Skatteutskottets betänkande
1985/86:27

om vissa skogsbeskattningsfrågor m. m.

SkU

1985/86:27

Sammanfattning

I detta betänkande avstyrker utskottet tio motioner på skogsbeskattningens
område.

Till betänkandet har fogats två reservationer rörande skogsbeskattningens
utformning (m och vpk), en reservation rörande en detalj i skogskontoreglerna
(m, fp) och två reservationer rörande sänkning eller slopande av
skogsvårdsavgiften (m och c).

Motionerna

1985/86:Sk205 av Håkan Stjernlöf (m), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till generösare regler för utnyttjande av skogskonto.

1985/86:Sk207 av Gösta Andersson (c) och Agne Hansson (c), vari yrkas att
riksdagen beslutar att avskaffa skogsvårdsavgiften fr. o. m. den 1 juli 1986.

1985/86:Sk243 av Ingvar Johnsson m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändrad beskattning av skog i syfte att öka
skogsavverkningen.

1985/86:Sk257 av Leif Marklund m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av
skogsbeskattningen.

1985/86:Sk291 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m), vari - med hänvisning
till motion 1985/86:Jo307 - yrkas

1. att riksdagen beslutar att skogsvårdsavgiften fr. o. m. den 1 juli 1986
skall tas ut med 0,3 % av skogsbruksvärdet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts i syfte att
förbereda en avveckling av skogsvårdsavgiften.

1985/86:Sk292 av Arne Svensson (m), vari yrkas att riksdagen beslutar att
uttag från skogskonto för visst beskattningsår får ske på samma villkor som
insättning på dylikt konto, alltså fram till den dag då den skattskyldige skall
ha avlämnat sin självdeklaration för det gångna året.

1985/86:Sk293 av Arne Svensson (m) och Ingvar Eriksson (m), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avsättning till skogskonto fr. o. m. 1987 års
taxering får ske med högst 80 % av likvid för avverkningsrätter och med högst

1 Riksdagen 1985/86. 6 sami. Nr27

Rättelse: S. 9 rad 5 Står Sk243 Rättat till Sk343 S. 9 rad 28, S. 10 rad 1 och S. 11 rad 9
Står mom. 3 Rättat till mom. 4

60 % av likvid för leveransvirke eller värde av skogsprodukter som använts i
egen rörelse,

2. att riksdagen beslutar att av likvid som erhållits för avverkning av skadad
skog högst 100 % resp. 80 % får avsättas till skogskonto.

1985/86:Sk314 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad
skogsbeskattning.

1985/86:Sk326 av Karin Söder m. fl. (c), vari - med hänvisning till motion
1985/86:Jo313 — yrkas att riksdagen beslutar att skogsvårdsavgiften skall
upphöra fr. o. m. 30 juni 1986.

1985/86:Sk343 av Anders Andersson (m), vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyttning av
skogskonto till annan bank.

Frågornas tidigare behandling

Åtgärder för att motverka en för låg skogsavverkning

Virkesförsörjningsutredningen diskuterade i sitt betänkande (SOU 1981:81)
olika möjligheter att stimulera skogsavverkningar, bl. a. genom en omläggning
av skogsbeskattningen. I proposition 1981/82:182 uttalade departementschefen
i likhet med utredningen att de olika system som diskuterats
skulle medföra problem och att det var alltför svårt att bedöma effekterna av
dessa styrmedel. Utskottet (SkU 1981/82:68) instämde i detta uttalande och
framhöll att de avgifts- och stödsystem som diskuterats inom utredningen
ansetts förenade med praktiska och principiella problem eller andra olägenheter.
Detta manade enligt utskottets uppfattning till försiktighet i fråga
om åtgärder av detta slag. Enligt utskottets uppfattning fanns det inte
anledning att göra några principiella ändringar i det nuvarande skogsbeskattningssystemet.
Däremot genomfördes vissa detaljändringar på grundval av
utredningens förslag, bl. a. rörande skogskontoreglema.

Påföljande år prövades andra delar av utredningsförslaget. Regeringen
föreslog då i proposition 1982/83:145 att skogsvårdslagstiftningen byggdes ut
med krav på skogsbruksplaner för alla skogsfastigheter av betydelse samt
bestämmelser om skyldighet att slutavverka och att gallra yngre skog.
Skogsvårdslagstiftningen var tidigare huvudsakligen inriktad mot att förhindra
olämpliga eller alltför omfattande avverkningar. Enligt jordbruksministern
visade emellertid erfarenheterna under de senaste åren att lagstiftningen
behövde kompletteras med bestämmelser om att skogsägarna genom
avverkning skall ta till vara den avkastning som skogen ger.

Inom jordbruksdepartementet hade också upprättats förslag till ekonomiska
styrmedel i form av regler om obligatoriska inbetalningar på avverkningskonton.
Efter lagrådsremiss fann emellertid jordbruksministern att
detta förslag inte borde läggas fram utan arbetas om.

I propositionen anförde jordbruksministern bl. a. följande (s. 16):

SkU 1985/86:27

Vissa problem som försvårar och utgör hinder för genomförandet av en aktiv
skogspolitik har det inte varit möjligt att angripa i detta sammanhang. Jag
tänker då närmast på vissa skattefrågor och frågor med anknytning till
fastighets- och ägarstrukturen inom skogsbruket. En stor fråga är skogsbeskattningens
utformning över huvud. I olika sammanhang har behovet av
förändringar påtalats. Efter samråd med chefen för finansdepartementet är
jag emellertid inte nu beredd att förorda några konkreta åtgärder på detta
område. Jag vill dessutom erinra om att det förslag om avverkningsskyldighet
som jag lagt fram i det föregående också har betydelse för bedömningen av
vilka åtgärder som kan behöva vidtas på längre sikt.

Vid sin senare prövning av frågan om en reformerad skogsbeskattning har
utskottet (SkU 1983/84:27) hänvisat till de överväganden som pågår inom
finansdepartementet rörande olika beskattningsfrågor för skogsbruket, bl. a.
med anledning av ett betänkande från strukturutredningen för jord- och
skogsbruk (SOU 1983:71). I sammanhanget bör också nämnas att vissa
problem rörande strukturfrågor för skogsenhet utreds av kommittén (Ju
1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall.

Skogskonto

Enligt skogskontolagen (1954:142) kan fysisk person och dödsbo erhålla
uppskov vid inkomsttaxeringen för en viss del av beskattningsårets skogsintäkter
under förutsättning att motsvarande belopp sätts in på konto i bank.
Vid omfattande skador på skogen kan fr. o. m. 1983 års taxering uppskov i
vissa fall medges under 20 år för belopp som satts in på särskilt skogsskadekonto
(proposition 1981/82:182, SkU 1981/82:68).

Uppskov kunde tidigare normalt medges med högst 60 % av köpeskillingen
för sålda rotposter och 40% av köpeskillingen för leveransvirke och
saluvärdet av uttag till egen rörelse. Om en avverkning måste tidigareläggas
på grund av skador på skogen fick fr. o. m. 1979 års taxering insättning ske
med högst 80 resp. 50%. Särskilda procentsatser har också gällt för vissa
skogslikvider i samband med jorddelningsförrättningar.

För att stimulera enskilda skogsägare att höja avverkningsvolymen
föreslogs i proposition 1981/82:30 bil. 4 att uppskovsrätten enligt skogskontosystemet
i avvaktan på den aviserade sänkningen av marginalskatterna
utvidgades fr. o. m. 1983 års taxering. Propositionen byggde på ett förslag av
virkesförsörjningsutredningen och innebar att uppskovsrätten skulle kunna
avse hela köpeskillingen för avverkningsrätter och 75 % av köpeskillingen
för leveransvirke och värdet av egna uttag. Beträffande 1982 års taxering
föreslogs att uppskov skulle kunna medges med 80 resp. 60 % av skogsintäkterna.
De sistnämnda procentsatserna hade tidigare fastställts för intäkter
som åtnjutits under tiden den 1 januari 1980-den 30 juni 1981. Utskottet
(SkU 1981/82:8) tillstyrkte propositionen som också godtogs av riksdagen.

Fr. o. m. 1984 års taxering gäller emellertid återigen att uppskov kan
medges med högst 60 resp. 40 % av skogsintäkterna eller vid betydande
skador på skogen 80 resp. 50 %. Beslutet fattades av riksdagen våren 1982 i
enlighet med en reservation till utskottets betänkande 1981/82:68 (reservation
2). I reservationen anfördes bl. a. att de regler som genomfördes hösten
1981 - trots protester från reservanternas sida - var otillständigt förmånliga.

SkU 1985/86:27

1* Riksdagen 1985/86. 6 sami. Nr27

Reglerna innebar enligt reservanternas mening att uppskov kunde medges
med ett belopp som var större än vinsten på avverkningen och att en
skogsägare kunde undgå beskattning för andra inkomster inom samma
förvärvskälla. De tidigare reglerna var enligt deras uppfattning tillräckliga
för att uppnå den inkomstutjämning som var det ursprungliga syftet med
reglerna.

Utskottet har härefter vidhållit denna ståndpunkt, senast i betänkandet
SkU 1984/85:41 (s. 24). Utskottet uttalade då också att en utsträckning av
tiden för uttag från skogskonto till sista dagen för avlämnande av självdeklaration
var olämplig från bl. a. kontrollsynpunkt, varför utskottet avstyrkte
en motion om en sådan ändring av reglerna.

Skogsvårdsavgifte n

Skogsvårdsavgift erläggs av den som äger en jordbruksfastighet och utgår
med ett visst promilletal av fastighetens taxerade skogsbruksvärde. Avgiften
är avsedd att finansiera vissa statliga åtgärder på det skogliga området.
Genom riksdagsbeslut 1983 skall avgiften vid 1985 års taxering utgå med
6,5 %c och fr. o. m. 1986 års taxering med 8%c av avgiftsunderlaget. Avgiften
är avdragsgill vid taxeringen.

Skogsvårdsavgiften användes tidigare uteslutande till att finansiera skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet. År 1975 beslutades att avgiften skulle få
användas även för vissa andra, särskilt angivna ändamål inom skogsbruket.
Riksdagens skogspolitiska beslut 1979 (proposition 1978/79:110, JoU 1978/
79:30), som bl. a. innebar att skogsbruket i princip skulle vara självfinansierat,
ledde till en höjning av skogsvårdsavgiften från 0,9 till 3%o (SkU
1978/79:49). Höjningen motiverades med att skogsägarna i större utsträckning
borde medverka i finansieringen av vissa statliga åtgärder på det
skogliga området. I propositionen framhölls att skogsvårdsavgiften huvudsakligen
borde användas för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket
som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan få del av dem. Här
avsågs sådana områden som forsknings- och utvecklingsarbete, information,
utredningsarbete, översiktliga skogsinvesteringar, bidrag som är tillgängliga
för alla skogsägare m. m. Vidare framhölls att dessa principer tillämpats när
medel beräknats för olika ändamål men att någon exakt redovisning inte varit
möjlig. Utskottet, som godtog dessa uttalanden, tillstyrkte propositionen.

Den höjning av skogsvårdsavgiften från 3 till 6%o som genomfördes 1981
avsåg väsentligen att finansiera det extra avdrag för vissa skogsuttag samt de
bidrag till avverkning av klenskog som infördes i detta sammanhang
(proposition 1980/81:118, SkU 1980/81:44). En senare sänkning till 5%c
grundade sig bl. a. på att giltighetstiden för det extra avdraget förkortades
(proposition 1981/82:100 bil. 13 s. 55, SkU 1981/82:31 res. 1). I samband med
den senaste höjningen 1983 anförde skatteutskottet (SkU 1983/84:12):

Som framgår av propositionen skall skogsvårdsavgiftsmedlen användas för
sådana ändamål som är till gagn för skogsbruket som sådant eller på sådant
sätt att alla skogsbrukare kan dra nytta av dem. Avgiften betraktas som
skogsägarnas bidrag till de allmänna insatserna i vid mening för det svenska
skogsbruket. Detta skall i princip vara självfinansierat. Utskottet instämmer

SkU 1985/86:27

i departementschefens bedömning att den nuvarande avgiften inte är
tillräcklig för detta ändamål. Att skogvårdsavgiften under senare tid
finansierat vissa insatser för skogsbruket med regionalpolitiska inslag ändrar
inte denna bedömning. Härtill kommer att avgiften, som är avdragsgill vid
inkomsttaxeringen, för de flesta skogsägare torde ha begränsad ekonomisk
betydelse.

Vid senare års prövning av motionsyrkanden om sänkning eller slopande av
skogsvårdsavgiften har utskottet (senast SkU 1984/85:39) ansett sig sakna
anledning att frånträda den uppfattning som utskottet tidigare givit uttryck åt
och avstyrkt motionerna. Samtidigt har utskottet hänvisat till att jordbruksutskottet
tillstyrkt regeringens förslag om anslag till skogliga åtgärder.

Utskottet

I motionerna Sk243 av Ingvar Johnsson m. fl. och Sk257 av Leif Marklund
m. fl. begär motionärerna en översyn av skogsbeskattningen i syfte att
motverka en för låg skogsavverkning och att förbättra industrins försörjning
med råvara. Motsvarande syfte har motion Sk314 av Lars Werner m. fl. (vpk)
där motionärerna begär en omläggning av skogsbeskattningen så att
tillväxten beskattas i stället för avverkningsinkomsterna.

De frågor som tas upp i motionerna bottnar i att skogsavverkningarna
sedan en lång tid tillbaka legat på en alltför låg nivå och inte har tillgodosett
skogsindustrins efterfrågan på råvaror. Förhållandena har också orsakat
problem för arbetskraften inom skogsnäringen. Ansträngningarna att förbättra
situationen genom en aktiv skogspolitik har på senare tid framför allt
resulterat i åtgärder på skogsvårdslagstiftningens område med krav på
skogsbruksplaner för alla skogsfastigheter av betydelse samt i bestämmelser
om skyldighet att gallra yngre skog och om att slutavverka för att ta till vara
den avkastning som skogen ger. Härtill kommer ökade statliga insatser på
andra områden såsom forsknings- och utvecklingsarbete, information och
utredningsarbete samt bidrag till olika ändamål såsom utbyggnad av
skogsbilvägar m. m. Vidare kan nämnas att ansträngningar pågår för att söka
förbättra fastighets- och ägarstrukturen inom skogsbruket, en fråga som
också uppmärksammas inom kommittén (Ju 1977:07) om ställföreträdare för
dödsbon i vissa fall.

Däremot har det stött på problem att genomföra ekonomiska styrmedel i
form av ett sådant avgifts- och stödsystem och sådana andra ändringar i
beskattningsreglerna som diskuterats med anledning av virkesförsörjningsutredningens
betänkande och strukturutredningens betänkande. Behovet av
ekonomiska styrmedel av detta slag bör givetvis bedömas mot bakgrund av
erfarenheterna av skogspolitiken i övrigt. Utskottet vill emellertid inte
utesluta att sådana åtgärder kan bli nödvändiga om skogsindustrin ej får sitt
råvarubehov tillgodosett. I avvaktan på resultatet av de överväganden i dessa
frågor som för närvarande pågår inom regeringen finner utskottet sig böra
avstyrka de nyss angivna motionerna.

I motionerna Sk205 av Håkan Stjernlöf (m) och Sk293 av Arne Svensson (m)
och Ingvar Eriksson (m) yrkas att möjligheterna till uppskov med beskatt -

SkU 1985/86:27

ningen av skogsintäkter utökas i syfte att stimulera leveranser av råvaror till
industrin. Yrkandet i den sistnämnda motionen innehåller förslag till
omedelbar lagstiftning i detta hänseende så att uppskov får medges upp till
80 % av köpeskillingen för försålda rotposter och 60 % av köpeskillingen för
leveransvirke mot nuvarande 60 resp. 40%. I fråga om skogsskadekonto
yrkas att motsvarande procentsatser höjs till 100 resp. 80 % mot nuvarande
80 resp. 50 %.

Utskottet har under senare år vid sin återkommande prövning av denna
fråga framhållit att nuvarande regler är tillräckliga för att uppnå den
inkomstutjämning som åsyftas med reglerna. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet dessa motioner.

I motion Sk292 av Arne Svensson (m) yrkas att uttag från skogskonto för ett
visst beskattningsår bör medges fram till den sista dag då självdeklarationen
skall avlämnas. Enligt gällande bestämmelser måste ett uttag hänföras till det
beskattningsår under vilket uttaget sker, vilket enligt motionären medför
svårigheter att bedöma skatteeffekterna. Ett annat tekniskt betonat yrkande
rörande skogskontona framställs i motion Sk343 av Anders Andersson (m). I
denna motion yrkas att ett belopp som innestår på skogskonto skall kunna
överföras från en bank till en annan utan att några skattekonsekvenser skall
behöva inträffa.

De aktuella reglerna har fått sin nuvarande utformning av kontrolltekniska
och andra administrativa skäl. Utskottet vill inte bestrida att detaljutformningen
av skogskontolagstiftningen numera i vissa delar kan framstå som
onödigt detaljerad eller att den kan behöva ses över för att åstadkomma en
större smidighet. Utskottet kan således instämma i motionärernas syfte med
att åstadkomma förenklingar. Samtidigt bör framhållas att den s. k. staketmodell
som företagsskatteberedningen lagt fram för beskattningen av
enskild näringsverksamhet (SOU 1984:70) innebär att behovet av resultatutjämnande
kontoinsättningar bortfaller. Enligt utskottets mening bör därför
frågan om en översyn av de nu aktuella reglerna lämpligen anstå i avvaktan
på kommande ställningstaganden till beskattningens allmänna utformning.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Sk292 och Sk343.

I motionerna Sk207 av Gösta Andersson (c) och Agne Hansson (c) och Sk326
av Karin Söder m. fl. yrkas att skogsvårdsavgiften slopas fr. o. m. den 1 juli
1986. Arne Andersson i Ljung m. fl. yrkar i motion Sk291 att skogsvårdsavgiften
vid nämnda tidpunkt sänks från nuvarande 0,8 % till 0,3 % och att en
arbetsgrupp tillsätts för att förbereda en fullständig avveckling av avgiften.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har riksdagen senast förra året
avstyrkt likartade motionsyrkanden. Bakgrunden härtill är uppfattningen att
skogsbruket i princip bör vara självfinansierat och att skogvårdsavgiften skall
ses som skogsägarnas bidrag till de allmänna insatserna i vid mening för
skogsbruket. Mot bakgrund av de anslag som utgår för skogliga åtgärder av
olika slag framstår det nuvarande avgiftsuttaget som väl avvägt. Som
utskottet framhållit tidigare år torde avgiften, som är avdragsgill vid
inkomsttaxeringen, för övrigt ha begränsad ekonomisk betydelse för de
flesta skogsägarna. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i denna fråga
och avstyrker motionerna.

SkU 1985/86:27

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av skogsbeskattningen

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk243, 1985/86:257 och
1985/86:Sk314,

2. beträffande utökade uppskovsmöjligheter

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk205 och 1985/86:Sk293,

3. beträffande detaljutformningen av skogskontoreglerna

a) att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk292,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk343,

4. beträffande skogsvårdsavgiften

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk207, 1985/86:Sk291 och
1985/86:Sk326.

Stockholm den 25 februari 1986
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m)*, Olle Westberg
(s)*, Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo
Lundgren (m), Karl Björzén (m), Lars Hedfors (s)*, Karl-Anders Petersson
(c), Tommy Franzén (vpk), Bruno Poromaa (s), Sverre Palm (s), Kjell
Nordström (s) och Leif Olsson (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

Översyn av skogsbeskattningen (mom. 1)

1. Tommy Franzén (vpk) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”1
motionerna” och slutar med ”angivna motionerna” bort ha följande lydelse:
Virkesförsörj ningen till vår industri har sedan länge varit föremål för en
intensiv debatt. Trots att olika åtgärder har vidtagits i denna för hela vårt land
så viktiga fråga återstår mycket innan målsättningen om en fungerande
virkesförsörj ning kan uppnås inom ramen för ett långsiktigt skogsbruk och
innan de problem som föreligger i fråga om olika ägarkategorier och olika
regioner i landet kan lösas. På en del håll har det avverkats för mycket skog,
medan man på andra håll har avverkat för litet. Med den betydelse som
skogsnäringen har i vårt land är det av största vikt att brukandet av våra
skogstillgångar sker på det absolut bästa sättet. Åtgärder måste vidtas för att
rätta till olika obalanser, bl. a. på skatteområdet.

De privata skogsägarna innehar ca hälften av landets skogsmarksareal med
60 % av landets virkesförråd. Dessa privatpersoner äger sin skogsmark under
mycket skilda förhållanden. Så är ca 30 % av privatskogsägarna heltidssysselsatta
utanför brukningsenheten. Nuvarande skatteregler inverkar givetvis
negativt på deras benägenhet att i önskvärd utsträckning avverka sin skog.

SkU 1985/86:27

Att åtgärda detta genom sänkta marginalskatter är något som från vårt håll
inte kan accepteras. Det har också aktualiserats olika förslag till andra
åtgärder, bl. a. i form av olika straffavgifter. Även detta finner vi oacceptabelt,
eftersom man därmed kan äventyra målsättningen om ett långsiktigt
skogsbruk. Skogsägaren skall givetvis inte heller tvingas att avverka sin skog
för tidigt. Kvalitetskravet kräver enligt vår mening långa omloppstider med
röjning och minst två gallringar som beståndsvårdande åtgärder.

Problematiken kring det privata skogsbruket, som till en del har redovisats
i motion Sk314 från vårt håll, kräver andra åtgärder. Allt talar för en ändrad
skogsbeskattning. Rent allmänt bör en sådan beskattningsform slå hårdast
mot de skogstillgångar som bör avverkas och sådana som inte föryngras i tid.
Däremot bör den vara generös mot alla skogsvårdsåtgärder och kanske
neutral mot gallring, som både är en skogsvårdsåtgärd och en avverkning.
Det skulle med andra ord vara en beskattning av tillväxten i stället för
avverkningsinkomsterna. En sådan beskattningsform skulle också stimulera
till bättre skogsvårdsåtgärder, eftersom dessa åtgärder inte skulle behöva
bekostas av beskattade medel.

De erinringar man rest mot en tillväxtbeskattning av skogsmarken är att
kännedomen om de enskilda fastigheterna varit så bristfällig. Vi har inte
ansett detta skäl särskilt väl underbyggt. Det bör framhållas att vi framdeles
kommer att få skogsbruksplaner upprättade på alla fastigheter av skogligt
värde. I och med detta anser vi att den nödvändiga grunden läggs för att
införa en ändrad skogsbeskattning. Vi anser också att tillväxtkapaciteten i
olika områden i stora drag är ganska väl känd genom bl. a. riksskogstaxeringen
och de kunskaper som finns i de olika länens skogsvårdsmyndigheter. Får
det sunda förnuftet råda i ett utarbetande av ett tillväxtbeskattningssystem
skall inga större orättvisor kunna uppstå. Helt klart måste vissa övergångsbestämmelser
införas. Det finns ju fastigheter som har avverkats mycket hårt
och som i stort sett består av oavverkningsbar skog. Hänsyn måste självfallet
tas till sådana omständigheter.

I enlighet med vad som anförs i motion Sk314 bör således en ändrad
skogsbeskattning genomföras där tillväxten på fastigheterna beskattas i
stället för avverkningsinkomsterna. Regeringen bör utarbeta och till riksdagen
lägga fram förslag till en sådan beskattningsform, med beaktande av de
synpunkter som framförs i motionen. Därmed torde också de krav på en
översyn av skogsbeskattningen som läggs fram i motionerna Sk243 och Sk257
i allt väsentligt vara tillgodosedda.

dels att utskottet i mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk314 och med anledning
av motionerna 1985/86:Sk243 och 1985/86:Sk257 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

2. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo
Lundgren (m), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c) och Leif Olsson

(fp).

Reservanterna anser i fråga om motiveringen till utskottets hemställan i
mom. 1 att tredje meningen i tredje stycket av utskottets yttrande (”Utskottet
vill råvarubehov tillgodosett”) bör utgå.

SkU 1985/86:27

Detaljutformningen av skogskontoreglerna (mom. 3 b)

3. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Karl
Björzén (m) och Leif Olsson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”De
aktuella” och slutar med ”och Sk343” bort ha följande lydelse:

De aktuella reglerna har ursprungligen motiverats av kontrolltekniska och
andra administrativa skäl, men lagstiftningen framstår numera i vissa delar
som föråldrad och stelbent.

I och för sig är det möjligt att kommande ställningstaganden till den s. k.
staketmodell som företagsskatteberedningen lagt fram för beskattningen av
enskild näringsverksamhet (SOU 1984:70) innebär att behovet av resultatutjämnande
kontoinsättningar bortfaller. Denna fråga ligger emellertid så
långt i framtiden att det inte är rimligt att låta välmotiverade krav på
förbättringar anstå i avvaktan på detta ställningstagande.

Som framhålls i motion Sk343 varierar de villkor bankerna erbjuder
insättarna i fråga om ränta, uttagsavgifter och uppsägningsregler. Bankerna
har också möjlighet att ändra villkoren från det ena året till det andra. Därtill
kommer att kontoinnehavarna kan ha även andra skäl att vilja flytta sina
skogskonton till en annan bank. Enligt utskottets uppfattning torde den
utveckling som ägt rum på det administrativa området medge att detta
önskemål tillgodoses utan att kontrollen sätts åt sidan. Utskottet tillstyrker
därför motion Sk343.

dels att utskottet i mom. 3 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk343 hos regeringen
begär förslag till sådana ändringar i reglerna om skogskonto att en
överföring av medel på konto i en bank till en annan bank inte skall
medföra att medlen genast tas upp som intäkt av skogsbruk.

Skogsvårdsavgiften (mom. 4)

4. Knut Wachtmeister (m), Bo Lundgren (m) och Karl Björzén (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”avstyrker motionerna” bort ha följande lydelse:
Skogsvårdsavgiften utgör för närvarande 0,8% av skogsbruksvärdet.
Intäkterna av denna går delvis till att finansiera för skogsbruket gemensamma
angelägenheter. Merparten utgör emellertid numera en extra skatt
avsedd att allmänt finansiera statens utgifter. Utskottet finner det otillfredsställande
att skogsvårdsavgiften alltmer kommit att utvecklas till en skatt och
att den i sin nuvarande utformning kan medverka till en ekonomisk
omfördelning mellan olika skogsägarkategorier eller regioner. Avgiften bör
uteslutande användas för insatser som kommer hela skogsbruket till del.
Någon utdebitering därutöver bör inte förekomma.

Som framhålls i motion Sk291 bör skogsvårdsavgiften i ett första steg
sänkas till 0,3 % av skogsbruksvärdet och avgiftsmedlen användas för att
finansiera de för skogsbruket angelägnaste åtgärderna.

SkU 1985/86:27

dels att utskottet i mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk291 samt med
anledning av motionerna 1985/86:Sk207 och 1985/86:Sk326 antar
följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom förskrivs att 1 § lagen
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1§

Den, för vilken vid taxering till
kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig
inkomst upptagits garantibelopp
för jordbruksfastighet, som
vid fastighetstaxering åsatts delvärdet
skogbruksvärde, skall betala
skogsvårdsavgift. Avgiften utgör för
varje beskattningsår ätta promille av
skogsbruksvärdet.

Har garantibeloppet

Skogsvårdsavgift

(1946:324) om skogsvårdsavgift skall ha

Reservanternas förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgift på grund av 1986 och tidigare års taxering. I
fråga om 1987 års taxering utgör promilletalet 5,5.

5. Stig Josefson (c) och Karl-Anders Petersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”avstyrker motionerna” bort ha följande lydelse:

Reglerna för skogsvårdsavgiftens användning har successivt ändrats.
Genom 1979 års skogspolitiska beslut fastslogs att avgiftsmedlen i huvudsak
borde användas antingen för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket
eller på ett sådant sätt att åtgärderna kommer skogsägarna till godo. I
samband med att awgiftsuttaget på hösten 1983 höjdes till 0,8 % frångick
man denna princip. Medlen från skogsvårdsavgiften kan numera användas
för att finansiera alla skogliga stöd, alltså även bidrag av rent regionalpolitisk
karaktär. Skogsbruket har härigenom kommit att bli den enda näringsgren
som själv får stå för det regionalpolitiska stödet till näringen. En sådan
särbehandling av skogsbruket är enligt utskottets mening inte motiverad. En
inte oväsentlig del av avgiftsuttaget torde för övrigt gå direkt till statskassan
som en skatt.

När skogsvårdsavgiften utgjorde 0,09 % av ett skogsbruksvärde som låg
betydligt lägre än vad det gör i dag gjorde sig kraven på att avgiften skulle slå
någorlunda rättvist och tas ut efter bärkraft gällande med mindre styrka än

SkU 1985/86:27

nu. Avgiften är i dag en pålaga av stor ekonomisk betydelse. En avgift på
0,8 % kan betyda att mellan hälften och en tredjedel av nettot av en lämplig,
årlig avverkning går till att betala avgiften. Kraven på ett rättvist uttag har
därför skärpts. Som det nu är gynnas en skogsägare med ett dåligt
skogsbestånd på bekostnad av den som har en välskött fastighet och till följd
därav ett högt skogsbruksvärde.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Sk207 och Sk326.
Härigenom tillgodoses i princip även motion Sk291.

dels att utskottet i mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:Sk207 och 1985/
86:Sk326 samt med anledning av motion 1985/86:Sk291 antar följande

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift skall
upphöra att gälla.

Särskilt yttrande

Skogsvårdsavgiften

Kjell Johansson (fp) och Leif Olsson (fp) anför:

Enligt de principer som ligger till grund för skogsvårdsavgiften skall
avgiftsmedlen användas för sådana ändamål som är till gagn för skogsbruket
som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan dra nytta av dem.
Avgiften betraktas som skogsägarnas bidrag till de allmänna insatserna i vid
mening för det svenska skogsbruket. Däri bör ingå inte bara gallring,
skogsbilvägar, plantering m. m. utan också åtgärder för att minska skadorna
från försurningen. Enligt vår mening motiverar de åtgärder som för
närvarande görs för skogsbruket i och för sig ett lägre avgiftsuttag än 0,8 %.
Av statsfinansiella skäl har vi emellertid avstått från att ställa yrkande om ett
lägre avgiftsuttag. Vi förutsätter dock att regeringen uppmärksammar frågan
och - när det visar sig möjligt — lägger fram förslag om en sänkning av
avgiften.

SkU 1985/86:27