott att behovet av ett
frisläpp av fonderna för marknadsföring i Sverige måste anses vara begränsat,
eftersom kostnaderna för sådan marknadsföring är omedelbart avdragsgilla
vid taxeringen. Svårigheten att skilja mellan kostnader för marknadsföring
i Sverige och andra kostnader för verksamheten torde — menade
utskottet — också vara betydande. Ett frisläpp för all marknadsföring skulle
därigenom i praktiken kunna leda till en alltför stor utvidgning av investeringsfondernas
användningsområde.

Resultatutjämningsfonder m. m.

Fr. o. m. 1981 års taxering har möjlighet skapats för de löneintensiva
företagen till resultatutjåmning och konsolidering genom särskild fondavsättning.
Fonden är förvärvskälleanknuten. Avsättning får inte ske i
penning- eller försäkringsrörelse.

Avsättningen kan beräknas dels på grundval av lönekostnaderna under
beskattningsåret (lönebaserad resultatutjämningsfond), dels på den vid
taxering till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten i förvärvskällan efter
korrigering för olika avsättningar (inkomstbaserad resultatutjämningsfond).

Den lönebaserade avsättningen får uppgå till högst 20 % av lönekostnaden
och den inkomstbaserade till högst 15 % av inkomsten. Avdragsrätten är inte
kopplad till något krav på att medlen sätts in på bank.

Det belopp som avsatts skall återföras till beskattning påföljande år.

Bland andra former av resultatreglerade åtgärder kan nämnas avsättning
till särskild investeringsfond för avyttrat fartyg m. m. (s. k. fartygsfond),
avsättning till särskild nyanskaffningsfond vid försäljning av rörelse eller del
därav, avsättning till fond för återanskaffning av fastighet i rörelse, insättning
på upphovsmanna- och uppfinnarkonton samt insättning på särskilt skogskonto.
Våren 1985 behandlade utskottet (SkU 1984/85:41) ett motionsyrkande
om särskilt lantbrukskonto som i princip skulle vara utformat på samma
sätt som skogskontot. Motionärerna åberopade till stöd för sitt yrkande att

SkU 1985/86:28

jordbrukarnas inkomster oftast växlar år från år och att jordbrukarna för att
kunna göra erforderliga investeringar utan att drabbas av skatteprogressionens
svåra effekter bör ha möjlighet att utjämna inkomster och skatter
mellan flera år.

Ett enigt skatteutskott avstyrkte motionen med hänvisning till företagsskattekommitténs
s. k. staketmodell och anförde:

Genomför man ett system med en låg proportionell skatt på inkomst
”innanför staketet” kommer också — som företagsskattekommittén framhåller
i sitt betänkande - frågan om särskilda resultatreglerande åtgärder i ett
annat läge än tidigare.

Skattelagstiftningen erbjuder redan nu betydande möjligheter till resultatutjämning
och konsolidering. Mot den bakgrunden och i ett läge då det är en
allmän strävan att söka förenkla taxerings- och deklarationsarbetet är
utskottet inte berett att medverka till införande av nya regler om inkomstutjämning
genom fondavsättning.

I enlighet med skatteutskottets hemställan överlämnade riksdagen redan
1981 till företagsskattekommittén en motion om etableringskonto för
blivande egenföretagare. Skatteutskottet hade i sammanhanget uttalat (SkU
1980/81:25) att sådana konton kunde tänkas underlätta en strukturomvandling
i näringslivet och åstadkomma attitydförändringar till företagandet och
att frågan därför var värd att övervägas.

När motioner i ämnet återkommit har utskottet hänvisat till företagsskattekommitténs
utredningsarbete (jfr bl. a. SkU 1984/85:41).

Skatteutskottet tillstyrkte förra våren ett regeringsförslag (prop. 1984/
85:93) enligt vilket vissa utgifter från tiden innan en verksamhet utvecklats
till rörelse skall få dras av i efterhand. Propositionen, som bygger på
kulturskattekommitténs slutbetänkande (SOU 1983:53), Kulturarbetare och
uppfinnare, innebär bl. a. att avdrag får göras för löpande omkostnader som
hänför sig till det kalenderår då en rörelse påbörjats och det närmast
föregående året. Avdraget skall kunna utnyttjas mot rörelseintäkter under
de sex första rörelseåren och får inte leda till underskott under något av åren.
Vid behandlingen våren 1985 av motionsyrkanden som innebar att avdragsrätten
borde omfatta löpande kostnader under det år då rörelsen påbörjats
och tre år dessförinnan anslöt sig skatteutskottet till den under remissbehandlingen
av proposition 1984/85:93 framförda uppfattningen att en rätt att
i efterhand dra av löpande kostnader som hänför sig till tidigare beskattningsår
och som i förekommande fall borde kvittas mot tidigare intäkter i
verksamheten med nödvändighet skulle komma att innebära stora kontrollproblem.
I valet mellan en tvåårsgräns och en ettårsgräns ansåg utskottet sig
böra stanna för det senare alternativet. Utskottet beaktade därvid att det
rörde sig om lagstiftning som skulle gälla generellt och som innebar en nyhet i
svensk skatterätt. Utskottet ansåg att det därför kunde finnas särskild
anledning att i inledningsskedet iaktta viss försiktighet. Utskottet tilläde att
en omprövning naturligtvis kunde bli aktuell då närmare erfarenheter
vunnits av reglernas praktiska tillämpning.

Vid behandling senare under våren 1985 (SkU 1984/85:41) av motionsyrkanden
om avdrag för etableringskostnader framhöll utskottet att dessa
motioner fick anses åtminstone i viss mån tillgodosedda genom den beslutade
lagstiftningen i fråga.

SkU 1985/86:28

Som tidigare nämnts har företagsskattekommittén presenterat en modell
för beskattning av näringsverksamhet som bygger på grundtanken att i
verksamheten uppkommen vinst som står kvar i verksamheten bara skall
beskattas med en lågprocentig, proportionell statlig skatt (den s. k.
staketmetoden). Staketmetoden tar bl. a. sikte på att genom skattekrediter
skapa större utrymme för kapitalbildning i en näringsverksamhet. I fråga om
den sålunda föreslagna beskattningsmodellen framhåller företagsskattekommittén
bl. a.:

Staketmetoden ger alltså näringsidkaren möjlighet att — efter avdrag för en
lågprocentig proportionell skatt — ackumulera vinsten i verksamheten.
Dessa vinster kan användas fritt i och för näringsverksamheten till skillnad
från exempelvis den allmänna investeringsreserv som enligt dagens regler
kan skapas. Genomförs ett system med en proportionell skatt på inkomst
innanför staketet kommer frågan om särskilda resultatreglerande åtgärder i
ett nytt läge. Det kan ifrågasättas om inte då flertalet av dessa åtgärder kan
undvaras.

Arbetsrättsligt skadestånd

Enligt 20 § första stycket kommunalskattelagen skall vid beräkning av
inkomsten från särskild förvärvskälla från bruttointäkterna i förvärvskällan
avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande
och bibehållande. Denna huvudregel kompletteras i andra stycket av
samma lagrum och i anvisningarna med bestämmelser om vilka kostnader
som inte är avdragsgilla vid taxeringen. Till sådana kostnader räknas —
förutom den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter
— bl. a. avgifter som utgår enligt lagen om påföljder och ingripande vid
olovligt byggande m. m. avgifter enligt lagen om felparkeringsavgift och
avgifter enligt lagen om överlastavgift. Till sådana icke avdragsgilla kostnader
hör numera också allmänna skadestånd för åsidosättande av arbetsrättsliga
regler.

I proposition 1983/84:165, hänvisad till AU, föreslog regeringen att rätten
till avdrag för arbetsrättsliga skadestånd skulle slopas.

Skatteutskottet, som bereddes tillfälle avge yttrande över propositionen
och i anslutning därtill väckta motioner, anförde bl. a. (SkU 1983/84:14y):

Huvudsyftet med det allmänna skadeståndet i det arbetsrättsliga sanktionssystemet
är att upprätthålla respekten för lag och avtal. Från arbetsrättslig
synpunkt är det enligt utskottets mening väsentligt att skadeståndssanktionen
får en sådan utformning att detta syfte tillgodoses.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det inte kan anses
utgöra ett normalt led i en arbetsgivares förvärvsverksamhet att denne
åsidosätter de skyldigheter han enligt arbetsrättsliga lagar och kollektivavtal
har mot de fackliga organisationerna och de anställda. Även om det allmänna
skadeståndet trots allt skulle ha karaktär av driftkostnad finner utskottet
starka skäl tala mot att kostnader av förevarande art är avdragsgilla i
förvärvsverksamhet. Skadeståndets preventiva funktion jämställer det enligt
utskottets mening med böter och vitén och kan för övrigt sägas vara av
samma slag som flera av de avgifter vilka enligt 20 § KL utgör icke avdragsgill
kostnad i förvärvskälla.

SkU 1985/86:28

Utskottet tillstyrkte således förslaget. Till yttrandet anmäldes avvikande
mening av (m), (fp) och (c).

Arbetsmarknadsutskottet och riksdagen biträdde också förslaget (AU
1984/85:3; SFS 1984:838). När en motion i ämnet återkom förra våren intog
riksdagen samma ståndpunkt (jfr SkU 1984/85:41).

Kulturstöd

Svensk skattelagstiftning saknar bestämmelser om avdrag för bidrag till
ideella organisationer. Tanken på att införa en rätt till avdrag vid beskattningen
för gåvor till allmännyttiga ändamål har under en lång följd av år
avvisats av skatteutskottet med hänvisning bl. a. till att allmännyttiga och
liknande ändamål bör främjas i första hand genom direkta bidrag av
allmänna medel och inte genom lättnader vid beskattningen. Utskottet har
också pekat på de gränsdragningsproblem som en sådan avdragsrätt skulle
medföra och på det stöd som ideella organisationer redan i dag åtnjuter
genom såväl direkta bidrag som mycket betydande lättnader vid beskattningen.

I en kulturpolitisk motion från moderaterna (1981/82:2043) begärdes vid
riksmötet 1981/82 bl. a. ett riksdagsuttalande av innehåll att nya vägar borde
prövas för finansiering av kulturverksamheten. Kulturutskottet, som inhämtat
yttrande från kulturrådet i frågan, avstyrkte hösten 1982 bifall till detta
yrkande i sitt betänkande KrU 1982/83:10. Utskottet anförde därvid bl. a.:

Ekonomiskt stöd från enskilda och företag till kulturverksamhet - s. k.
sponsorverksamhet — förekommer i betydande omfattning i vissa länder.
Kulturrådet framhåller att sådan bidragsgivning sannolikt inte på ett
väsentligt sätt kan bidra till ändrade ekonomiska förutsättningar för kulturverksamheten.
Det är enligt rådet värt att notera att enskilda och näringsliv
har gjort och gör värdefulla insatser men att det gäller att varje påverkan av
kulturverksamheten undviks.

Utskottet vill peka på att erfarenheterna från andra länder visar att det
främst är kulturinstitutionerna och den etablerade konsten som får sådant
stöd. Skulle så bli fallet även i Sverige skulle ytterligare ekonomisk obalans
kunna uppstå till nackdel för konst som söker nya vägar.

Utskottet anser att regeringen noga bör följa utvecklingen beträffande
sponsorverksamheten. I detta sammanhang är det viktigt att de kulturpolitiska
målen beaktas och att man noga uppmärksammar effekterna på kulturlivet.

Riksdagen biföll kulturutskottets hemställan.

Skatteutskottet avstyrkte såväl 1983 (SkU 1982/83:35) som 1984 (SkU
1984/85:2) yrkanden om avdrag för bidrag till kulturella ändamål. Utskottet
pekade i sammanhanget på de gränsdragningsproblem en sådan avdragsrätt
skulle komma att medföra och på att ideella organisationer redan i dag
åtnjuter stöd såväl genom direkta bidrag som genom mycket betydande
lättnader vid beskattningen. Utskottet erinrade också om att kostnader för
sponsorverksamhet med hänsyn till den reklam och det goodwillvärde sådan
verksamhet kunde ha för ett företag inte sällan borde kunna hänföras till vid
taxeringen avdragsgilla driftkostnader. Även 1985 (SkU 1984/85:41) avstyrkte
ett enigt utskott ett yrkande i samma fråga.

SkU 1985/86:28

Värdeminskning av byggnad m. m.

Avdrag för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enligt avskrivningsplan
till viss procent av anskaffningsvärdet. Procentsatsen för värdeminskningsavdraget
bestäms efter den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Vid
denna bedömning skall tas hänsyn också till sådana omständigheter som att
byggnadens ekonomiska varaktighetstid kan antas komma att röna inflytande
av framtida rationaliseringar, förändringar med hänsyn till teknikens
utveckling m. m. Är på grund av särskilda andra omständigheter byggnadens
värde för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tas också
härtill.

Utrangeras eller rivs en byggnad som använts i rörelse får avdrag ske för
vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån detta belopp
överstiger vad som influtit vid avyttring av byggnadsmaterialier o.d. i
samband med utrangeringen eller rivningen.

RSV har utfärdat anvisningar om de procentsatser som i normalfallen bör
tillämpas för olika slag av rörelsebyggnader. Dessa procentsatser varierar
från 1,5 % för bostadsbyggnader av sten på orter med normal hyresmarknad
till 5 % för byggnader i kemisk industri m. fl.

Utgifter för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier dras i regel av genom årliga värdeminskningsavdrag
enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning eller om restvärdeavskrivning.
Med inventarietillgång avses sådan tillgång som är anskaffad för
stadigvarande bruk även om den i och för sig är underkastad hastig
förbrukning. Det skall vara fråga om anläggnings- och inte omsättningstillgång.
Om livslängden hos inventarierna kan beräknas uppgå till högst tre år,
får hela anskaffningskostnaden dras av på en gång. Sådana inventarier kallas
korttidsinventarier. På motsvarande sätt behandlas inventarier av mindre
värde. Sådana inventarier som normalt har en längre varaktighetstid än tre år
kan inte skrivas av med en gång även om varaktighetstiden i det enskilda
fallet skulle understiga 3 år.

De för maskiner och andra inventarier gällande avskrivningsreglerna får
numera även tillämpas på vissa fastighetsdelar som har ett funktionellt
samband med den rörelse som drivs på fastigheten, s. k. byggnadsinventarier.

Vård av anställd

Att löner och andra ersättningar till anställd personal är avdragsgilla vid
beräkningen av inkomst av rörelse innebär att alla förmåner till de anställda
normalt är avdragsgilla oavsett vad förmånen avser. Vissa begränsningar för
avdragsrätten råder beträffande fåmansföretag.

Kostnader för s. k. trivselförmåner är alltid avdragsgilla i rörelsen trots att
förmånerna kan vara skattefria för de anställda. Däremot har kostnader för
anläggningar av personalvårdande karaktär ansetts avdragsgilla endast om
samtliga eller så gott som samtliga medlemmar varit anställda i företaget eller
att anläggningarna kunnat beräknas bli utnyttjade nästan uteslutande av
företagets anställda. Sålunda har i ett fall ett industriföretag medgetts avdrag

SkU 1985/86:28

för bidrag till olika anläggningar av personalvårdande karaktär, då minst
80% av befolkningen i samhället utgjordes av företagets anställda med
familjer. Vidare har ett företags bidrag till kommun för uppförande av
pensionärshem med företräde för företagets pensionärer beträffande visst
antal pensionärslägenheter bedömts som avdragsgill personalkostnad.

Förmånsskattekommittén har i ett i oktober 1985 publicerat betänkande
(Ds Fi 1985:13) Beskattning av naturaförmåner I behandlat frågan om
beskattningen av vissa naturaförmåner. Kommittén föreslår bl. a. att förmån
i form av motionsverksamhet skall räknas som skattefri personalvård, när
förmånen står öppen för hela personalen.

Medlemsavgift till arbetsgivarorganisation

Riksdagen antog hösten 1982 en proposition med förslag om bl. a. rätt till
skattereduktion för fackföreningsavgift (prop. 1982/83:50, SkU 50, SFS
1982:1193). De nya bestämmelserna innebär att skattereduktion medges
med 40% av den medlemsavgift som en arbetstagare erlagt till föreningen.
Underlaget är dock maximerat till 1200 kr. varför reduktionen kan bli högst
480 kr. En förutsättning för rätt till reduktion är att den skattskyldige varit
bosatt eller vistats i Sverige under någon del av inkomståret och att han kan
visa att och med vilket belopp avgift erlagts.

Den skattskyldige kan begära skattereduktion antingen genom sin organisation
eller genom egen ansökan till lokal skattemyndighet. Ansökan
genom organisation skall ske hos riksskatteverket (RSV) senast den 15 juni
taxeringsåret eller, om uppgifterna kan lämnas via ADB-medium senast den
31 augusti samma år. Sista tidpunkt för egen ansökan är den 30 september
taxeringsåret. Reglerna bygger på förutsättningen att organisationerna i god
tid — senast den 15 april taxeringsåret - informerar medlemmarna om
storleken av den reduktionsgrundande avgift RSV genom organisationens
försorg får upplysning om.

Riksdagsbeslutet om skattereduktion för fackföreningsavgift var inte
enhälligt. Samtliga de borgerliga representanterna i utskottet yrkade avslag
på propositionen. Reservanterna pekade bl. a. på att skatteutskottet — när
frågan om avdrag för fackföreningsavgiften senast behandlats — framhållit
att regeringen, innan riksdagen tog slutlig ställning i frågan, borde lämna en
fullständig redovisning och kartläggning av bl. a. de konfliktbidrag som
betalades ut av fackföreningar och arbetsgivarorganisationer och storleken
av dessa i förhållande till de sammanlagda medlemsavgifterna. Eftersom
någon sådan redovisning och kartläggning inte skett hade enligt reservanternas
mening en väsentlig förutsättning för ett ställningstagande till frågan om
fackföreningsavgifternas skattemässiga behandling bortfallit. Reservanterna
kritiserade också det förhållandet att lagrådet inte hörts i frågan och menade
att förslaget stred mot strävandena att förenkla taxeringen av tjänsteinkomst
och att det kunde komma att leda till problem när det gällde den personliga
integriteten.

Frågan om slopande av skattereduktionen för fackföreningsavgift har,
sedan lagstiftningen genomfördes, prövats av skatteutskottet senast 1985
med anledning av motioner i ämnet (Sku 1984/85:29). Skatteutskottet har -

SkU 1985/86:28

med riksdagens godkännande — avstyrkt motionerna och därvid bl. a.
framhållit att den olikhet i beskattningshänseende mellan arbetsgivares och
arbetstagares medlemsavgifter som kritiserats i bl. a. motioner till riksdagen
får anses vara i huvudsak undanröjd genom den nya lagstiftningen.

Mot beslutet har de borgerliga representanterna i utskottet reserverat sig.

Rättegångskostnad i skatteprocess

Avdrag för kostnad i taxeringsmål har inte medgivits i praxis.

I samband med att justitieutskottet sommaren 1985 i sitt betänkande JuU
1984/85:15 behandlade motionsyrkanden om enskilds rätt till ersättning för
kostnader i en förvaltningsprocess, framhöll utskottet bl. a. följande:

En central princip i förvaltningsprocessen är att domstolarna har ansvaret för
målens utredning.

Med en domstolsordning som bygger på denna princip är behovet av en
ersättningsregel uppenbarligen ett annat än med en domstolsordning som
bygger på principen att det är parterna själva som ansvarar för att målen blir
utredda. Den senare gäller för tvistemål som behandlas i allmän domstol
(utom för vissa familjemål). Det är angeläget att framhålla denna skillnad
mellan förvaltningsdomstolar och allmänna domstolar. Härav följer nämligen
att det inte finns skäl att utan vidare göra ersättningsreglerna lika för de
olika slagen av processer.

Förvaltningsdomstolarnas utredningsansvar ansågs när frågan diskuterades
senast vara ett skäl mot att införa en regel om generell kostnadsersättning.
Utskottet har stor förståelse för denna uppfattning. Att ha en ordning
som medger kostnadsersättning och som samtidigt utgår från att domstolarna
utreder målen kan ju knappast vara rationellt.

Åsikten att de enskilda medborgarna själva bör stå för vissa kostnader som
uppkommer i kontakter med myndigheterna torde vara allmänt omfattad
och kan, som det uttryckts tidigare, anses följa av medlemskapet i samhället.
Ett exempel som har nämnts under remissbehandlingen är de kostnader för
hjälp med att upprätta enklare självdeklarationer som kan uppkomma för
dem som inte vill eller kan göra det själva. Om det inte finns några
principiella skäl mot att låta var och en själv stå för sådana kostnader kan det
förmodligen med fog hävdas att det inte heller finns något principiellt skäl
mot att var och en själv får stå för kostnaderna i en okomplicerad process i
länsrätten som har samband med deklarationen i fråga.

Av vad som nu har sagts framgår att utskottet ställer sig mycket tveksamt
till tanken att införa en regel som medger att enskilda som vinner processer
mot staten alltid får ersättning för sina kostnader. Som redovisats tidigare är
ett skäl för denna uppfattning principen om förvaltningsdomstolarnas
utredningsansvar. Det är dock uppenbart att det finns mål — inte bara inom
skatteprocessen — som är så komplicerade att den enskildes rätt inte kan tas
till vara om han inte själv har ett juridiskt biträde. Om den enskilde i ett
sådant fall vinner målet kan det vara obilligt att låta honom bära ett sådant
ansvar för rättegångskostnaderna som följer av den nuvarande ordningen.
Det kan alltså finnas ett behov av möjligheter att på något sätt ersätta den
enskilde för hans rättegångskostnader. Denna fråga bör utredas och det bör
ankomma på regeringen att föranstalta om utredningsarbetet. En lämplig
ordning torde vara att analysera olika målgrupper var för sig. När det gäller
skattemålen vill utskottet erinra om skatteförenklingskommitténs arbete.

SkU 1985/86:28

Justitieutskottets beslut i frågan var enhälligt. Riksdagen följde utskottet.

Saken har därefter behandlats i en frågedebatt den 28 november 1985 och
en interpellationsdebatt den 4 februari 1986. Därvid svarade justitieministern
sammanfattningsvis att regeringen självfallet kommer att följa riksdagens
önskemål.

Personalstiftelse

Stiftelser och ideella föreningar som har ett allmänt ändamål kan i vissa fall
vara begränsat skattskyldiga. Sålunda är enligt 7 § 4 mom. första stycket SIL
personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet,
sjukdom eller olycksfall frikallade från skatt på annan inkomst än
fastighet. Andra personalstiftelser är obegränsat skattskyldiga.

I fråga om allemansfonder gäller enligt 7 § 5 och 6 mom. SIL att de i princip
är skattskyldiga för inkomst av fastighet och av rörelse.

Aktiebolags räkenskapsår

Ett aktiebolag kan avsluta sitt räkenskapsår per den 30 april, den 30 juni eller
den 31 augusti.

Om ett aktiebolag således gör sitt bokslut per den 30 april 1985 skall
taxering ske 1986. En fastighetsförsäljning i juni samma år som ger en
realisationsvinst skall också den taxeras 1986. Kostnader som uppkommer i
rörelsen under resten av 1985 är i princip inte avdragsgilla mot reavinsten,
därför att de skall tas med i bokslutet per den 30 april 1986, för vilket taxering
sker först 1987. I praxis har dock förekommit att realisationsvinst ansetts
böra följa företagets ordinarie räkenskapsår.

Utredningar

Företagsskattekommittén

Företagsskattekommittén (B 1979:13) lade i ett i juni 1984 avlämnat
delbetänkande (SOU 1984:70) Staketmetoden, en ny metod för beskattning
av enskild näringsverksamhet, fram förslag om en modell för beskattning av
näringsverksamhet som bygger på grundtanken att i verksamheten uppkommen
vinst (inkomst av näringsverksamhet), som företagaren låter stå kvar i
verksamheten, endast skall beskattas med en lågprocentig, proportionell
statlig skatt (10 % på sparade vinstmedel). Vinst som näringsidkaren tar ut
för att använda för konsumtion eller annat privat ändamål (inkomst av eget
företag) skall däremot på vanligt sätt beskattas enligt den för fysiska personer
gällande progressiva skatteskalan.

Med det av kommittén föreslagna systemet kommer inkomsten av eget
företag att utgöra underlag för uttag av egenavgifter.

Kommittén avser med näringsverksamhet vad som enligt KL är att hänföra
till jordbruk, skogsbruk och rörelse. Som näringsverksamhet skall också
räknas innehav av konventionellt beskattad annan fastighet, medan scha -

SkU 1985/86:28

blonbeskattade fastigheter lämnats utanför systemet. All näringsverksamhet
som en fysisk person bedriver skall utgöra en förvärvskälla och beskattas i
näringsidkarens hemortskommun.

I fråga om kapitalbeskattningen bör enligt kommitténs mening beaktas att
på de i verksamheten hopsamlade vinstmedlen vilar en latent skatteskuld.
Kommittén föreslår därför — efter förebild av hur skogskontomedlen och
liknande behandlas i dag - en reduktion av vinstmedlen till 50%.

Företagsskattekommitténs betänkande är efter remissbehandling föremål
för överväganden inom regeringskansliet.

Utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella situation

Utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella situation
har i ett i oktober 1983 avlämnat betänkande (SOU 1983:59) Kreativ
finansiering föreslagit olika åtgärder i syfte att förbättra förutsättningarna för
småföretagens finansiering. Förslagen avser bl. a. ökade möjligheter till
lånefinansiering mot lägre kostnader, möjlighet för nystartade företag att få
nedsättning av socialavgifterna eller att få behålla dem i rörelsen som ett slags
riskkapital och allmänt förbättrade förutsättningar för återlån av sådana
avgifter samt åtgärder för att underlätta generationsskiften i företag.

Utredningen framhåller i fråga om den s. k. reduceringsregeln vid
beräkning av förmögenhet nedlagd i jordbruk eller rörelse att likformiga
värderingsregler såvitt möjligt bör gälla för alla kapitalskatter och ifrågasätter
därför om de skillnader som föreligger mellan förmögenhetsbeskattningen
och arvsbeskattningen beträffande värdering av icke-börsnoterade aktier
varit avsedda av lagstiftaren. Skillnaderna har också enligt utredningen lett
till oklarheter i tillämpningen. En ändring bör därför göras så att olikheterna
försvinner. Utredningen framhåller att de smärre olikheter som gäller mellan
gåvobeskattningen och övriga kapitalskatter också är ägnade att skapa
osäkerhet hos företagarna och erinrar om att riksdagen påtalat angelägenheten
av likformighet mellan arvs- och gåvobeskattningen. Lättnadsreglerna
bör enligt utredningen omfatta även delgåvor. Enbart den omständigheten
att ett företag överlåts successivt kan nämligen — menar utredningen — inte
öppna några nämnvärda skatteflyktsmöjligheter.

Bostadskommittén

Bostadskommittén har i ett nyligen avlämnat slutbetänkande (SOU 1986:5)
föreslagit bl. a. att ägare av fritidshus i annan kommun än hemortskommunen
skall ha möjlighet att från kapitalinkomster i hemortskommunen dra av
räntor för fritidshuset.

Utredningen om beskattning av tjänstepensioner

Utredningen om beskattning av tjänstepensioner har i ett i januari i år
avlämnat slutbetänkande (SOU 1985:63) Tjänstepension - tryggande och
beskattning föreslagit att nuvarande tryggandelag upphävs och ersätts med
en ny lag, som förutom civilrättsliga regler också innehåller de viktigaste

SkU 1985/86:28

delarna av den skatterättsliga regleringen av rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen
för kostnader avseende tryggande av tjänstepensioner.

Utskottet

Inledning

Under sent 1970-tal och på 1980-talet har genomförts betydande reformer på
företagsskatteområdet. År 1979 beslutades sålunda förbättringar i fråga om
olika kategorier företagares möjligheter att bygga upp obeskattade reserver.
Samtidigt ändrade man dubbel- och kedjebeskattningen inom bolagssektorn
samt delar av koncernbeskattningen. Genom riksdagsbeslut 1981 ändrades
bestämmelserna om värdeminskningsavdrag på byggnader, markanläggningar
och inventarier. 1982 antog riksdagen regler ägnade att underlätta
mindre och medelstora företags försörjning med riskkapital. 1983 sänktes
den statliga bolagsskattesatsen samtidigt som högsta tillåtna lagerreserv
begränsades. 1984, slutligen, slopades kommunalbeskattningen av juridiska
personer, samtidigt som skattesatserna vid den statliga taxeringen höjdes till
en nivå motsvarande det tidigare genomsnittliga kommunala och statliga
skatteuttaget. Inom företagsskatteområdet har avslutats och pågår ett
omfattande utredningsarbete av väsentlig betydelse för företagsbeskattningen.
Utskottet tänker bl. a. på företagsskattekommitténs förslag till en s. k.
staketmetod för beskattning av enskild näringsverksamhet — för närvarande
föremål för överväganden inom regeringskansliet - och på samma kommittés
fortsatta arbete med att söka underlätta mindre och medelstora företags
försörjning med riskvilligt kapital. I december förra året tillkallade regeringen
en utredning om reformerad företagsbeskattning. Utredningen har enligt
sina direktiv bl. a. att pröva möjligheten att åstadkomma en mer likformig
beskattning av arbete och kapital. En viktig uppgift för utredningen är att
analysera underlagen för vinstbeskattning och uttaget av arbetsgivaravgifter
och att pröva frågan om ett bredare skatteunderlag och sänkta skattesatser.

De motioner utskottet behandlar i förevarande betänkande berör alla direkt
eller indirekt frågor med anknytning till företagsskatteområdet. Flertalet av
de spörsmål som tas upp av motionärerna har tidigare prövats av riksdagen,
flera så sent som vid förra riksmötet och då vid två tillfällen. Några
omständigheter som bör föranleda att riksdagen nu intar en annan ståndpunkt
i dessa frågor än tidigare har inte inträffat. Utskottet kan därför och
med hänvisning till den ovan lämnade redogörelsen för frågornas tidigare
behandling (s. 6-25) samt till pågående berednings- och utredningsarbete
begränsa sig till att inledningsvis konstatera att utskottet för närvarande
saknar anledning att medverka till att kapitalskatterna på arbetande kapital
helt eller delvis slopas eller att generationsskiften i företagen underlättas vare
sig genom en generell sänkning av dessa skatter eller genom att man återinför
tidigare gällande regler för beskattning av egendomslivräntor. Utskottet
avstyrker följaktligen motionerna Sk260 av Sten Svensson m. fl. (m, fp, c),
Sk262 av Erik Hovhammar m. fl. (m, fp, c), Sk268 av Stig Josefson (c) och

SkU 1985/86:28

Sk309 av Gunilla André och Bengt Kindbom samt yrkandena 1 och 4 i motion
Sk215 av Göte Jonsson (m), yrkandena 12 och 14 i motion Sk279 av Ulf
Adelsohn m. fl. (m), yrkandena 2 och 3 i motion Sk287 av Gullan Lindblad
och Göthe Knutson (båda m), yrkandena 1 och 5 i motion Sk288 av Karin
Söder m. fl. (c), yrkande 2 i motion Sk305 av Karin Ahrland (fp), yrkande 11 i
motion Sk320 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), yrkande 1 i motion Sk322 av
Christer Eirefelt m. fl. (fp) och yrkandena 12 och 14 i motion Sk350 av Alf
Svensson (c).

Vad särskilt angår det i motion Sk215 av Göte Jonsson (m) ställda yrkandet
om en översyn av småföretagens beskattning och det mer övergripande
yrkandet i motion Sk351 av Staffan Burenstam Linder (m) avseende
förutsättningarna för utveckling av småföretag tar också dessa i huvudsak
sikte på företagens försörjning med riskkapital. Denna fråga prövas, som
redan nämnts, av företagsskattekommittén. Andra i motionerna aktualiserade
frågor får utskottet anledning återkomma till i andra sammanhang senare i
vår. Utskottet avstyrker därför motion Sk351 och yrkande 5 i motion Sk215.1
sistnämnda motion har också yrkats att den s. k. reduceringsregeln vid
beräkning av förmögenhet nedlagd i jordbruk eller rörelse skall utvidgas att
gälla också icke börsnoterade aktier och att det reducerade värdet skall få
användas även vid successiv överlåtelse av ett företag. Utskottet vill med
anledning av dessa yrkanden erinra om att utredningen angående de små och
medelstora företagens finansiella situation i sitt betänkande (SOU 1983:59)
Kreativ finansiering lagt fram förslag av denna innebörd. Vidare har arvsoch
gåvoskattekommittén i ett nyligen framlagt betänkande (Ds Fi 1986:4)
Latent skatteskuld vid arvs- och gåvobeskattning i fråga om aktier och
därmed i reavinsthänseende jämställda värdepapper föreslagit att de skall
värderas till 75 % av marknadsvärdet vid tiden för skattskyldighetens
inträde, dvs. vid arv på dödsdagen och vid gåva när densamma skedde. Mot
den bakgrunden och då frågan om värdering av företagsförmögenhet vid
kapitalbeskattningen är föremål för fortsatta överväganden inom företagsskattekommittén
avstyrker utskottet motionen även i denna del. Av vad
utskottet anfört framgår att utskottet inte är berett medverka till att
aktiebolag eller ekonomiska föreningar blir skattskyldiga för förmögenhet.
Utskottet avstyrker därför detta yrkande i motion Sk300 av Lars Werner
m. fl. (vpk).

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår att riksdagen på skatteutskottets
hemställan vid förra riksmötet också avslog motionsyrkanden om
skärpning resp. sänkning av bolagsskatten (s. 8), om fribelopp för egenföretagare
(s. 15), om sänkning av den åldersgräns som för närvarande gäller för
rätt till avdrag för lön till barn (s. 15), om rätt för partrederi att utnyttja
investeringsfond (s. 17), om rätt att ta i anspråk investeringsfond för inköp av
begagnade maskiner och inventarier och för marknadsföring inom Sverige (s.
17 f), om resultatutjämning genom skattefri avsättning av medel till nyetableringskonto
och lantbrukskonto (s. 18 f), om återinförande av rätten till
avdrag för arbetsrättsligt skadestånd (s. 20 f) och om stimulans av enskilt stöd
till kulturlivet (s. 21).

Inte heller i fråga om dessa yrkanden anser utskottet sig ha anledning
frånträda den uppfattning utskottet gav uttryck åt vid förra riksmötet. Med

SkU 1985/86:28

den motivering som utskottet då åberopade avstyrker utskottet således bifall
till motionerna Sk216 av Marianne Karlsson (c), Sk236 av Sten Svensson (m),
Sk238 av Anita Bråkenhielm (m), Sk244 av Marianne Karlsson m. fl. (c, m,
fp), Sk261 av Göte Jonsson m. fl. (m), Sk287 av Gullan Lindblad och Göthe
Knutson (båda m), Sk329 av Ingvar Eriksson och Bertil Danielsson (båda
m), Sk334 av Marianne Karlsson (c), Sk355 av Alf Wennerfors m. fl. (m)
samt yrkande 4 i motion Sk225 av Bertil Danielsson och Ewy Moliter (båda
m), yrkande 17 i motion Sk279 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), yrkande 6 i motion
Sk287 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m), yrkande 2 i motion
Sk288 av Karin Söder m. fl. (c), yrkande 2 i motion Sk290 av Gösta
Andersson m. fl. (c), yrkandena 4 och 5 i motion Sk300 av Lars Werner m. fl.
(vpk), yrkandena 7 och 8 i motion Sk320 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) och
yrkandena 2, 3 och 9 i motion Sk322 av Christer Eirefelt m. fl. (fp).

Utskottet avstyrker av skäl som tidigare redovisats också de yrkanden i
motion Sk225 som syftar till att utvidga möjligheterna för nyetablerade
egenföretagare att erhålla förlust- och underskottsavdrag.

Initiala skattelättnader för kooperativa företag

Gunilla André m. fl. (c) begär i motion Sk321 utredning om kooperativa
företags möjligheter att erhålla initiala skattelättnader.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att riksdagen våren 1984
antog en proposition om kooperationens kapitalförsörjning m. m. De nya
bestämmelserna innebär bl. a. att kooperativa föreningar som huvudsakligen
driver rörelse är berättigade till avdrag även för den utdelning som utgår i
förhållande till inbetalade insatser i föreningen och att föreningarna genom
särskilda s. k. förlagsinsatser har möjlighet att ta upp riskkapital även från
andra än medlemmar. Genom dessa bestämmelser har de kooperativa
företagen fått möjlighet att lämna större utdelning än tidigare, något som bör
motivera medlemmarna att öka sina kapitalinsatser i föreningen. Något skäl
att medge särskilda skattelättnader för nystartade kooperativa företag
föreligger enligt utskottets mening inte, och utskottet avstyrker följaktligen
bifall till motion Sk321.

Produktionsfaktorsskatt

Motionärerna bakom motion Sk318, Lars Werner m.fl. (vpk) och motion
Sk350, Alf Svensson (c) tar upp frågan om en produktionsfaktorskatt. I den
förra motionen begärs, med hänvisning till att en produktionsbeskattning
skulle ge de lönearbetande minskade marginaleffekter, ett riksdagsuttalande
om övergång till produktionsbeskattning och i den senare hemställer
motionären om en utredning i samma syfte. Av den inledningsvis lämnade
redogörelsen framgår att regeringen i december förra året tillkallade en
utredning om reformerad företagsbeskattning. I utredningens uppdrag ingår
att pröva möjligheterna att åstadkomma en mer likformig beskattning av
arbete och kapital i syfte bl. a. att skapa ett bredare skatteunderlag och
sänkta skattesatser. Utredningsyrkandet i motion Sk350 är härigenom

SkU 1985/86:28

tillgodosett. Något riksdagsuttalande om övergång till produktionsfaktorskatt
finner utskottet i avvaktan på utredningsresultatet inte lämpligt.
Utskottet avstyrker därför motionerna Sk318 och Sk350 i denna del.

Vinstandelssystem

Olle Grahn m. fl. (fp, m) anser att man genom ändrade beskattningsregler
bör underlätta inrättandet av frivilliga vinstandelssystem och begär i motion
Sk246 utredning i sådant syfte. I motion Sk322 begär Christer Eirefelt m. fl.
(fp) ett tillkännagivande av riksdagen med samma innebörd. Motionärerna
begär också ett klarläggande av att vinstandelar inte skall beläggas med
arbetsgivaravgifter.

Yrkanden om att via beskattningen främja tillkomsten av frivilliga
vinstandelssystem har tidigare och senast förra våren avstyrkts av utskottet
med hänvisning till att ett ställningstagande i fråga om den skattemässiga
behandlingen av vinstandelar borde anstå i avvaktan på närmare erfarenheter
av löntagarfonderna. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Under
senare år har intresset för frivillig vinstdelning trots vinstdelningsskatten ökat
mycket starkt. Enligt utskottets mening saknas för närvarande anledning att
via skattesystemet ytterligare stimulera frivillig vinstdelning. Utskottet
avstyrker därför — och med hänvisning till att frågan om arbetsgivaravgifter
på vinstandelar enligt vad som framgår av proposition 1985/86:130 kommer
att ses över - motion Sk246 och yrkandena 4 och 5 i motion Sk322.

Försäkringar

Nuvarande regler i fråga om egenföretagares pensionsförsäkringspremier
innebär att den som driver rörelse eller jordbruk utan förmedling av
aktiebolag eller ekonomisk förening får göra avdrag för pensionsförsäkringspremier
i form av allmänt avdrag.

Förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl. (m) yrkar i motion Sk220
att egenföretagares pensionsförsäkringspremier skall utgöra avdragsgill
kostnad i inkomstslaget rörelse fr. o. m. 1987 års taxering. Likartade
yrkanden återfinns i motionerna Sk267 av Stig Josefson (c) och Sk255 av
Kjell Johansson och Christer Eirefelt (båda fp). Stig Josefson vill att
regeringen begär förslag om avdragsrätt för pensionsförsäkringspremier i
förvärvskälla, medan Kjell Johansson och Christer Eirefelt yrkar lagstiftning
av innebörd att egenföretagares kostnader för egen pensions- och gruppsjukförsäkring
får dras av i inkomstslaget rörelse. Marianne Karlsson m. fl.
(m, fp, c) slutligen begär i motion Sk245 en utredning om möjligheterna att
medge avdragsrätt för premier avseende s. k. kompanjonsförsäkringar.

I samband med att skatteutskottet tidigare prövat frågan om egenföretagares
pensionsförsäkringspremier har utskottet vid upprepade tillfällen pekat
på att den övre gränsen vid beräkning av ATP-avgift numera slopats och att
frågan om rätten till avdrag för premierna härigenom får anses ha kommit i
ett annat läge än tidigare. Utskottet har också framhållit att den nuvarande
ordningen, som innebär att premierna för egenföretagares pensionering
ingår i underlaget för beräkning av egenavgifter, är otillfredsställande från

SkU 1985/86:28

likformighets- och rättvisesynpunkt och att en ändring av bestämmelserna
därför är önskvärd. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har företagsskattekommittén
presenterat en principskiss för beskattning av egenföretagare
enligt en s. k. staketmodell innebärande bl. a. att egenföretagaren i princip
jämställs med en löntagare. En staketmodell vid beskattningen skulle kunna
lösa den i motionerna aktualiserade frågan om egenföretagares avdrag för
pensionsförsäkringspremier. Införandet av en staketmodell är emellertid en
fråga som måste ses på lång sikt, och den olikformighet i fråga om
pensionsförsäkringspremiers behandling i avdragshänseende som för närvarande
råder bör enligt utskottets mening lösas utan onödigt dröjsmål. Enligt
utskottet bör det vara möjligt att åstadkomma åtminstone en provisorisk
lösning i avvaktan på den omläggning av beskattningen av enskild näringsverksamhet
som kan bli resultatet av företagsskattekommitténs arbete.

I ett nyligen avlämnat betänkande (SOU 1985:63) Tjänstepension —
tryggande och beskattning — har utredningen om beskattning av tjänstepensioner
lagt fram förslag om delvis nya civil- och skatterättsliga regler
avseende tryggande av tjänstpensionsåtaganden. Förslaget är för närvarande
föremål för remissbehandling. Frågan om egenföretagares pensionskostnader
har visst samband med de frågeställningar som tas upp i betänkandet.
Utskottet förutsätter därför att regeringen i samband med beredningen av
detta utredningsförslag också tar upp frågan om den skattemässiga behandlingen
av egenföretagares pensionsförsäkringspremier. Med det anförda
anser utskottet sig ha besvarat motionerna Sk220, Sk255 och Sk267. Någon
särskild åtgärd med anledning av motionerna finner utskottet inte påkallad,
varför utskottet avstyrker dem.

Som utskottet tidigare framhållit får frågan om kompanjonsförsäkringars
skattemässiga behandling anses ligga inom företagsskattekommitténs utredningsuppdrag.
Någon anledning att bifalla utredningsyrkandet i motion
Sk245 föreligger därför inte, varför utskottet avstyrker också denna motion.

A-inkomst och B-inkomst

Nettointäkten av jordbruksfastighet och av rörelse är i sin helhet antingen
A-inkomst eller B-inkomst för den skattskyldige, allt efter omfattningen av
den skattskyldiges egna arbete i förvärvskällan. Viss intäkt (t. ex. arrende)
kan således inte ”brytas ut” och hänföras till B-inkomst, medan återstoden
av nettointäkten av förvärvskällan hänförs till A-inkomst.

Karl-Gösta Svenson och förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (båda
m) framhåller i motion Sk232 att det inte kan vara rimligt att några enstaka
försäljningar av exempelvis ett parti egenavverkade julgranar eller enstaka
djuförsäljningar skall medföra att hela nettointäkten av en fastighet hänförs
till A-inkomst, även om intäkterna av fastigheten regelmässigt utgörs av
arrende. De yrkar därför att inkomst av jordbruksfastighet och av rörelse
fr. o. m. 1987 års taxering delas upp på A- resp. B-inkomst.

Bestämmelsen om att nettointäkt av jordbruksfastighet och av rörelse skall
i sin helhet utgöra antingen A-inkomst eller B-inkomst har tillkommit av
administrativa skäl. Det torde nämligen vara mycket svårt att med någon

SkU 1985/86:28

grad av säkerhet avgöra hur mycket av en nettointäkt som i enskilda fall skall SkU 1985/86:28
hänföras till inkomst av eget arbete i AFL:s mening. Utskottet finner den
nuvarande ordningen, som innebär att nettointäkten skall hänföras till
A-inkomst endast om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej
blott ringa omfattning och eljest i sin helhet till B-inkomst, välgrundad.

Utskottet avstyrker därför motionen.

Medhjälpande make

Enligt bestämmelser som riksdagen antog 1976 skall i ett fåmansföretag den
av makarna som haft den ledande ställningen i företaget beskattas för hela
inkomsten om förhållandena inte är sådana att båda makarna skall anses som
företagsledare. Medhjälpande make får deklarera och beskattas för sin del av
inkomsten om han eller hon utfört arbete i förvärvskällan minst 400 timmar
under beskattningsåret. För medhjälpande make får tas upp högst så stort
belopp som svarar mot värdet av arbetsinsatsen. Motsvarande regler gäller
för inkomstfördelningen i en rörelse eller ett jordbruk som drivs utan
förmedling av en juridisk person.

Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) yrkar i motion Sk287 att
timregeln i medhjälparfallen slopas.

I samband med att man slopade den faktiska sambeskattningen av makar i
fråga om inkomst av jordbruksfastighet och av rörelse begränsade man också
möjligheterna till inkomstuppdelning mellan dem i de fall som inte berördes
av den faktiska sambeskattningen. De nuvarande reglerna skall ses som en
kompromiss i syfte att tillgodose berättigade krav på individuell beskattning
av arbetsinkomster och på neutralitet mellan olika företagsformer och att
samtidigt hindra obehörig inkomstuppdelning. Enligt utskottets mening är
timregeln välmotiverad, varför utskottet avstyrker bifall till motionen i
denna del. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att en omprövning av
400-timmarsregeln ingår i företagsskattekommitténs utredningsuppdrag.

Partrederi

Ett rederi som inte drivs i bolagsform beskattas enligt gällande rätt hos de
olika delägarna med belopp som motsvarar vars och ens andel av rederiets
inkomst. Inkomsten beskattas i den kommun där rederiet haft fast driftställe
eller — om sådant undantagsvis saknas - i den skattskyldiges hemortskommun.
Detta innebär att en delägare vid den kommunala taxeringen i regel
kan få avdrag för underskott i rederiet endast om han är bosatt i den kommun
där rederiet har sitt fasta driftställe.

För sjöfartsnäringen gäller särskilda regler som har till syfte att förhindra
skatteflykt genom bl. a. kontraktsavskrivning. En redogörelse för dessa
regler, som antogs av riksdagen 1973, har lämnats ovan (s. 16).

Gösta Andersson m. fl. (c) yrkar i motion Sk290 att partrederi i beskattningshänseende
skall anses sakna fast driftställe. Ett yrkande av samma
innebörd ställer Sonja Rembo m.fl. (m) i motion Sk294. I samma motion
yrkas också att delägarskap i flera partrederier skall anses utgöra en
förvärvskälla. Motionärerna begär också att företagsskattekommittén skall
erhålla tilläggsdirektiv att med förtur se över 1973 års regler för partredares

beskattning i syfte att underlätta finansieringen av partrederier.

Den av företagsskattekommittén presenterade staketmodellen för beskattning
av enskild näringsverksamhet innebär att all näringsverksamhet
som en fysisk person bedriver skall utgöra en förvärvskälla och beskattas i
näringsidkarens hemortskommun. Om en sådan beskattning genomförs
kommer den i motionerna aktualiserade frågan om rätt beskattningsort att
automatiskt lösas. När utskottet vid förra riksmötet behandlade motioner om
rätt beskattningsort för partrederi betonade utskottet (jfr ovan s. 16 f) särskilt
partrederiernas akuta situation och utskottet underströk också vikten av att
regeringen ägnade frågan speciell uppmärksamhet. Partrederiernas finansieringsproblem
är alltjämt allvarligt. Utskottet anser således att man så snart
som möjligt bör söka komma fram till lösningar som kan förbättra
partrederiernas ekonomiska ställning. En staketmodell vid beskattningen
torde, som utskottet tidigare framhållit, kunna bli verklighet först om flera
år. Med hänsyn härtill och då frågan om rätt beskattningsort ofta torde vara
av avgörande betydelse för partrederiernas ekonomiska situation bör man
söka lösa denna fråga innan man tar slutlig ställning till den av företagsskattekommittén
aktualiserade staketmetoden. Utskottet vill erinra om att bostadskommittén
i ett nyligen framlagt slutbetänkande (SOU 1986:4-6)
föreslagit att man från kapitalinkomster i hemortskommunen skall få dra av
underskott av småhus i annan kommun. Enligt utskottets mening finns det av
bl. a. administrativa skäl anledning överväga om inte en sådan rätt att kvitta
underskott mot överskott bör kunna tillämpas också på andra inkomstslag än
kapital. Utskottet förutsätter således att regeringen i samband med beredningen
av bostadskommitténs betänkande också tar upp frågan om en mer
generell rätt till kvittning av underskott mellan kommuner.

Vad särskilt angår den i motion Sk294 aktualiserade frågan om översyn av
1973 års skatteregler avseende partrederierna vill utskottet nu liksom förra
året hänvisa till att företagsskattekommittén enligt sina direktiv har att
undersöka vad som kan göras för att underlätta familjeföretagens försörjning
med riskvilligt kapital och att kommittén i samband därmed också torde
komma att ta upp 1973 års regler till prövning.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motion Sk290 i denna del
och motion Sk294. Någon riksdagen åtgärd med anledning av motionerna
finner utskottet inte påkallad.

Tidpunkt för inbetalning av medel på allmänt
investeringskonto

En förutsättning för att ett skattskyldig! företag eller en enskild rörelseidkare
skall få avdrag för avsättning till investeringsfond eller investeringsreserv är
att inbetalning görs på särskilt bakkonto senast den dag då företaget eller den
enskilde rörelseidkaren eller jordbrukaren skall avlämna allmän självdeklaration
för det beskattningsår som avsättningen avser. Under vissa
förutsättningar kan inbetalning göras fram till den 30 juni under taxeringsåret
i fråga. För handelsbolag gäller den 31 mars taxeringsåret som sista
inbetalningstidpunkt.

SkU 1985/86:28

3 Riksdagen 1985186. 6 sami. Nr 28

Marianne Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) yrkar i
motion Sk223 att tidsgränsen den 31 mars för handelsbolag slopas. Samma
yrkande men avseende också kommanditbolag ställer Kjell A Mattsson i
motion Sk251.

Avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv beräknas — såvitt
avser handelsbolag — med hänsyn till den behållna inkomst hos bolaget som
vid taxeringen skall fördelas mellan delägarna. Dessa kan ha att avlämna
självdeklaration vid olika tidpunkter. Med hänsyn härtill är ett borttagande
av en sista inbetalningstidpunkt för handels- och kommanditbolag enligt
utskottets mening olämpligt, och utskottet avstyrker därför motionerna.

Ianspråktagande av investeringsfond

Allmän investeringsfond som avsatts i viss förvärvskälla får enligt gällande
bestämmelser tas i anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla
inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. Om särskilda skäl
föreligger kan regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens
industriverk medge att allmän investeringsfond tas i anspråk också i annan
förvärvskälla.

Bengt Rosén och Lars Ernestam (båda fp) yrkar i motion Sk312 att de
bestämmelser om ianspråkttagande av investeringsfond som gäller i fråga om
inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse skall tillämpas också i fråga om
annan fastighet när den används till uthyrning för industriellt ändamål.

Enligt vad utskottet erfarit medges för närvarande tillstånd att ta i anspråk
investeringsfond i inkomstslaget annan fastighet till den del fastigheten
används av ett företag inom samma koncern. Om fastigheten används för
annat än den egna verksamheten medges däremot i princip inte tillstånd att
använda investeringsfondsmedel i förvärvskällan. Enligt utskottets mening
kan några vägande invändningar knappast göras mot gällande bestämmelser
som de tillämpas i praktiken, varför utskottet avstyrker bifall till motionen.
Utskottet vill i sammanhanget emellertid erinra om att den nyligen tillsatta
utredningen om en reformerad företagsbeskattning enligt sina direktiv bl. a.
har att ta ställning till vilka ändringar i skattereglerna som kan göras för att
stimulera ökad rörlighet av kapital mellan olika företag och branscher.

Värdeminskning

Avdrag för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enligt avskrivningsplan
till viss procent av anskaffningsvärdet och bestäms med utgångspunkt i
den tid som byggnaden anses kunna utnyttjas. Utgifter för anskaffande av
maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier dras i regel
av genom årliga värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig
avskrivning eller restvärdeavskrivning. Om livslängden hos
inventarierna kan beräknas uppgå till högst tre år (s. k. korttidsinventarier)
får hela anskaffningskostnaden dras av på en gång.

Gudrun Norberg anser att reservelverk i jordbruk i avskrivningshänseende
bör betraktas som korttidsinventarium och således kunna skrivas av direkt.
Hon begär i motion Sk237 att riksdagen skall som sin mening ge regeringen
detta till känna.

SkU 1985/86:28

Ett reservelverk torde regelmässigt vara av den beskaffenheten att det kan
skrivas av enligt de för maskiner och inventarier gällande bestämmelserna.
Det innebär i princip att avskrivning kan ske med 51 % av anskaffningsvärdet
redan under de två första åren och att elverket kan vara helt avskrivet efter
fem beskattningsår om beskattningsåret omfattar tolv månader. Enligt
utskottets mening torde en sådan avskrivningstakt vara tillräcklig för att
kompensera värdeminskningen, och utskottet avstyrker därför motionen.

Vård av anställd

Göran Ericsson (m) framhåller i motion Sk308 att arbetsgivares utgifter för
vård och omsorg av anställda bör utgöra avdragsgill kostnad och att vården
inte bör utgöra skattepliktig förmån för den anställde. Motionären begär
utredning i syfte att åstadkomma regler med den innebörden.

Ett företags utgifter för företagshälsovård hänförs regelmässigt till personalkostnader
och utgör därför en avdragsgill kostnad för företaget. Likaså
torde en arbetsgivare som tecknar en privat sjukförsäkring för en arbetstagare
vara berättigad till avdrag för premien. Omsorgskostnader av annat slag
exempelvis kostnader för semesterhem o. d. är också avdragsgilla. Yrkandet
att ett företags kostnader för vård och omsorgsinsatser skall vara avdragsgilla
är således redan i huvudsak tillgodosett med de bestämmelser som gäller.

Kostnader för fri sjukvård eller fri tandvård som åtnjutits på grund av
enskild tjänst utgör skattepliktig förmån bara om den utgått efter väsentligt
förmånligare grunder än vad som gäller för statstjänstemän. Utskottet delar
inte motionärens uppfattning att ett företags vård och omsorgsinsatser i
övrigt bör undantas från beskattning hos arbetstagaren.

Medlemsavgift till arbetsgivarorganisation

Alf Svensson (c) begär i motion Sk350 förslag i syfte att uppnå likställighet
mellan arbetsgivare och arbetstagare i fråga om avgifter till medlemsorganisation.
Innebörden av yrkandet är - såvitt nu är i fråga - att arbetsgivarnas
rätt till avdrag slopas.

Som utskottet vid upprepade tillfällen framhållit får den olikhet i
beskattningshänseende mellan arbetsgivares och arbetstagares medlemsavgifter
som tidigare kritiserats i bl. a. motioner till riksdagen anses vara i
huvudsak undanröjd genom lagstiftningen om skattereduktion för fackföreningsavgift.
Med hänsyn härtill och då utskottet inte är berett medverka till
att vare sig arbetsgivarnas eller arbetstagarnas rätt till avdrag för medlemsavgifter
slopas avstyrker utskottet motionen i denna del.

Aktiebolags räkenskapsår

Ett aktiebolag kan avsluta sitt räkenskapsår per den 30 april, den 30 juni eller
den 31 augusti.

Ylva Annerstedt yrkar i motion Sk344 att ett aktiebolag skall ha rätt att
avsluta alla sina inkomstslag per bokslutsdagen. Hon motiverar sitt yrkande
med att inkomster av kapital och reavinster skall redovisas per kalenderår

SkU 1985/86:28

och att detta kan medföra att ett aktiebolag med ett räkenskapsår som inte
överensstämmer med kalenderår skall påföras taxering olika år för å ena
sidan kapitalinkomsten, reavinsten och å andra sidan rörelseinkomsten.

Utskottet vill med anledning av detta yrkande erinra om att regeringsrätten
i ett 1980 avdömt mål (Aa 3) med tillämpning av äldre bestämmelser om
räkenskapsår låtit en skattskyldig beträffande realisationsvinst vid försäljning
av fastighet tillämpa samma brutna räkenskapsår som gällt för själva
rörelsen. Med hänsyn härtill och då den fråga som tas upp i motionen
aktualiserats också i framställning till regeringen saknas enligt utskottets
mening anledning biträda motionsyrkandet.

Personalstiftelse

En förutsättning för att en personalstiftelse skall vara begränsat skattskyldig
är - som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen (s. 25) - att
den har till ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet,
sjukdom eller olycksfall.

I motion Sk322 yrkar Christer Eirefelt m. fl. (fp) att personalstiftelser
generellt jämställs med allemansfonder i skattehänseende. Dessa är i princip
skattskyldiga för inkomst av fastighet och av rörelse.

En sådan utvidgning av den begränsade skattskyldigheten för personalstiftelser
anser utskottet olämplig och utskottet avstyrker därför detta yrkande i
motionen.

Rättegångskostnad i skatteprocess

I praxis har advokat- och rättegångskostnader ansetts avdragsgilla om de
utgjort kostnader för förvärvande eller bibehållande av intäkter i viss
förvärvskälla. Däremot har kostnader i bl. a. taxeringsmål inte ansetts
avdragsgilla.

I motion Sk287 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) yrkas
införande av avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnad i skatteprocess.

Utskottet vill med anledning av detta yrkande endast hänvisa till vad
justitieutskottet anfört i sitt betänkande JuU 1984/85:15 (se ovan s. 24 f). Mot
bakgrund av justitieutskottets enhälliga uttalande förutsätter skatteutskottet
att regeringen i lämpligt sammanhang också kommer att ta upp frågan om
den skattemässiga behandlingen av kostnader i skatteprocess. Utskottet
avstyrker därför motionsyrkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande arbetande kapital
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk215 yrkande 4, 1985/
86:Sk262, 1985/86:Sk268, 1985/86:Sk279 yrkande 12, 1985/86:Sk287
yrkande 2, 1985/86:Sk288 yrkande 1, 1985/86:Sk309, 1985/86:Sk320
yrkande 11,1985/86 :Sk322 yrkande 1 och 1985/86:Sk350 yrkande 14,

SkU 1985/86:28

2. beträffande generell sänkning av kapitalskatterna m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk215 yrkandena 1-3, 1985/
86:Sk260, 1985/86:Sk279 yrkande 14, 1985/86:Sk287 yrkande 3,
1985/86:Sk288 yrkande 5,1985/86:Sk305 yrkande 2 och 1985/86:Sk350
yrkande 12,

3. beträffande småföretagens beskattning

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk215 yrkande 5 och 1985/
86:Sk351,

4. beträffande bolagsbeskattningen

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk279 yrkande 17 och
1985/86:Sk300 yrkandena 4 och 5,

5. beträffande förmögenhetsskatt för aktiebolag och ekonomiska
föreningar

att riksdagen avslår motion 1985/86: Sk300 yrkande 3,

6. beträffande produktionsfaktorsskatt

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk318 yrkande 2 och 1985/
86:Sk350 yrkande 4,

7. beträffande vinstandelssystem

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk246 och 1985/86:Sk322
yrkandena 4 och 5,

8. beträffande initiala skattelättnader för kooperativa företag
att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk321,

9. beträffande egenföretagares pensionsförsäkringspremier

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk220, 1985/86:Sk255 och
1985/86:Sk267,

10. beträffande kompanjonsförsäkringar
att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk245,

11. beträffande A-inkomst och B-inkomst
att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk232,

12. beträffande fribelopp för egenföretagare

att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk288 yrkande 2,

13. beträffande medhjälpande make

att riksdagen avslår motion 1985/86: Sk287 yrkande 4,

14. beträffande lön till barn

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk238,1985/86:Sk320 yrkande
7 och 1985/86:Sk322 yrkande 2,

15. beträffande partrederi

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk290 yrkande 1 och 1985/
86:Sk294,

16. beträffande nyetableringskonto

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk225 yrkande 4, 1985/
86:Sk244 och 1985/86:Sk287 yrkande 5,

17. beträffande trädgårds- och jordbrukskonton

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk329 och 1985/86:Sk334,

18. beträffande investeringsfondernas användning m. m.
att riksdagen avslår

a. motionerna 1985/86:Sk216 och 1985/86:Sk261,

b. motion 1985/86:Sk322 yrkande 9,

SkU 1985/86:28

19. beträffande ianspråkttagande av investeringsfond i annan förvärvskälla att

riksdagen avslår motion 1985/86:Sk312,

20. beträffande rätt för partrederi att utnyttja investeringsfond
att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk290 yrkande 2,

21. beträffande nyetableringskostnader m. m. för egenföretagare
att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk225 yrkandena 1 och 2,

22. beträffande inbetalning av medel på allmänt investeringskonto
att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk223 och 1985/86:Sk251,

23. beträffande arbetsrättsligt skadestånd

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk287 yrkande 6, 1985/
86:Sk320 yrkande 8, 1985/86:Sk322 yrkande 3 och 1985/86:Sk355,

24. beträffande kulturstöd

att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk236,

25. beträffande avskrivning av reservelverk i jordbruk
att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk237,

26. beträffande vårdinsatser för anställda
att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk308,

27. beträffande medlemsavgift till arbetsgivarorganisation
att riksdagen avslår motion 1985/86: Sk350 yrkande 10,

28. beträffande personalstiftelser

att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk322 yrkande 6,

29. beträffande beskattningsår

att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk344,

30. beträffande rättegångskostnad i skatteprocess
att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk287 yrkande 7.

Stockholm den 11 mars 1986
På skatteutskottets vägnar
Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Stig
Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s),
Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk), Bruno
Poromaa (s), Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s), Leif Olsson (fp) och
Margit Gennser (m).

SkU 1985/86:28

Reservationer

SkU 1985/86:28

Arbetande kapital (mom. 1)

1. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzéen
(m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m)
anser

dels att utskottet i fråga om arbetande kapital bort anföra följande:

Under senare år har i motioner till riksdagen ställts årligen återkommande
yrkanden om slopande av kapitalskatterna på arbetande kapitel. Man har
därvid genomgående hänvisat till att företagskommittén, som undersökt
olika beskattningsmodeller i syfte att bryta kapitalbeskattningens negativa
effekter på näringslivet, kommit fram till att den bästa lösningen härvidlag
var att i princip helt undanta arbetande kapital i mindre och medelstora
företag från förmögenhetsbeskattning. Man har också pekat på att den kritik
som framförts mot kommitténs förslag i stor utsträckning gällde dess
tekniska utformning och mindre rörde sig om invändningar i sak.

Utskottet delar den av företagsskattekommittén och i flera motioner
framförda uppfattningen att kapitalskatterna utgör en allvarlig belastning för
företagen. En nödvändig förutsättning för att lönsamheten i mindre företag
skall kunna bevaras och för att företagen skall kunna göra sig gällande i en allt
mer hårdnande konkurrens, internationellt och inom landet, är att de har
tillgång till riskvilligt kapital och det tillgodoser man bäst genom att sänka
kapitalskatterna. Mot bakgrund av de företagsskatteskärpningar i form av
kraftigt höjda förmögenhets-, arvs- och gåvoskatter och försämrade konsolideringsmöjligheter
i andra hänseenden som riksdagen beslutat under senare
år finner utskottet ett borttagande av förmögenhetsskatten på arbetande
kapital nu mer angeläget än någonsin. Det skattebortfall som en sådan åtgärd
kan väntas medföra torde vara mycket försumbart.

Utskottet tillstyrker med det anförda att förmögenhetsskatten på arbetande
kapital i mindre och medelstora företag slopas. Förslag av den innebörden
bör så snart som möjligt föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:Sk279 yrkande 12,
1985/86:Sk309, 1985/86:Sk320 yrkande 11 och 1985/86:Sk350

yrkande 14 samt med anledning av motionerna 1985/86:Sk215
yrkande4, 1985/86:Sk262, 1985/86:Sk268, 1985/86:Sk287 yrkande 2,
1985/86:Sk288 yrkande 1 och 1985/86:Sk322 yrkande 1 hos regeringen
begär förslag så snart som möjligt om slopande av förmögenhetsskatten
på arbetande kapital i mindre och medelstora företag.

Generell sänkning av kapitalskatterna m. m. (mom. 2)

2. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m)
anser

dels att utskottet i fråga om en generell sänkning av kapitalskatterna bort
anföra följande:

Den avsevärda skärpning av kapitalskatterna som riksdagen genomförde
hösten 1982 har otvivelaktigt medfört betydande svårigheter för familjeföretagen
att klara generationsskiften i företagen. Många företagare saknar
möjlighet att ta ut löner av den storlek som krävs för att nettot efter skatt skall
räcka till för att betala de höga kapitalskatterna. Med hänsyn härtill och till
vad utskottet tidigare anfört i fråga om det arbetande kapitalet i mindre och
medelstora företag tillstyrker utskottet en generell sänkning av kapitalskatterna.
Utskottet förutsätter att förslag om sådan sänkning så snart som
möjligt föreläggs riksdagen.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk260 samt med
anledning av motionerna 1985/86:Sk215 yrkandena 1-3, 1985/
86:Sk279 yrkande 14, 1985/86:Sk287 yrkande 3, 1985/86:Sk288
yrkande 5, 1985/86:Sk305 yrkande 2 och 1985/86:Sk350 yrkande 12
hos regeringen begär förslag snarast om en generell sänkning av
förmögenhets-, arvs- och gåvoskatterna.

Småföretagens beskattning (mom. 3)

3. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m)
anser

dels att utskottet i fråga om småföretagens beskattning bort anföra följande:
Utskottet har i det föregående understrukit angelägenheten av att
småföretagen ges möjligheter att bygga upp ett eget kapital och i sådant syfte
tillstyrkt att förmögenhetsskatten på arbetande kapital slopas och att
förmögenhets-, arvs- och gåvoskatterna generellt sänks. På företagsskatteområdet
kan emellertid åtskilligt mer göras för att stärka fåmansföretagens
ekonomiska ställning och därmed förbättra deras konkurrenskraft gentemot
utlandet. Enligt utskottets mening finns det sålunda skäl att ytterligare
underlätta de mindre företagens möjligheter att bygga upp obeskattade
reserver, att avskaffa dubbelbeskattningen av och återinföra den tidigare
gällande rätten till skattereduktion för aktieutdelning och att avskaffa
vinstdelnings- och fastighetsskatterna. Andra bestämmelser som är i behov
av revidering är reglerna om bilförmån och om traktamentsbeskattning.
Även reglerna om handelsbolag bör enligt utskottets mening ses över. Målet
för en revidering bör vara att skapa mer nyanserade regler och att
åstadkomma en så långt möjligt likvärdig behandling av fåmansföretagen och
andra kategorier företag. Man bör också se till att skatteadministrationen
kraftigt förenklas.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Sk351. Härigenom
är också motion Sk215 i denna del tillgodosedd.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk351 och med anledning
av motion 1985/86:Sk215 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad i förstnämnda motion anförts i fråga om förutsättningarna
för utveckling av småföretag.

SkU 1985/86:28

Bolagsbeskattningen (mom. 4)

4. Bo Lundgren, Karl Björzén och Margit Gennser (alla m) anser

dels att utskottet i fråga om bolagsbeskattningen bort anföra följande:

Den höga formella bolagsskattesatsen medför negativa inlåsningseffekter.
Beskattningens utformning innebär för de vinstgivande företagen ett incitament
att behålla det genererade vinstkapitalet inom företaget i stället för att
dela ut det. Härigenom minskar kapitalets rörlighet.

Utskottet delar den i motion Sk279 framförda uppfattningen att man bör
överväga att successivt sänka bolagsskattesatsen samtidigt som man något
begränsar bolagens möjligheter att avsätta medel till fonder. Därmed
breddar man skattebasen och ökar kapitalets rörlighet, vilket i sin tur
befrämjar en god strukturutveckling i näringslivet.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Sk279 i denna del. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk279 yrkande 17 och
med avslag på motion 1985/86:Sk300 yrkandena 4 och 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
bolagsbeskattningen.

5. Tommy Franzén (vpk) anser

dels att utskottet i fråga om bolagsbeskattningen bort anföra följande:
Sverige har en bolagsskatt som i jämförelse med andra industrialiserade
västländer är låg. Bolagen, framför allt de stora, redovisar årligen stora
vinster samtidigt som de lönearbetande får vidkännas reallönesänkningar.
Det verkliga utfallet av skatt på dessa vinster är dock lågt. Orsaken står mest
att finna i de stora avdragsmöjligheter som ges men även i en förhållandevis
låg skattesats. En skärpning av bolagsskatten är enligt utskottets mening
därför nödvändig liksom en breddning av skatteunderlaget. Utskottet
tillstyrker således motion Sk300 såvitt nu är i fråga. Förslag av nu angiven
innebörd bör föreläggas riksdagen i så god tid att nya bestämmelser kan träda
i kraft vid halvårsskiftet i år. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till
känna.

deb att utskottet under mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Sk300 yrkandena4
och 5 samt med avslag på motion 1985/86: Sk279 yrkande 17 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
bolagsbeskattningen.

Förmögenhetsskatt för aktiebolag och ekonomiska föreningar
(mom. 5)

6. Tommy Franzén (vpk) anser

dels att utskottet i fråga om förmögenhetsskatt för aktiebolag och ekonomiska
föreningar bort anföra följande:

De likvida medlen i bolagen uppgår för närvarande till omkring
200miljarder kr., ett kapital som i mycket stor omfattning nyttjas i
4 Riksdagen 1985/86.6sami. Nr 28

SkU 1985/86:28

spekulativa syften i stället för att man använder dem i produktionen och SkU 1985/86:28
därigenom skapar nya arbetstillfällen. En stor del av bolagens förmögenheter
skulle, om de redovisats av delägarna, ha beskattats. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att frågan om en förmögenhetsskatt för juridiska
personer bör utredas i syfte att motverka de enorma förmögenhetsöverföringar
och koncentrationer som för närvarande pågår i samhället.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk300 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
förmögenhetsskatt för juridiska personer.

Produktionsfaktorsskatt (mom. 6)

7. Tommy Franzén (vpk) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar i sista stycket på s. 29
med ”Av den” och slutar på s. 30 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Fi218, som innehåller motiveringen för yrkande 2 i
motion Sk318 måste en produktionsbeskattning anses vara förenad med
betydande fördelar. Man skulle med en sådan skatt minimera marginaleffekterna
för de lönearbetande. Löneökningar, ersättningar för obekväm
arbetstid m. m. skulle ge ett väsentligt större tillskott, när skatterna sänks och
detta i sin tur skulle underlätta lönerörelserna. Ett system med produktionsbeskattning
är dessutom ägnat att ge nödvändiga och önskvärda möjligheter
att styra samhällsekonomin. De nuvarande arbetsgivaravgifterna, som
drabbar de arbetskraftsintensiva verksamheterna kraftigt och högindustrialiserade
lågt, skulle ersättas inom detta system. Tekniken skulle komma att
beskattas till skillnad mot nu. Det lönsamma i att ersätta människors arbete
med automatik skulle minska. Yrkesskickligheten skulle kunna kvarhållas
och utvecklas.

Av det anförda framgår att utskottet delar motionärernas uppfattning att
man bör övergå till produktionsbeskattning. Utskottet tillstyrker således
motion Sk318 i denna del. Härigenom tillgodoses också motion Sk350 i
motsvarande del.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk318 yrkande 2 och
med anledning av motion 1985/86:Sk350 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad i förstnämnda motion anförts om en
övergång till produktionsbeskattning.

Vinstandelssystem (mom. 7)

8. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Yrkanden
om” och slutar med ”motion Sk322” bort ha följande lydelse.

Utskottet ser det som en självklarhet att ett frivilligt andel-i-vinstsystem

för de anställda i företagen vida måste vara att föredra framför det starkt
centraliserade system av offentligt aktieinnehav som man nu är i färd med att
bygga upp genom löntagarfonderna. Löntagarfonderna motverkar inte den
maktkoncentration man inom regeringen säger sig vilja sätta stopp för. De
skapar inte heller något ökat individuellt ägande. Alla skäl talar således
enligt utskottets mening för att man slopar löntagarfonderna. Genom att de
anställda blir delägare i det egna företaget ökas arbetsmotivationen och
effektiviteten i företagen kan förbättras. Utskottet anser i likhet med
motionärerna att man bör underlätta inrättandet av frivilliga vinstandelar i
företagen genom ändrade beskattningsregler. Utskottet tillstyrker också
yrkandet i motion Sk322 att vinstandelar inte beläggs med arbetsgivaravgifter.
Härav följer att de inte heller skall berättiga till sociala förmåner.
Avslutningsvis vill utskottet understryka att syftet med vinstandelar inte får
vara att kringgå gällande regler om beskattning av löneinkomster.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk322 yrkandena 4 och 5
och med anledning av motion 1985/86:Sk246 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om vinstandelar.

Initiala skattelättnader för kooperativa företag (mom. 8)

9. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion Sk321” bort ha följande lydelse:
Motionärerna har i motion Sk306 utförligt motiverat sitt yrkande. De
pekar på kooperationens betydelse i olika hänseenden och menar att
tillkomsten av kooperativa företag inte bör onödigtvis försvåras. Utskottet,
som delar motionärernas uppfattning, vill erinra om att kooperationsutredningen
i sitt betänkande (SOU: 1981:60) Kooperationen i samhället lade fram
vissa förslag på skatteområdet i syfte att underlätta uppbyggandet av eget
kapital i ekonomiska föreningar. Dessa förslag har ännu inte lett till
lagstiftning. Mot den bakgrunden anser utskottet sig böra förorda att den i
motionen aktualiserade frågan blir föremål för utredning. Utskottet tillstyrker
således motionen.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk321 hos regeringen
begär utredning av frågan om initiala skattelättnader för kooperativa
företag.

Egenföretagares pensionsförsäkringspremier (mom. 9)

10. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s.30 med ”1
samband” och slutar på s. 31 med ”avstyrker dem” bort ha följande lydelse:
Frågan om den skattemässiga behandlingen av egenföretagens pensions -

SkU 1985/86:28

försäkringspremier har under en följd av år återkommande prövats av
riksdagen. Utskottet konstaterade senast vid förra riksmötet (SkU 1984/
85:41) att den nu gällande ordningen, som innebär att pensioner för
egenföretagares pensionering ingår i underlaget för beräkning av egenavgifter,
var otillfredsställande från likformighets- och rättvisesynpunkt och att en
ändring av bestämmelserna därför var önskvärd. En sådan ändring av
bestämmelserna bör enligt utskottets mening nu genomföras så snart som
möjligt och utan att man avvaktar resultatet av ytterligare utredningsarbete.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Sk220, 1985/
86:Sk255 och 1985/86:Sk267 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört i fråga om egenföretagares pensionsförsäkringspremier.

A-inkomst och B-inkomst (mom. 11)

11. Bo Lundgren, Karl Björzén och Margit Gennser (alla m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med ”Bestämmelsen
om” och slutar på s. 32 med ”därför motionen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att nu gällande bestämmelser i fråga om A- och B-inkomst
kan leda till anmärkningsvärda och från rättvisesynpunkt otillfredsställande
resultat. Det kan som motionärerna framhåller inte vara rimligt att en intäkt
som regelmässigt utgörs av arrende och således är att hänföra till B-inkomst
till följd av enstaka affärstransaktioner skall i sin helhet omvandlas till
A-inkomst. Utskottet anser således i likhet med motionärerna att en ändring
av bestämmelserna bör ske så att inkomsten kan delas upp på inkomst av eget
arbete enligt AFL:s mening och annat förvärvsarbete. Förslag av den
innebörden bör föreläggas riksdagen i sådan tid, att nya bestämmelser kan
tillämpas fr. o. m. 1987 års taxering. Vad utskottet anfört bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Sk232 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Fribelopp för egenföretagare (mom. 12)

12. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att utskottet i fråga om fribelopp för egenföretagare bort anföra
följande:

För löntagare gäller att de är berättigade till ett schablonavdrag vid
beskattningen om 1000 kr. vid 1986 års taxering. Fr. o. m. 1987 års taxering
höjs avdraget till 3000 kr. inkl. kostnader för resor till och från arbetet. En
grundprincip i svensk skattelagstiftning är att beskattningen skall vara rättvis
och likformig. Det är med hänsyn härtill anmärkningsvärt att regeringen inte
lagt fram förslag om ett skattefritt bottenbelopp också för egenföretagare.

SkU 1985/86:28

En skattelättnad i huvudsak motsvarande den som gäller för löntagare skulle
kunna uppnås om man befriade inkomster intill visst belopp från den
2-procentiga löneavgiften.

Utskottet tillstyrker således motion Sk288 i denna del.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk288 yrkande 2 hos
regeringen begär förslag om befrielse för egenföretagare från löneavgift
i enlighet med vad i motionen anförts.

Medhjälpande make (mom. 13)

13. Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Leif Olsson
(fp) och Margit Gennser (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”1
samband” och slutar med ”företagsskattekommitténs utredningsuppdrag”
bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet att begränsningen av möjligheten
att dela upp inkomsten mellan makar i fåmansföretag leder till effekter
som från rättvise- och jämställdhetssynpunkt inte kan accepteras. I praxis
ställs också mycket höga krav för att gemensam verksamhet skall anses
föreligga. Utskottet anser att timregeln i medhjälparfallet utan olägenhet
kan slopas och tillstyrker således motionen.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk287 yrkande 4 hos
regeringen begär förslag om slopande av den timregel som för
närvarande gäller för att medhjälpande make skall bli beskattad för
värdet av sin arbetsinsats i ett fåmansföretags verksamhet.

Lön till barn (mom. 14)

14. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m)
anser

dels att utskottet i fråga om lön till barn bort anföra följande:

För att avdrag i rörelsen skall beviljas för värdet av arbete som ett barn
utför i ett föräldraägt företag krävs att barnet har fyllt 16 år. Ersättningen
läggs annars till någon av föräldrarnas inkomst och blir där marginalbeskattad.

I likhet med motionärerna anser utskottet att det finns goda skäl att sänka
denna åldersgräns. Man kan därigenom ge fler ungdomar möjlighet att få
arbete i föräldrarnas företag och därigenom minska ungdomsarbetslösheten.
Utskottet tillstyrker således att åldersgränsen sänks till 15 år. Förslag härom
bör så snart som möjligt föreläggas riksdagen.

SkU 1985/86:28

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk238 samt med
anledning av motionerna 1985/86:Sk320 yrkande 7 och 1985/86:Sk322
yrkande 2 hos regeringen begär förslag om sänkning från 16 till 15 år av
den åldersgräns som för närvarande gäller för rätt till avdrag för lön till
barn som arbetar i föräldraägt företag.

Partrederi (morn. 15)

15. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Den av”
och slutar med ”inte påkallad” bort ha följande lydelse:

När utskottet vid förra riksmötet behandlade frågor om partrederiernas
skatteförhållanden betonade utskottet, som uppvaktades i ärendet av
representanter för rederinäringen, mycket starkt partrederiernas akuta
situation och underströk vikten av att regeringen ägnade frågan speciell
uppmärksamhet.

Om företagsskattekommitténs förslag om en staketmetod vid beskattning
av enskild näringsverksamhet blir verklighet löser man automatiskt frågan
om rätt beskattningsort för partrederi. Frågan om en staketmodell vid
beskattningen är emellertid en fråga som måste ses på mycket lång sikt.
Enligt utskottets mening bör man med hänsyn till frågans angelägenhetsgrad
komma fram till en lösning utan att avvakta det slutliga resultatet av
företagsskattekommitténs arbete. Utskottet förutsätter således att förslag
om rätt beskattningsort för partrederi snarast föreläggs riksdagen.

Vad särskilt angår den i motion Sk294 aktualiserade frågan om 1973 års
regler vill utskottet erinra om att de skäl som motiverade genomförandet av
den lagstiftningen — efter införandet av underskottsavdragsbegränsningen
1982 — inte gör sig gällande med samma styrka som tidigare. Utskottet
förutsätter således att bestämmelserna om kontraktsavskrivning m. m. för
partrederi ändras i syfte att underlätta partrederiemas möjligheter att bygga
upp ett riskkapital. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Sk290 yrkande 1
och motion 1985/86:Sk294 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om partrederi.

Nyetableringskonto(mom. 16)

16. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén,
Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m) anser

dels att utskottet i fråga om nyetableringskonto bort anföra följande:

I samband med att utskottet år 1981 behandlade en motion om nyetableringskonto
för egenföretagare överlämnade utskottet en motion om etableringskonto
för blivande egenföretagare till företagsskattekommittén. Något

SkU 1985/86:28

förslag om inkomstutjämning genom avsättning till sådant konto har ännu
inte lagts fram. Utskottet finner detta beklagligt. Om man vill skapa
gynnsamma förutsättningar för en god strukturutveckling i näringslivet, är en
fortlöpande förnyelse av företagandet nödvändig. Vill man starta ett företag
måste man ha kapital och i ett nystartat företag är god tillgång på riskkapital
en förutsättning för företagets fortlevnad.

Utskottet förutsätter att företagsskattekommittén med förtur prövar den i
motionerna Sk225, Sk244 och Sk287 aktualiserade frågan om nyetableringskonto
så att förslag i ämnet så snart som möjligt kan föreläggas riksdagen.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Sk225
yrkande4, 1985/86:Sk244 och 1985/86:Sk287 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
nyetableringskonto.

Ianspråktagande av investeringsfond i annan förvärvskälla
(mom. 19)

17. Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Leif Olsson
(fp) och Margit Gennser (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Enligt
vad” och slutar med ”och branscher” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner de i motionen framförda synpunkterna värda beaktande.
Det måste anses rimligt att investeringsfondsmedel utan särskilt medgivande
får användas också i förvärvskällan annan fastighet, när fastigheten används
för uthyrning till industriellt ändamål. Det finns - som motionärerna
framhåller — i dag en rad företag med betydande belopp i investeringsfonder
utan att något investeringsbehov föreligger för den egna verksamheten. Om
ett sådant företag fick föra upp och hyra ut industrifastigheter med
investeringsfondsmedel skulle ett antal nystartade företag kunna utvecklas
snabbare och bättre i för dem lämpliga och ändamålsenliga lokaler. Utskottet
tillstyrker således att investeringsfondsmedel som avsatts i viss förvärvskälla
får tas i anspråk i annan förvärvskälla inom inkomstslaget annan fastighet för
uthyrning till industriellt ändamål. Förslag av den innebörden bör så snart
som möjligt föreläggas riksdagen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 19 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Sk312 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
ianspråktagande av investeringsfond i annan förvärvskälla.

SkU 1985/86:28

Rätt för partrederi att utnyttja investeringsfond (mom. 20) SkU 1985/86:28

18. Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att utskottet i fråga om rätt för partrederi att utnyttja investeringsfond
bort anföra följande:

Reglerna om avsättning till allmän investeringsfond gäller inte för
partrederier, och sådana rederier som drivs i aktiebolagsform får utnyttja
fondmedlen uteslutande för anskaffning av nybyggt tonnage. Detta är enligt
utskottets mening en brist som bör undanröjas. Utskottet tillstyrker således
att partrederier får möjlighet att göra avsättningar till allmän investeringsfond.
Förslag härom bör så snart som möjligt föreläggas riksdagen.

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Sk290 yrkande 2 hos
regeringen begär förslag om rätt för partrederi att göra avsättning till
allmän investeringsfond.

Inbetalning av medel på allmänt investeringskonto (mom. 22)

19. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m)
anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Avdrag
för” och slutar med ”därför motionerna” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till den arbetsbelastning revisorer och bokföringsbyråer har
under deklarationsperioder beviljas många skattskyldiga anstånd med
avlämnande av deklaration. Tidpunkten för inbetalning till allmänt investeringskonto
förskjuts då i motsvarande mån, dock inte när det gäller
handelsbolag. Motivet för denna särbehandling av handelsbolag, som alltid
måste göra inbetalningen senast den 31 mars taxeringsåret, angavs i
proposition 1978/79:210 vara att en senare inbetalning för handelsbolagens
del skulle kräva särskilda dispensregler, vilket i sin tur skulle göra systemet
alltför komplicerat.

Utskottet finner denna motivering föga bärande. I praktiken torde
delägarna i handelsbolaget och dess revisor göra bokslut och deklaration för
alla delägarna samtidigt, och någon komplikation behöver då inte uppstå.
Enligt utskottets mening bör man kunna jämställa delägarna i ett handelseller
ett kommanditbolag med delägarna i ett fåmansföretag som drivs som
enskild firma. De sistnämnda behöver inte göra inbetalningen till banken
förrän de lämnar sin deklaration. Samma regler bör rimligen gälla också i
fråga om handels- och kommanditbolag. Det bör åligga regeringen att föreslå
erforderliga författningsändringar. Vad utskottet anfört bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1985/86:Sk223 och
1985/86:Sk251 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i fråga om tidpunkt för inbetalning av medel på allmänt
investeringskonto.

Arbetsrättsligt skadestånd (mom. 23)

20. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m)
anser

dels att utskottet i fråga om arbetsrättsligt skadestånd bort anföra följande:
Från borgerligt håll har under senare år vid upprepade tillfällen framhållits
att regeringsrätten i dom meddelad i februari 1980 med en mycket betydande
majoritet (20 röster mot 4) beslutat att arbetsrättsligt skadestånd skall anses
utgöra driftkostnad i arbetsgivarens rörelse. Härigenom har alltså fastslagits
att utgivandet av skadeståndet haft direkt samband med rörelseintäkternas
förvärvande och bibehållande. Det är mot den bakgrunden mycket anmärkningsvärt
att regeringen med vpk:s hjälp genomdrivit en lagändring som
innebär ett klart avsteg från grundläggande principer i svensk beskattningsrätt.
Förbudet mot avdrag för arbetsrättsligt skadestånd är enligt utskottets
mening märkligt även i andra hänseenden. Arbetsrättsliga regler återfinns i
dag i tolv olika lagar däribland MBL och semesterlagen. Bestämmelserna är i
stor utsträckning både svåröverskådliga och svårtolkade, och det kan
knappast sägas ligga något onormalt eller orimligt i att en arbetsgivare någon
gång omedvetet bryter mot lagar eller kollektivavtal.

Utskottet anser således i likhet med motionärerna att allmänt skadestånd
för åsidosättande av arbetsrättsliga regler bör utgöra avdragsgill omkostnad i
en arbetsgivares rörelse och detta så mycket mer som det vid bedömningen av
ett sådant skadestånds storlek finns möjlighet för domstolen att väga in också
skattemässiga konsekvenser.

Skatteutskottet vill avslutningsvis erinra om att en huvudprincip vid
beskattningen är att belopp som är skattepliktigt för mottagaren också skall
vara avdragsgillt för utgivaren av beloppet. Genom avdragsförbudet har man
brutit denna kongruens i systemet.

Med det anförda tillstyrker utskottet att rätten till avdrag för arbetsrättsligt
skadestånd återinförs. Förslag bör snarast föreläggas riksdagen, vilket bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk287 yrkande 6 samt
med anledning av motionerna 1985/86:Sk320 yrkande 8, 1985/
86:Sk322 yrkande 3 och 1985/86:Sk355 hos regeringen begär förslag
om återinförande av rätt till avdrag vid beskattningen för arbetsrättsligt
skadestånd.

Avskrivning av reservelverk i jordbruk (mom. 25)

21. Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Ett
reservelverk” och slutar med ”därför motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet har förståelse för de i motionen framförda synpunkterna.
Genom att medge direktavskrivning stimulerar man intresset för installation
av reservelverk och detta i sin tur medför ökad beredskap mot de

SkU 1985/86:28

strömavbrott, som under senare tid inneburit stora bekymmer för jordbruket.
Ett ökat intresse för reservelverk bör också ge utslag i form av ökad
industrisysselsättning. Genom direktavskrivning undanröjer man också den
tveksamhet som stundom råder huruvida ett reservelverk i avskrivningshänseende
är att hänföra till byggnad eller inventarium. Utskottet tillstyrker
således att reservelverk i avskrivningshänseende hänförs till korttidsinventarium.

dels att utskottet under mom. 25 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk237 som sin mening
ger regeringen till känna att reservelverk i jordbruk bör hänföras till
korttidsinventarium i avskrivningshänseende och att förslag av den
innebörden bör föreläggas riksdagen.

Medlemsavgift till arbetsgivarorganisation (mom. 27)

22. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Karl-Anders Petersson (c) Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m)
anser att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Från borgerligt håll har vid behandlingen av frågor gällande löntagarnas
avdrag för fackföreningsavgifter gjorts gällande att man innan slutlig
ställning tas till en sådan avdragsrätt bör ha en fullständig kartläggning och
redovisning av bl. a. de konfliktbidrag som betalas ut av fackföreningar och
arbetsgivarorganisationer. Någon sådan redovisning har regeringen ännu
inte presenterat för riksdagen. När nu regeringen med vpk:s hjälp genomdrivit
en avdragsrätt för fackföreningsavgifter kan med fog göras gällande att
arbetstagarna gynnats i förhållande till arbetsgivarna. Något skäl att slopa
arbetsgivarnas rätt till avdrag för medlemsavgifter föreligger inte, varför
utskottet avstyrker motionen i denna del.

Personalstiftelser (morn. 28)

23. Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”En sådan”
och slutar med ”i motionen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det otillfredsställande att en personalstiftelse
skall vara obegränsat skattskyldig. Den bör i skattehänseende rimligen
jämställas med en allemansfond och alltså i varje fall inte betala skatt för
annan inkomst än av fastighet och av rörelse. Utskottet förutsätter att förslag
om sådan inskränkt skattskyldighet föreläggs riksdagen. Detta bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 28 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk322 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om
skattskyldighet för personalstiftelse.

SkU 1985/86:28

Särskilda yttranden

SkU 1985/86:28

Nyetableringskostnaderm. m. för egenföretagare (mom. 21)

1. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Karl-Anders Petersson (c) Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m)
anför:

På förslag av regeringen antog riksdagen förra våren bestämmelser om rätt
till avdrag för utvecklingskostnader vilka uppkommit före en rörelses
igångsättande. Vi ser det som en positiv reform men anser att avdragsrätten
tidsmässigt bör vara mera långtgående. I samband med utskottsbehandlingen
av frågan väcktes också från borgerligt håll motioner som gick ut på att
avdrag för löpande omkostnader skulle få göras inte bara för det kalenderår
då rörelsen påbörjades och det närmast föregående året utan även för
kostnader som hänförde sig till andra och tredje året före rörelsens början.

En person - det kan gälla fria kulturarbetare och andra - som skall
etablera en egen verksamhet har ofta mycket stora svårigheter att klara sig,
särskilt under de första verksamhetsåren. Vi anser det viktigt att samhället
undviker att i onödan försvåra den ekonomiska situationen för honom.
Generösa avdragsregler för utvecklings- och etableringskostnader är därför
motiverade.

De kontrollproblem som kan uppkomma vid en utvidgning av möjligheten
att erhålla avdrag för kostnader som belöper på tid före beskattningsåret
måste vägas mot de betydande fördelar som en avdragsrätt för utvecklingsoch
etableringskostnader innebär för en rörelseidkare.

Vi förutsätter alltså att regeringen uppmärksamt följer den praktiska
tillämpningen av de bestämmelser om avdrag för utvecklingskostnader som
riksdagen antog förra våren och föreslår de ändringar i reglerna som kan visa
sig erforderliga.

Rättegångskostnad i skatteprocess (mom. 30)

2. Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén
(m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Margit Gennser (m)
anför:

För närvarande medges i praxis avdrag för rättegångskostnader om de
utgjort kostnader för förvärvande eller bibehållande av intäkter i viss
förvärvskälla. Kostnader i taxeringsmål anses däremot inte avdragsgilla. Vi
finner denna ordning otillfredsställande, särskilt med tanke på att ersättning
för kostnader inte kan erhållas. Med tanke inte minst på vår synnerligen
komplicerade och svåröverskådliga skattelagstiftning anser vi det rimligt och
rättvist att en företagare skall ha möjlighet att tillvarata sin rätt i en
skatteprocess och kunna få kompensation för sina kostnader i processen.
Som framgår av den av utskottet i inledningen till betänkandet lämnade
redogörelsen (s. 24 f) är frågan om ersättning för rättegångskostnad föremål
för uppmärksamhet inom regeringen. Frågan behandlas också för närvarande
i justitieutskottet med anledning av motioner som avlämnats under den

allmänna motionstiden. Frågan om sådan ersättning i skatteprocess kommer
enligt vad vi erfarit att tas upp av skatteförenklingskommittén. Vi förutsätter
att kommittén därvid också kommer att pröva frågan om avdrag för
kostnader för skatteprocess. Mot den angivna bakgrunden har vi ansett oss
kunna för närvarande avstå från att ställa särskilt yrkande i ämnet.

SkU 1985/86:28

Innehåll SkU 1985/86:28

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Gällande rätt och frågornas tidigare behandling m. m.

Initiala skattelättnader för kooperativa företag 6

Bolagsskatt 8

Skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt 8

Produktionsfaktorsskatt 9

Vinstandelssystem 9

Företagens kapitalförsörjning

Arbetande kapital 10

Kapitalskatterna 11

Försäkringskostnader 13

A-inkomst och B-inkomst 13

Medhjälpande make 14

Fribelopp för egenföretagare 14

Lön till barn 15

Partrederi 15

Fondavsättning m. m.

Allmän investeringsfond och allmän investeringsreserv 17

Resultatutjämningsfonder m. m 18

Arbetsrättsligt skadestånd 20

Kulturstöd 21

Värdeminskning av byggnad m. m 22

Vård av anställd 22

Medlemsavgift till arbetsgivarorganisation 23

Rättegångskostnad i skatteprocess 24

Personalstiftelse 25

Aktiebolags räkenskapsår 25

Utredningar

Företagsskattekommittén 25

Utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella
situation 26

Bostadskommittén 26

Utredningen om beskattning av tjänstepensioner 26

Utskottet

Inledning 27

Initiala lättnader för kooperativa företag 29

Produktionsfaktorsskatt 29

Vinstandelssystem 30

Försäkringar 30

A-inkomst och B-inkomst 31

Medhjälpande make 32

Partrederi 32

Tidpunkt för inbetalning av medel på allmänt investeringskonto 33

Ianspråktagande av investeringsfond 34

Värdeminskning 34

Vård av anställd 35 53

Medlemsavgift till arbetsgivarorganisation 35 SkU 1985/86:28

Aktiebolags räkenskapsår 35

Personalstiftelse 36

Rättegångskostnad i skatteprocess 36

Hemställan 36

Reservationer

Arbetande kapital 39

Generell sänkning av kapitalskatterna 39

Småföretagens beskattning 40

Bolagsbeskattningen 41

Förmögenhetsskatt för aktiebolag och ekonomiska föreningar .. 41

Produktionsfaktorsskatt 42

Vinstandelssystem 42

Initiala skattelättnader för kooperativa företag 43

Egenföretagares pensionsförsäkringspremier 43

A-inkomst och B-inkomst 44

Fribelopp för egenföretagare 44

Medhjälpande make 45

Lön till barn 45

Partrederi 46

Nyetableringskonto 46

Ianspråktagande av investeringsfond i annan förvärvskälla 47

Rätrför partrederi att utnyttja investeringsfond 48

Inbetalning av medel på allmänt investeringskonto 48

Arbetsrättsligt skadestånd 49

Avksrivning av reservelverk i jordbruk 49

Medlemsavgift till arbetsgivarorganisation 50

Personalstiftelser 50

Särskilda yttranden

Nyetableringskostnader m. m. för egenföretagare 51

Rättegångskostnad i skatteprocess 51