Näringsutskottets betänkande
1985/86:32 föp

om tekoindustrin och tekohandeln

(prop. 1985/86:100 delvis) NU^

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1985/86:100 bilaga 14 (industridepartementet) i vad avser
anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
dels - helt eller delvis - elva motioner om tekoindustrin och handeln med
tekoprodukter.

Generaldirektör Gunnar Söder, kommerskollegium, har inför utskottet
lämnat upplysningar i ärendet. Synpunkter på ämnet har inför utskottet
framförts dels av en delegation företrädande Textilrådet, Konfektionsindustriföreningen
och Sveriges textil- och konfektionsindustriförbund, dels av
representanter för Textilimportörerna, dels av företrädare för Beklädnadsarbetarnas
förbund och Svenska industritjänstemannaförbundet.

De tre förstnämnda organisationerna gemensamt samt Textilimportörerna
och Beklädnadsarbetarnas förbund var för sig har inkommit med skrivelser i
ärendet.

Sammanfattning

En omvandling av det statliga tekostödet begärs i två reservationer (m, fp; c).
Utskottet tillstyrker att denna fråga utreds. De handels- och näringspolitiska
effekterna skall belysas i utredningen. Regeringens förslag till medelsanvisning
tillstyrks av utskottet. Häremot står två reservationer (m; fp) om
minskade anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. I en
reservation (c) begärs att tekostödet skall vara oförändrat i minst tre år. De
särskilda ursprungsreglerna som gäller tekoprodukter bör avvecklas, hävdas
det i en reservation (m, fp), och systemet med ursprungsmärkning av kläder
utvärderas. Folkpartiet och moderata samlingspartiet begär i en reservation
att handelsbegränsningarna på tekoområdet skall avskaffas. Vänsterpartiet
kommunisterna vill ha en granskning av ÖEF:s stödformer till tekobranschen
och en långsiktig strategi för tekoindustrin.

1 Riksdagen 1985/86. 17sami. Nr 32

Propositionen

NU 1985/86:32

Förslag

Regeringen föreslår under punkt B 10 (s. IQ—11) att riksdagen till Industripolitiska
åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1986/87 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 92 000 000 kr.

Förslagets innebörd

I propositionen konstateras inledningsvis att tekoindustrins läge är gynnsammare
än tidigare. Textilindustrins produktion ökade såväl år 1983 som år
1984 och bedöms ha ökat även år 1985. Produktionsnedgången i trikå- och
konfektionsindustrin fortsatte under år 1984 men i långsammare takt. De
kraftiga sysselsättningsminskningarna bromsades upp. Exporten fortsatte att
öka. Av produktionsvolymen exporterades år 1984 ca 50 % inom textilindustrin
och ca 30 °7c inom trikå- och konfektionsindustrin. Branschens lönsamhet
var dock genomsnittligt svagare än för övriga industribranscher i landet.

Mot denna bakgrund föreslås i propositionen ett nytt treårsprogram vid
statens industriverk (SIND) för branschfrämjande åtgärder inom tekoindustrin.
Branschprogrammet skall inriktas på åtgärder för företag som visar
tillväxtpotential och utvecklingsförutsättningar. Andelen offensiva insatser
bör öka inom ramen för det totala tekostödet. Detta innebär att den politik
för tekobranschen som fastslogs av riksdagen våren 1983 fullföljs genom
fortsatta satsningar på effektivitetsfrämjande och marknadsstödjande åtgärder.
Äldrestödet trappas successivt ned.

Det industripolitiska målet för branschprogrammet vid SIND är att det
skall bidra till att textilindustrin befäster sin ställning på hemmamarknaden
och ökar exporten. Programmet skall också bidra till att konfektionsindustrins
nedgång i produktionsvolym dämpas och att exportvolymen bibehålls.

I propositionen framhålls att de mål för tekopolitiken som har fastställts av
riksdagen (senast våren 1983, se NU 1982/83:42), nämligen målet om 30 %
självförsörjning och riktmärket om upprätthållande av 1978 års produktionsvolym,
enligt regeringen i första hand har motiverats av försörjningsberedskapsskäl.
Regeringen avser att i samband med förslag våren 1987 om
totalförsvaret för kommande femårsperiod återkomma till frågan om hur
ambitionen för den statliga tekopolitiken skall uttryckas.

De medel som enligt regeringen bör anvisas till industripolitiska åtgärder
för tekoindustrin under en treårsperiod framgår av nedanstående tabell
(milj. kr.):

	1986/87	1987/88	1988/89
Branschfrämjande åtgärder	62	58	55
Lån till rationaliseringsinvesteringar	25	20	15
Produktionstekniskt utvecklingscentrum	5	2	-
Summa	92	80	70

Innevarande budgetår är anslaget för dessa ändamål 96 milj. kr.

Tillsammans med anslag under andra huvudtitlar (försörjningsberedskap,
arbetsmarknadsåtgärder, utbildning) föreslås i årets budgetproposition
totalt 258,5 milj. kr. i direkta stöd till tekoindustrin.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1985/86:N260 av Lahja Exner m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
fortsatt utveckling av tekoindustrin m. m.

1985/86:N261 av Ingrid Sundberg (m), vari hemställs att riksdagen av
regeringen begär avveckling av de särskilda regler som gäller vid bestämning
av ursprungsland för tekoprodukter.

1985/86:N292 av Christer Eirefelt (fp) och Hadar Cars (fp), vari hemställs att
riksdagen beslutar att avskaffa handelsrestriktionerna för tekoprodukter.

1985/86:N293 av Lars Sundin (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag till en omläggning av de nuvarande stödformerna inom
tekobranschen till en utformning med avskrivningslån enligt vad som angivits
i motionen.

1985/86:N299 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m), vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett system för statligt stöd
till tekoindustrin på avskrivningslån i enlighet med vad som anges i motionen
samt att detta förslag föreläggs riksdagen, så att beslut kan fattas för
budgetåret 1986/87,

2. att riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1986/87 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 73 000 000
kr. reducerat reservationsanslag om 19 000 000 kr.,

4. att riksdagen till Avskrivningslån för utveckling av textil- och konfektionsindustrierna
för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag om
119 000 000 kr.

1985/86:N302 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan (11)
att riksdagen beslutar minska anslaget B 10, Industripolitiska åtgärder för
tekoindustrin, med 74 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.

1985/86:N303 av Lars Werner m.fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. uttalar att målsättningen i beslutet 1979 om 30-procentig hemmamarknadsandel
av tekovaror står fast samt att beslutet skall tolkas även med
hänvisning till samhällsekonomiska och industripolitiska motiveringar,

3. hos regeringen begär förslag till införande av ett allmänt kvalitetskrav
för tekovaror, vilka avses bli saluförda i Sverige.

5. hos regeringen begär en särskild granskning av ÖEF:s stödformer samt
reglerna för den statliga upphandlingen på tekoområdet.

NU 1985/86:32

1* Riksdagen 1985/86.17sami. Nr 52

7. hos regeringen begär förslag till utarbetande av nya utvecklingslinjer NU 1 °S5 Kv.;2
insatta i en lungsiktig strategi för framtida tekoproduktion i enlighet med vad
som anförs i motionen.

1985/86: N313 av Ivar Franzén m. fl. (c). vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att ramen för det framtida
tekostödet skall bibehållas pä nuvarande nivå under minst den kommande
treårsperioden,

2. att riksdagen ansluter sig till de riktlinjer för tekostödet som redovisats i
motionen och hos regeringen begär förslag, senast i samband med kompletteringspropositionen.
att ett nytt stödsystem för tekonäringen utformas i
enlighet med de riktlinjer som redovisats i motionen.

1985/86:N314 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller hemställan
(11) att riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för
budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr. samt att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som [i motionen]
anförts om stöd till tekobranschen.

1985/86:N323 av Hans Nyhage (m) och Arne Svensson (m), vari hemställs att
riksdagen

1. till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1986/87
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 73 milj. kr. reducerat
reservationsanslag om 19 milj. kr. att utgå i enlighet med vad som anges i
motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anges rörande
samverkan mellan produktionstekniskt utvecklingscentrum (Proteko) och
högskoleutbildningen inom tekoområdet vid högskolan i Borås.

1985/86:A417 av Lennart Brunander (c), såvitt gäller hemställan (11) att
riksdagen uttalar behovet av samordning vid skapandet av tekniskt centrum
för teko i Borås.

Uppgifter i anslutning till propositionen och
motionerna

TEKO 85

Sorn ett led i en kontinuerlig uppföljning av situationen inom textil- och
konfektionsindustrins olika delbranscher har regeringen uppdragit åt statens
industriverk (SIND) att i samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar
(ÖEF) utarbeta prognoser över produktionskapacitetens utveckling inom
dessa branscher. Industriverket skall senast den 15 september varje år
inkomma med rapport till regeringen. Industriverkets bedömningar har
senast redovisats i rapporten (SIND PM 1985:3) TEKO 85, Bedömning av
tekoindustrins utveckling 1985—1986.

Vissa resultat ur rapporten sammanfattas i det följande.

Konkurrenskraft och produktivitet

NU 1985/86:32

Den svenska tekoindustrins relativa kostnadsläge förbättrades efter devalveringen
hösten 1982. Utvecklingen under åren 1983 och 1984 har inneburit en
snabbare stegring av arbetskraftskostnaderna än av produktiviteten, speciellt
inom konfektionsindustrin. Även under år 1985 emotses större
lönekostnadsökningar inom svensk industri än i viktigare konkurrentländer.

Utgångsläget för den relativa konkurrenskraftens utveckling inom tekoindustrin
under åren 1985 och 1986 har bedömts vara något svagare än under
föregående år.

Produktion

I tekopolitiken är 1978 års produktionsvolym ett riktmärke. Jämfört med
detta års nivåer låg produktionsvolymerna under år 1984 ca 11 % lägre inom
textilindustrin, ca 16 % lägre inom trikåindustrin och ca 26 % lägre inom
konfektionsindustrin.

Under 1984 ökade textilindustrin sin produktion med 6—7 % jämfört med
år 1983. För trikåindustrin och konfektionsindustrin noterades samtidigt
minskningar med ca 1 % resp. ca 4 %.

Sysselsättning

Sysselsättningen inom tekoindustrin minskade från år 1980 till år 1983 med ca
6 000 årsanställda, från 33 900 till 27 900.

Under senare delen av år 1984 upphörde sysselsättningsnedgången och för
året som helhet har minskningen begränsats till ca 200 personer. Under åren
1985 och 1986 har förutsetts minskningar med ca 600 personer till ca 26 500
årsanställda år 1986.

Behovet av ny arbetskraft synes bli större än den sannolika sysselsättningsnedgången.

Lönsamhet

Avkastningen på totalt kapital har under perioden 1980-1983 varit stigande
inom textilindustrin men stagnerande inom konfektionsindustrin. Den
genomsnittliga lönsamheten inom tekoindustrin har legat på en lägre nivå än
i praktiskt taget alla andra huvudbranscher inom svensk industri.

Export och inhemsk produktions andel av tillförseln

Faktisk direkt export, dvs. leverans av i Sverige producerad tekovara direkt
från fabrikant till utländsk kund har under år 1984 liksom under år 1983
beräknats utgöra 35-40 % av produktionsvolymen för textilföretag och
20-25 % för trikå- och konfektionsföretag.

Dessa exportandelar är väsentligt lägre än de som erhålls vid beräkningar
med utgångspunkt i den officiella utrikeshandelsstatistiken. Svensktillverkade
tekoprodukters andel av den inhemska tillförseln eller förbrukningen är

sålunda högre än vad som framgår vid beräkningar som enbart utgår från
officiell statistik.

Värdemässigt beräknas den inhemska produktionens andelar av inhemsk
tillförsel under år 1983 ha motsvarat ca 36 % för textilvaror och ca 23 % för
trikå- och konfektionsplagg.

Utvärdering av SIND:s branschprogram

Regeringen har uppdragit åt statens pris- och kartellnämnd (SPK) att
utvärdera verksamheten med branschfrämjande åtgärder m.m. vid SIND.
Resultatet har redovisats av SPK i en rapport (SPK 1986:4) i april 1986 och
sammanfattas nedan.

Särskilda branschfrämjande åtgärder, branschprogram för tekoindustrin,
inrättades genom riksdagens beslut fr. o. m. budgetåret 1970/71. Allmänt sett
är syftet med dessa åtgärder dels att förhindra en alltför kraftig minskning av
sysselsättningen inom branschen, dels att utveckla de livskraftiga delarna så
att branschen i sin helhet skall kunna uppnå en godtagbar lönsamhet.

Stödets omfattning

I takt med de ökade struktur- och konjunkturproblemen under 1970-talet
ökades SIND-stödet liksom andra stöd till tekoindustrin. För närvarande
utgår drygt 90 milj. kr. per år till tekobranschen via SIND. Det totala
tekostödet var som högst budgetåret 1980/81, då det uppgick till ca 500 milj.
kr. inkl. ett SIND-stöd om drygt 50 milj. kr. I och med att dets. k. äldrestödet
dragits ned har det samlade tekostödet successivt minskat under 1980-talet,
medan däremot SIND:s tekostöd har ökat årligen sedan budgetåret 1981/82.
Mätt som andel av det samlade tekostödet har SIND:s branschprogram för
textil- och konfektionsindustrin ökat från 15 % budgetåret 1982/83 till 28 %
budgetåret 1985/86. Det stöd som utgår per anställd till tekobranschen har
minskat i reala termer varje år under 1980-talet. Budgetåret 1985/86 uppgår
anslaget för det totala tekostödet till ca 13 000 kr. per anställd.

Utvecklingen i andra länder

Under den tid som den svenska tekoindustrin har erhållit stöd har stöd också
utgått till tekoindustrin i flertalet viktigare konkurrentländer. Textil- såväl
som konfektionsindustrins sysselsättning har minskat kraftigt i de flesta
västliga industriländer under 1970- och 1980-talen. Förädlingsvärdets utveckling
visar också i princip en vikande utveckling men i väsentligt mindre
utsträckning än sysselsättningen. I flera länder har under 1980-talet förädlingsvärdet
inom textil- och/eller konfektionsbranschen ökat, såsom exempelvis
i Danmark och Italien.

Utvecklingen i Sverige

NU 1985/86:32

Antalet anställda i Sverige har minskat kraftigt i såväl textil- som konfektionsindustrin
under de senaste 20 åren. Från år 1965 till år 1984 har

sysselsättningen inom textilindustrin minskat med drygt 60 %. År 1984
kunde en svag ökning av sysselsättningen noteras inom textilindustrin.
Minskningen av sysselsättningen i konfektionsindustrin är större än i
textilindustrin eller drygt 75 % sedan år 1965. Minskningen av sysselsättningen
i tekoindustrin kan jämföras med en minskning om 17 % i hela
tillverkningsindustrin under samma period.

Sveriges tekoexport

Sveriges textilexport har under perioden 1969-1984 ökat med 13,5 % i
genomsnitt per år i löpande priser att jämföras med en importökning på
knappt 9 % per år. Konfektionsindustri^ export har under samma tidsperiod
ökat med drygt 12 % i genomsnitt per år att jämföras med en
genomsnittlig importökning på 13,5 %.

På konfektionsvaruområdet motsvarade exporten ca 25 % av importen år
1984. Produktionsvärdets andel av tillförseln på konfektionsvaruområdet
har fallit från 75 % 1969 till 41 % år 1984.

Branschstödets inriktning

Av det totala branschstödet från SIND till tekoindustrin svarar exportfrämjande
åtgärder för ca 50 %, övriga branschfrämjande åtgärder för ca 30 %,
medan resten - ca 20 % - utgörs av rationaliseringslån till konfektionsindustrin.
I 1986 års budgetproposition föreslås ett fortsatt treårigt stödprogram
för tekobranschen utgående med 92 milj. kr. för budgetåret 1986/87, med 80
milj. kr. för budgetåret 1987/88 och med 70 milj. kr. för budgetåret 1988/89.

Resultat av intervjuundersökning

SPK har genomfört intervjuer i tio företag verksamma inom olika delar av
tekobranschen. Även representanter för Sveriges textil- och konfektionsindustriförbund,
Beklädnadsarbetarnas förbund och Landsorganisationen i
Sverige (LO) har intervjuats. Vid intervjuerna har framhållits att framför allt
konfektionsindustrin även fortsättningsvis är beroende av stöd och då främst
exportstöd såväl individuellt som kollektivt. SIND:s branschstöd anses vara
överlägset äldrestödet, då det dirigeras till företag som har möjlighet att
överleva. Lånen till investeringsrationaliseringar bedöms som värdefulla då
de möjliggör ett ökat risktagande vid investeringar. Information om teknisk
utveckling är enligt företagen också en värdefull form av stöd.

SPK:s bedömning

SIND:s branschprogram för tekobranschen inleddes, som tidigare nämnts,
budgetåret 1970/71 och har pågått sedan dess. Mot bakgrund av att
förhållandena i flera avseenden har förbättrats för textilindustrin under
senare år och med hänsyn till att stöden endast avsetts gälla under en kortare
tid kan ett fortsatt branschstöd till textilindustrin efter utgången av det i 1986
års budgetproposition föreslagna treårsprogrammet enligt SPK:s mening

NU 1985/86:32

1** Riksdagen 1985186. 17sami. Nr32

inte motiveras. Stora delar av den svenska textilindustrin har numera
genomgått en betydande strukturomvandling och kan bättre klara den
internationella konkurrenssituationen. Detta underlättas av att stödet till
tekoindustrin nu är på väg att minska i flertalet konkurrentländer.

Även konfektionsindustrin har genomgått en strukturomvandling på
senare år men har på grund av det i jämförelse med konkurrentländerna höga
kostnadsläget en sämre ställning än textilindustrin. Enligt SPK:s mening kan
det därför vara motiverat att stödet till konfektionsindustrin förlängs under
ytterligare en period efter att det nu föreslagna treårsprogrammet avslutas
budgetåret 1988/89. Det är dock för tidigt att nu ta ställning, eftersom frågan
om ett eventuellt förlängt stöd efter budgetåret 1988/89 är beroende av den
framtida utvecklingen i konfektionsbranschen.

Utskottet

Mål och riktmärke för tekopolitiken

Riksdagen har vid olika tillfällen behandlat frågor rörande mål och riktmärken
för den statliga tekopolitiken. Näringsutskottet uttalade år 1979 (NU
1978/79:48 s. 23) att ett långsiktigt mål för den statliga tekopolitiken borde
vara att svensk industri skall svara för 30 % eller mer av den totala tillförseln
av tekovaror. Någon formell låsning på denna nivå borde dock inte komma i
fråga. Våren 1981 beslöt riksdagen (prop. 1980/81:100 bil. 14, NU 1980/
81:47) att ett upprätthållande av 1978 års produktionsvolym skulle utgöra ett
riktmärke för den fortsatta tekopolitiken. Vid behandlingen av proposition
1982/83:130 om åtgärder för tekoindustrin m. m. våren 1983 slog riksdagen
fast att statsmakterna även fortsättningsvis skulle ha samma riktmärke och
mål för tekopolitiken som dittills (NU 1982/83:42 s. 19 f.).

I årets budgetproposition sägs att enligt beräkningar av statens industriverk
(SIND) de inhemska marknadsandelarna år 1984 var 34 % för
textilvaror och 22 % för beklädnadsvaror. Målet har sålunda överträffats för
textilindustrin men inte uppnåtts för konfektionsindustrin.

Produktionsvolymen låg år 1984 under riktmärket i hela tekobranschen. I
textilindustrin låg den 11 % under 1978 års nivå, i trikåindustrin ca 16 %
under och i konfektionsindustrin ca 26 % under denna nivå.

Som ett mål för industripolitiken på tekoområdet skall enligt propositionen
följande gälla. Branschprogrammet vid SIND skall bidra till att
textilindustrin befäster ställningen på hemmamarknaden och ökar exporten.
Programmet skall beträffande konfektionsindustrin bidra till att dämpa
nedgångar i produktionsvolym och exportmarknadsandelar samt till att
nuvarande exportvolymer kan bibehållas.

Av propositionen framgår vidare att, enligt regeringens uppfattning, både
30-procentsmålet och riktmärket 1978 års produktionsvolym i första hand
har motiverats av försörjningsberedskapsskäl. Regeringen ämnar i samband
med totalförsvarspropositionen våren 1987 återkomma till frågan om hur
ambitionen för den statliga tekopolitiken skall uttryckas.

I motion 1985/86:N303 (vpk) kritiseras regeringen för att den skjuter upp
frågan om ambitionsnivå för tekopolitiken till år 1987. Fler faktorer än

NU 1985/86:32

beredskapsskäl ligger bakom målsättningen från år 1979. En bevarad
tekoindustri är till fördel såväl samhällsekonomiskt som av industripolitiska
skäl, framhålls det i motionen. En framsynt tekopolitik minskar dessutom
landets sårbarhet och beroende av multinationella intressen. Ytterligare skäl
är solidariteten med beklädnadsarbetarna i Sverige och med de beklädnadsarbetare
som utsugs i länder i tredje världen. Motionärerna yrkar därför att
30-procentsmålet för tekobranschen skall stå fast och att målet skall tolkas
med utgångspunkt även i samhällsekonomiska och industripolitiska motiv.

Det behövs dessutom en långsiktig strategi på tekoproduktionens område,
anförs det i motionen. Nya utvecklingslinjer behöver utarbetas, som bereder
marken för kvalitativt annorlunda former av produktion. Alternativa idéer
för användning av inhemska råvaror måste prövas. I detta sammanhang
begärs i motionen också att bestämda kvalitetskrav skall upprättas i syfte dels
att bristfälliga inslag i varuutbudet skall sorteras ut, dels att framtagning av
inhemska kvalitetsprodukter skall uppmuntras.

De senaste åren har situationen för tekoindustrin förbättrats, sägs det i
motion 1985/86:N260 (s), men branschen har fortfarande den genomsnittligt
lägsta lönsamheten av alla industribranscher. Därför bör SIND även i
fortsättningen följa utvecklingen inom branschen, så att man snabbt kan
sätta in ytterligare stöd om neddragningen av det statliga stödet skulle få
negativa konsekvenser. När det gäller målsättningen bör sysselsättnings- och
regionalpolitiska skäl jämställas med beredskapsskälet, anser motionärerna.

Även i motion 1985/86: A417 (c) framhålls att utöver beredskapsskäl också
regionalpolitiska, sysselsättningspolitiska och kulturella skäl talar för att man
skall slå vakt om och utveckla svensk tekoindustri. Motionen häri dessa delar
behandlats av arbetsmarknadsutskottet (AU 1985/86:13).

Vad gäller frågan om uppföljning av branschens utveckling konstaterar
näringsutskottet att SIND har regeringens uppdrag att i samråd med
överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) varje år utarbeta prognoser för
produktionskapacitetens utveckling inom tekoindustrierna. Resultatet redovisas
i en rapport i september varje år. En sammanfattning av den senaste
rapporten (SIND PM 1985:3) TEKO 85 har lämnats i det föregående
(s. 4 f.). Med det sagda är önskemålen i motion 1985/86:N260 (s) delvis
tillgodosedda.

SIND-rapporten och andra undersökningar, t. ex. den utvärdering av
SIND:s branschprogram som statens pris- och kartellnämnd (SPK) har utfört
på regeringens uppdrag (se s. 6 f.) är värdefulla bidrag till ökade kunskaper
om branschens situation och utveckling. Utöver vad som i SIND:s rapport
nämns om beräknade marknadsandelar noterar utskottet att i SPK-utredningen
har gjorts vissa kompletterande beräkningar som kan ha bäring på
diskussionen om försörjningsberedskapsmålet. Industriministern skall enligt
propositionen återkomma i den sistnämnda frågan våren 1987 i samband med
förslag om en femårsplan för totalförsvaret.

Beräkningar som har utförts av SIND visar att, om man beräknar svensk
industris andel av tillförseln som den aktuella andel svenska tekovaror (dvs.
exkl. exporten) har av marknaden, textilindustrin år 1984 uppnådde en
marknadsandel av 34 % och beklädnadsindustrin en marknadsandel av
22 %. Motsvarande beräkningar om man tar hänsyn till hela den svenska
tekoproduktionen (inkl. export) visar att textilindustrins andel av tillförseln

NU 1985/86:32

då utgör 66 % av den svenska marknaden och konfektionsindustrins drygt
40 %, detta enligt SPK. Skillnaden i beräkningarna är egentligen endast en
bekräftelse av att svensk tekoindustri har haft stora exportframgångar, men
den pekar också på den potential som finns inom den svenska tekobranschen
och som det finns anledning erinra om i samband med definitionen av målet
för svensk försörjningsberedskap på området.

Att ställa upp kvalitetskrav som mål i en utvecklingsstrategi för tekoindustrin,
såsom föreslås i motion 1985/86:N303 (vpk), finner utskottet föga
realistiskt. Det varudeklarationssystem (VDN) som tidigare tillämpades
visade sig i praktiken vara behäftat med stora problem och innebar i
realiteten ingen kvalitetsstämpel. För konsumenten måste det för övrigt vara
en fördel att kunna välja mellan olika kvalitetsnivåer och göra en avvägning
mellan pris och kvalitet. Med det sagda anser utskottet de berörda yrkandena
i motionen besvarade. Dessa bör alltså inte föranleda någon åtgärd.

Med hänvisning till att regeringen i samband med totalförsvarspropositionen
återkommer till frågan om mål för tekopolitiken avstyrker utskottet
motionerna 1985/86:N260 (s) och 1985/86:N303 (vpk) i berörda delar.

Omvandling av stödformer

Vid behandling i arbetsmarknadsutskottet nyligen (AU 1985/86:11 s. 71 f.)
av anslaget till Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna
(det s. k. äldrestödet) i arbetsmarknadsdepartementets bilaga till
budgetpropositionen aktualiserades en omvandling av äldrestödet till avskrivningslån.
Arbetsmarknadsutskottet ansåg att berörda departement
borde närmare bereda ett förslag härom från branschorganisationerna. I det
sammanhanget borde såväl fördelar som nackdelar med ett nytt system
undersökas. Arbetsmarknadsutskottet efterlyste särskilt effekterna för den
äldre arbetskraften vid mindre konkurrenskraftiga tekoföretag. I avvaktan
på beredning av frågan tillstyrkte arbetsmarknadsutskottet det av regeringen
begärda anslaget om 119 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Riksdagen ställde
sig bakom arbetsmarknadsutskottets förslag i dessa hänseenden.

Frågan om omvandling av de nuvarande stödformerna för tekobranschen
till s. k. avskrivningslån tas upp i tre motioner som behandlas av näringsutskottet,
nämligen motionerna 1985/86:N293 (fp), 1985/86:N299 (m) och
1985/86:N313 (c). Gemensamt för motionerna är att de stöder tankar som
framförts av organisationer inom tekoindustrin om att flera av stödformerna
till branschen skulle ersättas med ett enhetligt system med avskrivningslån.

Ett sådant lån skulle enligt förslaget utbetalas under förutsättning att det
mottagande företaget kan redovisa kostnader för utvecklingsåtgärder. Det
skulle utgå med ett visst antal kronor per produktionstimme. Länsarbetsnämnden
skulle vara beslutande och utbetalande myndighet. Lånen skulle
vara ränte- och amorteringsfria samt avskrivas med belopp som svarar mot
investeringar i produktionsanläggningar, marknadsföring, utbildning, produktionsutveckling
m. m.

Näringsutskottet vill inledningsvis erinra om de utredningar om tekostödet
som genomförts på senare tid (SIND:s rapport TEKO 85 och den utvärdering
av SIND:s branschprogram som utförts av SPK). De har kortfattat

NU 1985/86:32

redovisats tidigare (s. 4 f.). Av dessa utredningar framgår bl. a. att den
mycket kraftiga sysselsättningsminskningen i tekobranschen under 1960- och
1970-talen har bromsats upp, att produktionsnedgången inom trikå- och
konfektionsindustrierna har dämpats, att produktionen inom textilindustrin
har ökat under de senaste åren, att lönsamheten hos tekoindustrin har
förbättrats och att svenska tekoföretag har haft stora framgångar på
exportmarknaderna. Tekobranschen har således i dag en stabilare struktur
än tidigare. De åtgärder inom industri-, arbetsmarknads-, handels- och
försörjningsberedskapspolitikens områden som beslutats av riksdagen har,
liksom devalveringen år 1982, haft en positiv effekt och bidragit till ökad
konkurrenskraft inom tekoindustrin, sägs det i propositionen.

SPK:s utvärdering av SIND:s branschstöd visar bl. a. att branschen har
ansett att detta stöd fungerar bra. Särskilt har exportstödet samt stödet till
forskning och utveckling och till rationaliseringsinvesteringar bedömts vara
mycket värdefulla, liksom den kunskapsbas hos SIND i form av bl. a. tillgång
till konsulter och kunnande om ny teknik som har byggts upp.

Mot bakgrund av att förhållandena för textilindustrin i flera avseenden har
förbättrats under senare år har SPK ifrågasatt om branschstödet till
textilindustrin bör förlängas utöver den treårsperiod som föreslås i årets
budgetproposition. För konfektionsindustrin är situationen delvis en annan
och med hänsyn till branschens konkurrenssituation kan det därför enligt
SPK vara motiverat att hålla frågan öppen om stödet bör finnas kvar efter
budgetåret 1988/89.

Även näringsutskottet anser att det är för tidigt att nu ta ställning till om
stödet skall förlängas eller inte efter den treårsperiod som inleds med
budgetåret 1986/87. Principiellt är det utskottets uppfattning att syftet med
de industripolitiska stödåtgärderna är att de skall medverka till att industrin
på sikt blir livskraftig, så att den kan stå på egna ben utan stöd. De medel som
skall leda till detta mål kan utformas på olika sätt. Nuvarande stödformer har
införts och vidareutvecklats successivt under en längre tidsperiod. Vissa
varianter av stöd har ersatts med andra allteftersom behov och erfarenheter
har talat för detta. Systemet har därigenom varit flexibelt. Utvecklingen har
gått i riktning mot ett mer strukturellt inriktat och effekti vi tetsfrämj ande
stöd.

Näringsutskottet vill - mot bakgrund av att äldrestödet på arbetsmarknadsutskottets
förslag nu skall utredas - inte motsätta sig att även
industristödet inkluderas i en utredning som undersöker alternativa stödformer
för tekobranschen. Tidsaspekten liksom det faktum att en nedtrappning
av stödet redan har inletts är emellertid viktiga faktorer i sammanhanget som
talar för att man mycket noga måste överväga lämpligheten av att nu införa
ändrade stödformer för tekoindustrin. Det är angeläget att man i en sådan
undersökning tar till vara de positiva erfarenheter som har vunnits av redan
existerande stödformer. Det är av vikt att den nuvarande flexibiliteten kan
behållas. Det ligger enligt utskottets mening inget egenvärde i att ha en enda
stödform. Utifrån de synpunkter näringsutskottet har att företräda måste
särskilt de handelspolitiska konsekvenserna av olika stödformer beaktas.
Effekterna från näringspolitisk synpunkt av ett ändrat stödsystem måste
belysas. I det sammanhanget bör speciellt de små och medelstora företagen

NU 1985/86:32

inom branschen uppmärksammas.

Vad näringsutskottet nu har uttalat bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Anslagsfrågor

För den fortsatta omställningen av strukturen inom tekobranschen är
industripolitiska åtgärder alltjämt nödvändiga, sägs det i propositionen. Mot
bakgrund av den något gynnsammare situationen för branschen föreslås ett
nytt treårsprogram vid SIND med en stegvis minskad omfattning av
insatserna. Huvudinriktningen skulle vara insatser till områdena teknik och
teknikspridning, produktionsrationaliseringar, marknadsföring och samverkan
mellan industri och handel. Företagen borde i allt högre grad inrikta sina
ansträngningar mot marknadssegment där svenska varor har en god konkurrenskraft.
Politiken med offensiva insatser i effektivitetsfrämjande och
marknadsstödjande riktning skulle fullföljas, samtidigt som äldrestödet
successivt dras ned. För branschfrämjande åtgärder beräknas i budgetpropositionen
62 milj. kr., för lån till rationaliseringsinvesteringar i konfektionsindustrin
25 milj. kr. och för ett produktionstekniskt utvecklingscentrum i
Borås 5 milj. kr. under budgetåret 1986/87. Anslaget skulle alltså sammanlagt
uppgå till 92 milj. kr.

I tre motioner yrkas att anslaget till tekoindustrin minskas. Motion
1985/86:N314 (m) har det mest långtgående yrkandet. De branschfrämjande
åtgärderna bör avvecklas, heter det i motionen. Det är i längden inte nyttigt
för branschen att erhålla omfattande statligt stöd. Utvecklingen under de
senaste åren har visat att behovet av selektiva industripolitiska åtgärder för
tekoindustrin har minskat. Medel för dessa ändamål bör inte anvisas för
nästa budgetår. Kostnader för redan gjorda åtaganden får täckas från
anslaget B 11, Branschfrämjande åtgärder, menar motionärerna. I tekoindustrins
nuvarande situation är det väsentligt att branschen kan tillgodogöra
sig ny teknik. Motionärerna anser därför att 5 milj. kr. bör medges till
grundinvesteringen i ett produktionstekniskt utvecklingscentrum som planeras
i Borås.

I motionerna 1985/86:N299 (m) och 1985/86:N323 (m) begärs att anslaget
till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin skall minskas med 73 milj. kr.
i förhållande till regeringens förslag. Stödet till tekoindustrin kan trappas ned
successivt, om man för en politik som genom generella åtgärder sänker
kostnadsläget för industrin. Nuvarande politik med höga skatter och avgifter
gör det emellertid nödvändigt med fortsatta statliga stödåtgärder, anför
motionärerna. Till SIND:s branschprogram för kollektiva exportaktiviteter
bör anslås 13 milj. kr. för budgetåret 1986/87, anser de, till programmet
samverkan mellan leverantörer och detaljhandel 1 milj. kr. och till produktionstekniskt
utvecklingscentrum 5 milj. kr. Sammanlagt föreslås i motionerna
19 milj. kr. under nu berört anslag.

Anslaget till branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin bör reduceras
med 74 milj. kr., uttalas det i motion 1985/86:N302 (fp). Det bör enligt
motionärerna upptas till 18 milj. kr. och endast omfatta medel till exportfrämjande
åtgärder och till ett produktionstekniskt utvecklingscentrum.

NU 1985/86:32

Utskottet anser att regeringens förslag om bidrag under en inkörningsperiod
till det produktionstekniska utvecklingscentrum som på initiativ av
regionala instanser kommer att i höst inrättas i Borås är välmotiverat.
Utskottet tillstyrker förslaget.

Som framgår av den tidigare redovisade utvärderingen av SIND:s
branschprogram för tekoindustrin (s. 6 f.) har stödet av industrin ansetts
värdefullt och i inte ringa utsträckning medverkat till att sysselsättningsminskningen
bromsats upp och att exportsatsningar underlättats. Inte minst
har den expertis på tekobranschens frågor som utvecklats inom SIND
uppskattats av branschen. Utvecklingen inom branschen under senare år
har, enligt utskottets mening, visat att stödet varit effektivt och bidragit till en
positiv utveckling i vad avser både kunnande och teknisk utrustning.

Att industristödet till tekoindustrin skulle helt avvecklas, såsom föreslås i
motion 1985/86:N314 (m), finner utskottet inte realistiskt. Utskottet kan inte
heller ansluta sig till en så drastisk nedskärning av de branschfrämjande
åtgärderna som anges i motionerna 1985/86:N299 (m), 1985/86:N302 (fp) och
1985/86:N323 (m).

I avvaktan på den utredning som utskottet har uttalat sig för i det
föregående tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsanvisning för
industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. Motionerna 1985/86:N299 (m),
1985/86:N302 (fp), 1985/86:N314 (m) och 1985/86:N323 (m) avstyrks, alla i
berörd del.

Treårsprogram för tekoindustrin

Enligt motion 1985/86:N313 (c) är regeringens förslag till successiv nedtrappning
av tekostödet äventyrligt med hänsyn till att många tekoföretag
fortfarande har svårt att hävda sig i den internationella konkurrensen.
Kostnadsläget för den svenska tekoindustrin är åter bland de högsta i
världen. Branschen har genomsnittligt svagare lönsamhet än övriga industribranscher
i landet. Regeringens förslag till medelsanvisning till äldrestöd
och branschstöd för budgetåret 1986/87 innebär en minskning med 50 milj.
kr. jämfört med innevarande år. Fortsatta neddragningar aviseras för de
närmast följande budgetåren. Motionärerna anser det vara en nödvändig
förutsättning för tekobranschens fortsatta konsolidering att det ekonomiska
stödet framgent bibehålls minst på den nivå som regeringen har föreslagit för
budgetåret 1986/87. De yrkar att stödet bibehålls på denna nivå under
kommande treårsperiod.

Utskottet konstaterar att regeringen i årets budgetproposition liksom i
1983 års aviserar ett treårsprogram för de branschfrämjande åtgärderna för
tekoindustrin. Mot bakgrund av branschens gynnsammare läge under de
senaste åren bedöms stödet successivt kunna trappas ned. Detta gäller även
äldrestödet, där nedtrappningen påbörjades redan år 1983. I gengäld ökas
utbildningsinsatserna inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen kraftigt.
Stödet inriktas mot mer effektivitetsfrämjande åtgärder.

Liksom motionärerna anser utskottet att ett flerårsprogram för de statliga
åtgärderna på tekoområdet är av betydelse för branschen. Ett sådant
underlättar givetvis för företagen att planera sin verksamhet liksom det

NU 1985/86:32

medför arbetsfördelar för de myndigheter som administrerar de statliga
åtgärderna.

Vad gäller nivån på stödet för den kommande treårsperioden ställer sig
utskottet bakom regeringens förslag. Inriktningen på mer strukturfrämjande
åtgärder bör fullföljas. Den föreslagna treårsramen ger enligt utskottets
mening möjligheter dels till en nödvändig flexibilitet, dels till en sådan
långsiktig planering som bör eftersträvas. Syftet med den statliga industripolitiken
för tekobranschen är att skapa en på sikt livskraftig industri som kan
stå på egna ben. Den svenska tekoindustrin måste förbereda sig på en
situation där stöd inte kan påräknas i den omfattning som nu gäller.
Branschens nuvarande läge, statsfinansiella skäl och även handelspolitiska
talar enligt utskottets mening för en sådan linje. Utskottet avstyrker motion
1985/86:N313 (c) i denna del.

Produktionstekniskt utvecklingscentrum i Borås

Den regionala utvecklingsfonden i Älvsborgs län har i samverkan med bl. a.
länsstyrelsen och landstinget i länet tagit initiativ till att inrätta ett produktionstekniskt
utvecklingscentrum (Proteko) i Borås. I Proteko skall företagen
bl. a. få möjlighet till praktisk utbildning och rådgivning när det gäller
datastyrda produktionsmaskiner och robotteknik. Verksamheten skall bedrivas
affärsmässigt och kostnaderna för driften skall täckas av intäkter från
kundföretagen.

I två motioner berörs behovet av samordnade insatser vid skapandet av
Proteko i Borås. I motion 1985/86:N323 (m) sägs att lokalfrågorna måste
lösas, så att samverkan med högskolan i Borås kan etableras och samordningsvinster
erhållas. Liknande synpunkter framförs i motion 1985/86: A417

(c).

Utskottet har nyss tillstyrkt att ett bidrag av statliga medel utbetalas till
Proteko under en inkörningsperiod. Enligt vad utskottet erfar har en
referensgrupp tillsatts i länet för att följa upp etableringen av centret.
Samtliga berörda intressenter är företrädda i referensgruppen. Avsikten är
att en samordning skall komma till stånd mellan alla hithörande verksamheter
i området. Motionerna 1985/86:N323 (m) och 1985/86:A417 (c) får
därmed anses tillgodosedda i vad avser Proteko i Borås. Motionerna kan
alltså i denna del lämnas utan åtgärd.

ÖEF:s stödformer på tekoområdet

En mer långsiktig strategi för tekoproduktion behövs, hävdas det i motion
1985/86:N303 (vpk). Näringens existens är inte bara en fråga om att
underkasta sig den utveckling som har dominerat under de senaste två
decennierna. Alternativa idéer måste utvecklas, bl. a. innebärande att
användbarheten hos inhemska material såsom rayon och ull prövas. Enligt
motionärerna gäller det vidare att stimulera svensk produktion och yrkeskunnande
genom en bättre fungerande offentlig upphandling på tekoområdet.
Som exempel på vart den kortsiktiga ekonomiska syn som präglar den
statliga upphandlingen kan leda nämner motionärerna en affär med sommar -

NU 1985/86:32

uniformer till posten. Motionärerna anser att det är nödvändigt med en
granskning av hur de stödformer som hanteras av ÖEF fungerar och hur de
bättre skulle kunna gynna svenska producenter i samband med offentlig
upphandling.

I detta sammanhang konstaterar näringsutskottet att riksdagens revisorer
nyligen har granskat handläggningen av beredskapslån m. m. vid ÖEF:s
beklädnadsbyrå och lämnat förslag till riksdagen (Förs. 1985/86:7). Revisorerna
säger sig kunna konstatera att ÖEF har lagt ned ett omfattande arbete
på att förbättra sina rutiner och att dessa nu har en godtagbar nivå. Arbete på
att förbättra dessa rutiner ytterligare pågår. I sin rapport har revisorerna
föreslagit några ändringar avseende kontrollen och en ändrad form för
ersättning för beredskapstjänster.

Försvarsutskottet har i sitt betänkande FöU 1985/86:8 (s. 48 f.) behandlat
revisorernas förslag och därvid biträtt förslagen om kontroll. Beträffande
formen för ersättning för beredskapstjänster har försvarsutskottet uttalat att
det inte har något att erinra mot den nya stödformen men samtidigt betonat
att den nuvarande flexibiliteten vid val av stödform inte får gå förlorad. På
försvarsutskottets förslag har riksdagen gjort ett uttalande av denna innebörd
till regeringen.

Med hänvisning till den granskning av ÖEF:s stödformer som sålunda har
genomförts finner näringsutskottet att önskemålet i motion 1985/86:N303
(vpk) i denna del delvis har tillgodosetts. Motionsyrkandet avstyrks.

Ursprungsregler

Regeringen införde den 1 april 1984 regler om varors ursprung (förordning
1984:59). Dessa regler tillämpas i samband med ursprungsmärkning av
kläder, importbegränsningar och handelsstatistik. En praxis hade redan
dessförinnan utvecklats på området. Denna praxis ligger till grund för de nu
gällande reglerna. Enligt reglerna kan en importör få förhandsbesked om en
varas ursprung av generaltullstyrelsen. Styrelsens beslut kan överklagas hos
kammarrätten genom besvär.

I motion 1985/86:N261 (m) kritiseras de nu nämnda ursprungsreglerna
från bl. a. materiell synpunkt. Reglerna fyller ingen annan funktion än att
vara administrativa importhinder, hävdar motionären. De kan också vara
vilseledande för konsumenten. Som exempel på detta nämner motionären
att ett i Finland av pakistansk väv sytt lakan får finsk ursprungsbeteckning.
Särregler försvårar handeln. De särregler som gäller för tekoprodukter vid
fastställande av ursprungsland skall därför avskaffas, yrkas det i motionen.

Enligt vad utskottet erfarit har det länge förelegat ett behov av att i en
författning reglera den praxis som sedan en lång tid tillbaka har utvecklats -både i Sverige och internationellt - i fråga om fastställande av varors
ursprung. Genom att reglerna har stadfästs i en författning och genom att det
har införts möjlighet att få förhandsbesked kan en importör nu på ett bättre
sätt förutse vilken behandling en vara kan få. Reglerna har också givit
myndigheterna en grund att stå på i fall av brott mot importbegränsningsbestämmelserna.

Motionären hävdar att reglerna i vissa fall kan vara missledande för
konsumenten. Vad beträffar det exempel som motionären nämner har

NU 1985/86:32

utskottet utrönt att en bearbetningsprocess som innebär att endast fållning
utförts i Finland inte anses medföra att varan får finskt ursprung. Kravet på
att en väsentlig bearbetning skall ha ägt rum i ett land för att varan skall anses
ha ursprung i det landet svarar mot en praxis som har utvecklats tidigare och
som torde ha sin grund i en allmänt accepterad uppfattning.

Utskottet vill framhålla att reglerna om ursprung inte endast tillämpas i
fråga om märkning av kläder. De fyller också, såsom inledningsvis anförts,
en viktig funktion för ursprungsbestämning av varor underkastade import begränsningar
och för handelsstatistiken. Att reglerna avvecklas förefaller
därför inte att vara en framkomlig väg. Däremot är det angeläget att reglerna
förenklas så mycket som möjligt. Det kan noteras att dessa allmänna regler
om varors ursprung vid en jämförelse med de regler som gäller för
förmånsbehandling inom EG och EFTA framstår som enklare och mer
liberala.

Med hänvisning till det sagda avstyrker utskottet motion 1985/86:N261
(m).

Handelspolitiska frågor

Sverige upprätthåller ett skydd mot lågprisimport av tekovaror genom
begränsningsavtal inom ramen för det s. k. multifiberavtalet (MFA) i GATT.
MFA utlöper till sommaren 1986 och omförhandlingar pågår om en
revidering och förlängning av avtalet. Sverige har för närvarande 17
bilaterala begränsningsavtal med textilexporterande länder. Avtalen, som är
fleråriga, utlöper under åren 1986-1988.

Riksdagen skall besluta att avskaffa handelsrestriktionerna för tekoprodukter,
yrkas det i motion 1985/86:N292 (fp). Importbegränsningarna har
inte skyddat svensk tekoindustri. Andelen svenska kläder av tillförseln har
minskat samtidigt som klädimporten från EG och EFTA har ökat. Ytterligare
två skäl anförs av motionärerna till stöd för uppfattningen att begränsningarna
skall upphöra. Det ena är att u-länderna måste ges ökade möjligheter att
avsätta sina produkter på export. Det andra är att slopade handelsrestriktioner
skulle ge de svenska konsumenterna tillgång till billigare kläder.

I motion 1985/86:N260 (s) hävdas, utan att något yrkande framställs, att
det nuvarande multifiberavtalet måste avlösas av ett nytt MFA. Om
begränsningarna på tekoområdet avvecklades plötsligt skulle detta, säger
motionärerna, få allvarliga konsekvenser för sysselsättningen, speciellt i
vissa regioner.

Under senare tid har statsrådet Mats Hellström gjort uttalanden som pekar
mot att Sverige i framtiden kommer att föra en mindre restriktiv handelspolitik
på tekoområdet än för närvarande. I den handelspolitiska debatten i
riksdagen den 2 april 1986 sade han bl. a. att förhoppningen var att ett nytt
MFA skulle vara mindre restriktivt och ge ökade exportmöjligheter framför
allt för de fattigare länderna på i-ländernas marknader. Sverige skulle verka
för en mer generös behandling av import från små eller nytillkommande
exportländer, liksom från de fattigaste länderna. Under ännu någon tid
måste dock extraordinära insatser till stöd för tekoproduktionen bibehållas,
ansåg statsrådet men menade också att den svenska industrin borde börja

NU 1985/86:32

förbereda sig för en situation där skyddsåtgärderna inte kommer att ha den
omfattning de har i dag.

Handelsbegränsningarna på tekoområdet utgör det enda betydande
avsteget på industrivaruområdet från den svenska frihandelslinjen. Utskottet
erinrar om att dessa restriktioner sedan lång tid tillbaka har varit ett av de
medel som använts i syfte att nå de mål för tekopolitiken som riksdagen har
lagt fast. Ett skydd mot lågprisimport har bedömts vara ett nödvändigt
komplement till åtgärderna inom ramen för industri-, arbetsmarknads- och
försörjningsberedskapspolitiken.

När nu de första stegen tas i riktning mot en mindre restriktiv importpolitik
på tekoområdet är det enligt utskottets mening viktigt att detta sker i en
omfattning och en takt som medger en nödvändig anpassning från den
svenska tekoindustrins sida. Utskottet välkomnar regeringens ansträngningar
att i denna process se till att möjligheter öppnas för de fattigaste
u-ländernas export. Det måste emellertid enligt utskottets mening slås fast
att svensk tekoindustri även fortsättningsvis behöver ett skydd. Enligt vad
utskottet erfarit har kommerskollegium fått i uppdrag att gå igenom
varuområdet i syfte att klargöra för vilka varugrupper behovet av skydd är
mest angeläget. Utskottet finner det värdefullt om kollegiets utredning kan
visa att restriktionerna på tekoområdet kan ges en mer selektiv inriktning än
för närvarande och koncentreras på de områden där ett skydd verkligen
erfordras.

Sverige kan emellertid inte ensamt liberalisera på tekoområdet. Trycket
på den svenska marknaden kan då bli för stort. Sverige måste därför enligt
utskottets mening fortsätta att verka för en mindre restriktiv tekopolitik även
i övriga i-länder och härigenom åstadkomma en balanserad liberaliseringsprocess.
Detta är inte minst viktigt för att den kommande världsomfattande
handelsförhandlingen i GATT skall leda till resultat.

Med hänsyn till vad här har sagts finner utskottet att en utveckling i den i
motion 1985/86:N292 (fp) önskade riktningen är på väg och att motionen
därmed delvis har tillgodosetts. Utskottet avvisar emellertid yrkandet i
motionen att beslut nu skall fattas om en avveckling av handelsrestriktionerna
på tekoområdet. Motionen avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål för tekopolitiken

att riksdagen avslår motion 1985/86:N260 och motion 1985/86:N303
yrkandena 1, 3 och 7,

2. beträffande omvandling av stödformer

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N293, motion 1985/
86-.N299 yrkandena 1 och 4 och motion 1985/86:N313 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
B 10 och med avslag på motion 1985/86:N299 yrkande 2, motion
1985/86:N302 yrkande 11, motion 1985/86:N314 yrkande 11 och

NU 1985/86:32

motion 1985/86:N323 yrkande 1 till Industripolitiska åtgärder för
tekoindustrin för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 92 000 000 kr.,

4. beträffande treårsprogram för tekoindustrin

att riksdagen avslår motion 1985/86:N313 yrkande 1,

5. beträffande produktionstekniskt utvecklingscentrum i Borås

att riksdagen avslår motion 1985/86:N323 yrkande 2 och motion
1985/86:A417 yrkande 11,

6. beträffande OEF.s stödformer pä tekoområdet
att riksdagen avslår motion 1985/86:N303 yrkande 5,

7. beträffande ursprungsregler

att riksdagen avslår motion 1985/86:N261,

8. beträffande avskaffande av importbegränsningar
att riksdagen avslår motion 1985/86:N292.

Stockholm den 16 maj 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Sten Svensson (m), Åke
Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Jörn
Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Per-Richard Molén (m), Per-Ola
Eriksson (c) och Mats Lindberg (s).

Reservationer

1. Mål för tekopolitiken (morn. 1)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Att ställa”
och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion 1985/86:N303 (vpk) att det är
oförsvarligt att skjuta upp frågan om ambitionsnivå för den statliga tekopolitiken
till år 1987. Det skapar osäkerhet om statsmakternas inställning till
stödet för tekoindustrin och kan skada vårt oberoende till förmån för de
multinationella intressena. Det av riksdagen år 1979 beslutade målet för den
statliga tekopolitiken kan enligt utskottets mening inte motiveras enbart med
försörjningsberedskapsskäl. En bevarad tekoindustri är till fördel såväl av
samhällsekonomiska som av industripolitiska skäl. Ytterligare ett mål för
tekopolitiken bör vara att uppnå bestämda kvalitetskrav på sätt som föreslås i
motionen. Detta skulle, anser utskottet, stimulera produktion och yrkeskunnande
i Sverige och motverka modekarusellens slit-och-släng-attityd. Det
behövs också, anser utskottet, en långsiktig strategi på tekoproduktionens
område. Regeringen bör ta initiativ till att nya utvecklingslinjer för en sådan
strategi utarbetas i enlighet med de förslag som framförs i motionen.

NU 1985/86:32

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande mål för tekopolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N303 yrkandena 1,3 och 7
och med anledning av motion 1985/86:N260 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Omvandling av stödformer (morn. 2)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp) och Per-Richard Molén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Även
näringsutskottet” och slutar på s. 12 med ”till känna” bort ha följande
lydelse:

Tekoindustrin har under ett flertal år erhållit stöd för att komma igenom en
svår strukturkris. Utskottet anser, med instämmande i vad som anförs i
motion 1985/86:N299 (m), att det i längden inte är nyttigt för branschen att få
ett omfattande statligt stöd. Utvecklingen under de senaste åren visar att
behovet av selektiva industripolitiska åtgärder för tekoindustrin har minskat.
Den industripolitiska verksamheten på tekoområdet bör i stället inriktas på
generellt verkande, konkurrensneutrala åtgärder på sätt som föreslås i
motion 1985/86:N293 (fp).

Näringsutskottet vill dock - mot bakgrund av att äldrestödet på arbetsmarknadsutskottets
förslag nu skall utredas - inte motsätta sig att det
återstående begränsade branschstödet inkluderas i en utredning om avskrivningslån.
Näringsutskottets i det föregående redovisade inställning, som
innebär att det industripolitiska stödet snarast bör avvecklas, liksom
nedtrappningen av äldrestödet utgör dock en begränsning för lånens
omfattning. Utifrån de synpunkter näringsutskottet har att företräda måste
särskilt de handelspolitiska konsekvenserna av olika stödformer beaktas.
Effekterna från näringspolitisk synpunkt av ett ändrat stödsystem måste
belysas. I det sammanhanget bör speciellt de små och medelstora företagen
inom branschen uppmärksammas.

Vad näringsutskottet nu har uttalat bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande omvandling av stödformer

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N293 och motion 1985/
86:N299 yrkandena 1 och 4 och med avslag på motion 1985/86:N313
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

3. Omvandling av stödformer (morn. 2)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Även
näringsutskottet” och slutar på s. 12 med ”till känna” bort ha följande
lydelse:

NU 1985/86:32

De förändringar som tekobranschen har genomgått ställer emellertid
enligt näringsutskottets mening krav på en förnyelse av stödformerna.
Äldrestödet har varit ett verksamt och konkurrensneutralt sätt att främja
svensk tekoindustri. Som framgår av motion 1985/86:313 (c) har centerpartiet
arbetat för att slå vakt om äldrestödet och motsatt sig socialdemokraternas
urholkning av det generella tekostödet. Strukturomvandlingen inom
tekobranschen har emellertid medfört att åldersstrukturen för de anställda
inom näringen är på väg att förändras och att en föryngring har skett, framför
allt inom vissa delar av branschen. Det är väsentligt för tekoindustrins
framtida konkurrenskraft att denna förnyelse fortsätter och att fler, framför
allt ungdomar, upplever det som attraktivt och positivt att ta anställning inom
tekoindustrin. Det statliga stöd som utgår till tekonäringen bör vara dels
generellt och konkurrensneutralt, dels så konstruerat att det stimulerar till
utveckling och industriell förnyelse. Enligt utskottets mening bör därför
huvuddelen av de ekonomiska resurser som nu utgår i form av äldrestöd och
selektivt riktat branschstöd sammanföras till en typ av generellt och
konkurrensneutralt stöd för tekoindustrins utveckling.

Näringsutskottet välkomnar således den av arbetsmarknadsutskottet
föreslagna utredningen av frågan om en alternativ stödform för tekoindustrin.
Utifrån de synpunkter näringsutskottet har att företräda måste särskilt
de handelspolitiska konsekvenserna av olika stödformer beaktas. Effekterna
från näringspolitisk synpunkt av ett ändrat stödsystem måste belysas. I det
sammanhanget bör speciellt de små och medelstora företagen inom branschen
uppmärksammas.

Vad näringsutskottet nu har uttalat bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande omvandling av stödformer
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N313 yrkande 2 och med
avslag på motion 1985/86:N293 och motion 1985/86:N299 yrkandena 1
och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
(mom. 3)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Sorn
framgår” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

I konsekvens med vad utskottet nyss sagt bör branschstödet till tekoindustrin
snarast avvecklas. Endast 5 milj. kr. som bidrag till ett produktionstekniskt
utvecklingscentrum i Borås vill utskottet tillstyrka under anslaget för
budgetåret 1986/87, enligt vad som föreslås i motion 1985/86:N314 (m).
Resonemangen i motionerna 1985/86:N299 (m) och 1985/86:N302 (fp) ligger
visserligen i linje med utskottets ställningstagande, men yrkandena om
anslagsminskning är enligt utskottets mening inte tillräckligt långtgående.
Motionerna avstyrks därför i här aktuella delar.

NU 1985/86:32

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande anslag Ull industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14
punkt B 10, med bifall till motion 1985/86:N314 yrkande 11 och med
avslag på motion 1985/86:N299 yrkande 2, motion 1985/86:N302
yrkande 11 och motion 1985/86:N323 yrkande 1 till Industripolitiska
åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

5. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
(mom. 3)

Christer Eirefelt (fp) och Hadar Cars (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Sorn
framgår” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till den kritiska inställning till selektivt industripolitiskt
stöd som utskottet har gett uttryck för tillstyrker utskottet förslaget i motion
1985/86:N302 (fp) om en minskning av anslaget med 74 milj. kr. i förhållande
till regeringens förslag. Detta innebär att medel har beräknats endast för
exportfrämjande åtgärder och för ett produktionstekniskt utvecklingscentrum.
Därutöver bör inget branschstöd utgå. Motionerna 1985/86:N299 (m),
1985/86:N314 (m) och 1985/86:N323 (m) avstyrks i berörda delar.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14
punkt B 10, med bifall till motion 1985/86:N302 yrkande 11 och med
avslag på motion 1985/86:N299 yrkande 2, motion 1985/86:N314
yrkande 11 och motion 1985/86:N323 yrkande 1 till Industripolitiska
åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 18 000 000 kr.

6. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin
(mom. 3)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 13 som börjar med ”Sorn framgår” och slutar med ”berörd
del” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till vad som sägs i motion 1985/86:N313 (c) om att stödet
till tekonäringen bör vara generellt och konkurrensneutralt och i avvaktan på
den utredning som utskottet har förordat i det föregående tillstyrker
utskottet regeringens förslag till medelsanvisning för industripolitiska åtgärder
för tekoindustrin. Motionerna 1985/86:N299 (m), 1985/86:N302 (fp),
1985/86:N314 (m) och 1985/86:N323 (m) avstyrks, alla i berörd del.

NU 1985/86:32

7. Treårsprogram för tekoindustrin (mom. 4)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp) och Per-Richard Molén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Liksom
motionärerna” och slutar på s. 14 med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Utskottet har nyss föreslagit en minskning av anslaget till industripolitiska
åtgärder för tekoindustrin under budgetåret 1986/87 jämfört med regeringens
förslag. Motion 1985/86:N313 (c) avstyrks i denna del.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande treårsprogram för tekoindustrin
att riksdagen avslår motion 1985/86:N313 yrkande 1.

8. Treårsprogram för tekoindustrin (morn. 4)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Liksom
motionärerna” och slutar på s. 14 med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till det nu sagda och i enlighet med vad som anförs i motion
1985/86:N313 (c) bör stödet till tekoindustrin bibehållas på oförändrad nivå
under kommande treårsperiod. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen
detta till känna som sin mening.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande treårsprogram för tekoindustrin
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N313 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. ÖEF:s stödformer på tekoområdet (morn. 6)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Näringsutskottet välkomnar att en granskning av ÖEF:s handläggning av
formerna för stöd till tekoindustrin har ägt rum. Enligt utskottets mening
behövs emellertid inte enbart en teknisk granskning av stödformerna utan
också en granskning av hur ÖEF lever upp till de intentioner som
statsmakterna har fastställt för sin tekopolitik i fråga om försörjningsberedskap
och statlig upphandling på tekoområdet. Det gäller vidare att - som
närmare utvecklas i motion 1985/86:N303 (vpk) - ha en långsiktig strategi på
tekoområdet, att utveckla nya idéer t. ex. för hur inhemska råvaror kan
användas inom tekoindustrin och att stimulera svensk produktion genom
bl. a. en bättre statlig upphandling. Utskottet anser att riksdagen bör göra ett
uttalande till regeringen av denna innebörd.

NU 1985/86:32

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande ÖEF.s stödformer på tekoområdet

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N303 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Ursprungsregler (morn. 7)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp) och Per-Richard Molén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Enligt vad”
och slutar på s. 16 med ”motion 1985/86:N261 (m)” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion 1985/86:N261
(m). Som ursprungsreglerna nu utformats har de blivit alltför komplicerade
och svåra att tillämpa. De framstår därför som ett hinder för handeln. Detta
gäller särskilt på tekoområdet. Utskottet anser att man inte i tillräcklig
utsträckning har strävat efter att komma fram till mera enhetliga och lätt
tillämpbara regler på detta område. De särregler som gäller för tekoprodukter
vid fastställande av ursprungsland bör därför avvecklas.

Utskottet vill därutöver framhålla att den geografiska ursprungsmärkning
av kläder som infördes år 1983 nu bör utvärderas. Det förefaller tvivelaktigt
om tänkta syften har uppnåtts. Mycket talar för att den obligatoriska
märkningen bör ersättas med ett frivilligt system, framför allt i syfte att
undvika handelshinder och minska kostnaderna för konsumenterna.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande ursprungsregler

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N261 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Avskaffande av importbegränsningar (mom. 8)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars
(fp) och Per-Richard Molén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Handelsbegränsningarna
på” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill först understryka att en väsentlig förutsättning för en
fungerande marknadsekonomi är den fria handeln över gränserna. Ett fritt
internationellt utbyte av varor, tjänster och kapital leder till ökat välstånd för
alla parter.

De importrestriktioner som tillämpas av Sverige för tekoprodukter har
motiverats av den särskilt besvärliga situation som svensk tekoindustri har
befunnit sig i. Enligt utskottets mening är emellertid de argument som anförs
i motionerna 1985/86:N216 (m) och 1985/86:N292 (fp) till stöd för en
avveckling av restriktionerna på handelsområdet övertygande.
Importbegränsningarna är till skada för de svenska konsumenterna och

NU 1985/86:32

fyller uppenbarligen inte ens sitt avsedda syfte att hålla importen nere till
förmån för den svenska tekoindustrin. Effekten av importbegränsningarna
gentemot u-länderna blir således inte ett ökat produktionsutrymme för
svensk tekoindustri. Snarare fungerar de svenska importbegränsningarna
som ett skydd för vissa EG- och EFTA-länders export till Sverige gentemot
billigare men ofta lika bra produkter från något u-land.

Importbegränsningarna får sålunda fördelningspolitiska effekter till konsumenternas,
särskilt barnfamiljernas, nackdel. De kvantitativa begränsningarna
och tullen i kombination fördyrar väsentligt de tekovaror som säljs i
Sverige.

Det finns åtskilliga svenska tekoföretag som visar gott resultat. De har
anpassat sin verksamhet till den svenska marknadens krav och nått framgångar
också på exportmarknaden. Detta måste vara en riktig utvecklingsväg
för den svenska tekobranschen. Den kan inte i längden huka bakom ett
gränsskydd och förbli beroende av subventioner.

Vårt ansvar för utvecklingen i de fattiga länderna kräver vidare att Sverige
i sin handelspolitik på tekoområdet inte motverkar u-ländernas strävan att
bygga upp sina ekonomier. U-ländernas utveckling sammanhänger med en
fungerande marknadsekonomi och en fri internationell handel.

Utskottet finner det angeläget att regeringen vidtar åtgärder för att snabbt
och helt avveckla handelsbegränsningarna på tekoområdet. Detta bör enligt
utskottets mening kunna vara helt genomfört redan inom några år.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande avskaffande av importbegränsningar
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N292 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1985/86:32

Innehåll NU 1985/86:32

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Förslag 2

Förslagets innebörd 2

Motionerna . 3

Uppgifter i anslutning till propositionen och motionerna 4

TEKO 85 4

Utvärdering av SIND :s branschprogram 6

Utskottet 8

Mål och riktmärke för tekopolitiken 8

Omvandling av stödformer 10

Anslagsfrågor 12

Treårsprogram för tekoindustrin 13

Produktionstekniskt utvecklingscentrum i Borås 14

ÖEF:s stödformer på tekoområdet 14

Ursprungsregler 15

Handelspolitiska frågor :..... 16

Hemställan 17

Reservationer . 18

1. Mål för tekopolitiken (vpk) 18

2. Omvandling av stödformer (m, fp) 19

3. Omvandling av stödformer (c) 19

4. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (m) 20

5. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (fp) 21

6. Anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (c) 21

7. Treårsprogram för tekoindustrin (m, fp) 22

8. Treårsprogram för tekoindustrin (c) 22

9. ÖEF:s stödformer på tekoområdet (vpk) 22

10. Ursprungsregler (m, fp) 23

11. Avskaffande av importbegränsningar (m, fp) 23

■