Näringsutskottets betänkande
1985/86: 8

om förslag om lag om obligatorisk kontroll
genom teknisk provning m. m. (prop. 1985/
86:27)

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1985/86:27 om lag om obligatorisk kontroll genom teknisk
provning m. m.,

dels två motioner som har väckts med anledning av propositionen,

dels en motion från allmänna motionstiden år 1984 om auktorisation att
utföra typprovning för träindustrin och en likalydande motion från allmänna
motionstiden år 1985,

dels en motion från allmänna motionstiden år 1984 om statens provningsanstalt.

Sammanfattning

Regeringens lagförslag tillstyrks av utskottet, som avstyrker samtliga motioner.
I en reservation (m) krävs att riksdagen skall avslå lagförslaget och
begära förslag till ny lagstiftning. Reservationer föreligger även om provning
av teleutrustning (m, fp, c) och av trämaterial (fp, c; m).

Propositionen

Förslag

Regeringen föreslår att riksdagen antar förslag till lag om obligatorisk
kontroll genom teknisk provning m. m.

Lagförslaget har granskats av lagrådet. Det finns på s. 3 f. i propositionen.

Huvudsakligt innehåll

Den föreslagna nya lagen om obligatorisk kontroll genom teknisk provning

m.m. skall ersätta lagen (1974:896) om riksprovplatser m.m. och lagen 1

NU

1985/86:8

I Riksdagen 1985186. 17 sami. Nr 8

(1975:444) om beslutanderätt för riksprovplats som ej är myndighet. Lagen NU 1985/86:8

gäller organisationen av kontrollorgan som svarar för sådan teknisk provning
eller besiktning som är tvingande för enskilda. Syftet är att få till stånd
en samordning av provningsresurser och skapa garantier för att verksamheten
bedrivs kompetent, korrekt och effektivt.

Den nya organisationen avses kunna ligga till grund för enklare och
effektivare kontrollåtgärder utan att säkerheten eftersätts. 1 propositionen
understryks att kontrollen inte skall göras mer omfattande än nödvändigt.

Det finns för föreskrivande myndigheter en variation av kontrollformer att
välja bland och den nya lagen ger utrymme att anpassa kontrollen efter det
faktiska behovet. Förslaget ansluter till regeringens pågående strävan att
förenkla och förbättra förvaltningen, i syfte att bl. a. åstadkomma krav och
regler som inte verkar onödigt kostnadshöjande eller byråkratiskt krångliga
för näringslivet, industrin och enskilda.

Den nu föreslagna organisationen för kontroll kan utnyttjas inom samtliga
områden där någon form av kontroll genom teknisk provning e. d. kan
förekomma.

Kontrollordningen är inte tvingande, eftersom de myndigheter som utfärdar
författningsföreskrifter eller andra beslut som uppställer krav på
vissa egenskaper hos produkter eller anläggningar också disponerar över
hur kontrollen skall utföras.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1985/86: 114 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors m.fl. (c), vari hemställs att
riksdagen som sin mening uttalar att SEMKO bör överta den tekniska
provningen av telemateriel från televerket.

1985/86:115 av Staffan Burenstam Linder m.fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om obligatorisk kontroll
genom teknisk provning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lagstiftning i enlighet
med de principer som redovisas i motionen.

De motioner från allmänna motionstiden år 1984 som behandlas här är
följande:

1983/84:863 av Rune Angström (fp), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande auktorisation
för Skellefteå Träteknikcentrum att utfärda de provningsintyg
för träprodukter som behövs för att statens planverk skall kunna typgodkänna
en träprodukt för byggnadsändamål. 2

1983/84:1317 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen som NU 1985/86: 8
sin mening uttalar vikten av att regeringen tillser att de arbetsrutiner
statens provningsanstalt tillämpar bättre anpassas till de villkor näringslivet
i övrigt tvingas arbeta under samt att man i näringslivet i ökad omfattning
ges förtroende att utföra provningar i egna opartiska anläggningar,
vilka erhållit bemyndigande och ställts under statens planverks kontroll, så
att fri konkurrens kan göra sig gällande på detta område.

Den motion från allmänna motionstiden år 1985 som behandlas här är

1984/85:768 av Rune Angström (fp), vilken motion är likalydande med
motion 1983/84:863.

Motivering

1 motion 1983/84: 115 (m) riktas en principiell kritik mot regeringens förslag.
Den lagstiftning om riksprovplatser som infördes vid mitten av 1970-talet har resulterat i ökad byråkrati, hävdas det i motionen. Riksprovplatserna
har i många fall inte haft förmågan att ordna provningen på ett
kostnads- och tidseffektivt sätt. Motionärerna beklagar att förslaget till ny
lag innebär endast mindre förändringar. De anser att man i första hand bör
inventera de krav på provning och testning som ställs i dag, varvid syftet
bör vara att begränsa den lagreglerade provningens omfattning till de
områden där det finns starka skäl för sådan provning. Även med nuvarande
krav kan provningen organiseras annorlunda på flera områden. Motionärerna
anser sålunda att krav inte bör ställas på att det allmänna skall ha
ett bestämmande inflytande i en riksprovplats. Vidare bör man i ökad
utsträckning låta auktoriserade provplatser, dvs. privata företag eller fristående
institutioner, utföra provningen i enlighet med de regler som
behörig myndighet utfärdat. Den icke lagreglerade kvalitets- och prestandakontroll
som har vuxit fram på grund av krav från användare och
försäkringsbolag bör utnyttjas där så är möjligt.

Motion 1985/86:114 (c) gäller provning och godkännande av utrustning
som skall anslutas till telenätet, en verksamhet som för närvarande utövas
av televerket. Med hänsyn till televerkets roll som myndighet, affarsdrivande
verk och producent av egen utrustning bör verksamheten föras över
till ett annat organ. Motionärerna noterar att en särskild utredare nyligen
har tillkallats för att se över frågan. Eftersom uppdraget skall redovisas
senast den 1 juli 1987 kan eventuella ändringar av nuvarande ordning
knappast komma att gälla förrän tidigast den 1 januari 1988. Motionärerna
anser det otillfredsställande att televerket under ytterligare minst två år
skall kontrollera konkurrerande företags produkter. I avvaktan på utredningens
förslag borde därför provning och godkännande av teleapparater
omgående överföras till ett opartiskt organ utanför televerket, förslagsvis
Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB (SEMKO).

De likalydande motionerna 1983/84:863 (fp) och 1984/85:768 (fp) gäller

reglerna för provning av trämaterial och träkonstruktioner. För att typgod- 3

tl Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr 8

kännas av statens planverk för byggnad sändamål måste produkterna pro- NU 1985/86: 8

vas vid riksprovplats, som i detta fall är statens provningsanstalt i Borås.

Motionären anser att denna ordning tar alltför mycket tid och resurser i
anspråk för de berörda företagen i Norrland. Det skulle medföra en förbättrad
konkurrenskraft för den norrländska träförädlingsindustrin om
Träteknikcentrum i Skellefteå auktoriserades att utfärda provningsintyg
inom sitt särskilda kompetensområde, dvs. dörrar, fönster, trappor och
limmade komponenter.

Även motion 1983/84:1317 (c) synes ta sikte särskilt på förhållandena
inom byggområdet. Motionären hävdar att väntetider på upp till sex månader
förekommer vid sådan provning för typgodkännande som utförs vid
statens provningsanstalt. Detta medför höga kostnader för företagen. Vidare
sägs att provningsanstalten innehar en diskutabel dubbelroll i och
med att anstalten dels utarbetar provningsregler, dels utfärdar provningsintyg.
Därvid söker anstalten gynna metoder som nyttjar den utrustning
som man själv önskar använda, ett förfarande som enligt motionären har
blivit särskilt påtagligt sedan kraven på avgiftsfinansiering av provningsanstaltens
verksamhet har skärpts. Det hävdas i motionen också att provningsanstalten
i dag debiterar cirka dubbelt så höga ersättningar för sitt
arbete som fristående provningsanläggningar, samtidigt som fullgörandet
av uppdragen tar betydligt längre tid.

Bakgrund

Med stöd av gällande lag har ett antal myndigheter rätt att utfärda föreskrifter
om egenskaper som skall vara uppfyllda hos ett visst slag av
produkter eller anläggningar. Syftet med föreskrifterna är att skydda liv,
hälsa och egendom. I många fall innebär föreskrifterna skyldighet för
tillverkaren eller brukaren att låta utföra provning. Sådan i författning
föreskriven provning kallas officiell provning i den mån den inte får utföras
av tillverkaren eller brukaren själv, s. k. egenkontroll.

Riktlinjer för den officiella provningen fastställdes av statsmakterna år
1972 (prop. 1972:54, NU 1972: 38, rskr. 1972:199). Riktlinjerna kompletterades
år 1974 med lagen (1974:896) om riksprovplatser m. m. (prop.

1974: 162, NU 1974:52, rskr. 1974:349). Gällande ordning bygger på en
rollfördelning mellan föreskrivande myndigheter, provande organ — s. k.
riksprovplatser — och en central förvaltningsmyndighet för officiell provning
med bl. a. tillsyns- och samordningsuppgifter. För närvarande finns
ett tjugotal objektområden för officiell provning. För varje område utser
regeringen på förslag av den centrala myndigheten en riksprovplats, som
kan antas utföra provningen på ett opartiskt och sakkunnigt sätt. Av
nuvarande sju riksprovplatser är tre myndigheter och fyra aktiebolag i
vilka staten har ett bestämmande inflytande. Riksprovplats har rätt att
uppbära avgift för officiell provning.

Central förvaltningsmyndighet för den officiella provningen var till en
början statens provningsanstalt. Mot bakgrund av att provningsanstalten
även är riksprovplats för ett antal objektområden fördes emellertid myn- 4

dighetsfunktionen den 1 juli 1983 över till ett nyinrättat organ, statens mät- NU 1985/86: 8

och provråd (prop. 1982/83: 100 bil. 14, NU 1982/83: 34, rskr. 1982/83:373).

Statens mät- och provråd har enligt riksprovplatslagen rätt att meddela
auktorisation för sådan provning som inte är officiell. Auktoriserade provplatser
finns för närvarande främst inom området cisternkontroll.

Ar 1982 tillkallades en särskild utredare för att göra en översyn av
lagstiftningen om riksprovplatser. I betänkandet (Ds I 1983:22) Kontroll
genom provning redovisas en utvärdering av det nuvarande systemet med
riksprovplatser. Utredaren drar slutsatsen att systemet i stort har fungerat
väl och att det innebär en förbättring i relation till tidigare förhållanden. En
stor del av den kritik som har riktats mot systemet, innebärande att det har
inneburit kraftiga fördyringar, bristande effektivitet och ökad byråkrati,
betecknas som ogrundad eller överdriven.

Emellertid anförs i betänkandet att variationen och mångfalden i kontrollformerna
bör ökas. Bl. a. föreslås att området för den officiella provningen,
som i dag begränsas till i författning generellt föreskriven provning,
vidgas till att omfatta även provning som beslutas i särskilt fall av
myndighet, t. ex. för kontroll av att villkor i koncession eller tillstånd
uppfylls. Även sådan provning som i praktiken är obligatorisk genom att
den utgör förutsättning för bidrag eller tillstånd föreslås ingå i den officiella
provningen. Som ny samlande beteckning föreslås obligatorisk kontroll.

Beträffande organisationen av kontrollverksamheten anförs i betänkandet
att obligatorisk kontroll i viss utsträckning bör kunna utföras även av
auktoriserade organ som inte är riksprovplatser. Enligt utredaren bör en
sådan möjlighet utnyttjas främst vid kontroll av anordningar som medför
begränsade risker för liv eller hälsa eller som uteslutande kan skada egendom.
S. k. typprovning som bildar underlag för typgodkännande bör emellertid
komma i fråga enbart vid riksprovplats, beroende bl. a. på att behovet
av likformighet är särskilt starkt vid sådan provning.

I betänkandet berörs också frågor om kontroll inom byggområdet, som
hittills med ett undantag inte har omfattats av systemet med officiell
provning. Undantaget är trämaterial och träkonstruktioner, för vilka statens
provningsanstalt är riksprovplats. För byggområdet i övrigt har en
särskild kontrollorganisation byggts upp under ledning av statens planverk
med stöd av byggnadslagstiftningen. När det gäller fabrikstillverkade produkter
sker kontrollen i form av typgodkännande och tillverkningskontroll,
som främst går ut på att kontrollera tillverkarens egenkontroll. För
olika produktområden utövas tillsynen av särskilda kontrollorgan som har
formen av ideella föreningar eller stiftelser och i vilkas ledning ingår
företrädare för såväl resp. bransch som olika myndigheter. Dessa kontrollorgan
förfogar normalt inte över egen provningsutrustning, utan de anlitar
statens provningsanstalt och andra organ.

Detta kontrollsystem baseras formellt på frivillighet. I praktiken är det
dock omöjligt för en leverantör av någon betydelse att ställa sig utanför
systemet, varför detta kan ses som en form av myndighetsutövning.

5

Uppgifter i anslutning till motionerna

NU 1985/86:8

Provning och godkännande av teleutrustning

Enligt riksdagens beslut har televerkets monopol beträffande telefonapparater
upphävts den 1 november 1985. En apparat som skall anslutas till
nätet måste dock typgodkännas av televerket (T-märkning). Frågan om
ordningen härför togs upp i proposition 1984/85:158 om vissa telefrågor (s.

17 f.) med anledning bi. a. av skrivelser från Sveriges grossistförbund. Där
gavs följande beskrivning av nuvarande ordning.

Anslutningsgodkännandet görs nu av ett särskilt kontor inom televerkets
centrallaboratorium. Provningen kan ske i televerket eller i annat laboratorium
som verket bedömt har erforderlig kompetens och självständighet.

Som hjälpmedel för extern provning har televerket utarbetat testformulär,
som för ett antal vanliga produktslag anger vilka egenskaper som måste
mätas och redovisas. De generella tekniska villkoren för anslutning är
kända och publicerade. I den mån proven visar att villkoren är uppfyllda
måste verket godkänna utrustningen för anslutning. Skulle kunden vara
missnöjd med godkännandekontorets beslut kan det överklagas till teleanslutningsnämnden.
Teleanslutningsnämnden består av två televerksrepresentanter
och tre andra ledamöter som regeringen utsett. Nämnden inrättades
som en följd av riksdagsbeslutet med anledning av prop. 1980/81:66.

Hittills har ingen klagat hos teleanslutningsnämnden.

Kommunikationsministern anförde att han med hänsyn till att nuvarande
ordning i praktiken fungerat mycket väl inte var beredd att förorda en
ändring av nuvarande regler. Utifrån främst principiella utgångspunkter
kunde det ändå finnas skäl att se över handläggningsordningen.

Vid sin behandling av frågan avstyrkte trafikutskottet ett motionsyrkande
(m, c, fp) om att televerkets provning skulle överföras till annan
myndighet. Enligt trafikutskottet borde resultatet av den aviserade översynen
avvaktas (TU 1984/85:28 s. 9). Häremot avgav företrädarna för de
tre borgerliga partierna en gemensam reservation. Riksdagen följde utskottet.

En särskild utredare har nu tillkallats (f. d. generaldirektören Stig Swanstein)
med uppgift bl. a. att se över televerkets provning och godkännande
av utrustning som är avsedd att anslutas till det allmänna telenätet. I
direktiven (Dir. 1985:45) anförs följande om denna del av uppdraget:

Utredaren skall bedöma vilket system för formulering av tekniska villkor,
provning och godkännande som bör gälla och framlägga de förslag till
organisatoriska och andra förändringar som utredaren finner befogade.

För- och nackdelar med ett alternativ som innebär att godkännandefunktionen
skiljs ut från televerket bör särskilt belysas. I det sammanhanget
bör utredaren beakta vad som anförts i regeringens lagrådsremiss med
förslag till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. i det
s.k. riksprovplatssystemet. Särskilt bör beaktas vad som anförts om förhållandet
mellan föreskrivande myndighet och kontrollerande organ samt
om ett effektivare och mer flexibelt kontrollsystem. Utredaren skall ange
ekonomiska och andra konsekvenser av sina förslag.

Kraven på opartisk behandling och sekretesskydd är grundläggande. 6

Andra krav sorn utredaren särskilt bör beakta är kravet på teknisk kompetens
hos dem som formulerar de tekniska villkoren samt provar och godkänner
utrustningen liksom kravet på smidighet, flexibilitet och effektivitet
i handläggningen. Utländska erfarenheter bör tas till vara, och önskvärdheten
av en internationell harmonisering skall beaktas. Översynen skall ge
underlag för bedömningen av vilket system som bäst tillgodoser användarnas
intresse av ett brett utbud av teleutrustningar och av ett väl fungerande
telenät. Utredaren skall söka finna lösningar i vilka beaktas även svensk
exportindustris intressen t. ex. av att provning och godkännande i Sverige
accepteras av utländska teleadministrationer.

Förslag i denna del bör enligt direktiven avges senast den 1 juli 1987.

Det kan tilläggas att kommunikationsministern den 14 november 1985 i
svar på två frågor i riksdagen (1985/86:166 och 186) meddelade att regeringen
kommer att ta ställning till formerna för provning och godkännande
av teleutrustning när utredningen är klar.

Träteknikcentrum

Träteknikcentrum är ett organ för kollektiv forskning på det trätekniska
området. Huvudmän är Stiftelsen Svensk träteknisk forskning — som
företräder ett antal branschorganisationer - och styrelsen för teknisk
utveckling (STU). Verksamheten regleras genom avtal och ramprogram.

Träteknikcentrum består av tre enheter, varav en huvudenhet med kansli
i Stockholm och enheter i Jönköping och Skellefteå för forsknings- och
utvecklingsarbete m. m. Verksamheten i Skellefteå är inriktad framför allt
på vidareförädling och byggnadssnickerier. Vid enheten bedrivs produktprovningar
och tester av byggdelar samt konsulentverksamhet som till
största delen består av tekniköverföring till den träbearbetande industrin.

Utskottet

Lagförslaget

Nuvarande system för den officiella provningen tillkom i sina huvuddrag år
1972. Förhållandena inom provningsområdet var tidigare mycket skiftande
i fråga om organisation och ansvarsförhållanden. Officiell provning bedrevs
vid ett stort antal statliga, kommunala och enskilda institutioner
samt i viss mån även av enskilda personer. Den formella grunden för
verksamheten var i många fall oklar. Det system som infördes år 1972 hade
som huvudsyften att ansvarsförhållandena skulle läggas fast. att tillgängliga
provningsresurser skulle utnyttjas effektivt och att verksamheten skulle
fylla höga krav på såväl teknisk kompetens som opartiskhet. Ansvaret
för den s. k. officiella provningen skulle fördelas på ett antal riksprovplatser
med ansvar inom var sitt område. På grund av kravet på opartiskhet
har endast myndigheter eller andra organ i vilka staten har ett bestämmande
inflytande utsetts till riksprovplatser. Av olika skäl har systemet
inte kommit att bli heltäckande. Viktiga områden, t. ex. byggområdet och
miljöområdet, har inte inordnats i systemet.

Den nya lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning som nu NU 1985/86: 8
föreslås bygger i allt väsentligt på det utredningsförslag som har redovisats
i det föregående. Den huvudsakliga innebörden av lagförslaget är dels att
tillämpningsområdet vidgas till att omfatta i princip all provning som är
formellt eller reellt tvingande — obligatorisk kontroll dels att systemet
med riksprovplatser ges ökad flexibilitet. En viktig nyhet är att riksprovplats
skall kunna utnyttja provningsresultat från tillverkare m.fl. Vidare
-skall en eller flera auktoriserade provplatser kunna utses för obligatorisk
kontroll inom visst område. En förutsättning för sådan auktorisation är att
kontrollen kan utföras på ett sakkunnigt, objektivt och även i övrigt lämpligt
sätt. Inom område där riksprovplats har utsetts skall den obligatoriska
kontrollen dock liksom hittills utföras vid denna. Riksprovplatsernas särställning
kommer till uttryck även däri att det allmänna förutsätts ha ett
bestämmande inflytande över verksamheten.

Utskottet vill framhålla att det utvidgade provplatssystemet alltjämt
avses utgöra endast en organisatorisk ram för sådan kontroll som föreskrivs
av olika myndigheter med stöd av författning. Det är de föreskrivande
myndigheternas sak att bestämma vilka krav som skall ställas,
vilken kontroll som behövs och hur den skall genomföras. Kontrollordningen
är inte tvingande. De föreskrivande myndigheterna kan alltså välja
att inte inordna viss kontroll i systemet.

Av propositionen (s. 7-9) framgår att lagförslaget utgör ett led i regeringens
strävanden att förbättra den offentliga förvaltningen genom bl. a.
regelförenklingar och minskat krångel. Den offentliga kontrollen skall kunna
anpassas till den utveckling som pågår inom industrin mot alltmer
avancerade system för kvalitetssäkring och kontroll av produktionen. Företagens
egna kontrollåtgärder, den s. k. egenkontrollen, bör få en mycket
mer framskjuten roll än tidigare när utformningen av samhällets kontroll
bestäms. Denna kontroll bör därmed kunna minska i omfattning och i
större utsträckning få karaktären av övervakning av egenkontroll, anförs
det.

I motion 1985/86:115 (m) yrkas avslag på regeringens förslag. Motionärerna
anser att de förändringar av provplatssystemet som föreslås inte är
tillräckligt långtgående. Man vänder sig bl. a. mot kravet på att det allmänna
skall ha ett bestämmande inflytande i en riksprovplats. Vidare
anser man att auktoriserade provplatser i ökad utsträckning skall kunna
utföra obligatorisk kontroll. En grundläggande invändning mot förslaget är
att det avser enbart den organisatoriska ramen för kontrollen. Man borde i
syfte att begränsa kontrollens omfattning i första hand ha siktat till att
inventera de krav på obligatorisk kontroll som ställs.

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till regeringens förslag, som får
ses främst som en anpassning av riksprovplatssystemet till ändrade förutsättningar.
Därmed avvisar utskottet också den kritik mot förslaget som
framförs i motion 1985/86:115 (m). Frågan om det sakliga innehållet i de
krav som ställs av olika myndigheter torde inte minst av praktiska skäl få
behandlas i annat sammanhang än den nu aktuella organisationsfrågan.

Utskottet finner därför motionärernas yrkande om avslag på lagförslaget

omotiverat, i all synnerhet som förslaget i väsentliga delar tillgodoser deras 8

önskemål om ändringar i nuvarande system. En viss särställning för riks- NU 1985/86: 8
provplatserna är enligt utskottets mening alltjämt motiverad. Beträffande
frågan om det allmännas inflytande över verksamheten hänvisar utskottet
till vad som anförs härom i ett motivuttalande till 4 § lagförslaget (s. 27).

Enligt uttalandet är det inte nödvändigt att staten, i fråga om riksprovplats
som inte är myndighet, skall ha ett bestämmande ägarinflytande. Det bör
vara tillräckligt att staten tillsammans med Svenska kommunförbundet
eller Landstingsförbundet e. d. har sådant inflytande. Utskottet instämmer
däri.

På en punkt av formell natur föreslår utskottet en ändring i lagförslaget.

Tidpunkten för ikraftträdandet bör senareläggas med en månad till den 1
februari 1986.

Provning av teleutrustning

I motion 1985/86:114 (c), som även den har väckts med anledning av
propositionen, föreslås att provning och godkännande av utrustning avsedd
att anslutas till det allmänna telenätet skall föras över från televerket
till ett opartiskt provningsorgan. Utskottet har tidigare redogjort för bakgrunden
till frågan och för den särskilda utredning som nyligen har tillkallats
för att se över systemet för provning utifrån kraven på bl. a. opartisk
behandling och sekretesskydd.

Utskottet finner det tillfredsställande att en översyn av frågan har påbörjats.
Resultatet av översynen bör kunna avvaktas. Något initiativ av riksdagen
i frågan behövs inte. Utskottet avstyrker alltså motionen.

Provning av trämaterial

I de likalydande motionerna 1983/84:863 (fp) och 1984/85:768 (fp) föreslås
att Träteknikcentrum i Skellefteå skall auktoriseras för typprovning av
vissa byggnadssnickerier.

Utskottet konstaterar att den föreslagna nya lagen möjliggör ett vidgat
utnyttjande av resurser hos olika slag av provningsorgan även för den
obligatoriska kontrollen. I det aktuella fallet ankommer det på statens
planverk som föreskrivande myndighet att ta ställning till frågan om vilka
organ som skall genomföra den föreskrivna typprovningen. Utskottet anser
inte att frågan är av den arten att den bör prövas av riksdagen.

Motionerna avstyrks.

Statens provningsanstalt

I motion 1983/84: 1317 (c) hävdas att den provning som utförs vid statens
provningsanstalt som underlag för typgodkännande medför höga kostnader
och långa väntetider för företagen. Motionären yrkar mot bakgrund
härav på att näringslivet i ökad omfattning skall kunna utföra provningar i
egna opartiska anläggningar. Utskottet konstaterar återigen att den föreslagna
lagen öppnar möjligheter till auktorisation av sådana anläggningar 9

för obligatorisk kontroll. Utskottet vill tillägga att den utvärdering av NU 1985/86: 8

nuvarande system som utfördes år 1983 inte ger stöd för den kritik av
statens provningsanstalts verksamhet som framförs i motionen. Denna
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens lagförslag

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:115 antar det i proposition
1985/86:27 framlagda förslaget till lag om obligatorisk kontroll
genom teknisk provning m. m., dock med ändring av tidpunkten för
lagens ikraftträdande till den 1 februari 1986,

2. beträffande provning av teleutrustning
att riksdagen avslår motion 1985/86: 114,

3. beträffande provning av trämaterial

att riksdagen avslår motionerna 1983/84:863 och 1984/85: 768,

4. beträffande statens provningsanstalt
att riksdagen avslår motion 1983/84:1317.

Stockholm den 5 december 1985

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lilly Hansson (s),

Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Erik Hovhammar (m), WiviAnne
Radesjö (s), Sten Svensson (m), Åke Wictorsson (s), Ivar Franzén
(c), Jörn Svensson (vpk), Bo Finnkvist (s), Per Westerberg (m), Gudrun
Norberg (fp) och Per-Ola Eriksson (c).

Reservationer

1. Regeringens lagförslag (mom. 1)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Utskottet
kan” och slutar på s. 9 med ”februari 1986” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1985/86:115 (m) om att
regeringens förslag borde ha tagit sikte på det grundläggande problemet att
de föreskrivande myndigheterna ställer alltför vittgående krav på kontroll.

Jämfört därmed är organisationen av kontrollen en andrahandsfråga. Även
beträffande organisationen är emellertid regeringens förslag otillfredsställande.
Således har systemet med riksprovplatser enligt förslaget alltjämt
starka inslag av konkurrensbegränsning.

Riksdagen bör alltså avslå lagförslaget och anmoda regeringen att utarbeta
ett nytt förslag till lagstiftning. Huvudpunkterna i detta förslag bör 10

vara följande:

- Den obligatoriska kontrollen bör begränsas till de områden där det NU 1985/86:8
finns starka skäl för sådan kontroll.

- Lagstiftningen bör utformas så att kontrollen kan organiseras på sätt
som passar förhållandena inom olika områden.

- Riksprovplatsernas nuvarande monopolställning inom resp. kontrollområde
bör omprövas, och kravet på ett bestämmande inflytande över
verksamheten från det allmänna bör slopas.

Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1985/86: 115 (m).

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande regeringens lagförslag

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: 115 avslår det i proposition
1985/86: 27 framlagda förslaget till lag om obligatorisk kontroll
genom teknisk provning m. m. och hos regeringen hemställer om
nytt förslag till lagstiftning på området.

2. Provning av teleutrustning (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Ivar
Franzén (c). Per Westerberg (m). Gudrun Norberg (fp) och Per-Ola Eriksson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”alltså motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det i och för sig tillfredsställande att regeringen har
uppmärksammat de principiella problem som televerkets nuvarande monopol
på provning av telemateriel medför. Som anförs i motion 1985/

86: 114 (c) är det emellertid inte godtagbart att en eventuell ändring av
gällande ordning skulle ske tidigast om två år. Som en provisorisk lösning
bör provningsverksamheten omgående överföras till ett opartiskt organ.

Detta bör ges regeringen till känna som riksdagens mening. Motion 1985/

86: 114 (c) tillstyrks sålunda.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande provning av teleutrustning

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: 114 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Provning av trämaterial (mom. 3)

Christer Eirefelt (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”Motionerna avstyrks” bort har följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att den föreslagna nya lagen möjliggör ett vidgat
utnyttjande av resurser hos olika slag av provningsorgan även för den
obligatoriska kontrollen. Med anledning av vad som anförs i motionerna
1983/84:863 (fp) och 1984/85:768 (fp) om Träteknikcentrum i Skellefteå vill 11

utskottet framhålla önskvärdheten av att möjligheterna till auktorisation av
liknande organ utnyttjas i ökad utsträckning sedan den nya lagen har trätt i
kraft. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande av denna innebörd till regeringen.
Motionerna skulle härigenom tillgodoses i väsentlig mån.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande provning av trämaterial
att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:863 och 1984/
85: 768 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Provning av trämaterial (mom. 3)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per Westerberg (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”Motionerna avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Vad som anförs i motionerna 1983/84:863 (fp) och 1984/85:768 (fp) om
Träteknikcentrum i Skellefteå belyser olägenheterna med nuvarande system.
Utskottet anser det angeläget att liknande organ genom ny lagstiftning
ges ökade möjligheter att överta ansvaret för sådan obligatorisk
kontroll som alltjämt anses nödvändig. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande
av denna innebörd till regeringen. Motionerna skulle härigenom
tillgodoses i väsentlig mån.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande provning av trämaterial
att riksdagen med anledning av motionerna 1983/84:863 och 1984/
85: 768 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande
Regeringens lagförslag (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp) och Gudrun Norberg (fp) anför:

Vi har från folkpartiets sida ansett oss böra stödja regeringens förslag
om ny lag med hänsyn till att det innebär möjligheter till en viss liberalisering
av det nuvarande systemet för provning. Vi förutsätter därvid att ett
ökat utrymme även i praktiken kommer att ges för auktoriserade provplatser.
Att obligatorisk kontroll skall kunna utföras vid ett antal auktoriserade
provplatser har fördelar från konkurrenssynpunkt. Vi ansluter oss till
de synpunkter som förs fram i NO:s remissyttrande (prop. 1985/86:27 s.
55) om att riskerna för att opartiskheten kommer i fara vid konkurrens i
provningsverksamhet inte bör överdrivas. Det ligger uppenbarligen i producenternas
eget intresse att få sådan kontroll och provning som behövs av
säkerhetsskäl utförd på ett sakkunnigt och vederhäftigt sätt.

Vi kommer att noga följa resultatet av lagändringen och återkommer
med förslag om denna inte visar sig leda till effektivare provningsförfarande
och konkurrens.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985