Näringsutskottets betänkande
1985/86:23

om statlig reglering gentemot näringslivet
(prop. 1985/86:23)

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1985/86:142 om försöksverksamheter i statlig reglering
gentemot näringslivet,

dels fyra motioner med anledning av propositionen,

dels - helt eller delvis - fyra motioner från allmänna motionstiden, bl. a. om
teknisk provning.

Konstitutionsutskottet har avgivit yttrande (KU 1985/86:16 y) över proposition
1985/86:142 jämte motioner (bilaga, s. 20).

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att den skall få visst bemyndigande
att i samband med försöksverksamheter i regelförenkling gentemot näringslivet
frångå vad riksdagen har bestämt. Samtliga motioner avstyrks. I en
reservation (vpk) föreslås att riksdagen inte lämnar det begärda bemyndigandet.
I en annan reservation (m, fp, c) begärs inrättandet av en parlamentarisk
delegation med uppgift att följa arbetet. Samma partier står bakom
reservationer med krav på mera omfattande avreglering och på ökade
befogenheter för den s. k. normgruppen.

Utskottet avstyrker vidare motioner om vidgad informationsplikt för
riksprovplatser och auktorisation för Träteknikcentrum i Skellefteå. I båda
fallen föreligger reservationer (m resp. m, fp, c) till förmån för motionerna.

Propositionen

Förslag m. m.

Regeringen föreslår - efter föredragning av statsrådet Thage Peterson - att
riksdagen godkänner att regeringen, inom ramen för försöksverksamheter i
statlig reglering gentemot näringslivet, gör avsteg från vad riksdagen har
bestämt i samband med anvisande av anslag, godkännande av riktlinjer för
viss verksamhet eller annan liknande åtgärd.

Regeringen bereder vidare riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragan- 1

NU

1985/86:23

1 Riksdagen 1985/86. 17sami. Nr 23

de statsrådet i övrigt har anfört om försöksverksamheter i regleringarna NU 1985/86:23
gentemot näringslivet.

Huvudsakligt innehåll

Propositionens förslag ingår som ett led i arbetet med att uppnå enklare och
smidigare fungerande statliga regler gentemot näringslivet. För att detta
syfte skall uppnås föreslås att försöksverksamheter skall utnyttjas mer
systematiskt än hittills. Försöksverksamheter bör sålunda kunna utnyttjas
för att pröva bl. a. alternativa styrmedel i regleringen av företagen.

En utgångspunkt för förslagen är att alternativa vägar skall sökas, utan att
detta inkräktar på de grundläggande politiska mål om säkerhet, hälsa, god
miljö etc. som från början har motiverat de statliga ingripandena.

I propositionen anges riktlinjer för de föreslagna försöksverksamheterna,
t. ex. hur dessa bör avgränsas från ordinarie verksamhet. En försöksverksamhet
kan t. ex. bedrivas inom ett eller flera geografiska områden, i likhet
med vad som gäller för det s. k. frikommunförsöket. En annan möjlighet är
att verksamheten utsträcks till hela landet men med begränsning till en viss
del av en reglering. I propositionen utpekas vidare några lämpliga sakområden
för försöken, nämligen de regionalpolitiska stöden till näringslivet,
kontroll och tillsyn inom miljövården, bostadslånereglerna och regleringen
inom den yrkesmässiga persontrafiken. Beslut om försöksområden förutsätts
komma att fattas av regeringen efter hand. Vissa restriktioner som behöver
iakttas anges, bl. a. hänsynen till konkurrenslikställighet mellan företagen.

För att möjliggöra att försöksverksamheter kommer i gång föreslås att
riksdagen godkänner att regeringen, inom ramen för försöksverksamheter,
gör avsteg från vad riksdagen har bestämt i samband med anvisande av
anslag, godkännande av riktlinjer för viss verksamhet eller annan liknande
åtgärd. Regeringen avser att i efterhand för riksdagen redovisa hur bemyndigandet
har utnyttjats.

I de fall då en försöksverksamhet kräver lagändring, bör denna enligt
propositionen utverkas från fall till fall genom särskilt förslag till riksdagen.

Motionen

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen och behandlas
här är följande:

1985/86:496 av Christer Eirefelt m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om

1. fördelen av marknadsanpassade (ekonomiska) styrmedel,

2. forcerad avreglering inom valutamarknaden, bostadssektorn, utrikeshandeln,
den offentliga tjänsteproduktionen, trafiksektorn och miljöområdet,

3. förändringar av ”normgruppen - till ett nytt DEFU”,

4. konkurrensneutralitet.

1985/86:497 av Staffan Burenstam Linder m.fl. (m), vari hemställs att nu 1985/86:23
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående principerna för fortsatt avregleringsarbete.

1985/86:498 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen avslår
proposition 1985/86:142.

1985/86:499 av Ivar Franzén m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att en parlamentarisk delegation inrättas med uppgift att
följa arbetet med förenklingar av den statliga regleringen gentemot näringslivet.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:

1985/86:N277 av Britta Hammarbacken (c), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om avbyråkratisering, effektivisering och decentralisering av statligt
stöd till små och medelstora företag (delvis; se i övrigt NU 1985/86:15).

1985/86:N280 av Rune Ångström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
auktorisation för Skellefteå Träteknikcentrum att utfärda provningsintyg för
träprodukter enligt för sådan provningsverksamhet fastställda normer.

1985/86:N307 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om
myndigheternas serviceansvar gentemot företagen,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs om
politisk prioritering mellan viktiga och mindre viktiga verksamheter för att
nå förenklingar.

1985/86:N320 av Rune Rydén (m) och Olle Aulin (m), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär ett förslag till ny lagstiftning och nya
bestämmelser beträffande riksprovplatsernas informationsplikt m. m.

Motivering

I detta avsnitt återges motiveringen för de motionsyrkanden som hänför sig
till regeringens förslag om bemyndigande för viss försöksverksamhet. Även
önskemål i motionerna om den fortsatta inriktningen av arbetet med frågor
om regleringar gentemot näringslivet redovisas. Motiveringen för andra
motionsyrkanden som behandlas i betänkandet refereras under rubriken
Utskottet.

Regeringens förslag betecknas i moderata samlingspartiets motion 1985/

86:497 som ett positivt steg, om än alltför litet. Även om försöksverksamhet i
vissa fall kan vara väl motiverad bör det på många områden vara möjligt att
direkt slopa ett flertal bestämmelser, menar motionärerna. Man bör inom
varje område som blir föremål för försöksverksamhet så snabbt som möjligt
övergå till permanent avreglering. Vidare anförs i motionen att försöksverksamhet
i olika regioner eller delbranscher innebär problem med hänsyn till 3

kravet på konkurrensneutralitet. Väsentligt är därför att regeringen ser till NU 1985/86:23

att verksamheten får en sådan utformning att konkurrensneutraliteten inte

rubbas.

Motionärerna hänvisar till moderata samlingspartiets principiella uppfattning
att offentlig reglering måste inskränkas till det absolut nödvändiga.

Omfattande reglering och komplicerade beslutsprocesser inom myndigheter
medverkar till att göra näringslivet mindre effektivt genom att fördröja och
fördyra viktiga åtgärder. Vidare sägs att det är ett allvarligt problem med den
nuvarande offentliga regleringen att myndigheterna sällan beaktar de
fullständiga konsekvenserna av sina bestämmelser. Även till synes betydelselösa
krav kan i kombination med andra myndighetskrav få stora konsekvenser.
Enligt motionärernas uppfattning fullgör marknadskrafterna den bästa
kontrollen i en fri marknadsekonomi. I många fall kan omfattande regelverk
skapas på frivillig väg utan offentliga insatser. Motionärerna förutser att
många av de mål som har gällt för offentlig reglering kommer att kunna nås
även utan statsingripande.

Vidare anges i motionen ett antal önskemål beträffande regeringens
fortsatta arbete med frågor om avreglering. Nytillkommande reglering bör
minimeras. Motionärerna erinrar om föreskriften i 3 kap. 2 § riksdagsordningen
om att proposition med förslag om nytt eller väsentligt höjt anslag bör
innehålla uppskattning av framtida kostnader. När förslag läggs fram om nya
regleringar bör regeringen redovisa inte bara kostnaderna för staten att
upprätthålla regleringen utan även de kostnader som företag och enskilda
drabbas av. Vidare anförs att riksdagen och regeringen vid eventuellt
nytillkommande reglering bör tidsbegränsa dess giltighet så att den automatiskt
kommer upp till omprövning. Enskilda myndigheter bör aktivt medverka
till att minska och förenkla det regelverk som de har ansvar för.

Regeringen bör fastställa direkta mål härför i budgetdirektiven till myndigheterna.

Folkpartiets motion 1985/86:496 präglas av ett liknande synsätt. Beträffande
den föreslagna försöksverksamheten anförs i motionen att man vid
avgränsningen av försöksområden måste försäkra sig om att verksamheten
inte kommer att rubba konkurrenslikställigheten mellan näringsidkare.

Speciellt försiktig bör man vara med geografiska avgränsningar. Försöksverksamheten
bör således bedrivas på så bred front som möjligt, anförs det.

Inom de områden där en allmän avreglering bedöms möjlig bör en sådan
omedelbart genomföras.

I motionen förs vidare ett principiellt resonemang om statlig regering
gentemot näringslivet. Det har funnits en tendens för staten att välja
administrativa styrmedel i form av regleringar framför ekonomiska styrmedel
i form av skatter, subventioner eller avgifter, anförs det. Avgörande för
detta val kan enligt motionärerna ha varit bristen på empiriska undersökningar
om de negativa biverkningar som regleringar ofta för med sig. De
kostnadsmässiga konsekvenserna - indirekta såväl som direkta - av nya lagar
och förordningar blir ofta grovt underskattade. Motionärerna efterlyser
förslag om s. k. ex ante-studier, dvs. analyser i förväg av effekter, kostnader
och biverkningar av olika föreskrifter. Sådana studier skulle kunna hejda
tillväxten av onödiga och kostnadsdrivande marknadsingripanden. Den s. k.

begränsningskungörelsen har inte haft avsedd effekt i detta hänseende, NU 1985/86:23
anförs det.

I motionen hänvisas också till uppgifter om att småföretag vanligen
drabbas hårdare än större företag av regleringar och uppgiftskrav. Omfattande
krav på dyrbara och långvariga produkttester kan också verka konkurrensbegränsande.
Forsknings- och utvecklingsinsatser tenderar då att koncentreras
till storföretag, varvid branschkoncentrationen ökar. Detta bör
enligt motionärerna beaktas vid valet av styrmedel.

Vidare anges i motionen en rad områden inom vilka enligt folkpartiets
uppfattning en avreglering borde ske redan nu. Som exempel på regleringar
som bör avskaffas anges valutaregleringen, pris- och importregleringar, den
offentliga sektorns monopol inom stora delar av tjänsteproduktionen samt
vissa regleringar inom bostadssektorn och trafiksektorn. Inom miljösektorn
föreslås en övergång från administrativa till marknadsanpassade styrmedel.

Slutligen föreslås i motionen att den s. k. normgruppen ges vidgade
befogenheter. Bl. a. bör gruppen tillåtas att pröva också målen för de olika
regleringarna. Normgruppen bör enligt motionen permanentas så att en
näringsidkare kan vända sig till den med frågor om avreglering och
förenklingar. Representanter för näringslivet föreslås ingå i gruppen, i
enlighet med vad som var fallet i den under åren 1977-1981 verksamma
delegationen för företagens uppgiftslämnande m. m. (DEFU). Om normgruppen
finner att en myndighet föreslår föreskrifter eller ställer uppgiftskrav
vars samhällsekonomiska kostnader överstiger den samhällsekonomiska
nyttan skall gruppen tillåtas att dels utarbeta egna förslag till ändringar,
dels anmäla frågan till riksrevisionsverket och regeringen.

Det är viktigt att avreglering och avbyråkratisering drivs vidare med kraft,
sägs det i centerpartiets motion 1985/86:499. För att framgång skall nås måste
sannolikt ett sådant arbete bedrivas med stor flexibilitet och smidighet.

Motionärerna ser regeringens förslag som ett steg i denna riktning. Med
hänvisning till förslagets grundläggande innebörd att regeringen skall kunna
sätta sig över vad riksdagen har bestämt betecknas det emellertid som
angeläget med någon form av parlamentarisk återförsäkring. En sådan skulle
enligt motionärerna kunna åstadkommas genom inrättandet av en parlamentarisk
delegation, vilken skulle ha till uppgift att följa förenklingsarbetet.

Vänsterpartiet kommunisterna tar i motion 1985/86:498 avstånd från
regeringens förslag. Syftet med förslaget är måhända gott, anförs det, men
förfarandet och metoden väcker tvivel. Om en regel och motiven för den har
framgått av ett riksdagsbeslut skall den inte kunna ändras med mindre än att
riksdagen själv har beslutat det. Visar sig gällande regler vara olämpliga eller
onödigt komplicerade bör regeringen lägga fram förslag för riksdagen om
ändring eller avskaffande av reglerna, menar motionärerna. Som än mer
tvivelaktigt betecknas att regeringens begäran om bemyndigande är så
generell. Riksdagen måste få närmare besked om vad det hela gäller.

Motionärerna ger uttryck för misstanken att propositionens syfte är en ren
besparing. De förenklingar som avses -1, ex. ökad användning av egenkontroll
- kan minska effekten av angelägna regler, anförs det. Lika angeläget
som det kan vara att få bort onödigt komplicerade förfaranden, lika
väsentligt är att man inte urholkar miljö- eller säkerhetsregler vilka gäller

1* Riksdagen 1985186.17sami. Nr23

gentemot näringslivet. Utan att det klarlagts vad som här konkret avses bör NU 1985/86:23
alltså riksdagen inte godta förslaget, menar motionärerna.

Statlig kontroll genom teknisk provning m. m.

Med anledning av de motioner om teknisk provning m. m. som behandlas i
detta betänkande lämnas här en kortfattad redogörelse för gällande ordning
på området.

Staten ställer vissa krav på särskilda egenskaper hos olika produkter,
anläggningar m. m. till skydd av liv, hälsa, miljö och egendom. Sådana krav
kan utfärdas generellt genom föreskrifter i särskilda författningar eller
genom beslut i ett särskilt fall och då avse en bestämd produkt eller
anläggning.

På olika sätt kontrollerar sedan staten att de uppställda kraven uppfylls.

En sådan kontroll sker i vissa fall innan en produkt tas i bruk, i andra fall
senare, t. ex. i form av återkommande besiktning. Kontrollen kan gälla
samtliga objekt av ett visst slag eller ett urval. Vid förhandskontroll av
serietillverkade artiklar som t. ex. elektrisk materiel är det vanligt med
typkontroll, som kombineras med tillverkningskontroll och typefterkontroll.

Kontroll kan också ske genom övervakning av tillverkarens egenkontroll.

Det finns sålunda varierande kontrollformer och kontrollnivåer.

Utfärdandet av föreskrifter med krav på produkter är en myndighetsuppgift
som inte kan överlåtas på ett enskilt organ. De myndigheter som har
bemyndigats att utfärda säkerhetsföreskrifter har var och en inom sitt
sakområde ansvaret för skydd av liv, hälsa, miljö och egendom. Också
kontrollen av att kraven är uppfyllda är en myndighetsuppgift. Beslut som
innebär att en produkt godkänns eller underkänns med åtföljande rättsverkningar
innebär myndighetsutövning. Sådana beslut kan dock med stöd av lag
överlåtas på enskilda organ.

I kontroll av nu avsett slag ingår ofta någon form av provning, besiktning
eller liknande förfarande, vars resultat ligger till grund för ett beslut om att
kravet skall anses vara uppfyllt eller inte. Detta moment innebär att
objektets egenskaper bestäms med syfte att möjliggöra jämförelse med
föreskrivna krav. För detta behövs tillgång dels till entydiga provningsmetoder,
dels till provningsorgan, laboratorier m. m. som kan prestera korrekta
mätresultat. Ibland har myndigheter provningsresurser men ofta utnyttjas
fristående organ. Provningen i sig innefattar inte myndighetsutövning och
kan även utan lagstöd utföras av ett enskilt organ.

För att få till stånd en samordning av provningsresurser och skapa
garantier för att verksamheten bedrivs så kompetent, effektivt och opartiskt
som möjligt tillskapades i mitten av 1970-taiet det s. k. riksprovplatssystemet.
Detta innebär att en riksprovplats utses för ett visst objektområde och
utför all provning som olika myndigheter föreskriver i fråga om objekt inom
området. Till riksprovplatserna har också i stor utsträckning överlämnats att
besluta om godkännande, dvs. det egentliga kontrollmomentet. En betydande
del av den provning som grundas på myndighetsföreskrifter sker
emellertid utanför riksprovplatssystemet.

Riksdagen har nyligen antagit en lag (1985:1105) om obligatorisk kontroll NU 1985/86:23
genom teknisk provning m.m. (prop. 1985/86:27, NU 1985/86:8, rskr.

1985/86:96), som den 1 februari 1986 har ersatt den tidigare riksprovplatslagen
från år 1974. Sedan den nya lagen nu har trätt i kraft gäller följande
ansvarsfördelning för de grundläggande delarna av systemet för obligatorisk
kontroll.

- Föreskrifter med krav på produktegenskaper m. m. och ordning för
kontroll av dessa utfärdas av myndigheter med särskilda bemyndiganden.

För närvarande finns ett trettiotal myndigheter med sådana bemyndiganden.
Det är den föreskrivande myndigheten som bestämmer egenskapskraven,
vad som skall provas, på vilket sätt detta skall ske samt vilket organ
som skall eller får utföra provningen.

- Provning eller annan liknande undersökning utförs av riksprovplats (RPP)
eller auktoriserad provplats (APP) eller som övervakad egenkontroll. Det
allmänna skall ha ett bestämmande inflytande över verksamheten vid RPP.

På RPP ställs krav på sakkunskap och objektivitet. Den skall också ha en
oberoende ställning. Med undantag av kravet på oberoende gäller
motsvarande också för en APP. Flera inbördes konkurrerande APP kan
utses för ett och samma område. APP, som tidigare inte kunde utses för
obligatorisk kontroll genom provning, skall nu kunna utses även för sådan.

Auktorisationen gäller provningsorganets tekniska kompetens inom ett
visst område. Om en RPP har utsetts för ett visst område skall dock all
obligatorisk provning inom området utföras vid denna. Enligt den nya
lagen kan tillverkarens provningsresultat utnyttjas i större utsträckning än
tidigare.

- Kontroll utövas av föreskrivande myndighet eller RPP efter delegation.

Normalt överlåts kontrollmomentet (godkännandebeslutet) på RPP, i vart
fall när jämförelsen mellan provningsresultatet och föreskriftskravet är
enkel att göra. Överlåtelse av formella godkännandebeslut till APP är inte
möjlig.

Organisationen med RPP och APP är i sig inte tvingande. Det är de
myndigheter som utfärdar föreskrifter som beslutar om hur kontrollen skall
utföras. Syftet med den nya lagen är att erbjuda en ordning för en flexiblare
kontrollorganisation.

Central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik är
statens mät- och provråd (MPR). Enligt 9 § förordningen (1985:1106) om
obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. är MPR tillsynsmyndighet
för riksprovplatser och auktoriserade provplatser som inte är myndigheter.
Vidare får MPR enligt 10 § förordningen meddela närmare föreskrifter
om verksamheten vid sådana provplatser. För verksamheten vid provplatser
som är myndigheter - och där MPR alltså saknar direktivrätt - lämnar MPR
råd och anvisningar. Enligt MPR:s föreskrifter för de provplatser som inte är
myndigheter - vilka föreskrifter i tillämpliga delar också utgör anvisningar
för de riksprovplatser som är myndigheter - skall provplats bl. a. föra och på
begäran tillhandahålla förteckning över vid provplatsen gällande föreskrifter.
Vidare skall finnas skriftliga beskrivningar på tillämpade metoder och en

Rättelse: S. 18 rad 9 nedifrån Står mom. 5 Rättat till: mom. 4

rad 8 nedifrån Står: Christer Eirefelt Rättat till: Hadar Cars

förteckning över dessa. Metodbeskrivning skall av provplatsen tillhandahål- NU 1985/86:23
las på begäran.

Utskottet

Statlig reglering gentemot näringslivet

Under senare år har de ekonomiska effekterna av statliga myndigheters
föreskrifter gentemot kommuner och företag kommit att uppmärksammas i
allt högre grad. Utfärdandet av kungörelsen (1970:641) om begränsning i
myndigheters rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd, den s. k.
begränsningskungörelsen, föranleddes framför allt av de statliga föreskrifternas
kostnadshöjande effekt på kommunernas verksamhet. Vidare bedrevs
under åren 1978-1980 genom delegationen för företagens uppgiftslämnande
(DEFU) en försöksverksamhet i syfte att begränsa och underlätta uppgiftslämnandet.
På grundval av denna verksamhet utfärdades förordningen
(1982:668) om statliga myndigheters inhämtande av uppgifter från näringsidkare
och kommuner, enligt vilken myndigheterna är skyldiga att samråda
med Företagens uppgiftslämnardelegation (FUD)

Sedan regeringsskiftet hösten 1982 utgör förenkling av statliga regelsystem
en del av arbetet med den offentliga sektorns förnyelse. Ett av resultaten är
den av riksdagen nyligen antagna förvaltningslagen (prop. 1985/86:80, KU
1985/86:21), som syftar bl. a. till att förbättra myndigheternas service
gentemot enskilda och företag. I arbetet ingår vidare det s. k. frikommunförsöket
(prop. 1983/84:152, KU 1983/84:32), som innebär att vissa primär- och
landstingskommuner till utgången av år 1988 kan få dispens från olika statliga
regler för den kommunala verksamheten.

En förenkling av de statliga regelsystemen gentemot näringslivet har
ansetts vara av stor betydelse för främjandet av industriell tillväxt. Hösten
1983 tillsattes inom regeringskansliet en särskild arbetsgrupp, normgruppen
(I 1983 :H), för samordningen av förenklingsarbetet hos departement och
myndigheter. Gruppen, som är knuten till industridepartementet, har till
uppgift att gå igenom den statliga normgivningen gentemot näringslivet.

Gruppens arbete syftar till att motverka regler och tillämpningen av regler
som verkar onödigt kostnadshöjande, försvårar strukturförändringar eller
får konkurrensbegränsande effekter för svenskt näringsliv. En viktig utgångspunkt
är att arbetet skall bedrivas utan att inkräkta på de grundläggande
mål om säkerhet, hälsa, jämlik fördelning osv. som i de enskilda fallen har
motiverat att samhället gått in med reglerande åtgärder.

Ett av de prioriterade områdena i arbetet med regelförenklingar i
förhållande till näringslivet är teknisk provning och kontroll. Av den
föregående redovisningen framgår att riksdagen i slutet av år 1985 har antagit
förslag till ny lagstiftning om den obligatoriska kontroll som utförs bl. a. inom
det s. k. riksprovplatssystemet. Utskottet återkommer till vissa frågor om
teknisk provning.

Regeringen har nyligen i skrivelse 1985/86:165 om frikommunförsöket,
regelförenklingen och förbättringen av den statliga servicen lämnat en
redogörelse för pågående och planerad verksamhet på dessa områden.

Utskottet vill särskilt hänvisa till det avsnitt i skrivelsen (s. 19-23) som NU 1985/86:23
handlar om regelförenklingar i förhållande till näringslivet.

I den nu aktuella propositionen 1985/86:142 anförs (s. 6) att det inom olika
myndighetsområden finns ett behov av att överväga en delvis annan
rollfördelning mellan de offentliga reglerande organen och företagen. Bl. a.
betonas möjligheten av att den kontrollapparat som företagen själva har
byggt upp utnyttjas i ökad omfattning vid olika statliga regleringar gentemot
näringslivet. I en sådan omprövningsprocess finns det vissa hinder och
trögheter. Möjligheter bör därför öppnas att systematiskt pröva försöksverksamhet
som ett medel att få fram nya lösningar. Sådan försöksverkasmhet -som innebär att det ordinarie regelsystemet hålls intakt - skall enligt
propositionen vara tidsbegränsad till högst tre år, varefter en utvärdering av
varje verksamhet skall ske. Mot denna bakgrund begär regeringen bemyndigande
av riksdagen att i samband med försöksverksamheter gentemot
näringslivet få göra avsteg från sådana förordningar som har utfärdats av
regeringen men som i praktiken är riksdagsbundna genom anslagsvillkor
m. m.

De fyra oppositionspartierna har i skilda motioner - för vilka har
redogjorts i det föregående (s. 4 f.) - tagit ställning till regeringens förslag.

Tanken på försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet
godtas i och för sig av såväl moderata samlingspartiet i motion 1985/86:497
som folkpartiet i motion 1985/86:496.1 båda motionerna betecknas emellertid
regeringens förslag som otillräckligt. Vidare pekar man på att försöksverksamhet
avgränsad till vissa regioner eller delbranscher innebär problem
med hänsyn till kravet på konkurrensneutralitet.

Centerpartiet godtar i motion 1985/86:499 regeringens förslag om försöksverksamheter.
Med hänsyn till att förslaget är avsett att möjliggöra avvikelser
från riksdagsbeslut anser dock motionärerna att en parlamentarisk
delegation bör inrättas med uppgift att följa förenklingsarbetet.

Avslag på propositionen yrkas av vänsterpartiet kommunisterna i motion
1985/86:498. Regeringens förslag om försöksverksamheter i statlig reglering
gentemot näringslivet vilka innebär avsteg från vad riksdagen har beslutat
avvisas på såväl konstitutionella som sakliga grunder. Om regeringen anser
att vissa regler är olämpliga eller onödigt komplicerade bör klart definierade
förslag om ändringar läggas fram för riksdagen, menar motionärerna.

Mot bakgrund bl. a. av de synpunkter som framförts i sistnämnda motion
har näringsutskottet hemställt om konstitutionsutskottets yttrande över
ärendet. I sitt yttrande, som finns fogat till detta betänkande som bilaga,
anför konstitutionsutskottet att det begärda riksdagsbemyndigandet är av
samma slag som riksdagen tidigare har godtagit i frikommunförsöket. För de
nu föreslagna försöken är uppställda flera grundläggande restriktioner i syfte
att bl. a. undvika att verksamheten inkräktar på målet med regleringen eller
på rättssäkerheten. Från de synpunkter konstitutionsutskottet har att beakta
finns ingen erinran mot förslaget. Det förutsätts att riksdagen genom årliga
rapporter hålls informerad om försöken och den utvärdering av dessa som
enligt förslaget skall ske.

I en avvikande mening till konstitutionsutskottets yttrande har två

ledamöter (m, vpk) anslutit sig till den uppfattning som redovisas i motion NU 1985/86:23
1985/86:498 (vpk).

Näringsutskottet vill för egen del anföra följande.

Utskottet delar regeringens uppfattning att försöksverksamheter av det
slag som anges i propositionen utgör en lämplig metod för prövning av olika
möjligheter till regelförenkling gentemot näringslivet. Det ligger i sakens
natur att slutmålet med varje försöksverksamhet inte från början kan
preciseras. Syftet med verksamheten är just att skapa klarhet om lämpligheten
och genomförbarheten av en viss regelförenkling. Såsom anförs i
propositionen ger försöksverksamheter möjligheter till systematisk utvärdering
innan det slutliga beslutet fattas, vilket utskottet anser önskvärt.

Utskottet finner ingen anledning att bemöta vad som sägs i motionerna
1985/86:497 (m) och 1985/86:496 (fp) om att regeringens förslag inte är
tillräckligt långtgående. Denna kritik synes bygga på en missuppfattning,
eftersom förslaget gäller en metod för arbetet med regelförenkling och inte
omfattningen av den avreglering som eftersträvas.

Principiella invändningar mot att regeringen lämnas det begärda bemyndigandet
har framförts i motion 1985/86:498 (vpk). Utskottet hänvisar här till
vad konstitutionsutskottet har anfört i sitt yttrande. Detta utskott har
sålunda inte haft någon erinran från konstitutionell synpunkt mot regeringens
förslag. Med hänsyn härtill avstyrker näringsutskottet motionen. Utskottet
tillstyrker att riksdagen lämnar regeringen det begärda bemyndigandet att
frångå riksdagsbundna författningar m. m.

Vad som i övrigt har anförts i propositionen om försöksverksamheter i
statlig regering gentemot näringslivet föranleder enligt utskottets uppfattning
ingen erinran från riksdagens sida. Ett uttalande av riksdagen - såsom
föreslås i motionerna 1985/86:497 (m) och 1985/86:496 (fp) - om vikten av att
konkurrensneutraliteten upprätthålls förefaller inte motiverat mot bakgrund
av att regeringen redan har uppmärksammat frågan, vilket klart framgår av
propositionen (s. 10). De två motionerna avstyrks sålunda i berörda delar.

Utskottet kan inte biträda förslaget i centerpartiets motion 1985/86:499 om
inrättande av en parlamentarisk delegation. Det saknas enligt utskottets
mening motiv för ett sådant organ. Såsom framgår av propositionen (s. 9)
avser regeringen att i efterhand för riksdagen redovisa hur det begärda
bemyndigandet har utnyttjats. Utskottet förutsätter, liksom konstitutionsutskottet,
att riksdagen genom årliga rapporter hålls informerad om försöken.
Givetvis kommer också riksdagen att, efter en försöksperiod av högst
tre år, i vanlig ordning få ta ställning till förslag om ändringar i de statliga
regelsystemen. Motionen avstyrks.

I moderata samlingspartiets motion 1985/86:497 och folkpartiets motion
1985/86:496 framförs ett antal delvis sammanfallande synpunkter på principerna
för fortsatt avregleringsarbete. Som framgår av den tidigare redovisningen
(s. 4) går dessa synpunkter i korthet ut på att offentliga regleringar har
starkt negativa verkningar på näringslivets effektivitet och att de kostnadsmässiga
konsekvenserna härav inte beaktas tillräckligt när förslag om nya
regleringar läggs fram. I motion 1985/86:496 (fp) framförs därjämte önskemål
om en forcerad avreglering inom en rad samhällssektorer. ,

Utskottet behandlar i detta sammanhang även vissa yrkanden om regelför- NU 1985/86:23
enkling - särskilt för småföretag - som framförs i motionerna 1985/86:N307
(fp) och 1985/86:N277 (c) från allmänna motionstiden. I den förstnämnda
motionen sägs bl. a. att myndigheternas agerande gentemot småföretagen
bör i högre grad än för närvarande präglas av servicekänsla och en positiv
attityd. Vidare anförs att mera omfattande regelförenklingar kan nås endast
genom ett politiskt ställningstagande till vikten av olika verksamheter. Ett
beslut om att viss verksamhet kan undvaras möjliggör också slopandet av de
regleringar som gäller för området. I motion 1985/86:N277 (c) föreslås en
förenklad ordning för uppgiftslämnande för småföretagen och en samordning
från myndigheternas sida. Företagens organisationer bör beredas
tillfälle till ett mer aktivt deltagande i avbyråkratiseringsarbetet. För att
markera betydelsen av detta arbete bör, menar motionären, riksdagen
anmoda regeringen att under år 1986 redovisa uppnådda resultat.

Utskottet anser inte att de fyra motionerna i de delar som har berörts här
ger anledning till något initiativ av riksdagen. Önskemålet om ett fortsatt
systematiskt avregleringsarbete synes väl tillgodosett. Samma gäller de
särskilda önskemål med avseende på småföretagen som framförs i motionerna
1985/86:N307 (fp) och 1985/86:N277 (c). Utskottet hänvisar i sammanhanget
till den redogörelse för avregleringsarbetet som har lämnats av
regeringen i skrivelse 1985/86:165. Önskemålet i motion 1985/86:496 (fp) om
en forcerad avreglering inom olika samhällssektorer - av vilka flertalet inte
hör till utskottets beredningsområde - anser sig utskottet inte böra ta upp till
sakdiskussion. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet
motionerna 1985/86:497 (m), 1985/86:496 (fp), 1985/86:N307 (fp) och
1985/86:N277 (c) i berörda delar.

I motion 1985/86:496 (fp) föreslås vidare att normgruppen skall ges ökade
befogenheter, innefattande bl. a. rätt att pröva målen för olika regleringar.

Vidare skulle gruppen permanentas och vidgas till att omfatta även
företrädare för näringslivet.

Utskottet ställer sig avvisande till dessa förslag. Det bör inte komma i fråga
att ett organ som normgruppen ges rätten att överpröva av statsmakterna
beslutade mål för olika regleringar. Inte heller synes gruppen böra få
karaktären av ett partssammansatt organ. Utskottet anser att samråd med
bl. a. berörda näringslivsorganisationer liksom hittills bör kunna ske utan att
företrädare för dessa ingår i gruppen. I sammanhanget vill utskottet erinra
om vad som anförs i årets budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 14 s. 25)
om normgruppens uppgifter. Gruppen skall vara ett sammanhållande
lednings- och utredningsorgan, men huvudansvaret för att resultat uppnås
skall åvila berörda departement och myndigheter. Förenklingssträvandena
måste utgöra ett naturligt inslag i det ordinarie arbetet inom förvaltningen,
anförs det. Utskottet instämmer häri. Med det sagda avstyrker utskottet
motion 1985/86:496 (fp) även i denna del.

11

Riksprovplatsernas informationsplikt

NU 1985/86:23

I motion 1985/86:N320 (m) behandlas frågor om den provning av vissa
produkter som sker vid riksprovplatserna som underlag för typgodkännande.

Sådant godkännande, som utgör en förutsättning för att ifrågavarande
produkt skall få säljas på den svenska marknaden, innebär att produkten
uppfyller de krav avseende bl. a. säkerhet som den föreskrivande myndigheten
ställer. Dessa föreskrifter kan emellertid innehålla funktionskrav som
inte är preciserade, vilket gör det nödvändigt för riksprovplatserna att
utfärda detaljerade tekniska instruktioner om provförfaranden och kravnivåer
m. m. För att en leverantör skall kunna vara säker på att hans produkt
utformas så som krävs måste han alltså, anförs det, ha tillgång inte bara till
kungörelsen från den föreskrivande myndigheten utan även till riksprovplatser
tekniska instruktion eller meddelande.

Motionärerna hävdar, med angivande av vissa exempel, att det tar för lång
tid för riksprovplatserna att utforma sina instruktioner och att dessa
betraktas som interna, vilket skapar stor osäkerhet hos tillverkare och
importörer om vilka regler som gäller. Som ett tredje problem anges att
riksprovplatserna ändrar sina instruktioner utan att berörda intressenter
informeras härom. Sett med utländska leverantörers ögon är rättsläget
obegripligt, säger motionärerna. De menar att det här föreligger en form av
tekniskt handelshinder.

Utskottet har i det föregående (s. 6 f) redogjort för gällande bestämmelser
om riksprovplatsernas verksamhet. Av redogörelsen framgår att vid provplatserna
gällande tekniska föreskrifter skall tillhandahållas på begäran.

Enligt utskottets mening är nuvarande bestämmelser om riksprovplatsernas
informationsplikt rimliga. De torde också stämma väl överens med vad
som gäller inom förvaltningen i övrigt. Det måste ankomma på berörda
tillverkare eller importörer av en produkt som är föremål för obligatorisk
kontroll att hålla sig orienterade om de föreskrifter som gäller vid den
riksprovplats som svarar för ifrågavarande kontrollområde. I den mån det
allmänt har förekommit brister i provplatsernas verksamhet av de slag som
anges i motionen borde detta ha blivit bekant för tillsynsmyndigheten,dvs.
statens mät- och provråd (MPR). Enligt vad utskottet har inhämtat från
MPR har det emellertid endast i något enstaka fall väckts klagomål från
allmänheten om provplatsernas sätt att fullgöra sin informationsplikt.

Utskottet finner alltså med hänvisning till det anförda att det saknas grund
för yrkandet i motion 1985/86:N320 (m). Motionen avstyrks.

Auktorisation för Träteknikcentrum

I motion 1985/86:N280 (fp) anförs att Träteknikcentrum i Skellefteå under
ett antal år har bedrivit sin verksamhet till stor nytta för den norrländska
träförädlande industrin. Centret har som speciellt kompetensområde utvecklingsarbete
avseende trappor, dörrar, fönster och olika limmade komponenter.
Enligt motionärerna bör den nuvarande verksamheten utökas genom att
centret får auktorisation att inom sitt kompetensområde utfärda provnings intyg

som erfordras för att statens planverk skall typgodkänna en produkt för 12

byggnadsändamål. För närvarande gäller att ett norrländskt träföretag som NU 1985/86:23
har tagit fram en ny produkt måste skicka produkten till statens provningsanstalt
i Borås för att få ett provningsintyg utfärdat. Detta innebär enligt
motionärerna en stor kostnad och en försämrad konkurrenssituation för det
tillverkande företaget.

Utskottet har tidigare (s. 6 f.) lämnat en redogörelse för gällande ordning i
fråga om obligatorisk kontroll. Av redogörelsen framgår bl. a. att det för
varje område för sådan kontroll utses en riksprovplats eller en eller flera
auktoriserade provplatser. Det är den föreskrivande myndigheten - i det här
aktuella fallet statens planverk - som bestämmer bl. a. normer och förfaranden
samt vilket eller vilka organ som skall utföra provningen. För kontrollområdet
trämaterial och träkonstruktioner är statens provningsanstalt
riksprovplats, vilket alltså innebär att inget annat organ får utföra obligatorisk
kontroll inom området.

Träteknikcentrum är ett organ för kollektiv forskning på det trätekniska
området. Huvudmän är Stiftelsen Svensk träteknisk forskning - som
företräder ett antal branschorganisationer - och styrelsen för teknisk
utveckling (STU). Verksamheten regleras genom avtal och ramprogram.

Träteknikcentrum består av tre enheter, varav en huvudenhet med kansli i
Stockholm och enheter i Jönköping och Skellefteå för forsknings- och
utvecklingsarbete m. m. Verksamheten i Skellefteå är inriktad framför allt på
vidareförädling och byggnadssnickerier. Vid enheten bedrivs produktprovningar
och tester av byggdelar samt konsulentverksamhet som till största
delen består av tekniköverföring till den träbearbetande industrin.

Motioner av samma innebörd som den nu aktuella har väckts såväl år 1984
som år 1985. Dessa motioner behandlades av utskottet tillsammans med
förslaget om lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. i
betänkandet NU 1985/86:8. Utskottet avstyrkte motionerna med hänvisning
till att det ankom på den föreskrivande myndigheten att ta ställning till frågan
om vilka organ som skall genomföra en föreskriven provning. Reservationer
anmäldes av företrädarna för de tre borgerliga partierna. Riksdagen följde
utskottet.

Utskottet konstaterar att Träteknikcentrum, som har nära anknytning till
träbranschen, inte uppfyller de krav på oberoende ställning som gäller för en
riksprovplats. Med hänvisning härtill och till vad utskottet anförde vid sin
behandling av frågan i nyssnämnda betänkande avstyrker utskottet motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivetatt

riksdagen

a) med bifall till proposition 1985/86:142 moment 1 och med avslag på
motion 1985/86:498 i ifrågavarande del godkänner att regeringen,
inom ramen för försöksverksamheter i statlig reglering gentemot

13

näringslivet, gör avsteg från vad riksdagen har bestämt i samband med NU 1985/86:23
anvisande av anslag, godkännande av riktlinjer för viss verksamhet
eller annan liknande åtgärd,

b) med anledning av proposition 1985/86:142 moment 2 och med
avslag på motion 1985/86:496 yrkande 4, motionerna 1985/86:497 och
1985/86:498, båda i ifrågavarande del, och motion 1985/86:499 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande principer för fortsatt avregleringsarbete

att riksdagen avslår motion 1985/86:N277 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1985/86:N307 yrkandena 9 och 10, motion 1985/86:496
yrkandena 1 och 2 samt motion 1985/86:497 i ifrågavarande del,

3. beträffande normgruppen

att riksdagen avslår motion 1985/86:496 yrkande 3,

4. beträffande riksprovplatsernas informationsplikt
att riksdagen avslår motion 1985/86:N320,

5. beträffande auktorisation för Träteknikcentrum
att riksdagen avslår motion 1985/86:N280.

Stockholm den 22 maj 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Erik Hovhammar (m), Wivi-Anne Radesjö
(s), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Bo
Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c),
Lars Ahlström (m), Nic Grönvall (m), Mats Lindberg (s), Paul Lestander
(vpk) och Leo Persson (s).

Reservationer

1. Försöksverksamheter i statlig reglering gentemot
näringslivet (mom. 1)

Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan till stor del instämma i den kritik som i motionerna
1985/86:497 (m) och 1985/86:496 (fp) riktas mot regeringens förslag om
försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet. I likhet med
motionärerna anser utskottet att det borde klarare framgå att verksamheten
syftar till en omfattande avreglering. På många områden borde en avreglering
kunna ske direkt, en fråga som utskottet strax återkommer till. Utskottet
delar också motionärernas uppfattning om att försöksverksamhet som på sätt
som anges i propositionen är avgränsad till en region eller en delbransch
innebär betydande risker för konkurrenssnedvridning. I den mån det bedöms

nödvändigt att låta en avreglering föregås av försöksverksamhet bör denna NU 1985/86:23
därför ske på så bred front som möjligt.

Trots dessa invändningar mot regeringens förslag vill utskottet inte
motsätta sig att försöksverksamheter av det slag som föreslås nu kommer till
stånd. Utskottet förutsätter därvid att dessa läggs upp på ett sätt som innebär
att konkurrenslikställigheten påverkas i minsta möjliga utsträckning.

Principiella invändningar (=utskottet) författningar m. m.

Likväl anser utskottet att riksdagen bör ges särskilda möjligheter att följa
arbetet med förenklingar av den statliga regleringen gentemot näringslivet.

Utskottet ansluter sig därför till förslaget i motion 1985/86:499 (c) om
inrättande av en parlamentarisk delegation. Såsom motionärerna påpekar är
en sådan parlamentarisk återförsäkring av arbetet principiellt önskvärd med
hänsyn till att regeringen skulle få befogenhet att göra avsteg från vad
riksdagen har bestämt. Det skulle enligt utskottets mening också innebära
praktiska fördelar om arbetet från början gavs en bred politisk förankring.

Utskottet föreslår att riksdagen, i samband med att det begärda bemyndigandet
lämnas, genom ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad
utskottet har anfört om vikten av konkurrensneutralitet vid detta slags
försöksverksamhet och om inrättande av en parlamentarisk delegation.

Härigenom skulle såväl motionerna 1985/86:497 (m) och 1985/86: 496 (fp)
som motion 1985/86:499 (c) tillgodoses i de delar som har berörts här.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivetatt

riksdagen

a) (=utskottet),

b) med anledning av proposition 1985/86:142 moment 2, med bifall till
motion 1985/86:496 yrkande 4, motion 1985/86:497 i ifrågavarande del
och motion 1985/86:499 samt med avslag på motion 1985/86:498 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

2. Försöksverksamheter i statlig reglering gentemot
näringslivet (mom. 1)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer helt i den kritik mot regeringens förslag som
framförs i vänsterpartiet kommunisternas motion 1985/86:498 och som får
stöd i en avvikande mening till konstitutionsutskottets yttrande. Näringsutskottet
vill inte bestrida att vissa statliga regleringar gentemot näringslivet
kan vara onödigt krångliga eller i övrigt olämpligt utformade och att de
därför kan behöva ändras. I den mån en sådan ändring innebär avsteg från
vad riksdagen har beslutat bör emellertid frågan underställas riksdagen.

Riksdagen bör inte på sätt som föreslås i propositionen avhända sig
inflytandet över den statliga regleringen av näringslivet. Den hänvisning som

görs till frikommunförsöket är enligt utskottets mening missvisande, efter- NU 1985/86:23
som föremålen för regleringarna i det fallet är offentliga organ som styrs i
demokratisk ordning. Liksom motionärerna befarar utskottet att kortsiktiga
besparingshänsyn ligger bakom regeringens förslag och att försöksverksamheten
i praktiken skulle komma att leda till att staten överlät samhälleliga
uppgifter åt företagen själva, t. ex. i form av egenkontroll. En tredje
huvudinvändning är att den föreslagna försöksverksamheten skulle skapa ett
tillstånd av rättslig oklarhet och bristande enhetlighet i myndigheternas
agerande, vilket ger utrymme för allsköns tjänstemannagodtycke. Enligt
utskottets mening skulle detta inte gagna vare sig företagen eller allmänheten.

Med hänvisning till vad som anförts föreslår utskottet att riksdagen avslår
propositionen och i samband därmed i ett uttalande till regeringen ansluter
sig till vad som här anförts. Motion 1985/86:498 (vpk) tillstyrks alltså. Genom
inrättandet av en parlamentarisk delegation enligt förslaget i motion
1985/86:499 (c) skulle enligt utskottets mening de grundläggande bristerna i
regeringens förslag inte avhjälpas. De synpunkter på försöksverksamheten
som förs fram i motionerna 1985/86:497 (m) och 1985/86:496 (fp) kan
utskottet inte ansluta sig till. Dessa tre motioner avstyrks i berörda delar.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande försöksverksamheter i statlig reglering gentemot
näringslivet
att riksdagen

a) med bifall till motion 1985/86:498 i ifrågavarande del avslår
proposition 1985/86:142 moment 1,

b) med anledning av proposition 1985/86:142 moment 2, med bifall till
motion 1985/86:498 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1985/86:496 yrkande 4, motion 1985/86:497 i ifrågavarande del och
motion 1985/86:499 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

3. Principer för fortsatt avregleringsarbete (mom. 2)

Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan i allt väsentligt instämma i vad som anförs i motionerna
1985/86:497 (m) och 1985/86:496 (fp) om principerna för det fortsatta
avregleringsarbetet. Detta arbete bör inriktas på en permanent avreglering.

Utskottet går inte in på en närmare diskussion av förutsättningarna härför
inom olika samhällssektorer. Från sina utgångspunkter anser utskottet
emellertid att en avreglering på valutaområdet, inom utrikeshandeln och
inom den offentliga tjänsteproduktionen är särskilt angelägen. Vidare vill
utskottet understryka vikten av att varje förslag om nya regleringar åtföljs av
en noggrann analys av regleringens samhällsekonomiska kostnader. Giltighetstiden
för nya regleringar bör också begränsas så att en omprövning
automatiskt kommer till stånd.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad NU 1985/86:23
utskottet nu har anfört om principerna för det fortsatta avregleringsarbetet.

Härigenom skulle de två förenämnda motionerna tillgodoses i berörda delar.

Samma gäller motionerna 1985/86:N307 (fp) och 1985/86:N277 (c) såvitt
avser önskemålen i dessa motioner om lättnader för småföretagen bl. a. i
fråga om uppgiftslämnande.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande principer för fortsatt avregleringsarbete

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N277 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1985/86:N307 yrkandena 9 och 10, motion 1985/

86:496 yrkandena 1 och 2 samt motion 1985/86:497 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Normgruppen (morn. 3)

Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
ställer” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motion 1985/86:496 (fp) om att
normgruppen bör ges ökade befogenheter. Att resultatet av gruppens arbete
hittills har varit magert torde till stor del bero på att gruppen är förhindrad att
ta upp frågor om målen för de olika regelsystemen. Enligt utskottets
uppfattning bör normgruppen tillåtas att mera förutsättningslöst granska
såväl existerande som föreslagna regler. Utskottet ansluter sig också till vad
som sägs i motionen om att normgruppen bör permanentas och att
företrädare för näringslivet bör ingå i den, såsom var fallet i delegationen för
företagens uppgiftslämnande (DEFU). Utskottet förordar att riksdagen gör
ett uttalande av angiven innebörd till regeringen. Motion 1985/86:496 (fp)
tillstyrks därmed i denna del.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande normgruppen

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:496 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Riksprovplatsernas informationsplikt (mom. 4)

Erik Hovhammar, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

De exempel på brister i riksprovplatsernas handläggning som anges i
motion 1985/86:N320 (m) utgör enligt utskottets mening symptom på den
grundläggande svagheten i det nuvarande riksprovplatssystemet. Trots den
modifiering av systemet som nyligen har skett genom lagen (1985:1105) om
obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. är inslaget av konkurrensbegränsning
alltjämt starkt. Med hänvisning till vad som anfördes i

frågan från företrädarna för moderata samlingspartiet vid utskottets behand- NU 1985/86:23
ling av förslaget till denna lag (NU 1985/86:8 res. 1) anser utskottet att en
omprövning av riksprovplatssystemet bör ske i syfte bl. a. att minska kraven
på obligatorisk kontroll och avskaffa riksprovplatsernas monopolställning.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett särskilt uttalande till regeringen begär en
sådan omprövning.

Genom en fortsatt liberalisering av provplatssystemet skulle förutsättningar
skapas för bl. a. en sådan förbättrad service hos de provande organen som
efterlyses i motionen. Denna skulle alltså väsentligen tillgodoses genom vad
utskottet nu har föreslagit.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande riksprovplatsernas informationsplikt

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N320 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Auktorisation för Träteknikcentrum (morn. 5)

Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg
(fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

Med anledning av vad som anförs i motion 1985/86:N280 (fp) vill utskottet
framhålla önskvärdheten av att kvalificerade organ av Träteknikcentrums
typ i ökad utsträckning auktoriseras att utföra obligatorisk kontroll. Redan
den uppmjukning av riksprovplatssystemet som nyligen genomfördes ger
vissa möjligheter härtill. Riksdagen bör göra ett tillkännagivande av angiven
innebörd till regeringen. Motionen skulle därigenom tillgodoses i väsentlig
mån.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande auktorisation för Träteknikcentrum

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N280 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Riksprovplatsernas informationsplikt (mom. 4)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anför:

Vid tillkomsten av den nya lagstiftningen om obligatorisk kontroll genom
teknisk provning förutsattes från folkpartiets sida att den skulle möjliggöra
en viss liberalisering av det nuvarande systemet med riksprovplatser (jfr NU
1985/86:8 s. 12). Särskilt framhölls att det från konkurrenssynpunkt innebär
fördelar om obligatorisk kontroll kan utföras vid ett antal auktoriserade
provplatser. Det finns anledning att anta att också servicen gentemot
allmänheten skulle förbättras med en sådan ordning.

18

Konstitutionsutskottets yttrande
1985/86:16 y

över proposition 1985/86:142 om
försöksverksamheter i statlig reglering gentemot
näringslivet jämte följdmotioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har hemställt om konstitutionsutskottets yttrande över
proposition 1985/86:142 om försöksverksamheter i statlig reglering gentemot
näringslivet jämte de med anledning av propositionen väckta motionerna
1985/86:496 av Christer Eirefelt m. fl. (fp), 1985/86:497 av Staffan Burenstam
Linder m. fl. (m), 1985/86:498 av Lars Werner m. fl. (vpk) samt 1985/86:499
av Ivar Franzén m. fl. (c). I några av motionerna anläggs vissa konstitutionella
synpunkter på propositionen.

I propositionen föreslås att viss försöksverksamhet skall bedrivas i den
statliga regleringen av näringslivet. Alternativ skall prövas till gällande
regleringar och syftet skall bl. a. vara att erhålla enklare och smidigare
fungerande regler. En utgångspunkt för försöken är att dessa inte får
inkräkta på de grundläggande politiska mål om säkerhet, hälsa, god miljö
etc. som i de enskilda fallen motiverat att samhället gått in med reglerande
åtgärder. Inte heller får verksamheten inkräkta på rättssäkerheten eller i
något väsentligt avseende rubba konkurrenslikställigheten mellan företagen.
I propositionen anges vissa riktlinjer för försöken, t. ex. hur dessa bör
avgränsas från ordinarie verksamhet. Det utpekas exempel på lämpliga
sakområden för försöken. I propositionen föreslås vidare att regeringen ges
möjlighet att inom ramen för åtgärderna få göra avsteg från vad riksdagen
bestämt i samband med anvisande av anslag, godkännande av riktlinjer för
viss verksamhet eller annan liknande åtgärd. Enligt propositionen bör
regeringen i efterhand för riksdagen visa hur bemyndigandet utnyttjats.
Avsteg från vad som är föreskrivet i lag skall dock underställas riksdagen i
varje särskilt fall genom förslag till lagändring. En övre gräns för försökstidens
längd skall vara tre år. Varje försöksverksamhet skall utvärderas.

Konstitutionsutskottet får med anledning av propositionen och motionerna
för egen del anföra följande. Det begärda riksdagsbemyndigandet är av
samma slag som riksdagen tidigare godtagit i det s. k. frikommunförsöket
(prop. 1983/84:152, KU 32, rskr. 368). För de nu föreslagna försöken är
uppställda flera grundläggande restriktioner i syfte att bl. a. undvika att
verksamheten inkräktar på målet med regleringen eller rättssäkerheten.
Från de synpunkter utskottet har att beakta finns ingen erinran mot förslaget.

NU 1985/86:23
Bilaga

19

Utskottet förutsätter att riksdagen genom årliga rapporter hålls informerad
om försöken och den utvärdering av dessa som enligt förslaget skall ske.

Stockholm den 15 maj 1986

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Anita Modin (s),
Sören Lekberg (s), Börje Stensson (fp), Gunnar Biörck i Värmdö (m),
Torgny Larsson (s), Bengt Kindbom (c), Nils Berndtson (vpk), Kristina
Svensson och Ingela Mårtensson (fp).

Avvikande mening

av Gunnar Biörck i Värmdö (m) och Nils Berndtson (vpk), vilka anser att
sista stycket i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Konstitutionsutskottet anser att det i propositionen begärda bemyndigandet
är alltför generellt för att det av konstitutionella skäl skall kunna godtas
av riksdagen. Detta innebär att utskottet biträder motion 1985/86:498 av Lars
Werner m. fl. (vpk), vari samma synsätt redovisats, samt att utskottet
avstyrker propositionen.

NU 1985/86:23
(KU 1985/86:16 y)

20

Innehåll NU 1985/86:23

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Förslag m.m 1

Huvudsakligt innehåll 2

Motionerna 2

Yrkanden 2

Motivering 3

Statlig kontroll genom teknisk provning m.m 6

Utskottet 8

Statlig reglering gentemot näringslivet 8

Riksprovplatsernas informationsplikt 12

Auktorisation för Träteknikcentrum 12

Hemställan 13

Reservationer

1. Försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet (m,

fp, c) 14

2. Försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet

(vpk) 15

3. Principer för fortsatt avregleringsarbete (m, fp, c) 16

4. Normgruppen (m, fp, c) 17

5. Riksprovplatsernas informationsplikt (m) 17

6. Auktorisation för Träteknikcentrum (m, fp, c) 18

Särskilt yttrande

Riksprovplatsernas informationsplikt (fp) 18

Bilaga

Konstitutionsutskottets yttrande KU 1985/86:16 y 19

21