Näringsutskottets betänkande
1985/86:25

om vissa kärnbränslefrågor m. m.
(prop. 1985/86:100 delvis, prop. 1985/86:132)

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1985/86:100 bilaga 14 (industridepartementet) punkterna
E8 —E 10, som avser anslag till statens kärnkraftinspektion och statens
kärnbränslenämnd,

dels proposition 1985/86:132 om ändringar i finansieringssystemet för använt
kärnbränsle, m. m.,

dels två motioner som har väckts med anledning av proposition 1985/
86:132,

dels — helt eller delvis — fem motioner från allmänna motionstiden avseende
vissa kärnbränslefrågor m. m.

Företrädare för statens kärnbränslenämnd har inför utskottet lämnat upplysningar
i ärendet. Vidare har företrädare för Svensk Kärnbränslehantering
AB (SKB) inför utskottet framfört synpunkter på den del av proposition
1985/86:132 som berör finansiering av avvecklingen av Eurochemic.
SKB har också ingett en skrivelse i denna fråga.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i finansieringssystemet
för använt kärnbränsle. Förslaget innebär att den avgift som innehavarna
av kärnkraftsreaktorer betalar in till staten för att finansiera framtida
kostnader för hantering av kärnavfall, avveckling av anläggningar m. m. i
fortsättningen i sin helhet skall vara placerade på räntebärande konto i
riksbanken. Reaktorinnehavarnas nuvarande rätt till återlån av inbetalade
medel kommer därmed att upphöra. Ett motionsyrkande (m) om att denna
rätt skall bibehållas avstyrks.

Nyssnämnda avgift är för närvarande enligt regeringens beslut 1,9 öre
per levererad kWh från kärnkraftverk. Utskottet avstyrker motionsyrkanden
(c; vpk) om en höjning av avgiften. Härvid förutsätter utskottet att
regeringen vid varje prövning av avgiftens storlek fastställer denna så att
medel inflyter i erforderlig utsträckning. Utskottet avstyrker även krav (m)
på en utredning om konsekvenserna för avgiftens storlek av en längre kal -

NU

1985/86:25

1 Riksdagen 1985/86. 17 samt. Nr 25

kylerad livslängd för kärnkraftverken än vad den nuvarande avgiften är NU 1985/86:25
baserad på (25 år). Utskottet hänvisar till att riksdagen har beslutat att den
sista kärnkraftsreaktorn skall tas ur bruk senast år 2010.

Motionsyrkanden (c; vpk) avseende kontrakt för upparbetning av använt
kärnbränsle avstyrks. Härvid anför utskottet att som grundläggande
princip bör gälla att varje land tar fullt ansvar för det kärnavfall som uppkommer
inom landet. Utskottet avstyrker även motionsyrkanden (m; c) om
slutförvaringen av kärnbränslet. Utskottet erinrar om att kärntekniklagen
inte föreskriver vilken metod som skall användas vid den framtida hanteringen
av det radioaktiva avfallet. Det slutliga ställningstagandet skall baseras
på ett fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete, som skall bedrivas så
allsidigt som möjligt.

Samtliga motioner följs upp med reservationer.

Proposition 1985/86:100

Under angivna punkter i proposition 1985/86:100 bilaga 14 (industridepartementet)
föreslår regeringen:

E 8. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader
att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.

E 9. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning
för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.

E 10. Statens kärnbränslenämnd
att riksdagen till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1986/87 anvisar
ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Proposition 1985/86:132

Förslag m. m.

1 propositionen föreslås att riksdagen antar ett förslag till lag om ändring i
lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle
m. m. Lagförslaget finns på s. 2 i propositionen.

Vidare bereder regeringen genom propositionen riksdagen tillfälle att ta del
av vad föredragande statsrådet har anfört om finansieringen av det svenska
deltagandet i avvecklingen av Eurochemic.

Huvudsakligt innehåll

De avgifter som innehavarna av kärnkraftsreaktorer betalar in till staten för
att finansiera framtida kostnader för hantering av använt kärnbränsle, avveckling
av anläggningar m. m. skall enligt regeringens förslag i sin helhet 2

vara placerade på räntebärande konto i riksbanken. Reaktorinnehavarnas NU 1985/86:25
nuvarande rätt till återlån av inbetalade medel föreslås avskaffad genom en
ändring i lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle m. m.

Vidare anmäls i propositionen att statens kostnader för den fortsatta
avvecklingen av det europeiska bolaget för upparbetning av bestrålat kärnbränsle,
Eurochemic, fr. o. m. år 1987 kommer att finansieras från de medel
som betalas in till staten inom ramen för nyssnämnda finansieringssystem.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1985/86:132 är
följande:

1985/86:489 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening uttalar att avgiften enligt lagen om finansiering av
framtida utgifter för använt kärnbränsle sätts till 2,1 öre/kWh,

2. hos regeringen begär tillsättande av en parlamentariskt sammansatt
beredning med direktiv att analysera de framtida kostnaderna för rivning
av reaktorer och slutförvaring av utbränt kärnbränsle i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1985/86:490 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen 1.

hos regeringen begär redovisning av effekterna på avgiftsuttaget enligt
lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle
m. m. av längre förväntad livstid för kärnkraftverken,

2. avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1981:669) om finansiering
av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
angående räntesättningen för de medel som enligt lagen (1981:669) om finansiering
av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. deponeras i
riksbanken och återlånas till kraftföretagen.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1985/86:N314av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller hemställan
(17) att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av de finansiella
förutsättningarna för statens kärnbränslenämnds verksamhet i enlighet
med vad som i motionen anförts.

1985/86:N420 av Karin Söder m. fl. (c), vari — med motivering i motion
1985/86:U402 — hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om
reviderad lagstiftning om kärnteknisk verksamhet för att förhindra spridning
av kärnteknologi enligt de riktlinjer som anförs i motionen.

1985/86:N423 av Ivar Virgin (m), såvitt gäller hemställan (1) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
slutförvaring av kärnbränsleavfall vid Oskarshamnsverken.

3

1985/86:N446 av Lars Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att riks- NU 1985/86:25
dagen

7. beslutar att avgiften enligt finansieringslagen för elproduktionen från
kärnkraftverk höjs från 1,9 öre till 2,5 öre per kWh,

8. hos regeringen begär en fullständig redovisning av vad som sker eller är
tänkt att ske med det avfall från de svenska reaktorerna som för närvarande
förvaras i Sellafield, England och i La Hague, Frankrike,

9. beslutar att radioaktivt avfall från andra stater inte skall tas emot för
slutförvaring i Sverige,

13. begär att regeringen noga skall följa utvecklingen vid de gruvor där
den uran som används i det svenska kärnkraftsprogrammet bryts och verka
för bättre förhållanden för människor och miljö.

I985/86:N447 av Karin Söder m. fl. (c), såvitt gäller hemställan att riksdagen 6.

som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om förvaringen
av andra länders utbrända kärnbränsle,

7. hos regeringen begär en plan för återtagande av icke upparbetat utbränt
kärnbränsle,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om ändrad inriktning av forskningsverksamheten kring slutförvaring av
utbränt kärnbränsle,

10. hos regeringen hemställer att avgiften enligt lagen om finansiering av
utgifter för använt kärnbränsle sätts till 2,1 öre/kWh.

Utskottet

Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.

Avgiftens storlek

Enligt lagen (1981:669, ändrad 1984:5) om finansiering av framtida utgifter
för använt kärnbränsle m. m. (finansieringslagen) är innehavare av kärnkraftsreaktor
skyldig att svara för kostnaderna för hantering och slutförvaring
av använt kärnbränsle, avveckling och rivning av reaktoranläggningar
samt forsknings- och utvecklingsverksamhet inom kärnavfallsområdet. Reaktorinnehavaren
är vidare skyldig att täcka de kostnader som staten har i
sammanhanget för bl. a. kompletterande forskning, tillsyn och administration.

För att säkerställa att medel finns tillgängliga för att betala dessa kostnader
skall innehavaren årligen, så länge reaktorn är i drift, erlägga en avgift
till staten. Avgiften utgår i förhållande till den levererade energin. Dess
storlek fastställs av regeringen. De inbetalade medlen sätts in på räntebärande
konto i riksbanken. Innan nuvarande finansieringssystem trädde i
kraft den 1 januari 1982 avsatte kärnkraftföretagen medel för sluthanteringen
internt i sina bokslut.

Statens kärnbränslenämnd (före den 1 juli 1985 nämnden för hantering
av använt kärnbränsle) har som huvuduppgift att övervaka genomförandet 4

av programmet för den slutliga hanteringen av använt kärnbränsle och NU 1985/86:25
avvecklingen av kärnkraftsanläggningarna. Nämnden handlägger också
nyssnämnda finansieringsfrågor. Det ingår bl. a. i dess uppgifter att varje år
föreslå regeringen storleken av den avgift som kraftföretagen skall erlägga.

Nämndens förslag upprättas med ledning av den kostnadsberäkning som
reaktorinnehavarna årligen är skyldiga att upprätta enligt finansieringslagen.
Företagen fullgör denna skyldighet genom ett av dem gemensamt ägt
bolag, Svensk Kärnbränslehantering AB (före den 1 juli 1984 Svensk Kärnbränsleförsörjning
AB).

Under åren 1982 och 1983 var den aktuella avgiften 1,7 öre per kWh levererad
elenergi från kärnkraftverken. Avgiften har under de två senaste åren
varit 1,9 öre per kWh. Nämnden för hantering av använt kärnbänsle hade
under hösten 1984 föreslagit att avgiften för år 1985 skulle uppgå till 2,1 öre
per kWh. Regeringen beslutade dock att avgiften under år 1985 skulle vara
oförändrad jämfört med år 1984.

I oktober 1985 föreslog kärnbränslenämnden att avgiften för år 1986
skulle fastställas till oförändrat 1,9 öre per kWh. Nämndens förslag baserades
på en beräkning av produktionen av elkraft i kärnkraftverken, en antagen
real avkastning av förvaltade medel och en bedömning av framtida
utbetalningar. Kärnbränslenämnden har i beräkningarna utgått från att
kärnkraftverken skall drivas i 25 år. Det totala återstående medelsbehovet
beräknades av nämnden till 40,5 miljarder kronor i prisläget januari 1986.

Behållningen av avgiftsmedel vid samma tidpunkt bedömdes uppgå till 2,8
miljarder kronor.

Enligt kärnbränslenämnden resulterade beräkningarna under hösten
1985 i ett avgiftsbehov som var 0,2 öre per kWh lägre än vid motsvarande
beräkningar hösten 1984. Detta förklarades av nämnden med att 1985 års
beräkningar baserades på lägre kostnader för upparbetning, lägre påslag
för oförutsedda kostnader och högre utnyttjande av kärnkraftverken jämfört
med beräkningarna hösten 1984. Mot denna bakgrund föreslog nämnden
som nämnts att avgiften även under år 1986 skulle uppgå till 1,9 öre per
kWh. Regeringen beslutade i december 1985 i enlighet med nämndens förslag.

Frågan om avgiftens storlek tas upp i fem motioner. 1 motion 1985/

86.N314 (m) krävs att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning
av de finansiella konsekvenserna av en längre kalkylerad livslängd för
kärnkraftverken. Ett liknande krav framförs i motion 1985/86:490 (m). Där
anförs att det för närvarande inte finns anledning att binda kommande
generationer för en avveckling av kärnkraften till år 2010. Enligt motionärerna
har kärnkraften hittills befunnits säker och miljövänlig. Med en förlängd
livstid för de nuvarande kärnkraftverken kan avgiftsuttaget reduceras.

Företrädare för centern har i två motioner begärt att avgiften för år 1986
skall fastställas till 2,1 öre per kWh. 1 partimotionen 1985/86:N447 (c)
anförs att det inte finns något motiv för att bestämma en lägre avgift än den
som nämnden för använt kärnbränsle föreslog under hösten 1984, dvs. 2,1
öre per kWh. En nyligen publicerad amerikansk studie om avvecklingskostnaden
för kärnkraftverk åberopas i motion 1985/86:489 (c). Enligt motio- 5

1* Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr 25

närerna indikerar den amerikanska rapporten att avgiften borde höjas till NU 1985/86:25
10 öre per kWh för att full kostnadstäckning skall uppnås. 1 motionen yrkas
en höjning till 2,1 öre per kWh. Där begärs också att en parlamentariskt
sammansatt utredning tillsätts med uppgift att analysera de framtida kostnaderna
för rivning av reaktorer och slutförvaring av utbränt kärnbränsle.

Enligt motionärerna råder det fortfarande stor osäkerhet om de faktiska
kostnaderna för kärnkraftens avveckling.

Vid utskottsbehandlingen av denna fråga har centerns företrädare i utskottet
påpekat att kärnbränslenämndens behållning av avgiftsmedel vid
årsskiftet 1985-1986 uppgick till ca 2,4 miljarder kronor, vilket var 0,4 miljarder
kronor mindre än vad nämndens förslag till avgift för år 1986 var
baserad på. Skillnaden, som motsvarar ett ökat avgiftsbehov med 0,04 öre
per kWh, är enligt centerns utskottsrepresentanter ett ytterligare skäl för att
avgiften bör höjas till 2,1 öre per kWh.

Vänsterpartiet kommunisterna har i sin partimotion 1985/86:N446 krävt
en ännu högre avgift. 1 motionen begärs att avgiften skall höjas till 2,5 öre
per kWh.

Först behandlar utskottet förslaget i motionerna 1985/86:N314 (m) och
1985/86:490 (m) om att de finansiella konsekvenserna av en längre kalkylerad
livslängd för kärnkraftverken skall utredas.

Enligt riksdagens beslut skall den sista kärnkraftsreaktorn tas ur bruk
senast år 2010. Utskottet har nyligen i sitt betänkande NU 1985/86:17 (s. 54)
konstaterat att detta beslut står fast. Vissa formuleringar i motion 1985/

86:490 (m) ger utskottet anledning att ifrågasätta motionärernas benägenhet
att respektera riksdagens beslut. Utskottet anser att det inte finns anledning
för riksdagen att ta initiativ till något sådant utredningsuppdrag som
motionärerna föreslår. Motionerna 1985/86:N314(m)och 1985/86:490(m)
i här behandlade delar avstyrks sålunda.

I fråga om kraven att avgiften för år 1986 skall höjas till 2,1 öre per kWh
(c) resp 2,5 öre per kWh (vpk) vill utskottet anföra följande.

Den aktuella avgiften fastställs för ett år i taget. Regeringen har sålunda
möjlighet att löpande pröva avgiftens storlek så att medel i erforderlig utsträckning
för hantering av det utbrända bränslet och för rivning av kärnkraftverken
inflyter. Utskottet förutsätter att effekterna av att kärnbränslenämndens
behållning av avgiftsmedel vid årsskiftet 1985-1986 var lägre än
vad 1986 års avgift är baserad på beaktas vid prövningen av nästa års avgift.

Regeringens beslut om avgift för år 1986 ger inte utskottet anledning till
någon erinran. Här behandlade delar av motionerna I985/86:N447 (c),

1985/86:489 (c) och 1985/86:N446 (vpk) avstyrks alltså.

När det gäller frågan om de framtida kostnaderna för slutförvaring av
utbränt kärnbränsle och rivning av reaktorerna anser utskottet att det inte
är påkallat att hos regeringen begära att en utredning — ännu mindre en
parlamentariskt sammansatt sådan — tillsätts för att analysera dessa kostnader.
Utskottet utgår från att kärnbränslenämnden löpande följer dessa
frågor och att nämnden baserar sina förslag till avgift på så aktuell kostnadsinformation
som möjligt. Ifrågavarande del av motion 1985/86:489 (c)
avstyrks därför.

6

Återlån av avgifter till reaktorinnehavarna NU 1985/86:25

De avgifter som kärnkraftföretagen betalar för framtida utgifter för kärnkraftens
avveckling sätts in på räntebärande konto i riksbanken. Avkastningen
på de fonderade medlen har hittills varit knuten till den s. k. prioriterade
räntan.

Enligt finansieringslagen äger reaktorinnehavarna rätt att låna tillbaka
inbetalade avgifter. Kärnbränslenämnden har i en tillämpningsförordning
getts möjlighet att låna ut högst 75 % av innestående behållning till de företag
som har svarat för inbetalningen av medlen. Denna rätt till återlån har
utnyttjats av OKG AB, statens vattenfallsverk och Sydsvenska Värmekraft
AB. Företagen har hittills lånat sammanlagt 1 085 milj. kr. För Forsmarks
Kraftgrupp AB har det inte funnits något utrymme för återlån.

I proposition 1985/86:132 föreslås en ändring av 10 § finansieringslagen
(1981:669) så att rätten till återlån slopas. Lagändringen avses träda i kraft
den I juli 1986. Enligt föredragande statsrådet finns det ingen anledning att
ge investeringar i kraftindustrin särskild prioritet vid långivningen. 1 fortsättningen
avses de inbetalade avgifterna i sin helhet förvaltas genom att de
sätts in på konto i riksbanken. Detta anses av regeringen vara ett administrativt
enkelt sätt att kanalisera medlen till kreditmarknaden. Avkastningen
på de fonderade medlen kommer fortsättningsvis att knytas till den
marknadsbestämda räntenivån för statens långfristiga upplåning. Enligt
uppgifter från riksbanken ligger den räntenivån för närvarande (maj 1986)

0,6—0,7 procentenheter högre än den prioriterade räntan. I propositionen
anförs att det är rimligt att så långsiktigt fonderade medel som det här är
fråga om ges en avkastning som ligger i paritet med de räntesatser som
gäller på den långa kapitalmarknaden. Det ankommer på regeringen att
utfärda föreskrifter om förvaltningen av de fonderade medlen.

Regeringens förslag till ändring av finansieringssystemet avvisas i motion
1985/86:490 (m). Enligt motionärerna bör de medel som fonderas för
kärnkraftsavveckling i första hand disponeras av kraftföretagen med hänsyn
till de stora investeringar som dessa företag står inför under de närmaste
åren. I motionen begärs därför att riksdagen avslår regeringens förslag till
lagändring. Motionärerna begär också att regeringen snarast skall tillse att
deponerade medel i riksbanken ger en ränta som motsvarar marknadsräntan
för statens långfristiga upplåning. Samma räntesats skulle även gälla för
de medel som kraftföretagen lånar tillbaka.

Utskottet instämmer med regeringen i att den nuvarande rätten för återlån
till kraftföretagen inte kan anses motiverad. För att kreditmarknaden
skall fungera som instrument för effektiv kapitaltilldelning för investeringar
bör i princip alla investeringsobjekt underkastas traditionell kreditprövning.
Enligt utskottets mening finns det för närvarande inget skäl att därvidlag
prioritera investeringar inom kraftindustrin. Utskottet tillstyrker sålunda
propositionen och avstyrker här behandlad del av motion 1985/

86:490 (m).

Beträffande räntesättningen av fonderade medel i riksbanken ser utskottet
ingen skillnad mellan vad som redovisas i propositionen och vad som

anförs i motion 1985/86:490 (m). Som tidigare nämnts kommer avkastning- 7

en på dessa medel att i fortsättningen knytas till räntenivån vid statens NU 1985/86:25

långfristiga upplåning. Motion 1985/86:490 (m) i här aktuell del avstyrks

därför.

Eurochemic

Inom ramen för organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD) initierades år 1956 ett europeiskt bolag för upparbetning av bestrålat
kärnbränsle, Eurochemic. Sverige ratificerade konventionen om samarbetet
i januari 1960. Bolaget förlädes till Mol i Belgien, där upparbetning av
använt kärnbränsle pågick under åren 1966—1975. I anläggningarna upparbetades
bl. a. kärnbränsle från kraftvärmeverket i Ågesta.

För närvarande pågår en avveckling av bolagets anläggningar. Deltagarländerna
har att gemensamt svara för avvecklingskostnaderna. För svensk
del uppgår kostnaderna till ca 4 milj. kr. (i 1986 års penningvärde) per år
fram t. o. m. år 1990. Kostnaderna har hittills bestritts med medel från anslaget
till OECD (B 4) under utrikesdepartementets huvudtitel.

1 proposition 1985/86:132 redovisar regeringen sin avsikt att fr. o. m. år
1987 finansiera avvecklingskostnaderna för Eurochemic med medel från
avgiften för finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.

Kärnbränslenämnden förutsätts beakta detta utgiftsbehov i sitt förslag till
avgift fr. o. m. år 1987. Enligt regeringen syftade det svenska deltagandet i
Eurochemicprojektet till att vinna erfarenheter om sluthanteringen av använt
kärnbränsle. I propositionen åberopas reaktorinnehavarens skyldighet
enligt finansieringslagen att svara för även statens kompletterande
forsknings- och utvecklingsverksamhet inom detta område.

Som inledningsvis nämnts har företrädare för Svensk Kärnbränslehantering
AB inför utskottet framfört synpunkter på den aviserade finansieringen
av kostnaderna för avvecklingen av Eurochemic. Enligt företaget kan
denna avveckling inte hänföras till den kompletterande statliga forskningsoch
utvecklingsverksamhet som reaktorinnehavaren är skyldig att svara för
enligt finansieringslagen. Företaget har också påpekat att kraftvärmeverket
i Ågesta inte omfattas av finansieringslagen eftersom detta var taget ur drift
innan lagen trädde i kraft.

Det svenska engagemanget i Eurochemic betingades i allt väsentligt av,
som också framgår av propositionen, en strävan att vinna kunskaper och
erfarenheter om slutförvaringen av kärnavfall. Det primära syftet med deltagandet
var sålunda inte att finna en möjlighet att upparbeta det använda
kärnbränslet från Ågestareaktorn. Enligt utskottets mening måste Eurochemicprojektet
ses som en helhet med faserna konstruktion och bygge (åren
1960—1965), verksamhet (åren 1965—1975) samt avveckling och omhändertagande
av radioaktivt avfall (åren 1975— 1990). De nu aktuella kostnaderna
uppstår efter det att finansieringslagen har trätt i kraft. Enligt utskottets
uppfattning är lagen därför tillämplig på de aktuella ersättningarna.

Mot denna bakgrund finner utskottet ingen anledning till erinran mot den

planerade finansieringen av kostnaderna för avvecklingen av Eurochemic. 8

Vissa övriga frågor om kärnkraften NU 1985/86:25

Sedanden 1 februari 1984 gäller lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
kärntekniklagen. Ett av syftena med lagens tillkomst var att lagstiftningen
inom kärnenergiområdet skulle samordnas. Den nya lagen ersatte sålunda
lagen (1956:306) om rätt att utvinna atomenergi m. m. (atomenergilagen),
lagen (1977:140) om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle,
m. m. (villkorslagen), lagen (1980:1123) om offentlig insyn i säkerhetsarbetet
vid kärnkraftverken samt de delar av lagen (1981:669) om finansiering
av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. som gällde reaktorinnehavarnas
ansvar för avfallshantering m. m.

Kärntekniklagen innebar vissa nyheter i förhållande till den tidigare lagstiftningen.
Bland dessa kan följande nämnas.

Varje reaktorinnehavare är numera ålagd att upprätta eller låta upprätta
ett program för den allsidiga forsknings- och utvecklingsverksamhet och de
övriga åtgärder som behövs för att det kärnavfall som uppkommer i verksamheten
skall kunna hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt och att
anläggningen skall kunna avvecklas och rivas utan risk för säkerheten.

Forskningsprogrammet skall avse en period av minst sex år och skall med
början år 1986 vart tredje år granskas och utvärderas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. Vidare har regeringen bemyndigats
att uppställa krav på tillstånd för utförsel av produkter som utan att vara
direkt avsedda för framställning av kärnladdningar är av väsentlig betydelse
för sådan tillverkning. Också s. k. teknologiöverföring, dvs. upplåtelse
eller överlåtelse av rätt att utomlands tillverka viss utrustning eller visst
material, omfattas av tillståndsplikt i den utsträckning regeringen föreskriver.

Även i fråga om de krav som gäller för s. k. laddningstillstånd genomfördes
vissa ändringar. Den tidigare gällande villkorslagen föreskrev två olika
metoder som en reaktorinnehavare kunde välja mellan när det gällde att
tillgodose kraven på hur det använda kärnbränslet skulle tas om hand. Den
ena var upparbetning med åtföljande slutlig förvaring av det högaktiva
avfall som erhålls därvid. Den andra var en slutlig förvaring av kärnbränslet
utan att detta först blivit upparbetat. De laddningstillstånd som har
lämnats enligt villkorslagen grundas alla på upparbetningsavtal.

Kärntekniklagen anger endast att det för hantering och slutlig förvaring
av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör från detta skall
finnas en metod som kan godtas med hänsyn till säkerhet och strålskydd.

Metoden med direkt slutförvaring föreslogs dock i den av riksdagen godkända
propositionen få mycket hög prioritet i forsknings- och utvecklingsarbetet.

1 det följande behandlar utskottet fyra motioner från allmänna motionstiden
som berör frågor om bl. a. kärnbränsle och uranproduktion och som
huvudsakligen tar sikte på kärntekniklagen.

Slutförvaringen av använt kärnbränsle tas upp i flera motionsyrkanden. 1
motion 1985/86:N423 (m) begärs ett riksdagsuttalande om att forskningen
om den framtida hanteringen av sådant avfall skall inriktas mot att slutförvaringen
skall kunna ske i nära anslutning till centrallagret för använt kärn- 9

bränsle (CLAB) i Oskarshamn. Detta skulle, påpekar motionären, minska NU 1985/86:25
riskerna vid transporten av det radioaktiva avfallet. Han anför vidare att
forskningen bör koncentreras till den s. k. KBS-3-metoden, som är en metod
för direkt slutförvaring av använt kärnbränsle utan föregående upparbetning.
De laddningstillstånd som har lämnats för kärnkraftsblocken
Oskarshamn 3 och Forsmark 3 grundas på denna metod.

Centern tar i sin partimotion 1985/86:N447 avstånd från KBS-3-metoden.
Motionärerna förespråkar direktförvaringsmetoden och anser att
KBS-3-metoden inte uppfyller de krav som måste ställas för att den slutliga
förvaringen av använt kärnbränsle skall kunna anses säker. De begär därför
att riksdagen uttalar sig för en ändrad inriktning av forskningsverksamheten
kring slutförvaringen av använt kärnbränsle. Liknande synpunkter
framförs även i partimotionen 1985/86 :N420 (c). Där begärs i nu aktuell del
att det i kärntekniklagen skall föreskrivas dels att slutförvaringen av det
utbrända kärnbränslet skall ske utan föregående upparbetning, dels att
forskningen om säkrare lagringsmetoder skall intensifieras.

Utskottet vill erinra om att kärntekniklagen inte föreskriver vilken metod
som skall användas vid den framtida hanteringen av det använda kärnbränslet.
Det slutliga ställningstagandet till avfallets förvaring skall baseras
på ett allsidigt forsknings- och utvecklingsarbete. Under den tid detta arbete
pågår skall inte någon bindning till en viss förvaringsmetod ske. Direktförvaringsmetoden
har dock, som redan nämnts, getts klart företräde.

Eftersom det krävs ytterligare forskning inom detta område och det för
närvarande inte finns behov av något ställningstagande i frågan finnér utskottet
liksom tidigare att det inte är lämpligt att något förbud mot upparbetning
av använt kärnbränsle tas in i kärntekniklagen. Det finns heller
ingen anledning för riksdagen att föreskriva att den framtida forskningen
skall koncentreras till KBS-3-metoden eller att denna metod skall avföras
som lämplig förvaringsmetod. Det är av väsentlig betydelse att det fortsatta
forsknings- och utvecklingsarbetet bedrivs utan låsningar i något avseende.

Utskottet avstyrker alltså motionerna 1985/86:N423 (m), 1985/86:N420
(c) och 1985/86:N447 (c) i här behandlade delar.

Beträffande val av plats för slutförvaring av kärnbränsleavfallet anser
utskottet att detta bör anstå så länge forskningen om lämplig förvaringsmetod
pågår. Utskottet avstyrker sålunda även den nu aktuella delen av motion
1985/86:N423 (m).

Upparbetningskontrakten inom det svenska kärnkraftsprogrammet är föremålen
för yrkanden i partimotioner från centern och vänsterpartiet kommunisterna.
I motion 1985/86:N447 (c) begärs en plan av regeringen för
återtagande av använt kärnbränsle som har skeppats ut men ännu inte hunnit
upparbetas. Motion 1985/86:N446 (vpk) innehåller ett yrkande om att
riksdagen hos regeringen skall begära en redovisning av vad som sker eller
är tänkt att ske med det använda kärnbränsle från svenska reaktorer som nu
finns i La Hague i Frankrike och i Sellafield i England. Båda kraven ställs
mot bakgrund av att det enligt motionärerna finns ett uppenbart samband
mellan kärnkraft och kärnvapen. Vidare begärs i motionerna att riksdagen

skall uttala (c) resp. besluta (vpk) att radioaktivt avfall från andra stater inte 10

skall tas emot för slutförvaring i Sverige. Motionärerna åsyftar härvid bl. a. NU 1985/86:25
de diskussioner som förevarit om att Västtyskland skulle överta ansvaret för
det svenska kärnbränsleavfallet i La Hague mot att Sverige tar emot och
utan föregående upparbetning slutförvarar s. k. MOX-bränsle från västtyska
kärnkraftsreaktorer.

Liksom då motsvarande motionsyrkanden behandlades förra året (NU
1984/85:30) vill utskottet påminna om att den nuvarande politiken är klart
inriktad på slutförvaring av använt kärnbränsle utan upparbetning. Enligt
utskottets uppfattning bör vidare som grundläggande princip för Sveriges
agerande gälla att varje land tar fullt ansvar för det kärnbränsleavfall som
uppkommer inom landet. För den händelse det i ett isolerat fall skulle
förekomma att Sverige och något annat land gör ett utbyte av begränsade
mängder av kärnavfall torde inte detta på ett avgörande sätt stå i strid med
denna princip. Utskottet avstyrker därför motionerna 1985/86:N447 (c)
och 1985/86:N446 (vpk) i här behandlade delar.

Som tidigare nämnts innebar kärntekniklagen vissa förändringar i fråga om
bestämmelser för utförsel ur riket av kärnteknisk utrustning m. m. Sådan
utrustning får inte föras ut utan tillstånd av regeringen. Vilka produkter som
omfattas av förbudet finns specificerat i en bilaga till förordningen
(1984:14) om kärnteknisk verksamhet. Prövning sker i varje enskilt fall med
beaktande av vårt lands internationella åtaganden och av övrig hänsyn till
riskerna för spridning av kärnvapen. De förändrade bestämmelserna innebär
bl. a. att restriktionerna för utförsel nu också gäller teknologiöverföring.

I motion 1985/86:N420 (c) begärs att utförsel av reaktorteknologi skall
förbjudas. Enligt motionärerna skulle ett sådant förbud bidra till att förhindra
kärnvapenspridning.

Motsvarande motionsyrkande har behandlats av utskottet i olika sammanhang
under senare år (senast NU 1984/85:30 s. 60). Yrkandena har
avstyrkts med hänvisning till att det enligt utskottets bedömning inte fanns
anledning att gå längre i fråga om utförselreglering än vad som — i god
överensstämmelse med vårt lands internationella åtaganden — gäller enligt
nuvarande lagstiftning. Riksdagen har följt utskottet.

Den nyligen inträffade kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen
har aktualiserat kärnkraftens gränsöverskridande miljörisker. Dessa medför
krav på förändringar av det internationella övervaknings- och kontrollsystemet.
Sådana förändringar förutsätter, som statsrådet Birgitta Dahl
framhöll i en interpellationsdebatt den 12 maj 1986 (interpellationerna
1985/86:173 och 1985/86:199), att en analys och prövning sker av olika
kärnsäkerhetsaspekter. Utskottet utgår ifrån att regeringen genomför en
sådan analys och prövning. I avvaktan härpå finner utskottet nu inte skäl
till något nytt ställningstagande och avstyrker därför ifrågavarande del av
motion 1985/86:N420 (c).

I samma motion har också begärts att ett förbud mot uranbrytning i Sverige
skall införas.

Utskottet vill, liksom då motsvarande yrkande har behandlats tidigare,
erinra om att uranbrytning inte får äga rum utan att tillstånd har givits enligt 11

bl. a. minerallagen (1974:890), miljöskyddslagen (1969:387) och 136 a § NU 1985/86:25
byggnadslagen (1947:385). Med hänvisning härtill avstyrks motion 1985/

86:N420 (c) i nu aktuell del.

Slutligen behandlas i detta avsnitt ett yrkande i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion 1985/86:N446 angående arbetsmiljön i utländska urangruvor.
Vid de gruvor och i de områden där den uran som används i det
svenska kärnkraftsprogrammet bryts och anrikas råder, menar motionärerna,
oacceptabla förhållanden som Sverige inte kan frånsäga sig ansvar för.

Bl. a. åberopas rapporter från områden i Canada och Australien. I motionen
begärs ett riksdagsuttalande om att regeringen noga skall följa utvecklingen
i de aktuella gruvorna och verka för bättre arbets- och miljöförhållanden
i dessa områden.

Utskottet har noterat att det inom strålskyddsområdet bedrivs ett internationellt
samarbete genom den internationella strålskyddskommissionen,

ICRP. Sverige har i detta samarbete möjligheter att påverka de riktlinjer för
strålskydd som fastställs av ICRP och som i flertalet fall ligger till grund för
de nationella regler och anvisningar som utarbetas. I vissa fall har svenska
normer verkat som förebild för ICRP:s arbete. Vidare deltar Sverige i arbetet
inom det internationella atomenergiorganet (IAEA) med att utforma
anvisningar för arbetsmiljö och yttre miljö vid uranbrytning.

Utskottet konstaterar sålunda att Sverige redan har vissa möjligheter att
påverka arbetsmiljön i urangruvorna.

Beträffande uranbrytningen i Canada bör nämnas att industridepartementet
under hösten 1984 granskade förhållandena kring gruvan Key Lake,
varifrån leveranser av uran till svenska kärnkraftsreaktorer kommer. Departementet
inhämtade därvid synpunkter från bl. a. statens strålskyddsinstitut,
statens naturvårdsverk och statens kärnkraftinspektion. Enligt dessa
myndigheter uppfyllde verksamheten vid gruvan de krav som uppställts av
kanadensiska myndigheter liksom dem som gäller enligt internationella
rekommendationer och överenskommelser. Några åtgärder från svensk
sida var därför enligt myndigheterna inte påkallade. Regeringen fann inte
skäl att göra någon annan bedömning.

Mot här angiven bakgrund avstyrks motion 1985/86:N446 (vpk) i nu
behandlad del.

Vissa anslag

Utskottet behandlar slutligen tre punkter i budgetpropositionen med anknytning
till kärnkraften. Ingen av dessa har föranlett några motioner.

Statens kärnkraftinspektion är tillsynsmyndighet rörande kärnsäkerhetsfrågor.
Inspektionen skall bl. a. utreda frågor om och ta initiativ till åtgärder
för att höja säkerheten hos kärntekniska anläggningar, pröva ansökningar
om tillstånd och utöva tillsyn enligt kärntekniklagen samt initiera
sådan forskning och utveckling som rör säkerheten hos kärnkraftverk eller
andra kärntekniska anläggningar, vid transporter och vid hantering och
förvaring av kärnavfall.

Verksamheten vid kärnkraftinspektionen finansieras med avgifter enligt
förordningen (1975:421) om vissa avgifter till statens kärnkraftinspektion

(ändrad 1984:16). Avgifterna avses medföra full kostnadstäckning. För in- NU 1985/86:25
spektionens förvaltningskostnader resp. kärnsäkerhetsforskning föreslås
därför endast formella anslag av 1 000 kr. Regeringen har för nästa budgetår
beräknat medelsbehovet för förvaltningskostnader till ca 30,7 milj. kr.
och för kärnsäkerhetsforskning till ca 46,6 milj. kr. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag.

Även för verksamheten vid statens kärnbränslenämnd begär regeringen
att ett formellt belopp om 1 000 kr. skall anvisas. Nämndens utgifter finansieras
med medel från avgiften för framtida utgifter för använt kärnbränsle
m. m. Denna avgift har behandlats tidigare i detta betänkande. Där har
också kärnbränslenämndens huvuduppgifter berörts. För nämndens verksamhet
under budgetåret 1986/87 har regeringen beräknat utgifterna till ca
10,0 milj. kr. Även detta förslag tillstyrks av utskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande finansiella konsekvenser av längre livslängd för kärnkraftverken att

riksdagen avslår motion 1985/86:N314 yrkande 17 och motion
1985/86:490 yrkande 1,

2. beträffande avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle
m. m.

att riksdagen avslår motion 1985/86:N446 yrkande 7, motion 1985/

86.N447 yrkande 10 och motion 1985/86:489 yrkande 1,

3. beträffande utredning om de framtida kostnaderna för slutförvaring
av använt kärnbränsle m. m.

att riksdagen avslår motion 1985/86:489 yrkande 2,

4. beträffande återlån av avgiften för framtida utgifter för använt
kärnbränsle m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:132 och med avslag
på motion 1985/86:490 yrkande 2 antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1981:669) om finansiering av
framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.,

5. beträffande räntesättningen för medel som inbetalats förframtida
utgifter för använt kärnbränsle m m.

att riksdagen avslår motion 1985/86:490 yrkande 3,

6. beträffande Eurochemic

att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:132 i ifrågavarande
del (avsnitt 3) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

7. beträffande metod för slutförvaring av använt kärnbränsle

att riksdagen avslår motion 1985/86:N420 och motion 1985/

86:N423 yrkande 1, båda i ifrågavarande del, samt motion 1985/

86:N447 yrkande 9,

8. beträffande plats för slutförvaring av använt kärnbränsle

att riksdagen avslår motion 1985/86:N423 yrkande I i ifrågavarande

del, 13

9. beträffande svenskt resp. utländskt kärnbränsleavfall NU 1985/86:25

att riksdagen avslår motion 1985/86:N446 yrkandena 8 och 9 och

motion 1985/86:N447 yrkandena 6 och 7,

10. beträffande utförsel av reaktorteknologi

att riksdagen avslår motion 1985/86:N420 i ifrågavarande del,

11. beträffande förbud mot uranbrytning

att riksdagen avslår motion 1985/86:N420 i ifrågavarande del,

12. beträffande arbetsmiljön i urangruvor

att riksdagen avslår motion 1985/86:N446 yrkande 13,

13. beträffande anslag till statens kärnkraftinspektion
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 8 till
Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret
1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
1 000 kr.,

b) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 9 till
Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret
1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
1 000 kr.,

14. beträffande anslag till statens kärnbränslenämnd

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
E 10 till Statens kärnbränslenämnd för budgetåret 1986/87 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Stockholm den 15 maj 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg(s), Christer Eirefelt (fp) (mom. 1 — 9,11 — 14),

Lennart Pettersson (s) (mom. 1 —9, 11 — 14), Erik Hovhammar (m) (mom.

1—9, 11 — 14), Rune Jonsson (s) (mom. 10), Birgitta Johansson (s), Åke
Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Jörn
Svensson (vpk) (mom. 1—9, 11 — 14), Reynoldh Furustrand (s) (mom. 10),

Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp) (mom. 10), Per-Ola Eriksson
(c), Nic Grönvall (m) (mom. 10), Mats Lindberg (s) (mom. 10), Göran
Magnusson (s) (mom. 1—9, 11 — 14), Erik Holmkvist (m) och Sven-Åke
Nygårds (s) (mom. 1 —9, 11 — 14).

Reservationer

1. Finansiella konsekvenser av längre livslängd för
kärnkraftverken (mom. 1)

Erik Hovhammar, Per-Richard Molén och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Enligt riksdagens”
och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

14

Som motionärerna påpekar är storleken av den avgift som uttas från NU 1985/86:25
kärnkraftsproduktionen beroende av anläggningarnas sammanlagda drifttid.
Enligt utskottets mening måste säkerheten och ekonomiska bedömningar
avgöra kärnkraftverkens framtid. Det finns ingen anledning att för
närvarande binda kommande generationer för en avveckling av kärnkraften
till år 2010. Regeringen bör därför låta utreda de finansiella konsekvenserna
av en längre kalkylerad livslängd för kärnkraftsanläggningarna än
den som den nuvarande avgiften är baserad på. Motionerna 1985/86:N314
(m) och 1985/86:490 (m) i här behandlade delar tillstyrks sålunda.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande finansiella konsekvenser av längre livslängdför kärnkraftverken att

riksdagen med bifall till motion 1985/86:N314 yrkande 17 och
motion 1985/86:490 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

2. Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m.

(mom. 2)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Den aktuella”
och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen har fastställt avgiften
till endast 1,9 öre per kWh för år 1986. Enligt utskottets uppfattning
finns det skäl att ifrågasätta rimligheten i att basera 1986 års avgift på ett
högre utnyttjande av kärnkraftverken och ett lägre påslag för oförutsedda
kostnader jämfört med vad som låg till grund för 1985 års avgift. Att regeringen
dessutom har fastställt avgiften med utgångspunkt i en större behållning
av avgiftsmedel vid årsskiftet 1985-1986 än den faktiska gör det än mer
angeläget att avgiften höjs. Den samlade effekten för hela avvecklingsperioden
av felkalkyleringen kan beräknas till över 2 miljarder kronor i fast
penningvärde. Med den beslutade avgiften riskeras en betydande urholkning
av de ekonomiska resurserna för hantering av det utbrända kärnbränslet
och för rivning av kärnkraftverken. Utskottet anser därför att avgiften
för år 1986 bör höjas till 2,1 öre per kWh.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

Utskottet tillstyrker därmed motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/

86:489 (c) i här behandlade delar. Ett sådant uttalande skulle också ligga i
linje med vad som anförs i här aktuell del av motion 1985/86:N446 (vpk).

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 10 och
motion 1985/86:489 yrkande 1 och med anledning av motion 1985/

86:N446 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört. 15

3. Utredning om de framtida kostnaderna för slutförvaring NU 1985/86:25
av använt kärnbränsle m. m. (mom. 3)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”När det” och
slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Vad gäller frågan om de framtida kostnaderna för slutförvaring av utbränt
kärnbränsle och rivning av reaktorerna anser utskottet att det fortfarande
råder stor osäkerhet om dessa kostnader. De uppgifter om avvecklingskostnaden
för kärnkraftverk som det refereras till i motion 1985/

86:489 (c) ger inte minst ett belägg för detta. Enligt utskottets mening är det
inte rimligt att en del av betalningsansvaret för avvecklingen av kärnkraften
överlåts till framtida generationer. Det är därför angeläget att en utredning
nu tillsätts med uppgift att seriöst analysera vad de faktiska kostnaderna för
avvecklingen av kärnkraften blir. Regeringen bör ta initiativ till att en sådan
utredning snarast kommer till stånd. Utredningen bör vara parlamentariskt
sammansatt.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Därmed tillgodoses här aktuell del av motion 1985/86:489 (c).

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande utredning om de framtida kostnaderna för slutförvaring
av använt kärnbränsle m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:489 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Återlån av avgiften för framtida utgifter för använt
kärnbränsle m. m. (mom. 4)

Erik Hovhammar, Per-Richard Molén och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”motion 1985/86:490 (m)” bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motion 1985/86:490 (m) bör den nuvarande rätten till återlån
till kärnkraftsföretagen bibehållas. Med hänsyn till de stora investeringar
som kraftindustrin står inför under de närmaste åren — oavsett kärnkraftens
framtid — är det inte mer än rimligt att de medel som fonderas för
kärnkraftsavveckling i första hand skall disponeras av kraftföretagen. Utskottet
tillstyrker sålunda här behandlad del av motion 1985/86:490 (m)
och avstyrker propositionen.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande återlån av avgiften för framtida utgifter för använt
kärnbränsle m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:490 yrkande 2 och med
avslag på proposition 1985/86:132 avslår det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1981:669) om finansiering
av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. 16

5. Räntesättningen för medel som inbetalats för framtida NU 1985/86:25
utgifter för använt kärnbränsle m. m. (mom. 5)

Erik Hovhammar, Per-Richard Molén och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 7 med "Beträffande
räntesättningen” och slutar på s. 8 med "avstyrks därför” bort ha följande
lydelse:

Beträffande räntesättningen av fonderade medel i riksbanken anser utskottet
att regeringen snarast bör tillse att dessa medel ger en ränta som
motsvarar marknadsräntan för statens långfristiga upplåningar. Enligt utskottets
mening bör samma räntesats även gälla när kraftföretagen lånar
tillbaka sina medel.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet här har anfört. Därigenom tillgodoses här aktuell del av motion
1985/86:490 (m).

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande räntesättningen för medel som inbetalats för framtida
utgifter för använt kärnbränsle m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:490 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Metod för slutförvaring av använt kärnbränsle (mom. 7)

Erik Hovhammar, Per-Richard Molén och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det framtida forsknings- och utvecklingsarbetet bör
koncentreras till KBS-3-metoden. Berörda myndigheter har gett ett högt
betyg åt denna metod. Regeringen gjorde samma bedömning och gav med
stöd härav laddningstillstånd till kärnkraftsblocken Oskarshamn 3 och
Forsmark 3. Eftersom det är först om 40 år som slutförvaringen skall ske
kan man förutse att KBS-3-metoden kommer att ytterligare förbättras.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Därmed tillgodoses här behandlad del av motion 1985/86:N423
(m). Av det sagda framgår att utskottet avstyrker ifrågavarande delar av
motionerna 1985/86:N420 (c) och 1985/86:N447 (c).

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande metod för slutförvaring av använt kärnbränsle
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N423 yrkande 1 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1985/86:N420 i ifrågavarande
del och motion 1985/86:N447 yrkande 9 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

7. Metod för slutförvaring av använt kärnbränsle (mom. 7)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser (.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening talar avgörande skäl för att slutförvaringen av NU 1985/86:25
använt kärnbränsle skall ske utan föregående upparbetning. Ett förbud mot
upparbetning av kärnbränslet bör därför tas in i kärntekniklagen. Regeringen
bör snarast förelägga riksdagen förslag i enlighet härmed.

Som anförs i motion 1985/86:N447 (c) uppfyller dock inte KBS-3-metoden
de krav som måste ställas för att slutförvaringen av använt kärnbränsle
skall kunna anses säker. Det finns uppgifter som tyder på att avfallet vid en
slutförvaring enligt denna metod inom en inte alltför avlägsen tid blir ”renat”
i sådan grad att det kan utnyttjas som råmaterial för kärnvapenframställning.
Med hänsyn härtill anser utskottet att det fortsatta forskningsoch
utvecklingsarbetet måste få en mer allsidig inriktning än det har för
närvarande. KBS-3-metoden bör tills vidare avföras som lämplig förvaringsmetod.
Den framtida forskningen måste inriktas mot att finna alternativa
metoder för slutförvaringen.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Därmed tillgodoses här behandlade delar av motionerna 1985/

86:N420 (c) och 1985/86:N447 (c). Av det sagda framgår att utskottet avstyrker
ifrågavarande del av motion 1985/86:N423 (m).

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande metod för slutförvaring av använt kärnbränsle
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N420 i ifrågavarande del
och motion 1985/86:N447 yrkande 9 och med avslag på motion
1985/86:N423 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Plats för slutförvaring av använt kärnbränsle (mom. 8)

Erik Hovhammar, Per-Richard Molén och Erik Holmkvist (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Beträffande
val” och slutar med ”motion 1985/86:N423 (m)” bort ha följande lydelse:

Beträffande val av plats för slutförvaring av kärnbränsleavfallet vill utskottet
instämma i vad som anförs i motion 1985/86:N423 (m) om fördelarna
med en slutförvaring i omedelbar anslutning till centrallagret för använt
kärnbränsle (CLAB) i Oskarshamn. Om denna lösning väljs, skulle riskerna
vid transporten av det radioaktiva avfallet minska avsevärt. Den fortsatta
forskningen inom detta område bör därför som ett alternativ inriktas mot
att finna en lösning så att avfallet kan slutförvaras i närheten av CLAB.

Riksdagen bör i ett uttalande ge regeringen detta till känna. Motion 1985/

86:N423 (m) i här berörd del tillstyrks alltså.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande plats för slutförvaring av använt kärnbränsle
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N423 yrkande 1 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört. 18

9. Svenskt resp. utländskt kärnbränsleavfall (mom. 9)

NU 1985/86:25

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 sorn börjar med ”Liksom då”
och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Som tidigare redovisats anser utskottet att slutförvaringen av använt
kärnbränsle bör ske utan föregående upparbetning.

Regeringen bör därför med beaktande av tidigare ingångna upparbetningsavtal
utarbeta förslag till övergångsbestämmelser och framlägga en
plan för återtagande av använt kärnbränsle som har utskeppats men ännu ej
upparbetats.

Utskottet vill vidare med bestämdhet hävda att Sverige inte får bli förvaringsplats
för andra länders radioaktiva avfall. Följaktligen tar utskottet
avstånd från tanken på att ett upphävande av redan ingångna upparbetningsavtal
skulle kunna vara kopplat med överenskommelser av denna
innebörd.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som
sin mening. Därmed tillgodoses ifrågavarande önskemål i motionerna
1985/86:N447 (c) och 1985/86:N446 (vpk)

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande svenskt resp. utländskt kärnbränsleavfall
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N446 yrkandena 8 och 9
och motion 1985/86:N447 yrkandena 6 och 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Utförsel av reaktorteknologi (mom. 10)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Motsvarande
motionsyrkande” och slutar med ”motion 1985/86:N420 (c)” bort ha följande
lydelse:

Det regelsystem rörande export av kärnkraftsutrustning som nu finns —
och som i någon mån har byggts ut genom kärntekniklagen — ger vissa
möjligheter till kontroll av syftet med den export som blir aktuell. Någon
garanti för att utrustningen endast kommer till civil användning går det
dock inte att få. Flera stater, bl. a. i tredje världen, uppges vara i färd med att
utveckla egna kärnvapen. Denna process möjliggörs genom import av utländsk
kärnkraftsteknologi. Detta är ett starkt skäl för ett sådant totalförbud
mot export av reaktorteknologi som föreslås i motionen. Ett annat
viktigt skäl är att Sverige genom en utökad export på detta område blir
alltmer bundet till kärnkraftstekniken — ett förhållande som står i stark
motsättning mot riksdagens beslut om kärnkraftens avveckling. Den nyligen
inträffade kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen är ytterligare
ett belägg för vikten av totalförbud mot export av reaktorteknologi.

Regeringen bör med det snaraste framlägga förslag till lagändring i enlighet
med vad som här har anförts. Motion 1985/86:N420 (c) i här aktuell del

tillstyrks alltså. Utskottet räknar med att regeringen, i avvaktan på att en 19

lagändring av nu föreslagen art blir genomförd, noga följer berörda före- NU 1985/86:25
tags verksamhet inom exportområdet.

dets att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande utförsel av reaktorteknologi

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N420 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Förbud mot uranbrytning (mom. 11)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 12 med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Det svenska kärnkraftsprogrammet är nu klart tidsbegränsat. Det råder
enighet om att det uran som erfordras för det kan anskaffas från andra
länder. Följaktligen behövs inte någon uranbrytning i Sverige — en verksamhet
som för övrigt knappast skulle kunna bli lönsam. Två andra omständigheter
som motiverar att uranbrytning förbjuds är att en sådan skulle
kunna bidra till att öka riskerna för kärnvapenspridning och att den skulle
vara förenad med mycket stora miljöproblem. De angivna skälen talar,
anser utskottet, starkt för att uranbrytning helt förbjuds. Regeringen bör
därför snarast förelägga riksdagen förslag till lagstiftning av denna innebörd.
Det här aktuella kravet i motion 1985/86:N420 (c) bör tillgodoses
genom att riksdagen uttalar detta.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande förbud mot uranbrytning

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N420 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Arbetsmiljön i urangruvor (mom. 12)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ””Utskottet
har” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Kärnbränslecykeln medför en rad oacceptabla miljökonsekvenser. Utskottet
instämmer med motionärerna i att Sverige inte kan frånsäga sig
ansvar för den naturförstörelse och de övergrepp mot ursprungsbefolkningar
som vårt lands uranköp bidrar till. Detta har blivit än mer uppenbart
mot bakgrund av senare års rapporter från uranbrytningsområdena i Canada
och Australien.

Sverige har naturligt nog begränsade möjligheter att påverka förhållandena
i andra länder. Regeringen bör dock så långt möjligt verka för bättre
arbets- och miljöförhållanden i de aktuella områdena. Vidare förutsätter
utskottet att regeringen noga följer utvecklingen i urangruvorna.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Därmed tillgodoses här behandlad del av motion 1985/86:N446

(vpk). 20

dets att utskottet under 12 bort hemställa NU 1985/86:25

12. beträffande arbetsmiljön i urangruvor
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N446 yrkande 13 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21

Innehåll NU 1985/86:25

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Proposition 1985/86:100 2

Proposition 1985/86:132 2

Motionerna 3

Utskottet 4

Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m 4

Avgiftens storlek 4

Återlån av avgifter till reaktorinnehavarna 7

Eurochemic 8

Vissa övriga frågor om kärnkraften 9

Vissa anslag 12

Hemställan 13

Reservationer

1. Finansiella konsekvenser av längre livslängd för kärnkraftverken
(m) 14

2. Avgift för framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. (c, vpk) 15

3. Utredning om de framtida kostnaderna för slutförvaring av använt
kärnbränsle m. m. (c, vpk) 16

4. Återlån av avgiften för framtida utgifter för använt kärnbränsle
m. m. (m) 16

5. Räntesättningen för medel som inbetalats för framtida utgifter

för använt kärnbränsle m. m. (m) 17

6. Metod för slutförvaring av använt kärnbränsle (m) 17

7. Metod för slutförvaring av använt kärnbränsle (c, vpk) 17

8. Plats för slutförvaring av använt kärnbränsle (m) 18

9. Svenskt resp. utländskt kärnbränsleavfall (c, vpk) 19

10. Utförsel av reaktorteknologi (c) 19

11. Förbud mot uranbrytning (c, vpk) 20

12. Arbetsmiljön i urangruvor (c, vpk) 20

22

B Stockholm 1986