Näringsutskottets betänkande

om regummering av bildäck

NU

1985/86:5

Ärendet

I motion 1984/85:644 av Sten Svensson m. fl. (m) hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
rekommendationer till statliga och kommunala organ om att i ökad
utsträckning betjäna sig av regummeringstekniken,

2. hos regeringen anhåller om initiativ i syfte att medverka vid organiserandet
av ett landsomfattande system för tillvaratagande och återanvändning av
däckstommar.

Sammanfattning

Motionen avstyrks av utskottet, som anser att motionärernas syften bör
kunna nås utan något initiativ från riksdagens sida.

Motionen

I motionen behandlas möjligheterna att genom ökad regummering uppnå
besparingar och miljöförbättringar. I första hand avses regummering av
lastvagnsdäck. Någon nytillverkning av sådana däck förekommer för närvarande
inte i Sverige. Benägenheten att utnyttja regummering varierar inom
olika sektorer av samhället, anförs det. Regummeringsfrekvensen för stat
och kommun uppges till hälften av vad som gäller för åkerierna och för
industrin, vilket skulle indikera en möjlig besparing av ca 40 milj. kr. om året
inom den offentliga sektorn. Med hänvisning till att den danska myndigheten
för statlig upphandling har gjort ett uttalande till förmån för ökad regummering
föreslår motionärerna att en motsvarande rekommendation utfärdas i
Sverige i samverkan med kommunförbunden.

Motionärerna anför vidare att en ökad återanvändning av däckstommar
skulle innebära en minskad belastning på sopstationerna. Begagnade däck
som inte kan återanvändas kan förvandlas till energiråvara. Motionärerna
pekar också på att regummeringen är gynnsam från sysselsättningssynpunkt
eftersom den utgör ett alternativ till import av nya däck. Näringslivet borde
därför i samverkan med stat och kommun organisera ett landsomfattande
återanvändningssystem liknande vad som gäller för glas- och aluminiumburksförpackningar.
Regeringen borde medverka till att frågan blir grundligt
analyserad.

1 Riksdagen 1985/86. 17sami. Nr5

Uppgifter i anslutning till motionen

NU 1985/86:5

Regummering av lastvagnsdäck i Sverige

På grundval av uppgifter från Däckspecialisternas riksförbund (DRF) kan
nuläget beträffande regummering av lastvagnsdäck i Sverige beskrivas på
följande sätt.

År 1984 importerades ca 155 000 däck. Antalet regummeringar, som
samtliga utfördes inom landet, uppgick till drygt 200 000. Verksamheten
bedrivs hos ett fyrtiotal företag anslutna till Regummeringsspecialistemas
förening inom DRF. Hos dessa företag arbetar ca 1 000 personer med
regummering.

För att fordon skall få framföras på regummerade däck krävs att arbetet är
utfört enligt en metod som har godkänts av trafiksäkerhetsverket. Anvisningar
och normer har utgivits av DRF. Regummeringen står under
kontinuerlig kontroll av statens provningsanstalt.

Kalkyler gjorda inom DRF pekar på att däckkostnaderna för en tung
lastbil kan halveras vid optimal regummering jämfört med inköp av nya däck
utan regummering. För en lastbil med tio däck kan besparingen uppgå till ca
25 000 kr. om året.

Ett lastvagnsdäck regummeras i genomsnitt två å tre gånger. Regummeringsfrekvensen
uppges vara dubbelt så hög inom näringslivet som inom den
offentliga sektorn. Vissa statliga verk, liksom de största kommunerna, har
dock en regummeringsfrekvens i nivå med vad som gäller inom den privata
sektorn.

På grundval av de angivna uppgifterna och statistik över antalet lastvagnar
hos stat och kommun har DRF beräknat att nuvarande däckkostnader inom
den offentliga sektorn skulle kunna minskas med upp till 50 milj. kr. om året
genom ökad regummering.

En ökad regummeringsfrekvens inom den offentliga sektorn skulle enligt
DRF öka den inhemska tillgången på däckstommar, som tidvis har varit
otillräcklig för regummeringsindustrins behov. Priset för importerade stommar
uppges vara betydligt högre än det inhemska priset. Mot bakgrund härav
har DRF bedrivit en särskild kampanj, ”stomjakten”, med syfte att förbättra
den inhemska tillgången.

Statliga upphandlingsbestämmelser

Föreskrifter om statliga myndigheters upphandling har meddelats i upphandlingsförordningen
(1973:600, omtryckt 1980:850). Enligt 3 § förordningen
skall myndighet vid upphandling utnyttja de konkurrensmöjligheter som
finns och även i övrigt iaktta affärsmässighet. Myndigheten skall beakta bl. a.
att samverkan med andra myndigheter sker för att tillgodose statens
intressen. Upphandlingsförordningens bestämmelser gäller även affärsverken.
De statsägda bolagen berörs däremot inte.

Enligt riksrevisionsverkets tillämpningsanvisningar till förordningen inrymmer
begreppet affärsmässighet alla de hänsynstaganden som måste göras
för att upphandlingen skall bli så ekonomisk och ändamålsenlig som möjligt
för myndigheten. Vidare anges olika former av samverkan mellan myndighe -

ter, bl. a. inköpssamordning. Vissa myndigheter träffar s. k. avropsavtal om
priser, rabatter m. m. som kan utnyttjas även av andra myndigheter.

Sådana avropsavtal avseende däck, däckservice och regummering m. m.
har träffats mellan försvarets materielverk och två branschföretag, nämligen
Svenska Däckföreningen ek. för. ochTireco AB (tidigare Skega Däckservice
AB). Materielverket har utfärdat föreskrifter till armén, marinen och
flygvapnet om regummering.

Enligt uppgift utnyttjas avropsavtalen med däckbranschen i viss utsträckning
även av civila myndigheter, bl. a. vägverket. Några centrala föreskrifter
härom har dock inte utfärdats.

Inom den kommunala sektorn gäller allmänna bestämmelser om upphandling
av samma slag som i den statliga upphandlingsförordningen. Det saknas
såvitt bekant centrala avtal eller anvisningar om regummering. Vissa
kommuner torde ha träffat avtal med lokala företag. Svenska kommunförbundet
planerar att inom kort genom ett meddelande till de berörda
förvaltningarna informera om de ekonomiska fördelarna med regummering.

Gummidäcksåtervinning

I motionen behandlas frågan om regummering av lastvagnsdäck i första hand
från ekonomisk synpunkt. Även frågans miljöaspekter berörs dock genom
yrkandet på ett system för tillvaratagande av däck.

Miljöaspekterna har behandlats utförligt vid ett symposium anordnat i
augusti 1985 i Surahammar av Stiftelsen REFORSK, dvs. statens, kommunernas
och industrins gemensamma forsknings- och utvecklingsorgan inom
avfalls- och återvinningsområdet. REFORSK, som har startat sin verksamhet
i år, finansieras i huvudsak genom medel från styrelsen för teknisk
utveckling.

Följande uppgifter som grundas på anföranden vid symposiet kan något
belysa frågan om gummidäcksåtervinning.

I princip finns följande användningsmöjligheter för uttjänta däck:

- regummering,

- annan återanvändning av hela däck (fendrar m. m.),

- framställning av gummipulver,

- målning och inblandning i asfalt m. m.,

- pyrolys för utvinning av olja, kimrök m. m.,

- förbränning för energiutvinning.

I Sverige uppgår antalet uttjänta personbilsdäck till drygt 4 miljoner om
året, motsvarande ca 30 000 ton. Antalet uttjänta lastvagnsdäck uppgår till
ca 400 000, motsvarande ca 20 000 ton. Av personbilsdäcken regummeras ca
10 % och av lastvagnsdäcken ca 50 %. Den återstående mängden uttjänta
däck uppgår alltså till drygt 35 000 ton om året, varav för närvarande nästan
allt deponeras. Detta är mindre än 1 % av den totala avfallsmängd som tas
emot av de kommunala anläggningarna. Uttjänta däck bör helst deponeras
för sig, eftersom de ökar brandrisken i avfallsupplag.

De övriga användningsmöjligheterna utnyttjas endast i liten omfattning i
vårt land. Störst potential har sannolikt energiutvinning, t. ex. inom cementindustrin
där däcken på grund av sitt höga värmevärde kan utgöra ett

NU 1985/86:5

3

alternativ till kol. Pyrolys förekommer än så länge endast i försöksskala.
Framställning av gummipulver kommer inom kort att ske i en anläggning i
Surahammar med visst stöd från överstyrelsen för ekonomiskt försvar.
Anläggningen är dimensionerad för att bearbeta 8 000 ton däck om året, med
möjlighet att öka kapaciteten vid behov.

Vid symposiet i Surahammar diskuterades också förutsättningarna för ett
nationellt system för insamling av gummidäck för återvinning.

Återvinning av aluminiumburkar

Ett nationellt system för insamling och återvinning tillämpas sedan år 1983
för dryckesförpackningar av aluminium (aluminiumburkar). Systemet tillkom
i syfte att olägenheterna från miljösynpunkt av användningen av
aluminiumburkar skulle begränsas. Systemet siktar också till en förbättrad
hushållning med resurser, särskilt energi.

Insamlingen av burkar bygger på ett pantsystem som administreras av
bryggerierna, handeln och burktillverkarna genom ett särskilt bolag, Returpack
AB. Målet är att återvinningen skall uppgå till minst 75 %. Med stöd av
lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium gavs
pantbolaget ensamrätt för verksamheten, varvid staten förbehöll sig viss
insyn och kontroll (prop. 1981/82:131, JoU 1981/82:32, rskr. 1981/82:322).
Regeringen bemyndigades också att införa en särskild avgift på importerade
burkar så att inhemska och importerade burkar skall behandlas lika från
konkurrenssynpunkt. Vidare ställdes ett villkorslån till pantbolagets förfogande
under uppbyggnadsskedet.

Systemet för återvinning av aluminiumburkar bygger på de principer för
varuproduktion och avfallshantering som riksdagen lade fast år 1975 (prop.
1975:32, JoU 1975:10, rskr. 1975:161). Enligt dessa principer skall i första
hand producenten ansvara för att det avfall som uppkommer vid produktionen
kan tas om hand på ett från miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt.

Utskottet

I motion 1984/85:644 (m) framförs önskemål om ett ökat utnyttjande av
möjligheterna till regummering av bildäck, särskilt lastvagnsdäck, inom den
offentliga sektorn. Med stöd av uppgifter från däckbranschen hävdar
motionärerna att betydande besparingar skulle kunna nås hos stat och
kommun ifall regummering skedde i samma omfattning som i näringslivet.

Utan att därmed ta ställning till de ekonomiska beräkningar som redovisats
av branschen instämmer utskottet i vad som anförs i motionen om att en
ökad regummering av lastvagnsdäck inom den offentliga sektorn bör
eftersträvas. Som framgår av utskottets redogörelse finns det ett allmänt krav
på affärsmässighet vid statlig upphandling av varor och tjänster. Det
ankommer på varje myndighet att ta till vara alla möjligheter till besparingar
i verksamheten, något som också ligger i myndigheternas eget intresse. Den
omständigheten att regummering omfattas av s. k. avropsävtal som för
statliga myndigheters räkning har träffats med företag inom däckbranschen
får tolkas som en anvisning om att förfarandet i regel är tekniskt lämpligt och

NU 1985/86:5

4

ekonomiskt motiverat. Utskottet anser det mot denna bakgrund inte
nödvändigt att, såsom föreslås i motionen, särskilda rekommendationer i
frågan utfärdas. Det är i första hand branschföretagens sak att på vanligt sätt
marknadsföra sina tjänster hos olika statliga och kommunala organ som kan
antas ha behov av dem. Utskottet avstyrker alltså motionen i denna del.

Motionärerna tar upp däckfrågan även från miljö- och resurssynpunkt. De
anser att ett landsomfattande system för tillvaratagande av gummidäck bör
organiseras, efter mönster av det system som sedan år 1983 tillämpas för
aluminiumburkar.

Som framgått har frågan uppmärksammats av Stiftelsen REFORSK.
Bakgrunden härtill var, enligt vad utskottet har erfarit, en ansökan om bidrag
till en projektstudie avseende ett system för insamling och återvinning av
gummidäck. Denna ansökan avslogs av REFORSK, som emellertid tog
initiativ till ett symposium om gummidäcksåtervinning i Sverige. Syftet
härmed var att förutsättningarna för ett återvinningssystem skulle bli bättre
belysta. REFORSK är enligt uppgift nu beredd att på nytt pröva frågan om
bidrag till en studie, även om det ekonomiska utrymmet härför är begränsat
med hänsyn till en rad andra angelägna återvinningsprojekt med industriell
eller kommunal anknytning. Även från däckbranschens sida har man uttalat
intresse för en studie av frågan om ett återvinningssystem.

Utskottet finner det från allmän synpunkt önskvärt att ett återvinningssystem
för gummidäck kan etableras. Det ankommer i första hand på berörda
intressenter att utforma förslag till ett sådant system, som självfallet bör
grundas på principen om producentens betalningsansvar. Frågan om en
eventuell medverkan från statens sida genom lagstiftning eller på annat sätt
får därefter prövas i första hand av regeringen.

Av det sagda framgår att utskottet räknar med att syftet med motionen
kommer att kunna nås utan att något initiativ nu tas från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker alltså yrkandet i motionen om ett uttalande till regeringen
i frågan.

Utskottet hemställer
att riksdagen

a) avslår motion 1984/85:644 yrkande 1,

b) avslår motion 1984/85:644 yrkande 2.

Stockholm den 21 november 1985
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Rune Jonsson (s), Erik Hovhammar (m),
Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta Johansson (s), Hadar Cars (fp), Sten
Svensson (m), Ivar Franzén (c), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Per-Richard Molén (m), Inga-Britt Johansson (s)
och Göran Magnusson (s).

NU 1985/86:5

5