Näringsutskottets betänkande
1985/86:7

om 1985 års redogörelse för de statliga företagen
(skrivelse 1985/86:20) 1985/86-7

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels 1985 års redogörelse för de statliga företagen, vilken har överlämnats till
riksdagen med regeringens skrivelse 1985/86:20 (industridepartementet),

dels två motioner som har väckts med anledning av skrivelsen och avser
anskaffning av riskkapital till Procordia AB,
likvidation av Zenit Shipping AB.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av verkställande direktör
Sören Gyll, Procordia AB, riksgäldsdirektör Lars Kalderén och byråchef
Lars Andrén, riksgäldskontoret, samt statssekreterare Olof Rydh och andra
företrädare för industridepartementet.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker motionerna och föreslår att redogörelsen för de statliga
företagen läggs till handlingarna. En minoritet (m, fp, c) vill att riksdagen
skall dels på förhand slå fast att Procordia AB inte kan få ytterligare
riskkapital från statsbudgeten, dels uttala sig för försäljning av statliga
företag, bl. a. i syfte att minska budgetunderskottet. Minoriteten vill också
att riksdagen skall begära förslag från regeringen om en snabb likvidation av
Zenit Shipping AB.

Motionsyrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1985/86:103 av Nils G. Åsling (c), vari hemställs att riksdagen uttalar att
statliga företags (Procordia AB :s) behov av riskkapital bör tillgodoses genom
börsintroduktion och nyemissioner riktade till allmänheten i enlighet med
vad som anförs i motionen.

1985/86:104 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller hemställan
(1) att riksdagen hos regeringen begär förslag till likvidering av Zenit
Shipping AB i enlighet med vad som i motionen anförts.

Näringsutskottet har överlämnat den sistnämnda motionen till finansut -

1 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 7

skottet såvitt gäller hemställan i övrigt, om ett uttalande till regeringen
rörande vissa åtaganden av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Anskaffning av riskkapital till Procordia AB
Motion 1985/86:103

Av redogörelsen för de statliga företagen framgår, påpekar motionären, att
Procordiakoncernens resultat var sämre år 1984 än år 1983. Det har också,
anför han, under år 1985 förekommit uppgifter om att Procordia behöver
ytterligare kapitaltillskott. Samtidigt har gruppen expanderat genom företagsköp.
Många av företagen är vinstgivande och representerar en möjlighet
för koncernen att generera betydande kapital genom en introduktion på
börsen, säger motionären. I nuvarande läge med ett stort statligt budgetunderskott
borde man undvika att tillskjuta kapital till statliga företag via
statsbudgeten och i stället i första hand vända sig till den allmänna
riskkapitalmarknaden. Den emission till allmänheten som Post- och Kreditbanken
gjorde år 1984 åberopas som föredöme.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har sedan år 1980 årligen behandlat motioner om börsintroduktion
och försäljning av aktier i statliga företag. Beträffande ställningstaganden
i frågan dessförinnan och under åren 1980-1982 hänvisas till redogörelsen
i betänkandet NU 1984/85:32 (s. 19 f.).

Den socialdemokratiska regering som tillträdde hösten 1982 lade efter kort
tid fram en proposition (prop. 1982/83:68) om rekonstruktion av Statsföretagsgruppen.
Regeringens förslag, som bifölls av riksdagen, innebar bl. a. att
staten skulle överta Statsföretag AB:s aktier i flera stora förlustdrabbade
företag, utge ett kontant belopp på 2 400 milj. kr. till Statsföretag, efterge
fordringar på ca 225 milj. kr. och överta betalningsansvaret för en skuld på
450 milj. kr. Propositionen gav anledning till motioner från de tre borgerliga
oppositionspartierna med yrkanden om alternativa program för rekonstruktion,
som skulle kunna finansieras genom intäkter från försäljning av
vinstgivande statliga företag inom gruppen. I andra motioner från samma
partier föreslogs utförsäljning av statliga företag inom och utom Statsföretagsgruppen
i syfte bl. a. att förbättra det statsfinansiella läget. Alla
motionerna avstyrktes av näringsutskottet (NU 1982/83:25 s. 14) och avslogs
av riksdagen. Utskottet betecknade livskraftiga statliga företag som ett
viktigt inslag i det svenska näringslivet och motsatte sig en programmatisk
minskning av den statliga företagssektorn. Frågan om privat delägarskap i
statliga företag, åstadkommet genom börsintroduktion av dessa, fick enligt
utskottets mening prövas från fall till fall. Utskottet såg inga fördelar i en
mera generell tillämpning av ett sådant system. I en reservation (m, c, fp)
förordades en planmässig försäljning av statliga företag med sikte på att
staten under budgetåret 1983/84 skulle tillföras likvider för aktieförsäljningar
uppgående till ca 1 miljard kronor.

Med hänvisning till sitt ställningstagande år 1983 avstyrkte utskottet

NU 1985/86:7

följande år (NU 1983/84:23 s. 13) på nytt ett antal motioner (m; c; fp) med
förslag om försäljning av aktier i statliga företag. Härvid tog utskottet
avstånd från den i några motioner framförda uppfattningen att staten i
princip inte borde äga företag annat än möjligen tillsammans med privata
intressenter. Enligt en reservation (m, c, fp) borde riksdagen begära en plan
för försäljning och börsintroduktion av statliga företag. Riksdagen följde
utskottet.

Från de borgerliga partiernas sida väcktes i början av år 1985 motioner -bl. a. tre partimotioner - som gick ut på en långsiktig och systematisk
utförsäljning av statliga företag, med ett beräknat tillskott till statsbudgeten
under budgetåret 1985/86 av 3 miljarder kronor. Till grund för motionerna
låg, konstaterade näringsutskottet (NU 1984/85:32 s. 28), i första hand en
kritisk inställning till statligt företagande i sig. Finansutskottet avvisade i ett
yttrande (reservation: m, c, fp) tanken på en omfattande och systematisk
utförsäljning av företag och andra tillgångar som en metod att förbättra
budgetsaldot. Det är, menade finansutskottet, en direkt felaktig politik att
sälja ut reala tillgångar för att täcka ett underskott i statens löpande
verksamhet.

Näringsutskottet tog avstånd från uppfattningen att statliga företag på
grund av ägarförhållandet är mindre effektiva än enskilda företag. Staten
har, sade utskottet, en positiv uppgift som ägare till företag, bl. a. när det
gäller att genomföra större omstruktureringar och att medverka till industripolitiskt
angelägna satsningar på framtidsområden. En vital statlig företagssektor
skulle också vara betydelsefull i ett alltmer internationaliserat
näringsliv. Utskottet vände sig mot motionärernas grundtanke att verksamheter
som var vinstgivande skulle säljas ut i första hand. Frågor om
försäljningar av statliga företag borde bedömas från fall till fall med hänsyn
tagen till bl. a. intresset av att åstadkomma en lämplig företagsstruktur. Vid
varje försäljning borde lönsamheten hos den återstående verksamheten
kunna upprätthållas eller förbättras. Som exempel nämndes den pågående
omstruktureringen av Procordiakoncernen, innefattande såväl försäljning
som förvärv av företag. En programmatisk försäljning av statliga företag
skulle, sade utskottet, försvåra eller omöjliggöra en sådan omstrukturering.
Näringsutskottet instämde med finansutskottet och ställde sig därvid inte
principiellt avvisande till tanken på försäljning även av större företagsenheter,
helt eller delvis, genom börsintroduktion.

Motionsyrkandena avstyrktes sålunda. De borgerliga partiernas representanter
reserverade sig till förmån för en begäran att regeringen skulle
utarbeta ett förslag till plan för utförsäljning av statliga företag enligt de
riktlinjer som motionärerna hade angivit. I samband därmed borde regeringen
klargöra möjligheterna för staten att tillgodogöra sig intäkterna från
försäljning av indirekt ägda bolag, t. ex. dotterbolag till Procordia. Riksdagen
följde utskottet.

NU 1985/86:7

1* Riksdagen 1985186.17sami. Nr 7

Fråga om likvidation av Zenit Shipping AB

NU 1985/86:7

Allmänt om bolagets utveckling

Zenit Shipping AB (Zenit) hanterar huvuddelen av det omfattande fartygsengagemang
som Svenska Varv AB under en följd av år har nödgats ikläda
sig i samband med bl. a. avbeställningar av kontrakterade fartyg och
bristande betalning från köpares sida. Företaget har som huvudsakligt mål
att avveckla detta engagemang till minsta kostnad för ägaren. Zenit tillhörde
från början Svenska Varv-koncernen men avskildes därur enligt riksdagsbeslut
våren 1983 (prop. 1982/83:147, NU 1982/83:55, rskr. 1982/83:383).
Därvid genomfördes en finansiell rekonstruktion för vilken riksdagen
anvisade ett anslag av 3 000 milj. kr. Sedan 1982 och 1983 års förluster hade
täckts och aktiekapitalet höjts från 25 milj. kr. till 375 milj. kr. skulle 1 040
milj. kr. stå till regeringens förfogande för täckande av senare förluster. Vid
detta tillfälle räknade man med att det bokförda värdet av fartygsengagemanget
översteg dess aktuella marknadsvärde med 1 100-1 400 milj. kr.
Denna differens bedömdes kunna kvarstå i balansräkningen med hänsyn till
fartygens långsiktiga verkliga värde. Efter tre års förluster förutsågs en
marknadsförbättring under det fjärde året.

Utvecklingen på marknaden och Zenits verksamhet och rörelseresultat
beskrivs i stora drag i regeringens skrivelse (s. 194 f.). Zenits förluster har
varit 747 milj. kr. år 1983 och 697 milj. kr. år 1984. Ca 1 100 milj. kr. härav
skulle dock inte vara hänförliga till grundkalkylen för Zenits fartygsinnehav.
Sju fartyg såldes under dessa båda år. En kalkyl av försäljningsresultaten på
basis av det ingående marknadsvärdet år 1983 ger ett överskott av 115 milj.
kr., medan motsvarande kalkyl på basis av ingående bokfört värde utmynnar
i ett underskott av ca 135 milj. kr.

Vid årsskiftet 1984-1985 hade Zenit engagemang i 32 fartyg, varav i 29 som
ensam ägare. Ytterligare fartyg har övertagits efter Salénkoncernens konkurs,
dock med utfästelse från riksgäldskontoret och Svenska Varv AB att
Zenit skall hållas ekonomiskt skadelöst.

Beslut av riksgäldsfullmäktige att överta visst betalningsansvar

I redogörelsen ägnas särskild uppmärksamhet åt en finansiell saneringsåtgärd
av extraordinär karaktär, som har vidtagits i samband med bokslutet för
år 1984. Styrelsen och företagsledningen har ansett att man nu inte rimligen
kan vänta en utveckling som innebär att det framtida avvecklingspriset för
fartygsflottan skall motsvara bokfört värde. Man har därför beslutat skriva
ned fartygsengagemanget till det aktuella marknadsvärde som kunde anses
råda vid bokslutstillfället. Detta har skett genom att 1 368 milj. kr. har
avsatts till en värderegleringsreserv.

Zenits balansräkning kom därmed att visa ett negativt eget kapital. Inför
en extra bolagsstämma som hölls den 26 april 1985 har bolaget förhandlat
med riksgäldskontoret såsom garantigivare för bolagets finansiering om hur
bolagets brist i det egna kapitalet skulle kunna täckas. Fullmäktige beslöt den

II april 1985 att överta ca 1 100 milj. kr. av bolagets gäld, varvid dock de

borgerliga ledamöterna (m, c) reserverade sig. Bolaget har därefter kunnat
framlägga en balansräkning som utvisar att aktiekapitalet är intakt. Den
officiella balansräkningen, som har upprättats före den extraordinära
åtgärden, visar dock en stor brist i det egna kapitalet. I redogörelsen
poängteras att riksgäldskontorets åtgärd inte innebär ett kapitaltillskott för
ytterligare drift utan anteciperar framtida eventuella realisationsförluster i
förhållande till ingående bokfört värde.

Utskottet har fått del av Zenits framställning till riksgäldsfullmäktige,
fullmäktiges särskilda protokoll rörande beslutet och andra handlingar i
ärendet. Till de sistnämnda hör en skrivelse den 29 mars 1985 från
fullmäktige till regeringen, varigenom fullmäktige överlämnade ärendet till
regeringens prövning, och regeringens svar den 9 april. Enligt detta anslöt sig
regeringen till fullmäktiges bedömning att Zenits förslag till ackord, innebärande
att riksgäldskontoret skulle överta betalningsansvaret för viss del av
bolagets lån, skulle vara till förmån för det allmänna.

Beslut av riksgäldsfullmäktige att täcka avvecklingsförluster

Efter de händelser som behandlas i redogörelsen har riksgäldsfullmäktige
beslutat om ännu en extraordinär åtgärd avseende Zenit. I en framställning
till fullmäktige den 22 oktober 1985 anförde Zenit bl. a. följande. Marknadsutvecklingen
efter behandlingen av det nyss refererade ärendet hade varit
synnerligen ogynnsam. Andrahandspriserna för flertalet fartygstyper hade
sjunkit markant, för de fartygstyper som fanns representerade i Zenits flotta
med ca 35—40 % i genomsnitt. Ett viktigt skäl var ett ökat utbud till följd av
konkurser och betalningssvårigheter också bland rederier som tidigare
bedömts vara finansiellt starka. En av de få positiva sidorna av marknadsutvecklingen
under de senaste månaderna var att skrotningsaktiviteten fortsatte
att ligga på en hög nivå och skulle komma att överträffa tidigare års. Sedan
början av år 1985 hade dock skrotpriset sjunkit med ca 25 %. Fraktmarknaden,
speciellt för tankfartyg, hade återhämtat sig under början av hösten
efter en ordentlig nedgång under sommaren.

Avvecklingen av Zenits fartygsinnehav hade under våren och sommaren
1985 fortsatt enligt den plan som hade redovisats för fullmäktige i riksgäldskontoret.
Sju fartyg hade sålts och levererats till priser som i stort sett
motsvarade bokförda värden. Under hösten hade avtal om ytterligare två
försäljningar träffats. Till följd av den beskrivna marknadsutvecklingen hade
de sistnämnda försäljningarna skett till priser som klart understeg de
bokförda värdena. Risken för att de låga fartygspriserna skulle bestå under
den närmaste framtiden var betydande. För att avvecklingen av fartygsinnehaven
skulle kunna fullföljas på planerat sätt erfordrades därför ytterligare
medverkan av riksgäldskontoret.

Efter underhandskontakt med ägaren föreslog Zenit en systemlösning
innebärande att riksgäldskontoret inom ramen för totalt beslutade kreditgarantier
skulle täcka Zenit för de avvecklingsförluster som hade uppstått och
skulle komma att uppstå efter 1985 års ingång. Täckningen skulle ske fartyg
för fartyg allt eftersom fartygen blev sålda eller fordringarna avvecklades och
den faktiska avvecklingskostnaden kunde konstateras.

NU 1985/86:7

Det i sammanhanget aktuella beloppet för totala garantiåtaganden
utgjorde ca 4 900 milj. kr. Förfarandet innebar inte någon ökning av redan
utfärdade garantiåtaganden. Verklig kostnad skulle kunna konstateras först
vid avslutande av ”projekt Zenit”. En uppskattning av risknivån för den
föreslagna åtgärden var svår att göra på grund av den ovissa marknadssituationen.
Vid fortsatt oförändrat marknadsläge i vad avser både andrahandspriser
och fraktmarknad kunde dock omfattningen uppgå till ca 1 700 milj.
kr. Från det allmännas synpunkt måste, hävdade Zenit, de föreslagna
åtgärderna vara att föredra framför en tvångslikvidation med åtföljande
konkurs som eljest var ofrånkomlig enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen.

Sammanfattningsvis anhöll Zenit att fullmäktige skulle förbinda sig att
genom ett ackordsliknande förfarande, på sätt som angivits, överta betalningsansvar
för sådan del av bolagets lån som innefattade skillnaden mellan å
ena sidan angivna lånevärden för fartyg eller fordran och å andra sidan
försäljningspris för fartyget resp. awecklingsresultat för fordran, dock i varje
fall begränsat till den faktiska avvecklingskostnaden.

Motsvarande förslag framställdes av Svenska Varv AB beträffande
Uddevalla Shipping AB, ett dotterbolag till vilket kundfordringsengagemang
från Uddevallavarvet AB hade överförts.

Riksgäldsfullmäktige hänsköt - den 23 oktober - även de nu nämnda
framställningarna till regeringens prövning. Enligt beslut den 24 oktober
uttalade regeringen att den ansåg de föreslagna åtgärderna stå i överensstämmelse
med det statliga garantisystemets grunder och med garantigivningens
syfte samt vara till förmån för det allmänna. Fullmäktige beslöt den 7
november att bifalla ansökningarna. Moderata samlingspartiets, folkpartiets
och centerns representanter i fullmäktige reserverade sig. De ansåg att
fullmäktige borde ha avvisat framställningarna. Det mest naturliga hade,
anförde de, varit om regeringen hade lagt fram ärendet för riksdagens
prövning.

Interpellationssvar

Industriminister Thage Peterson besvarade den 26 november 1985 en
interpellation (1985/86:28) av Per Westerberg (m), vari bl. a. frågades om
Zenit Shipping fick avyttra båtar under det bokförda värdet med hänsyn
tagen till tidigare riksdagsbeslut och regeringsdirektiv. Enligt svaret ankom
det på Zenit att med hänsyn till marknadsförhållandena bedöma i vilka
former och på vilka villkor försäljningar skulle genomföras för att bästa
ekonomiska utfall skulle uppnås. Zenit kunde alltså avyttra fartyg till priser
som understeg de bokförda värdena, om bolaget med hänsyn till marknadsläget
bedömde detta som lämpligt. Under den fortsatta debatten diskuterades
riksgäldsfullmäktiges senaste beslut rörande Zenit. Fullmäktige har, sade
industriministern gentemot interpellantens kritik, liksom regeringen bedömt
att de planer som har presenterats för avvecklingen av det slutliga fartygsinnehavet
är det bästa sättet att minska förlustriskerna. Därför hade fullmäktige
fattat beslut som skulle möjliggöra en rationell avveckling av det statliga
fartygsinnehavet. Zenits plan innebar enligt industriministern en relativt

NU 1985/86:7

snabb och marknadsmässig avveckling av detta. Riksgäldsfullmäktiges beslut
medförde att Zenit borde kunna lyckas därmed.

Motion 1985/86:104

Av redogörelsen för de statliga företagen framgår, säger motionärerna, att
Zenit Shipping AB ånyo befinner sig i ett kritiskt finansiellt läge trots
omfattande ekonomiska tillskott i upprepade omgångar. Från industridepartementets
sida har förklarats att regeringen inte har velat föreslå riksdagen
att anvisa ytterligare medel till Zenit. Motionärerna kritiserar riksgäldsfullmäktiges
i det föregående refererade beslut rörande Zenit i april 1985. Från
moderat sida har vi, säger de avslutningsvis, länge hävdat att bolagets
verksamhet borde läggas ned. Om detta hade skett skulle stora förluster ha
kunnat undvikas.

Utskottet

Anskaffning av riskkapital till Procordia AB

Statsföretag AB, vars rekonstruktion år 1982 har berörts i det föregående
(s. 2), bytte vid årsskiftet 1984-1985 namn till Procordia AB. Av de statliga
företagens totala omsättning under år 1984 (eller närmast motsvarande
räkenskapsår), som utgjorde ca 153 miljarder kronor, svarade Statsföretagskoncernen
för 11 950 milj. kr. En omstrukturering av koncernen pågår i syfte
att verksamheten skall koncentreras till färre och slagkraftiga verksamhetsområden
och att styrningen skall underlättas. Som led häri och även i den
vanliga affärsverksamheten har - vilket i huvudsak redovisas i redogörelsen
(s. 91 f.)- gjorts en rad förvärv och försäljningar av företag, helt eller delvis.
Bland företag som har avyttrats kan nämnas fyra dotterbolag till Eiser AB,
Division Skogsbruk inom Kockums Industri AB samt Pullmax AB. Beroxo
AB i Stenungsund har till hälften övertagits av det finska företaget Neste Oy.
Olika dotterbolag till Procordia har helt eller delvis förvärvat ett antal företag
för att förstärka produktsortiment och marknadsandelar. Beträffande Procordias
rörelse i år kan följande noteras. Försäljningen var under de två
första tertialen något mindre än under motsvarande tid förra året. Årsresultatet
före dispositioner och skatter beräknas överträffa förra årets, som var
628 milj. kr. Antalet anställda är ca 24 000.

I anslutning till den föreliggande redogörelsen för de statliga företagen tas i
motion 1985/86:103 (c) upp frågan om hur Procordia AB vid behov skall
tillföras ytterligare riskkapital. Kapitaltillskott från statsbudgeten bör undvikas,
säger motionären. Han vill att riksdagen skall uttala att Procordias
behov av riskkapital i stället bör tillgodoses genom börsintroduktion och
nyemissioner.

Detta krav är, såsom framgår av den tidigare redogörelsen, besläktat med
yrkanden i en rad motioner från borgerligt håll förut i år och dessförinnan.
Med intresse konstaterar utskottet emellertid att det i den nu behandlade
motionen inte som i våras är tal om en programmatisk utförsäljning av
företag i syfte att åstadkomma ett tillskott till statsbudgeten. Den tar i stället

NU 1985/86:7

sikte på att Procordias egna finansiella resurser skall förstärkas.

Det föreligger inte någon framställning från Procordia om att statsmakterna
skall bidra med ytterligare riskkapital. Utskottet har inhämtat att
företagets ledning i första hand inriktar sig på att frigöra kapital genom
fortsatt sanering av koncernen. I slutet av första halvåret 1986 räknar man
med att kunna överblicka i vilken mån ytterligare riskkapital behövs för
utveckling av intressanta affärsområden. Utskottet anser att frågan tills
vidare bör stanna inom företaget. Huruvida statliga företag skall säljas - helt
eller delvis, kanske i samband med börsintroduktion - bör, som utskottet
framhöll i våras (NU 1984/85:32 s. 30), bedömas från fall till fall med hänsyn
tagen till bl. a. intresset av att åstadkomma en lämplig företagsstruktur. Det
finns, menar utskottet, ingen anledning för riksdagen att nu göra ett sådant
uttalande som motionären föreslår. Motion 1985/86:103 (c) avstyrks alltså.

Fråga om likvidation av Zenit Shipping AB

I anslutning till regeringens redogörelse för de statliga företagen har i det
föregående lämnats en summarisk beskrivning av Zenit Shipping AB:s
uppgifter, verksamhet och ekonomiska resultat. Därvid har också de beslut
redovisats, varigenom fullmäktige i riksgäldskontoret i år har berett Zenit
möjlighet till en fortsatt successiv avveckling av dess fartygsbestånd i stället
för den likvidation av bolaget som eljest snart nog skulle bli nödvändig.

Det första av dessa beslut, i april, innebar att riksgäldskontoret övertog ca
1 100 milj. kr. av Zenits gäld. Aktiekapitalet kunde därigenom förbli intakt
trots att fartygsinnehavet skrevs ned till sitt aktuella marknadsvärde.
Differensen mellan detta och det väsentligt högre bokförda värdet gjorde
dessförinnan Zenit ytterst sårbart i finansiellt hänseende. Det senare
beslutet, i november, betingades av en fortsatt mycket ogynnsam marknadsutveckling.
Det gick ut på att riksgäldskontoret - genom vad Zenit kallade ett
”ackordsliknande förfarande” - på förhand övertog betalningsansvar för den
del av bolagets lån som innefattade skillnaden mellan (i normalfallet) det
angivna lånevärdet för ett fartyg och det försäljningspris som kunde uppnås.
Den samlade risken bedömdes därvid ligga på nivån 1 700 milj. kr.

Riksgäldsfullmäktiges båda beslut föregicks av att regeringen tillfrågades
och skriftligen uttalade sig för de föreslagna åtgärderna. Fullmäktiges beslut
var emellertid inte enhälliga. Alla borgerliga ledamöter (m, c resp. m, fp, c)
reserverade sig. De menade att ansvaret för erforderliga insatser borde ha
tagits av ägaren, dvs. i första hand regeringen, i stället för av fullmäktige
såsom garantigivare. Motion 1985/86:104 (m) ger uttryck för samma kritik.
Denna innebär bl. a. att fullmäktiges behörighet - enligt 9 § lagen
(1982:1158) om riksgäldskontoret - att fatta de ifrågavarande besluten sätts i
fråga.

Det ankommer inte på näringsutskottet att ta ställning i denna sak.
Riksgäldskontorets verksamhet granskas först av riksdagens revisorer och
därefter av finansutskottet. Näringsutskottet noterar att revisorerna har
engagerat en särskild expert för prövning av de konstitutionella aspekterna.
Regeringens ställningstaganden i form av skrivelser till riksgäldsfullmäktige

NU 1985/86:7

kan granskas av konstitutionsutskottet. Det yrkande i motionen som syftar
till ett kritiskt uttalande av riksdagen om den metod som valts för att täcka
Zenits förluster har av näringsutskottet överlämnats till finansutskottet.

För näringsutskottet återstår att ta ställning till motionärernas önskemål
att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag till likvidation av
Zenit.

De åtaganden till förmån för Zenit som riksgäldsfullmäktige har gjort -och som kunde ha beslutats av riksdagen, om regeringen eller fullmäktige
hade hänskjutit frågan om Zenits finansiella ställning dit - är enligt utskottets
mening i sak välbefogade. De innebär, såsom beträffande den första
åtgärden framhålls i regeringens redogörelse, inte att Zenit har fått
kapitaltillskott för ytterligare drift. De representerar i stället en antecipering
av framtida eventuella realisationsförluster i förhållande till bokförda
värden. Liksom regeringen anser utskottet att åtgärderna är till förmån för
det allmänna. Det alternativ som motionärerna rekommenderar - utifrån en
formell bedömning av Zenits ställning - är en tämligen omedelbar likvidation
av bolaget. En sådan skulle medföra att fartygen finge avyttras samtidigt och
utan dröjsmål. Svårligen skulle då större försäljningsintäkter än som
motsvarar skrotvärdet kunna uppnås. Även vid en pessimistisk bedömning
av marknadsutvecklingen måste slutsatsen bli att vad motionärerna rekommenderar
är en onödig kapitalförstöring. Den ekonomiska belastningen på
riksgäldskontoret till följd av dess garantiåtaganden skulle enligt motionärernas
alternativ sannolikt bli större än den som följer av fullmäktiges bl. a. i
motionen kritiserade beslut. Utskottet avstyrker följaktligen det motionsyrkande
som tar sikte på att Zenit nu skall träda i likvidation.

Redogörelsen för de statliga företagen

1985 års redogörelse för de statliga företagen ger, i den mån utskottet inte har
berört den i avsnittet om Zenit Shipping AB, inte anledning till något särskilt
uttalande från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riskkapital till Procordia AB
att riksdagen avslår motion 1985/86:103,

2. beträffande likvidation av Zenit Shipping AB
att riksdagen avslår motion 1985/86:104,

3. beträffande redogörelsen för de statliga företagen

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1985/86:20 till handlingarna.

Stockholm den 10 december 1985
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

NU 1985/86:7

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lilly Hansson (s)
(mom. 1), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s) (mom. 1), Erik
Hovhammar (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta Johansson (s) (mom. 2,
3), Hadar Cars (fp) (mom. 2, 3), Sten Svensson (m) (mom. 1), Åke
Wictorsson (s), Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk), Bo Finnkvist (s), Per
Westerberg (m), Reynoldh Furustrand (s) (mom. 2, 3), Gudrun Norberg
(fp) (mom. 1), Per-Ola Eriksson (c) och Nic Grönvall (m) (mom. 2, 3).

Reservationer

1. Riskkapital till Procordia AB

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Ivar
Franzén (c), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp) och Per-Ola
Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Detta krav”
och slutar på s. 8 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionären betona att det inte kan bli tal om att
Procordia skall erhålla ytterligare riskkapital från statsbudgeten. Ett uttalande
av riksdagen med denna innebörd är motiverat som direktiv för
regeringen och bolagets ledning inför de fortsatta övervägandena om
Procordiagruppens utveckling. I anslutning till vad som i våras anfördes från
de borgerliga partiernas sida (NU 1984/85:32 s. 43 f.) vill utskottet vidare
fästa uppmärksamheten på att det finns starka skäl för en långt mera
omfattande försäljning av statliga företag än den motionen tycks ta sikte på.
Statens affärsverksamhet bör begränsas till områden där det finns särskilda
motiv för statligt engagemang. Försäljning av företag är en lämplig metod att
åstadkomma en del av den minskning av budgetunderskottet som är
nödvändig. Det är därför angeläget att regeringen klarlägger hur staten skall
kunna tillgodogöra sig även intäkter från försäljning av indirekt ägda bolag,
t. ex. dotterbolag till Procordia. Det uttalande till regeringen som utskottet
har förordat bör innehålla även vad nu sagts.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande riskkapital till Procordia AB
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:103 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Likvidation av Zenit Shipping AB

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén
(c), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”De
åtaganden” och slutar med ”i likvidation” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motionärerna. Zenits verksamhet bör inte
längre hållas vid liv genom nya finansiella åtaganden från statens sida. I det
långa loppet leder sådana till stora förluster. Endast den radikala åtgärden att
statsmakterna omedelbart sätter stopp för ett fortsatt kapitalflöde till Zenit

NU 1985/86:7

är försvarbar i dagens läge. Regeringen bör därför, sorn motionärerna
föreslår, uppmanas att lägga fram förslag för riksdagen om en snabb
likvidation av Zenit.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande likvidation av Zenit Shipping AB
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:104 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1985/86:7