Näringsutskottets betänkande
1985/86:30

om regional inriktning av löntagarfondstyrelsernas
placeringar

Ärendet

I detta betänkande behandlas - helt resp. delvis - två motioner om ändrade
bestämmelser för allmänna pensionsfondens löntagarfondstyrelser, innebärande
att verksamheten också skall ha ett regionalpolitisk! syfte. Den ena
motionen avser uteslutande Nordfonden.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning till de ställningstaganden
som gjordes när riksdagen år 1983 beslöt om inrättande av löntagarfondstyrelserna.
Motionerna får stöd i en reservation (vpk) och avvisas i en annan
(m, fp, c) med uttalande av att löntagarfonderna måste avskaffas.

Motionerna
Yrkanden
Motionerna är följande:

1985/86:N275 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan förändring i löntagarfondernas
instruktioner att de kan bli ett aktivt element i regionalpolitiken,

1985/86:N276 av John Andersson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
ändrad inriktning för Norra löntagarfonden.

Motivering

Löntagarfondstyrelsernas verksamhet kan inte fortsätta som hittills, anförs
det i motion 1985/86:N275 (vpk). De bedriver en konventionell placeringspolitik
och skiljer sig knappast från andra institutionella placerare. Det blir de
mest attraktiva privata storindustrierna, de transnationellt förankrade
delarna av näringslivet och de mest expansiva regionerna som får fördelarna
av dem. Kortsiktig lönsamhet och maximala avkastningssiffror blir allt
överskuggande. De förhoppningar som människor ställde på fonderna var
emellertid att de skulle bidra till en jämnare fördelning av resurserna i

1985/86:30

1 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 30

samhället och till regionernas utveckling, kompensera där det privata
kapitalet svek och försvara arbetena i Sverige.

En förändring som måste ske är, säger motionärerna, att löntagarfonderna
blir sammankopplade med regionalpolitiken. Det är i längden politiskt
ohållbart om de regioner som man har som officiellt mål att hjälpa skulle via
fonderna bli dränerade på resurser. Fonderna är ett smidigare medel att
stimulera regional utveckling än subventioner till privatkapitalet. Det
regionalpolitiska syftet kan inte vara ensamt ledande men bör uttryckligen
vara ett delmål.

I motion 1985/86:N276 erinras om den negativa utvecklingen i skogslänen
med minskad sysselsättning. Det största problemet när det gäller att skapa
nya arbetstillfällen är brist på pengar, säger motionärerna. En tänkbar resurs
i en regional utveckling anser de Norra löntagarfonden (Nordfonden) vara.
De medel som har influtit till fonden från företag, kommuner och landsting i
Norrland har inte kommit den delen av landet till godo, hävdar de.
Resurserna har satsats på köp av aktier i företag i andra delar av landet. Inom
den region som omfattas av Nordfonden finns stora behov av investeringar
avseende vidareförädling, produktutveckling och startande av nya industrier.
Det måste skapas former för att Nordfonden skall få en aktiv roll för en
utveckling av Norrlandslänens näringsliv, menar motionärerna. Regeringen
borde omgående vidta de nödvändiga åtgärderna och om så erfordras
återkomma till riksdagen med förslag.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Bestämmelser och uttalanden om inriktningen av
löntagarfondstyrelsernas placeringar

De fem löntagarfonderna - delfonder inom allmänna pensionsfonden med
särskilda styrelser - har inrättats enligt beslut av riksdagen i december 1983.
De medel, till största delen vinstskatter från företagen, som löntagarfondstyrelserna
disponerar får - enligt 36 § lagen (1983:1092) med reglemente för
allmänna pensionsfonden - placeras i aktier i svenska aktiebolag, i vissa
skuldebrev som utfärdats av svenska aktiebolag och som riskkapital i svenska
ekonomiska föreningar.

I proposition 1983/84:50 om löntagarfonder uttalades att på löntagarfondstyrelsernas
medelsförvaltning borde ställas krav på god avkastning, långsiktighet
och riskspridning (s. 78). Verksamheten borde inriktas på aktieköp i
svenska företag till gagn för svensk produktion och sysselsättning. Dessutom
borde löntagarfondstyrelserna kunna medverka till en förbättrad riskkapitalförsörjning
i kooperativa företag.

I propositionen anfördes under rubriken Regional anknytning (s. 81)
bl. a.:

I syfte att sprida inflytande bör löntagarfondstyrelserna ges en decentraliserad
förvaltning. I reglementet bör därför slås fast att löntagarfondstyrelsens
regionala inriktning skall komma till uttryck i rekryteringen av styrelseledamöter.
Detta innebär dock inte att fondstyrelserna skall tilldelas ett

NU 1985/86:30

regionalpolitisk! ansvar eller att kapitalplaceringarna skall begränsas till
vissa regioner.

Däremot innebär den föreslagna regeln att varje löntagarfondstyrelse
genom sin personsammansättning skall ges en klar förankring i en geografiskt
sammanhållen region. Ledamöter och suppleanter i en styrelse bör alltså
genom bosättning eller på annat sätt ha anknytning till den geografiska
regionen.

Någon formell eller strikt geografisk avgränsning av de fem regionerna är
inte nödvändig. En region bör dock omfatta norra Sverige. Mellansverige
bör indelas i två regioner samt västra och södra Sverige i var sin region.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande (AU 1983/84:1 y) över propositionen
innehöll bl. a. följande:

Utskottet anser för sin del att styrelsernas regionala anknytning är mycket
betydelsefull. Det är enligt utskottets mening riktigt att fonderna i sin
placeringspolitik inte skall ha några uttalade regionalpolitiska mål. Men det
betyder inte att deras verksamhet saknar regionalpolitisk betydelse. Styrelsernas
regionala anknytning innebär att resp. styrelse kommer att ha särskild
kunskap om utvecklingsförutsättningarna i den egna regionen. Det finns
därigenom bättre förutsättningar än vad annars skulle varit fallet att i resp.
region, t. ex. norra Sverige, finna sådana framtidsinriktade projekt som är en
förutsättning för kapitalplacering.

Finansutskottet, som slutligt beredde ärendet, anförde bl. a. följande (FiU
1983/84:20 s. 71):

Enligt utskottets mening får det förutsättas att fondstyrelserna genom sin
löntagardominans och sin regionala förankring är väl så skickade att göra de
bedömningar som erfordras för att deras placeringar skall nå bästa samhälleliga
effekt. Inget hindrar heller att en löntagarfondstyrelse, om så bedöms
lämpligt i det enskilda fallet, kan stödja t. ex. löntagarkollektiva företag eller
samhälleliga industrier.

I avvikande meningar resp. reservationer tog de borgerliga partiernas
representanter i de båda utskotten avstånd från förslaget om löntagarfonder,
medan vänsterpartiet kommunisternas företrädare stödde en motion (vpk)
med delvis samma innebörd som den nu föreliggande.

Löntagarfondstyrelsernas placeringspolitik

Löntagarfondstyrelserna inledde sin verksamhet under andra halvåret 1984.
Vid årsskiftet 1985-1986 hade deras värdepappersinnehav ett bokfört värde
av 2 638 milj. kr. Marknadsvärdet var högre, 3 074 milj. kr. Av värdepappersportföljen
utgjordes, räknat i marknadsvärde, 95 % av aktier med
marknadsnotering, därav 80 % med notering på fondbörsens A I- eller
A Il-lista och 5 % med notering på OTC-listan. Engagemang om för
fondstyrelserna tillsammans mer än 50 milj. kr. hade fondstyrelserna i nio
företag, nämligen ASEA, ESAB, Euroc, Fermenta, Saab-Scania, Skånska,
Skrinet, Skåne-Gripen och Volvo. Placeringarna i Fermenta och Volvo var i
särklass störst. På nyemissioner eller nyintroduktioner satsade löntagarfondstyrelserna
under år 1985 tillsammans 144 milj. kr. eller 12 % av under
året tillfört kapital.

NU 1985/86:30

Till någon del gav placeringarna uttryck för en tendens till regional
inriktning. Detta gäller i viss mån placeringar i börsnoterade företag men
framför allt placeringar - direkt eller via investmentbolag - i små och
medelstora företag.

Riksrevisionsverket (RRV) har den 26 mars 1986 avgett ett utlåtande om
fjärde fondstyrelsens och löntagarfondstyrelsernas medelsförvaltning räkenskapsåret
1985. Ett avsnitt i utlåtandet ägnas åt fondernas placeringspolicy.
Alla fondstyrelserna antog under år 1984 riktlinjer för en sådan. RRV
konstaterar nu att några av fondstyrelserna under år 1985 har utvecklat dessa
riktlinjer till en dokumenterad placeringspolicy, medan andra har valt att
ange policyn i t. ex. styrelseprotokoll eller att närmare redogöra för den i
årsredovisningen.

Om placeringarnas regionala inriktning anför RRV (med APR avses
reglementet för allmänna pensionsfonden):

RRV har i detta sammanhang noterat att många av löntagarfonderna fäster
stor vikt vid att placeringsverksamheten även har en regional inriktning. I
prop. 1983/84:50 fastslås att löntagarfondernas regionala inriktning skall
komma till uttryck i rekryteringen av styrelseledamöter. Detta innebär dock
enligt propositionen inte att löntagarfonderna skall tilldelas ett regionalpolitisk!
ansvar eller att kapitalplaceringarna skall begränsas till vissa regioner.

Kapitalplaceringar inom den egna regionen är enligt intentionerna bakom
APR således inte ett uttalat mål för löntagarfonderna. Det finns emellertid
inte heller uttalat något hinder för sådana placeringar. Samtliga löntagarfonder
utom Trefond Invest har antingen betonat det naturliga i att särskilt
uppmärksamma företag inom den egna regionen eller markerat att det finns
ett starkt tryck från regionen att placera kapital inom denna.

RRV:s iakttagelser kan belysas med citat och referat ur några av årsredovisningarna.

Sydfonden anför i årsredovisningen bl. a.:

I fråga om satsningar på mindre och medelstora företag beslöt styrelsen vid
sammanträde den 13 november 1985 - efter beredning av en särskild
arbetsgrupp - att fonden härvid skall använda sig av tre olika tillvägagångssätt
för att direkt eller indirekt tillföra företagen riskkapital. Det ena skall
vara att genom aktieförvärv och/eller konvertibla skuldebrev tillföra riskkapital
i regionala investmentbolag, vilka i sin tur genom aktieförvärv eller på
annat sätt satsar i mindre eller medelstora företag. Det andra innebär att
fonden tillsammans med andra intressenter bildar särskilda bolag och därvid
genom aktieteckning och eventuellt konvertibla skuldebrev tillför riskkapital
i dessa bolag, vilka i sin tur genom aktieförvärv eller på annat sätt satsar på
mindre eller medelstora företag. Det tredje är att genom aktieförvärv
och/eller konvertibla skuldebrev satsa riskkapital direkt i mindre och
medelstora företag. I anslutning härtill beslöt styrelsen också, att en
kvalificerad befattningshavare med placering i Malmö skall anställas för att
arbeta med fondens satsningar på mindre och medelstora företag.

Det meddelas också att Sydfondens styrelse, som har sitt kontor i Stockholm,
har förhyrt en lokal i Malmöområdet där en representant för styrelsen en dag
i veckan står till förfogande för de företag som önskar kontakt med fonden i
placeringsfrågor. Merparten av styrelsens sammanträden under 1985 har
varit förlagda till Sydsverige och kombinerats med studiebesök på industrier.

NU 1985/86:30

Utvecklingsbolag genom vilka Sydfonden kanaliserar sina satsningar i små
och medelstora företag är Blekingeinvest, Sydostinvest, Finnveden och
Skrinet.

Styrelsen för Fond Väst berör i sin årsredovisning uttryckligen frågan om
regional inriktning av placeringarna:

I Andra löntagarfondens reglemente står inget om regionalt ansvar. Den
enda regionala anknytning som finns är att fondens styrelse utses inom den
västra regionen av Sverige, dvs. Dalsland, Bohuslän, Västergötland och
Halland.

Styrelsen är alltså inte ålagd att placera tillgängliga medel inom en viss
region. Vad gäller placeringar i börsaktier ingår därför inte företagets
verksamhetsort i beslutsunderlaget när vi bedömer huruvida vi skall genomföra
en placering eller inte.

Däremot har styrelsen en annan syn vad gäller icke börsnoterade företag.
Verksamheter med finansiell inriktning är mycket koncentrerade geografiskt
till Stockholm. Detta innebär praktiska svårigheter för mindre företag
belägna långt från Stockholm. Resvägarna är långa och naturliga kontaktpunkter
saknas.

Genom att placera fondens kansli i Göteborg hoppas styrelsen kunna bidra
till en ökad närhet mellan fonden och de mindre företagen i västra regionen.

Genom att styrelsens ledamöter är bosatta inom regionen hoppas vi också
kunna skapa naturliga kontakter mellan fonden och företagen. Detta gäller
inte minst kontakter mellan de anställda och företagen och fondens
representanter.

I årsredovisningen för Nordfonden anför fondstyrelsens ordförande, landshövding
Bertil Löfberg, i sin översikt bl. a.:

Ett annat område som diskuterats mycket under året har varit den regionala
aspekten på Nordfondens verksamhet. Man har efterlyst flera satsningar i
lokala och regionala företag. Tyvärr är det så att det i vårt område inte finns
så många börsnoterade företag. Andra företag som kan komma ifråga för
vårt engagemang är inte heller så många i regionen. Rena regionalpolitiska
stödobjekt, där fondens medel skulle äventyras eller avkastningskravet inte
kunna uppfyllas får vi enligt riksdagens beslut inte ge oss in på.

Men nog investerar vi i regionen. Av de 35 företag som ingår i
aktieportföljen vid utgången av 1985 finns 10 st i Norrland: Boliden, Cranab,
Fjällräven, Korsnäs, Modo, Nisses, SCA, Sundsvallsbanken, Malmfältens
Finans och Hårdfurugolv. Därutöver har vi köpt aktier i SKF och Volvo.
Båda har produktion och sysselsättning i vårt område.

Tidigare behandling

En motion med samma innebörd som motion 1985/86:N275 (vpk) behandlades
av näringsutskottet våren 1985 (NU 1984/85:34). Utskottet konstaterade
att frågan om inriktningen av löntagarfondstyrelsernas verksamhet ingående
hade prövats av riksdagen hösten 1983 i samband med beslutet om deras
tillkomst och att riksdagen därvid hade tagit ställning till bl. a. de önskemål
som nu åter förelåg. Utskottet fann inte något skäl för riksdagen att ändra på
de riktlinjer för löntagarfondstyrelsernas verksamhet som hade tillämpats
sedan dessa styrelser hade trätt i funktion föregående år. Det borde, sade
utskottet, få ankomma på styrelserna - där representanter för löntagarna är i

NU 1985/86:30

majoritet - att även fortsättningsvis utveckla verksamheten till landets och de
närmast berörda regionernas bästa enligt de grunder som riksdagen hade
angett genom sitt konstituerande beslut. Utskottet avstyrkte sålunda motionen,
vilken också avslogs av riksdagen.

Utskottet

De båda motionsyrkanden som behandlas här går ut på att löntagarfondstyrelsernas
verksamhet skall inordnas i regionalpolitiken. Motion 1985/
86:N276 (vpk) avser Nordfonden, som leds av femte löntagarfondstyrelsen.
Denna borde, menar motionärerna, få i uppdrag att göra en aktiv insats för
Norrland genom investeringar som kan medverka till vidareförädling,
produktutveckling och startande av nya industrier. I motion 1985/86:N275
(vpk) framförs motsvarande krav generellt för de fem löntagarfondstyrelserna.
Denna motion innehåller ytterligare önskemål, vilka utskottet behandlar
i annat sammanhang (NU 1985/86:33).

Utskottet har i det föregående återgivit några grundläggande uttalanden
om innebörden av och syftet med löntagarfondstyrelsernas regionala anknytning
och vissa aktuella uppgifter om deras placeringspolitik. Det framgår att
flera av fondstyrelserna fäster stor vikt vid att placeringsverksamheten delvis
har en regional inriktning och bl. a. har vidtagit åtgärder för att stå
kapitalbehövande små och medelstora företag i den egna regionen till tjänst.

Utskottet hänvisar till sitt ställningstagande i ämnet förra året och vill alltså
på nytt uttala att det bör få ankomma på de regionalt förankrade löntagarfondstyrelserna
själva att utveckla verksamheten enligt de grunder som
riksdagen har angett genom sitt konstituerande beslut. Samtidigt vill
utskottet understryka betydelsen av att fondstyrelserna i sin redovisning
särskilt belyser verksamhetens regionala aspekter och att dessa uppmärksammas
vid den övergripande granskningen av fondstyrelsernas förvaltning.

Utskottet avstyrker motionerna och hemställer
att riksdagen avslår

a) motion 1985/86:N275 yrkande 1,

b) motion 1985/86:N276.

Stockholm den 13 maj 1986
På näringsutskottets vägnar
Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten Svensson (m), Åke Wictorsson (s), Per
Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk),
Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars
Ahlström (m) och Sven-Åke Nygårds (s).

NU 1985/86:30

Reservationer

NU 1985/86:30

1. Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Ivar
Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c) och Lars Ahlström
(m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”fondstyrelsernas förvaltning” bort ha följande lydelse:

De icke-socialistiska partierna har, i riksdagen senast vid behandlingen i
mars i år av frågan om riktlinjer för den ekonomiska politiken (FiU
1985/86:10), slagit fast att löntagarfonderna måste avvecklas. De båda nu
aktuella motionerna ger uttryck för en motsatt strävan, dvs. att löntagarfonderna
skall bibehållas och bl. a. utnyttjas som instrument för regionalpolitiska
insatser. Utskottet tar bestämt avstånd från dessa intentioner och
avstyrker sålunda motionerna.

2. Jörn Svensson (vpk) anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:

De båda (= utskottet) (NU 1985/86:33).

Utskottet instämmer med motionärerna. Löntagarfondstyrelsernas verksamhet
måste inriktas på offensiva åtgärder som svarar mot arbetarrörelsens
syften med fonderna. Ett grundläggande krav är att den regionala förankringen
kommer till uttryck på ett helt annat sätt än nu. Detta gäller särskilt för
Norrland, som nu tycks berövas resurser genom fondsystemet i stället för att
genom detta få stimulans till en industriell utveckling som kan skapa ny
sysselsättning och ekonomisk livskraft. De uppgifter om regionala aktiviteter
som några fondstyrelser har lämnat i sina årsredovisningar belyser på ett
avslöjande sätt hur ringa vikt man lägger vid behov och möjligheter hos
regionens egna företag. I nya riktlinjer för löntagarfondernas verksamhet
måste fondstyrelsernas regionala ansvar komma till tydligt uttryck. Regeringen
bör med det snaraste förelägga riksdagen förslag av denna innebörd.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N275 yrkande 1 och
motion 1985/86:N276 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.