Näringsutskottets betänkande
1985/86:24

om statliga företag

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1985/86:100 bilaga 14 (industridepartementet) avsnittet
Domänverket samt punkterna G 1, G 2, G 7 och G 8, som gäller anslag till
statsägda företag m.m.,
dels — helt eller delvis — 18 motioner från allmänna motionstiden år
1986.

I motionerna berörs bl.a. frågor om domänverket, om principer för
statlig affärsverksamhet och om försäljning av statliga företag.

Finansutskottet har avgett yttrande (FiU 1985/86:2 y) över vissa motionsyrkanden
om försäljning av statliga företag (bilaga, s. 29).

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av verkställande
direktör Sören Gyll, Procordia AB, och andra ledande tjänstemän i bolaget.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker samtliga motioner. Såvitt gäller frågor om affärsverkens
konkurrensutsatta verksamhet och försäljning av statliga företag har
gemensamma reservationer avgetts av moderata samlingspartiets, folkpartiets
och centerpartiets företrädare. Dessa har också gått samman om
reservationer rörande utförsäljning av tillgångar hos domänverket, affärsverket
FFV och statens vattenfallsverk. Beträffande avveckling av Sveriges
Investeringsbank AB finns två skilda reservationer (m, fp; c). Från
centerpartiets sida föreligger en reservation om ett energiföretag i Norrbotten.

Med anledning av motioner om återuppbyggnad av ett sågverk i Särna
har vänsterpartiet kommunisternas representant avgett en reservation om
ändrade riktlinjer för domänverket.

Proposition 1985/86:100

I proposition 1985/86:100 bilaga 14 (tolfte huvudtiteln) har regeringen -efter föredragning av industriminister Thage Peterson - under angivna
rubriker föreslagit:

NU

1985/86:24

1 Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr 24

Domänverket (s. 196 f.) NU 1985/86:24

att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta att kyrkofonden för år
1985 skall ersätta domänverket för utgifter för övertalig personal med
28000 kr.,

G 1. Kostnader för kronotorp (s. 197 f.)

att riksdagen till Kostnader för kronotorp för budgetåret 1986/87 anvisar
ett förslagsanslag av 1900000 kr.,

G 2. Affärsverket FFV: Byggnader och utrustning (s. 202 f.)

att riksdagen till Affärsverket FFV: Byggnader och utrustning för budgetåret
1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 128600000 kr.,

G 7. Ränta och amortering på statens skuld till SSAB Svenskt Stål AB
(s. 204)

att riksdagen till Ränta och amortering på statens skuld till SSAB
Svenskt Stål AB för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av
58200000 kr.,

G 8. Ränta på statens skuld till Norrbottens Järnverk AB (s. 204 f.)

att riksdagen till Ränta på statens skuld till Norrbottens Järnverk AB för
budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 57825000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1985/86:Fi713 av Lars Leijonborg (fp), såvitt gäller hemställan (4) att
riksdagen hos regeringen begär en plan för utförsäljning av statliga företag.

1985/86:N216 av Ulf Adelsohn m.fl. (m), såvitt gäller hemställan (8) att
riksdagen hos regeringen begär förslag till privatisering av statliga företag i
enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen.

1985/86:N219 av Per-Ola Eriksson (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande en
börsintroduktion av LKAB.

1985/86:N220 av Börje Nilsson m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att Vin- & Spritcentralen bör överföras
till Procordia.

1985/86:N240 av Erik Hovhammar m.fl. (m, fp, c), vari hemställs att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående avyttring av affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet eller
ett avskiljande av densamma från affärsverkens verksamhet,

2. uttalar att de affärsdrivande verken inte får utnyttja sin monopoliserade
verksamhet i syfte att vinna fördelar på de konkurrensutsatta delarna

av affärsverkens verksamhet. 2

1985/86:N248 av Lars Ernestam m.fl. (fp), vari - med motiveringi motion NU 1985/86:24
1985/86:Jo306 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär att domänverket
inriktar sin markpolitik på utförsäljning av mark för ca 400 milj. kr.

1985/86:N262 av Birgitta Hambraeus (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i riktlinjerna för domänverkets
verksamhet att hänsyn till naturen och människan överordnas kravet på
ekonomiskt utbyte.

1985/86:N263 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m), vari hemställs att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om domänverkets roll som enbart markförvaltare,

2. bemyndigar regeringen att uppdra åt domänverket att genomföra
försäljningar i enlighet med vad som i motionen anförts samt beslutar att
intäkter från genomförda försäljningar skall inlevereras till statskassan
som budgetförstärkning.

1985/86:N264 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om utvecklingen i de statliga basindustrierna.

1985/86:N294 av Börje Hörnlund m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om försäljning och börsintroduktion av
hela eller delar av statliga företag och affärsdrivande verk i enlighet med
vad som anförs i motionen.

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om riskkapitalförsörjningen för Procordia AB.

1985/86:N296 av Lars-Ove Hagberg (vpk), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att sågen i Särna skall återuppbyggas.

1985/86:N297 av Christer Eirefelt (fp), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ombildande av affärsverket FFV till aktiebolag.

1985/86:N298 av Göthe Knutson (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning eller
avveckling av varuhusverksamheten tillhörande FFV Allmateriel AB.

1985/86:N302 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), såvitt gäller hemställan (5)
att riksdagen hos regeringen begär en plan för utförsäljning av statliga
företag enligt vad som anförs i motionen.

1985/86:N310 av Karl Erik Olsson m.fl. (c), vari — med motivering i
motion 1985/86:Jo777 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om principen att domänverkets
stamkapital bör nedskrivas motsvarande värdet av de skogar som
överförs till naturreservat.

fl Riksdagen 1985186. 17sami. Nr24

1985/86:N314 av Staffan Burenstam Linder m.fl. (m), såvitt gäller hem- NU 1985/86:24
ställan att riksdagen

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om avveckling av Sveriges Investeringsbank AB,

18. hos regeringen begär en utredning av statens vattenfallsverks framtida
finansiella och organisatoriska ställning i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1985/86:N325 av Anders Dahlgren (c) och Per-Ola Eriksson (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med
uppgift att lämna förslag till privatisering av domänverkets skogsmark i
syfte att skapa livskraftiga skogsbruksföretag som ett led i en aktiv politik
för glesbygden.

1985/86:N411 av Karin Söder m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om förslag om uppdelning av Vattenfalls verksamhet
och försäljning av vattenkraftsaktier samt energiföretag i Norrbotten enligt
de riktlinjer som redovisats i motionen.

Utvecklingen inom den statliga företagssektorn

En översiktlig redogörelse för affärsverken och de statliga bolagen lämnades
av utskottet förra året i betänkandet NU 1984/85:32 (s. 4—9). Regeringen
har vidare med skrivelse 1985/86:20 i vanlig ordning överlämnat en
redogörelse för de statliga företagen, baserad på företagens årsredovisningar
för år 1984 eller motsvarande verksamhetsår. Skrivelsen, som föranledde
två motioner, har behandlats i betänkandet NU 1985/86:7.

I följande sammanställning redovisas det ekonomiska resultatet
för vissa affärsverk och statsägda bolag åren 1984 och 1985. Siffrorna
i tabellen har hämtats från företagens årsredovisningar eller bokslutskommunikéer
för redovisningsåret 1985.

Resultatet för vissa statliga företag 1984 och 1985

(Resultat inom resp. koncern före bokslutsdispositioner och skatt, milj. kr.)

	1984	1985	Förändr.
Domängruppen	231	206	- 25
FFV-koncernen	112	192	+ 80
Vattenfall-koncernen'	4332	4815	+483
Procordia	628	535	- 93
Svenska Varv2	-1036	-518	+518
Gambrinus (Pripps)3	188	137	- 51
LKAB	404	676	+272
Ncb	314	195	-119
ASSI	561	154	-407
SSAB	534	178	-356
PK-banken	1224	1615	+391
Investeringsbanken	158	311	+ 153
1 Före ränta på disponerat	statskapital (1984 1996 milj.	kr., 1985	2099 milj. kr.).

2 Före kapitaltillskott av 950 milj. kr. för år 1985 enligt förslag i proposition 1985/
86:120.

3 Avser redovisningsåret 1984/85.

Av sammanställningen framgår att resultatet för de statliga företagen NU 1985/86:24
inom järn- och stålindustrin och skogsindustrin har försvagats, vilket överensstämmer
med utvecklingen inom den privata sektorn. För de statsägda
kreditinstituten har utvecklingen varit positiv.

Under första halvåret 1986 har vissa organisatoriska förändringar skett
inom den statliga företagssektorn. Affärsområdet Bygg inom Procordiakoncernen
har avvecklats i samband med försäljningen av Rockwool AB.

Såsom anmäls i proposition 1985/86:150 (bil. 1 s. 108) har Procordia
förvärvat AB Gambrinus (tidigare Brygginvest), som är moderbolag till
bl.a. AB Pripps Bryggerier och som tidigare ägdes till 75% direkt av staten
och till 25% av AB Volvo. Utskottet ämnar föreslå att behandlingen av
detta ärende uppskjuts till nästa riksmöte.

Frågor om varvsindustrin, inkl. förslag om kapitaltillskott till Svenska
Varv AB, behandlas av utskottet i betänkandet NU 1985/86:34.

Vissa frågor om det statliga engagemanget inom oljeindustrin behandlas
i betänkandet NU 1985/86:36.

Utskottet

Inledning

Våren 1985 behandlade utskottet i betänkandet NU 1984/85:32 ett antal
motioner om statliga företag. Motionerna innehöll förslag om bl. a. principer
för statlig affärsverksamhet och försäljning av statliga företag, generellt
eller beträffande vissa företag. I några motioner föreslogs långtgående
förändringar av statens vattenfallsverks organisation. I nämnda betänkande
gav utskottet en utförlig redogörelse för den tidigare riksdagsbehandlingen
av de olika frågorna.

De motioner från allmänna motionstiden år 1986 som behandlas i det nu
föreliggande betänkandet innebär, med vissa undantag, upprepningar av
tidigare yrkanden. Beträffande bakgrunden till dessa yrkanden hänvisar
därför utskottet till betänkandet NU 1985/86:32.

Finansutskottet har, liksom förra året, avgett yttrande över vissa av
motionerna (s. 29). I yttrandet behandlas såväl statsfinansiella aspekter på
försäljning av statliga företag som den mera generella frågan om gränsdragningen
mellan offentlig och privat sektor, särskilt inom tjänsteproduktionen.

Affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet

Frågor om de statliga affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet tas upp
i motion 1985/86:N240 (m, fp, c). Antalet bolag under affärsverken har
ökat i hög och okontrollerad takt under senare år, anförs det. Samtidigt
med att det traditionella arbetsfältet för affärsverken minskar söker de sig
till nya arbetsområden. Motionärerna anser att det finns risk för att enskilda
företag kommer i kläm i denna expansion. Som den naturligaste lösningen
anges att affärsverken upphör med sådan verksamhet som konkurrerar 5

med enskild produktion av varor och tjänster, alternativt att de monopoli- NU 1985/86:24
serade verksamheterna avskiljs helt från de konkurrensutsatta. Till dess så
skett bör konkurrensneutralitet iakttas gentemot enskilda företag.

I likhet med motionärerna anser utskottet att affärsverkens konkurrensutsatta
verksamhet inte bör subventioneras av monopolverksamhet. I
själva verket råder det bred enighet kring denna princip, som har kommit
till uttryck bl. a. i beslut om att konkurrensutsatt verksamhet inom televerket
skall särredovisas i den mån den inte bedrivs i bolagsform (jfr NU 1984/

85:13 s. 4 f.). Frågan uppmärksammas också kontinuerligt av de myndigheter
som har att övervaka efterlevnaden av konkurrenslagstiftningen,
dvs. näringsfrihetsombudsmannen (NO) och marknadsdomstolen. Det kan
nämnas att NO har anmodat statens pris- och kartellnämnd (SPK) att
närmare utreda frågan om televerkets konkurrensutsatta verksamhet. En
första utredningsrapport om särredovisning väntas föreligga inom kort. En
andra rapport med kartläggning av marknader för ett antal produkter m. m.
väntas komma att publiceras av SPK hösten 1986.

Utskottet erinrar också om att verksledningskommittén i betänkandet
(SOU 1985:41) Affärsverken och deras företag har föreslagit ett antal
åtgärder som syftar bl.a. till att åstadkomma ökad neutralitet i verksamhetsbetingelserna
mellan affärsverken och deras konkurrenter. Kommitténs
grundtanke är att affärsverken skall utgöra koncerner inom vilka varje
enhet har en egen ekonomi och — om det är fråga om affärsmässig verksamhet
under marknadsmässiga villkor — drivs i aktiebolagsform. Betänkandet
har remissbehandlats, och beredning pågår inom regeringskansliet.

Enligt vad utskottet har erfarit avser regeringen att under nästa riksmöte
lägga fram förslag på grundval av betänkandet.

Enligt utskottets mening finns det, mot bakgrund av vad som har anförts,
ingen anledning för riksdagen att ta något initiativ av det slag som
begärs i motion 1985/86:N240 (m, fp, c). Utskottet vill i sammanhanget
klart ta avstånd från den allmänt restriktiva inställning till de statliga
affärsverken som präglar motionen. Utskottet har från sina utgångspunkter
intet att invända mot att det inom ramen för affärsverken bedrivs
verksamhet som konkurrerar med privat företagande, förutsatt att någon
subventionering av den konkurrensutsatta verksamheten inte sker. Riksdagen
har vid sina ställningstaganden till olika frågor om affärsverken
godtagit en sådan ordning. Som framgått har också verksledningskommittén
i sitt nämnda betänkande — som var enhälligt — förutsatt att det inom
affärsverkskoncernerna även i fortsättningen skall bedrivas konkurrensutsatt
verksamhet.

Utskottet hänvisar i sammanhanget till vad som anförs i finansutskottets
yttrande 1985/86:2 y om den offentliga sektorns betydelse för medborgarna.
De offentliga tjänsternas kvalitet, tillgänglighet och rättvisa fördelning
är sålunda centrala inslag i ett välfärdssamhälle. Liksom finansutskottet
anser näringsutskottet att en utförsäljning av delar av affärsverken eller
andra inskränkningar i deras verksamhet skulle kunna leda till försämrad
service och minskad valfrihet för stora grupper, inte minst i de delar av
landet som redan är missgynnade i olika avseenden.

Försäljning av statliga företag

NU 1985/86:24

Liksom förra året har väckts motioner från de tre borgerliga oppositionspartierna
om försäljning av statliga företag. Gemensamt för motionerna är
att en sådan försäljning antas pågå under en följd av år och att tillskottet till
statsbudgeten under budgetåret 1986/87 uppskattas till minst 3 miljarder
kronor. Ett sådant tillskott, jämte vissa intäkter från försäljning av skogsmark
m.m., ingår också i resp. partiers förslag om allmänna riktlinjer för
budgetregleringen (se FiU 1985/86:10).

Motiveringen för den föreslagna utförsäljningen är emellertid inte i första
hand statsfinansiell. I moderata samlingspartiets motion 1985/86:N216
sägs att statligt företagande innebär en sammanblandning av funktioner till
förfång för såväl de statliga företagen som näringslivet i övrigt. Nya ägare
bör ges möjlighet att träda till. En avyttring av de statliga företagen måste
ske stegvis för att kunna absorberas av kapitalmarknaden. De företag eller
företagsenheter inom den statliga sektorn som lättast kan privatiseras är
enligt motionärerna de som i dag arbetar under kommersiella betingelser i
konkurrens med privata företag. Ett stort antal aktiebolag kan tämligen
snabbt börsintroduceras eller försäljas på annat sätt, medan andra kan
komma i fråga för försäljning sedan de har omstrukturerats. Även inom
affärsverken finns tillgångar som kan privatiseras, anförs det.

Även i folkpartiets motion 1985/86:N302 pekas på risker för sammanblandning
av roller vid statligt företagande. Genom att staten inte har
kunnat fungera enbart som ägare har inte den egentliga ägarfunktionen
blivit tillgodosedd, anförs det. Mot bakgrund härav anser folkpartiet att de
statliga företagen behöver ett tillskott av andra ägare. Ett antal av de
statliga företagen, inkl. vissa av affärsverkens dotterbolag, bör kunna
säljas på börsen, till de anställda eller till andra företag. Liknande resonemang
förs i motion 1985/86: Fi713 (fp), som i likhet med de nyss refererade
motionerna utmynnar i en begäran om förslag från regeringen om utförsäljning
av statliga företag.

Även i centerpartiets motion 1985/86: N294 begärs ett sådant förslag.
Motionärerna anser att statligt företagande i vissa situationer är motiverat,
t. ex. för att lösa omstruktureringsproblem eller genomföra omfattande
utvecklingsprogram. Även regionalpolitiska motiv kan finnas. Statliga företag
bör emellertid i första hand verka inom sådana områden där staten
har väsentligt bättre förutsättningar att bedriva företagande än enskilda
och kooperativa företag, anförs det. Statligt ägande får inte bli ett självändamål.
Det bör därför vara naturligt för staten att sälja ut företag som har
strukturerats om och som fått nödvändig stabilitet och lönsamhet. Exempel
anges på företag som skulle kunna börsintroduceras och därefter försäljas,
bl. a. företagsenheter inom Procordiakoncernen. I motionen tas
också upp frågan om Procordias kapitalförsörjning. Om Procordia skall
expandera genom företagsköp bör finansieringen ske på marknadens villkor,
dvs. på fondbörsen, och inte genom kapitaltillskott från staten, anförs
det. Samma synpunkt förs fram även i den nyssnämnda motionen 1985/
86:N302 (fp), dock utan något särskilt yrkande.

Frågan om en börsintroduktion av LKAB tas upp i motion 1985/86: N219

(c). Förutsättningar för en sådan introduktion finns nu till följd av företa- NU 1985/86:24

gets positiva utveckling under de senaste åren, menar motionären. LKAB

behöver tillföras nytt riskvilligt kapital, vilket lämpligen bör ske genom att

20-25% av aktierna säljs ut, företrädesvis till sådana köpare som kan

tillföra bolaget nytänkande och utvecklingsmöjligheter.

Utskottet behandlar de fem här refererade motionerna i ett sammanhang.
Finansutskottet har i sitt yttrande (bilaga, s. 29) berört framför allt
principiella frågor om den offentliga tjänsteproduktionens betydelse för
medborgarnas välfärd. Finansutskottet anser att en privatisering av statlig
företagsverksamhet i många fall skulle få fördelningspolitiskt ogynnsamma
effekter. Beträffande de statsfinansiella aspekterna anförs att en omfattande
och systematisk försäljning av företag och andra tillgångar med syfte
enbart att förbättra budgetsaldot inte bör ske. Finansutskottet ser det som
olämpligt att staten säljer ut reala tillgångar i syfte att täcka underskott i
den löpande verksamheten. Även statliga företag bör kunna avyttras om
det i det enskilda fallet bedöms motiverat. Sådana affärer bör dock sättas
in i ett näringspolitiskt sammanhang och inte utnyttjas för att uppnå kortsiktiga
budgetpolitiska förbättringar. Med hänvisning till det anförda avstyrker
finansutskottet motionerna.

Företrädarna för de tre borgerliga oppositionspartierna har anmält avvikande
mening. Statligt företagande bör begränsas, anser de, till sådana
områden där staten har särskilda skäl att bedriva verksamhet. De ansluter
sig till bedömningen i motionerna att en utförsäljning av hela eller delar av
statliga bolag och affärsdrivande verk kan ge en budgetförstärkning av ca 3
miljarder kronor per år. Finansutskottets minoritet tillstyrker alltså de
aktuella motionerna.

Näringsutskottet ansluter sig till den positiva uppfattning om det statliga
företagandets betydelse som kommer till uttryck i finansutskottets yttrande
och tar därmed bestämt avstånd från de aktuella motionerna. Näringsutskottet
hänvisar här också till den utförliga motivering för avslag på
liknande motionsyrkanden om privatisering som redovisades i betänkandet
NU 1984/85:32. Utskottet angav där tre huvudskäl för sitt ställningstagande,
skäl som är lika giltiga i dag. För det första har staten en given roll
som ägare av företag. Detta gäller inte bara för sådan problemtyngd verksamhet
som kräver stora och uthålliga insatser för sanering och omstrukturering,
såsom inom t.ex. handelsstålsindustrin och varvsindustrin. Andra
uppgifter för statliga företag kan vara att medverka till industripolitiskt
angelägna satsningar på framtidsområden, t. ex. informationsteknologi och
rymdverksamhet.

Det andra huvudskälet för att avvisa en privatisering enligt den modell
som föreslås i motionerna är att i första hand de vinstgivande verksamheterna
skulle säljas ut, vilket innebär låg lönsamhet för de återstående
företagen och därmed försämrade möjligheter att finansiera nödvändiga
investeringar m.m. Frågor om försäljning av statliga företag bör i stället
bedömas med hänsyn till intresset av att åstadkomma en lämplig företagsstruktur.
För det tredje är den i motionerna föreslagna metoden för privatisering
— dvs. en systematisk flerårig utförsäljning till privata placerare —
ägnad att försämra det ekonomiska utbytet för staten, bl. a. genom att 8

metoden kan verka kurstryekande. Därtill kommer den mera principiella NU 1985/86:24
invändningen - som finansutskottet framför i sitt yttrande — att staten inte
bör sälja ut reala tillgångar enbart för att förbättra budgetsaldot.

Beträffande yrkandet i motion 1985/86: N294 (c) om Procordias försöijning
med riskkapital för företagsköp vill utskottet anföra följande. Motionärerna
menar att kapital för sådana ändamål skall anskaffas genom emissioner
på fondbörsen, samtidigt som de i det första yrkandet i samma
motion uttalar sig för en omfattande utförsäljning av statliga företag —
bl. a. delar av Procordiakoncernen - i syfte att förstärka statsbudgeten.

Man tycks ta sikte på såväl en expansion som en avveckling av Procordia.

Det synes här föreligga en viss motsägelse. I vart fall finns det enligt
utskottets uppfattning ingen anledning för riksdagen att nu uttala sig beträffande
den hypotetiska frågan om Procordias framtida behov av riskkapital.
Denna fråga bör prövas på vanligt sätt om den blir aktuell.

Med åberopande av vad som anförts avstyrker utskottet motionerna1985/86:N216
(m), 1985/86:N302 (fp) och 1985/86:Fi713 (fp) i berörda
delar samt motionerna I985/86:N294 (c) och 1985/86:N219 (c).

Domänverket

Frågor om utförsäljning av tillgångar hos domänverket tas upp i motioner
från de tre borgerliga partierna.

I motion 1985/86:N263 (m) anförs att de jordbruksfastigheter som domänverket
förvaltar bör säljas i första hand till dem som arrenderar marken.
Skogsmarken borde i betydande utsträckning säljas till enskilda personer.
Den verksamhet med virkesförädling m.m. som bedrivs inom domängruppen
skulle kunna överföras på andra industrigrupper. I normalfallet
bör domängruppens företag säljas, menar motionärerna. Målet borde
vara att domänverket återgår till sin ursprungliga roll att förvalta statens
skogsinnehav. De föreslagna försäljningarna beräknas ge intäkter av 400
milj. kr. under nästa budgetår. Liknande förslag framförs i motion 1985/

86:N248 (fp).

I motion 1985/86: N 325 (c) sägs att avfolkningen i glesbygdsregionerna
nu ökar i snabb takt och att statsmakterna därför måste aktivt söka vända
den negativa utvecklingen. Detta skulle kunna ske bl. a. genom att skogsbruk
överfördes från domänverket för att bygga upp livskraftiga jord- och
skogsbruksföretag.

I samband med behandlingen i november 1984 (NU 1984/85:3) av motioner
av samma innebörd som de nu aktuella lämnade utskottet vissa uppgifter
om bl. a. domänverkets förvärv och avyttring av mark. På grundval
av dessa uppgifter konstaterade utskottet att domänverkets innehav av
skogsmark inte hade förändrats i nämnvärd grad under de senaste åren.

Enligt utskottets mening borde en minskning av det statliga skogsinnehavet
inte komma i fråga. Domänverket borde dock givetvis även i fortsättningen
kunna medverka till att förstärka enskilda fastigheter genom försäljningar
eller markbyten. En reservation (m, c, fp) avgavs i vilken förordades
en utförsäljning av tillgångar med försäljningsintäkter av 400 milj.kr.
som riktmärke under det första budgetåret. Riksdagen följde utskottet. Så 9

blev fallet även då frågan med anledning av liknande motionsyrkanden åter NU 1985/86:24
behandlades våren 1985 på grundval av betänkandet NU 1984/85:32.

Utskottet tar alltjämt avstånd från tanken på en utförsäljning av domänverkets
skogsmark och övriga tillgångar som led i en allmän privatisering
av statlig affärsverksamhet. Förutom till de principiella skäl mot utförsäljning
av statliga företag som anförts i föregående avsnitt vill utskottet
hänvisa till domänverkets betydelse för virkesförsöijningen särskilt i Norrlands
inland. En utförsäljning av statsskogar till privata ägare skulle enligt
utskottets mening kunna bl. a. försvåra de mindre sågverkens råvaruanskaffning.
Även vid ett i huvudsak oförändrat totalt skogsinnehav bör
domänverket självfallet kunna medverka till jord- och skogsbrukets yttre
rationalisering. Så sker också i betydande omfattning. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet motionerna 1985/86: N 263 (m), 1985/

86:N248 (fp) och 1985/86:N325 (c).

Frågan om ändrade riktlinjer för domänverket tas upp i motion 1985/

86:N262 (c). Motionären anser att gällande mål för verket, som är att på
lång sikt åstadkomma bästa möjliga samlade ekonomiska utbyte och därvid
prestera ett från företagsekonomisk synpunkt tillfredsställande årsresultat,
är alltför snävt. I stället bör verksamheten underordnas kravet på
god miljö och goda förhållanden för människorna, anförs det. I sammanhanget
framför motionären krav på att det hösten 1985 nedbrunna sågverket
i Särna — som tillhör Wedde & Co AB, ett dotterbolag till Domänföretagen
AB — skall återuppbyggas. Samma krav framförs i motion 1985/

86:N296 (vpk). Med hänvisning till att sågverket svarade för över hälften
av Särnas arbetstillfällen inom industrin anser motionären att en återuppbyggnad
måste ske för att rädda samhället från katastrof. Om inte domänverket
fattar beslut härom måste gällande riktlinjer för statliga verk och
företag omgående omprövas, anförs det. Utskottet behandlar dessa två
motioner i ett sammanhang.

Beträffande frågan om Särnasågen erinrar utskottet om att industriminister
Thage Peterson i svar i riksdagen den 1 april 1986 på en interpellation
(1985/86:139) har lämnat vissa upplysningar i ärendet. Av svaret
framgår bl. a. att regeringen är beredd att medverka med generöst regionalpolitisk!
stöd till projekt som kan trygga sysselsättningen i Särna. Detta
gäller både för en återuppbyggnad av sågen och för andra projekt. Beträffande
riktlinjerna för domänverkets verksamhet erinrade industriministern
om att verket arbetar under samma förutsättningar som andra större skogsägare.
Han var inte beredd att medverka till någon ändring härvidlag.

Enligt vad utskottet har erfarit förbereder domänverket och Domänföretagen
i samarbete med olika intressenter ett program för sysselsättning i
Särna. En differentiering av den lokala näringslivsstrukturen eftersträvas
därvid. Även frågor om råvarutillgången för sågverksindustrin i regionen
beaktas. Arbetet väntas komma att inom kort resultera i ansökningar om
regionalpolitiskt stöd för genomförande av olika projekt.

Med hänsyn till det anförda ser utskottet ingen anledning för riksdagen
att ta något initiativ i frågan om Särnasågen. Fallet belyser dock den ofta
avgörande betydelsen av domänverkets företag för sysselsättningen i

skogslänen. Därtill kommer att statsskogarna är en viktig råvarukälla för NU 1985/86:24
sågverksindustrin i bl. a. Norrlands inland. Utskottet utgår från att domänverket
även i fortsättningen beaktar det särskilda ansvar som följer av
domängruppens roll som arbetsgivare och råvaruleverantör i dessa regioner.

Vad gäller kravet i motionerna 1985:86:N262 (c) och 1985/86:N296
(vpk) på ändrade riktlinjer för domänverket anser utskottet att verket
liksom hittills bör kunna ta betydande samhälleliga hänsyn även med de
nuvarande av statsmakterna fastställda riktlinjerna för verksamheten. Någon
ändring av dessa riktlinjer än enligt utskottets mening inte påkallad.

Med det sagda avstyrker utskottet motionerna.

Frågan om mark för naturvård tas upp i motion 1985/86:N310 (c). Där
föreslås att riksdagen uttalar sig för principen att domänverkets kapital
skall nedskrivas då statsskogar avsätts till naturreservat. Förslaget sammanhänger
med ett yrkande av samma motionärer i motion 1985/86:Jo777
om att 10 milj. kr. skall överföras från domänfonden till anslaget Mark för
naturvård under jordbruksdepartementets huvudtitel. Yrkandet har nyligen
avslagits av riksdagen på förslag av jordbruksutskottet (JoU 1985/

86:13 s. 91 f.). Häremot förelåg en reservation av folkpartiets och centerpartiets
företrädare i detta utskott.

I konsekvens med riksdagens nämnda ställningstagande avstyrker näringsutskottet
den här aktuella motionen.

Slutligen under detta avsnitt tar utskottet upp två förslag i proposition
1985/86:100 (bil. 14 s. 197 f.) avseende domänverket. För det första föreslås
att kyrkofonden för år 1985 skall ersätta domänverkets fond för
utgifter för övertalig personal med 28000 kr. För det andra begär regeringen
ett anslag av 1,9 milj. kr. till kostnader för kronotorp. Utskottet tillstyrker
dessa båda förslag.

Affärsverket FFV

I proposition 1985/86:100 (bil. 14 s. 198-202) lämnas en redogörelse för
verksamheten inom affärsverket FFV. I anslutning härtill begär regeringen
medel till FFV för nästa budgetår med 128,6 milj. kr. för investeringar i
byggnader och utrustning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Frågor om FFV tas upp i två motioner från allmänna motionstiden.

Ombildande av FFV till aktiebolag föreslås i motion 1985/86: N297 (fp).

Motionären hänvisar till att FFV numera arbetar i hård konkurrens såväl i
Sverige som internationellt. Det finns en rad viktiga skillnader mellan
verks- och aktiebolagsformerna, bl.a. när det gäller finansiering av investeringar,
som försvårar för FFV att konkurrera på lika villkor, anförs det.

Frågan om FFV:s företagsform har behandlats av verksledningskommittén
i betänkandet (SOU 1985:41) Affärsverken och deras företag. Där sägs
(s. 107) att kommittén inte har haft att generellt pröva frågan om företagsform
för affärsverken. Mot bakgrund av att kommittén anser aktiebolaget
som den naturliga associationsformen för affärsdrivande verksamhet på en
öppen marknad berör dock kommittén - utan att lägga fram något förslag

— frågan om en omprövning av FFV:s ställning. Kommittén pekar på att 11

t2 Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr24

FFV som exportindustri bör kunna utveckla den internationella verksam- NU 1985/86:24
heten. Härför krävs att FFV kan ingå i olika typer av konsortier, bilda egna
försäljningsbolag, förvärva högteknologiska företag och erbjuda flexibla
finansieringsalternativ. Med hänsyn härtill är det enligt kommittén rimligt
att FFV ombildas till aktiebolag. Staten skulle fortfarande behålla ägarkontrollen
över försvarsproduktionen.

Kommitténs betänkande har remissbehandlats. I samband med beredningen
av betänkandet väntas regeringen komma att överväga också frågan
om FFV:s företagsform.

Något initiativ av riksdagen i frågan än enligt utskottets mening inte
påkallat. Motionen avstyrks.

I motion 1985/86: N298 (m) föreslås en avveckling av FFV Allmateriels
varuhusverksamhet. Motionären hänvisar till att verksamheten, som tidigare
avsåg främst överskottsmateriel, numera i stor omfattning gäller
försäljning av nya varor, bl. a. dagligvaror, som köps in från tillverkarna
direkt. Det hävdas att den prissättning som tillämpas av FFV Allmateriel
har vållat bekymmer för enskilda detaljhandlare. Enligt motionärens uppfattning
är det inte en uppgift för staten att bedriva detaljhandel.

Enligt kungörelsen (1973:1210, ändrad 1979:1071) om försäljning av
övertalig eller kasserad materiel och inventarier skall sådan försäljning för
statsverkets räkning ske genom FFV Allmateriel AB. En myndighet får
dock, efter samråd med detta bolag, besluta om avyttring i annan ordning.

FFV Allmateriel ingår i FFV-koncernens bolagsgrupp och ägs till 100% av
förvaltningsbolaget FFV AB. Verksamheten utgörs av försäljning av överskott
från den offentliga sektorn och av fabriks- och konkurslager m.m.
från den privata marknaden. Försäljningen bedrivs främst i sex egna varuhus.
Faktureringen uppgår till drygt 200 milj. kr. om året. Verksamheten
har sedan år 1981 gett positivt ekonomiskt resultat.

Enligt vad utskottet inhämtat har klagomål hos NO riktats mot Allmateriels
prissättning från en enskild näringsidkare endast vid ett tillfälle,
nämligen år 1979 beträffande försäljningen av småstugor som tillverkats
inom arbetsmarknadsutbildningen. NO fann då inte anledning att företa
någon närmare utredning av frågan. Sveriges köpmannaförbund har år
1983 uttalat sig mot Allmateriels försäljning av bl.a. textilprodukter. Därvid
har hävdats att Allmateriel med utnyttjande av FFV:s ställning som
stor leverantör till försvaret kan få mycket fördelaktiga inköpspriser.

Utskottet saknar möjlighet att närmare granska de inköpsvillkor, marginaler
m.m. som gäller för olika produkter som säljs av Allmateriel. Det bör
dock påpekas att verksamheten — som bedrivs helt självständigt i förhållande
till övrig verksamhet inom FFV-koncernen — har en begränsad
omfattning jämfört med de stora privata och kooperativa blocken inom
handeln. Den företrädesrätt som Allmateriel har enligt 1973 års kungörelse
inskränktes år 1979 och uppges numera ha relativt liten betydelse. Att
Allmateriel skulle tillämpa systematisk underprissättning motsägs av att
verksamheten är vinstgivande. Utskottet finnér det också rimligt att anta
att det skulle ha föranlett flera anmälningar till NO om Allmateriel i olika

12

avseenden hade agerat på ett sätt som stod i strid mot gällande konkurrens- NU 1985/86:24

lagstiftning.

Beträffande den principiella fråga som tas upp i motionen — nämligen
om staten vid sidan av den egentliga överskottsförsäljningen av statlig
materiel skall bedriva detaljhandel - vill utskottet anföra följande.

Som tidigare framhållits är det helt i sin ordning att de statliga affärsverken
bedriver verksamhet som konkurrerar med privat företagande, förutsatt
att någon subventionering av den konkurrensutsatta verksamheten
från monopolverksamheten inte sker. Någon sådan subventionering kommer
här inte i fråga eftersom FFV:s verksamhet till helt övervägande del är
konkurrensutsatt. Att försäljningen efter hand har utvidgats till andra
produkter än överskottsmateriel från den offentliga sektorn får ses som
resultatet av normala affärsmässiga överväganden. Enligt utskottets mening
bör statsmakterna inte utan mycket starka skäl söka begränsa den
kommersiella handlingsfriheten för olika bolag inom affärsverkskoncernerna.

Av det sagda följer att utskottet inte kan biträda kravet i motion 1985/

86:N298 (m) på ett uttalande av riksdagen om avveckling av FFV Allmateriel.
Motionen avstyrks alltså.

Statens vattenfallsverk

Frågor om statens vattenfallsverks organisation m.m. tas upp i motioner
från moderata samlingspartiet och centerpartiet.

I motion 1985/86: N1314 (m) föreslås att regeringen inför budgetåret
1987/88 utreder möjligheterna av en ändrad ordning för finansiering av
vattenfallsverkets investeringar efter förebild, av televerket, som sedan
budgetåret 1984/85 har rätt att ta upp lån direkt på den svenska kapitalmarknaden.
Regeringen bör också, anförs det, undersöka hur vattenfallsverket
skall kunna ombildas till aktiebolag. Vidare erinras om förslaget i
motion I985/86:N216 (m) om att vissa delar av vattenfallsverkets vattenkraftstillgångar
bör kunna avyttras redan under nästa budgetår.

1 Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr 24.

Frågan om affärsverkens kapitalförsörjning har nyligen behandlats av
verksledningskommittén i betänkandet (SOU 1985:41) Affärsverken och
deras företag (s. 56-59). Kommittén hänvisar till att bl.a. det statsfinansiella
läget under senare år har föranlett ändrade finansieringsformer för
några av verken. Den mest radikala lösningen har valts för televerket,
medan postverket har fått möjlighet att finansiera byggnadsinvesteringar
med rörelsemedel från postgirot. En tredje variant utgörs av möjligheten
för riksgäldskontoret att svara för vissa affärsverks långsiktiga kapitalbehov
som ett komplement till systemet med rörliga krediter (prop. 1984/

85:100 bil. 1 s. 57 f.). Enligt kommitténs uppfattning bör avvägningen
mellan vilka metoder som skall tillämpas för affärsverkens finansiering
göras från fall till fall. Det bör ankomma på verken själva att föreslå
lämpliga vägar för finansieringen av sin verksamhet. Vidare anför kommittén
följande: 13

Även vid finansieringsformer utanför budgeten måste utgångspunkten vara NU 1985/86:24
att statsmakternas inflytande över investeringsverksamhetens inriktning
och omfattning samt tidsmässiga fördelning skall bestå. Starka skäl talar
för att statsmakternas prövning av affärsverkens investeringar även fortsättningsvis
bör ske i budgetprocessen.

Investeringsprövningen kan inte helt frikopplas från de finansiella bedömningarna.
Sålunda är även fortsättningsvis affärsverkens investeringsfinansiering
angelägen för statsmakterna att bedöma ur kredit- och finanspolitisk
synvinkel. Det är också nödvändigt att integrera affärsverkens ofta
betydande investeringar med budgetprocessens övriga beslut om resursanvändning
m.m. om man skall nå en önskvärd samlad grund för statsmakternas
bedömning av stabiliserings-, regionalpolitiska och andra mål.

Det har inte ingått i verksledningskommitténs uppdrag att generellt pröva
frågan om lämplig företagsform för affärsverken.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår mot bakgrund bl. a. av kommitténs
betänkande vissa överväganden inom regeringskansliet om vattenfallsverkets
kapitalförsörjning, styrning, avkastningskrav m.m. I sammanhanget
kan nämnas att regeringen den 15 maj 1986 har fastställt en ny instruktion
för statens vattenfallsverk, enligt vilken verket skall ha till uppgift att
verka bl. a. för en rationell elenergiförsörjning och en effektiv användning
av energi inom landet. Verket skall också inom sitt område arbeta för en
avveckling av kärnkraften till senast år 2010.

I centerpartiets motion 1985/86: N411 begärs förslag från regeringen om
en uppdelning av vattenfallsverket i fyra bolag, nämligen

— ett bolag för produktion av vattenkraft och vindkraft samt för distribution
och försäljning, exkl. drift av stamlinjenätet (VIVA-bolaget),

- ett bolag för kärnkraftsproduktion och övrig bränslebaserad kraftproduktion,
inkl. drift av stamlinjenätet (KÄRNSTAM-bolaget),

- ett bolag för värme- och kraftvärmeproduktion i samverkan med kommuner
m. fl. (VÄRME-bolaget),

— ett bolag för forsknings- och utvecklingsverksamhet (FOU-bolaget).

Enligt motionen skulle bolagen ha olika ägarförhållanden. VIVA-bola gets

aktier skulle successivt dels introduceras på börsen, dels säljas som
”folkaktier”, varvid dock staten skulle kunna behålla en betydande aktiepost.
KÄRNSTAM-bolaget skulle tills vidare vara helt statsägt bl. a. för att
avvecklingen av kärnkraften skall tryggas. VÄRME-bolaget skulle vara
samägt av staten och nuvarande delägare i verksamheten, dvs. främst
vissa kommuner. FOU-bolaget skulle ägas av staten och de tre övriga
bolagen. Två huvudsyften för motionens förslag anges. Dels skulle boskillnaden
mellan förnyelsebar och bränslebaserad elproduktion skapa ett konkurrensförhållande
som främjar effektiviteten i produktionssystemet. Dels
skulle försäljningen av aktier i VIVA-bolaget — som antas ha ett totalt
värde av 100 miljarder kronor — få gynnsamma statsfinansiella effekter,
bl.a. genom att statsskulden minskades.

Ett liknande förslag framfördes från centerpartiets sida våren 1985 och
behandlades av utskottet i betänkandet NU 1985/86:32 (s. 33 f.). Motionen
avstyrktes på i huvudsak följande grunder. Staten borde inte avhända sig
reala tillgångar i form av vattenkraft. En uppdelning av vattenfallsverket

enligt förslaget skulle minska möjligheterna till samordnat utnyttjande av NU 1985/86:24
olika kraftslag och därmed också resultera i ett mindre effektivt elförsörjningssystem.
En utförsäljning av vattenkraftstillgångar till antaget pris
skulle leda till en kraftig höjning av elprisnivån, vilket skulle inverka
negativt på bl. a. svensk industris konkurrenskraft. I en gemensam reservation
gav de tre borgerliga partiernas företrädare i utskottet sitt stöd till
motionen, varvid de särskilt tog fasta på de statsfinansiella aspekterna av
förslaget. Centerpartiets företrädare hävdade dessutom i ett särskilt yttrande
att ett genomförande av förslaget skulle skapa förutsättningar för
betydligt lägre energikostnader i ett längre perspektiv. Riksdagen avslog
motionen.

Utskottet behandlar de två nu aktuella yrkandena i motionerna 1985/

86:N314 (m) och 1985/86:N411 (c) i ett sammanhang. Trots att det förstnämnda
motionsyrkandet, som redan framgått, primärt gäller frågor om
vattenfallsverkets organisation och finansiering synes motionärernas syfte
vara bl. a. att en utförsäljning av verkets tillgångar i form av vattenkraft
m. m. skall kunna underlättas. Gemensamt för förslagen i de båda motionerna
är också att de har samband med de förslag till allmän utförsäljning
av statliga företag i statsfinansiellt syfte som utskottet har behandlat i ett
tidigare avsnitt.

Finansutskottet har i sitt förenämnda yttrande FiU 1985/86:2 y avstyrkt
motionerna. Endast motion 1985/86:N411 (c) kommenteras särskilt. Finansutskottet
anser att de gynnsamma statsfinansiella effekter som enligt
motionen skulle följa av en utförsäljning av statlig egendom i huvudsak är
skenbara. De borgerliga partiernas företrädare har anmält avvikande mening.

Näringsutskottet vill för sin del anföra följande.

Liksom förra året tar utskottet bestämt avstånd från förslagen om utförsäljning
av statens vattenkraftstillgångar, vare sig det sker genom en utbrytning
och privatisering av all vattenkraft hos vattenfallsverket eller
genom avyttring av vissa objekt. Beträffande de statsfinansiella och realekonomiska
effekterna av en överföring av dessa tillgångar till privata
intressenter hänvisar utskottet till vad finansutskottet har anfört. Den
energipolitiska effekten skulle i första hand bli en kraftig höjning av elprisnivån,
i vart fall om utförsäljningen - vilket motionärerna synes förutsätta
— skulle ske till de priser som i dag gäller vid överlåtelser av utbyggd
vattenkraft och de nya ägarna skulle kräva en häremot svarande avkastning.
Den organisatoriska uppdelning av vattenfallsverket som föreslås av
centerpartiet skulle dessutom enligt näringsutskottets mening medföra allvarliga
risker för störningar i ett väl fungerande, integrerat system för
produktion och distribution av kraft. Detta kan inte vara till gagn för
elkonsumenterna. Utskottet vill också framhålla att förslaget om en uppsplittring
av vattenfallsverket ter sig särskilt ansvarslöst i en situation då
den förestående avvecklingen av kärnkraften ställer stora krav på insatser
för bl.a. utveckling av ny elproduktionsteknik. Vattenfallsverket utgör
den kanske viktigaste statliga resursen för ändamålet.

Jämfört med förslagen i centerpartiets motion är yrkandet i motion 1985/

86:N314 (m) på en utredning om vissa ändringar av vattenfallsverkets 15

finansiering och organisation i sig av tämligen begränsad räckvidd. Som NU 1985/86:24
redan framgått pågår en utveckling av formerna för styrning och finansiering
av affärsverken i den riktning som motionärerna anger. Verksledningskommitténs
förslag pekar i samma riktning. Huruvida den modell
som har valts för t. ex. televerket är den lämpligaste för vattenfallsverket
undandrar sig emellertid utskottets bedömning. Det bör ankomma på verket
självt och på regeringen att utforma förslag till lösningar som tillgodoser
kraven på såväl affärsmässighet som effektiv styrning från statsmakternas
sida. Detta bör enligt utskottets mening kunna ske inom ramen för
affärsverksformen. I fråga om vattenfallsverket finns det klara motiv,
främst av energipolitisk art, för att de särskilda möjligheter till styrning
som denna företagsform ger bibehålls.

Vad som anförs i motion 1985/86: N314 (m) om vattenfallsverkets finansiering
och organisation bör alltså inte föranleda något initiativ från riksdagen.
Utskottet avstyrker denna motion. Samma gäller motion 1985/

86:N411 (c) i den del motionen rör vattenfallsverket.

I detta sammanhang behandlar utskottet också ett förslag i motion 1985/

86:N411 (c) om bildandet av ett särskilt energiföretag i Norrbotten. Regeringen
bör, anförs det, låta utreda förutsättningarna för ett sådant företag i
syfte att regionen skall kunna få en rättmätig andel av vattenkraftens
framtida avkastning.

Utskottet har under de sju senaste åren (senast i NU 1985/86:30 s. 77) —
med reservation av centerpartiets företrädare — avstyrkt yrkanden om
energiföretag i Norrbotten. Riksdagen har följt utskottet och avslagit motionerna.
I motiveringen till sitt ställningstagande har utskottet bl. a. erinrat
om att kostnaderna för elenergi är betydligt lägre i Norrbotten än i de
södra delarna av landet, vartill kommer att energiskatten i de norra delarna
av landet är 1 öre lägre per kWh.

Utskottet kan inte finna att det har tillkommit några omständigheter som
ger anledning för riksdagen att nu inta en annan ståndpunkt än tidigare i
frågan om energiföretag i Norrbotten. Motion 1985/86:N411 (c) avstyrks
alltså även i denna del.

Sveriges Investeringsbank AB

En avveckling av Sveriges Investeringsbank AB föreslås i moderata samlingspartiets
motion 1985/86:N314. Enligt motionärernas mening finns det
på dagens kapitalmarknad inte något behov av banken. Sedan bildandet år
1967 har statens kapitalinsats i banken uppgått till 1300 milj. kr. Det
hävdas att banken inte har gett utdelning till ägaren på insatt kapital.

Avvecklingen föreslås ske i den takt som är möjlig med hänsyn till bankens
nuvarande åtaganden. Några nya engagemang bör inte tillåtas. Allteftersom
verksamheten minskar, anförs det, bör bankens medel kunna successivt
frigöras och återbetalas till långivare och till ägaren. Motionärerna
räknar med att minst 200 milj. kr. på detta sätt bör kunna tillföras statsbudgetens
inkomstsida under nästa budgetår. Det föreslås att riksdagen anmo- 16

dar regeringen att senast hösten 1986 lägga fram förslag om en avveckling NU 1985/86:24
av Investeringsbanken i enlighet med vad som anförts.

Utskottet har senast våren 1985 avvisat liknande krav från moderata
samlingspartiet om avveckling av Investeringsbanken (NU 1984/85:32
s. 37 f.). Partiets företrädare reserverade sig häremot. Även centerpartiets
och folkpartiets företrädare avgav en reservation, dock utan att ansluta sig
till kravet på återföring till staten av bankens tillgångar. Riksdagen följde
utskottet.

Av årsredovisningen för år 1985 framgår att Investeringsbanken har ökat
såväl nyutlåningen som garantigivningen väsentligt. Likaså har antalet
engagemang som ägare i företag ökat. Bankens rörelseresultat har nästan
fördubblats. Fr.o.m. verksamhetsåret 1984 har utdelning lämnats på aktierna
i banken.

Enligt utskottets mening har Investeringsbanken alltjämt viktiga uppgifter
på den svenska kapitalmarknaden. En sådan uppgift för banken är att
som delägare i olika företag, särskilt i högteknologiska branscher, tillhandahålla
såväl riskkapital som kunnande. Dessutom har Investeringsbanken
bl. a. att svara för expertis och kansliresurser för den år 1984 inrättade
småföretagsfonden. Utskottet noterar i sammanhanget att företrädarna för
de tre borgerliga partierna i en gemensam reservation till finansutskottets
betänkande FiU 1985/86:10 (s. 89) har föreslagit att den särskilda styrelsen
för småföretagsfonden avskaffas och att fondens tillgångar förs till Investeringsbanken.
”Engagemangen kan då successivt avvecklas eller bibehållas
inom ramen för Investeringsbankens ordinarie verksamhet.” Denna ståndpunkt
synes oförenlig med det här aktuella yrkandet om avveckling av
banken i motion 1985/86: N314 (m). Näringsutskottet avstyrker motionen i
denna del.

Övriga frågor

Frågor om utvecklingen av produkter ur sprit och stärkelse tas upp i
motion 1985/86:N220 (s). Motionärerna anser att framställning av etanol
för motordrift inte ensam kan ge lösningen på problemet med spannmålsöverskottet.
Det framhålls att stärkelse kan användas som utgångsmaterial
för ett stort antal produkter. Staten borde inta en samordnande och ledande
roll i utvecklingen på området. Som en förutsättning härför anges en
organisatorisk förändring inom den statliga företagssektorn, nämligen att
AB Vin & Spritcentralen - som i dag är hälftendelägare i ett företag som är
landets största tillverkare av konsumtionssprit - förs över till Procordiakoncernen.
Procordia skulle få i uppdrag att söka samordna tillverkningen
av sprit och stärkelse med sikte på vidare produktionsutveckling. Genom
att Procordia inte är börsnoterat, anförs det, undviks att tillverkningen av
konsumtionssprit drivs med privat vinstintresse.

Utskottet erinrar om att det, vid sidan av den traditionella tillverkningen
av konsumtionssprit, även förekommer en försöksverksamhet rörande
framställning av etanol ur jordbruksprodukter med sikte på användning
som drivmedel. Statligt stöd lämnas bl. a. till en prototypanläggning i
Lidköping. Vidare skall motoralkoholkommittén (1 1985:02) enligt i januari 17

1986 meddelade tilläggsdirektiv (dir. 1986:1) med förtur utreda ekonomis- NU 1985/86:24

ka, tekniska och andra förutsättningar för att producera etanol ur jord bruksråvaror

i en fullskaleanläggning. En finansiell medverkan från olika

intressenter förutsätts. Kommitténs överväganden och förslag i denna del

skall redovisas senast den 15 juli 1986.

Enligt utskottets mening bör de frågor om industriell utveckling på
grundval av sprit och stärkelse som tas upp i motionen kunna prövas i
samband med kommande överväganden om svensk etanoltillverkning. I
den mån det därvid visar sig lämpligt med organisatoriska förändringar
inom den statliga företagssektorn ankommer det på regeringen — som
företrädare för staten i dess roll som ägare — att ta initiativ i frågan.

Utskottet kan alltså inte biträda yrkandet i motion 1985/86:N220 (s) om att
riksdagen skall uttala sig för en viss lösning. Motionen avstyrks.

Frågan om ändrad inriktning av de statliga basindustrierna tas upp i
motion 1985/86:N264 (s). Motionärerna pekar på att de berörda företagen
inom skogs-, gruv- och stålbranscherna svarar för en dominerande del av
sysselsättningen i skogslänen, särskilt Norrbotten. De investeringar som
görs i företagen tar i huvudsak sikte på att ytterligare effektivisera den
traditionella produktionen. Den ensidiga inriktningen av basindustrierna,
byggd på låg förädling, innebär emellertid ett stort risktagande inför kommande
lågkonjunkturer och strukturomvandlingar i nämnda branscher,
menar motionärerna. De anser det därför angeläget att produktionsinriktningen
i företagen successivt ändras. Riskkapital bör avsättas av företagens
vinstmedel särskilt för utveckling av ny produktion och för breddning
av företagens kunnande. En sådan förändring är nödvändig för företagens
fortlevnad och för de regioner de verkar i, anförs det.

Utskottet anser att den fråga som tas upp i motionen är av betydelse
såväl i ett industripolitiskt som i ett regionalpolitiskt perspektiv. I regioner
med en ensidig industristruktur, t.ex. Norrbotten och Bergslagen, har
problemen blivit stora när basindustrierna drabbats av kriser. De traditionella
bruksföretagen har ofta en helt dominerande roll på resp. ort, medan
det i stor utsträckning saknas expansiva små och medelstora företag som
kan erbjuda alternativ sysselsättning. Arbetet med att lösa problemen
inom berörda regioner har i stor utsträckning inriktats på att skapa förutsättningar
för ett mera differentierat näringsliv, bl.a. genom småföretagsstöd
och insatser för teknikspridning. Att de stora statliga basindustriföretagen
kan medverka i en sådan process har visat sig bl.a. i malmfälten.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår inom regeringskansliet överväganden
om den långsiktiga utvecklingen av de statliga basindustrierna bl. a. i
det perspektiv som anges i motion 1985/86: N264 (s). Något initiativ av
riksdagen i frågan är enligt utskottets mening inte påkallat. Motionen
avstyrks.

Vissa anslag

Till sist tar utskottet upp två återstående anslagsfrågor av formell natur.

I budgetpropositionen har regeringen begärt ett anslag av 58,2 milj. kr. 18

för ränta och amortering på statens skuld till SSAB. Vidare har begärts ett NU 1985/86:24
anslag av 57825000 kr. för ränta på statens skuld till Norrbottens Järnverk
AB. I båda fallen gäller det betalningar till följd av skuldförbindelser som
tidigare har utfärdats i samband med statens medverkan i rekonstruktioner.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet
att riksdagen avslår motion 1985/86: N240,

2. beträffande försäljning av statliga företag

att riksdagen avslår motion 1985/86: Fi713 yrkande 4, motion 1985/

86:N216 yrkande 8, motionerna 1985/86:N219 och 1985/86:N294
samt motion 1985/86:N302 yrkande 5,

3. beträffande utförsäljning av tillgångar hos domänverket

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:N248, 1985/86:N263 och
1985/86: N 325,

4. beträffande ändrade riktlinjer för domänverket

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:N262 och 1985/86:N296,

5. beträffande mark för naturvård

att riksdagen avslår motion 1985/86: N310,

6. beträffande utgifter för övertalig personal

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 avsnittet
Domänverket bemyndigar regeringen att besluta att kyrkofonden
för år 1985 skall ersätta domänverkets fond för utgifter för övertalig
personal med 28000 kr.,

7. beträffande kostnader för kronotorp

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
G 1 till Kostnader för kronotorp för budgetåret 1986/87 anvisar ett
förslagsanslag av 1900000 kr.,

8. beträffande medel till FFV

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
G 2 till Affärsverket FFV: Byggnader och utrustning för budgetåret
1986/87 anvisare» reservationsanslag av 128600000 kr.,

9. beträffande ombildande av FFV till aktiebolag
att riksdagen avslår motion 1985/86: N297,

10. beträffande avveckling av FFV Allmateriels varuhusverksamhet att

riksdagen avslår motion 1985/86:N298,

11. beträffande statens vattenfallsverks organisation m.m.

att riksdagen avslår motion 1985/86: N314 yrkande 18 och motion
1985/86:N411 i ifrågavarande del,

12. beträffande energiföretag i Norrbotten

att riksdagen avslår motion 1985/86:N411 i ifrågavarande del,

13. beträffande Sveriges Investeringsbank AB

att riksdagen avslår motion 1985/86: N314 yrkande 6, 19

14. beträffande utvecklingen av produkter ur sprit och stärkelse NU 1985/86:24
att riksdagen avslår motion 1985/86: N220,

15. beträffande ändrad inriktning av de statliga basindustrierna
att riksdagen avslår motion 1985/86: N264,

16. beträffande vissa anslag
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt G 7 till
Ränta och amortering på statens skuld till SSAB Svenskt Stål AB
för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 58200000 kr.,

b) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt G 8 till
Ränta på statens skuld till Norrbottens Järnverk AB för budgetåret
1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 57825000 kr.

Stockholm den 15 maj 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Birgitta Johansson (s), Åke
Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Jörn
Svensson (vpk), Per-Richard Molén (m), Per-Ola Eriksson (c), Göran
Magnusson (s) och Erik Holmkvist (m).

Reservationer

1. Affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén
(c), Per-Richard Molén (m), Per-Ola Eriksson (c) och Erik Holmkvist (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”olika avseenden” bort ha följande lydelse:

Trots att principen om konkurrensneutralitet i affärsverkens verksamhet
är oomstridd visar erfarenheten att det finns stora brister i tillämpningen.

Enligt utskottets uppfattning är detta i viss mån ofrånkomligt. Även vid en
långtgående särredovisning kan verksamheter som bedrivs inom ramen för
ett stort affärsverk på olika sätt åtnjuta konkurrensfördelar. Med instämmande
i vad som anförs härom i motion 1985/86:N240 (m, fp, c) anser
utskottet följaktligen att den lämpligaste lösningen är att affärsverken helt
upphör med konkurrensutsatt verksamhet och i stället sätter in alla sina
resurser på att effektivisera den verksamhet som bedrivs under monopol.

Det är i regel denna verksamhet som utgör affärsverkens huvuduppgift och
som motiverar statens engagemang. I fall då det finns särskilda skäl att låta
konkurrensutsatt verksamhet bedrivas inom ramen för en affärsverkskoncern
bör detta ske i form av ett särskilt aktiebolag, såsom föreslagits av
verksledningskommittén. Regeringen bör se över affärsverkens nuvarande 20

organisation och lägga fram förslag för riksdagen om sådana åtgärder som NU 1985/86:24
kan föranledas därav. Riksdagen bör uppmana regeringen härtill. Samtidigt
bör riksdagen uttala sig för att affärsverken, i avvaktan på en översyn,
upprätthåller principen om konkurrensneutralitet gentemot enskilda företag.
Genom vad utskottet nu har föreslagit skulle motion 1985/86: N240 (m,
fp, c) tillgodoses fullt ut.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N240 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Försäljning av statliga företag (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén
(c), Per-Richard Molén (m), Per-Ola Eriksson (c) och Erik Holmkvist (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som böijar på s. 8 med ”Näringsutskottet
ansluter” och slutar på s. 9 med ”och 1985/86:N219 (c)” bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den principiella uppfattning om statligt företagande som
ligger till grund för motionerna 1985/86:N216 (m), 1985/86:N302 (fp), 1985/

86:Fi713 (fp) och 1985/86:N294 (c). Sålunda bör statens affärsverksamhet
begränsas till omrden där det finns särskilda motiv för ett statligt engagemang.
Denna princip har också kommit till klart uttryck i den avvikande
mening till finansutskottets yttrande som har anmälts av företrädarna för
moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet och som näringsutskottet
ansluter sig till.

En tillämpning av nämnda princip möjliggör enligt utskottets uppfattning
att mycket stora delar av den affärsverksamhet som nu bedrivs ^v staten i
verks- eller bolagsform kan avyttras. Från denna synpunkt ter sig det mål
som har angetts i motionerna, nämligen att staten skall tillföras försäljningsintäkter
om minst 3 miljarder kronor om året under ett antal år, som
fullt realistiskt. Metoderna för försäljning och valet av försäljningsobjekt
kräver noggranna överväganden. Även möjligheterna till uppdelning av
affärsverk och utförsäljning av vissa reala tillgångar hos verken bör prövas.
Utskottet återkommer härtill vid behandlingen av motioner om domänverket
och statens vattenfalls verk.

Enligt utskottets mening bör regeringen utarbeta ett förslag till plan för
utförsäljning av statliga företag enligt angivna riktlinjer. Med hänsyn till
vikten av att varje enskild affär ger bästa möjliga ekonomiska resultat för
staten bör försäljningarna kunna anpassas till det aktuella marknadsläget.

Det synes därför lämpligt att regeringen begär riksdagens bemyndigande
att beträffande ett antal angivna företag genomföra försäljningar av en viss
omfattning. I fråga om affärsverken torde krävas bemyndigande även att
vidta sådana organisatoriska åtgärder som kan visa sig önskvärda i samband
med avyttringen av vissa tillgångar. Det får sedan ankomma på

regeringen att vid lämplig tidpunkt besluta om genomförandet av försälj- NU 1985/86:24
ningarna inom ramen för riksdagens bemyndiganden.

Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motion 1985/86: N294 (c) om
riskapitalförsörjningen för Procordia. Något ytterligare statligt kapitaltillskott
till företaget bör alltså inte komma i fråga.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen
ansluter sig till vad utskottet har anfört. Med det sagda tillstyrks de fyra
förenämnda motionerna i berörda delar. Motion 1985/86: N219 (c) om
börsintroduktion av LKAB tillgodoses också genom vad utskottet har
föreslagit.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande försäljning av statliga företag

att riksdagen med bifall till motion 1985/86: Fi713 yrkande 4, motion
1985/86:N216 yrkande 8, motion 1985/86:N294 och motion 1985/

86:N302 yrkande 5 samt med anledning av motion 1985/86: N219
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Utförsäljning av tillgångar hos domänverket (mom. 3)

Christer Eirefelt (fp). Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén
(c), Per-Richard Molén (m), Per-Ola Eriksson (c) och Erik Holmkvist (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
tar” och slutar med ”och 1985/86:N325 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna 1985/86:N263 (m) och 1985/

86:N248 (fp) att domänverkets tillgångar i betydande utsträckning bör
föras över i enskild ägo. Som anförs i motionerna bör intäkter till staten av
400 milj. kr. utgöra ett riktmärke för försäljningarna under det första
budgetåret. Försäljningar i syfte att skapa livskraftiga skogsbruksföretag i
glesbygder såsom föreslås i motion 1985/86:N325 (c) ger också förutsättningar
för en positiv glesbygdsutveckling. Regeringen bör ålägga domänverket
att genomföra markförsäljningar i enlighet med vad som anförts.

Utskottet tillstyrker alltså de tre motionerna.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande utförsäljning av tillgångar hos domänverket

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86: N248 och 1985/

86:N263 samt med anledning av motion 1985/86: N325 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Ändrade riktlinjer för domänverket (mom. 4)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Vad
gäller” och slutar med ”utskottet motionerna” bort ha följande lydelse:

Även om den nu aktuella frågan om att ersätta bortfallet av arbetstillfäl- 22

len i Särna skulle komma att lösas på ett sätt som tillgodoser kravet i NU 1985/86:24

motion 1985/86:N296 (vpk) anser utskottet att de principiella problem som
motionären belyser är väl värda att beakta. Domänverket har, liksom
andra statliga företag, givits i huvudsak rent kommersiella riktlinjer för sin
verksamhet. Målet är sålunda vinstmaximering. I den mån detta får konsekvenser
i form av företagsnedläggningar m.m. måste samhället träda in
med arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är emellertid då ofta för sent
att rädda sysselsättningen på orten. Utflyttningen kan lösa problemen i
individuella fall, men endast till priset av att den regionala obalansen ökar.

Enligt utskottets mening bör i stället målet för domänverkets verksamhet
utgöras av den totala samhällsnyttan. De regionalpolitiska hänsynen
bör därvid ges långt större vikt än i dag. Domänverket bör därvid bl. a.
engagera sig aktivt för utvecklingen av sågverksindustrin i Norrlands inland.
Utskottet hänvisar till vad som anförts härom i motion 1985/86: N290
(vpk), som har behandlats av utskottet i annat sammanhang (NU 1985/

86:14).

Riksdagen bör alltså anmoda regeringen att snarast utarbeta förslag till
ändrade riktlinjer för domänverket. Härigenom skulle motion 1985/

86:N296 (vpk) tillgodoses. Samma gäller i viss mån även motion 1985/

86:N262 (c).

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande ändrade riktlinjer för domänverket
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N296 och med anledning
av motion 1985/86: N262 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

5. Ombildande av FFV till aktiebolag (mom. 9)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén
(c), Per-Richard Molén (m), Per-Ola Eriksson (c) och Erik Holmkvist (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Något
initiativ” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1985/86:N297 (fp) om
att affärsverket FFV bör ombildas till aktiebolag. Regeringen bör lägga
fram förslag härom så att ändringen av företagsform kan genomföras
senast den 1 januari 1988. Förslaget bör utformas så att en successiv
utförsäljning av delar av FFV:s nuvarande verksamhet underlättas. Vad
utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Med det sagda tillstyrker utskottet motionen.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande ombildande av FFV till aktiebolag
att riksdagen med bifall till motion 1985/86: N297 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Avveckling av FFV Allmateriels varuhusverksamhet NU 1985/86:24

(mom. 10)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén
(c), Per-Richard Molén (m), Per-Ola Eriksson (c) och Erik Holmkvist (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Sorn
tidigare” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning skall affärsverkens och de statsägda bolagens
verksamhet begränsas till områden där det finns särskilda skäl för ett
statligt engagemang. Såsom närmare har utvecklats i det föregående leder
denna principiella uppfattning till krav på att stora delar av den statliga
företagssektorn successivt bör överföras i annan ägo. Detta gäller inte
minst sådan verksamhet som bedrivs i aktiebolagsform inom ramen för
affärsverkskoncernerna. Utskottet anser att FFV Allmateriel tillhör de
företag som på ett tidigt stadium bör kunna privatiseras. Detta beror såväl
på att sambandet med FFV-koncerneni övrigt är svagt som på att verksamheten
skapar problem för enskild och kooperativ handel så som beskrivs
i motion 1985/86:N298 (m). Regeringen bör alltså snarast vidta
åtgärder för en utförsäljning av Allmateriel. Alternativt bör verksamheten
begränsas till den ursprungliga uppgiften att avyttra överskottsmateriel för
statsverkets räkning, varvid försäljningen lämpligen bör ske i grossistledet.
Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande ansluter sig till vad utskottet
nu har anfört. Härigenom skulle motionen tillgodoses.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande avveckling av FFV Allmateriels varuhusverksamhet att

riksdagen med bifall till motion 1985/86: N298 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Statens vattenfallsverks organisation m. m. (mom. 11)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén
(c), Per-Richard Molén (m), Per-Ola Eriksson (c) och Erik Holmkvist (m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Liksom
förra” och slutar på s. 16 med ”rör vattenfallsverket” bort ha följande
lydelse:

Utskottets principiella inställning till frågan om statligt företagande är,
som redan framgått, att staten bör avveckla affärsverksamhet inom områden
där det inte finns särskilda skäl för ett sådant engagemang från statens
sida. Enligt utskottets mening bör det med utgångspunkt häri vara möjligt
att avyttra betydande delar av vattenfallsverkets tillgångar. Enskilda och
kommunägda företag bedriver i dag framgångsrik verksamhet inom flertalet
led av elförsörjningen. Det är främst för storkraftsnätet som starka skäl
för statligt ägande torde kunna åberopas.

Med hänsyn till intresset av att nå en betydande statsfinansiell effekt bör NU 1985/86:24

i första hand övervägas en successiv utförsäljning av statens vattenkraftstillgångar.
Marknadsvärdet av dessa tillgångar överstiger klart det bokförda
värdet. Utskottet bedömer det som fullt möjligt för staten att även
vid omfattande utförsäljningar få ut ett pris som motsvarar eller t.o.m.
överstiger dagens marknadsvärde. 1 syfte att tillgodose olika köparkategoriers
intressen och därmed utnyttja hela den potentiella marknaden bör
flera metoder för utförsäljning övervägas.

En närmare beräkning av statens intäkter från försäljningar av vattenkraft
redan under nästa budgetår är enligt utskottets mening inte möjlig.

Utskottet räknar emellertid med att vissa försäljningar skall kunna ske
inom ramen av det belopp av minst 3 miljarder kronor som tidigare har
angetts som riktmärke för avyttring av statliga företag m. m. under budgetåret.
Under de följande åren bör intäkterna från försäljning av krafttillgångar
kunna ökas väsentligt.

Riksdagen bör i ett uttalande anmoda regeringen att lägga fram ett
förslag till försäljning av tillgångar hos vattenfallsverket i enlighet med vad
utskottet har anfört. Härigenom tillgodoses i väsentlig mån yrkandet om
försäljning av vattenkraftsaktier i motion 1985/86: N411 (c).

I motion 1985/86:N314 (m) föreslås bl.a. en översyn av vattenfallsverkets
organisatoriska och finansiella ställning med sikte på ombildning av
verket till aktiebolag. Enligt utskottets uppfattning skulle en sådan ombildning
väsentligen underlätta utförsäljningen av vattenkraft. Den anmodan
till regeringen som utskottet nyss har förordat bör därför innefatta
även utarbetandet av förslag till riksdagen i enlighet med nämnda motion.

Utskottet tillstyrker alltså motionen i denna del.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande statens vattenfallsverks organisation m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N314 yrkande 18 och
motion 1985/86: N411 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

8. Energiföretag i Norrbotten (mom. 12)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i centerpartiets motion 1985/86:N411 skulle en sådan uppdelning
av vattenfallsverket som föreslås i motionen också skapa ökade
möjligheter för de nordligaste delarna av landet att få en större andel av
intäkterna från försäljningen av elkraft. Utskottet ser det därför i likhet
med motionärerna som önskvärt att regeringen i samband med förberedelserna
för uppdelningen också låter utreda frågan om ett energiföretag i
Norrbotten. Genom ett sådant företag skulle de norrbottniska industriföretagens
konkurrenskraft stärkas och de stora energitillgångar som finns i
regionen tillvaratas bättre än för närvarande. Starka skäl talar för att

energibolagets verksamhet bör omfatta även utnyttjande av andra energi- NU 1985/86:24
tillgångar - såsom torv och skogsavfall - i Norrbotten.

Riksdagen bör anmoda regeringen att föranstalta om en utredning av
angivet slag. Met det anförda tillstyrker utskottet motionen i denna del.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande energiföretag i Norrbotten

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N411 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Sveriges lnvesteringsbank AB (mom. 13)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Per-Richard
Molén (m) och Erik Holmkvist (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den kritiska syn på Investeringsbanken som
kommer till uttryck i motion 1985/86:N314 (m). De uppgifter för vilka
banken bildades år 1967 är inte längre aktuella. Vidare har utbudet av olika
slags finansieringstjänster på marknaden utvecklats snabbt under senare
år. Utskottet anser alltså att en avveckling av banken bör övervägas.

Regeringen bör utarbeta ett förslag till avvecklingsplan med redovisning av
bankens nuvarande större engagemang och möjligheterna att föra över
dessa till andra intressenter. Eventuellt behov av statliga garantiåtaganden
i samband med en avveckling bör också redovisas.

I avvecklingsplanen bör ingå även förslag om en successiv återföring till
staten av bankens tillgångar i enlighet med vad som sägs i motionen.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad
utskottet har anfört. Motion 1985/86:N314 (m) tillstyrks alltså i berörd del.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande Sveriges lnvesteringsbank AB

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N314 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Sveriges lnvesteringsbank AB (mom. 13)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter (= reservation 9) också redovisas.

Riksdagen bör genom ett särskilt uttalande till regeringen hemställa om
ett förslag i enlighet med det anförda till riksmötet 1986/87. Därmed skulle
yrkandet i motion 1985/86: N314 (m) delvis tillgodoses. Utskottet biträder
emellertid inte motionärernas förslag om återföring av medel till staten
redan under nästa budgetår. 26

dels att utskottet under 13 bort hemställa NU 1985/86:24

13. beträffande Sveriges Investeringsbank AB
att riksdagen med anledning av motion 1985/86: N314 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Mark för naturvård (mom. 5)

Christer Eirefelt (fp). Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson
(c) anför:

Enligt vår uppfattning bör statlig mark som är värdefull från naturvårdssynpunkt
kunna avsättas till naturreservat utan särskild ersättning till den
myndighet som förvaltar marken. Denna principiella ståndpunkt har kommit
till uttryck i motion 1985/86: Jo777 (c), som på förslag av jordbruksutskottet
i betänkandet JoU 1985/86:13 nyligen har avslagits av riksdagen.

Eftersom riksdagen redan har tagit ställning i principfrågan anser vi oss
inte böra avge reservation till förmån för motion 1985/86:N310 (c), som
gäller en följdfråga om nedskrivning av domänfonden. Vi hänvisar i stället
till vad folkpartiets och centerpartiets företrädare har anfört i reservation
65 till jordbruksutskottets nämnda betänkande.

2. Statens vattenfallsverks organisation m.m. (mom. 11)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anför:

Centerpartiets förslag i motion 1985/86:N411 om försäljning av statens
vattenkraftstillgångar har som primärt syfte att en betydande del av statens
dyra korta upplåning skall ersättas genom emission av vattenkraftsaktier, i
första hand för hushållens sparande. Därigenom kommer budgetunderskottet
på längre sikt att reduceras genom minskade statsskuldräntor.

Därtill kommer andra positiva effekter som kan medverka till lägre inflation
och lägre räntenivå till fördel för såväl den enskilde som för landet.

Flera olika vägar utöver traditionell introduktion på börsen bör användas
vid försäljningen av vattenkraftsaktier. Det är av stor betydelse att
vattenkraftsaktierna kan få en speciell ställning som folkaktier med ett
mycket brett ägande och att de kan betraktas som ett realistiskt placeringsalternativ
för köpare av statsobligationer.

En organisatorisk uppdelning av vattenfallsverkets verksamhet enligt
centerpartiets förslag kan rätt utnyttjad medföra betydande effektivitetsvinster
och ett långsiktigt bättre utnyttjande av skilda energiresurser. Den
nödvändiga samordningen av elproduktion och elanvändning i Sverige och
i Norden anser vi kunna ske genom KÄRNSTAM-bolaget enligt centerpartiets
förslag.

Vi hävdar att centerpartiets förslag inte behöver innebära en högre
elprisnivå än om nuvarande ägande och organisation för vattenfallsverket
bibehålls. Tvärtom föreligger goda förutsättningar för totalt sett betydligt 27

lägre energikostnader för konsumenterna i ett längre perspektiv vid en NU 1985/86:24
uppdelning av vattenfallsverket enligt förslaget.

I syfte att breda lösningar skall kunna nås avstår vi från att precisera
försäljningstider. Vi lämnar också öppet för staten att behålla en betydande
aktiepost i VIVA-bolaget.

28

Finansutskottets yttrande
1985/86:2 y

över motioner om försäljning av statliga
företag

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 4 februari 1986 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att yttra sig över motionerna 1985/86:N216 (yrkande 8), 1985/
86:N294, 1985/86:N302 (yrkande 5), 1985/86:N314 (yrkandena 6 och 18)
samt 1985/86:N411 om försäljning av statliga företag.

Finansutskottet har beslutat att med detta yttrande också överlämna motion
1985/86:Fi713 (yrkande 4) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär
en plan för utförsäljning av statliga företag.

I motionerna begärs hos regeringen dels förslag till plan för försäljning av
statliga företag, dels förslag om försäljning av vissa statliga företag, statens
vattenfallsverk och Sveriges investeringsbank AB. Utskottet redovisar i
detta yttrande sin syn på att bedriva verksamhet i offentlig eller privat regi
och några av de samhällsekonomiska och statsfinansiella effekterna av att
sälja ut statliga företag och egendom.

Det finns en omfattande statlig företagssektor i Sverige. Den är emellertid
inte lika omfattande som i vissa västeuropeiska länder där privatisering och
utförsäljning av statliga företag ägt rum i stor utsträckning under senare år.
Den brittiska regeringen har sedan år 1979 sålt tolv större företag och avser
att under de närmaste åren sälja ut ytterligare ett stort antal företag. Det
största företaget av de hittills sålda är British Telecom. Drygt hälften av
aktierna i detta bolag såldes i november 1984. Även andra länder har
liknande planer. I Japan väntas år 1990 huvuddelen av det nationella
järnvägsbolaget och telefonbolaget vara i privat ägo. I Brasilien och i Mexico
finns mer än hundra statliga bolag till salu.

Skälen till försäljningarna förefaller vara i huvudsak ideologiska. Privata
företag antas bedriva verksamheter mer effektivt och till lägre kostnad för
skattebetalarna samtidigt som konsumenterna får större valfrihet.

Utskottet noterar att också i de nämnda motionerna har de ideologiska
motiven för att privatisera företag skjutits i förgrunden. I de motioner om
försäljning av statliga företag som utskottet yttrade sig över förra året till
näringsutskottet framhölls särskilt de statsfinansiella effekterna. De positiva
engångseffekterna på statsbudgetens inkomstsida framhålls i år särskilt i
motion N294 medan de i andra motioner skjutits i bakgrunden eller inte ens
nämns.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande. I alla

NU 1985/86:24
Bilaga

29

samhällssystem finns en offentlig sektor. Till samhällets ansvar räknas av
hävd områden såsom försvar och rättsväsende. I Sverige sträcker sig
samhällets ansvar betydligt längre. Till den offentliga sektorn räknas i vårt
land utbildning, vård och omsorg samt andra sociala stödinsatser. I regeringens
skrivelse 1984/85:202 om den offentliga sektorns förnyelse anförs att
dagens starka offentliga sektor har vuxit fram ur välfärdspolitiken, dvs. att
vissa verksamheter som vård, omsorg och utbildning är av så grundläggande
betydelse för människornas levnadsvillkor att de bör tillkomma alla medborgare
på lika villkor. De görs tillgängliga utifrån medborgarnas egna behov
och förutsättningar och utan hänsyn till deras individuella ekonomiska
resurser. Till välfärdspolitiken hör också uppfattningen att vissa frågor -som bebyggelsens utformning eller skyddet för miljön - har sådan betydelse
för alla människors tillvaro att de bör styras av regler sorn utformas av
medborgarna gemensamt.

Även i motion N294 anförs att staten har en självklar roll när det gäller ansvar
för viss grundläggande service. För vissa uppgifter är det endast staten som
kan mobilisera tillräckliga resurser för att lösa särskilda omstruktureringsproblem
eller genomföra omfattande utvecklingsprogram. Enligt motionärerna
kan det vidare av regionala skäl vara nödvändigt med statlig företagsamhet.
Ett statligt ägande är i vissa situationer ett nödvändigt komplement i
en marknadsekonomi, anför motionärerna.

Det finns således områden vid sidan av vård, omsorg och utbildning där det
ligger i samhällets och medborgarnas intresse att verksamheten bedrivs i
offentlig regi. Det är inte rimligt eller önskvärt att enskilda intressen svarar
för t.ex. investeringar i infrastruktur såsom järnvägar, post, telekommunikationer,
energiproduktion och kraftdistribution. För att få till stånd en
utbyggnad inom dessa områden i önskvärd takt och utbredning över hela
landet har det krävts mycket stora investeringar som inte skulle kunnat klaras
på annat sätt än genom den offentliga sektorns försorg. Det är inte heller
önskvärt att inflytandet över utnyttjandet och spridningen av dessa investeringar,
eller att prissättningen och kvaliteten av de tjänstersom kan erbjudas,
skall avgöras av enskilda kommersiella intressen.

Det kan naturligtvis hävdas att den offentliga sektorn i dag arbetar under
andra förutsättningar än under uppbyggnadsåren. De stora grundläggande
investeringarna är genomförda. Offentliga sektorn fyller redan sin uppgift att
erbjuda tjänster till alla medborgare. Kraven på central styrning av
verksamheten är därför inte lika hårda som i uppbyggnadsskedet. I ett skede
med fullt utbyggd kapacitet träder emellertid andra krav i förgrunden.
Möjligheterna att bättre anpassa utbudet av tjänster till individuella behov
ökar. I takt därmed stiger kraven på inflytande över verksamhetens
utformning från dem som utnyttjar tjänsterna och från medborgarna i
allmänhet.

Den offentligt bedrivna verksamheten kan vara ett led i att stärka den
enskilde konsumentens ställning. T.ex. har den enskilde elkonsumenten små
möjligheter att påverka prissättning eller välja distributör. Om dessa tjänster
producerades av enskilda kommersiella intressen utan offentligt inflytande
fanns en uppenbar risk att konsumentens svaga ställning skulle utnyttjas.
Samma risker finns givetvis med offentligt producerade tjänster och det är

NU 1985/86:24

(FiU 1985/86: 2 y)

därför mycket angeläget att det finns möjligheter till insyn och kontroll av
verksamheten. Den utövas ytterst av riksdagen när det gäller de statliga
myndigheterna men också genom förtroendevalda i verksstyrelser, konsumentråd
och genom decentralisering av produktion och beslut samt genom
att man på andra sätt undersöker och tillgodoser konsumenternas önskemål.
Självfallet bör man eftersträva bl. a. genom olika former av försöksverksamhet
att utveckla och anpassa verksamheten efter brukarnas önskemål.

I motionerna som finansutskottet har att yttra sig över anförs som skäl för
att privatisera och sälja statliga företag till privata intressen att verksamheten
bedrivs effektivare i privat regi i den mening att resurserna utnyttjas mer
rationellt.

De statliga affärsverken har vid internationella jämförelser visat sig vara
mycket effektiva. Kostnaderna för konsumenterna är i flera fall bland de
lägsta i världen och i jämförelse med andra länder är nivån på t. ex. svensk
tele- och postservice hög. Utskottet vill också i detta sammanhang framhålla
att den offentliga sektorns effektivitet handlar om i vilken grad medborgarnas
behov av service tillgodoses i relation till de resurser som förbrukas. Det
går inte att sätta likhetstecken mellan produktivitet och effektivitet eftersom
det mer tekniskt inriktade produktivitetsbegreppet enbart mäter antalet
prestationer i förhållande till insatta resurser och inte graden av måluppfyllelse.
Värdet för medborgarna av verksamheten inom den offentliga sektorn är
sålunda inte enbart en fråga om dess produktivitet. De offentliga tjänsternas
kvalitet, tillgänglighet och rättvisa fördelning mellan olika medborgare är
centrala komponenter i ett välfärdssamhälle. Så kan t. ex. postservice i fråga
om öppethållande, lantbrevbärarservice i glesbygd inte styras enbart utifrån
vad som är ekonomiskt rationellt.

I motionerna anförs vidare att en privatisering innebär ökad valfrihet. I
motion N216 anförs att genom att servicesektorn öppnas för privata
alternativ ökar valfriheten så att även vanliga inkomsttagare och inte bara
personer med stora ekonomiska resurser och goda förbindelser har möjlighet
att välja mellan olika alternativ.

Som utskottet ser det kan en privatisering av tjänsteproduktionen leda till
fördelningspolitiska förändringar av icke önskvärt slag. I ett kommersiellt
system för förmedling av de offentliga tjänsterna är det de mest köpstarka
grupperna som kan få sin valfrihet ökad. För de övriga försämras valfriheten.
Enligt utskottets mening måste möjligheten att välja vara något som
tillkommer alla, lika självklart som möjligheten att få en kvalitativt god
service. En sådan valfrihet skapas inte inom ett kommersiellt system. Det
ligger i medborgarnas intresse att service ges i effektiva former utan att därför
sociala aspekter på verksamheten försummas. Teleavgifter kan vara desamma
oavsett bostadsort. Posttaxan behöver inte differentieras trots att den
företagsekonomiska lönsamheten varierar kraftigt från ort till ort och för
skilda kundkategorier. En försäljning av statliga kraftverk eller uppdelning
och försäljning av delar av televerket skulle försvaga statens möjligheter att
påverka taxesättning, utöva kontroll och få insyn i verksamheten. Möjligheterna
att ge alla delar av landet en tillfredsställande service skulle också
försvåras. Den ökade valfriheten åstadkommes bäst genom förändringar i
den offentliga sektorn — den sektor som ägs av medborgarna själva och

NU 1985/86: 24

(FiU 1985/86: 2 y)

31

förvaltas och styrs av dem själva. Regeringen har i det s.k. förnyelseprogrammet
för den offentliga sektorn stakat ut hur förändringar i denna riktning
skall kunna genomföras.

Det finns självfallet områden av tjänsteproduktionen, främst teknisk
sådan, där det finns få fördelningspolitiska invändningar mot privata
alternativ. På dessa områden är det värdefullt om de olika företagsformerna,
statligt, kooperativt och privat företagande kan konkurrera på lika villkor.
Utskottet anser dock inte att den statliga företagsverksamheten bör säljas ut
enbart av det skälet att privata alternativ kan fungera väl inom viss typ av
tjänsteproduktion.

Utskottet vill i likhet med vad utskottet anförde förra året (FiU 1984/
85:2y) understryka att en omfattande och systematisk försäljning av företag
och andra tillgångar enbart med syfte att förbättra budgetsaldot inte bör ske.
Det är, som utskottet ser det, olämpligt att sälja ut reala tillgångar för att
täcka ett underskott i statens löpande verksamhet. Även statliga företag bör
kunna avyttras om det i det enskilda fallet bedöms motiverat. Men sådana
affärer bör sättas in i ett näringspolitiskt sammanhang och inte utnyttjas för
att uppnå kortsiktiga budgetpolitiska förbättringar.

Det förtjänar att ånyo understrykas att mot varje kortsiktig förstärkning av
budgeten som en försäljning av statlig egendom innebär svarar en lika stor
bestående minskning av den statliga förmögenheten. Försäljningsinkomsterna
begränsar visserligen statens upplåningsbehov det aktuella året och ger på
så sätt en varaktig besparing i form av minskade ränteutgifter. Besparingseffekten
förtas emellertid helt eller delvis av att staten samtidigt går miste om
den avkastning som den försålda tillgången skulle ha givit.

I motion N411 anförs att en successiv försäljning av statliga aktier får många
positiva effekter såsom minskade räntekostnader för staten, sänkt räntenivå
och lägre inflation beroende på att statsupplåningen minskar. Budgetunderskottet
minskar och sparandet ökar.

Dessa påståenden torde bygga på förutsättningen att hushållen väljer att
dra ned på sin konsumtion för att köpa statliga aktier. I den utsträckning man
endast väljer att köpa aktier istället för statsobligationer åstadkommes inte
något ökat sparande och sannolikt inte heller några effekter på räntenivå och
inflation. Särskilda insatser för att t. ex. skattemässigt stimulera aktiesparandet
skulle motverka den avsedda budgeteffekten.

En utförsäljning av statlig egendom skulle minska budgetunderskottet det
aktuella året och därmed det statliga upplåningsbehovet på kapital- och
penningmarknaden. Försäkringsbolagens, AP-fondernas och andra institutionella
placerares kapacitet skulle inte behöva tas i anspråk i samma
utsträckning för att finansiera budgetunderskottet. Samtidigt skulle emellertid
anspråken på riskkapitalmarknaden öka. Nyemissioner av statliga aktier
skulle komma att konkurrera med andra riskkapitalbehov. Indirekt via lån
för att finansiera aktieköpen kan detta behov söka sig tillbaka till penningoch
kapitalmarknaden. De finansiella effekterna på kreditmarknaden torde
därför tämligen snart ta ut varandra.

Det kan inte heller hävdas att en utförsäljning av statlig egendom skapar
något realt utrymme för en offentlig expansion, t.ex. för utgiftsökningar eller

NU 1985/86: 24

(FiU 1985/86: 2 y)

skattesänkningar. Den leder endast till en omfördelning av finansiella
tillgångar. Utförsäljningar leder inte i sig till någon dämpande effekt på
efterfrågan, bytesbalans, produktion eller sysselsättning som i sin tur skulle
kunna ge utrymme för en expansion.

Det finns snarare en risk att de företag som köper statliga aktier ser det som
ett alternativ till andra realinvesteringar. Det skulle i så fall kunna medföra
att investeringar i nytt realkapital skulle minska i motsvarande grad. Därmed
skulle den totala kapitalbildningen i samhället minska vilket skulle försvaga
tillväxtmöjligheterna i ekonomin på sikt. De realekonomiska effekterna av
statlig utförsäljning skulle i så fall leda till en försvagning av den svenska
ekonomins tillväxtkraft.

Finansutskottet anser således utifrån sina utgångspunkter att motionerna
bör avstyrkas.

Stockholm den 20 mars 1986
På finansutskottets vägnar

Arne Gadd

Närvarande: Arne Gadd (s), Björn Molin (fp), Roland Sundgren (s),
Christer Nilsson (s), Rune Rydén (m), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp),
Filip Fridolfsson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Hans Petersson i
Hallstahammar (vpk), Arne Kjörnsberg (s), Hugo Hegeland (m), Rolf
Kenneryd (c), Marianne Carlström (s) och Olof Johansson (c).

Avvikande mening

Björn Molin (fp), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Filip Fridolfsson (m),
Hugo Hegeland (m), Rolf Kenneryd (c) och Olof Johansson (c) anser att den
del av utskottets yttrande som på s. [29] börjar med ”Utskottet noterar”
och på s. [33] slutar med ”bör avstyrkas” bort ha följande lydels.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande. Staten har en
självklar roll när det gäller ansvaret för viss grundläggande samhällsservice.
Detta ansvar innefattar emellertid inte all den verksamhet som i dag bedrivs
inom den statliga företagssektorn. Enligt utskottets mening bör statlig
företagsamhet begränsas till sådana områden där staten har särskilda skäl att
bedriva verksamhet.

Erfarenheterna har visat att det finns speciella problem förknippade med
statliga företag. Statens roll som ägare till företag kommer lätt i konflikt med
statens huvudsakliga roll i övrigt i samhället. Det har i själva verket blivit en
sammanblandning mellan statens båda roller, en sammanblandning som är
till nackdel för de statliga företagens möjlighet att utvecklas. Staten har inte
kunnat fungera som enbart ägare. Den egentliga ägarfunktionen har därför
inte blivit tillgodosedd.

Statligt ägande får inte bli ett självändamål. Lika väl som det är naturligt
att förvärva företag bör det för staten vara naturligt att sälja ut företag som

NU 1985/86:24

(FiU 1985/86: 2 y)

strukturerats om och fått nödvändig stabilitet.

Staten bör kunna försälja statliga företag med en verksamhet som är
väsensfrämmande för det offentliga - företag som kan drivas lika bra eller
rent av bättre om de överlåts i privat regi. En försäljning av sådana statliga
företag kan bidra till att bromsa upp den årliga ökningen av statsskulden. Det
är angeläget att ta till vara olika möjligheter att genomföra även engångsvisa
förstärkningar av statsbudgeten eftersom man därigenom begränsar budgetunderskottet
och dessutom får en bestående effekt i form av minskade årliga
utgifter för statsskuldräntor.

Konsekvenserna för aktiemarknaden till följd av det ökade utbudet skall
inte överdrivas, eftersom det statliga upplåningsbehovet minskar i motsvarande
utsträckning. Försäljningen av statliga företag behöver således inte i
sig kräva ytterligare utrymme på kredit- och aktiemarknaden.

Finansutskottet bedömer att en utförsäljning av hela, eller delar av,
statliga företag och affärsdrivande verk kan ge en budgetförstärkning av ca 3
miljarder kronor per år.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet från sina utgångspunkter
att riksdagen hos regeringen begär en plan för försäljning av statliga
företag i den omfattning som utskottet angett.

NU 1985/86:24

(FiU 1985/86: 2 y)

34

Innehåll NU 1985/86:24

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Proposition 1985/86:100 1

Motionerna 2

Utvecklingen inom den statliga företagsssektorn 4

Utskottet 5

Inledning 5

Affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet 5

Försäljning av statliga företag 7

Domänverket 9

Affärsverket FFV 11

Statens vattenfallsverk 13

Sveriges Investeringsbank AB 16

Övriga frågor 17

Vissa anslag 18

Hemställan 19

Reservationer

1. Affärsverkens konkurrensutsatta verksamhet (m, fp, c) 20

2. Försäljning av statliga företag (m, fp, c) 21

3. Utförsäljhing av tillgångar hos domänverket (m, fp, c) 22

4. Ändrade riktlinjer för domänverket (vpk) 22

5. Ombildande av FFV till aktiebolag (m, fp, c) 23

6. Avveckling av FFV Allmateriels verksamhet (m, fp, c) 24

7. Statens vattenfallsverks organisation m. m. (m, fp, c) 24

8. Energiföretag i Norrbotten (c) 25

9. Sveriges Investeringsbank AB (m, fp) > 26

10. Sveriges Investeringsbank AB (c) 26

Särskilda yttranden

1. Mark för naturvård (fp, c) 27

2. Statens vattenfallsverks organisation m. m. (c) 27

Bilaga

Finansutskottets yttrande 29

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

35