Näringsutskottets betänkande
1985/86:4

om prövning av utländska förvärv av svenska
företag

Ärendet

I motion 1984/85:2635 av Rune Rydén m. fl. (m) hemställs att riksdagen
beslutar att begränsa tiden för myndigheternas handläggning av ärenden
enligt 1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag till högst tre
månader.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker att det skall föreskrivas en längsta tid om tre månader
för behandling av ärenden enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska företag. Utskottet utgår från att handläggningen sker skyndsamt
och utan onödig tidsutdräkt men anser att en generell tidsbegränsning kan
omöjliggöra en behandling med de syften som ligger till grund för lagen.
Förslaget får stöd i en reservation (m, fp).

Motionen

Lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag bygger på en i
grunden positiv syn på utländska investeringar i Sverige och på principen
att Sverige i enlighet med internationella åtaganden inte skall diskriminera
utlandsägda företag, sägs det i motion 1984/85:2635 (m). Lagstiftaren har
därför avvisat att förvärvstillstånd skall kunna förenas med villkor eller
föreskrifter. Dock har förutsatts att utfästelser från de inblandade företagen
undantagsvis kan få betydelse vid tillståndsprövningen. Vid tillämpningen
av lagen avkrävs emellertid företagen åtaganden i betydligt högre grad än
undantagsvis, så som var förutsatt i lagens förarbeten, anför motionärerna.
Sådana åtaganden kan t. ex. röra sysselsättning, produktutveckling, export
och Finansiella förhållanden. Som påtryckningsmedel för att företagen
skall göra åtaganden används en utdragen prövning av ärendena, hävdar
motionärerna vidare. De anser att ett sådant förfarande strider mot Sveriges
intressen. Sverige har ett övervägande intresse av att de internationella spelreglerna
för investeringar utvecklas i liberaliserande riktning. De s. k. handelsrelaterade
investeringsvillkoren borde t. o. m. vara en av de viktigaste
frågorna för Sverige i en kommande förhandlingsrunda inom ramen för det
allmänna tull- och handelsavtalet (GATT).

NU

1985/86:4

1 Riksdagen 1985/86. 17 sami Nr 4

För att det skall skapas respekt för den position Sverige bör inta interna- NU 1985/86:4
tionellt anser motionärerna att myndighetsprövningen av förvärvsärenden
enligt 1982 års lag bör stramas upp. Det bör inte vara möjligt för myndigheterna
att utöva påtryckning på företagen genom att dra ut prövningen i
tiden. Handläggningstiden bör därför begränsas. En lämplig längsta tid,
som inte äventyrar noggrannheten i prövningen, är enligt motionärerna tre
månader.

Uppgifter i anslutning till motionen

Lag om utländska förvärv av svenska företag m. m.

Lagens innebörd

Samhällets kontroll av utländska förvärv av svenska företag utövas bl. a.
enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. Enligt
denna lag sker kontroll dels genom att tillstånd krävs för att förvärva
aktier i vissa fall (förvärvskontroll), dels genom att ett system med s. k.
utlänningsförbehåll tillämpas.

Förvärvskontrollen innebär att s. k. kontrollsubjekt (utlänningar, utländska
juridiska personer, svenska aktiebolag utan utlänningsförbehåll m. fl.)
inte utan förvärvstillstånd får förvärva aktier i svenska aktiebolag om förvärvet
innebär att kontrollsubjektets innehav av aktier eller röstetal i bolaget
kommer att överstiga vissa gränser (10, 20, 40 eller 50 %). Förvärvstillståndsplikten
omfattar också andelar i svenska handelsbolag samt rörelser
som drivs här i landet.

Tillstånd skall meddelas om det inte strider mot något väsentligt allmänt
intresse. De krav på åtaganden från de inblandade företagens sida som man
refererar till i motion 1984/85:2635 (m) har sitt stöd i lagens 16 §. Där sägs
att ”i beslut om förvärvstillstånd skall anges sådana åtaganden som förvärvaren
eller, vid aktie- eller andelsförvärv, det bolag som avses med förvärvet
har gjort i ärendet och som har tillagts betydelse vid prövningen”.

Föredragande statsrådet, industriminister Nils G. Åsling, redovisade i
den proposition (prop. 1981/82:135) som låg till grund för lagen sina synpunkter
på frågan om villkor och föreskrifter i samband med tillståndsgivningen.
Han sade sig av olika skäl känna tveksamhet inför tanken på att ett
förvärvstillstånd skulle kunna förenas med föreskrifter för den framtida
verksamheten vid det företag som förvärvet avsåg. En sådan ordning skulle
lätt kunna utvecklas till någon form av verksamhetskontroll, något som han
ställde sig avvisande till. En möjlighet till föreskrifter skulle på samma sätt
som en regelrätt verksamhetskontroll innebära en särbehandling av de utlandsdominerade
företagen jämfört med de rent svenska. Ett förvärvstillstånd
borde därför inte kunna förenas med föreskrifter. Även om ett tillstånd
inte kunde förenas med föreskrifter var det uppenbart att utfästelser
från de inblandade företagen kunde få betydelse vid tillståndsprövningen,

anförde industriministern vidare. Frivilliga utfästelser av detta slag före- 2

kom ibland enligt praxis. Sådana åtaganden kunde undantagsvis möjliggö- NU 1985/86:4
ra bifall till en ansökan som annars skulle avslås. I sådana fall var det
naturligt att åtagandena togs upp i tillståndsbeslutet. Han förordade därför
att det i den nya lagstiftningen fördes in en regel om att tillståndsmyndigheten
i beslut om förvärvstillstånd skall ange sådana åtaganden som förvärvaren
eller, vid aktie- eller andelsförvärv, det bolag som avses med förvärvet
har gjort i förvärvsärendet och som har tillagts betydelse vid prövningen.

Näringsutskottet (NU 1981/82:56) hade ingen mot regeringens avvikande
mening i denna fråga. I en reservation av de socialdemokratiska ledamöterna
i utskottet yrkades avslag på propositionen såvitt den gällde ny företagsförvärvslag.
1 stället efterlystes ett nytt lagförslag med i vissa avseenden
strängare förvärvskontroll. I den här aktuella frågan förordade reservanterna
att tillståndsmyndigheten vid sin prövning skulle kunna sätta upp villkor
för ett förvärv. De föreslog också att en fortlöpande verksamhetskontroll
skulle ske. Riksdagen följde utskottet.

Tillämpningsföreskrifter till lagen finns i förordningen (1982:878) om
utländska förvärv av svenska företag m. m.

Viss översyn av lagen

Inom industridepartementet har, på riksdagens begäran (FiU 1983/84:1,
rskr. 1983/84:2), utretts frågan om behovet av och förutsättningarna för en
ytterligare begränsning av möjligheterna för utländska rättssubjekt att skaffa
sig inflytande i svenska företag. Det gäller härvid det allmänna utländska
inflytandet, inte det inflytande som enskilda utländska ägare kan skaffa sig
och som regleras genom lagen om utländska förvärv av svenska företag.

Resultatet av arbetet har nyligen presenterats i betänkandet (Ds I 1985:7)

Utländskt inflytande i svenska företag.

Parallellt med nu nämnda arbete har pågått ett utredningsarbete kring
frågan huruvida justeringar av förvärvslagen bör genomföras mot bakgrund
av hittillsvarande erfarenheter av tillämpningen av denna lag och
annan därmed sammanhängande lagstiftning. Eventuella förändringar
skall enligt direktiven hållas inom ramen för lagstiftningens nuvarande
syften.

Även resultatet av denna översyn har nyligen presenterats, i en rapport
benämnd Översyn av lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska
företag. Bland förslagen är att vissa förvärv helt undantas från tillståndsplikt.
Det gäller förvärv av bolag eller rörelser inom detaljhandel samt restaurang-
och hotell verksamhet förutsatt att antalet anställda inte överstiger
tjugo. Vidare föreslås att nuvarande bestämmelse om att kontrollsubjekt
inte utan tillstånd får sluta avtal om svenskt handelsbolag upphävs. 1 förenklande
syfte föreslås också vissa förändringar och förtydliganden i förordningen
(1982:878) om utländska förvärv av svenska företag m. m.

Skrivelse från Sveriges industriförbund

I juni 1984 ingav Sveriges industriförbund en skrivelse till industriministern
med synpunkter på tillämpningen och utformningen av lagen om utländska

förvärv av svenska företag. I skrivelsen framförs ett antal förslag syftande 3

till att lagen skall kunna fungera mer tillfredsställande för näringslivet och NU 1985/86:4
till att handlingsutrymmet i Sverige för utländska företag inte skall begränsas
på ett diskriminerande sätt.

Bland förslagen är att myndigheternas handläggningstid vid prövning av
förvärvsärenden skall begränsas till tre månader. En sådan begränsning
borde enligt Industriförbundet vara angiven i lagen och i tillämpningsförordningen
till lagen. Förbundet pekar på vissa omständigheter som är av
särskild betydelse och som kan menligt påverkas av att handläggningen
drar ut på tiden: konkurrensförhållanden, förhållandet till kunder och leverantörer,
finansiella förhållanden och förhållandet till de anställda.

En genomgång av beslut som fattades av regeringen under år 1983 visar
enligt Industriförbundet på en otillfredsställande lång handläggningstid i
flera ärenden. En begränsning av tiden för förvärvsprövningen skulle enligt
förbundet inte leda till försämrad myndighetsprövning. En handläggningstid
om högst tre månader vore rimlig.

Industriförbundet berör i skrivelsen också frågan om åtaganden i samband
med förvärv. Erfarenheterna av lagens tillämpning är, anför förbundet,
att företagen presenteras omfattande och detaljerade förslag till åtaganden.
Likartade krav möter industrin vid etablering i u-länder eller i-länder
som är kända för att driva en protektionistisk handels- och investeringspolitik.
För Sverige, som genom sin frihandelspolitik ligger öppet för import
från utlandet, är en sådan politik ohållbar. Den strider också mot
strävandena att handelsrelaterade investeringsvillkor skall undanröjas, något
som är av vitalt intresse för den svenska utlandsinvesterande industrin.

Enligt Industriförbundet är det en allmän erfarenhet inom internationellt
arbetande industri att protektionistiska åtgärder inom ett land inte vidtas
genom öppna avslag. I stället förhalas beslut tills sökanden har tröttnat eller
fogat sig i olika mer eller mindre ad hoc-betonade myndighetskrav. Sverige
måste konsekvent motverka sådana tendenser och absolut inte självt handla
så att Sverige blir bedömt som ett land som tillämpar denna typ av protektionism,
sägs det i skrivelsen.

Industriförbundet hemställer att dess synpunkter beaktas i samband med
översynen av lagen om utländska förvärv av svenska företag m. m. — Som
framgår av det föregående (s. 3) har en första etapp av översynsarbetet
nyligen slutförts.

Handläggningstider på regeringsnivå för ärenden enligt
företagsförvärvslagen

Under år 1983 inregistrerades, enligt uppgifter från industridepartementet,

54 ansökningar enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska
företag. Två av dessa ärenden är ännu inte avgjorda. Handläggningstiden
på regeringsnivå, såledés exkl. den tid som ärendeberedningen krävde hos
länsstyrelserna, var för 42 av de 52 avgjorda ärendena en —tre månader.

Den mest långvariga ärendeberedningen omfattade åtta månader. Av totalt
47 ärenden som inregistrerades år 1984 har 46 avgjorts. För 32 av dessa var
handläggningstiden en—tre månader. För två av ärendena uppgick den till

inemot ett år. För första halvåret år 1985 gäller att samtliga 26 ärenden som 4

fördes till beslut behandlades inom tre månader. Fyra ärenden från första NU 1985/86:4
halvåret 1985 är fortfarande öppna.

Åtaganden i samband med förvärv aktualiserades under år 1983 i åtta
fall. Motsvarande antal var år 1984 nio och för första halvåret 1985 likaså
nio.

Utskottet

I motion 1984/85:2635 (m) framhålls värdet av internationella investeringar
och understryks betydelsen av friare regler för sådana investeringar. Mot
den bakgrunden bör lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska
företag m. m. inte tillämpas på ett sätt som verkar diskriminerande mot de
utlandsägda företagen. Motionärerna anser att så är fallet. Företagen avkrävs
åtaganden i samband med förvärven i större utsträckning än som var
förutsett, hävdar de. Som påtryckningsmedel för att företagen skall göra
åtaganden används en utdragen ärendeprövning. Motionen utmynnar i
krav på att det skall föreskrivas en längsta handläggningstid om tre månader
för de aktuella förvärvsärendena. Som har framgått av det föregående
(s. 4) har en sådan ordning också förordats av Sveriges industriförbund.

Utskottet erinrar om att lagstiftningen om utländska förvärv av svenska
företag är en reglering där intresset av att utländska förvärv av svenska
företag inte skall hindras har avvägts mot önskemålet om insyn i och kontroll
av dessa förvärv. Regleringen bygger på att utländska investeringar
kan ge positiva bidrag till sysselsättning, investeringar och teknisk förnyelse
men att de också kan medföra problem och risker som samhället kan
behöva skydda sig mot. Dessa svårigheter har bl. a. att göra med de begränsade
möjligheterna till insyn i beslutsprocessen i multinationella företag.

Problem kan också uppstå när ett utländskt företag vill förvärva ett företag
med en unik produkt eller speciell kunskap som riskerar att gå förlorad
genom förvärvet. I en del fall kan företaget i visst avseende vara av avgörande
betydelse för Sveriges försörjning eller beredskap i övrigt.

Enligt utskottets mening har lagen om utländska förvärv av svenska företag
utformats på ett balanserat sätt med hänsyn till nu angivna intressen.

Den ordning med åtaganden från de berörda företagens sida som motionärerna
refererar till har införts för att de särskilda risker som ibland är förknippade
med ett förvärv skall kunna hanteras och tillstånd till förvärvet
därmed möjliggöras. Med hänsyn till lagens syften Finnér utskottet det inte
onaturligt att sådana åtaganden har kommit att aktualiseras i samband med
vissa företagsförvärv. Utskottet utgår härvid från att någon sådan praxis
som motionärerna antyder, dvs. att ärendeprövningen skulle ha förhalats,
inte förekommer. Att ärendeprövningen måste ta olika lång tid finnér utskottet
däremot, med tanke på ärendenas varierande natur, självklart. En
del av dem kräver relativt lång beredningstid eftersom de är komplicerade
och har omfattande räckvidd och följder. Enligt vad utskottet har inhämtat
Finns också flera andra förklaringar till varför ärendeprövningen ibland är
tidskrävande. Utskottet förutsätter att handläggningen av förvärvsärendena
sker skyndsamt och utan onödig tidsutdräkt och avstyrker att en generell

tidsbegränsning införs enligt motionärernas förslag. En sådan tidsbegräns- 5

ning skulle kunna omöjliggöra en ärendeberedning i linje med de syften NU 1985/86:4
som ligger till grund för lagen. Utskottet vill också framhålla att den översyn
av lagen som för närvarande pågår (se s. 3) kan komma att leda till vissa
tids- och resursbesparande förenklingar av lagen. Med hänvisning till det
nu sagda avstyrks motion 1984/85:2635 (m).

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1984/85:2635.

Stockholm den 12 november 1985

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp). Lilly Hansson (s),

Lennart Pettersson (s), Olof Johansson (c), Rune Jonsson (s), Erik Hovhammar
(m), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson
(s), Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk), Per Westerberg (m), Gudrun
Norberg (fp) och Per-Richard Molén (m).

Reservation

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Per Westerberg (m), Gudrun
Norberg (fp) och Per-Richard Molén (m) anser:

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Enligt utskottets”
och slutar på s. 6 med ”motion 1984/85:2635 (m)” bort ha följande
lydelse:

Sverige är, som framhålls i motion 1984/85:2635 (m), mera betydande
som ursprungsland för internationella investeringar än som mottagare av
sådana investeringar. Det ligger därför i landets intresse att internationellt
verka för en fortsatt liberalisering av villkoren för internationella investeringar.
Det är mot den bakgrunden också viktigt att den kontroll över utländska
företagsförvärv i Sverige, som det ändock finns skäl att ha, utövas
på ett sådant sätt att inte förvärv i onödan försvåras eller berörda företag
otillbörligt diskrimineras. Tendenser till tillämpning av lagen på det sätt
som antyds i motionen — med krav på åtaganden i en omfattning som går
utöver vad som var förutsatt när lagen kom till och med förhalning av
ärendeberedningen — får självfallet inte förekomma. Genom en begränsning
av handläggningstiden för förvärvsärenden till högst tre månader
skulle risken minska för negativa konsekvenser av de slag som påtalas i
motionen. Enligt utskottets mening bör regeringen lägga fram förslag härom,
lämpligen i samband med de ändringsförslag som den pågående översynen
av lagen sannolikt resulterar i. Därmed blir motion 1984/85:2635 (m)
tillgodosedd.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:2635 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört. 6