Näringsutskottets betänkande
1985/86:17

om energipolitik (prop. 1985/86:100 delvis, prop.
1985/86:102)

1985/86:17

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1985/86:100 bilaga 14 (industridepartementet) punkterna
E 1-E 5, E 7, E 11-E 16 och E 19—E 22, dvs. huvuddelen av regeringens
förslag under rubriken Energi,

dels proposition 1985/86:102 (industridepartementet), om vissa åtgärder för
omställning av energisystemet,

dels - helt eller delvis - 57 motioner i energifrågor från allmänna motionstiden
år 1986,

dels fem motioner som har väckts med anledning av proposition 1985/86:102.

Propositionerna och motionerna redovisas i det följande. En översikt över
var i betänkandet de olika förslagen i propositionerna och de olika
motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga 2 (s. 125). Vissa förslags och
motionsyrkandens behandling i andra betänkanden redovisas i bilaga 3
(s. 127).

Försvarsutskottet har till näringsutskottet avgett yttrande (FöU 1985/
86:6 y) över ett antal motioner om reservanordningar för elförsörjning.
Yttrandet återges som bilaga 1 till detta betänkande (s. 117).

Proposition 1985/86:91 om vissa naturgasfrågor och motioner med anknytning
därtill behandlas i betänkandet NU 1985/86:18, som avlämnas samtidigt
med detta betänkande.

Sammanfattning

I anslutning till de förslag på energiområdet som regeringen har lagt fram i
budgetpropositionen och i proposition 1985/86:102 behandlar utskottet en
rad motioner rörande energipolitiken. Alla motionsyrkanden utom i två
frågor avstyrks av utskottet. Om inte annat sägs i denna sammanfattning
föreligger reservationer i enlighet med de motionsyrkanden som nämns. En
förteckning över alla reservationer - med partibeteckningar - finns i
innehållsförteckningen på s. 129 f.

Utskottet avstyrker motionsyrkanden (m; c) om allmänna riktlinjer för
den långsiktiga energipolitiken. Härvid hänvisar utskottet till de riktlinjer

1 Riksdagen 1985/86.17sami. Nr 17

som riksdagen fastställde förra året.

Andra yrkanden om energipolitikens allmänna inriktning som utskottet
avstyrker gäller åtgärder för energihushållning och effektivare energianvändning
(c), tidigareläggning av plan för hushållning och alternativ energiproduktion
(vpk), mål för framtida energianvändning (c), åtgärder för att
säkra elförsörjningen (m) och utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna
av en framtida brist på elkraft (m).

Alla motionsyrkanden om kärnkraft avstyrks av utskottet. Det gäller bl. a.
fem yrkanden rörande kärnkraftens roll inom energiförsörjningen (2 m; 2 c;
vpk). Utskottet poängterar att riksdagens beslut om kärnkraftsavveckling
med slutpunkt år 2010 står fast. Vidare anser utskottet - i enlighet med
regeringens uppfattning - att statsmakterna bör inrikta sig på att kunna
besluta om en konkret omställningsplan år 1995. Utskottet avstyrker också
tre motionsyrkanden (2 c; vpk) om att inga medel skall anslås till förberedelser
för ånggeneratorbytet i Ringhals 2. En motion (s) om att riksdagen skall
begära objektiv, bred och allsidig information om kärnkraften avstyrks
också. Utskottet konstaterar att det redan är väl sörjt för att allmänheten får
sådan information.

När det gäller de 16 punkter i budgetpropositionen som behandlas godtar
utskottet regeringens förslag i alla delar. Regeringens budgetförslag i den här
aktuella delen gäller drygt 4,2 miljarder kronor. Den största anslagsposten,
ca 2,9 miljarder kronor, avser ett anslag till statens vattenfallsverk för
investeringar. Här föreligger tre reservationer (m; c; fp) förutom i frågan om
Ringhals 2. De aktuella motionerna berör vattenfallsverkets engagemang i
fjärrvärmeanläggningar (m), investeringar i 400 kV-ledningar (c) och en -utan närmare motivering - föreslagen reduktion av anslaget till vattenfallsverket
(fp). Beträffande anslaget till energiforskning finns två reservationer
som går ut på att riksdagen skall anvisa lägre (m) resp. högre (c) belopp än
regeringen har föreslagit.

Utskottet tillstyrker förslaget i proposition 1985/86:102 att ett särskilt
stödprogram för utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet
inrättas fr. o. m. den 1 maj 1986. Syftet är att främja övergången till ett
effektivt energisystem som i huvudsak är grundat på varaktiga, helst
förnybara och inhemska, energikällor. Stödet skall ges till främst användaranknutna
försöksanläggningar och demonstrations- och fullskaleanläggningar.
Utskottet tillstyrker att 150 milj. kr. anvisas och att en lånegarantiram om
300 milj. kr. fastställs för det nya stödet. Enligt en motion (m) finns det inga
skäl att påskynda införandet av ny teknik - annat än miljövänlig energiteknik
- eftersom kärnkraftverken kan användas längre än till år 2010. Utskottet
godtar inte detta och hänvisar härvid åter till riksdagens beslut angående
kärnkraften.

Ägare till små vattenkraftverk har under flera år klagat över att elkraft som
levereras till eldistributörer ofta ersätts med ett lägre pris än vad som anses
rimligt. I en motion (c, m, fp, vpk) begärs att ägare till sådana kraftverk skall
ges laglig rätt att få priset prövat. Utskottet instämmer i att de måste
garanteras en korrekt ersättning. I annat fall kan statens ambition att
stimulera utbyggnad och modernisering av mindre kraftverk motverkas.
Enligt utskottets enhälliga uppfattning bör regeringen låta utreda hur en

NU 1985/86:17

lagprövning skall ske och därefter återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder.

Flera motionsyrkanden (s; m; c) behandlar beredskapen för elavbrott
m. m. med utgångspunkt i senare års störningar i elförsörjningen. Motionärerna
kräver bl. a. att anskaffningen av reservkraftverk skall stödjas.
Utskottet kommer i denna fråga till samma slutsats som försvarsutskottet,
vilket har yttrat sig i ämnet. Riksdagen bör med anledning av motionsyrkandena
uttala att ansvaret för reservanordningar åvilar den som svarar för
verksamheten under ostörda förhållanden. Statsbidrag för investeringar eller
andra beredskapsåtgärder bör inte påräknas. I en reservation (c) föreslås att
statsbidrag till lantbrukare för anskaffning av reservaggregat skall lämnas
under en övergångstid med 25 % av kostnaderna.

Bland övriga motionsyrkanden som utskottet avstyrker kan nämnas
yrkanden om åtgärder för att främja vindkraft och solvärme. Enhälligt
avstyrker utskottet också 16 motionsyrkanden från olika partier med förslag
till lokalisering av en etanolfabrik. Det görs med hänvisning till motoralkoholkommitténs
pågående arbete.

Propositionerna
Proposition 1985/86:100

I proposition 1985/86:100 bilaga 14 (industridepartementet) framlägger
regeringen förslag om anslag för budgetåret 1986/87 m.m. Under här
angivna rubriker föreslås:

E 1. Statens energiverk: Förvaltningskostnader (s. 108—111)
att riksdagen till Statens energiverk: Förvaltningskostnader för budgetåret
1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 31 655 000 kr.

E 2. Statens energiverk: Utredningar m. m. och information (s. 111—113)
att riksdagen till Statens energiverk: Utredningar m. m. och information
för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 15 547 000 kr.

E 3. Statens elektriska inspektion (s. 113 f.)

att riksdagen till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1986/87
anvisar ett förslagsanslag av 9 600 000 kr.

E 4. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi (s. 114—118)
att riksdagen till Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi för
budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 11 330 000 kr.

E 5. Främjande av landsbygdens elektrifiering (s. 118 f.)

att riksdagen till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret
1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.

E 7. Visst internationellt energisamarbete (s. 120)
att riksdagen till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret
1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 15 028 000 kr.

NU 1985/86:17

E 11. Statens vattenfallsverk (s. 128—144)
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att teckna borgen för lån till bolag i vilka statens
vattenfallsverk förvaltar statens aktier intill sammanlagt 14 034 000 000 kr.,
varav högst 595 000 000 kr. för lån till eldistributionsföretag,

2. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att, efter hemställan av
regeringen i varje enskilt fall och inom den av riksdagen fastställda ramen för
borgensåtaganden för lån till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar
statens aktier, teckna borgen för upplåning utomlands till bolag i vilka statens
vattenfallsverk förvaltar statens aktier,

3. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1986/87
anvisar ett reservationsanslag av 2 910 000 000 kr.

E 12. Energiforskning (s. 144-146)
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1986/87 ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling
inom energiområdet som, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden
om högst 160 000 000 kr. för budgetåret 1987/88, högst 70 000 000 kr. för
budgetåret 1988/89, högst 30 000 000 kr. för budgetåret 1989/90 och högst
10 000 000 kr. för budgetåret 1990/91,

2. till Energiforskning för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag
av 305 000 000 kr.

E 13. Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB (s. 146-150)
att riksdagen till Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB
för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 57 410 000 kr.

E 14. Avveckling av forskningsreaktorer, m.m. (s. 150—152)
att riksdagen till Avveckling av forskningsreaktorer, m. m. för budgetåret
1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 17 150 000 kr.

E 15. Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m. m. (s. 152 f.)

att riksdagen till Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m. m. för
budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.

E 16. Verksamheten i Ranstad (s. 153 f.)

att riksdagen till Verksamheten i Ranstad för budgetåret 1986/87 anvisar
ett reservationsanslag av 2 339 000 kr.

E 19. Drift av beredskapslager (s. 155-157)
att riksdagen till Drift av beredskapslager för budgetåret 1986/87 anvisar
ett förslagsanslag av 669 630 000 kr.

E 20. Beredskapslagring och industriella åtgärder (s. 157-159)
att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret
1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 173 460 000 kr.

E 21. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m. m. (s. 159 f.)

att riksdagen till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin,
m. m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

NU 1985/86:17

E 22. Oljekrisnämnden (s. 160)
att riksdagen till Oljekrisnämnden för budgetåret 1986/87 anvisar ett
förslagsanslag av 10 000 kr.

Genomförande av planen för vattenkraftsutbyggnad (s. 162 f.)
att riksdagen antar förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

Regeringen bereder vidare riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört (s. 110 f.) om inordnandet i statens energiverk av
funktionen energiförsörjning inom den civila delen av totalförsvaret (se s. 77
i detta betänkande).

Proposition 1985/86:102

Huvudsakligt innehåll

I propositionen om vissa åtgärder för omställning av energisystemet föreslås
att ett nytt stödsystem inrättas den 1 maj 1986. Syftet med stödet är att främja
utveckling och introduktion av ny teknik, som kan underlätta övergången till
ett effektivt energisystem som i huvudsak är grundat på varaktiga, helst
förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.
Stödet bör enligt propositionen inriktas på projekt där ny teknik för tillförsel,
distribution och effektiv användning av energi utvecklas, provas och
demonstreras.

Stödet föreslås utgå i form av bidrag, villkorliga bidrag och lånegarantier.
Det framhålls i propositionen att stöd i första hand bör lämnas till användare
av den nya tekniken. För det nya stödet föreslås ett anslag om 150 milj. kr.
samt att en ram om 300 milj. kr. fastställs, inom vilken ram lånegarantier får
beviljas. Oljeersättningsprogrammet i sin nuvarande utformning föreslås
avslutas i samband med att det nya stödsystemet införs.

Förslag

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för stöd till utveckling och introduktion av ny
teknik inom energiområdet som föredragande statsrådet har förordat,

2. till Vissa åtgärder för omställning av energisystemet på tilläggsbudget
III till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av
150 000 000 kr.,

3. medger att statliga garantier får lämnas för stöd för utveckling och
introduktion av ny teknik inom energiområdet intill ett vid varje tidpunkt
sammanlagt belopp av 300 000 000 kr.,

4. till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier för oljeersättande
åtgärder samt för utveckling och introduktion av ny energiteknik,
m. m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.,

5. godkänner att det nuvarande oljeersättningsprogrammet avslutas den
30 april 1986.

NU 1985/86:17

Motionerna

NU 1985/86:17

Yrkanden

Av de motioner från allmänna motionstiden som har hänvisats till näringsutskottet
behandlas här följande:

1985/86:N216 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), såvitt gäller hemställan (13) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om riktlinjerna för den framtida energipolitiken.

1985/86:N246 av Hugo Bergdahl (fp) och Börje Stensson (fp), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs
om utvärdering och forskning om elbilar.

1985/86:N314 av Staffan Burenstam Linder m. fl. (m), såvitt gäller hemställan
att riksdagen

16. till Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi för budgetåret
1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 6 330 300 kr. samt som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utbildning och
rådgivning för att spara energi,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående statens vattenfallsverks ägarengagemang i fjärrvärmeanläggningar,

20. till Statens vattenfallsverk, m. m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett
reservationsanslag av 2 885 000 000 kr.,

21. till Energiforskning för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag
av 225 000 000 kr. samt som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts angående anslag till energiforskning,

22. i avvaktan på särskild proposition till Stöd för oljeersättande åtgärder,
m. m. för budgetåret 1986/87 beräknar ett reservationsanslag av 84 800 000
kr. samt som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om stöd för oljeersättande åtgärder.

1985/86:N401 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att en
kommande etanolanläggning förläggs till Skänninge.

1985/86:N402 av Anders Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
lokaliseringen av en fullskaleanläggning för produktion av etanol m. m.
grundad på spannmål till Lidköpings kommun i Skaraborgs län.

1985/86:N404 av Erik Janson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller att dammriskutredningen får i uppdrag att också
undersöka kostnaderna för att bygga ut minikraftverk och utvärdera utfallet
av elström i dammar och att en förstudie görs av dammarna i Värmlands län.

1985/86:N405 av Kerstin Göthberg (c) och Hugo Bergdahl (fp), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts angående lokaliseringen av etanolfabrik till Västmanlands län.

1985/86:N406 av Bengt Kindbom (c) och Lennart Brunander (c), vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning av frågan om
jordbrukets beredskap för avbrott och störningar i elproduktionen.

1985/86:N407 av Sten Svensson (m) och Ivar Virgin (m), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om lokaliseringen av ett fullskaleförsök med framställning av etanol
ur spannmålsprodukter ur spannmålsråvara till Lidköpings kommun i
Skaraborgs län.

1985/86:N408 av Ulf Adelsohn m.fl. (m), vari - med motivering i motion
1985/86:Jo708 - hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförts om användning av kärnkraft efter år 2010.

1985/86:N409 av Rune Ångström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande
en reducering av tarifferna för elkraft i de fem nordligaste länen, förslagsvis
med 15—25 %, så att detta beaktas i de regeringsförslag som omfattar
stimulanser för det svenska näringslivet under 1980-talet.

1985/86:N412 av Ivar Franzén m.fl. (c, m, fp, vpk), vari hemställs att
riksdagen

1. ger de mindre kraftverken laglig rätt att få elpriset prövat i prisregleringsnämnden
för elektrisk ström,

2. antar de tillägg till 1902 års ellag som utarbetats av utskottet enligt de
riktlinjer som redovisats i motionen,

3. hemställer hos regeringen att prisregleringsnämndens sammansättning
kompletteras i den omfattning som bedöms motiverad.

1985/86:N413 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att förmånliga lån bör ges till lantbrukarna
för inköp av reservaggregat för elström.

1985/86:N414 av Iréne Vestlund m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
lokalisering av en fullskaleanläggning för etanolproduktion till Avesta
kommun.

1985/86:N415 av Rune Evensson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av medborgarnas säkerhet vid el- och teleavbrott.

1985/86:N416 av Evert Hedberg (s) och Ulla-Britt Åbark (s), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att påskynda åtgärder för att höja beredskapen mot elavbrott.

1985/86:N417 av Ivar Franzén m.fl. (c, m, fp, vpk), vari hemställs att
riksdagen

1. beslutar att ett särskilt PoD-bidrag på 25 % av godkänd kostnad skall
utgå till eldningsanläggningar för halm enligt de riktlinjer som anförts i
motionen,

NU 1985/86:17

2. beslutar att kostnaden för detta bidrag skall bestridas av tillgängliga
medel för oljeersättning,

3. beslutar att bidraget skall administreras av statens energiverk.

1985/86:N418 av Torsten Karlsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
etanoltillverkning i Östergötland.

1985/86:N419 av Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c), vari hemställs att
riksdagen begär att regeringen låter analysera lämpligheten av att använda
gluten som betongförbättringsmedel.

1985/86:N421 av Oskar Lindkvist (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn för att öka samhällets inflytande över kraftproduktionen.

1985/86:N422 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna behovet av överläggningar
med fallrättsinnehavarna,

2. hos regeringen begär en översyn av förutsättningarna för att de enskilda
fallrätter som ingår i vattenkraftsutbyggnadsplanen tidsbegränsas, för att
säkerställa den av riksdagen beslutade planen.

1985/86:N423 av Ivar Virgin (m), såvitt gäller hemställan (2) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
höjning av produktionskapaciteten vid befintliga kärnkraftverk.

1985/86:N424 av Birger Rosqvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ och
medverkan syftande till objektiv information om kärnkraftsproduktionen.

1985/86:N425 av Ingrid Hasselström-Nyvall (fp), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen hemställer om en utredning om etablering av ett utvecklingscenter
för energi i Kalmar län.

1985/86:N426 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c), vari
hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär åtgärder för att planerad ombyggnad av kraftledning
mellan Ljusdal och Gustafs sker på sätt Ovanåkers kommun och
länsstyrelsen i Gävleborgs län anvisat,

2. hos regeringen begär åtgärder för fortsatt forskning om hälsorisker
m. m. med anledning av högspänningsledningar,

3. hos regeringen begär åtgärder för översyn av 1902 års ellag enligt
motionens intentioner.

1985/86:N427 av Rolf Kenneryd (c) och Ivar Franzén (c), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till statsbidragsregler för investeringar
i reservkraftverk vid vårdinrättningar och inom jordbrukets animalieproduktion.

1985/86:N428 av Rolf Kenneryd (c) och Ivar Franzén (c), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag om bättre ekonomiska förutsättningar
för eldistribution i glesbygd enligt de riktlinjer som förordas i motionen.

NU 1985/86:17

1985/86:N429 av Oswald Söderqvist (vpk), vari hemställs att riksdagen
uttalar att den planerade anläggningen för etanolframställning [bör] lokaliseras
till Enköping.

1985/86:N430 av Agne Hansson (c) och Gösta Andersson (c), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förutsättningarna för att
starta etanoltillverkning i f. d. Eds Cellulosa AB:s fabriksanläggning i
Edsbruk.

1985/86:N431 av Göran Magnusson (s) och Olle Göransson (s), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förläggning av en etanolfabrik till Västmanland och i
första hand till Köping.

1985/86:N432 av Paul Lestander m. fl. (vpk), vari - med motivering i motion
1985/86:Sk535 - hemställs att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om förslag till dels regionala fonder, dels
fondernas administration och fondstyrelsernas sammansättning i enlighet
med vad som anförs i motionen,

2. uttalar att 20 % av fondmedlen bör riktas direkt till de kommuner

som berörts av kraftverksbyggen och sjöregleringar i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1985/86:N433 av Alf Svensson (c), såvitt gäller hemställan att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag på en konkret awecklingsplan för kärnkraften
i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. beslutar att inga statliga medel skall anslås för utbyte av ånggeneratorer
på Ringhals 2 utan satsas på anläggningar för inhemska bränslen i enlighet
med vad som anförts i motionen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
forskningen på alternativa bränslen.

1985/86:N434 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen uttalar
sig för att elpriserna anpassas till internationell nivå och importerade
energislag beläggs med skatt så att investeringar i energihushållning blir
lönsamma.

1985/86:N435 av Åke Selberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
kommunerna ges ett avgörande inflytande över fortsatt utbyggnad av
minikraftverk.

1985/86:N436 av Ivar Franzén (c), vari hemställs att riksdagen

1. beslutar att ett 25-procentigt bidrag skall utgå till de lantbrukare som,
för att trygga livsmedelsförsörjningen, anskaffar lämpligt reservkraftverk,

2. beslutar att kostnaden för detta bidrag skall belasta försvarsanslaget.

1985/86:N437 av Ivar Franzén (c) och Kjell A. Mattsson (c), vari hemställs att
riksdagen hemställer att regeringen snarast redovisar förslag som främjar en
utveckling av vindkraftsindustrin i Sverige enligt de riktlinjer som anges i
motionen.

NU 1985/86:17

1985/86:N438 av Ivar Franzén (c) och Olof Johansson (c), vari hemställs att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen redovisats
om utnyttjande och utveckling av solvärmeteknik,

2. hos regeringen begär förslag på åtgärder som syftar till att säkerställa de
mål för utnyttjande av solenergi som redovisas i motionen.

1985/86:N440 av Lars Ahlmark (m), vari hemställs att riksdagen begär att
regeringen framlägger förslag till beslut med innebörden att den strategiska
betydelsen av myrarnas tillgänglighet skall beaktas vid prövning av tillstånd
att bryta torv.

1985/86:N441 av Paul Lestander m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna behovet av ett väsentligt utökat program
för odlingsförsök av energiskog på torvmark.

1985/86:N442 av Börje Stensson (fp) och Karl-Göran Biörsmark (fp), vari
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen sägs om förläggning av etanolframställning till Östergötlands län.

1985/86:N443 av Gunnar Thollander m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
lokalisering till Norduppland av en etanolfabrik.

1985/86:N444 av Gunilla André (c) och Bengt Kindbom (c), vari hemställs att
riksdagen uttalar att den planerade fullskaleanläggningen för tillverkning av
svensk drivmedelsetanol skall förläggas till Lidköping.

1985/86:N445 av Karl Boo (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att erforderliga initiativ tas för att en etablering av en etanolanläggning
kommer till stånd i Avestaområdet.

1985/86:N446 av Lars Werner m.fl. (vpk), såvitt gäller hemställan att
riksdagen

1. hos regeringen hemställer om förslag till en plan för energihushållning
och alternativ energiproduktion under 1987,

2. hos regeringen hemställer om förslag före 1990 till en omställningsplan/
avvecklingsplan för kärnkraften,

3. beslutar att de 75 000 000 kr. som preliminärt anslagits för byte av
ånggeneratorer i kärnkraftsreaktorn Ringhals 2 inte skall beviljas,

5. hos regeringen hemställer om förslag till ett stort statligt vindkraftsprogram
i enlighet med vpk:s förslag,

6. beslutar om ett förbud mot nedmontering av användbara mottrycksanläggningar,

10. beslutar att oljeersättning i fortsättningen i första hand skall ske genom
ersättning med inhemska bränslen eller naturgas,

11. uttalar att användningen av kol i det svenska energisystemet bör
begränsas till de 2,7 miljoner ton/år som beräknas för 1986,

14. hos regeringen hemställer om förslag som garanterar en fortsatt och
utökad användning av gas som drivmedel särskilt i storstadsområdena.

NU 1985/86:17

1985/86:N447 av Karin Söder m. fl. (c), såvitt gäller hemställan att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som [i motionen] anförts
om sambanden mellan energianvändning, miljö, resurshushållning och
ekonomisk utveckling,

2. ansluter sig till de riktlinjer för energipolitikens inriktning för industriell
utveckling, god miljö och höjd levnadsstandard som anförts i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som [i motionen] anförts
om

a) den framtida energianvändningen,

b) energihushållning och effektivare energianvändning inom industrin,
transportområdet och bebyggelsen,

d) vindkraftsprogrammets fortsatta inriktning,

e) mottryckskraft, elsystemets sårbarhet och systemet för eldistribution,

f) värmepumpar,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om sambanden
mellan energipolitikens inriktning och sysselsättning, bytesbalans samt
sårbarhet,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
vikten av att följa upp riksdagens beslut om kärnkraftens avveckling i
konkret handling,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om byte av ånggeneratorer i Ringhals 2,

13. hos regeringen begär att utredningen om konkurrensförhållanden
mellan el och inhemska bränslen får i uppdrag att utvärdera gällande regler
för krav på direktverkande el samt lägga förslag om ytterligare skärpta krav,

14. beslutar att investeringar till stöd till förbränningsanläggningar eldade
med inhemska fasta bränslen skall utgå med 15 % av investeringskostnaden,

15. beslutar att investeringsstöd till solvärmeanläggningar enligt nu gällande
regler skall utgå t. o. m. budgetåret 1990/91,

16. beslutar att stöd till forsknings- och utvecklingsinsatser inom solvärmeområdet
skall utgå i enlighet med de riktlinjer som redovisats i motion
1984/85:2878,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad som [i motionen] anförts
om riktlinjer och stöd för flexibla och [till] låga drifttemperaturer anpassade
fjärrvärmenät och injustering av fastighetsanknutna värmesystem,

18. hos regeringen begär förslag om en Energins utvecklingsfond i enlighet
med de riktlinjer som förordas i motionen,

19. beslutar att från 1 juli 1986 på kärnkraftsproducerad el ta ut en
utvecklingsavgift med 2 öre/kWh,

24. till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1986/87
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 2 000 000 kr. förhöjt
reservationsanslag om 4 500 000 kr.,

25. hos regeringen begär att statens energiverk får i uppdrag att utreda
möjligheten att ge eldistributörer på landsbygden bättre ekonomiska förutsättningar
i enlighet med vad som anförts [i motionen],

26. för energiforskning för budgetåret 1986/87 anvisar ett [i förhållande till
regeringens förslag] med 100 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag om
405 000 000 kr.,

27. till Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi för budgetåret

NU 1985/86:17

1986/87 anvisar ett [i förhållande till regeringens förslag] med 4 000 000 kr.
förhöjt reservationsanslag om 15 330 000 kr.,

28. till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1986/
87 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 575 000 000 kr.
minskat reservationsanslag om totalt 2 335 000 000 kr. fördelat enligt
riktlinjer som redovisats i motionen,

29. till Bidrag för verksamheten vid Studsviks Energiteknik anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med 20 000 000 kr. minskat reservationsanslag
om 37 410 000 kr.,

30. hos regeringen begär förslag om hur finansiering skall ske av kostnaderna
för utnyttjande av forskningsreaktorer vid Studsvik enligt de riktlinjer
som redovisas i motionen.

1985/86:N448 av Karl Erik Olsson m. fl (c), vari - med motivering i motion
1985/86:Jo778 - hemställs att riksdagen anslår 5 milj. kr. till forskning och
teknikutveckling angående resurseffektivisering och avfallshantering från
anslaget Energiforskning.

1985/86:N449 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m), vari
hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär åtgärder som radikalt förbättrar beredskapen mot
elavbrott,

2. hos regeringen begär att sådana åtgärder vidtas att beredskapshänsyn
vid samhällsutbyggnaden förverkligas,

3. hos regeringen begär att anvisningar utgår till länsstyrelserna om
förbättrad beredskapsplanering vid strömavbrott.

1985/86:N450 av Per-Richard Molén (m), vari hemställs att riksdagen begär
att regeringen låter utreda de regionalpolitiska konsekvenserna av en
framtida brist på el och därav framtvingade högre elpriser.

1985/86:N451 av Alf Svensson (c), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om storskalig
etanolproduktion.

1985/86:N453 av Olof Johansson m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (1) - med
motivering i motion 1985/86:A498 - att riksdagen hos regeringen begär en
parlamentarisk utredning angående Stockholmsregionens energiförsörjning
enligt vad som anförts i motionen.

1985/86:N454 av Hadar Cars m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar
att anslaget till statens vattenfallsverk skall upptas till 2 830 milj. kr.

Även följande motioner frän allmänna motionstiden som har överlämnats till
näringsutskottet av försvarsutskottet resp. arbetsmarknadsutskottet behandlas
här:

1985/86:Fö202 av Lennart Blom m. fl (m), såvitt gäller hemställan (9) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om reservanordningar inom den kommunaltekniska försörjningen.

NU 1985/86:17

1985/86:A418 av Ulla Tillander m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (6) att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
byggandet av en etanolfabrik i Malmöhus län.

1985/86:A461 av Hans Petersson i Röstånga m.fl. (fp), såvitt gäller
hemställan (5) att riksdagen som sin mening uttalar att fullskaleanläggningen
för etanolframställning [skall] lokaliseras till Mellanskåne.

1985/86:A474 av Martin Olsson (c) och Görel Thurdin (c), såvitt gäller
hemställan (10) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om stöd för utveckling av och forskning om
etanolframställning i Örnsköldsvik.

1985/86:A477 av Nils G. Åsling (c), såvitt gäller hemställan att riksdagen

10. hos regeringen begär en utredning och förslag i syfte att återföra mer av
elkraftsproduktionens överskott till vattenkraftskommunerna, t. ex. genom
att vattenkraftskommunerna för näringslivsutveckling tillförs medel från den
allmänna energiskatten,

11. beslutar att anslaget till glesbygdselektrifiering uppräknas med 2 milj.
kr.

1985/86:A493 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c), såvitt
gäller hemställan (6) att riksdagen hos regeringen begär att centrum för
fastbränsleteknik i Ljusdal-Hudiksvall utreds.

Dessutom behandlas här följande motioner som har väckts med anledning av
proposition 1985/86:102:

1985/86:311 av Ivar Franzén m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
syfte, inriktning och utformning av stöd för utveckling och introduktion av ny
teknik m. m. inom energiområdet i avvaktan på att en energiutvecklingsfond
eller motsvarande genomförs,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av fortsatt stöd för oljeersättande åtgärder,

3. beslutar att det nuvarande stödet till investeringar i små vattenkraftverk
och små solenergianläggningar skall bibehållas till vidare i enlighet med vad
som anförs i motionen,

4. hos regeringen begär en redovisning av i vilken utsträckning specialdestinerade
medel enligt riksdagens beslut för oljeersättande åtgärder används
för avsett ändamål,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
de tekniska formerna för medelanvisning till Vissa åtgärder för omställning
av energisystemet.

1985/86:312 av Staffan Burenstam Linder m.fl. (m), vari hemställs att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
stöd för miljövänligare energiteknik,

2. till vissa åtgärder för ny miljövänlig energiteknik på tilläggsbudget III
till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisar ett reservationsanslag av
20 000 000 kr.,

NU 1985/86:17

3. medger att statliga garantier får lämnas för stöd för utveckling och
introduktion av ny miljövänlig energiteknik intill ett vid varje tidpunkt
sammanlagt belopp av 100 000 000 kr.,

4. till täckande av förluster i anledning av statliga garantier för oljeersättande
åtgärder samt för utveckling av introduktion av ny miljövänlig
energiteknik m. m. för budgetåret 1986/87 anvisar ett förslagsanslag av
1 000 000 kr.

1985/86:313 av Birger Rosqvist (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
utvärdering av hittills lämnat stöd till svensk teknikutveckling inom energiområdet.

1985/86:314 av Hadar Cars (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om vikten av prototypoch
demonstrationsanläggningar för främjandet av export av svensk energiteknik.

1985/86:315 av Lisbet Calner (s) och Sverre Palm (s), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att förbränning av värmefraktion bör komma i fråga för det föreslagna stödet
för utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet.

Motivering

I detta avsnitt återges motiveringen för vissa förslag av principiell och
övergripande natur rörande energipolitikens allmänna inriktning. De återfinns
i partimotioner från moderata samlingspartiet, centern och vänsterpartiet
kommunisterna och i en utskottsgruppsmotion från folkpartiet. Motiveringen
för övriga förslag i dessa motioner och i de andra motioner som
behandlas i betänkandet refereras i det följande under rubriken Utskottet.

Moderata samlingpartiets energipolitik kommer till uttryck i motion 1985/
86:N216 om näringspolitiken. I motionen påpekas att tillgången på billig
energi - speciellt vattenkraft - har satt sin prägel på svensk industri. Det är
därför enligt motionärerna angeläget att driva en näringslivsvänlig energipolitik
förenlig med omfattande hänsyn till miljön.

Efterfrågan på elenergi har under de senaste åren ökat mycket kraftigare
än väntat, konstateras i motionen. Även om ökningstakten avtar kommer
Sveriges inhemska tillförsel av elenergi snart att vara otillräcklig. Om Sverige
dessutom skulle drabbas av ett torrår kan en direkt bristsituation uppstå.
Regeringen måste därför, anför motionärerna, snarast vidta åtgärder för att
säkra elförsörjningen.

Enligt moderata samlingspartiet strider regeringens avvecklingsstrategi
beträffande kärnkraften mot Sveriges behov av en god energiförsörjning.
Kärnkraften har hittills befunnits vara säker och miljövänlig. Säkerheten
skall därför avgöra kärnkraftverkens framtid. Det anförs vidare att kärnvärmereaktorer
av Secure-typ bör få komma till användning.

När det gäller utbyggnaden av vattenkraften förordar motionärerna en
restriktiv hållning. De orörda huvudälvarna bör inte tas i anspråk och

NU 1985/86:17

minikraftverk bör inte stödjas genom statliga bidrag. Det påpekas också att
en kraftig ökning av kolbaserad elkraftsproduktion har allvarliga nackdelar
från miljösynpunkt.

I motionen sägs vidare att regeringens stora satsning på vindkraft är
orealistisk. Det finns inte några förutsättningar för att producera elkraft i
vindkraftverk till rimliga priser.

Beskattningen på energiområdet bör enligt motionärerna vara energineutral.
Vissa avsteg från denna princip bör dock kunna accepteras vad gäller
drivmedelsbeskattningen. I den mån vissa energislag anses vara i behov av
speciella subventioner bör dessa redovisas öppet. Vidare borde en anpassning
av energibeskattningen till mervärdeskattesystemet prövas.

Systemet med ett särskilt energiforskningsprogram måste överges, heter
det vidare i motionen. I stället bör energiforskningen infogas i övrig
forskningsorganisation. Den statliga insatsen bör först och främst inriktas på
kunskapsuppbyggnad.

I motion 1985/86:N454 anges den allmänna inriktningen av folkpartiets
energipolitik. Stor betydelse för energipolitikens fortsatta utformning har,
enligt motionärerna, den energitekniska utvecklingen, de långsiktiga förändringarna
i prisrelationerna mellan olika energiråvaror och de växande
kunskaperna om hur skilda slag av energi inverkar på vår hälsa och vår miljö.
Det är därför nödvändigt med fortsatta ansträngningar för att öka kunskaperna
om metoder för utvinning, överföring, omvandling, användning och
hushållning med energi. Motionärerna påpekar att detta gäller också
kunskapen om den miljöpåverkan och de restprodukter som följer med allt
bruk av energi. Miljöpåverkan och risker skall redovisas öppet och jämföras.

Investeringar inom energiområdet är ofta mycket resurskrävande, fortsätter
motionärerna, och därför också tänkta att utnyttjas under lång tid. Valet
och avvägningen mellan olika energisystem bör följaktligen göras så nära
tidpunkten för genomförandet som det är möjligt och grundas på då aktuell
kunskap. I motionen konstateras att energipolitiken skall vara långsiktig.
Den får inte bli en stelbent vaktslagning kring ståndpunkter som förlorat i
styrka genom den utveckling som ägt rum och de forskningsrön och andra
kunskaper som senare framkommit.

Vidare anförs i motionen att det från miljösynpunkt är väsentligt att
skyddade älvsträckor och outbyggda älvar inte blir föremål för vattenkraftsutbyggnad.
Enligt motionärernas bedömning är vattenkraften i Sverige i det
närmaste färdigutbyggd.

I centerns partimotion 1985/86:N447 sägs att en offensiv och framtidsinriktad
energipolitik för effektivare energianvändning och användning av förnybara
energislag har en avgörande betydelse för att förbättra vår ekonomi och våra
möjligheter att värna natur och miljö. Detta förutsätter enligt centern en
fortsatt minskning av oljeberoendet och en avveckling av kärnkraften.

Energipolitikens inriktning måste, anför motionärerna, vara att skapa ett
decentraliserat energisystem baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska
förnybara energikällor och en effektiv användning av tillgängliga resurser.
En sådan inriktning sägs ge de bästa förutsättningarna för att kraven på
resurshushållning, ekologisk balans, god miljö, hög säkerhet, försörjnings -

NU 1985/86:17

trygghet, ökad sysselsättning samt en stärkt ekonomi skall uppfyllas.
Småskaliga energisystem ger vidare medborgarna bättre möjligheter till
inflytande och kontroll över energisystemen.

Varje energikälla som skall användas i större omfattning och under längre
tid måste ingå i naturens eget kretslopp, heter det vidare. Uppfylls inte detta
krav kommer såväl den ekonomiska tillväxten att förkvävas som omfattande
miljöskador att uppstå. Samhällets åtgärder måste därför inriktas på att
stödja introduktion och användning av inhemska, förnybara och miljövänliga
energikällor samt ny energiteknik. Förbränning av fossila energislag som
kol och olja innebär en mycket kraftig påverkan på miljön.

Motionärerna påpekar vidare att en satsning på inhemsk energi är av stor
betydelse när det gäller att skapa nya arbetstillfällen. Från bytesbalanssynpunkt
är det också önskvärt att ersätta importerad energi med inhemsk
energiproduktion. Ett energisystem byggt på småskalighet och inhemsk
energi uppvisar även större säkerhet och försörjningstrygghet än ett storskaligt
system.

En medveten politik för energihushållning och effektivare energianvändning
är enligt motionärerna den bästa garantin för både en positiv ekonomisk
utveckling och en bra miljö. Det är således nödvändigt att energipolitiken på
både kort och lång sikt inriktas på att ge förutsättningar för en så låg total
energianvändning som möjligt. Med centerns energipolitiska inriktning och
med utnyttjande av framtidens möjligheter till effektivare energianvändning
skulle, anförs det i motionen, det totala energibehovet i början av nästa sekel
komma att uppgå till högst 300 TWh, varav 100 TWh elenergi.

En effektiv energianvändning förutsätter enligt motionärerna bl. a. en
medveten elanvändningspolitik, som innebär att man inte slösar bort
elströmmens höga kvalitet där energi av lägre kvalitet fyller samma uppgift.

Det påpekas i motionen att det är synnerligen viktigt att avvecklingen av
kärnkraften påbörjas så snart som möjligt, då utvecklingen går mot att en allt
större andel av elproduktionen måste avsättas på värmemarknaden. Förutom
de bindningar till kärnkraften som detta i sig innebär, anför motionärerna,
får vi ett alltmer köldkänsligt elförsörjningssystem med mycket
besvärande toppbelastningar så snart det blir kallt.

Vänsterpartiet kommunisterna konstaterar i sin partimotion 1985/86:N446 att
omställningen av det svenska energisystemet mot en större inhemsk produktion
och ökad hushållning har hunnit en lång bit på väg sedan mitten av
1970-talet då energifrågorna på allvar började diskuteras. Men fortfarande
finns det, säger motionärerna, inflytelserika grupper som arbetar för en
annan linje i energipolitiken än den som har fastslagits genom riksdagsbeslut
efter folkomröstningen om kärnkraft. Deras verksamhet tar sig uttryck i
bl. a. krav på fortsatt användning av kärnkraft efter år 2010, fortsatt
utbyggnad av orörda älvar och ökad elkonsumtion. I motsvarande grad
motsätter de sig enligt motionärerna en alltför snabb utveckling av alternativ
energiproduktion och hushållningsåtgärder som hotar energiavsättningen.

En nyckelfråga i energipolitiken är fortfarande avvecklingen av kärnkraften,
heter det vidare. Så länge elkraft från kärnkraftsprogrammet dumpas på
den svenska energimarknaden, kommer utveckling och användning av

NU 1985/86:17

alternativa energislag, både inhemska och importerade, att förhindras och
försvåras. Den plan för kärnkraftens avveckling som har redovisats från
regeringens sida måste fastläggas och genomföras snabbare än vad som
föreslagits.

Motionärerna erinrar om att vänsterpartiet kommunisterna i en motion
under den allmänna motionstiden år 1985 har föreslagit att ett stort statligt
vindkraftsprogram skall sättas i gång. De kritiserar därvid det avtal om
utbyggnad av vindenergin som regeringen träffade med kraftindustrin under
hösten 1985. Avtalet är inte tillräckligt offensivt, menar de, och det överlåter
initiativet till kraftindustrin på ett sätt som inte kan accepteras.

I motionen noteras med tillfredsställelse det snabbt minskade oljeberoendet
i det svenska energisystemet under 1980-talet. Det visar att produktion
och konsumtion av energi går att påverka och styra utan att andra viktiga
samhällsmål behöver eftersättas. Enligt vänsterpartiet kommunisterna bör
den totala energikonsumtionen minskas ytterligare, vilket också anses som
realistiskt och genomförbart. Med en minskad energikonsumtion kan,
hävdar motionärerna, ett vidhållande av ett visst procentberoende för olja bli
både oekonomiskt och direkt skadligt för det svenska energisystemet.
Oljemarknaden anses fungera väl och åtgärderna för att minska miljöskadorna
vid dess användning har varit framgångsrika. Några avfallsproblem i
egentlig mening existerar inte, fortsätter motionärerna, och tillgången och
priset på olja kan under överskådlig tid förväntas vara av sådan art att oljan
kommer att hävda sig väl i jämförelse med andra energislag.

Vidare anför motionärerna att produktionen av elström från kärnkraftverk
och användningen av elenergi i värmesystemen har lagt hinder i vägen
för utvecklingen av inhemska bränslen. Motionärerna pläderar även för en
större användning av naturgas än vad regeringen planerar. Däremot bör
användningen av kol och avfall/sopor i värmeproduktionen begränsas
ytterligare och på sikt avvecklas. Vänsterpartiet kommunisterna föreslår
därför att oljeersättningen i fortsättningen inte sker genom ökad användning
av kärnkraft och kol utan i första hand med inhemska bränslen och naturgas.

Uppgifter i anslutning till vissa motioner
Riksdagsbeslut om energipolitikens inriktning, m. m.

Våren 1985 beslutade riksdagen, efter förslag från regeringen, om riktlinjer
för energipolitiken fram till omkring år 1990 (prop. 1984/85:120, NU
1984/85:30, rskr. 1984/85:362). De beslutade riktlinjerna innebär i huvudsak
en fortsättning på 1981 års energipolitiska beslut. Samhällets och industrins
behov av en billig och säker energiförsörjning skall enligt riktlinjerna tryggas
genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på
varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor. En effektiv energianvändning
och en intensifierad energihushållning skall främjas. Stränga krav
skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling
av all energiteknik. Kärnkraften skall utnyttjas under en övergångsperiod.
Senast år 2010 skall den sista reaktorn tas ur drift.

Utöver förra årets beslut om energipolitikens riktlinjer har riksdagen

NU 1985/86:17

2 Riksdagen 1985/86.17sami. Nr 17

under senare år fattat en rad beslut som berör skilda delar av energiområdet.

I december 1983 beslutade riksdagen om ett andra program för stöd för
åtgärder för att ersätta olja m. m. (prop. 1983/84:62, NU 1983/84:9, rskr.
1983/84:124). Beslutet innebar bl. a. att ett statligt stöd infördes till oljeersättande
åtgärder för tiden t.o.m. den 30 juni 1987. Stödet utgör en direkt
fortsättning på det första oljeersättningsprogrammet, som omfattade perioden
1981-1983. Stödet är särskilt inriktat på åtgärder som innebär att olja kan
ersättas med inhemska bränslen.

Vid sidan av oljeersättningsprogrammen har också konjunkturanpassade
investeringsprogram genomförts. Det första investeringsprogrammet avsåg
år 1983 (prop. 1982/83:50 bil. 6, NU 1982/83:18, rskr. 1982/83:111). Det
omfattade bl. a. ett särskilt stöd till torveldade förbränningsanläggningar och
ett stöd till investeringar i distributionsanläggningar för fjärrvärme. Dessutom
anvisades medel för åtgärder i samband med upphandling inom
energiområdet. År 1983 beslutade riksdagen vidare om åtgärder för att bl. a.
öka användningen av inhemska bränslen i Norrbottens län (prop. 1982/
83:120 bil. 6, NU 1982/83:38, rskr. 1982/83:306). Investeringsprogrammet
förlängdes genom riksdagens beslut år 1983 (prop. 1983/84:62, NU 1983/
84:9, rskr. 1983/84:124) och år 1984 (prop. 1984/85:25 bil. 8, NU 1984/85:12,
rskr. 1984/85:87). Genom 1985 års energipolitiska beslut förlängdes investeringsprogrammet
för vissa ändamål t.o.m. utgången av år 1986, för att
därefter upphöra. Det nuvarande investeringsstödet lämnas till investeringar
i större eldningsanläggningar för inhemska bränslen, till investeringar i
solvärmeanläggningar och till förprojektering och investeringar i små
vattenkraftverk.

Förutom genom direkta stödinsatser har staten också på andra sätt sökt
styra energiproduktion och energihushållning. Hösten 1983 beslöt riksdagen
efter förslag av regeringen om principer för beskattningen inom energiområdet
(prop. 1983/84:28, NU 1983/84:4 y, SkU 1983/84:9, rskr. 1983/84:97). En
grundläggande princip för energiskattepolitiken är att främja tillkomsten av
de energiinvesteringar för oljeersättning och energihushållning som bör
genomföras under 1980-talet. Bl. a. är de inhemska bränslena undantagna
från beskattning.

Frågan om utbyggnad av vattenkraften har behandlats av riksdagen vid
flera tillfällen sedan början av 1970-talet. Enligt gällande riktlinjer är målet
för vattenkraftsproduktionen 66 TWh/år. I syfte att detta mål skall kunna
uppnås fastställde riksdagen i juni 1984 en plan för utbyggnad av vattenkraften,
avsedd att garantera ett produktionstillskott om minst 2,5 TWh per år
(prop. 1983/84:160, NU 1983/84:10 y, BoU 1983/84:30, rskr. 1983/84:388).
Enligt riksdagens beslut år 1985 angående energipolitiken finns det anledning
att ytterligare överväga frågan om vattenkraftens långsiktiga roll i
energisystemet utöver gällande utbyggnadsmål. Enligt beslutet saknas dock
skäl att genomföra studier avseende de fyra outbyggda huvudälvarna.
Däremot bör studier kunna göras beträffande övriga enligt den fysiska
riksplaneringen skyddade älvsträckor och hittills outbyggda älvar.

Våren 1984 beslutade riksdagen om vissa naturgasfrågor (prop. 1983/
84:47, NU 1983/84:10, rskr. 1983/84:125) och vissa oljefrågor (prop.
1983/84:110, NU 1983/84:43, rskr. 1983/84:391). Bl. a. ändrades systemet för

NU 1985/86:17

finansiering av prospektering efter olja, naturgas eller kol. Vidare beslöts om
en delvis ny inriktning av Svenska Petroleum AB:s verksamhet och om ett
ändrat program för beredskapslagring av olja. Riktlinjer för kolanvändningen
fastställdes också (prop. 1983/84:158, JoU 1983/84:28, NU 1983/84:44,
rskr. 1983/84:389, 390).

Riksdagen godkände år 1984 också regeringens förslag till ny lagstiftning
på kärnenergiområdet (prop. 1983/84:60, NU 1983/84:17, rskr. 1983/84:135).
Fr. o. m. den 1 februari 1984 gäller sålunda lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet.

Det energiforskningsprogram som ingick i 1981 års energipolitiska beslut
avlöstes av ett nytt enligt beslut våren 1984 (prop. 1983/84:107 bil. 9, NU
1983/84:45, rskr. 1983/84:407). En total ram av närmare 1,2 miljarder kronor
för perioden 1984/85-1986/87 fastställdes.

Kommunernas roll i energipolitiken har stärkts genom riksdagens beslut
hösten 1984 om utvecklad kommunal energiplanering (prop. 1984/85:5, NU
1984/85:1 y, BoU 1984/85:6, rskr. 1984/85:82). Beslutet innebar bl. a. att den
plan för oljereduktion som skall finnas i varje kommun skulle vidgas fr. o. m.
den 1 januari 1986 till att omfatta all tillförsel, distribution och användning av
energi i kommunen. Genom en ändring i ellagen (1902:71 s. 1) har
elleverantörers rätt att vägra elleverans till värmepump inom naturgas- eller
fjärrvärmeområden begränsats.

År 1983 inrättades kolmiljöfonden (prop. 1982/83:100 bil. 14, NU
1982/83:22, rskr. 1982/83:166). Ur fonden lämnades stöd till anordningar för
att minska utsläppen av svavel vid förbränning av kol. Genom 1985 års
energipolitiska beslut ändrades stödet till att gälla åtgärder för att minska
utsläppen av svavel- och kväveoxider vid förbränning av fasta bränslen samt
åtgärder som minskar miljöpåverkan vid avfallsförbränning. Fondens namn
ändrades till bränslemiljöfonden.

Flösten 1985 har regeringen - såsom aviserades i föregående års energiproposition
- inrättat ett särskilt samrådsorgan, energirådet, för fortlöpande
informationsutbyte och diskussion om åtgärder som har vidtagits eller
behöver vidtas för att förbereda och genomföra kärnkraftsavvecklingen.

Vid rådets första sammanträde redovisades en precisering av regeringens
strategi för avvecklingen. Denna strategi innebär följande. År 1990 skall
regeringen och riksdagen kunna lägga fast en plan för utvecklingen av
hushållning och alternativ energiproduktion. År 1995 skall regeringen och
riksdagen kunna fatta beslut om en omställningsplan som konkret visar hur
de olika reaktorerna skall fasas ut och ersättas med ny teknik samt om den
lagstiftning som skall reglera omställningen. Omställningen skall inledas i
slutet av 1990-talet och sedan genomföras successivt. Kärnkraftsavvecklingen
och omställningen skall vara avslutade år 2010.

Elförsörjningen

Enligt preliminära uppgifter uppgick landets elförbrukning, inkl. nätförluster,
under år 1985 till drygt 130 TWh, vilket var en ökning med ca 11 TWh
jämfört med år 1984. Av förbrukningen under år 1985 svarade avkopplings -

NU 1985/86:17

bar elkraft för ca 5 TWh. Nedan redovisas elförsörjningens utveckling under
åren 1983-1985.

	1983 TWh	1984 TWh	1985' TWh
Produktion
Vattenkraft	62,6	66,8	70,1
Kärnkraft	39,1	48,5	55,9
Industriellt mottryck	2,4	2,5	2,5
Mottrycksproduktion i kraftvärmeverk	0,8	1,1	2,8
Ovrig produktion	0,4	0,2	0,9
Summa produktion	105,3	119,1	132,3
Import	10,4	5,7	5,1
Export	5,5	5,3	6,7
Förbrukning inom landet	110,2	119,5	130,8
Förluster	9,9	9,4	11,1
Användning inom landet	100,3	110,1	119,6
varav
avkopplingsbar elkraft	4,7	6,1	4,9

'Preliminära uppgifter. På grund av avrundning uppstår skillnader mellan summan av
delposterna och totalsummorna.

Till viss del förklaras elförbrukningens ökning från år 1984 och till år 1985 av
att vinterhalvåret 1984—1985 kännetecknades av en varm höst med omslag
till en mycket kall vinter omedelbart efter årsskiftet. Detta gav utslag i ett
starkt stegrat elbehov. Om elförbrukningen under år 1985 temperaturkorrigeras
kan den enligt statens energiverk beräknas till 127-128 TWh.

Den ökade elförbrukningen förklaras också av rådande högkonjunktur i
industrin och av att elvärmen i småhussektorn har ökat under senare år.
Elvärmen i småhus har ökat från ca 15,0 TWh år 1983 till ca 19,0 TWh år 1985
(temperaturkorrigerade värden).

Elproduktionen i landet uppgick år 1985 enligt de preliminära uppgifterna
till drygt 132 TWh (netto). Av dessa utgjorde ca 70 TWh vattenkraft och ca 56
TWh kärnkraft. Tillgången på vatten i vattenmagasinen har varit mycket god
under år 1985 med undantag för en kort period under våren då magasinsnivåerna
sjönk djupt beroende på en försenad vårflod. Beträffande kärnkraften
kan noteras att två kärnkraftsblock, Forsmark 3 och Oskarshamn 3 med en
sammanlagd produktionsförmåga om ca 13 TWh per år, har tagits i
kommersiell drift under året.

Med nuvarande elproduktionssystem ligger enligt kraftindustrin den
optimala nivån på elanvändningen inkl. nätförluster vid ca 135 TWh per år.
Vid större efterfrågan stiger de rörliga kostnaderna mycket kraftigt på grund
av att oljeeldad produktion måste sättas in i allt större utsträckning. Ökar
efterfrågan till över 140 TWh per år kan leveranssäkerheten bli problematisk.

NU 1985/86:17

Regeringsbeslut om ånggeneratorbyte i kärnkraftsreaktorn
Ringhals 2

Beslutet

Regeringen medgav genom beslut den 20 mars 1986 att statens vattenfallsverk
får ta medel i anspråk för byte av ånggeneratorer i kärnkraftsblocket
Ringhals 2. Beslutet innebär att verket får använda 95 milj. kr., som har
anvisats av riksdagen för budgetåret 1985/86 och reserverats för ändamålet,
för att upphandla materiel till ånggeneratorbytet. Totalt har detta - i
november 1985 - beräknats kosta ca 1 170 milj. kr. i löpande penningvärde.
Det skall vara genomfört år 1989.

Regeringen har också fattat beslut om vissa villkor för anslagsanvändningen
och om vissa kompletterande åtgärder. Följande skall gälla:
o Ringhals 2 får efter ånggeneratorbytet inte tas i drift utan särskilt tillstånd
av regeringen.

o Vattenfallsverket skall redovisa ånggeneratorbytet och provdriften till
regeringen.

o Driftstillståndet för Ringhals 2 tidsbegränsas till år 1995.
o Vattenfallsverkets ansvar för kärnkraftsavvecklingen slås fast och vidgas
genom ändring i verkets instruktion,
o Vattenfallsverket skall utöver ordinarie forskningsanslag använda ca 40
milj. kr. om året till utveckling av ny elsnål teknik, ny elproduktionsteknik,
bl. a. på vindkraftsområdet, och energihushållning,
o Utredningen (I 1984:02) om el och inhemska bränslen åläggs genom
tilläggsdirektiv att skyndsamt kartlägga orsakerna till den senaste tidens
ökning av elförbrukningen och att föreslå åtgärder som gör det möjligt att
styra konsumtionen så att olje- och kolbaserad kraftproduktion undviks,
o Statens energiverk får i uppdrag att genomföra en utredning om energihushållning
och rationell elanvändning.

Bakgrund och motivering

Ringhals 2, som är en av de tre tryckvattensreaktorerna i Sverige, togs i drift
år 1974. I de tuber som ingår i reaktorns tre ånggeneratorer upptäcktes år
1980 allvarliga korrosionsangrepp med läckage som följd. Den huvudsakliga
åtgärden mot skadorna har hittills varit att de skadade tuberna pluggats igen.
Denna metod innebär emellertid produktionsförluster, en ökad stråldosbelastning
för personalen och större risker för oförutsedda händelser.

För närvarande är drygt 12 % av tuberna i de tre ånggeneratorerna
igenpluggade. På grund av att generatorerna ursprungligen dimensionerades
med betydande marginaler har driften kunnat fortsätta utan att säkerhetsföreskrifterna
har åsidosatts. Eftersom det råder en viss osäkerhet om
tubskadornas utveckling i framtiden har det inte gått att göra en säker
uppskattning av ånggeneratorernas återstående möjliga livslängd.

I januari 1985 begärde vattenfallsverket 95 milj. kr. i ökat anslag från
staten för att påbörja bytet av ånggeneratorer i Ringhals 2. Regeringen och
riksdagen sade ja till denna begäran men föreskrev att verket inte fick
upphandla material till bytet utan regeringens tillstånd.

NU 1985/86:17

I november 1985 hemställde vattenfallsverket att få ta de budgeterade
medlen i anspråk. Vattenfallsverket menade att den ekonomiska lönsamheten
av ett byte skulle bli mycket god. Investeringen skulle vara återbetald i
slutet av år 1995, dvs. efter sex år.

Statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftinspektion och statens energiverk
har yttrat sig över vattenfallsverkets ansökan och har alla tillstyrkt
denna. I vart och ett av fallen har en styrelseledamot anmält avvikande
mening.

Strålskyddsinstitutet framhöll att de höga kollektiva stråldoser som
förekommer vid Ringhals 2 till största delen beror på de återkommande
reparationerna av ånggeneratorerna. Institutet anförde att det från strålskyddssynpunkt
skulle vara gynnsamt om ett ånggeneratorbyte kom till stånd
så snart som möjligt och att bytet förväntades kunna utföras på ett
strålskyddsmässigt acceptabelt sätt.

Kärnkraftinspektionen menade att det skulle vara en väsentlig fördel från
reaktorsäkerhetssynpunkt att få ånggeneratorer i fullgott skick i stället för
generatorer som är utsatta för en fortlöpande degradering. Inspektionen
bedömde det också som tekniskt genomförbart att byta ånggeneratorerna
utan att anläggningens säkerhet påverkas negativt i andra avseenden. En
fortsatt drift utan ånggeneratorbyte skulle enligt kärnkraftinspektionen
kunna öka risken för mer allvarliga fel och olyckor. Inspektionen bedömde
också att själva reaktorn i Ringhals 2 är i fullgott skick och inte kommer att
utgöra något problem på fem-tio års sikt.

Energiverket ansåg att den samhällsekonomiska lönsamheten för ett byte
av ånggeneratorer i Ringhals 2 bör bli god och att bytet knappast kommer att
försvåra eller fördyra kärnkraftsavvecklingen. Ett ånggeneratorbyte borde
tvärtom kunna sänka kostnaderna för avvecklingen, eftersom behovet av ny
elproduktionskapacitet skulle senareläggas.

Regeringen har vid sin bedömning av ärendet även studerat alternativet att
driften vid Ringhals 2 fortsätter utan ånggeneratorbyte och alternativet att
driften avbryts omedelbart.

I sitt beslut har regeringen redovisat följande överväganden med anledning
av vattenfallsverkets framställning:

- Riksdagen har godtagit (NU 1983/84:17, rskr. 135) att avvecklingen av
kärnkraften regleras genom en ny lagstiftning som utformas vid den
tidpunkt då de frågor som behöver regleras är klarlagda. Regeringens
uppfattning är att under den tid kärnkraften utnyttjas skall högsta möjliga
säkerhetskrav ställas på driften och investeringar genomföras för att nå
detta mål.

- Enligt den strategi för att avveckla kärnkraften som regeringen har
redovisat (prop. 1985/86:100 bil. 14 s. 35—36) avses regering och riksdag
år 1995 fatta beslut om en omställningsplan som visar i vilken ordning de
olika reaktorerna skall tas ur drift samt om den lagstiftning som behövs för
att reglera omställningen.

- En grundläggande princip för drift av kärnkraftsreaktorer är att högsta
möjliga krav på säkerhet och strålskydd skall ställas på kärnkraftanläggningarna.
Detta innebär att en strävan skall vara att alla identifierade fel
skall åtgärdas även om minimikrav skulle medge fortsatt drift. Byte av

NU 1985/86:17

ånggeneratorer i Ringhals 2 är en konsekvent tillämpning av denna
grundläggande säkerhetsfilosofi.

- Om produktionen i Ringhals 2 minskar eller upphör kan konsekvensen
med nuvarande situation i energisystemet åtminstone övergångsvis bli en
ökad användning av olja för el- eller värmeproduktion. Detta skulle leda
till ökade utsläpp av svavel- och kväveoxider. En omställning till inhemska
bränslen, naturgas m. m. tar något längre tid och skulle, om tidigareläggning
behöver ske, medföra merkostnader jämfört med den av regeringen
redovisade strategin för att avveckla kärnkraften och risk för att miljökrav
vid förbränning av sopor och torv åsidosätts. Övervägande fakta i de
ekonomiska bedömningar som gjorts talar för att ett byte av ånggeneratorer
med stor sannolikhet är ekonomiskt mer fördelaktigt och frigör större
resurser för annan användning än övriga alternativ.

Idépromemoria om förnyelsefonder för kraftindustrin

Energiforskningsutredningen publicerade i december 1985 idépromemorian
(Ds I 1985:8) Kraftindustrins förnyelsefonder för framtidens elförsörjning.
Utredningen beskriver där översiktligt en modell för hur man skulle kunna
finansiera, organisera och genomföra erforderlig forskning, utveckling och
demonstration med anknytning till kärnkraftsavvecklingen. I promemorian,
som är relativt kortfattad (ca 17 textsidor), anförs sammanfattningsvis
följande.

Det finns behov av omfattande forsknings-, utvecklings- och demonstrationsinsatser
för att kärnkraften skall kunna ersättas på det sätt som
riksdagen uttalat vara önskvärt. Det är dessutom väsentligt att kraftindustrin
engagerar sig i och tar ett ansvar för detta arbete. Ändamålet skulle kunna
tillgodoses genom ett system med avsättning av medel från kärnkraftsproduktionen
till en eller flera fonder, i vilka kraftindustrin har majoritet.
Fonderna skulle finansiera och beställa den erforderliga verksamheten utan
att ha eget ansvar för genomförandet. Projekten skulle drivas av företag
inom kraftindustrin, energianvändarindustri eller den kommunala energisektorn.
Staten skulle ha insyn i verksamheten och dra upp de huvudsakliga
riktlinjerna tillsammans med kraftindustrin.

Medelsbehovet uppskattas till drygt 7,5 miljarder kronor under 15 år. Det
skulle täckas med en kärnkraftsavgift, som i inledningsskedet borde uppgå
till ca 0,2 öre per kWh för att efter tio år ha stigit till ca 1,0 öre per kWh.
Fonderna skall kunna ackumulera kapital under viss tid.

En förändring av behovet av direkt statligt stöd till forskning, utveckling
och demonstration med anknytning till elförsörjningen förutses. Ingående
överläggningar måste föras mellan staten och kraftindustrin innan förändringarnas
omfattning kan klarläggas i detalj.

Avsikten med idépromemorian är, säger energiforskningsutredningen, att
den skall stimulera till debatt och kanske förslag till förändringar av det
föreslagna fondsystemet eller alternativa lösningar. Utredningen anmäler att
den kommer att ta slutlig ställning i frågan under våren 1986.

NU 1985/86:17

Utskottet

NU 1985/86:17

Inledning

I det föregående (s. 17 f.) har lämnats en redogörelse för riksdagsbehandlingen
av energipolitiska frågor under de senaste åren. De nu gällande
riktlinjerna för energipolitiken fram till omkring år 1990 fastställdes av
riksdagen förra året (prop. 1984/85:120, NU 1984/85:30, rskr. 1984/85:362).
Energipolitiken skall enligt riktlinjerna utformas så att den medverkar till att
de välfärdsmål som har satts upp för samhället kan uppnås. Inom ramen för
en allmänt god hushållning med begränsade resurser skall en effektiv
energianvändning och en intensifierad energihushållning främjas. Vid användning
och utveckling av all energiteknik skall ställas stränga krav på
säkerhet och omsorg om miljön. Förutsättningar skall skapas för en
avveckling av kärnkraften i enlighet med riksdagens beslut. Den sista
kärnkraftsreaktorn skall tas ur drift senast år 2010.

Under resten av 1980-talet är energipolitiken enligt riksdagens beslut
inriktad på att omställningen av energisystemet från olja till förnybara och
inhemska energikällor skall fullföljas, samtidigt som förutsättningar steg för
steg läggs fast för avvecklingen av kärnkraften. Som ett led i denna
omställning skapas ett energisystem som är mindre känsligt för internationella
tillförselstörningar och som ger en förbättrad försörjningstrygghet.

Strategin för förberedande och säkerställande av kärnkraftens avveckling
har i huvudsak följande innehåll. Konkreta åtgärder skall vidtas för att
snabbt minska oljeberoendet och lägga grunden för en ersättning av
kärnkraften genom energihushållning, fjärrvärmeutbyggnad, införande av
ny teknik och nya energikällor samt forskning och utveckling. Alla möjligheter
till att hushålla med energi och nå en allt effektivare energianvändning
skall prövas. I strategin ingår vidare en politik för ändamålsenlig elanvändning.
För uppvärmning får elenergi i allt väsentligt endast användas i
omställbara, flexibla och utvecklingsbara system eller i kombination med
extremt energisnål teknik. Alla de möjligheter som erbjuds genom ny teknik
för elproduktion, såsom utnyttjande av vindenergi eller solceller, skall också
prövas ingående.

De beslut som successivt behöver fattas för att förbereda och säkerställa
kärnkraftens avveckling skall grundas på ett så aktuellt underlag som möjligt.
Riktlinjerna innebär att kärnkraften skall ersättas i första hand genom
effektivare elanvändning och i andra hand genom övergång till inhemska
bränslen, solvärme, naturgas m. m. I tredje hand kan nya elproduktionsanläggningar
bli aktuella, dock endast i den utsträckning detta behövs för att
komplettera de andra alternativen.

Avvecklingen av kärnkraften bör enligt riktlinjerna för energipolitiken
genomföras stegvis. Vid regelbundet återkommande avstämningar bör
riksdagen med utgångspunkt i aktuellt beslutsunderlag lägga fast de närmare
riktlinjerna.

Riksdagens beslut våren 1985 om energipolitiken innebar att regeringens
förslag godtogs på alla punkter utom såvitt gäller vissa planerade förstudier
rörande de fyra huvudälvarna. Samtliga oppositionspartier framförde i

motioner sin syn på energipolitiken. Alla motionsyrkanden, utom de som
gällde nyssnämnda förstudier, avslogs av riksdagen. Oppositionspartiernas
företrädare följde upp sina motioner med reservationer. Vad gäller riktlinjer
för energipolitiken förelåg reservationer från moderata samlingspartiet och
centerpartiet. I fråga om kärnkraftsavvecklingen reserverade sig förutom
dessa partier även vänsterpartiet kommunisterna. Partiernas inställning i
olika energipolitiska frågor kommer att framgå av den följande redovisningen.

Förutom till de förslag som regeringen lägger fram i årets budgetproposition
har riksdagen nu att ta ställning till ytterligare förslag inom energiområdet.
I februari 1986 har regeringen lagt fram två propositioner om energifrågor,
nämligen proposition 1985/86:91 om vissa naturgasfrågor och proposition
1985/86:102 om vissa åtgärder för omställning av energisystemet. Den
förstnämnda propositionen behandlas av utskottet i ett separat betänkande,
NU 1985/86:18. Den innebär att det skapas förutsättningar för en utbyggnad
av naturgasnätet på västkusten upp till Göteborg via Halmstad. Propositionen
om vissa åtgärder för omställning av energisystemet behandlas i
föreliggande betänkande (s. 33 f.). I denna proposition föreslås att ett nytt
stödsystem införs med syfte att främja utveckling och introduktion av ny
energiteknik. Det nya stödet avses träda i kraft den 1 maj 1986 samtidigt som
det nuvarande oljeersättningsprogrammet skulle upphöra.

Proposition 1985/86:140 om vissa inkomstförstärkningar på statsbudgeten,
m.m. inbegriper vissa förslag om höjda energiskatter. Vissa hithörande
frågor kommer näringsutskottet att behandla i ett yttrande (NU 1985/86:5 y)
till skatteutskottet. Näringsutskottet kommer vidare att senare under våren
1986 behandla proposition 1985/86:132 om ändringar i finansieringssystemet
för använt kärnbränsle, m.m. Regeringen har också nyligen framlagt en
proposition 1985/86:139 om vissa oljebolagsfrågor med anledning av samgåendet
mellan det statliga Svenska Petroleum AB och delar av det kooperativt
ägda Oljekonsumenternas förbund (OK).

Förutom den tidigare nämnda propositionen om vissa åtgärder för
omställning av energisystemet tar utskottet i detta betänkande upp 16 olika
punkter i budgetpropositionen. Dessutom behandlas ett förslag i budgetpropositionen
om ändring i vattenlagen (1983:291). Regeringens förslag i
budgetpropositionen om ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer
(punkt E 6 i bilaga 14) har utskottet behandlat i ett separat betänkande
(NU 1985/86:16). I anslutning till regeringens förslag behandlar utskottet -helt eller delvis - 57 motioner från allmänna motionstiden och fem motioner
som har väckts med anledning av propositionen om vissa åtgärder för
omställning av energisystemet.

Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

I inledningen har utskottet sammanfattningsvis redogjort för de riktlinjer för
energipolitiken fram till omkring år 1990 som riksdagen beslutade om förra
året. Ett par av de motioner i energifrågor som har väckts i år innehåller
yrkanden som går ut på att riksdagen nu åter skall göra uttalanden om
riktlinjer för energipolitiken. Utskottet tar här först upp dessa motionsyrkan -

NU 1985/86:17

den, dock med undantag för yrkanden som berör kärnkraftsproduktionens NU 1985/86:17
framtid. Dessa behandlas under avsnittet om kärnkraft.

Frågan om riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken berörs i partimotioner
från moderata samlingspartiet och centern samt i en utskottsgruppsmotion
från folkpartiet. De delar av motionerna som avser den
allmänna inriktningen av energipolitiken har ingående refererats i det
föregående (s. 14 f.).

I moderata samlingspartiets partimotion 1985/86:N216, som gäller olika
näringspolitiska frågor, begärs att riksdagen skall som sin mening ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjerna för den
framtida energipolitiken. Enligt motionärerna har tillgången på billig energi,
och då speciellt vattenkraft, satt sin prägel på svensk industri. Av den
anledningen är det viktigt att driva en näringslivsvänlig energipolitik som är
förenlig med omfattande hänsyn till miljön. Därutöver framför partiet
specifika krav i olika delfrågor vilka kommer att behandlas i det följande ett
efter ett i resp. avsnitt.

I motion 1985/86:N454 (fp) redovisas också synpunkter på den allmänna
inriktningen av energipolitiken, dock utan yrkande om något allmänt hållet
uttalande i ämnet. Enligt motionärerna är det väsentligt att öka inte bara
kunskaperna om metoder för utvinning, överföring, omvandling, användning
och hushållning med energi, utan också kunskaperna om den miljöpåverkan
och de restprodukter som följer med allt bruk av energi. Miljöpåverkan
och risker skall redovisas öppet för alla energislag och jämföras. I
motionen sägs vidare att valet och avvägningen mellan olika energisystem
skall göras så nära tidpunkten för genomförandet som möjligt och grundas på
då aktuell kunskap.

Centern framför i sin partimotion 1985/86:N447 tre olika yrkanden som
berör den allmänna inriktningen av energipolitiken. I ett yrkande begärs att
riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförts om sambanden
mellan energianvändning, miljö, resurshushållning och ekonomisk utveckling.
Tankegångarna i motionen bygger på ett decentralistiskt synsätt och
utgår från att det är nödvändigt med en hushållning med tillgängliga resurser.

Energisystemet skall baseras på utnyttjande av i huvudsak inhemska
förnybara energikällor.

I samma motion framförs också önskemål om att riksdagen skall ansluta sig
till de riktlinjer för energipolitikens inriktning på industriell utveckling, god
miljö och höjd levnadsstandard som anförs i motionen. En medveten politik
för energihushållning och effektivare energianvändning sägs vara den bästa
garantin för både en positiv ekonomisk utveckling och en bra miljö. Enligt
motionärerna är det därför nödvändigt att energipolitiken på både kort och
lång sikt inriktas på att ge förutsättningar för en så låg total energianvändning
som möjligt.

Vidare begärs i centerns motion ett uttalande av riksdagen tili regeringen
av innebörden att energipolitikens inriktning har en betydande inverkan på
möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen, förbättra bytesbalansen och
minska sårbarheten.

Moderata samlingspartiet och centern begärde förra året att riksdagen
skulle göra uttalanden om energipolitikens inriktning liknande dem som 26

dessa partier nu föreslår. Utskottet avstyrkte då (NU 1984/85:30 s. 34), med
reservationer från resp. partiers företrädare i utskottet, motionsyrkandena
och tillstyrkte regeringens förslag i ifrågavarande del. Riksdagen gick på
samma linje.

Utskottet vill i fråga om moderata samlingspartiets betoning av nödvändigheten
av att det förs en näringslivsvänlig energipolitik peka på att energipolitiken
enligt gällande riktlinjer skall utformas så att den medverkar till
uppnåendet av de välfärdsmål som har satts upp för samhället. Vidare gäller
att den elenergi som behövs inom industrin i likhet med annan elenergi som
är svår att ersätta bör prioriteras vid avvecklingen av kärnkraften. Det
betonas dock att detta inte innebär lägre krav på energihushållning inom
industrin än i andra sektorer.

Många av de synpunkter som återfinns i centerns motion framfördes även
förra året. Utskottet såg då inte någon grundläggande skillnad mellan de mål
för energipolitiken som riksdagen tidigare hade fastlagt - och som även
fortsättningsvis borde gälla enligt regeringens förslag - och de allmänna
riktlinjerna i motionen. Utskottet är fortfarande av samma uppfattning.
Energipolitiken är inriktad på att omställningen av energisystemet från olja
till förnybara och inhemska energikällor skall fullföljas, samtidigt som
förutsättningar steg för steg läggs fast för avveckling av kärnkraften. En
effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning skall
främjas inom ramen för en allmänt god hushållning med begränsade
resurser. Vid användning och utveckling av all energiteknik skall ställas
stränga krav på säkerhet och omsorg om miljön. På lokal nivå har
kommunernas ansvar stärkts genom riksdagens beslut om den kommunala
energiplaneringen.

När det gäller centerns yrkande om sambanden mellan å ena sidan
energipolitikens inriktning och å andra sidan sysselsättning, bytesbalans och
sårbarhet vill utskottet erinra om att den nuvarande energipolitiken är
inriktad på en utveckling mot ett energisystem i huvudsak baserat på
varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga
miljöpåverkan. För att de energipolitiska målen skall nås krävs omfattande
investeringar. Sådana investeringar lägger en väsentlig grund för en långsiktig
utveckling mot ökad produktion av inhemska bränslen och ökad
sysselsättning. Härav följer också positiva effekter på bytesbalansen och för
landets försörjningstrygghet. Något uttalande i detta ämne utöver vad
utskottet nyss har anfört om riktlinjer för energipolitiken finner utskottet
inte vara befogat.

Även de synpunkter på den allmänna inriktningen av energipolitiken som
framförs i motion 1985/86:N454 (fp) synes stå i överensstämmelse med
gällande riktlinjer för energipolitiken. Beträffande motionärernas önskemål
att valet och avvägningen mellan olika energisystem skall göras så nära
tidpunkten för genomförandet som möjligt, vill utskottet hänvisa till gällande
strategi för att förbereda och säkerställa kärnkraftens avveckling. Denna
strategi är utformad så att de beslut som successivt behöver fattas kan
grundas på ett så aktuellt underlag som möjligt. Ambitionen är att säkerställa
att bästa tillgängliga teknik utnyttjas vid varje steg i utvecklingen.

Det synes mot här angiven bakgrund inte motiverat med ett uttalande av

NU 1985/86:17

riksdagen om allmänna riktlinjer för energipolitiken i enlighet med motionsyrkandena.
Utskottet avstyrker därför ifrågavarande delar av motionerna
1985/86:N216 (m) och 1985/86:N447 (c).

Energianvändning och energihushållning
Allmänna riktlinjer m. m.

Den inriktning av energipolitiken fram till år 1990 som riksdagen beslöt om
förra året inbegriper även riktlinjer för energianvändning och energihushållning.
I dessa sägs att energianvändningen i fortsättningen inte bör överstiga
den nuvarande nivån. Detta förutsätter bl. a. en fortsatt energihushållning
inom uppvärmningssektorn. Hushållningsinsatserna skall särskilt riktas in på
att effektivisera användningen av olja och kol. En medveten och effektiv
elanvändning skall främjas. Användningen av elenergi skall ske i former som
inte låser oss till ett fortsatt högt elutnyttjande. Inom ramen för de nationella
riktlinjerna förutsätts energihushållningen bedrivas utifrån de skiftande
lokala förutsättningarna. Kommunerna har därvid en viktig roll.

De styrmedel som enligt riksdagens beslut i huvudsak bör komma till
användning är dels prissättningen på energi, dels information, rådgivning och
utbildning. Beträffande prissättningen är utgångspunkten för energihushållningen
att energianvändarna får betala ett pris för att utnyttja olika
energislag som så långt som möjligt avspeglar de samhällsekonomiska
kostnaderna för produktion och distribution av energin. Beskattningen av
energi skall aktivt och medvetet utnyttjas för att åstadkomma en effektiv och
rationell energianvändning.

Det av regeringen tillsatta energirådets verksamhet (se s. 19) gäller bl. a.
elanvändningspolitikens utformning och hushållningsåtgärdernas omfattning
och inriktning.

I partimotioner från centern och vänsterpartiet kommunisterna framförs
allmänna synpunkter på energianvändningen och energihushållningen.

Centern föreslår i sin motion 1985/86:N447 att riksdagen i ett uttalande
skall ansluta sig till vad centerpartiet i en motion förra året anförde om
energihushållning och effektivare energianvändning inom industrin, transportområdet
och bebyggelsen (jfr NU 1984/85:30 s. 41). I den motionen
angavs att energipolitiken måste inriktas på att skapa ett decentraliserat
energisystem baserat på utnyttjande av i huvudsak inhemska förnybara
energikällor och på en effektiv användning av tillgängliga resurser. Ett
förverkligande av en sådan politik krävde enligt motionärerna att energianvändningen
präglas av en medveten inriktning på hushållning. Detta innebär
bl. a. att inte mer högvärdig energi skall användas än vad varje situation
kräver.

I vänsterpartiet kommunisternas motion 1985/86:N446 påpekas att avvecklingen
av kärnkraften fortfarande är en nyckelfråga i energipolitiken.
Enligt motionärerna kommer utveckling och användning av alternativa
energislag att förhindras och försvåras så länge elkraft från kärnkraftsprogrammet
säljs till underpris på den svenska energimarknaden. De anser
därför att den plan för utveckling av hushållning och alternativ energiproduk -

NU 1985/86:17

tion som har aviserats i energirådet (se s. 19) bör presenteras redan år 1987 i
stället för som planerat år 1990.

Utskottet vill inledningsvis konstatera att situationen på energiområdet
har förbättrats i flera avseenden sedan början av 1980-talet. Betydande
effektiviseringar av energianvändningen har åstadkommits i de flesta samhällssektorer.
Användningen av olja har kunnat minskas kraftigt. Samtidigt
har ny teknik tagits i bruk i betydande utsträckning, vilket gör det möjligt att
bl. a. öka utnyttjandet av inhemska bränslen och effektivisera elanvändningen.
Enligt utskottets mening är det dock av vikt att fortsatta energihushållningsåtgärder
kan åstadkommas inom bl. a. uppvärmningssektorn och att
ytterligare ansträngningar görs för att effektivisera energianvändningen.
Detta är särskilt betydelsefullt i det längre tidsperspektivet inför kärnkraftens
avveckling.

Vid förra årets behandling av centerpartiets nyssnämnda motion anförde
bostadsutskottet i ett yttrande (BoU 1984/85:5 y) till näringsutskottet att det
som framfördes i den nu aktuella delen av motionen om effektiv energianvändning
och energihushållning torde vara obestritt. Bostadsutskottet såg
motionsyrkandet snarare som en markering av dessa måls betydelse än som
uttryck för en annorlunda inställning i sakfrågan. Motionen avstyrktes av
bostadsutskottet med hänvisning till att en tillstyrkan inte skulle ha tjänat
något reellt syfte. I en avvikande mening (c, vpk) föreslogs att riksdagen
skulle göra ett uttalande i enlighet med motionsyrkandet. Näringsutskottet
kom, med reservation från centerpartiets företrädare, till samma slutsats som
bostadsutskottet (NU 1984/85:30 s. 41 f.).

Näringsutskottet anser att det inte finns anledning till någon annan slutsats
i år och avstyrker därför ifrågavarande del av motion 1985/86:N447 (c).

Utskottet biträder inte heller vänsterpartiet kommunisternas begäran att
en plan för utveckling av hushållning och alternativ energiproduktion skall
fastställas redan nästa år. Den strategi för avvecklingen av kärnkraften som
regeringen presenterade i energirådet under hösten 1985 finner utskottet
vara väl avvägd. En förtida precisering av planen för hushållning och
alternativ energiproduktion i enlighet med vad som förordas i motionen
skulle kunna utgöra en bindning som försvårar en rationell avveckling av
kärnkraften. De beslut som successivt behöver fattas för att förbereda och
säkerställa kärnkraftens avveckling bör grundas på ett så aktuellt underlag
som möjligt. Här behandlad del av motion 1985/86:N446 (vpk) avstyrks
sålunda.

Centerns partimotion 1985/86:N447 innehåller ytterligare ett krav som
avser energianvändningen. I motionen begärs ett riksdagsuttalande om nivån
på den framtida energianvändningen. Med centerns energipolitiska inriktning
och med utnyttjande av framtidens möjligheter till effektivare energianvändning
kommer energikonsumtionen i början av nästa sekel att uppgå till
högst 300 TWh, anför motionärerna.

Den totala slutliga energianvändningen i landet uppgick år 1984 till 361
TWh. Den snabba ökningen av energiförbrukningen under efterkrigstiden
avstannade i mitten av 1970-talet till följd av bl. a. prisstegringarna på olja
och den delvis därav föranledda recessionen i den svenska ekonomin.
Energikonsumtionen fortsatte att öka till år 1979. Därefter minskade den

NU 1985/86:17

fram till år 1983 med sammanlagt ca 13 %. Under år 1984 ökade användningen
åter eller med nära 4 %.

När utskottet förra året (NU 1984/85:30 s. 45) behandlade en liknande
motion från centerpartiet ansåg utskottet det inte vara meningsfullt att
precisera ett kvantitativt mål för energibehovet på lång sikt. Utskottet fann
det dock eftersträvansvärt att energianvändningen på längre sikt skulle
kunna hållas i huvudsak oförändrad och om möjligt minskas. Det betonades
att en god hushållning och fortsatt effektivisering av energianvändningen är
betydelsefulla faktorer härvidlag. Mot utskottets uppfattning reserverade sig
centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet.

Utskottet kommer till samma slutsats denna gång. Något initiativ av
riksdagen av det slag som framförs i motion 1985/86:N447 (c) finner utskottet
inte befogat. Motionen i här behandlad del avstyrks därför.

Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp ett motionsyrkande om att
riksdagen skall uttala sig för en höjning av elpriserna och energiskatterna för
importerade energislag vilken kan stimulera till en bättre energihushållning.
Förslaget förs fram i motion 1985/86:N434 (c). Utgångspunkten för motionen
är att energianvändningen och energihushållningen ytterligare bör effektiviseras.
Detta, menar motionären, låter sig dock inte göras om priset för
bostadsuppvärmning är så lågt att hushållning inte lönar sig. Det internationella
priset för elenergi sägs i motionen normalt vara dubbelt så högt som det
inhemska priset. Enligt motionären har därför riksdagen starka motiv för att
genom beskattning hålla energipriserna på en sådan nivå att god energihushållning
främjas. I annat fall kan en hög energiförbrukning medföra
allvarliga problem den dag som nästa energikris står för dörren.

De styrmedel som i huvudsak skall utnyttjas är, enligt de riktlinjer för
energipolitiken som riksdagen beslutade om förra året, prissättningen på
energi samt information, rådgivning och utbildning. Vidare gäller att
beskattningen av energi skall utnyttjas aktivt för att åstadkomma en effektiv
och rationell energianvändning. Sålunda är inhemska bränslen befriade från
energiskatt.

Utskottet vill emellertid framhålla att en höjning av energipriserna för att
stimulera ytterligare energihushållning inte får motverka andra viktiga mål
för energipolitiken. Tillgången på billig och säker energiförsörjning har varit
av stor betydelse för den industriella tillväxten i landet. En kraftig energiprishöjning
i enlighet med motionärens önskemål skulle allvarligt försämra
industrins internationella konkurrenskraft. Som tidigare framhållits bör en
utgångspunkt för energihushållningen vara att energipriserna så långt som
möjligt avspeglar de samhällsekonomiska kostnaderna för produktion och
distribution av energin. Strävan bör därefter vara att genomföra de
energihushållningsåtgärder som är samhällsekonomiskt motiverade. Utskottet
avstyrker sålunda motionen.

Information och utbildning

Från anslaget Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi bekostas
statligt stöd till dels utbildningsåtgärder i syfte att minska energianvändningen
vid uppvärmning och ventilation och att förbättra energihushållningen i

NU 1985/86:17

industriella processer, dels energirådgivning m. m. Medlen för utbildningsåtgärder
disponeras av statens energiverk och medlen för energirådgivning av
statens industriverk.

Riksdagens energipolitiska beslut våren 1985 innefattade att utbildningen
successivt borde integreras i det reguljära utbildningsväsendet och att
rådgivningen alltmer borde bli en del av utvecklingsfondernas reguljära
verksamhet. De statliga insatserna skulle därigenom på sikt kunna minskas
väsentligt. Medelsbehovet beräknades till 26 330 000 kr. för innevarande
budgetår och 11 330 000 kr. för budgetåret 1986/87.

Regeringen har nu i linje med förra årets beräkningar föreslagit att
11 330 000 kr. skall anvisas för nästa budgetår.

Statens energiverk har på regeringens uppdrag utrett frågan om integrering
av utbildnings- och rådgivningsverksamheten i reguljär verksamhet.
Verket redovisade i oktober 1985 uppdraget i rapporten Utbildning för
effektivare energianvändning - förslag till framtida inriktning av energiutbildning
och energirådgivning till industrin.

Enligt rapporten har omställningen från den statligt stödda energiutbildningen
till en mer reguljär utbildningsverksamhet redan inletts. Denna
omställning innebär bl. a. att den företags- och organisationsinterna liksom
den kommersiella utbildningen fortsätter, om än i något mindre omfattning.
Den statliga och kommunala vuxenutbildningen förutses komma att tillgodose
behovet av kursinsatser på områden där ett mer allmänt kursutbud kan
efterfrågas, t. ex. inom fastighetsskötsel. Beträffande energirådgivningsverksamheten
anser energiverket att de regionala utvecklingsfonderna i sin
allmänna rådgivning bör ta upp även energisparmöjligheterna och utnyttja
gjorda erfarenheter för att stimulera företag att undersöka den ekonomiska
rimligheten i konkreta energisparåtgärder.

Regeringens förslag till anslag för nästa budgetår kritiseras i två motioner,
men från olika utgångspunkter.

I motion 1985/86:N314 (m) anförs att det huvudsakliga ansvaret för
utbildning i energihushållning måste ligga på ”vanliga” utbildningsgivare.
Enligt motionärerna visar energiverkets rapport att det finns goda förutsättningar
för energiutbildning och energirådgivning inom ramen för utbildningsväsendet
och kommersiella utbud. Motionärerna begär därför att
anslaget skall reduceras med 5 milj. kr. jämfört med regeringens förslag och
att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utbildning och rådgivning för att spara energi.

Centerns partimotion 1985/86:N447 innehåller ett yrkande som går i
motsatt riktning. Motionärerna vill att riksdagen skall anvisa 4 milj. kr. mer
än regeringen har föreslagit. De menar att det statliga stödet har stor
betydelse för utvecklingsfondernas möjligheter att främja en fortsatt minskning
av oljeförbrukningen och effektivare energianvändning i de små
företagen. Därför borde fondernas resurser för detta ändamål förstärkas i
förhållande till regeringens förslag.

Energiverket har i sin rapport visat att det finns goda möjligheter att i
fortsättningen bedriva energiinriktad utbildning med minskade direkta
statliga bidrag och att det också bör vara möjligt att integrera energirådgivningsverksamheten
i utvecklingsfondernas allmänna företagsservice.

NU 1985/86:17

I linje med förra årets beräkningar tillstyrker utskottet propositionen i här
behandlad del och avstyrker ifrågavarande delar av motionerna 1985/
86:N314 (m) och 1985/86:N447 (c).

Stockholmsregionens energiförsörjning

Regeringen beredde våren 1985 riksdagen tillfälle att ta del av vad som i
propositionen om riktlinjer för energipolitiken anfördes om storstadsområdenas
värmeförsörjning (prop. 1984/85:120 s. 215 f.). I propositionen refererades
till en serie överläggningar som företrädare för industridepartementet
hade fört med företrädare för storstadskommunerna angående energiförsörjningen.
Överläggningarna har sammanfattats i en departementspromemoria
(Ds I 1983:5) Storstadsområdenas värmeförsörjning, m. m. Föredraganden,
statsrådet Birgitta Dahl, redovisade i propositionen bedömningen
att grunden för den fortsatta energihushållningen och oljeersättningen i
storstäderna under 1980-talet var lagd. Hon räknade vidare med att statens
energiverk skulle följa utvecklingen i dessa regioner och vid behov föreslå
erforderliga åtgärder. Statsrådet sade sig ha för avsikt att även fortsättningsvis
kalla representanter för storstadsområdena till överläggningar för att ge
berörda parter tillfälle att diskutera aktuella frågor om kraftvärmeutbyggnad.
Riksdagen hade inget att erinra mot vad som redovisades i denna del av
propositionen.

I motion 1985/86:N453 (c) yrkas att en parlamentarisk utredning skall
tillsättas med uppgift att se över den aktuella försörjningen och framlägga
förslag till tänkbara alternativ för Stockholmsområdet i linje med den på
riksplanet förda energipolitiken. Motionärerna anför att det i vart fall för
Stockholmsregionens vidkommande råder en oklar situation på energiområdet.
De pekar bl. a. på att den planerade konverteringen från olja till kol i
kraftvärmeverket i Värtan har försenats till följd av såväl opinionsmotstånd
som tekniska problem. Denna fråga bereds för närvarande av regeringen.
Dessutom erinrar de om att det fortfarande råder osäkerhet om det tilltänkta
industrikombinatet i Nynäshamn, vilket enligt planerna skall producera
baskemikalier, inledningsvis ammoniak, samtidigt som spillvärmen från
processanläggningarna skall utnyttjas för Storstockholms fjärrvärmeförsörjning.

I Stockholmsområdet har 17 kommuner bildat Stor-Stockholms Energi
AB (STOSEB). Bolaget har till uppgift att planera regionens energiförsörjning.
Det driver också vissa egna interkommunala fjärrvärmeanläggningar.

Under senare år har energiförsörjningen i området i hög grad präglats av
oljeersättande åtgärder. Sålunda har ett stort antal värmepumpar, elpannor
och koleldade pannor installerats. För att underlaget för kraftvärmeproduktion
skulle ökas har fjärrvärmenäten i Södertälje, Botkyrka och Huddinge
kopplats samman. För kommande år planeras bl. a. anläggningar för
kraftvärmeverk och en ökad hopkoppling av regionens fjärrvärmenät. I
dessa planer ingår också att spillvärmen från Nynäshamnskombinatet skall
utnyttjas.

Utskottet konstaterar att de åtgärder som har vidtagits och de alternativ

NU 1985/86:17

som övervägs inom regionen ligger väl i linje med de övergripande målen för
energipolitiken.

Enligt gällande energipolitiska riktlinjer skall energipolitiken utgå från ett
stärkt inflytande och ansvar på den lokala nivån. Kommunerna har härvidlag
ett huvudansvar. Fr. o. m. den 1 januari 1986 skall det också i varje kommun
enligt riksdagens beslut hösten 1984 (prop. 1984/85:5, BoU 1984/85:6, rskr.
1984/85:82) finnas en plan för tillförsel, distribution och användning av
energi.

Utskottet finner mot denna bakgrund ingen anledning för riksdagen att i
enlighet med motionärernas önskemål hemställa om en parlamentarisk
utredning för att lösa frågan om Stockholmsområdets energiförsörjning.
Med hänvisning till tidigare riksdagsbeslut vill utskottet slå fast att denna
fråga bör lösas på lokal nivå. Motion 1985/86:N453 (c) i här behandlad del
avstyrks sålunda.

Vissa åtgärder för omställning av energisystemet

Inledning

Utskottet behandlar här proposition 1985/86:102 om vissa åtgärder för
omställning av energisystemet.

Enligt propositionen bör ett nytt stödsystem inrättas med syfte att främja
utveckling och introduktion av ny teknik, som kan underlätta övergången till
ett effektivt energisystem som i huvudsak är grundat på varaktiga, helst
förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.
Det nya stödsystemet föreslås träda i kraft den 1 maj 1986, varvid det
nuvarande oljeersättningsprogrammet skulle upphöra.

Riksdagen och regeringen har under senare år beslutat om ett flertal
åtgärder som syftar till att underlätta omställningen av landets energisystem.

Inom ramen för energihushållningsprogrammet har stöd lämnats till
energibesparande åtgärder i befintlig bebyggelse. I syfte att åstadkomma en
effektivare energianvändning i bebyggelsen har staten vidare gett stöd för
utbildning, rådgivning och besiktning. Även inom andra samhällssektorer
har statliga insatser vidtagits för att främja en effektivare energianvändning.

Som stimulans till forskning och teknisk utveckling inom området har stöd
lämnats genom de statliga energiforskningsprogrammen. Ett fjärde treårsprogram
för energiforskning beslöts av riksdagen år 1984 (prop. 1983/84:107
bil. 9, NU 1983/84:45, rskr. 1983/84:407). Beslutet innebar att en ram på
nära 1 200 milj. kr. anvisades för budgetåren 1984/85-1986/87.

I december 1980 beslutade riksdagen om stöd för åtgärder för att ersätta
olja, m. m. (prop. 1980/81:49, NU 1980/81:19, rskr. 1980/81:100). Syftet var
att underlätta introduktion och kommersialisering av åtgärder som snabbt
kunde minska oljeberoendet. Ett andra oljeersättningsprogram beslutades
av riksdagen i december 1983 (prop. 1983/84:62, NU 1983/84:9, rskr.
1983/84:124). Därigenom förlängdes det statliga stödet för oljeersättande
åtgärder t. o. m. den 30 juni 1987. För perioden den 1 januari 1984-den 30
juni 1987 beräknades ett stöd om totalt 1 650 milj. kr. Sedan den 1 juli 1983
administreras oljeersättningsprogrammet av statens energiverk.

NU 1985/86:17

3 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 17

Enligt det nuvarande oljeersättningsprogrammet kan stöd lämnas till
prototyp- och demonstrationsanläggningar, till fullskaleanläggningar med
stora kommersiella risker och till speciella investeringar i fullskaleanläggningar
med måttliga kommersiella risker. Stöd kan också ges till projekt som
syftar till utnyttjande av spillvärmen från företag samt för åtgärder som har
till syfte att vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i små
vattenkraftverk.

Direkta statliga stöd för att främja inhemsk energiproduktion har också
lärrmats genom särskilda investeringsprogram. Det första programmet
beslutades av riksdagen i december 1982 och avsåg stöd till bl. a. investeringar
i torveldade förbränningsanläggningar och fjärrvärmeanläggningar. Genom
senare riksdagsbeslut åren 1983 och 1984 förlängdes denna stödform
och i samband med riksdagens energipolitiska beslut våren 1985 (prop.
1984/85:120, NU 1984/85:30, rskr. 1984/85:362) beslutades om en ytterligare
förlängning t.o.m. 1986 års utgång. Inom ramen för det nuvarande
investeringsprogrammet kan bidrag ges med högst 10 % av kostnaderna för
investeringar i större eldningsanläggningar för inhemska bränslen, med högst
50 % av kostnaderna för investeringar i vissa solvärmeanläggningar, med
högst 50 % av kostnaderna för förprojektering av små vattenkraftverk och
med högst 15 % av kostnaderna för investeringar i små vattenkraftverk.
Även detta stöd administreras av statens energiverk.

I propositionen redovisas exempel på verksamheter där oljeersättningsoch
investeringsprogrammen har haft stor betydelse. Till de inhemska
energikällor vilkas utnyttjande har stimulerats genom stöden hör torv och
trädbränslen. Bl. a. har stöd lämnats för torvbrytning och för produktion av
mer förädlade former av trädbränslen. Även förbränningsanläggningar för
fasta bränslen har erhållit stöd från programmen. Vidare har introduktionen
av värmepumpar stimulerats. Sålunda har ca 460 värmepumpar i kollektiva
värmesystem fått stöd. Från oljeersättningsprogrammet har stöd vidare
lämnats till en prototyp- och demonstrationsanläggning i Lidköping som
producerar etanol ur spannmål för användning som drivmedel.

Den förda energipolitiken betecknas i propositionen som framgångsrik när
det gäller syftet att minska oljeberoendet. Oljans andel av energiförsörjningen
har minskat från nära 70 % i slutet av 1970-talet till för närvarande knappt
50 %. Även om en fortsatt oljeersättning är angelägen, anförs det, är ett
renodlat oljeersättningsprogram inte längre lika motiverat. Tyngdpunkten i
stödinsatserna bör i stället förskjutas till förmån för stöd till utveckling och
introduktion av ny teknik, som bidrar till ett effektivare och mer miljövänligt
energisystem.

Riktlinjer m. m.

För riksdagens godkännande framläggs i propositionen riktlinjer för stöd till
utveckling och introduktion av ny energiteknik inom energiområdet. Det
föreslås att det nya stödet inriktas på projekt där ny teknik utvecklas, provas
och demonstreras. Ett viktigt syfte med stödet sägs vara att stimulera teknik
som möjliggör en ökad användning av inhemska bränslen. Stödet skall ges till
främst användaranknutna försöksanläggningar och demonstrations- och

NU 1985/86:17

fullskaleanläggningar. Det är dock inte enbart anläggningar som föreslås
omfattas av stödet utan det skall även kunna ges för nya systemlösningar och
övervakningssystem samt ny styr- och reglerteknik. Det betonas i propositionen
att syftet med stödet är att främja utveckling av ny teknik inom
energiområdet. Projekt som inte har detta syfte bör inte erhålla stöd.
Stödprogrammet bör enligt regeringen främst omfatta ny teknik som nått en
tekniskt-ekonomiskt överblickbar utvecklingsnivå. Mer långsiktig och osäker
teknikutveckling bör även fortsättningsvis ligga inom energiforskningsprogrammets
ram.

Stödet föreslås utgå i samma former som enligt det nuvarande oljeersättningsprogrammet,
nämligen bidrag, villkorliga bidrag och lånegarantier.
Villkorliga bidrag innebär att staten förbinder sig att vid en senare tidpunkt
täcka vissa kostnader för ett projekt om det visar sig att det inte går att
utnyttja projektets resultat lönsamt. Vid utfästelse om lånegaranti inträder
staten som borgensman för lån som stödmottagaren tar i bank på marknadsmässiga
villkor och mot rimliga säkerheter. För både det villkorliga bidraget
och lånegarantin uttas en särskild avgift. Enligt propositionen bör summan
av bidrag, villkorliga bidrag och lånegarantier till en sökande uppgå till högst
50 % av kostnaden för investeringar i utveckling, anläggningar m. m. Bidrag
föreslås utgå med högst 25 % av investeringskostnaden. Det nya stödet skall
administreras av statens energiverk.

Regeringens förslag till allmänna riktlinjer tas upp i två motioner där det
begärs att riksdagen skall ange andra riktlinjer än dem som regeringen
förordar. Riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk behandlas av utskottet i
ett senare avsnitt (s. 44).

I motion 1985/86:312 (m) anförs att det inte föreligger några avgörande
skäl för att införandet av ny teknik skall påskyndas med subventioner. Man
hänvisar härvid till att de nuvarande kärnkraftverken kan användas även ett
antal år efter år 2010. Statliga subventioner kan dock enligt motionärerna
motiveras för åtgärder som syftar till att minska miljöproblemen i samband
med energiomvandling. Riksdagen uppmanas därför uttala sig för att stöd för
miljövänligare teknik införs.

Motion 1985/86:311 (c) ger uttryck för uppfattningen att ett stöd i
huvudsak i linje med regeringens förslag bör inrättas. Motionärerna ser dock
detta stödsystem som provisoriskt i avvaktan på att centerns förslag om en
energiutvecklingsfond genomförs. Krav på inrättandet av en sådan fond
framförs i centerns partimotion 1985/86:N447. Fonden skall enligt förslaget
byggas upp genom att en avgift uttas på elenergi som produceras i
kärnkraftverk. Med dessa medel skall fonden främja en effektivare energianvändning
och utökad alternativ energiproduktion. Detta förslag behandlas
senare i detta betänkande (s. 57). Beträffande regeringens förslag till stöd
förordar motionärerna vissa förändringar. Sålunda skulle stöd till emissionsbegränsande
teknik huvudsakligen avse anläggningar som utnyttjar inhemska
bränslen och inte importerade energislag som kol. Det finns inte, anförs
det i motionen, behov av investeringar i nya koleldade anläggningar, utan
eventuellt stöd bör avse befintliga anläggningar. Motionärerna anser också
att bidragsdelen bör kunna överstiga 25 % av investeringskostnaden om
särskilda skäl föreligger.

NU 1985/86:17

Liknande krav angående den fortsatta oljeersättningen framförs i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion 1985/86:N446 från allmänna motionstiden.
Där föreslås att riksdagen skall uttala sig för att oljeersättningen i
fortsättningen inte får ske genom ökad användning av kärnkraft och kol utan
i första hand skall åstadkommas med inhemska bränslen och naturgas.
Riksdagen uppmanas också uttala sig för att den årliga användningen av kol i
det svenska energisystemet begränsas till 2,7 miljoner ton, vilket är den nivå
på kolanvändningen som kan beräknas för i år.

Inför kärnkraftsavvecklingen bör energipolitiken under de närmaste
decennierna inriktas på att stödja omställningen av energisystemet. Utveckling
och introduktion av ny teknik, som kan underlätta övergången till ett
effektivt energisystem i huvudsak grundat på förnybara och inhemska
energikällor, är härvid av strategisk betydelse. Utskottet ansluter sig därför
till de riktlinjer som regeringen förordar för det föreslagna stödprogrammet.
Med hänvisning till att erfarenheterna av de nuvarande stödformerna inom
oljeersättningsprogrammet är goda, tillstyrker utskottet att samma former av
stöd får ingå i det nya programmet. Utskottet finner också att den av
regeringen förordade begränsningen av stödets procentuella andel av
investeringskostnaden är väl avvägd. Summan av bidrag, villkorliga bidrag
och lånegarantier bör sålunda uppgå till högst 50 % och bidrag till högst
25 % av investeringskostnaden.

Utskottet vill beträffande den i motion 1985/86:312 (m) framförda
uppfattningen att det inte finns anledning påskynda införandet av ny teknik,
eftersom kärnkraftverken kan användas även efter år 2010, erinra om att
riksdagen har beslutat att den sista kärnkraftsreaktorn skall tas ur bruk senast
år 2010. Vad gäller kravet i motionen om stöd för miljövänligare teknik vill
utskottet påpeka att miljöområdet enligt propositionen är ett av de områden
där det föreslagna stödet förutses kunna spela en viktig roll.

Många av de synpunkter angående den fortsatta oljeersättningen som förs
fram i motionerna 1985/86:311 (c) och 1985/86:N446 (vpk) överensstämmer
med vad som uttalas i propositionen. Som tidigare nämnts är huvudsyftet
med stödet enligt regeringen att det skall främja övergången till ett effektivt
energisystem som är grundat på helst förnybara och inhemska energikällor.
Något uttryckligt förbud mot att stödet utnyttjas för teknikutveckling för
importerade bränslen anser utskottet inte motiverat. För att energisystemets
miljöpåverkan skall minska ytterligare är det betydelsefullt att det nya stödet
kan utnyttjas även för att stimulera till ny emissionsbegränsande teknik i
t. ex. koleldade förbränningsanläggningar.

Vad gäller utnyttjandet av kol i energisystemet vill utskottet erinra om att
riksdagen år 1984 beslöt om riktlinjer för kolanvändningen fram till år 1990
(prop. 1983/84:158, JoU 1983/84:28, NU 1983/84:44, rskr. 1983/84:389, 390).
Riksdagen förordade då en kolanvändningsnivå om högst 3—4 miljoner ton
per år fram till år 1990. Samtidigt fastställdes stränga miljökrav för kol. År
1981 hade riksdagen uttalat sig för en nivå om högst 4-6 miljoner ton per år
för samma tidsperiod. Enligt statens energiverks beräkningar uppgick
kolanvändningen under år 1985 till ca 2,5 miljoner ton, medan den för
innevarande år beräknas komma att uppgå till ca 2,7 miljoner ton. För år
1990 har verket uppskattat kolanvändningen till knappt 3 miljoner ton.

NU 1985/86:17

Utskottet konstaterar att den kolanvändning som enligt nuvarande bedömningar
blir erforderlig fram till år 1990 ligger i undre delen av det intervall
som riksdagen har förordat. Utskottet ser mot denna bakgrund ingen
anledning för riksdagen att nu göra några ändringar i gällande riktlinjer för
högsta nivå på kolanvändningen.

Sammanfattningsvis innebär vad här anförts att utskottet tillstyrker
ifrågavarande del av proposition 1985/86:102 och avstyrker här behandlade
delar av motionerna 1985/86:312 (m), 1985/86:311 (c) och 1985/86:N446
(vpk).

Som tidigare nämnts förordas i propositionen att det nuvarande oljeersättningsprogrammet
avslutas den 30 april 1986 i stället för, som tidigare
beslutats av riksdagen, den 30 juni 1987. Enligt föredragande statsrådets
bedömning kommer oljeersättningen att fortsätta även utan ett särskilt
oljeersättningsstöd. Det anförs bl. a. att utvecklingen av nya energiteknologier
har gått snabbt och att deras ekonomiska förutsättningar är avsevärt
bättre än när oljeersättningsstödet först introducerades. Regeringen begär
därför att riksdagen godkänner att oljeersättningsprogrammet upphör den
30 april 1986.

Utskottet vill peka på att oljebaserad energi alltjämt svarar för den i
särklass största delen av vår energibalans. Räknat i antal TWh kan oljan år
1985 beräknas ha svarat för nära tre gånger så stor del av energitillförseln som
det näst största energislaget, vattenkraften. En fortsatt oljeersättning är
därför nödvändig för att vi skall få ett ännu mer diversifierat och mindre
sårbart energisystem. Utskottet delar dock regeringens uppfattning att
oljeersättningen kommer att fortsätta utan ett särskilt oljeersättningsstöd.
Förutom de hittills genomförda oljeersättningsinvesteringarna tillkommer
ett stort antal investeringar som är planerade, beslutade eller under
genomförande. Dessa kommer att minska vårt oljeberoende ytterligare.
Utskottet tillstyrker således propositionen i här aktuell del.

I motion 1985/86:311 (c) erinras om den senaste utvecklingen på den
internationella oljemarknaden med sjunkande priser. Enligt motionärerna
kan detta medföra att planerade oljeersättande åtgärder inte kommer till
stånd och att oljeanvändningen åter ökar. Det förutsätts därför att ansökningar
om stöd till mer renodlade åtgärder för att ersätta olja i ett läge med
sjunkande oljepriser kommer att behandlas generöst inom ramen för det
föreslagna stödsystemet. Riksdagen uppmanas göra ett tillkännagivande till
regeringen av denna innebörd.

Som nyss anförts anser utskottet att oljeberoendet kommer att fortsätta att
minska även om det särskilda oljeersättningsstödet upphör. Det statliga
stödet bör, som föreslås i propositionen, fortsättningsvis främja teknikutvecklingen
inom energiområdet med tyngdpunkten lagd på förnybara och
inhemska energikällor.

En sådan utveckling kommer även att stimulera till en minskad oljeanvändning.
Beträffande effekterna av den senaste tidens utveckling av
oljepriserna anser utskottet att några bestående slutsatser inte kan dras
förrän läget på oljemarknaden har stabiliserats. Situationen är för närvarande
oklar och den framtida utvecklingen kan inte bedömas med någon större
säkerhet. Utskottet avstyrker följaktligen motion 1985/86:311 (c) i här
behandlad del.

NU 1985/86:17

Utskottet behandlar under detta avsnitt även motionerna 1985/86:314 (fp)
och 1985/86:315 (s).

I den förstnämnda motionen begärs ett riksdagsuttalande där prototypoch
demonstrationsanläggningars betydelse för främjandet av svensk energiteknikexport
betonas. Motionären pekar på att stödet till sådana s. k.
PoD-anläggningar inom ramen för oljeersättningsprogrammet har möjliggjort
att ny teknik inom energiområdet har kommit till användning i Sverige
tidigare än vad som annars hade varit möjligt. PoD-stödet är, fortsätter
motionären, av ännu större betydelse då tekniken skall lanseras utomlands.
De berörda företagen har då möjlighet att i sin marknadsföring referera till
de svenska erfarenheter som oberoende myndigheter har sammanställt för
området i fråga.

Utskottet delar i allt väsentligt motionärens uppfattning. PoD-anläggningar
är av stort värde för att ny teknik i praktisk tillämpning skall kunna prövas.
De har också ett betydande demonstrationsvärde. Utskottet ser dock ingen
avgörande skillnad mellan vad som anförs i motionen och vad som i
propositionen sägs om fortsatt stöd till sådana anläggningar. I propositionen
(s. 11) framhävs vidare att de industripolitiska aspekterna avseende såväl
inhemsk produktion som möjligheterna till export bör beaktas vid stödgivningen.
Mot denna bakgrund avstyrks motionen.

Motion 1985/86:315 (s) går ut på att riksdagen skall uttala sig för att
anläggningar som producerar värme ur avfall kommer i fråga för det i
propositionen föreslagna stödet. I motionen anförs att avfall från energisynpunkt
är en resurs som det gäller att tillvarata. Enligt motionärerna har det
dock visat sig att anläggningar som producerar s. k. värmefraktion av
konkurrensskäl har svårigheter att få avsättning för denna produkt. De anser
därför att dessa anläggningar passar in på de kriterier som skall gälla för det
föreslagna stödsystemet.

Som tidigare nämnts är syftet med det föreslagna stödprogrammet att
främja utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att statligt stöd till teknikutveckling
inom miljöområdet är av största betydelse. Det påpekas i propositionen att
stödet kan utgöra ett viktigt komplement för utveckling av ny emissionsbegränsande
teknik. Regeringen betonar dock att projekt som är förenade med
ekonomiska risker men som inte innebär någon teknikutveckling inte bör
omfattas av det föreslagna stödet. Utskottet är av samma uppfattning, varför
motion 1985/86:315 (s) avstyrks.

Medelsanvisning

I propositionen anförs att det behövs mindre medel för det föreslagna stödet
än vad som tidigare har lämnats i oljeersättningsstöd. Det påpekas att flera
nya företag och nya tekniker har etablerats inom området under senare år.
Det finns därför en industriell och kompetensmässig bas för det fortsatta
omställningsarbetet.

Regeringen föreslår att ett engångsanslag om 150 milj. kr. för bidrag och
villkorliga bidrag anvisas för stödet under de närmaste åren och kompletteras
med en ram för lånegarantier om 300 milj. kr. Med hänvisning till att stödet

NU 1985/86:17

avses träda i kraft den 1 maj 1986 föreslås att anslaget förs upp på
tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1985/86. För täckande av
förluster på lånegarantierna föreslår regeringen att ett förslagsanslag av 1
milj. kr. anvisas för budgetåret 1986/87. Detta anslag skall enligt förslaget
även täcka förluster som uppkommer för tidigare lämnade garantier från
oljeersättningsprogrammet. Under innevarande budgetår har riksdagen för
detta ändamål anvisat ett förslagsanslag om 20 milj. kr. Föredragande
statsrådet bedömer dock att förlusterna under budgetåret 1986/87 för
täckande av dessa tidigare lämnade garantier blir små.

Vad gäller storleken på anslagen för det föreslagna stödprogrammet
föreligger yrkanden i motion 1985/86:312 (m). Med hänvisning till vad
motionärerna anfört om stöd för utveckling av miljövänlig energiteknik
begärs att riksdagen på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret
1985/86 anvisar ett reservationsanslag om 20 milj. kr. och därtill fastställer en
lånegarantiram om 100 milj. kr. Till täckande av förluster för lämnade
garantier föreslås ett förslagsanslag av 1 milj. kr. för budgetåret 1986/87.

I motion 1985/86:N314 (m) från allmänna motionstiden har föreslagits att
riksdagen i avvaktan på särskild proposition skall anvisa 84,8 milj. kr. för
stöd till oljeersättande åtgärder under budgetåret 1986/87.1 motionen begärs
också att riksdagen i ett uttalande skall ge regeringen till känna vad som i
motionen anförts om stöd till oljeersättande åtgärder. Bl. a. påpekas i
motionen att marknadskrafterna har varit den avgörande faktorn bakom den
snabba minskningen av oljeförbrukningen under senare år.

Utskottet vill beträffande detta motionsyrkande erinra om att punkter i
budgetpropositionen som i avvaktan på särskild proposition upptar preliminärt
angivna belopp - enligt gällande praxis det belopp som har anvisats för
löpande budgetår - inte riksdagsbehandlas. Sakfrågan prövas när den nya
propositionen behandlas.

De senaste årens utveckling på energiområdet har avsevärt förbättrat
förutsättningarna för vår energiförsörjning. Behovet av direkt statligt stöd
till energisektorn är därför inte lika påtagligt. Utskottet finner att regeringens
förslag till medelsanvisning för det föreslagna stödet mot denna bakgrund
är väl avvägt. Propositionen i här berörda delar tillstyrks sålunda av
utskottet. Följaktligen avstyrks motsvarande delar av motion 1985/86:312
(m).

Motion 1985/86:311 (c) tar upp formerna för regeringens förslag till
medelsanvisning. I motionen ifrågasätts om man i ett läge då budgeten för
nästa budgetår inte är fastställd skall anvisa medel, som i huvudsak kommer
att utnyttjas under nästa budgetår, på tilläggsbudget för innevarande
budgetår. Motionärerna betecknar denna anslagsteknik som synnerligen
diskutabel och vill att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen i
saken.

Utskottet har tidigare tillstyrkt att det nya stödprogrammet införs den 1
maj 1986. I konsekvens härmed måste medel anvisas på tilläggsbudget till
innevarande års statsbudget. Detta sker i form av ett reservationsanslag. Det
bör påpekas att endast medel som uttas under innevarande budgetår kommer
att föras upp på statens utgiftskonto för detta budgetår. Utskottet avstyrker
följaktligen motion 1985/86:311 (c) i här aktuell del.

NU 1985/86:17

I motion 1985/86:311 (c) krävs också att riksdagen hos regeringen skall
begära en redovisning av i vilken utsträckning specialdestinerade medel för
oljeersättande åtgärder används för avsett ändamål. Bakgrunden till motionärernas
önskemål är följande.

De åtgärder som sedan oljekrisen år 1973 vidtagits inom det energipolitiska
området har delvis finansierats genom särskilda avgifter, främst på olja
men även på bensin, kol och elenergi som produceras i kärnkraftverk. För
närvarande uttas särskilda avgifter för olja med 118 kr. per m3, för bensin
med 6 öre per liter, för kol med 10 kr. per ton och för elenergi från
kärnkraftverk med 0,2 öre per kWh. Av dessa avgifter tillförs den s. k.
oljeersättningsfonden 54 kr. per m3 olja och 2 öre per liter bensin.
Återstående avgifter anslås till energiforsknings-, oljeprospekterings- och
bränslemiljöfonderna samt för åtgärder mot försurning.

Det första oljeersättningsprogrammet, som riksdagen beslutade om i
december 1980, administrerades från början av oljeersättningsfonden. Dess
verksamhet överfördes den 1 juli 1983 till statens energiverk i samband med
att verket trädde i funktion. När riksdagen i december 1983 beslutade om ett
andra oljeersättningsprogram för perioden den 1 januari 1984-den 30 juni
1987 bestämdes att de medel som i fortsättningen tillfördes oljeersättningsfonden
skulle överföras till statsbudgeten samtidigt som ett särskilt anslag för
oljeersättande åtgärder m. m. infördes (prop. 1983/84:62, NU 1983/84:9,
rskr. 1983/84:124). De särskilda avgifterna på olja och bensin inflyter således
först till oljeersättningsfonden, varefter medlen överförs till en inkomsttitel
på statsbudgeten. På samma sätt förfars med de inkomster som överförs till
oljeprospekterings- och energiforskningsfonderna liksom med avgiften mot
försurning. Däremot omförs inkomsterna avseende bränslemiljöfonden till
en fond utanför statsbudgeten, vilket innebär att de inte påverkar budgetsaldot.

Motionärerna refererar till att centerpartiet vid upprepade tillfällen har
begärt att regeringen utförligt skall redovisa i vilken omfattning de särskilda
avgifterna för insatser på energiområdet numera har formen av ren
budgetförstärkning, dvs. är att betrakta som skatter. Riksdagen uppmanas
nu att hos regeringen begära en redovisning av storleken och användningen
av de avgifter som uttas för oljeersättande åtgärder.

Enligt uppgifter till utskottet från riksgäldskontoret har till oljeersättningsfonden
under perioden den 1 januari 1984-den 31 december 1985 influtit
totalt närmare 1 400 milj. kr. från de särskilda avgifterna på olja och bensin.
Under samma period har riksdagen anslagit sammanlagt ca 450 milj. kr. för
oljeersättande åtgärder. För budgetåret 1985/86 har då hälften av anvisade
medel medtagits. Anslagna medel motsvarar således endast ca 30 % av de
inkomster som tillförts fonden.

Mot denna bakgrund synes motionärernas begäran vara befogad. Nu har
emellertid regeringen i proposition 1985/86:140 om vissa inkomstförstärkningar
på statsbudgeten, m. m. föreslagit att de särskilda energiavgifterna
skall omvandlas till skatter fr. o. m. den 1 juli 1986.

Med hänsyn härtill anser utskottet att den av motionärerna begärda
redovisningen inte skulle fylla någon funktion. Ifrågavarande del av motion
1985/86:311 (c) avstyrks således.

NU 1985/86:17

Slutligen behandlar utskottet i detta avsnitt motion 1985/86:313 (s), vari
begärs en utvärdering av oljeersättningsprogrammet. Motionären anser att
det vore värdefullt med en sådan analys inför de förslag som riksdagen senare
förväntas få ta ställning till med anledning av en pågående utredning om
energiforskningens framtida uppbyggnad (se s. 72). Det sägs i motionen att
det vore särskilt intressant att få en belysning av den svenska satsningen i en
internationell jämförelse. Riksdagen uppmanas påtala för regeringen behovet
av en sådan utvärdering.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är viktigt med fortlöpande
utvärderingar av olika statliga stödprogram. När det gäller stödet till
oljeersättande åtgärder redovisade oljeersättningsdelegationen i maj 1983 en
utvärdering av det första oljeersättningsprogrammet. Rapporten låg till
grund för riksdagens beslut i december 1983 om ett andra oljeersättningsprogram.
För närvarande pågår inom energiforskningsnämnden en utvärdering
av olika statliga stöd till fullskaleanläggningar av demonstrations- och
experimentkaraktär. Denna omfattar stödet till dels prototyp- och demonstrationsanläggningar
(PoD) inom ramen för nuvarande oljeersättningsprogram,
dels experimentbyggnadsverksamhet med bidrag från statens råd för
byggnadsforskning, dels sol- och värmepumpsprojekt hos statens vattenfallsverk.
Inledningsvis skall nämnden genomföra femton fallstudier, av vilka
fem avser PoD-anläggningar. Resultaten av dessa studier skall presenteras i
maj 1986, varefter energiforskningsnämnden kommer att ta ställning till om
en fördjupad utvärdering skall utföras.

Enligt utskottets mening får det förutsättas att ytterligare utvärderingar av
olika statliga stöd inom energiområdet kommer att ske under kommande år,
bl. a. hos energiforskningsnämnden. När det gäller fortsatta utvärderingar av
nuvarande oljeersättningsprogram torde det vara en fördel om dessa
tidsmässigt genomförs i en inte alltför nära anslutning till själva programmet
så att effekterna av stödet lättare kan avläsas. För att olika statliga stöd skall
kunna jämföras och utvärderas är det ur riksdagens synvinkel värdefullt om
utvärderingarna sammanställs och presenteras för riksdagen i ett sammanhang,
t. ex. i samband med nästkommande energiproposition. Något riksdagsuttalande
av den innebörd motionären förespråkar anser utskottet inte
erforderligt. Motion 1985/86:313 (s) avstyrks därför.

Investeringsprogrammet

Som utskottet i det föregående (s. 34) har redovisat har riksdagen tidigare
beslutat om särskilda investeringsprogram för att stimulera inhemsk energiproduktion.
Från det nuvarande programmet kan stöd lämnas till investeringar
i större eldningsanläggningar för inhemska bränslen, solvärmeanläggningar
och små vattenkraftverk. Enligt riksdagens beslut kommer dessa stöd
att upphöra den 31 december 1986. I det följande behandlar utskottet
motioner som berör stöd till dessa typer av anläggningar. I avsnittet om små
vattenkraftverk tar utskottet även upp regeringens förslag till riktlinjer för
stöd till sådana kraftverk inom ramen för det föreslagna stödsystemet för
utveckling av ny teknik.

NU 1985/86:17

Vad gäller eldningsanläggningar infördes år 1983 ett 25-procentigt bidrag för
torveldade anläggningar. År 1984 utvidgades stödet till att omfatta även
andra inhemska bränslen, samtidigt som bidraget reducerades till 15 %.
Fr. o. m. år 1985 begränsades bidraget ytterligare till 10 %. Under åren
1983—1985 har särskilda bidrag om sammanlagt 40 % utgått för förbränningsanläggningar
i Norrbottens län.

Centern begär i motion 1985/86:N447 - med hänvisning till en motion förra
året - att stödet skall höjas från 10 % till 15 % och därefter bibehållas tills
vidare. Det anförs bl. a. att utnyttjande av inhemska bränslen medför att
importerade bränslen som kol och olja kan ersättas. Dessutom skapas nya
sysselsättningstillfällen inom landet.

Vid föregående års riksdagsbehandling av samma krav från centerpartiet
avstyrkte utskottet det då aktuella motionsyrkandet med hänvisning till att
syftet med stödinsatserna är att de inhemska bränslena skall kunna etablera
sig på marknaden på egna meriter och utan några subventioner. Utskottet
fann därvidlag den nedtrappning av stödet som genomförts väl avvägd.
Centerpartiets företrädare i utskottet reserverade sig till förmån för motionen.
Även moderata samlingspartiets företrädare reserverade sig. De ansåg
att inget stöd skulle lämnas till dessa anläggningar. Riksdagen följde
utskottet.

Under senare år har antalet eldningsanläggningar ökat kraftigt. Stödet bör
därför förbli vid 10 % fram till årets slut. Därefter bör eldningsanläggningar
av detta slag vara så etablerade att stödet kan upphöra i enlighet med
riksdagens tidigare beslut.

Därutöver bör erinras om att det i propositionen föreslagna stödet för
teknikutveckling även omfattar introduktion av ny teknik i eldningsanläggningar
för inhemska bränslen. Ett viktigt syfte med stödet är som nämnts att
främja en ökad användning av inhemska bränslen. Som även framhålls i
propositionen kan en sådan utveckling få stor betydelse från sysselsättningssynpunkt
för glesbygdsområden. Motion 1985/86:N447 (c) avstyrks sålunda i
här behandlad del.

I detta avsnitt behandlar utskottet även motion 1985/86:N417 (c, m, fp, vpk),
vilken går ut på att riksdagen skall införa ett särskilt stöd till eldningsanläggningar
för halm. Motionärerna pekar på att det för närvarande finns ett
överskott på halmbriketter för energiändamål och att intresset från jordbrukets
sida är stort för att bygga ut produktionskapaciteten ytterligare. Det sägs
i motionen att halm kan ge betydande bränsletillskott i minst ett tiotal län.

För att användningen av halm - och i förekommande fall vass - skall
stimuleras begär motionärerna att riksdagen beslutar om ett särskilt stöd av
prototyp- och demonstrationskaraktär till eldningsanläggningar för halm.
Stödet skulle utgå med 25 % av godkänd kostnad till två-tre anläggningar i
resp. län. Statens totala kostnad för bidraget, som föreslås administreras av
statens energiverk, bör enligt motionärerna inte överstiga 25 milj. kr.
Kostnaderna skulle täckas med tillgängliga medel för oljeersättning.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt regeringens förslag om inrättande
av ett teknikstöd inom energiområdet. Stödet, som enligt propositionen skall
kunna ges till bl. a. försöks- och demonstrationsanläggningar, syftar främst

NU 1985/86:17

till att främja användningen av inhemska bränslen. Bidrag föreslås utgå med
högst 25 % av investeringskostnaden. Statens energiverk kommer enligt
regeringens förslag att handha stödet. Utskottet anser liksom motionärerna
att det är angeläget att demonstrationsanläggningar för halmeldning snarast
kommer till stånd och förutsätter att regeringen uppmärksammar frågan.

Mot denna bakgrund konstaterar utskottet att motionärernas önskemål till
väsentlig del är tillgodosedd genom det föreslagna stödet. Motion 1985/
86:N417 (c, m, fp, vpk) avstyrks därför.

Investeringsstödet till solvärmeanläggningar infördes år 1984. Stöd lämnas
till investeringar i anläggningar som ingår i system med en årlig energianvändning
som kan beräknas normalt understiga 3 GWh. Bidrag utgår med
högst 50 % av investeringskostnaden. Denna andel har varit oförändrad
sedan stödet infördes.

Företrädare för centern har i tre motioner begärt att stödet skall förlängas
tills vidare och följaktligen inte upphöra vid 1986 års utgång. Partimotionen
1985/86:N447 innehåller krav på att investeringsstödet skall bibehållas
t. o. m. budgetåret 1990/91. Motionärerna hänvisar till en motion förra året
vari det krävdes fortsatta forsknings- och utvecklingsinsatser för att Sverige
skulle kunna behålla sin ledande position på solvärmeteknikens område. I
motion 1985/86:N438 (c) yrkas att bidrag med 50 % av investeringskostnaden
skall fortsätta att utgå, i första hand t.o.m. budgetåret 1990/91.
Motionärerna anser att solvärmemarknaden måste stödjas övergångsvis;
bl. a. borde produkt- och systemutveckling omedelbart få följas upp i ett stort
antal praktiska anläggningar. Riksdagen uppmanas därför hos regeringen
begära förslag till åtgärder som syftar till att säkerställa de mål för
utnyttjande av solenergi som motionärerna förespråkar. I motion 1985/
86:311 (c) anförs att ett upphävande av stödet till bl. a. solvärmeanläggningar
medför ett betydande avbräck för strävandena att få till stånd en minskad
oljeförbrukning och en ökad användning av inhemska energislag.

För att stimulera utvecklingen inom solenergiområdet har ett introduktionsstöd
till solvärmeanläggningar varit nödvändigt. Under senare år har
kompetensen inom området byggts upp till en, även internationellt sett, hög
nivå. Solfångarnas prestanda har ökats, väderbeständigheten och den
allmänna kvaliteten förbättrats samtidigt som kostnaderna har reducerats.

Utskottet anser att ett fortsatt statligt stöd till solvärmeområdet i huvudsak
bör syfta till att främja forsknings- och utvecklingsarbete. Förutom de stöd
som lämnas härför från energiforskningsprogrammet (se s. 72 f.) kommer
det av regeringen föreslagna teknikstödet att kunna stimulera utvecklingen
inom solvärmeområdet. Det nuvarande investeringsstödet har däremot
primärt inte ett sådant syfte.

När utskottet förra året behandlade ett krav i en partimotion från
centerpartiet om en förlängning av det aktuella stödet efter år 1986 avstyrktes
motionen med hänvisning till att utskottet fann den föreslagna perioden för
introduktionsstödet vara väl avvägd. Utskottet kommer till samma slutsats i
år. Motionerna 1985/86:N447 (c), 1985/86:N438 (c) och 1985/86:311 (c) i här
behandlade delar avstyrks sålunda.

NU 1985/86:17

Investeringsstödet till små vattenkraftverk infördes även det år 1984. Från
början gavs bidrag endast till investeringar i nya vattenkraftverk. Sedan den 1
juli 1985 ges bidrag även till förprojektering av sådana verk. Bidrag ges för
närvarande till vattenkraftverk som avses få en effekt mellan 50 och 1 500
kW. Investeringsbidraget utgår med högst 15 % och projekteringsbidraget
med högst 50 % av kostnaderna.

Som utskottet tidigare har omtalat ges stöd till små vattenkraftverk även
från oljeersättningsprogrammet. Stöd lämnas i form av lånegarantier för
åtgärder som syftar till att vidmakthålla, öka eller få till stånd elproduktion i
ett vattenkraftverk som får en effekt av mellan 100 och 1 500 kW.
Lånegarantin får uppgå till högst 50 % av stödunderlaget.

Regeringen har i propositionen om införande av ett nytt stödprogram för
teknikutveckling föreslagit att det stöd till små vattenkraftverk som för
närvarande - och enligt regeringens förslag endast t. o. m. den 30 april 1986-lämnas från oljeersättningsprogrammet fortsättningsvis skall kunna ges inom
ramen för det nya stödsystemet. På samma sätt som nu kommer stöd enligt
propositionen att utgå i form av en högst 50-procentig lånegaranti.

De aktuella stöden till små vattenkraftverk tas upp i tre motioner.

I moderata samlingspartiets partimotion 1985/86:N216 sägs angående
riktlinjer för energipolitiken att partiet bl. a. inte vill stödja statliga bidrag till
minikraftverk. Även i motion 1985/86:312 (m) anförs att stöd till sådana
anläggningar inte bör utgå. Motionärerna anser i konsekvens härmed att
något stöd till små vattenkraftverk inte heller bör utgå från det av regeringen
föreslagna stödprogrammet.

En motsatt uppfattning förs fram i motion 1985/86:311 (c). Där begärs att
det nuvarande investeringsstödet till små vattenkraftverk skall bibehållas tills
vidare och inte upphöra att utgå efter år 1986. Motionärerna anser, i likhet
med vad de hävdar beträffande stödet till investeringar i solvärmeanläggningar,
att åtgärder som stimulerar till en minskad oljeförbrukning eller ökad
användning av inhemska energislag bör kunna få stöd även i fortsättningen.

Små vattenkraftverk kan lämna ett visst bidrag till energiförsörjningen. I
den av riksdagen år 1984 antagna planen för vattenkraftsutbyggnad ingår små
vattenkraftverk med en produktion av 200 GWh/år. Utskottet anser därför
att fortsatt stöd bör ges för åtgärder som syftar till att vidmakthålla, öka eller
få till stånd elproduktion i sådana verk. Stödet bör lämnas i form av
lånegarantier.

Utskottet tillstyrker sålunda propositionen i här behandlad del och
avstyrker följaktligen ifrågavarande delar av motionerna 1985/86:N216 (m),
1985/86:312 (m) och 1985/86:311 (c).

Elförsörjning, allmänt

De senaste åren har elförbrukningen ökat snabbare än vad som har antagits i
tidigare gjorda elprognoser. För år 1985 beräknas elförbrukningen, inkl.
nätförluster, ha uppgått till drygt 130 TWh. Enligt kraftindustrin ligger den
optimala nivån med nuvarande elproduktionssystem vid ca 135 TWh per år.
Upp till ungefär denna nivå kan elenergi produceras till låga rörliga
kostnader. Vid större efterfrågan måste oljebaserad kraftproduktion sättas
in i allt större utsträckning. De rörliga kostnaderna stiger då mycket kraftigt.

NU 1985/86:17

Ökar efterfrågan ännu mer, till över 140 TWh per år, kan det enligt
kraftindustrin bli svårt att upprätthålla tillräcklig leveranssäkerhet. Det bör
betonas att den senaste tidens kraftiga oljeprissänkningar inte har beaktats i
dessa beräkningar. Om de låga oljepriserna blir bestående kan den optimala
produktionsnivån komma att höjas. I det föregående har lämnats några
kompletterande uppgifter om elförsörjningen (s. 20 f.).

Utredningen om el och inhemska bränslen (ELIN), som har haft till
uppgift att analysera användningen av elenergi för olika ändamål och
bedöma om utvecklingen överensstämmer med den långsiktiga energipolitiken
och strategin för kärnkraftens avveckling, redovisade resultatet av sitt
arbete i mars 1986 i betänkandet (SOU 1986:16) Vägar till effektivare
energianvändning. En grundläggande slutsats i betänkandet är att den
ansvarsfördelning som för närvarande råder på energiområdet bör bibehållas.
Det innebär att riksdagen och regeringen lägger fast mål och riktlinjer för
energipolitiken medan kommunerna har ett stort ansvar för genomförandet
och tillämpningen på det lokala planet. Central, detaljerad styrning av
energianvändningen bör undvikas så långt som möjligt.

Utredningen lämnar olika förslag som är avsedda att underlätta och stödja
en i huvudsak marknadsstyrd anpassning av elanvändningen till en framtida
situation med mer begränsad tillgång på elkraft. Det är fråga om statliga
åtgärder av generell karaktär som berör bl. a. prissättningen på och
beskattningen av elkraft, information samt forskning och utveckling. Utredningen
föreslår också åtgärder för ökat sparande och effektivare elanvändning
i industrin och hushållen. På kort sikt, anför utredaren, bör statsmakterna
hålla beredskap för att snabbt kunna ingripa i elmarknadens utveckling
om det skulle visa sig nödvändigt.

Som tidigare redovisats har regeringen i mars 1986 givit tilläggsdirektiv till
ELIN att kartlägga orsakerna till den senaste tidens tillväxt i elförbrukningen.
Utredningen skall med kartläggningen som utgångspunkt föreslå åtgärder
som vid behov gör det möjligt att styra elkonsumtionen så att
kraftproduktion i kol- och oljekondenskraftverk undviks förutom vid
toppbelastningar. Förslagen skall enligt regeringen ta sikte på att säkerställa
en så rationell och kostnadseffektiv elanvändning som möjligt inom ramen
för gällande energipolitiska riktlinjer. Utredningen skall redovisa sitt arbete
senast den 1 december 1986.

Regeringen har också i mars 1986 givit statens energiverk i uppdrag att
utreda behovet av åtgärder för att åstadkomma en effektivare användning av
elkraft. Energiverket skall enligt regeringen lägga speciell tonvikt vid
industrins behov av elenergi för andra ändamål än lokaluppvärmning. Senast
den 1 juni 1987 skall verket redovisa sitt uppdrag.

De senaste årens ökning av efterfrågan på elenergi tas upp i två motioner från
företrädare för moderata samlingspartiet. I partimotionen 1985/86:N216
anförs angående riktlinjer för den framtida energipolitiken att Sveriges
inhemska tillförsel av elenergi snart kommer att vara otillräcklig. Regeringen
måste därför, menar motionärerna, snarast vidta åtgärder för att säkra
elförsörjningen. I motion 1985/86:N450 (m) sägs att det med den ökningstakt
i elefterfrågan som vi för närvarande har finns en uppenbar risk för att
elkonsumenterna inte kommer att få tillgång till den elkraft de efterfrågar.

NU 1985/86:17

Motionären pekar på att tillgången på billig elenergi har inneburit en
betydande konkurrensfördel för svensk industri och att en stor del av den
elintensiva industrin är lokaliserad till Norrland. Mot denna bakgrund anser
motionären att riksdagen hos regeringen bör hemställa om en utredning av
de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida brist på elkraft och därav
framtvingade högre elpriser.

Att elanvändningen under de senaste åren har ökat snabbare än vad som
förutsetts i tidigare gjorda elprognoser är i och för sig positivt. Genom att
landets elproduktionskapacitet kan utnyttjas till fullo ersätts stora mängder
olja och kol, vilket innebär gynnsamma effekter för både miljön och
samhällsekonomin. Det är emellertid betydelsefullt att elkonsumtionen vid
normala betingelser inte överstiger vad som kan produceras i befintliga
anläggningar med låga rörliga kostnader.

Den nuvarande expansionen av elanvändningen måste därför dämpas.
Vissa faktorer talar för att så kan komma att ske utan att speciella åtgärder
vidtas. En betydande del av ökningen kan hänföras till de senaste årens kalla
vintrar och den industriella högkonjunkturen. Övergången till elvärme i
småhussektorn kan antas ha passerat sin kulmen. Vidare har elkraftsproducenterna
börjat ändra sin marknadsföring av elenergi i syfte att hålla igen
stegringen. Om ett lågt elpris kan bibehållas innebär detta fördelar för både
industrins konkurrenskraft och de enskilda hushållens ekonomi. Det är
betydelsefullt att få klarlagt dels vilka faktorer som ligger bakom den senaste
tidens ökning av elförbrukningen, dels hur den framtida utvecklingen kan
påverkas.

Utskottet ser därför med tillfredsställelse på att ELIN har fått tilläggsdirektiv
att utreda dessa frågor. Regeringens uppdrag till statens energiverk att
utreda möjligheterna att uppnå en effektivare elanvändning inom främst
industrin är också av intresse härvidlag.

Med hänsyn till dessa utredningar finner inte utskottet anledning att
påkalla ytterligare åtgärder mot bakgrund av den senaste tidens utveckling.
Utskottet förutsätter också att energirådet i sin fortsatta verksamhet kommer
att uppmärksamt följa denna fråga. Motion 1985/86:N216 (m) i här
behandlad del och motion 1985/86:N450 (m) avstyrks sålunda.

Motion 1985/86:N421 (s) tar upp frågan om att öka samhällets inflytande över
kraftproduktionen. Motionären pekar på att valsedeln för linje 2 vid
folkomröstningen om kärnkraft år 1980 upptog bl. a. följande:

Samhället skall ha ett huvudansvar för produktionen och distributionen av
elektrisk kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion
av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun.

Ett ökat samhällsinflytande skulle, menar motionären, inte bara innebära ett
fullföljande av en tankegång som i folkomröstningen vann stor anslutning
utan också öka förståelsen hos allmänheten för ett genomförande av de
vattenkraftsprojekt som ingår i vattenkraftsplanen. Riksdagen uppmanas
därför att hos regeringen begära en översyn av hur samhällets inflytande över
kraftproduktionen skall kunna öka.

Statens vattenfallsverk svarade år 1984 för ca 50 % av landets elproduktion.
Verket räknar med att marknadsandelen till år 1995 skall öka med

NU 1985/86:17

0,5-1,0 procentenheter, bl. a. genom köp av kraftanläggningar. År 1982
förvärvade vattenfallsverket Gränges AB:s kraftrörelse, varvid verkets
marknadsandel ökade med 0,7 procentenheter. En annan större producent
av elkraft med ett dominerande samhälleligt ägarinflytande är Sydkraft AB. I
detta bolag svarar kommuner och landsting i södra Sverige för drygt 60 % av
röstetalet. Sydkraft producerar ca 15 % av landets elenergi. Därutöver finns
ett antal kommunägda elkraftsproducenter.

På eldistributionsområdet har kommunerna ett dominerande inflytande.
Enligt beräkningar av Svenska elverksföreningen uppgick kommunernas och
statens andel av distributionen av elenergi till slutförbrukare år 1984 till
sammanlagt över 80 %, varav kommunerna svarade för merparten.

Utskottet konstaterar följaktligen att staten tillsammans med kommuner
och landsting redan har ett dominerande inflytande över produktionen och
distributionen av elektrisk kraft. Detta förhållande är helt i överensstämmelse
med vad linje 2 förordade i folkomröstningen om kärnkraft. Utskottet ser
därför inte något skäl för riksdagen att begära en översyn i syfte att
samhällets inflytande över kraftproduktionen skall ökas. Motion 1985/
86:N421 (s) avstyrks sålunda.

Vattenkraft

Vattenkraftsutbyggnaden

Som tidigare omtalats har riksdagen beslutat att vattenkraften skall byggas ut
så att en produktionsnivå om 66 TWh per år uppnås. För att detta mål lättare
skulle kunna uppnås fastställde riksdagen år 1984 en plan för vattenkraftsutbyggnaden.
Planen omfattar projekt med ett totalt produktionstillskott av
3,8 TWh per år i syfte att säkerställa en utbyggnad av vattenkraften om minst
2,5 TWh per år till mitten av 1990-talet.

Ett genomförande av projekten kräver bl. a. att de prövas och befinns
tillåtliga enligt vattenlagen (1983:291). I lagen finns bl. a. föreskrivet att
vattenmål som avser mer omfattande vattenkraftsprojekt skall föregås av ett
s. k. förberedelseförfarande. Det gäller bl. a. projekt över 20 MW och sådana
projekt där en kommande regeringsprövning skall ske. I god tid innan
närmare undersökningar för ett projekt påbörjas skall berörda kommuner
och vissa myndigheter informeras om projektet. Till dessa myndigheter hör,
förutom länsstyrelsen, bl. a. statens naturvårdsverk och statens planverk.

Regeringen har i budgetpropositionen (bil. 14 s. 162 f.) föreslagit att
även statens energiverk skall inkluderas i förberedelseförfarandet. Syftet
med den föreslagna ändringen är att energiverket skall få möjlighet att ta del
av aktuella större utbyggnadsprojekt redan på ett tidigt stadium. Därigenom
kan genomförandet av projekten underlättas. I propositionen föreslås därför
att riksdagen beslutar att 11 kap. 8 § vattenlagen (1983:291) kompletteras så
att statens energiverk medtas bland de myndigheter som alltid skall
underrättas innan närmare undersökning för ett större vattenkraftsprojekt
påbörjas. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1986. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag.

I motion 1985/86:N422 (s) anförs att det är osannolikt att vattenkraftspla -

NU 1985/86:17

nen kommer att genomföras i tillräcklig omfattning och inom acceptabel tid
om inte särskilda åtgärder vidtas. För att stimulera genomförandet av planen
bör därför regeringen, anser motionärerna, ta upp överläggningar med
fallrättsinnehavarna för berörda projekt. Vidare bör en längsta genomförandetid
fastställas. Om denna tid överskrids bör aktuell kommun ges rätt att
lösa in fallrätten.

Regeringen har i budgetpropositionen redovisat att överläggningar har
förts med kraftföretagen, berörda fackliga organisationer m.fl. i syfte att
följa upp genomförandet av planen. Det sägs också att ytterligare överläggningar
kommer att föras. Regeringen har vidare i april 1986 givit statens
energiverk i uppdrag att följa den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden och
redovisa till regeringen hur planen genomförs. Några ytterligare åtgärder för
att stimulera genomförandet av vattenkraftsplanen anser utskottet för
närvarande inte erforderliga. Motion 1985/86:N422 (s) avstyrks sålunda.

Små vattenkraftverk

Utskottet har i det föregående (s. 44) behandlat olika statliga stöd till små
vattenkraftverk. I detta avsnitt tar utskottet upp tre motioner som berör
andra frågor kring dessa kraftverk.

Motion 1985/86:N404 (s) berör frågan om utbyggnad av små vattenkraftverk
i anslutning till dammar för att minska risken för översvämningar.
Motionärerna pekar på att det finns ett stort antal dammar i Värmlands län
där betydande mängder elenergi skulle gå att utvinna med en sådan
utbyggnad. Detta skulle också, enligt motionärerna, få till effekt att
säkerheten kring dammarna förbättrades. I motionen begärs därför ett
tilläggsuppdrag till den s. k. dammriskutredningen (I 1985:06). Den skulle
dels undersöka kostnaderna i allmänhet för att bygga ut små vattenkraftverk
samt utvärdera i vilken utsträckning elström kan produceras i dammar, dels
göra en förstudie av dammarna i Värmlands län.

Dammriskutredningen har till uppgift att kartlägga behovet av åtgärder för
att minska risken för och effekterna av översvämningar. Bakgrunden till
utredningen är de översvämningar som skedde i Kopparbergs och Gävleborgs
län under hösten 1985. Till utredningens uppgifter hör bl. a. att
bedöma möjligheterna att förhindra dammras, översvämningar etc. genom
utförande av vissa kompletterande vattenanläggningar. I utredningsuppdraget
ingår emellertid också att studera förutsättningarna för att bygga ut små
vattenkraftverk vid äldre övergivna dammar. Utskottet finner sålunda att
dammriskutredningen redan har till uppgift att studera den fråga motionärerna
önskar få belyst. Motion 1985/86:N404 (s) avstyrks därför.

I motion 1985/86:N435 (s) redovisas oro över den pågående utbyggnaden av
små vattenkraftverk inom rekreationsområden. Motionärerna vill med
hänsyn härtill att kommunerna skall ges ett avgörande inflytande över den
fortsatta utbyggnaden av mini kraftverk.

Enligt vattenlagen (1983:291) skall berörd kommun informeras inför
prövningen i vattenmålet (13 kap. 23 §). Kommunen har också rätt att föra
talan för att tillvarata allmänna intressen inom kommunen (13 kap. 25 §). En
utbyggnad av ett kraftverk får enligt lagen inte strida mot fastställda planer

NU 1985/86:17

för området om det inte rör sig om mindre avvikelser (3 kap. 2 §). Utskottet
konstaterar sålunda att kommunerna redan har möjlighet att utöva inflytande
över utbyggnaden av små kraftverk. Därför avstyrker utskottet motion
1985/86:N435 (s).

Motion 1985/86:N412 (c, m, fp, vpk) behandlar prissättningen på kraftleveranser
från små vattenkraftverk. Motionärerna anför att ägare till mindre
kraftverk under flera år har klagat över att elkraft som levereras till
eldistributörerna ofta ersätts till lägre pris än vad eldistributörernas eget
branschorgan, Svenska elverksföreningen, rekommenderar. Eftersom kraftverksägaren
endast kan leverera elkraften till områdets eldistributör,
fortsätter motionärerna, är hans utgångsläge i en prisförhandling utomordentligt
svag. I motionen begärs därför att ägare till små vattenkraftverk skall
ges laglig rätt att få priset prövat av prisregleringsnämnden för elektrisk
ström. För detta ändamål föreslår motionärerna att nämnden kompletteras
med en ledamot som företräder småkraftverksägarnas intressen.

Elverksföreningens rekommendationer betecknas EKOVISAM (ekonomiska
villkor för samköming med mindre produktionsanläggningar upp till
1 500 kW). Rekommendationerna bygger på alternativkostnadsprincipen,
dvs. eldistributören skall ersätta leveranser från små kraftverk med det
belopp som motsvarar de kostnader som distributören annars skulle ha för
motsvarande kraftanskaffning.

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat denna fråga. Senast skedde
detta för tre år sedan (NU 1982/83:33 s. 56 f.), då utskottet avstyrkte
ifrågavarande yrkande bl. a. med hänvisning till att en utredning från statens
industriverk år 1982 hade visat att den andel av eldistributionsföretagen som
tillämpade Svenska elverksföreningens rekommendationer föreföll vara
tillfredsställande.

År 1984 presenterade statens energiverk i en utredning om små vattenkraftverk
en ny mätning av följsamheten till Elverksföreningens rekommendationer.
Av 33 utvärderade kontrakt följde endast ett EKOVISAM:s
angivna principer. Detta föranledde energiverket att ta upp överläggningar
med Elverksföreningen i september 1984. Föreningen lovade då att rikta en
allvarlig uppmaning till medlemsföretagen att följa EKOVISAM. Samtidigt
förband sig Elverksföreningen att efter utgången av år 1985 redovisa en ny
rapport om efterlevnaden av föreningens rekommendationer. Energiverket
skulle därefter pröva frågan på nytt.

Elverksföreningen överlämnade sin utvärdering till energiverket i februari
1986. Föreningen har där sammanställt 78 avtal som tecknats under perioden
den 1 oktober 1984—den 31 december 1985. Enligt föreningen ger 60 stycken
eller 77 % av dessa avtal ett utbyte som motsvarar EKOVISAM:s intentioner
om alternativkostnadsbaserad ersättning. Av resterande avtal ger 10
stycken en generösare och 8 stycken en sämre ersättning än vad som
förespråkas i EKOVISAM. Elverksföreningen konstaterar i sin rapport att
följsamheten till EKOVISAM är stor.

1 mars 1986 presenterade även Sveriges energiföreningars riksorganisation
och Småkraftverkens riksförening en utredning i ämnet. Där redovisas 36
avtal med sämre ersättning än vad som motsvarar en tillämpning av

NU 1985/86:17

4 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 17

EKOVISAM. Föreningarna menar därför att många eldistributörer inte är
beredda att följa utfärdade rekommendationer trots att en särskild kampanj
har pågått.

Utskottet anser att ägarna till de små vattenkraftverken måste garanteras
en korrekt ersättning för sina kraftleveranser. I annat fall kan statens
ambition att stimulera utbyggnad och modernisering av små kraftverk
motverkas. Enligt utskottets mening visar de nämnda rapporterna att
branschen själv inte helt har kunnat komma till rätta med problemen.
Utskottet instämmer därför i den uppfattning som förs fram i motion
1985/86:N412 (c, m, fp, vpk) att ägarna till små kraftverk bör ges en laglig rätt
att få priset prövat. Regeringen bör låta utreda hur en sådan lagprövning
skall ske och därefter återkomma till riksdagen med förslag till de åtgärder
som krävs.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet här har anfört. Ett sådant uttalande ligger i linje med vad som
anförs i den nämnda motionen.

Statens vattenfallsverk

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen för nästa
budgetår skall anvisa ett reservationsanslag av 2 910 milj. kr. till statens
vattenfallsverk. De största posterna i den beräknade medelsförbrukningen
på sammanlagt 3 220 milj. kr. är överförings- och distributionsanläggningar
(1 745,4 milj. kr.), vattenkraftsanläggningar (1 020,7 milj. kr.) och kärnkraftsanläggningar
(326,4 milj. kr.). Skillnaden mellan den beräknade
medelsförbrukningen och det föreslagna anslaget förklaras av att den
beräknade ingående behållningen är större än den erforderliga medelsreserven.

Ett par delposter i den förordade medelstilldelningen tas upp i motionsyrkanden.
Detgällerdels75milj. kr. för förberedelser för byte av ånggeneratorer
i kärnkraftverket Ringhals 2, dels 25 milj. kr. för kapitaltillskott till
värmeproduktionsbolag. Därutöver berörs i ett motionsyrkande en pågående
ombyggnad av kraftledningar. För närvarande finns det sex 220 kVledningar
och sju 400 kV-ledningar mellan Indalsälven och Mälardalen.
Under senare år har omfattande upprustningsbehov aktualiserats för de sex
200 kV-ledningarna. Enligt planerna skall fem av dessa ersättas med två 400
kV-ledningar. Kostnaden för projektet har beräknats till totalt 2 miljarder
kronor i 1984 års prisnivå. Genom ombyggnaden kommer stamnätets
förluster att minskas med sammanlagt 350 GWh per år. Dessutom kommer
överföringsförmågan att ökas med 500—700 MW. Efter ombyggnaden kan
omkring 80 mil ledningsgator återlämnas till markägarna.

Under ifrågavarande punkt i propositionen föreslås vidare att riksdagen
skall bemyndiga regeringen att teckna borgen intill sammanlagt 14 034 milj.
kr. för lån till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier.
Därav beräknas högst 595 milj. kr. för lån till eldistributionsföretag.
Förslaget innebär en vidgning av ramen med 146 milj. kr. jämfört med
innevarande budgetår. Utskottet tillstyrker detta förslag.

Regeringen föreslår också att riksdagen bemyndigar fullmäktige i riks -

NU 1985/86:17

gäldskontoret att, efter hemställan av regeringen i varje enskilt fall och inom
den av riksdagen fastställda ramen för borgensåtaganden, teckna borgen för
upplåning utomlands till bolag i vilka vattenfallsverket förvaltar statens
aktier. Riksdagen har tidigare bemyndigat riksgäldsfullmäktige att teckna
borgen för lån som Forsmarks Kraftgrupp AB tar upp utomlands. Nu föreslås
att bemyndigandet utvidgas till att gälla alla bolag i vilka statens vattenfallsverk
förvaltar statens aktier. Även detta förslag tillstyrks av utskottet.

Frågan om byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 och medel härför behandlar
utskottet i ett senare avsnitt (s. 54 f.).

Vad gäller storleken av anslaget till vattenfallsverket i övrigt föreligger
yrkanden i tre motioner. Motionärerna föreslår lägre anslag än regeringen,
dock med olika utgångspunkter. 1 motion 1985/86:N314 (m) begärs att
riksdagen skall uttala sig för att vattenfallsverkets engagemang i fjärrvärmeanläggningar
upphör. Riksdagen uppmanas också att inte bevilja de av
regeringen föreslagna medlen för investeringar i värmeproduktionsbolag.
Centern begär i motion 1985/86:N447 att anslaget till vattenfallsverket skall
minskas med 500 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Detta krav
föranleds av att motionärerna är negativa till att verket investerar i två 400
kV-ledningar mellan Indalsälven och Mälardalen. De anser att de föreslagna
investeringarna innebär en överdimensionering av överföringskapaciteten
med hänsyn till den förväntade långsiktiga elanvändningen. Slutligen har det

1 motion 1985/86:N454 (fp) föreslagits - utan närmare motivering - att
anslaget till vattenfallsverket skall reduceras med 80 milj. kr. i förhållande till
regeringens förslag.

Utskottet konstaterar att regeringens medelsberäkning avseende värmeproduktionsanläggningar
står i överensstämmelse med riksdagens beslut år
1982 om vattenfallsverkets uppgifter. Enligt detta beslut skall verket öka sitt
samarbete med kommunerna i lokala energiförsörjningsprojekt. Riksdagen
bör beräkna medel för denna verksamhet i enlighet med regeringens förslag.
Motion 1985/86:N314 (m) i här behandlad del avstyrks sålunda.

Vad gäller investeringarna i 400 kV-ledningar ser utskottet positivt på
möjligheterna att sanera och effektivisera stamnätet. Det är också värdefullt
att en stor areal ledningsgator genom ombyggnaden kan friställas för
användning i jord- och skogsbruket. Utskottet tillstyrker därför regeringens
medelsberäkning för vattenfallsverkets överförings- och distributionsanläggningar.
Här aktuell del av motion 1985/86:N447 (c) avstyrks.

Utskottet avstyrker också motion 1985/86:N454 (fp).

Med hänvisning till vad här har anförts föreslår utskottet att riksdagen till
Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för nästa budgetår anvisar

2 835 milj. kr. förutom de medel som kan komma att anvisas för förberedelser
för ånggeneratorbytet i Ringhals 2.

Övrigt

Utskottet behandlar i detta avsnitt tre motionsyrkanden som går ut på att
ökade resurser skall komma sådana områden till godo som har berörts av
vattenkraftsutbyggnad.

I motion 1985/86:A477 (c) hemställs att riksdagen hos regeringen skall

NU 1985/86:17

begära utredning och förslag i syfte att en del av elkraftsproduktionens
överskott skall återföras till vattenkraftskommunerna, t. ex. genom att en
viss del av energiskatten överförs till de berörda bygderna. Dessa medel bör
enligt motionären utnyttjas för att främja näringslivets utveckling i de
aktuella kommunerna.

Utskottet behandlade förra året (NU 1984/85:30 s. 77) ett liknande krav.
Detta avstyrktes med hänvisning till att energiskatten på elkraft i de norra
delarna av Sverige är 1 öre lägre per kWh än i landets övriga delar. Dessutom
erinrade utskottet om de möjligheter som enligt vattenlagen (1983:291) finns
för kommuner och regioner att få kompensation för de intrång som en
vattenkraftsutbyggnad för med sig. De medel som därmed ställs till
förfogande kan användas till att främja näringslivet i berörda bygder.
Utskottet kommer även i år till samma slutsats. Motion 1985/86:A477 (c) i
här behandlad del avstyrks sålunda.

Motion 1985/86:N409 (fp) innehåller krav på att eltarifferna skall minskas
med 15—25 % i de fem nordligaste länen. Motionärerna anför att en orimligt
liten andel av industrins utbyggnad sedan sekelskiftet har skett i landets
nordliga del trots att industrins expansion till stor del har kunnat ske tack vare
den billiga elenergin från Norrland. En sänkning av elpriserna skulle, menar
motionärerna, stimulera till ökade industriinvesteringar och ge bättre
utvecklingsmöjligheter för energikrävande industrier i den norra regionen av
Sverige.

Utskottet har varje år sedan 1981 behandlat en liknande motion (senast
NU 1984/85:30 s. 78). Motionerna har genomgående avstyrkts med hänvisning
till att både priset och - som ovan nämnts - skatten på elkraft är lägre i de
norra delarna av landet. Utskottet hänvisar på nytt till dessa förhållanden och
avstyrker sålunda motion 1985/86:N409 (fp).

Utskottet behandlar slutligen i detta avsnitt motion 1985/86:N432 (vpk), i
vilken föreslås inrättande av regionala samhällsfonder för stöd till olika
investeringar i vattenkraftskommunerna. Motiveringen återfinns i motion
1985/86:Sk535, som har hänvisats till skatteutskottet. Av sistnämnda motion
framgår att fonderna skulle tillföras resurser genom att produktionsavgiften
på elkraft från äldre vattenkraftverk höjs till 6 öre per kWh. Tanken är att
fonderna skulle avgränsas länsvis och att 20 % av medlen direkt skulle
tillföras de kommuner som berörs av kraftverksbyggen och regleringar.

När utskottet förra året behandlade en motion med likalydande innehåll
avstyrkte utskottet i ett yttrande till skatteutskottet (NU 1984/85:7 y) den
föreslagna höjningen av produktionsavgiften på vattenkraft. I konsekvens
härmed avstyrkte näringsutskottet yrkandena om inrättande av regionala
samhällsfonder (NU 1984/85:23 s. 38). Förslaget om avgiftshöjning avstyrktes
även av skatteutskottet. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottens
förslag.

Näringsutskottet är fortfarande av samma uppfattning. Motion 1985/
86:N432 (vpk) avstyrks därför.

Kärnkraft

NU 1985/86:17

Av den samlade nettoproduktionen av elkraft i landet var kärnkraftens andel

27 % år 1980 och 42 % år 1985. År 1990 beräknas andelen bli 47 %. Av de
tolv reaktorer sorn ingår i det svenska kärnkraftsprogrammet har de två sista,
Forsmark 3 och Oskarshamn 3, tagits i kommersiell drift under år 1985. Den
beslutade kärnkraftsutbyggnaden är sålunda nu genomförd.

I de riktlinjer för energipolitiken som riksdagen har fastställt ingår, som
inledningsvis (s. 17 f.) har nämnts, att kärnkraftsproduktionen stegvis skall
avvecklas, varvid den sista reaktorn skall tas ur drift senast år 2010. Den
allmänna strategi för denna process som angavs förra året har regeringen
nyligen preciserat i samråd med det organ, energirådet, som regeringen har
inrättat för diskussion av åtgärder sammanhängande med kärnkraftsavvecklingen.

Enligt ett redogörande avsnitt i budgetpropositionen (bil. 14 s. 36)
innebär denna strategi i huvudsak följande. År 1990 skall regeringen och
riksdagen kunna lägga fast en plan för utvecklingen av energihushållning och
alternativ energiproduktion. År 1995 skall regeringen och riksdagen kunna
fatta beslut om en omställningsplan som konkret visar hur de olika
reaktorerna skall fasas ut och ersättas med ny teknik samt om den lagstiftning
som skall reglera omställningen. Omställningen skall inledas i slutet av
1990-talet och sedan genomföras successivt fram till det fastställda slutåret
2010.

De handlingslinjer som regeringen sålunda har dragit upp kritiseras dels
från moderata samlingspartiets, dels från centerns och vänsterpartiet kommunisternas
sida. Kritiken framförs från skilda utgångspunkter.

Det förstnämnda partiet ger genom två partimotioner, 1985/86:N216 och
1985/86:N408, uttryck för en klart positiv uppfattning om kärnkraften.
Denna har hittills befunnits vara säker och miljövänlig, anförs det. Säkerheten
och ekonomiska bedömningar bör därför få avgöra kärnkraftverkens
framtid. Det yrkande som framförs i motion 1985/86:N408 motiveras i
motion 1985/86:Jo708, som handlar om miljöfrågor. Där betonas att
kärnkraftsproduktionen gör det möjligt att väsentligt minska luftföroreningar
och utsläpp av försurande ämnen. I motion 1985/86:N216 tilläggs att
kärnvärmereaktorer av Securetyp bör få komma till användning. Sådana
skulle, säger motionärerna, bli värdefulla för energiförsörjningen i större
städer runt om i världen och vara en värdefull svensk exportprodukt.
Motionärernas yrkande är att riksdagen skall ansluta sig till deras synpunkter
genom riktningsgivande uttalanden till regeringen.

Centern begär i partimotionen 1985/86:N447 att riksdagen för regeringen
skall framhålla vikten av att riksdagens beslut om avveckling av kärnkraften
följs upp i konkret handling. Det är synnerligen viktigt, heter det i motionen,
att avvecklingen påbörjas så snart som möjligt, eftersom utvecklingen går
mot att en allt större del av den elkraft som produceras måste avsättas på
värmemarknaden. Likartade synpunkter framförs i motion 1985/86:N433
(c). Det är oacceptabelt, hävdas det här, att fastställandet av omställningsplanen
uppskjuts ända till år 1995. Planen borde i stället läggas fast
omedelbart. Motionärens yrkande är att riksdagen hos regeringen skall
begära förslag till en konkret avvecklingsplan för kärnkraften på dessa
premisser.

Även vänsterpartiet kommunisterna kräver - i partimotionen 1985/

NU 1985/86:17

86:N446 - att avvecklingen skall planeras och genomföras snabbare.
Regeringens förslag till omställningsplan borde föreläggas riksdagen senast
år 1990.

Utskottet tar först, med anledning av vad som sägs i motion 1985/86:N216
(m), upp frågan huruvida kärnvärmereaktorer - eller närmare bestämt
Securereaktorer - skall kunna tillåtas som energialstrare i Sverige. För två år
sedan lämnade utskottet (NU 1983/84:30 s. 24 f.) en utförlig redogörelse
under rubriken Securereaktorn i kärnkraftsdebatten. Där redovisas att
utskottet vid upprepade tillfällen efter folkomröstningen om kärnkraft år
1980 hade avstyrkt motionsyrkanden om förbud mot denna typ av kärnreaktorer.
I sina motiveringar hade utskottet emellertid konstaterat att folkomröstningens
resultat innebar att byggande av Securereaktorer inte skulle
förekomma i Sverige. Riksdagen hade inte gjort något särskilt uttalande i
ämnet. Utskottets och riksdagens ställningstaganden i frågan de båda senaste
åren (NU 1983/84:30 s. 52 f., NU 1984/85:30 s. 61 f.) har varit av samma
innebörd. I reservationer har från moderata samlingspartiets sida krävts att
riksdagen skulle göra ett uttalande som undanröjde hindren för bruk av
Securereaktorer, medan från centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas
sida begärts uttryckligt förbud mot byggande av kärnvärmereaktorer.

Utskottet hänvisar till hur frågan om Securereaktorer har behandlats
under de gångna åren och avstyrker motion 1985/86:N216 (m) såvitt den går
ut på att det skall kunna ges plats för kärnvärmereaktorer i det svenska
energiförsörjningssystemet.

Vad gäller kärnkraftens roll inom energiförsörjningen under kommande år
ansluter sig utskottet till de riktlinjer som regeringen har angett i budgetpropositionen
och som nyss har refererats. Riksdagens beslut om kärnkraftsavveckling
med slutpunkt år 2010 står fast. Motion 1985/86:N216 (m) i här
aktuell del och motion 1985/86:N408 (m) avstyrks således. Utskottets
uppfattning är att statsmakterna bör inrikta sig på att kunna besluta om en
konkret omställningsplan år 1995. Den plan för utvecklingen av energihushållning
och alternativ energiproduktion som skall antas fem år dessförinnan
kommer att ge underlag för en bedömning av vad varje led i avvecklingen får
för konsekvenser och hur dessa bör mötas. Under de närmaste åren är
förutsättningarna för en sådan bedömning sämre. Detta har inte beaktats i
motionerna 1985/86:N447 (c), 1985/86:N433 (c) och 1985/86:N446 (vpk), där
man begär att omställningsplanen skall fastställas med det snaraste (c) resp.
år 1990 (vpk). Den omställningsplan som skall gälla måste, om den skall
vinna tilltro och vara effektiv som styrinstrument, vara noga preciserad och
på varje punkt fullt hållbar. De tre sistnämnda motionerna avstyrks i nu
aktuellt hänseende.

Ett återkommande problem vid kärnkraftsblocket Ringhals 2, vilket ägs av
statens vattenfallsverk, har varit ett visst läckage i de tre ånggeneratorerna. I
regeringens förslag till anslag till vattenfallsverket för det nu innevarande
budgetåret ingick, enligt framställning från verket, 95 milj. kr. för förberedelser
för byte av dessa ånggeneratorer. De totala kostnaderna för generatorbytet
har i november 1985 beräknats till 1 170 milj. kr. Det anslag som
riksdagen anvisade våren 1985 innefattade det begärda beloppet av 95 milj.

NU 1985/86:17

kr. (NU 1984/85:30 s. 57, 74). Näringsutskottet underströk att ett byte av
ånggeneratorer skulle kunna genomföras endast om de säkerhetsgranskande
myndigheterna gav sitt godkännande. Utskottet noterade också att vattenfallsverket
bedömde att generatorbytet skulle vara företagsekonomiskt
lönsamt att genomföra. Det fanns, sade utskottet, inte anledning för
riksdagen att ta initiativ till någon ytterligare prövning av frågan utöver den
som ändå skulle ske genom regeringens försorg och av berörda myndigheter.
Detta uttalande riktade sig mot en motion (c) där det krävdes att planerna på
byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 skulle analyseras från säkerhetsmässig,
energipolitisk och samhällsekonomisk synpunkt innan ytterligare investeringar
tilläts. Samtidigt avvisades motionsyrkanden från centerpartiet och
vänsterpartiet kommunisterna om att Ringhals 2 skulle tas ur drift i en nära
framtid. Riksdagen gick på utskottets linje och avslog sålunda reservationer
(c, vpk) till förmån för de motförslag som har nämnts.

I årets budgetproposition (bil. 14 s. 136) begärs ytterligare 75 milj. kr.
avseende förberedelser för byte av ånggeneratorerna i Ringhals 2. I konsekvens
med resp. partiers ställningstaganden förra året avstyrks den begärda
medelsanvisningen i partimotionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/86:N446
(vpk). I den förra begärs också att riksdagen skall göra ett särskilt uttalande
till regeringen av innebörd att Ringhals 2 bör tas ur drift omgående och att
tillgängliga medel bör satsas på framtida utvecklingsalternativ, i första hand
avseende inhemska bränslen, i stället för på ett generatorbyte. Det är
angeläget att Ringhals 2 snarast tas ur drift, heter det i den senare motionen.
Åtgärden skulle, hävdar motionärerna, kunna genomföras utan någon som
helst planläggning för ersättning av förlorad elproduktion. Även motion
1985/86:N433 (c) innehåller ett yrkande som rör det avsedda bytet av
ånggeneratorer i Ringhals 2. Inga medel skulle anslås för detta ändamål; i
stället skulle motsvarande resurser satsas på anläggningar för inhemska
bränslen.

Efter det att motionerna väcktes har regeringen - den 20 mars 1986 -beslutat att vattenfallsverket får ta medel i anspråk för byte av ånggeneratorer
i Ringhals 2. Beslutet avser de 95 milj. kr. för ändamålet som anvisades
inom ramen för vattenfallsverkets investeringsanslag för det nu löpande
budgetåret. Regeringens beslut innefattar en rad villkor för anslagsanvändningen.
Dessutom skall vissa kompletterande åtgärder av utredningskaraktär
genomföras. En utförlig redogörelse för regeringsbeslutet och dess
motivering har lämnats i det föregående (s. 21 f.).

Utskottet konstaterar att regeringens beslut har fattats efter tillstyrkan av
berörda myndigheter, till vilka hör statens strålskyddsinstitut och statens
kärnkraftinspektion, och står i överensstämmelse med riksdagens ställningstagande
i ämnet förra året. I sin motivering säger regeringen sammanfattningsvis
att den har funnit ett ja till ansökan om ånggeneratorbytet vara det
alternativ som är mest förenligt med kraven på säkerhet och strålskydd, med
avvecklingsstrategin och med utvecklingen av det nya energisystemet och
dessutom ekonomiskt mest fördelaktigt. Utskottet gör samma bedömning.
Mot denna bakgrund avstyrks de motionsyrkanden som nu är aktuella.
Utöver den medelsanvisning som utskottet tidigare (s. 51) har tillstyrkt för
vattenfallsverkets del bör, såsom regeringen har föreslagit, 75 milj. kr. ställas

NU 1985/86:17

till verkets förfogande för de kostnader med avseende på generatorbytet som
kommer att falla på budgetåret 1986/87.

Med utgångspunkt i vissa uppgifter om kärnkraftens andel i elproduktionen
internationellt sett föreslås i motion 1985/86:N424 (s) att riksdagen hos
regeringen skall begära initiativ och medverkan syftande till objektiv
information om kärnkraftsproduktionen. Den internationella erfarenheten i
fråga om haverisäkerhet är god, säger motionärerna. Sverige har varit ett
föregångsland när det gäller säkerhetsmässig utveckling, och svensktillverkade
reaktorer har visat sig ha en drifttillgänglighet i internationell toppklass.
Bakgrunden till beslutet om avveckling av kärnkraften i Sverige är, fortsätter
motionärerna, ”djupgående sociala och politiska konflikter”. Många människor
hyser en stark rädsla för kärnkraften. En objektiv, bred och allsidig
information är, anför motionärerna, ett minimikrav för att åtminstone en del
av befogad trygghetskänsla skall återskapas. En omotiverat stor oro och
därav föranledda politiska spekulationer får, menar de, inte avgöra den
tekniska lösningen av en så viktig fråga som energiförsörjningen i Sverige.
”Kärnkraften i Sverige har sin framtid framför sig även om nu snävt fastlagd
tidpunkt för totalavveckling skulle stå fast.”

Utskottet har i det föregående konstaterat att beslutet om en successiv
avveckling av kärnkraftsproduktionen i Sverige fram till år 2010 står fast.
Eftersom kärnkraftsproduktion förutsätts fortgå till denna tidpunkt är det
givetvis angeläget att allmänheten även framgent blir fortlöpande informerad
om förutsättningarna för kärnkraftverkens drift och om det system av
säkerhetsåtgärder som tillämpas. Informationsverksamhet av detta slag
utgör en viktig del av de uppgifter som de olika centrala myndigheterna på
kärnkraftsområdet har fått sig pålagda genom sina instruktioner. Statens
kärnkraftinspektion skall aktivt bidra till att ge allmänheten insyn i och
information om det arbete på kärnsäkerhetsområdet som bedrivs inom
landet. Informationen lämnas i olika former, t. ex. genom kvartals- och
årsrapporter och genom särskilda informationsmöten. Statens kärnbränslenämnd
skall verka för att allmänheten får information om arbetet vad gäller
använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från detta samt avveckling och
rivning av kärnkraftsreaktorer. Statens strålskyddsinstitut har bland sina
uppgifter att sprida upplysning om faror och olägenheter som kan orsakas av
strålning. Ett för dessa tre myndigheter gemensamt samarbetsorgan tillkom
förra året (prop. 1984/85:120 s. 244 f.). Vid de olika kärnkraftverken finns
lokala säkerhetsnämnder med kommunal förankring, till vilkas åligganden
hör att svara för information om säkerhetsfrågor på det lokala planet.

Sammanfattningsvis finner utskottet att det sålunda är väl sörjt för att
allmänheten skall få del av objektiv information om kärnkraftsproduktionen.
Riksdagen har vid den årliga budgetbehandlingen möjlighet att
framföra krav och önskemål rörande denna informationsverksamhet. Någon
särskild åtgärd med anledning av motion 1985/86 :N424 (s) finner utskottet
inte motiverad.

Genom tilläggsinvesteringar skulle de befintliga kärnkraftverkens produktionskapacitet
kunna ökas från 58 TWh till 63 TWh per år, hävdas det i
motion 1985/86:N423 (m). Oljeförbrukningen skulle då kunna minska i

NU 1985/86:17

motsvarande mån, vilket skulle vara värdefullt från miljösynpunkt. Motionären
vill att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen till förmån för
sådana investeringar.

Kärnkraftsanläggningarna i vårt land uppvisar, enligt vad utskottet har
erfarit, totalt sett en tillgänglighet som väsentligt överträffar kalkylerna.
Årsproduktionen närmar sig nu nivån 62 TWh. Därtill kommer att effekthöjningar
planeras för vissa reaktorers del. De förutsätter tekniska ändringar,
som kan genomföras till låga kostnader. För dessa ändringar krävs tillstånd
enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Ansökningar om sådant
tillstånd prövas för närvarande.

Mot här angiven bakgrund finner utskottet att det berörda yrkandet i
motion 1985/86:N423 (m) inte ger anledning till någon åtgärd från riksdagens
sida.

All elenergi som produceras i kärnkraftverk bör enligt centerns partimotion
1985/86:N447 belastas med en särskild avgift av 2 öre per kWh. Avgiftsintäkterna,
vid nuvarande kärnkraftsproduktion ca 1,1 miljarder kronor per år,
skulle tillföras en nyinrättad energins utvecklingsfond. Fondmedlen skulle
användas för genomförande av åtgärder - avseende dels energihushållning
och effektivare energianvändning, dels alternativ energiproduktion - som
behövs för att kärnkraften skall kunna ersättas i energisystemet. Motionärerna
vill att riksdagen skall besluta att en sådan utvecklingsavgift skall tas ut
fr. o. m. den 1 juli 1986. Samtidigt skulle regeringen anmodas att lämna
förslag till en energins utvecklingsfond enligt de riktlinjer som förordas i
motionen.

Energiforskningsutredningen har, såsom redovisats i det föregående
(s. 23), i slutet av år 1985 publicerat en idépromemoria där ett liknande
förslag skisseras. Kärnkraftsavgiften skulle dock enligt detta först efter tio år
nå en maximinivå av 1 öre per kWh, medan motionärerna vill att den redan
från början skall vara 2 öre per kWh.

Utskottet finner det uppenbart att riksdagen inte har underlag för att fatta
sådana beslut som påkallas i den nu behandlade delen av motion 1985/
86:N447 (c). Motionen avstyrks sålunda i angiven del.

Mottryckskraft

Med mottryckskraft avses samproduktion av elenergi och värme. Ånga från
en bränsleeldad ångpanna driver en turbin som är kopplad till en elektrisk
generator. Efter att ha passerat turbinen används ångan i industriella
processer eller för att värma vatten till fjärrvärme. I det förra fallet talar man
om industriell mottryckskraft, i det senare om kraftvärme. År 1985 var
elproduktionen i industriella mottrycksanläggningar enligt preliminära uppgifter
ca 2,5 TWh och i kraftvärmeverk ca 2,8 TWh.

I ett mottryckskraftverk kan 80-90 % av insatt bränslemängd tillgodogöras
för produktion av elenergi och värme. Som jämförelse kan nämnas att
verkningsgraden i ett kondenskraftverk uppgår till ca 40 %. En förutsättning
för den höga verkningsgraden i mottrycksproduktionen är dock att det finns
fullvärdig avsättning för värmeproduktionen. Detta innebär omvänt att

NU 1985/86:17

värmebehov är en förutsättning för mottrycksproduktion.

Statens energiverk redovisade i februari 1986 på regeringens uppdrag två
rapporter angående kraftvärmeproduktion. I den ena rapporten presenteras
en kartläggning av den nuvarande kommunala kraftvärmeproduktionen och
en prognos fram till år 1990 (Kraftvärme i kommunerna. Statens energiverks
rapportserie 1986:2). Den andra rapporten är en teknikorienterad studie
angående småskalig kraftvärmeproduktion (Småskalig kraftvärme. Statens
energiverks rapportserie 1986:1). Energiverket har tidigare på uppdrag av
regeringen utrett utvecklingen av den industriella mottrycksproduktionen
(Industriellt mottryck. Produktion. Potential. Prognos. November 1984).
Verket kommer fortsättningsvis att en gång per år - med början i oktober
1986 - redovisa den aktuella utvecklingen av såväl industriellt mottryck som
kraftvärme.

Energiverket har i sina utredningar beräknat den potentiella elproduktionskapaciteten
år 1990 i mottrycksanläggningar. Totalt beräknas kapaciteten
uppgå till mellan 10 och 13 TWh år 1990, varav det industriella mottrycket
beräknas svara för 5 TWh. Under 1990-talet finns en potential för ytterligare
4 TWh i småskalig kraftvärmeproduktion.

I två motioner betonas vikten av att befintliga mottrycksanläggningar
bibehålls. I motion 1985/86:N447 (c) begärs - med hänvisning till en motion
förra året - att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om
mottryckskraft. Det skulle bl. a. innebära en markering av vikten av att
nuvarande överskottssituation i fråga om elproduktion inte leder till att
befintliga mottrycksanläggningar läggs ned. Vidare skulle riksdagen begära
att regeringen klart anger vilken omfattning mottrycksproduktionen kan
bedömas få och att konkreta åtgärder vidtas i syfte att uppsatta mål skall
kunna nås. Vänsterpartiet kommunisterna hemställer i sin motion 1985/
86:N446 att riksdagen beslutar om ett förbud mot nedläggning av användbara
mottrycksanläggningar.

Utskottet konstaterar att det inför kärnkraftsavvecklingen är angeläget att
skapa största möjliga underlag för samtidig produktion av elenergi och
värme. Utskottet delar följaktligen motionärernas uppfattning att befintliga
mottrycksanläggningar bör bibehållas. Statens energiverk har i sina rapporter
visat att det år 1990 finns en aktningsvärd potential för elproduktion i
mottrycksanläggningar. Utskottet ser det som mycket viktigt att mottrycksunderlagens
fortsatta utveckling noga följs. Utskottet noterar härvidlag att
energiverket årligen kommer att rapportera om denna utveckling.

Mot bakgrund av vad som här har anförts anser inte utskottet att några
ytterligare åtgärder är påkallade. Motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/
86:N446 (vpk) i här behandlade delar avstyrks därför.

Vindkraft

Det svenska vindkraftsprogrammet inleddes år 1975 som en del i det projekt
för forskning inom energiområdet som då startade efter beslut av riksdagen.
Efter ett skede av teoretiska studier och försök kom tyngdpunkten i
programmet att läggas på utveckling av stora vindkraftsaggregat, dvs.
aggregat i storleksklassen flera MW. Två fullskaleprototyper har byggts. Den

NU 1985/86:17

ena, vindkraftverket i Maglarp i Skåne, levererade effekt till elnätet första
gången år 1982. Den andra prototypen, med placering vid Näsudden på södra
Gotland, kopplades in på elnätet år 1983.

Hösten 1985 träffades en överenskommelse mellan staten och kraftindustrin
om ett nytt utvecklingsprogram för vindenergin. Ett särskilt bolag skall
bildas där parterna finansierar hälften vardera. Bolaget skall på basis av
erfarenheter från prototyperna i Maglarp och på Näsudden genomföra en
s. k. konceptstudie genom vilken huvuddragen i nästa stora vindkraftsaggregat
skall konstrueras. Vidare skall bolaget låta bygga ett medelstort aggregat
i 1 MW-klassen.

I tre motioner framförs olika krav rörande den fortsatta utvecklingen av
vindkraften.

Centern, som önskar en meningsyttring av riksdagen i ämnet, anför i
motion 1985/86:N447 med hänvisning till en motion förra året att vindkraftsprogrammet
bör drivas vidare med att ytterligare aggregat uppförs. Stöd
föreslås kunna utgå till investeringar i bl. a. aggregat med en effekt på 0,5—5
MW. Medel för sådant stöd skulle anvisas från oljeersättningsfonden. För
små vindkraftverk borde, fortsätter motionärerna, stöd utgå enligt samma
grunder som för små vattenkraftverk. Kraftföretagen borde ta ett betydande
ansvar för utvecklingen på vindenergiområdet.

I motion 1985/86:N437 (c) begärs att riksdagen hos regeringen skall
hemställa om förslag till åtgärder som främjar vindkraftsindustrin i Sverige.
För att denna industri skall utvecklas positivt är det, menar motionärerna,
nödvändigt att få i gång en kommersiell tillverkning av medelstora vindkraftverk
för export.

Vänsterpartiet kommunisterna hemställer i motion 1985/86:N446 att
riksdagen av regeringen skall begära en detaljerad plan för ett stort statligt
vindkraftsprogram. Partiet hänvisar härvidlag till en motion förra året.
Vindkraftsprogrammet skulle ha en planerad kapacitet på ca 10-15 TWh per
år. Denna kapacitet skulle systematiskt introduceras i anslutning till att
kärnkraften tas ur elförsörjningen. Motionärerna hävdar att det avtal om
utbyggnad av vindenergin som regeringen träffade med kraftindustrin förra
året inte är tillräckligt offensivt och att det överlåter initiativet till industrin
på ett sätt som inte kan accepteras.

Enligt gällande energipolitiska riktlinjer skall den fortsatta utvecklingen
av vindkraften i Sverige ske i flera steg i vilka ytterligare generationer av
vindkraftsaggregat successivt kan byggas och utvärderas. Utskottet noterar
med tillfredsställelse att kraftindustrin avser att medverka i denna utveckling
inom ramen för det särskilda bolag som nu är under bildande. Upphandlingen
av ett medelstort aggregat och konceptstudien kring ett större ger
möjlighet att upprätthålla och utveckla den svenska industriella kompetensen
på vindkraftsområdet.

Beträffande stöd till utvecklingen av vindkraften har regeringen i proposition
1985/86:102 om införandet av ett nytt stödprogram för utveckling av ny
teknik, vilken utskottet har behandlat tidigare i detta betänkande, angivit att
stöd från detta program bör kunna ges för provning och demonstration av
vindkraftsaggregat. Därutöver lämnas stöd från energiforskningsprogrammet.

NU 1985/86:17

Mot bakgrund av vad som nu anförts ser utskottet inget skäl för riksdagen
att ta något initiativ med anledning av här behandlad del av motion
1985/86:N447 (c) och motion 1985/86:N437 (c). Dessa avstyrks därför.

Utskottet anser vidare att det inte finns skäl för en sådan plan för ett stort
statligt vindkraftsprogram som föreslås i motion 1985/86:N446 (vpk). Som
tidigare har framhållits bör utvecklingen ske i flera steg. Utskottet vill också
mer än motionärerna betona betydelsen av kraftföretagens medverkan i
utvecklingen av vindkraften i Sverige. Motion 1985/86:N446 (vpk) i här
aktuell del avstyrks sålunda.

Eldistribution, elsäkerhet

I detta avsnitt tar utskottet upp frågor om bl. a. elsystemets sårbarhet och
beredskapen mot störningar i elförsörjningen. Här behandlas också särskilt
eldistributionen på landsbygden.

Elsystemets sårbarhet

I centerns motion 1985/86:N447 begärs ett uttalande av riksdagen om
elsystemets sårbarhet och om eldistributionssystemet med hänvisning till vad
som anfördes i en motion förra året. Där sades att ett viktigt skäl för att
undvika en hög andel elvärme är den ökade sårbarhet och de krav på
investeringar i effektutbyggnader som detta innebär, eftersom elsystemet
måste dimensioneras efter den högsta belastningen. Detta gäller såväl
produktion som distribution. För att elvärmeabonnenterna skall stimuleras
att i högre grad ha egen reserveffekt för uppvärmning vid kall väderlek bör
eltaxan i högre grad gynna detta.

När utskottet förra året (NU 1984/85:30 s. 90 f.) behandlade ett yrkande
(c) av samma innebörd som det nu aktuella underströk utskottet att eltaxorna
successivt hade fått en alltmer kostnadstrogen utformning. Vidare erinrade
utskottet om möjligheterna till återbetalning av energiskatt för elenergi som
under vissa förutsättningar förbrukas i avkopplingsbara elpannor. Motionen
avstyrktes. Centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i
utskottet reserverade sig. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet gör samma bedömning i år. Eltaxorna anpassas i allt högre
utsträckning efter kostnaderna. För högspänningstarifferna har en omfattande
kostnadsanpassning uppnåtts. Som alternativ till de normala lågspänningstarifferna
har bl. a. statens vattenfallsverk för några år sedan infört en
säsongdifferentierad tariff. Den stimulerar användning av elvärme under
låglasttid och användning av andra uppvärmningsalternativ under höglasttid.
Enligt vad utskottet har erfarit har verket beslutat att säsongdifferentierad
taxa skall vara obligatorisk för nya kunder fr. o. m. den 1 april 1987. Detta
tillämpas redan av Sydkraft AB. Vidare kan nämnas att Svenska elverksföreningen
leder ett projekt som har till mål att stimulera eldistributörerna att
införa säsongdifferentierade taxor. De här angivna åtgärderna syftar bl. a. till
att en så jämn elbelastning som möjligt skall åstadkommas. Utskottet räknar
också med att tillkommande användning av elenergi för uppvärmning totalt
sett endast till begränsad del ökar elbelastningens temperaturkänslighet
under höglasttid.

NU 1985/86:17

Med hänsyn till vad här har anförts anser utskottet att riksdagen inte bör
göra ett sådant uttalande som föreslås i den nu behandlade delen av motion
1985/86:N447 (c). Motionen avstyrks alltså i ifrågavarande del.

Eldistributionen på landsbygden

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att reservationsanslaget Främjande
av landsbygdens elektrifiering skall beräknas till 2,5 milj. kr. för
budgetåret 1986/87. Från anslaget utgår stöd till landsbygdens elförsörjning.
Stöd kan beviljas till nyanläggning, bl. a. för elektrifiering av äldre helårsbebodda
fastigheter i glesbygd, och till upprustning av elektriska distributionsnät
på landsbygden. Beslut om sådant stöd fattas av statens energiverk.

Riksdagen beslutade våren 1980 (prop. 1979/80:100 bil. 17, NU 1979/
80:36, rskr. 1979/80:248) om stödverksamhetens omfattning för en tioårsperiod.
Stöd skulle lämnas för upprustning med 2 milj. kr. per år under fem år
(t. o. m. budgetåret 1984/85) och för nyanläggningar med 2,5 milj. kr. per år
under tio år (t.o.m. budgetåret 1989/90).

Sedan energiverket anmält ett fortsatt behov av medel för att redan
påbörjade upprustningar skulle kunna fullföljas beslöt riksdagen våren 1985
(prop. 1984/85:120, NU 1984/85:30, rskr. 1984/85:362) att medelsramen 2,5
milj. kr. per år för nyanläggningar skulle få användas även för upprustningsändamål.

Det av regeringen föreslagna anslaget om 2,5 milj. kr. för nästa budgetår
står sålunda i överensstämmelse med riksdagens tidigare beslut.

1 två motioner, 1985/86:N447 (c) och 1985/86: A477 (c), begärs att anslaget
uppräknas till 4,5 milj. kr. I den förstnämnda motionen sägs att ökningen i
förhållande till regeringens förslag främst bör användas till upprustning av
befintliga men nu olönsamma nät.

Med hänsyn till tidigare nämnda riksdagsbeslut finner utskottet ingen
anledning att nu förorda en utökad medelsram. Utskottet tillstyrker därför
regeringens förslag om medel för det nu behandlade anslaget. Av det sagda
framgår att utskottet samtidigt avstyrker motionerna 1985/86:N447 (c) och
1985/86:A477 (c) i här behandlade delar.

Ytterligare ett förslag i motion 1985/86:N447 (c) gäller eldistributionen på
landsbygden. Med hänvisning till en motion förra året sägs att det har blivit
allt svårare för lokala företag med distribution utanför tätorterna att klara
konkurrensen. Kostnaderna för elnäten i glesbygder, anför motionärerna,
gör det nästan omöjligt för ett aldrig så effektivt företag att hålla jämna steg
med företag med tätortsdistribution. I motionen begärs därför att regeringen
skall uppdra åt statens energiverk att utreda möjligheten att ge eldistributörer
på landsbygden bättre ekonomiska förutsättningar. Ett system för
omfördelning av elskatten mellan tätorts- och glesbygdsdistribution föreslås i
motionen. Enligt detta förslag skulle elföretagen få betala elskatt efter
ekvivalent ledningslängd. Detta skulle enligt motionärerna ge en ökad
kostnadsneutralitet mellan företag med olika distributionsförutsättningar. I
motion 1985/86:N428 (c) framförs - med samma hänvisning - liknande krav
som i den nyss nämnda motionen.

Utskottet behandlade ett sådant krav förra året (NU 1984/85:30 s. 88).

NU 1985/86:17

Med hänvisning till att utskottet då hade erfarit att statens energiverk hade
för avsikt att kartlägga de skillnader i elpris som tillämpas av olika
eldistributörer avstyrktes motionen. Centerpartiets företrädare i utskottet
reserverade sig. Riksdagen följde utskottet. Energiverket har påbörjat den
nyss nämnda utredningen. Den beräknas bli färdigställd under år 1986.

Energiverkets kartläggning torde kunna ge underlag för säkrare bedömningar
än som för närvarande kan göras om vilka pris- och kostnadsskillnader
som faktiskt förekommer mellan olika eldistributörer. Utskottet ser mot här
angiven bakgrund och på samma sätt sorn förra året inget skäl för riksdagen
att begära den typ av utredning som motionärerna föreslår. Motion
1985/86:N447 (c) i här behandlad del och motion 1985/86:N428 (c) avstyrks
sålunda.

Beredskap mot störningar i elförsörjningen m. m.

I slutet av år 1983 drabbades stora delar av Sverige av störningar i
elförsörjningen. Till följd av ett fel i ett kopplingsorgan vid Enköping avbröts
kraftleveranserna till södra hälften av landet. Regeringen tillkallade med
anledning härav en kommission för att utreda elförsörjningens sårbarhet och
lämna förslag i ämnet.

Resultatet av kommissionens arbete redovisades i augusti 1984 i betänkandet
(SOU 1984:69) Säker elförsörjning. Kommissionen uttalade bl. a. att
flertalet viktiga samhällsfunktioner klarar elavbrott under 12-24 timmar
med befintlig och planerad reservkraft utan större negativa samhällseffekter.
Vid längre elavbrott på upp till två tre dygn uppstår större problem.
Kommissionen ansåg därför att ökad uppmärksamhet borde ägnas åt sådana
elavbrott. Beträffande jordbruket fann kommissionen det önskvärt att fler
lantbruk anskaffade reservkraft. Det fanns dock enligt kommissionen inte
tillräckliga motiv för att föreslå statliga bidrag till detta ändamål. Däremot
ansågs det att statliga lånegarantier borde kunna lämnas för investeringar i
reservkraft.

Beredskapen mot störningar i elförsörjningen togs upp i proposition
1984/85:120 om riktlinjer för energipolitiken. Riksdagen (NU 1984/85:30,
rskr. 1984/85:362) godkände i propositionen angivna riktlinjer för elförsörjningen
liksom föreslagna grunder för stöd för anskaffande av reservkraftverk
inom jordbruket. Grunderna innebar att statliga lånegarantier kan lämnas
för detta ändamål.

Under våren 1985 beställde regeringen tre utredningar med sikte på att öka
beredskapen vid svåra elavbrott. Åt statens energiverk uppdrogs att utreda
behovet av åtgärder för att förebygga långa elavbrott i fred och för att
begränsa konsekvenserna av sådana elavbrott. Socialstyrelsen fick i uppdrag
att inventera reservkraften vid landets sjukhus. Vidare skulle transportrådet
utreda drivmedelsförsörjningen vid elavbrott i fred. Alla tre utredningarna
färdigställdes kring årsskiftet 1985-1986.

Enligt energiverkets utredning har det svenska elförsörjningssystemet en
hög driftsäkerhet som successivt ökar ytterligare genom ny- och ombyggnader
av elnäten. Verket anser att det är viktigast att förbättra beredskapen för
åtgärder vid långvariga elavbrott hos eldistributörer, kommuner och elför -

NU 1985/86:17

brukare så att man kan reducera konsekvenserna av avbrott som trots allt
inträffar. Energiverket anser att störningskänsliga elabonnenter själva måste
planera och förbereda åtgärder för att lindra negativa konsekvenser vid
elavbrott. Då det gäller störningskänsliga lantbruk finns stora behov av
reservelverk. Energiverket har därför tillsammans med berörda parter låtit
utarbeta en kravspecifikation för traktordrivna reservelverk. Elverk som har
konstruerats för att uppfylla denna specifikation provas för närvarande av
statens maskinprovningar. Ca 18 000 lantbruk beräknas ha behov av sådana
reservelverk.

Socialstyrelsens inventering visar bl. a. att flertalet reservkraftsaggregat
vid landets sjukhus ger otillfredsställande effekt och att omkring en tredjedel
av alla sjukhus helt saknar reservkraft. I transportrådets utredning påpekas
att det, med undantag för försvarsmakten, i huvudsak saknas reservaggregat
för drivmedelspumpar. Ett elavbrott under två till tre dagar bedöms medföra
väsentliga problem även för prioriterade förbrukarkategorier. De nu nämnda
myndighetsrapporterna bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Utskottet behandlar här åtta motioner som ur olika aspekter tar upp
beredskapen mot elavbrott m. m. De berörda motionerna är 1985/86:Fö202
(m), 1985/86:N406 (c), 1985/86:N413 (c), 1985/86:N415 (s), 1985/86:N416
(s), 1985/86:N427 (c), 1985/86:N436 (c) och 1985/86:N449 (m). Försvarsutskottet
har avgivit yttrande över dessa motioner (FöU 1985/86:6 y).
Innebörden av motionsförslagen har refererats i yttrandet, som finns fogat
till detta betänkande som bilaga (s. 117 f.).

Försvarsutskottet uttalar i sitt yttrande till näringsutskottet att det finns två
grundläggande orsaker till att läget nu är otillfredsställande. Den ena är att
beredskapshänsyn på många håll länge har varit en okänd företeelse i den
ordinarie verksamheten. Redan fattade beslut och pågående arbete inom
bl. a. regeringskansliet måste snabbt leda till förbättringar i detta avseende.
Den andra huvudorsaken till det nuvarande läget anses vara att det råder
osäkerhet om ansvarsfördelningen beträffande reservanordningar. Förhoppningar
om statsbidrag till investeringar för försvarsberedskap kan ha avhållit
från nödvändiga åtgärder i syfte att möta störningar i fredstid. För att
påskynda utvecklingen bör riksdagen nu enligt försvarsutskottet ställa sig
bakom följande principiella inriktning beträffande reservanordningar för
elavbrott.

I första hand bör anskaffas reservanordningar som tillgodoser nödvändiga
behov vid störningar i fredstid. För varje samhällsviktig verksamhet bör
vederbörande företag, kommun, affärsdrivande verk eller statlig myndighet
ställa sig frågan hur verksamheten påverkas av ett långvarigt elavbrott.
Ansvaret för att beredskapsåtgärder vidtas i fråga om en viss verksamhet,
och även kostnadsansvaret, bör enligt försvarsutskottet åvila den som svarar
för verksamheten under ostörda förhållanden. Som stimulans till planering,
investeringar m.m. utanför den statliga sektorn kan staten ta initiativ till
vissa åtgärder. Det rör sig främst om utbildning och övningar men också om
t. ex. sådana åtgärder som statens energiverk i samråd med andra har vidtagit
för att underlätta anskaffning av traktordrivna reservelverk. Försvarsutskottet
anser dock att statsbidrag för investeringar eller andra beredskapsåtgärder
inte bör påräknas.

NU 1985/86:17

När det gäller lantbrukets beredskap mot avbrott i elförsörjningen anser
försvarsutskottet att jordbrukare vilkas verksamhet är känslig för elavbrott i
eget intresse bör sörja för att ha tillgång till reservkraft. Det kan inte
förutsättas att kommunerna har möjlighet att hjälpa lantbrukare vid
elavbrott. Något statsbidragssystem bör inte tillskapas men åtgärder som
underlättar anskaffningar och samarbete mellan flera lantbruk bör stödjas.

Vad gäller kommunerna anser försvarsutskottet det vara angeläget att
ökad uppmärksamhet ägnas åt reservanordningar inom den kommunaltekniska
försörjningen. Reservanordningar för vårdinrättningar, radiosändare,
lagercentraler, vägstationer m. m. måste också tillkomma i ökad utsträckning.
Reservpumpar för drivmedel behövs både vid stationer som är öppna
för allmänheten och hos myndigheter, företag m.fl. som har egna drivmedelsanläggningar.

Enligt försvarsutskottets mening bör riksdagen med anledning av ifrågavarande
motionsyrkanden som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförs i försvarsutskottets yttrande. I en avvikande mening (c) föreslås att
statsbidrag för anskaffning av reservaggregat till lantbrukare med djurhållning
skall utgå under en övergångstid med förslagsvis 25 % av kostnaderna
för aggregat och installation.

Näringsutskottet instämmer i vad försvarsutskottet har anfört om beredskapen
mot störningar i elförsörjningen. Riksdagen bör sålunda enligt
näringsutskottets uppfattning göra ett uttalande till regeringen av den
innebörd som försvarsutskottet har föreslagit och som här har återgivits.

Högspänningsledningar

Frågan om eventuella hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska
fält från kraftledningar tas upp i motion 1985/86:N426 (c). Motionärerna
aktualiserar detta ämne mot bakgrund av vattenfallsverkets planerade
ombyggnad av en kraftledning mellan Ljusdal och Gustafs i Gävleborgs län. I
motionen krävs att riksdagen hos regeringen skall begära att den planerade
ombyggnaden sker på det sätt Ovanåkers kommun och länsstyrelsen i
Gävleborgs län anvisat. Vidare begär motionärerna att riksdagen hos
regeringen skall hemställa om dels fortsatt forskning om hälsorisker med
anledning av högspänningsledningar, dels en översyn av 1902 års ellag i syfte
att utöka föreskrivet avstånd mellan ledningar och bebyggelse.

Vad gäller den aktuella ombyggnaden av kraftledningen i Gävleborgs län
har statens vattenfallsverk efter överläggningar i februari 1986 med länsstyrelsen,
aktuella kommuner och berörda fastighetsägare modifierat sitt
förslag till sträckning av kraftledningen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län skall
nu yttra sig över det nya förslaget, varefter statens energiverk har att ta
ställning till vattenfallsverkets förslag. Därefter kommer regeringen att
avgöra frågan. Utskottet ser mot denna bakgrund ingen anledning för
riksdagen att vidta några åtgärder i ärendet.

Beträffande högspänningsledningars eventuella hälsorisker gäller att

NU 1985/86:17

regeringen har uppdragit åt statens energiverk att årligen rapportera om
utvecklingen av forskningen inom detta område. Dessutom pågår inom
Ingenjörsvetenskapsakademien en uppdatering av en rapport från år 1983
om biologiska effekter av kraftledningars elektriska och magnetiska fält.
Nyligen har också lantbruksuniversitetet redovisat en undersökning om
högspänningsledningars eventuella effekter på djur. I undersökningen har
inte några sådana effekter kunnat påvisas. Vidare har statsrådet Dahl under
år 1985 haft överläggningar med representanter för berörda myndigheter,
organisationer och fackliga organisationer för att få forskningsläget allsidigt
belyst. Hon har meddelat sin avsikt att kalla till nya överläggningar under år
1986.

Med hänvisning till de olika forskningsinsatser som för närvarande sker
inom detta område är det enligt utskottets mening inte påkallat med några
ytterligare åtgärder. Utskottet anser inte heller att det behövs någon översyn
av ellagen i enlighet med motionens intentioner. Det kan här påpekas att det
numera är energiverket som fastställer det aktuella avståndskravet. Dessförinnan
fanns föreskrifter om detta inskrivna i ellagen.

Av vad utskottet här har anfört framgår att motion 1985/86:N426 (c)
avstyrks.

V ärmeförsör jning

Värmeförsörjningen svarar för knappt 30 % av den totala slutliga energianvändningen.
Energin utnyttjas för att värma byggnader och för att bereda
tappvarmvatten. Under den senaste tioårsperioden har värmeförsörjningen
undergått en snabb förändring. Oljeanvändningen har minskat kraftigt
samtidigt som fjärrvärme och elvärme har kommit att svara för en betydande
del av uppvärmningen i landet.

I det följande behandlar utskottet fem motionsyrkanden som på olika sätt
berör värmeförsörjningen.

I motion 1985/86:N447 (c) krävs med hänvisning till en motion förra året ett
riksdagsuttalande om stöd till injustering av fastighetsanknutna värmesystem.
Enligt motionärerna bör fjärrvärmenäten anordnas för låga driftstemperaturer.
Målet måste vara att även befintliga värmesystem skall anpassas till
lägre driftstemperatur. I motionen anförs att inget statligt bidrag borde utgå
till injusteringsarbete som inte uppfyller detta mål.

För att värmepumpar och solvärme i fjärrvärmesystem skall kunna
utnyttjas väl bör temperaturen i fjärrvärmenäten inte vara alltför hög. Inom
ramen för de statliga energisparbidragen för vissa åtgärder i bostadshus har
stöd lämnats till injustering av värmesystem. Sedan den 1 mars 1985 har det i
bostadsstyrelsens föreskrifter för stödet angivits att låg temperatur bör
eftersträvas vid sådant injusteringsarbete. I februari 1986 beslutade dock
regeringen att statliga energisparbidrag till åtgärder med VVS-teknisk
inriktning-1, ex. injustering av värmesystem - tills vidare inte skulle lämnas.
Det i motionen åberopade stödet utgår således inte för närvarande.
Utskottet ser därför ingen anledning för riksdagen att göra ett särskilt
uttalande i enlighet med motionärernas önskemål. Motion 1985/86:N447 (c) i
här aktuell del avstyrks alltså.

NU 1985/86:17

5 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 17

I samma motion påyrkas att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall
ansluta sig till vad motionärerna har anfört om värmepumpar. De understryker
vikten av att satsningar görs på nya system av värmepumpar samt på
forskning och utvecklingsarbete kring bränsledrivna och kemiska värmepumpar.

Stöd till forskning om nya typer av värmepumpar lämnas för närvarande
från energiforskningsprogrammet. För innevarande budgetår har anslagits
preliminärt 12,4 milj. kr. för detta ändamål. Regeringen har i den tidigare
behandlade propositionen om införande av ett nytt stödprogram för teknikutveckling
vidare angivit att stödet även bör kunna användas för introduktion
av ny teknik för värmeförsörjning. Där anförs bl. a. att behov av stödinsatser
kan föreligga för utveckling av nya typer av värmepumpar.

Med hänsyn härtill anser utskottet att det inte krävs något uttalande av
riksdagen på grundval av den nu behandlade motionen. Följaktligen avstyrks
ifrågavarande del av motion 1985/86:N447 (c).

Centerns motion 1985/86:N447 innehåller även yrkanden om åtgärder för att
främja solvärmetekniken. Liknande önskemål förs fram i motion 1985/
86:N438 (c). Utskottet har tidigare (s. 43) behandlat kravet i de båda
motionerna om att investeringsstödet till solvärmeanläggningar skall förlängas
efter år 1986, då det enligt riksdagens beslut skall upphöra att utgå. I
motionerna begärs därutöver fortsatt stöd till forskning och utveckling inom
solvärmeområdet. Med hänvisning till en motion förra året anförs i
partimotionen att en djärv satsning på solenergi kan ge Sverige ett bra
försprång på området med stärkt ekonomi och ökad sysselsättning som följd.
I motion 1985/86:N438 (c) krävs en meningsyttring av riksdagen om riktlinjer
för utnyttjande och utveckling av solvärmeteknik i enlighet med vad som
redovisas i motionen. Om inte Sverige skall förlora sin ledande roll avseende
plana högeffektiva solfångare och systemteknik krävs, menar motionärerna,
fortsatta forsknings- och utvecklingsinsatser.

Utskottet vill även i denna fråga hänvisa till energiforskningsprogrammet
och det av regeringen föreslagna stödsystemet för utveckling av ny teknik.
För budgetåret 1985/86 har preliminärt 5,6 milj. kr. anslagits från energiforskningsprogrammet
för forskning om solvärmeteknik. Motionerna 1985/
86:N447 (c) och 1985/86:N438 (c) i här behandlade delar avstyrks sålunda.

Slutligen behandlas i detta avsnitt ett yrkande i centerns partimotion
1985/86:N447 angående direktverkande elvärme.

Riksdagen beslutade år 1981 (prop. 1980/81:133, CU 1980/81:37, rskr.
1980/81:384) att användning av direktverkande elvärme endast skulle tillåtas
i speciellt energisnåla byggnader enligt de s. k. ELAK-kraven. Detta villkor
anses vara uppfyllt för byggnader där behovet av elenergi för uppvärmning
och tappvarmvattenberedning har minskats med i genomsnitt 40 % av
behovet av elenergi för uppvärmning om byggnaderna hade utförts enligt
minimikraven på värmeisolering och luftomsättning i SBN 1980 (Svensk
byggnorm). En närmare redogörelse lämnade utskottet förra året (NU
1984/85:30 s. 97 f.).

Centern begär i nyssnämnda motion - med hänvisning till en motion förra
året - en skärpning av de byggnadstekniska kraven för att direktverkande

NU 1985/86:17

elvärme skall få installeras. I motionen förordas att det 40-procentiga
hushållningskravet skall beräknas på energibehovet för såväl uppvärmning
som varmvattenberedning. Vidare anförs att det kan finnas skäl att utvärdera
erfarenheterna av gällande regler med hänsyn till den teknikutveckling som
har ägt rum. Enligt motionärerna bör därför ELIN ges i uppdrag att
utvärdera gällande regler och lägga fram förslag om ytterligare skärpta krav
för direktverkande elvärme i syfte att motverka ökad sårbarhet i värmeförsörjningen.

Som tidigare nämnts avlämnade ELIN sitt huvudbetänkande i mars 1986.1
utredningens uppgifter har ingått att närmare analysera hur användningen av
direktverkande elvärme har utvecklats och om det finns behov av korrigerande
åtgärder från statens sida för att styra elanvändningen så att den står i
samklang med de övergripande energipolitiska målen.

I utredningen redovisas att andelen nyproducerade småhus som installeras
med enbart direktverkande elvärme har sjunkit kraftigt sedan mitten av
1970-talet. År 1985 uppgick andelen till 12 % att jämföra med drygt 70 % tio
år tidigare. Det påpekas vidare i utredningen att flertalet av de småhus som
nu byggs är mycket energisnåla. Med hänsyn härtill anser utredaren att
tillkommande elanvändning i nya småhus kan förväntas få en relativt
blygsam roll för den totala elefterfrågan. Någon skärpning av ELAK-kraven
förordas därför inte. Det finns dock enligt utredningen anledning för
statsmakterna att noga följa utvecklingen av den direktverkande elvärmen
under de närmaste åren. Det föreslås därför att en ny utvärdering skall göras
omkring åren 1987—1988.

På grundval av vad som här har anförts kommer utskottet till slutsatsen att
det inte nu krävs någon skärpning av ELAK-kraven. Här aktuell del av
motion 1985/86:N447 (c) avstyrks sålunda.

Torvbrytning

Torvbrytning bedrivs för närvarande av ett femtiotal företag i landet. Hittills
uppförda anläggningar har kapacitet för att under ett normalår utvinna en
bränslemängd om ca 2 TWh per år. Brytningen sker både med frästorvsteknik
och med stycketorvsteknik. Dessa tekniker kännetecknas av att de
initiala investeringarna är relativt stora och av att brytningen kommer i gång
först efter tre till fyra år. Brytningssäsongen är kort och väderberoendet
starkt.

Landets torvtillgångar är spridda över i stort sett hela landet. Omfattningen
av de exploaterbara tillgångarna är dock oklar då torvinventeringarna
fortfarande är bristfälliga. Bl. a. saknas ofta uppgifter om torvens kvalitet i
olika avseenden samt myrarnas dränerbarhet och djup. Hur stor andel av
torvmarkerna som är värd att bryta är därför svårt att bedöma. Statens
energiverk genomför för närvarande på regeringens uppdrag en torvmarksinventering.
Därvid undersöks torvmarkerna med avseende på bl. a. tekniska
och ekonomiska förutsättningar för utvinning av torven.

Den 1 juli 1985 infördes lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter m. m.
(prop. 1984/85:120, NU 1984/85:27, rskr. 1984/85:363). För undersökning

NU 1985/86:17

och bearbetning av torvfyndigheter krävs enligt lagen undersöknings- resp.
bearbetningskoncession. Koncessionsprövningen görs av länsstyrelsen. För
erhållande av koncession krävs bl. a. att det från allmän synpunkt är lämpligt
att verksamheten kommer till stånd. Vid prövningen skall främst naturvårdsintressen
vägas in. Före den 1 juli 1985 krävdes för torvutvinning dels
täkttillstånd enligt naturvårdslagen, dels koncession enligt minerallagen.
Dessa båda förfaranden har nu sammanförts i den nya lagen.

Motion 1985/86:N440 (m) tar upp tillståndsprövningen för brytning av
torv. Enligt motionären kommer torven att få en starkt ökad betydelse vid en
eventuell avspärrning av landet. Vad som emellertid nu sker, fortsätter
motionären, är att de lättillgängliga myrarna bryts ut medan de mera
svårtillgängliga blir kvar. Han anser därför att riksdagen hos regeringen skall
begära förslag till beslut med innebörden att den strategiska betydelsen av
myrarnas tillgänglighet skall beaktas vid koncessionsprövningen.

För att torv skall kunna hävda sig gentemot andra bränsleslag måste priset
vara konkurrenskraftigt. Utskottet finner det därvidlag vara naturligt att de
mer lättillgängliga torvmarkerna bryts ut först. Att så sker torde inte ha
någon avgörande betydelse för energiförsörjningen vid en avspärrningssituation.
Motion 1985/86:N440 (m) avstyrks därför.

Alternativa drivmedel

Frågan om etanoltillverkning för låginblandning (dvs. inblandning av mindre
mängder) av etanol i drivmedel har under senare år aktualiserats i samband
med utvecklingen av alternativa drivmedel. Denna fråga har också anknytning
till ansträngningarna att finna nya avsättningsområden för spannmål.

Gällande plan för introduktion av alternativa drivmedel antogs av
riksdagen år 1983 efter förslag av regeringen (prop. 1982/83:100 bil. 14, NU
1982/83:33, rskr. 1982/83:280). Enligt planen skall de statliga insatserna
främst inriktas på att utveckla användningen av bränsle som består av nästan
enbart motoralkoholer. Målet för insatserna är att ge närmare underlag för
ett beslut i slutet av 1980-talet om introduktion av ett rent alkoholbränsle som
drivmedel i större skala. Det anges vidare i planen att låginblandning kan
vara ett sätt att påbörja introduktionen av motoralkoholer.

Inom ramen för energiforskningsprogrammet bedrivs ett flertal projekt i
syfte att studera möjligheterna att utnyttja alkohol som drivmedel. Sålunda
stöds exempelvis utvecklingen av motorer för ren alkoholdrift. Det görs
också för närvarande konkreta försök med användning av rent alkoholbränsle
i ett antal testbilar av olika märken. Erfarenheterna av nuvarande försök
skall ligga till grund för beslut om försöksverksamheten skall utvidgas till
större fordonsflottor som omfattar såväl person- som transportfordon.

För att förutsättningarna för produktion av etanol ur jordbruksprodukter
skall klarläggas har regeringen tidigare beslutat om stöd till en anläggning för
framställning av etanol i Lidköping (det s. k. Skaraborgsprojektet). Anläggningen,
som togs i drift år 1983, har en produktionskapacitet av 6 600 m3
etanol per år. Ursprungligen skulle anläggningen som biprodukt producera
enbart proteinfoder. Anläggningen har dock senare kompletterats med även

NU 1985/86:17

stärkelseproduktion. Råvaran är i första hand spannmål, men även potatis
och sockerbetor är tänkbara råvaror. I anslutning till detta projekt pågår
sedan maj 1984 i samarbete med Oljekonsumenternas förbund (OK) en
försöksverksamhet med låginblandning (4 %) av etanol i bensin i Stockholmsområdet.

Statens energiverk har i september 1985 lämnat en lägesrapport angående
genomförandet av introduktionsplanen för alternativa drivmedel. Enligt
energiverket har arbetsprogrammet med viss tidsförskjutning genomförts i
enlighet med planen. Energiverket kommer senare under år 1986 att göra en
utvärdering av arbetet med introduktionsplanen.

Enligt beslut av regeringen i mars 1985 har en kommitté med parlamentarisk
sammansättning fått i uppdrag att klarlägga förutsättningarna för att öka
försörjningstryggheten och minska oljeberoendet inom transportsektorn
genom ökad användning av alternativa drivmedel. Kommittén har antagit
namnet motoralkoholkommittén (I 1985:02). Enligt direktiven (Dir.
1985:14) skall kommittén utreda dels möjligheterna till låginblandning av
motoralkoholer i drivmedel, dels möjligheterna att på längre sikt använda ett
alternativt drivmedel som bränsle. Kommittén skall vidare bedöma de
ekonomiska förutsättningarna för produktion av alternativa drivmedel ur
inhemska råvaror. Förutsättningarna för användning av energigrödor för
andra ändamål inom energiområdet än produktion av motoralkoholer skall
också övervägas.

Om kommittén finner att det är lämpligt och att förutsättningar därför
finns bör ett förslag till reviderad plan för introduktion av alternativa
drivmedel inom transportsektorn framläggas. Kommittén skall redovisa
resultatet av sitt arbete senast den 15 december 1986.

I januari 1986 beslutade regeringen - såsom tidigare aviserats i årets
budgetproposition - att ge motoralkoholkommittén tilläggsdirektiv att med
förtur klarlägga förutsättningarna för att framställa etanol grundad på
spannmål i en fullskaleanläggning. Enligt dessa direktiv (Dir. 1986:1) skall
kommittén utreda ekonomiska, tekniska och andra förutsättningar för att
producera etanol ur jordbruksråvaror i en fullskaleanläggning. Vidare skall
kommittén analysera vilka åtgärder som kan fordras för att säkra avsättningen
av etanol och andra produkter från en sådan anläggning. Kommitténs
överväganden och förslag i denna del skall redovisas senast den 15 juli 1986.

Med anledning av tilläggsdirektiven till motoralkoholkommittén har
regeringen i budgetpropositionen under punkt E 20, Beredskapslagring och
industriella åtgärder, föreslagit att 15 milj. kr. skall anvisas under budgetåret
1986/87 för att täcka de anspråk på staten som kommitténs förslag kan
komma att leda till. Enligt regeringen torde det vara av intresse för industrin
och andra näringar att finansiellt medverka i en fullskaleanläggning.
Utskottet återkommer senare (s. 77) till detta anslag.

I det följande tas här upp 20 motioner som berör alternativa drivmedel.
Huvuddelen av motionerna gäller etanolproduktion och då framför allt
lokaliseringen av en fabrik för tillverkning av etanol. I nedanstående tabell
redovisas det län och - i förekommande fall - den ort som i motionerna
föreslagits som lämplig lokalisering av en kommande etanolanläggning.

NU 1985/86:17

Motion 1985/86:	Län	Ort (i förekommande fall)
N429 (vpk)	Uppsala	Enköping
N443 (s)	Uppsala
N401 (c)	Östergötland	Skänninge (Mjölby)
N418 (s)	Östergötland
N442 (fp)	Östergötland
N430 (c)	Kalmar	Edsbruk (Västervik)
A418 (c)	Malmöhus
A461 (fp)	Malmöhus
N402 (s)	Skaraborg	Lidköping
N407 (m)	Skaraborg	Lidköping
N444 (c)	Skaraborg	Lidköping
N405 (c, fp)	Västmanland
N431 (s)	Västmanland	Köping
N414 (s)	Kopparberg	Avesta
N445 (c)	Kopparberg	Avesta
A474 (c)	Västernorrland	Örnsköldsvik

I de allra flesta motionerna åberopas som skäl för den föreslagna lokaliseringen
dels tillgången på råvara för etanoltillverkning, dels en negativ
sysselsättningsutveckling. I de tre motioner som förespråkar Lidköping som
lämplig lokaliseringsort anförs också som skäl att det redan finns en
försöksanläggning där och att de erfarenheter och det kunnande som hittills
vunnits i frågan alltså finns på orten.

Motoralkoholkommittén har som nyss nämnts fått i uppdrag att studera
möjligheterna att producera etanol ur jordbruksråvaror i en fullskaleanläggning.
Kommitténs arbete kommer att ge underlag för säkrare bedömningar
av vilken roll etanolen i framtiden kan spela inom transportsektorn och vilka
förutsättningar det finns för etablering av en etanolfabrik i full skala. Frågan
om lämplig lokaliseringsort för en eventuell etanolfabrik får avgöras efter det
att kommittén har visat om sådana förutsättningar föreligger. Det är för
övrigt enligt utskottets uppfattning inte en uppgift för riksdagen att i den
situationen uttala sig för lokalisering till någon viss ort. Av det sagda framgår
att utskottet avstyrker de här aktuella motionerna.

I två motioner berörs etanoltillverkningen från produktionssynpunkt. I
motion 1985/86:N419 (c) begärs att i samband med projekteringen av en
fullskaleanläggning för etanolproduktion även användningen av biprodukterna,
främst stärkelse och protein, skall analyseras med sikte på att få bästa
möjliga totalekonomi. Motionärerna anför särskilt att den bästa delen av
proteinet - gluten - kan användas även som betongförbättringsmedel. En
inblandning av gluten vid betongtillverkning höjer, enligt motionärerna,
betongens motståndskraft mot frost och andra väderpåkänningar. I motionen
yrkas därför att riksdagen skall begära att regeringen låter analysera
lämpligheten av att använda gluten som betongförbättringsmedel.

NU 1985/86:17

Planerna på en storskalig etanolproduktion baserad på brödsäd ifrågasätts
i motion 1985/86:N451 (c). Där anförs att flera utredningar har visat att det
går åt lika mycket energi för odling och transporter av vete och etanolproduktion
som man får ut i form av etanol och biprodukter. En sådan produktion
kommer också, menar motionären, att medföra ett ökat behov av konstgödsel
och andra bekämpningsmedel i jordbruket. Den kritiska inställningen till
en storskalig etanolproduktion baserad på brödsäd innebär dock inte ett
avståndstagande från fortsatt samhällsstöd för etanolframställning under
förutsättning att lämpliga råvaror väljs.

Utskottet vill beträffande dessa motioner hänvisa till motoralkoholkommitténs
pågående arbete. Beträffande användningen av biprodukterna från
etanolproduktionen sägs i tilläggsdirektiven särskilt att kommittén även skall
analysera vilka åtgärder som kan fordras för att säkra avsättningen av dessa
produkter. Utskottet utgår vidare från att de frågor som aktualiseras i motion
1985/86:N451 (c) kommer att bli belysta genom kommitténs arbete. De båda
motionerna avstyrks sålunda.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion 1985/86:N446 att riksdagen
hos regeringen skall begära förslag till åtgärder som garanterar en fortsatt
och utökad användning av gas som drivmedel särskilt i storstadsområdena. I
motionen påpekas att bränsleförbrukningen inom transportsektorn är av
särskilt intresse på grund av den stora del av försurningseffekten och därmed
skogsdöden som biltransporterna bidrar till. Enligt motionärerna är gas den
absolut överlägsna energikällan från miljösynpunkt så länge förbränningsmotorerna
är konstruerade på det sätt som de är för närvarande. En satsning
på en uppbyggnad av ett gassystem för fordonstrafiken, i första hand i
storstäderna, anförs därför som ett från både energi- och miljösynpunkt stort
framsteg. I motionen nämns att det i samband med riksdagens beslut om
införande av blyfri bensin har framförts farhågor från petroleumbranschens
sida att utrymmet för gasdrift inom transportsektorn mer eller mindre
kommer att försvinna.

Enligt vad utskottet erfarit har motoralkoholkommittén för avsikt att även
studera motorgasens förutsättningar som ett alternativt drivmedel. Med
hänsyn därtill finner utskottet inte anledning för riksdagen att hos regeringen
begära förslag i enlighet med motionärernas önskemål. Motion 1985/
86:N446 (vpk) i här behandlad del avstyrks därför.

Avslutningsvis i detta avsnitt behandlar utskottet motion 1985/86:N433 (c)
i vilken begärs ett riksdagsuttalande angående forskningen om alternativa
bränslen. Enligt motionären bör framför allt den forskning prioriteras som
syftar till att vanligtvis dieseldrivna fordon skall anpassas till ren alkoholdrift.
En sådan anpassning anses värdefull från både miljö- och försörj ningssynpunkt.
Motionären anför att oljeväxtoljor kan vara ett alternativ som råvara
till dieselbränsle. Därför föreslås i motionen att växtförädlingen ges erforderliga
resurser till att utveckla optimalt lämpliga växter för dieselbränsle och att
en utredning snarast verkställs om lämpliga anläggningar för framställning av
sådant bränsle.

Även denna fråga är aktuell inom ramen för motoralkoholkommitténs
arbete. I direktiven till kommittén anges nämligen att en förberedelse för
eller övergång till alternativa drivmedel är särskilt värdefull i fordonsflottor

NU 1985/86:17

som är av strategisk betydelse i samband med en krissituation eller vid andra
störningar av importen. Det gäller i första hand tyngre lastbilar, bussar och
traktorer inom viktiga samhällssektorer som försvaret och jordbruket.
Kommittén skall kartlägga de tekniska förutsättningarna för en sådan
användning av motoralkoholer och ange de eventuella kompletterande
utvecklingsinsatser som därvid erfordras för exempelvis motorer och bränslesystem.

Med hänsyn till vad här har anförts anser utskottet att riksdagen inte bör
göra ett sådant uttalande som föreslås i den nu behandlade delen av motion
1985/86:N433 (c). Motionen avstyrks alltså i ifrågavarande del.

Energiforskning

Ett fjärde treårsprogram för forskning och utveckling på energiområdet
beslöts av riksdagen våren 1984 (prop. 1983/84:107 bil. 9, NU 1983/84:45,
rskr. 1983/84:407). Beslutet innebar att riktlinjer för omfattning, inriktning
och genomförande av verksamheten inom energiforskningsprogrammet
under budgetåren 1984/85 — 1986/87 lades fast. Vidare medgavs att 1 191,5
milj. kr., utöver tidigare anvisade medel som kvarstod odisponerade, skulle
få användas för programmet under perioden.

Energiforskningsprogrammet är indelat i fem program. Dessa är i sin tur
uppdelade på delprogram. Verksamma organ inom energiforskningsprogrammet
är transportforskningsberedningen, naturvetenskapliga forskningsrådet,
statens råd för byggnadsforskning, energiforskningsnämnden,
styrelsen för teknisk utveckling, statens energiverk och Studsvik Energiteknik
AB.

Regeringen tillkallade under år 1985 en särskild utredningsman med
uppgift att utreda energiforskningens framtida inriktning, omfattning och
inplacering i det totala statliga forskningsprogrammet samt därmed sammanhängande
organisationsfrågor. Utredningen har antagit namnet energiforskningsutredningen
(I 1985:01). Dess resultat skall redovisas senast den 1 maj
1986.

I det följande behandlar utskottet regeringens förslag i budgetpropositionen
under punkt E 12, Energiforskning, jämte hithörande motioner från
företrädare för moderata samlingspartiet och centern. Därefter behandlas
fyra motioner med anknytning till olika delar av energiforskningsprogrammet
och två motioner vari föreslås inrättande av särskilda lokala utvecklingscentra
för energiteknik.

Alltsedan energiforskningsprogrammen startades har regeringen haft
bemyndigande av riksdagen att i samband med stöd till energiforskning göra
åtaganden även för flera år efter det aktuella budgetåret och efter det
beslutade treårsprogrammets slut. Sådana bemyndiganden har lämnats för
att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i forsknings- och utvecklingsverksamheten.
I budgetpropositionen beräknar regeringen behovet härav till
högst 160 milj. kr. för åtaganden avseende budgetåret 1987/88, högst 70 milj.
kr. för budgetåret 1988/89, högst 30 milj. kr. för budgetåret 1989/90 och högst
10 milj. kr. för budgetåret 1990/91. I propositionen föreslås riksdagen
bemyndiga regeringen att under nästa budgetår ikläda staten ekonomiska

NU 1985/86:17

förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet
sorn, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden enligt vad
nu nämnts. Lämnas bemyndigande ankommer det på regeringen att meddela
de närmare föreskrifter som erfordras. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag.

Beträffande anslaget till energiforskning föreslår regeringen att riksdagen
för budgetåret 1986/87 anvisar ett reservationsanslag av 305 milj. kr. Detta
motsvarar en minskning med 50 milj. kr. jämfört med riksdagens beslut år
1984 att sammanlagt 1 191,5 milj. kr. skulle anvisas under budgetåren
1984/85 — 1986/87. Regeringen motiverar anslagsminskningen med det statsfinansiella
läget.

I motion 1985/86:N314 (m) anförs att det i längden inte finns anledning att
ha ett särskilt program för energiforskning skilt från annan teknisk forskning
och att det av motionärerna i annat sammanhang föreslagna tekniska
forskningsrådet i framtiden bör ha det övergripande ansvaret för huvuddelen
av energiforskningen. Riksdagen uppmanas att i ett uttalande ansluta sig till
vad som i motionen anförts om anslag till energiforskning.

Motionärerna anser vidare att anslaget till energiforskning för nästa
budgetår bör reduceras med 50 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.
Det sägs bl. a. att många av de forskningsprojekt som nu finansieras från
energiforskningsprogrammet har kommit så långt att de kan finansieras av
intresserade företag. Således föreslår motionärerna att riksdagen för nästa
budgetår skall anvisa ett reservationsanslag av 255 milj. kr.

Centern föreslår i sin partimotion 1985/86:N447 att riksdagen skall anvisa
ett anslag av 405 milj. kr., dvs. 100 milj. kr. mer än vad regeringen har
föreslagit. Motionärerna hänvisar till vad centerpartiet föreslog i samband
med att riksdagen antog det nuvarande energiforskningsprogrammet. Från
centerpartiets håll förelåg då ett yrkande om att 1 600 milj. kr. skulle satsas
på energiforskningsprogrammet under den aktuella treårsperioden.

Utskottet anser att verksamheten med stöd till forskning och utveckling
under nästa budgetår bör bedrivas i huvudsak enligt de tidigare fastlagda
riktlinjerna. Av statsfinansiella skäl bör dock anslaget, såsom regeringen
föreslår, reduceras med 50 milj. kr. i förhållande till tidigare beslutad
medelsram.

Vad gäller möjligheterna att samordna energiforskningen med annan
teknisk forskning vill utskottet erinra om att en viktig uppgift för energiforskningsutredningen
är att belysa denna fråga.

Med hänvisning till vad som här har anförts avstyrker utskottet nu
behandlade delar av motionerna 1985/86:N314 (m) och 1985/86:N447 (c).
Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrks.

Motion 1985/86:N441 (vpk) går ut på att riksdagen skall begära ett utökat
program för energiskogsodling på torvmark. Motionärerna refererar till ett
pågående odlingsförsök som domänverket genomför. Försöket startade år
1979 och är planerat att pågå till år 1987. Myrarna har mycket olika
förutsättningar för energiskogsodling, framhåller motionärerna. De anser att
det behövs odlingar på ytterligare ett antal försöksområden och att därför ett
utvidgat försöksprogram för odling av energiskog på torvmark bör utarbetas.
Även i motion 1985/86:N433 (c) anförs att fler försöksodlingar med

NU 1985/86:17

energiskog bör göras för att större erfarenheter skall vinnas.

Forsknings- och utvecklingsinsatser inom detta område bedrivs för närvarande
inom ramen för energiforskningsprogrammet. Bl. a. bekostas domänverkets
odlingsförsök. Statens energiverk har under hösten 1984 gjort en
utvärdering av energiskogsanvändning i Sverige. Verket har kommit fram till
att ett fortsatt utvecklingsprogram bör bedrivas. Detta skulle inriktas på en
vidareutveckling av energiskogsodling på framför allt jordbruksmark. Ett
kommersiellt genombrott skulle kunna ske på 1990-talet. Odling på torvmark
bedöms utgöra en reservmöjlighet för framtiden.

Utskottet finner mot här angiven bakgrund ingen anledning för riksdagen
att begära ett utökat program för energiskogsodling på torvmark. Motion
1985/86:N441 (vpk) avstyrks därför. Även motion 1985/86:N433 (c) i här
behandlad del avstyrks.

I motion 1985/86:N448 (c) aktualiseras frågan om avfallshanteringen. Med
hänvisning till vad som anförs i motion 1985/86: Jo778 (c) begärs att riksdagen
anslår 5 milj. kr. från energiforskningsanslaget till forskning och teknikutveckling
rörande resurseffektivisering och avfallshantering. Enligt motionärerna
är tiden mogen för en genomgång av avfallsproblemet. Denna bör syfta
till att lägga grunden för en avfallspolitik enligt vilken avfallet minimeras och
det återstående avfallet i största möjliga utsträckning används på nytt.
Motionärerna föreslår att en utredning om avfallshanteringen tillsätts.
Utredningen skulle bl. a. få till uppgift att lägga fram förslag om ekonomiskt
stöd till forskning inom området. Under en övergångsperiod borde stöd till
denna typ av forskning kunna lämnas från energiforskningsprogrammet.
Förslaget om utredning behandlas av jordbruksutskottet.

Forskning om avfallshantering finansieras redan från energiforskningsprogrammet.
Bl. a. bekostas en stor del av verksamheten vid stiftelsen
REFORSK, som är statens, kommunernas och industrins gemensamma
forsknings- och utvecklingsorgan inom avfalls- och återvinningsområdet.
Ifrågavarande medel förmedlas till REFORSK via styrelsen för teknisk
utveckling (STU). Innevarande budgetår har STU anslagit 3,8 milj. kr. till
REFORSK, varav 3,2 milj. kr. utgör medel från energiforskningsprogrammet.

Statens energiverk och statens naturvårdsverk utreder för närvarande på
regeringens uppdrag de tekniska förutsättningarna för tillvaratagande av
energi ur avfall samt hälso- och miljömässiga begränsningar i anslutning
därtill. Utredningen, som skall slutföras senast den 31 maj 1986, kommer
enligt vad utskottet har erfarit att beröra behovet av framtida forsknings- och
utvecklingsarbete inom området. Ytterligare kunskaper i detta ämne har
framtagits genom det s.k. DRAV-projektet (driftstudie avfallsbehandling)
som drivs gemensamt av naturvårdsverket och Svenska renhållningsverksföreningen.
Inom projektet har man bl. a. studerat befintliga avfallsförbränningsanläggningar
från teknik-, ekonomi- och miljösynpunkt.

Den totala mängden hushållsavfall i landet uppgår till ca 2,5 miljoner ton
per år. För närvarande förbränns ungefär 40 % av detta avfall, varvid ca 2,1
TWh energi produceras. Till detta skall läggas den energi som utvinns ur
industriavfall.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att avfall bör betraktas som en

NU 1985/86:17

resurs som skall återvinnas. En förutsättning för att avfall skall kunna
användas som energiråvara är att förbränningen kan ske på ett miljömässigt
acceptabelt sätt. Utskottet ser därför positivt på all den utrednings- och
forskningsverksamhet som för närvarande bedrivs inom detta område.
Något ytterligare statligt stöd till denna verksamhet anser dock utskottet inte
motiverat. Fördelningen av det befintliga energiforskningsanslaget mellan
olika program bör enligt utskottets uppfattning fastställas av regeringen.
Motion 1985/86:N448 (c) avstyrks sålunda.

Ett riksdagsuttalande rörande forskning om elbilar begärs i motion 1985/
86:N246 (fp). Enligt motionärerna bör forsknings- och utvecklingsarbetet
rörande elbilar kraftigt utökas. Det framhålls i motionen att den svenska
bilindustrin borde vara en självklar samarbetspartner i detta utvecklingsarbete.

I delprogrammet Energianvändning i fordon inom energiforskningsprogrammet
ingår forsknings- och utvecklingsarbete rörande elbilar. Programansvarig
myndighet är styrelsen för teknisk utveckling, som för budgetåren
1984/85 — 1986/87 har beräknat ett totalt anslag om 15 milj. kr. för utveckling
av elektrokemiska system (batterier, elmotorer, system för effektreglering,
provning av elbilar m. m.). Viss ytterligare statsfinansierad verksamhet inom
detta område bedrivs av statens vattenfallsverk.

Utskottet anser det med hänsyn till vad som här har anförts inte motiverat
att riksdagen gör ett sådant uttalande som motionärerna förordar. Det kan
förutsättas att den svenska bilindustrin aktivt följer utvecklingen inom detta
område. Motion 1985/86:N246 (fp) avstyrks med vad nu sagts.

Utskottet behandlar här också två motioner med förslag till lokalisering av
centra för utveckling av energiteknik.

I motion 1985/86:N425 (fp) begärs att riksdagen hos regeringen skall
hemställa om en utredning om etablering av ett utvecklingscentrum för
energi i Kalmar län. Motion 1985/86:A493 (c) innehåller ett motsvarande
krav angående etablering av ett centrum för fastbränsleteknik i
Ljusdals—Hudiksvalls-regionen.

Det är, menar utskottet, närmast en angelägenhet för resp. lokala
intressenter att ta de initiativ som erfordras för att de här aktuella frågorna
skall bli prövade. Riksdagen bör följaktligen inte uttala sig på det sätt som
föreslås i motionerna. Dessa avstyrks därför.

Studsvik Energiteknik AB

Studsvik Energiteknik AB (tidigare AB Atomenergi) byggdes upp under
utvecklingen av det svenska kärnkraftsprogrammet. Bolaget är för närvarande
ett mångsidigt högteknologiföretag inom energisektorn. Tillsammans
med dotterbolag sysselsätter företaget ca 1 100 anställda. Verksamheten var
tidigare helt anslagsfinansierad men har successivt kommit att bekostas med
intäkter från uppdrag.

I budgetpropositionen (punkt E 13) beräknas ett reservationsanslag om
drygt 57 milj. kr. för bolagets verksamhet under det kommande budgetåret.
Anslaget fördelar sig på dels ett driftbidrag om sammanlagt ca 19 milj. kr. för

NU 1985/86:17

R2-reaktorn och Studsviks bibliotek, dels ett belopp av 18 milj. kr. för
forskning och utveckling och dels ett bidrag om 20 milj. kr. för avveckling av
lokaliseringsbetingade kostnader. R2-reaktorn utnyttjas, förutom för den
kommersiella verksamheten, för naturvetenskaplig grundforskning. Universitet
och högskolor samt naturvetenskapliga forskningsrådet har tillgång till
reaktorn. När Studsviksområdet byggdes på 1950- och 1960-talen planerades
en omfattande statsfinansierad forskningsverksamhet. Anläggningarna dimensionerades
för en betydligt större verksamhet än den som bedrivs i
Studsvik för närvarande. Företaget har därför redovisat stora underskott på
dessa anläggningar varje år. Bidraget till avvecklingen av de lokaliseringsbetingade
kostnaderna skall utgöra en engångsersättning för nedskrivning av
anläggningarna.

Verksamheten vid Studsvik Energiteknik tas upp i centerns partimotion
1985/86:N447. Enligt motionärerna är det en tvivelaktig ordning att med
skattemedel finansiera de överkostnader som företaget har i sin verksamhet.
Dessa borde, anser centern, bekostas av kärnkraftsindustrin. Det föreslås
därför att anslaget reduceras med 20 milj. kr. i förhållande till regeringens
förslag. I motionen aktualiseras också formerna för finansieringen av
R2-reaktorn. Enligt motionärerna bör det aktuella bidraget till grundforskning
inte ges till Studsvik Energiteknik utan till dem som utnyttjar
R2-reaktorn. De får då möjlighet att från sina utgångspunkter fritt välja
forskningsresurser. Riksdagen borde därför hos regeringen begära förslag till
finansiering av verksamheten vid R2-reaktorn i enlighet med vad motionärerna
har anfört.

Enligt utskottets mening är R2-reaktorn betydelsefull för den svenska
naturvetenskapliga grundforskningen. Detta bestyrks av att reaktorn utnyttjas
i mycket stor utsträckning. Utskottet ser därför ingen anledning till någon
omläggning av finansieringen av verksamheten vid reaktorn. Regeringens
förslag till anslag för verksamheten vid Studsvik Energiteknik tillstyrks av
utskottet. Genom bidraget till nedskrivning av anläggningarna i Studsvik kan
huvuddelen av de underskottskällor som ligger i dessa anläggningar slutligt
elimineras. Av det sagda framgår att utskottet avstyrker motion 1985/
86:N447 (c) i här behandlad del.

Förutom det anslag som nu har behandlats föreslås i budgetpropositionen
ytterligare tre anslag som berör Studsvik Energiteknik. Ett avser bidrag för
avveckling av forskningsreaktorer (ca 17,2 milj. kr.) och ett annat verksamheten
i Ranstad (ca 2,3 milj. kr.). Till anläggningar för radioaktivt avfall i
Studsvik föreslås ett formellt anslag om 1 000 kr. För nästa budgetår har
företaget inte begärt några ytterligare medel för detta ändamål. Däremot
kommer medel att begäras för budgetåret 1987/88.

Utskottet tillstyrker dessa förslag.

Vissa anslag

I detta avsnitt tar utskottet upp ett antal anslag inom energiområdet som inte
har behandlats på annan plats i detta betänkande eller i annat sammanhang.
Ingen av de berörda punkterna i budgetpropositionen har föranlett några
motioner.

NU 1985/86:17

Två av anslagen berör statens energiverk, som sedan år 1983 är den
centrala förvaltningsmyndigheten för energifrågor.

Under punkt E 1, som rör energiverkets förvaltningskostnader, bereds
riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförs om inordnandet
i energiverket av funktionen energiförsörjning inom den civila delen av
totalförsvaret. Riksdagen har beslutat att ansvaret för denna funktion, som
för närvarande åvilar överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), fr. o. m.
den 1 juli 1986 skall överföras till statens energiverk (prop. 1984/85:160, FöU
1984/85:11, rskr. 1984/85:388). I enlighet härmed inrättas vid denna tidpunkt
en särskild beredskapsbyrå vid energiverket, och 16 tjänster överförs från
ÖEF till energiverket. Utskottet har inget att erinra mot vad som anförs i
denna del av propositionen.

Utgifterna för energiverkets förvaltningskostnader, inkl. tillkommande
kostnader för beredskapsbyrån, beräknas för nästa budgetår till ca 43,6 milj.
kr. Samtidigt beräknas verkets inkomster till ca 11,9 milj. kr., varav ca 7,7
milj. kr. utgör överföringar från andra anslag. Den medelstilldelning som
regeringen föreslår under punkt E 1 uppgår sålunda till ca 31,7 milj. kr. För
energiverkets utrednings- och informationsverksamhet föreslår regeringen
under punkt E 2 att ett reservationsanslag om ca 15,5 milj. kr. skall anvisas.
Detta anslag tillförs också ca 4,1 milj. kr. från energiforskningsanslaget
(E 12). Utskottet tillstyrker dessa förslag.

Till verksamheten vid statens elektriska inspektion föreslås ett förslagsanslag
av 9,6 milj. kr., vilket utskottet tillstyrker.

Fyra anslag berör beredskapsfrågor. Från anslaget Drift av beredskapslager
(E 19) bestrids drifts- och kapitalkostnader-exkl. inlagringskostnaderför
beredskapslagring av bränslen och drivmedel. Regeringen föreslår att
riksdagen fördetta ändamål anvisar ett förslagsanslag av ca 669,6 milj. kr. för
nästa budgetår. Kostnader för beredskapslagring av bränslen och drivmedel
betalas med medel från anslaget Beredskapslagring och industriella åtgärder
(E 20). Från detta anslag bekostas också olika former av industriella åtgärder
och vissa åtgärder för att förbättra beredskapen inom det ekonomiska
försvaret. För kommande budgetår har föreslagits att ett reservationsanslag
av ca 173,5 milj. kr. skall anvisas. Som tidigare nämnts har regeringen under
denna punkt föreslagit att 15 milj. kr. skall avsättas till regeringens
disposition för de eventuella anspråk på staten som motoralkoholkommitténs
förslag rörande etanolframställning i en fullskaleanläggning kan komma
att leda till. Anslaget Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin,
m. m. (E 21) står till regeringens disposition för täckande av oförutsedda
kostnader under föregående anslag. Regeringen föreslår att ett formellt
förslagsanslag av 1 000 kr. anvisas. Slutligen har regeringen under punkt
E 22 föreslagit att 10 000 kr. skall anvisas för oljekrisnämndens verksamhet.
Anslaget avser utgifter för arvoden, expenser m.m. Samtliga förslag
tillstyrks av utskottet.

Under punkt E 7 har regeringen föreslagit att riksdagen skall anvisa ca
15,0 milj. kr. för visst internationellt energisamarbete. Även detta förslag
tillstyrks av utskottet.

NU 1985/86:17

Hemställan

NU 1985/86:17

Utskottet hemställer

Allmänna riktlinjer

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

att riksdagen avslår motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande
del och motion 1985/86:N447 yrkandena 1, 2 och 4,

2. beträffande riktlinjer för energianvändning och hushållning
att riksdagen avslår motion 1985/86:N446 yrkande 1 och motion
1985/86:N447 yrkande 3 b,

3. beträffande mål för energianvändningen

att riksdagen avslår motion 1985/86:N447 yrkande 3 a,

4. beträffande prishöjningar för att stimulera energihushållning
att riksdagen avslår motion 1985/86:N434,

5. beträffande utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi
att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
E 4 och med avslag på motion 1985/86:N314 yrkande 16 och motion
1985/86:N447 yrkande 27 till Utbildning och rådgivning m. m. för att
spara energi för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 11 330 000 kr.,

6. beträffande Stockholmsregionens energiförsörjning
att riksdagen avslår motion 1985/86:N453 yrkande 1,

Vissa åtgärder för omställning av energisystemet

7. beträffande riktlinjer för stöd till utveckling av ny teknik inom
energiområdet

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:102 moment 1 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1985/86:311 yrkande 1,
motion 1985/86:312 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1985/
86:N446 yrkandena 10 och 11 godkänner i propositionen angivna
riktlinjer såvitt dessa inte behandlas under 19,

8. beträffande oljeersättningsprogrammet

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:102 moment 5 godkänner
att det nuvarande oljeersättningsprogrammet upphör den 30
april 1986,

9. beträffande fortsatt stöd för oljeersättande åtgärder
att riksdagen avslår motion 1985/86:311 yrkande 2,

10. beträffande vikten av stöd till prototyp- och demonstrationsanläggningar att

riksdagen avslår motion 1985/86:314,

11. beträffande stöd till avfallsförbränning
att riksdagen avslår motion 1985/86:315,

12. beträffande anslag till omställningsåtgärder

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:102 momenten 2—4
och med avslag på motion 1985/86:312 yrkandena 2—4 och motion
1985/86:N314 yrkande 22

a) till Vissa åtgärder för omställning av energisystemet på tilläggsbudget
III till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 150 000 000 kr.,

b) medger att statliga garantier får lämnas för stöd för utveckling
och introduktion av ny teknik inom energiområdet intill ett vid varje
tidpunkt sammanlagt belopp av 300 000 000 kr.,

c) till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier för
oljeersättande åtgärder samt för utveckling och introduktion av ny
energiteknik, m. m. för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.,

13. beträffande formerna för medelsanvisning
att riksdagen avslår motion 1985/86:311 yrkande 5,

14. beträffande redovisning av anvisade medel för oljeersättande
åtgärder

att riksdagen avslår motion 1985/86:311 yrkande 4,

15. beträffande utvärdering av oljeersättningsprogrammet
att riksdagen avslår motion 1985/86:313,

16. beträffande stöd till eldningsanläggningar för inhemska
bränslen

att riksdagen avslår motion 1985/86:N447 yrkande 14,

17. beträffande stöd till eldningsanläggningar för halm
att riksdagen avslår motion 1985/86:N417,

18. beträffande investeringsstöd till solvärmeanläggningar

att riksdagen avslår motion 1985/86:311 yrkande 3 i ifrågavarande del,
motion 1985/86:N438 yrkande 2 och motion 1985/86:N447
yrkande 15,

19. beträffande riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:102 moment 1 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1985/86:N216
yrkande 13, motion 1985/86:311 yrkande 3 och motion 1985/86:312
yrkande 1, alla i ifrågavarande del, godkänner i propositionen angivna
riktlinjer såvitt dessa inte behandlas under 7,

Elförsörjning, allmänt

20. beträffande utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna
av en framtida brist på elkraft

att riksdagen avslår motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande
del och motion 1985/86:N450,

21. beträffande ökat samhällsinflytande över kraftproduktionen
att riksdagen avslår motion 1985/86:N421,

Vattenkraft

22. beträffande vattenkraftsutbyggnad

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 i
ifrågavarande del antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i vattenlagen (1983:291),

NU 1985/86:17

23. beträffande överläggningar med fallrättsinnehavare
att riksdagen avslår motion 1985/86:N422,

24. beträffande undersökning av kostnaderna för utbyggnad av små
vattenkraftverk

att riksdagen avslår motion 1985/86:N404,

25. beträffande kommunernas inflytande över utbyggnaden av små
vattenkraftverk

att riksdagen avslår motion 1985/86:N435,

26. beträffande prissättningen på elkraft från små vattenkraftverk
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N412 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. beträffande anslag till statens vattenfallsverk, m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
E 11 momenten 1—3, det sistnämnda i ifrågavarande del, och med
avslag på motion 1985/86:N314 yrkandena 19 och 20, motion 1985/
86:N447 yrkande 28 i ifrågavarande del och motion 1985/86:N454

a) bemyndigar regeringen att teckna borgen för lån till bolag i vilka
statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier intill sammanlagt
14 034 000 000 kr., varav högst 595 000 000 kr. för lån till eldistributionsföretag,

b) bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att, efter hemställan
av regeringen i varje enskilt fall och inom den av riksdagen fastställda
ramen för borgensåtaganden för lån till bolag i vilka statens vattenfallsverk
förvaltar statens aktier, teckna borgen för upplåning utomlands
till bolag i vilka statens vattenfallsverk förvaltar statens aktier,

c) till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret
1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
2 835 000 000 kr.,

28. beträffande återföring av medel till vattenkraftskommunerna
att riksdagen avslår motion 1985/86:A477 yrkande 10,

29. beträffande reduktion av eltarifferna i Norrland
att riksdagen avslår motion 1985/86:N409,

30. beträffande regionala samhällsfonder
att riksdagen avslår motion 1985/86:N432,

Kärnkraft

31. beträffande kärnvärmereaktorer

att riksdagen avslår motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande
del,

32. beträffande kärnkraftens roll inom energiförsörjningen

att riksdagen avslår motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande
del, motion 1985/86:N408, motion 1985/86:N433 yrkande 1, motion
1985/86:N446 yrkande 2 och motion 1985/86:N447 yrkande 5,

33. beträffande byte av ånggeneratorer i Ringhals 2

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
E 11 moment 3 i ifrågavarande del och med avslag på motion

NU 1985/86:17

1985/86:N433 yrkande 4, motion 1985/86:N446 yrkande 3 samt motion NU 1985/86:17

1985/86:N447 yrkande 12 och yrkande 28 i ifrågavarande del till

Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret 1986/87

under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av - utöver det

under 27 angivna beloppet - 75 000 000 kr.,

34. beträffande information om kärnkraftsproduktionen
att riksdagen avslår motion 1985/86:N424,

35. beträffande effekthöjningar vid kärnkraftverken
att riksdagen avslår motion 1985/86:N423 yrkande 2,

36. beträffande utvecklingsavgift på kärnkraftsproduktionen
att riksdagen avslår motion 1985/86:N447 yrkandena 18 och 19,

Mottrycksproduktion

37. beträffande mottryckskraft

att riksdagen avslår motion 1985/86:N446 yrkande 6 och motion
1985/86:N447 yrkande 3 e i ifrågavarande del,

Vindkraft

38. beträffande utveckling av vindkraft

att riksdagen avslår motion 1985/86:N437, motion 1985/86:N446
yrkande 5 och motion 1985/86:N447 yrkande 3 d,

Eldistribution, elsårbarhet

39. beträffande eldistributionssystemet m. m.

att riksdagen avslår motion 1985/86:N447 yrkande 3 e i ifrågavarande
del,

40. beträffande främjande av landsbygdens elektrifiering

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
E 5 och med avslag på motion 1985/86:N447 yrkande 24 och motion
1985/86: A477 yrkande 11 till Främjande av landsbygdens elektrifiering
för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 2 500 000 kr.,

41. beträffande eldistribution på landsbygden

att riksdagen avslår motion 1985/86:N428 och motion 1985/86:N447
yrkande 25,

42. beträffande reservanordningar vid störningar i elförsörjningen
m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:Fö202 yrkande 9 samt
motionerna 1985/86:N406, 1985/86:N413, 1985/86:N415, 1985/

86:N416, 1985/86:N427, 1985/86:N436 och 1985/86:N449 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

43. beträffande högspänningsledningar
att riksdagen avslår motion 1985/86:N426,

6 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 17

Värmeförsörj ning

NU 1985/86:17

44. beträffande stöd till injustering av värmesystem
att riksdagen avslår motion 1985/86:N447 yrkande 17,

45. beträffande värmepumpar

att riksdagen avslår motion 1985/86:N447 yrkande 3 f,

46. beträffande solvärme

att riksdagen avslår motion 1985/86:N438 yrkande 1 och motion
1985/86:N447 yrkande 16,

47. beträffande direktverkande elvärme

att riksdagen avslår motion 1985/86:N447 yrkande 13,

Torvbrytning

48. beträffande torvbrytning

att riksdagen avslår motion 1985/86:N440,

Alternativa drivmedel

49. beträffande lokalisering av etanolfabrik

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:N429 och 1985/86:N443
(Uppsala län), motionerna 1985/86:N401, 1985/86:N418 och 1985/
86:N442 (Östergötlands län), motion 1985/86:N430 (Kalmar län),
motion 1985/86:A418 yrkande 6 och motion 1985/86:A461 yrkande 5
(Malmöhus län), motionerna 1985/86:N402, 1985/86:N407 och 1985/
86:N444 (Skaraborgs län), motionerna 1985/86:N405 och 1985/
86:N431 (Västmanlands län), motionerna 1985/86:N414 och 1985/
86:N445 (Kopparbergs län) samt motion 1985/86:A474 yrkande 10
(Västernorrlands län),

50. beträffande etanoltillverkning

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:N419 och 1985/86:N451,

51. beträffande användning av gas som drivmedel
att riksdagen avslår motion 1985/86:N446 yrkande 14,

52. beträffande forskning om alternativa drivmedel

att riksdagen avslår motion 1985/86:N433 yrkande 5 i ifrågavarande
del,

Energiforskning

53. beträffande ekonomiska förpliktelser för staten

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
E 12 moment 1 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1986/87
ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning
och utveckling inom energiområdet som, inberäknat redan fattade
beslut, innebär åtaganden om högst 160 000 000 kr. för budgetåret
1987/88, högst 70 000 000 kr. för budgetåret 1988/89, högst 30 000 000
kr. för budgetåret 1989/90 och högst 10 000 000 kr. för budgetåret
1990/91,

54. beträffande anslag till energiforskning

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
E 12 moment 2 och med avslag på motion 1985/86:N314 yrkande 21
och motion 1985/86:N447 yrkande 26 till Energiforskning för budgetåret
1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
305 000 000 kr.,

55. beträffande energiskogsodling

att riksdagen avslår motion 1985/86:N433 yrkande 5 i ifrågavarande
del och motion 1985/86:N441,

56. beträffande forskning om avfallshantering
att riksdagen avslår motion 1985/86:N448,

57. beträffande forskning om elbilar
att riksdagen avslår motion 1985/86:N246,

58. beträffande regionala projekt
att riksdagen

a) avslår motion 1985/86:N425,

b) avslår motion 1985/86:A493 yrkande 6,

Studsvik Energiteknik AB

59. beträffande viss verksamhet vid Studsvik Energiteknik AB
att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
E 13 och med avslag på motion 1985/86:N447 yrkandena 29 och 30 till
Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB för budgetåret
1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
57 410 000 kr.,

60. beträffande avveckling av forskningsreaktorer

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
E 14 till Avveckling av forskningsreaktorer, m. m. för budgetåret
1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
17 150 000 kr.,

61. beträffande anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m. m.
att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
E 15 till Anläggningar för radioaktivt avfall i Studsvik, m. m. för
budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,

62. beträffande verksamheten i Ranstad

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
E 16 till Verksamheten i Ranstad för budgetåret 1986/87 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 339 000 kr.,

Vissa anslag m. m.

63. beträffande inordnande i statens energiverk av funktionen
energiförsörjning inom den civila delen av totalförsvaret

att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14
punkt E 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

NU 1985/86:17

64. beträffande anslag till statens energiverk
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 1 i
ifrågavarande del till Statens energiverk: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 31 655 000 kr.,

b) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 2 till
Statens energiverk: Utredningar m. m. och information för budgetåret
1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
15 547 000 kr.,

65. beträffande statens elektriska inspektion

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
E 3 till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1986/87 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 9 600 000 kr.,

66. beträffande anslag till visst internationellt energisamarbete

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
E 7 till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret 1986/87
under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 15 028 000 kr.,

67. beträffande anslag till beredskapsåtgärder m. m.
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 19 till
Drift av beredskap slager för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 669 630 000 kr.,

b) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 20 till
Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1986/87
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 173 460 000
kr.,

c) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 21 till
Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m. m. för
budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

d) med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 22 till
Oljekrisnämnden för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 10 000 kr.

Stockholm den 8 april 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s),
Wivi-Anne Radesiö (s), Erik Hovhammar (m), Birgitta Johansson (s)
(mom. 1, 3—15), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Sten Svensson (m)
(mom. 1, 3—15), Bo Finnkvist (s) (mom. 2, 16-67), Ivar Franzén (c), Jörn
Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s) (mom. 1, 3—15), Per Westerberg
(m) (mom. 2,16—67), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c) (mom. 1,
3—15), Per-Richard Molén (m), Elving Andersson (c) (mom. 2,16—67) och
Göran Magnusson (s) (mom. 2, 16—67).

NU 1985/86:17

Reservationer

NU 1985/86:17

1. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 1)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med ”Moderata
samlingspartiet” och slutar på s. 28 med ”och 1985/86:N447 (c)” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill i anslutning till vad som anförs i motion 1985/86:N216 (m) slå
fast att Sveriges välstånd är beroende av en god energiförsörjning. Tillgången
på billig energi har satt sin prägel på svensk industri. Det är därför angeläget
att det drivs en näringsvänlig energipolitik som samtidigt förenas med
omfattande hänsyn till miljön.

Energipolitiken måste inriktas på att den fria marknadens förmåga att
utveckla ett effektivt energisystem skall tillvaratas. Detta är väl motiverat
både av budgetskäl och med hänsyn till energiförsörjningen. Byråkratins
inflytande över energibesluten måste reduceras. Enskilda företag och
kommuner bör utan påtryckningar från staten kunna välja de energiförsörjningsalternativ
som är mest lämpade för deras behov. Statliga ingripanden
som vidtagits på energiområdet har visat att utvecklingen av marknadspriserna
på energiråvarorna har utgjort det viktigaste och mest effektiva styrmedlet
vid val av energislag och för sparande. En långtgående offentlig styrning
genom tvingande bestämmelser eller höga skattesatser kan leda till ineffektiv
resursanvändning.

För att en ekonomiskt rationell energiproduktion skall kunna åstadkommas
måste beskattningen på energiområdet vara energineutral. I den mån
vissa energislag anses vara i behov av speciella subventioner skall dessa
redovisas öppet. En anpassning till mervärdeskattesystemet i likhet med vad
som tillämpas i andra länder bör enligt utskottets mening prövas. Beskattning
och dispenser får heller inte utformas så att de som har gjort en
framgångsrik energibesparing drabbas av högre skattesatser.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
Därmed blir motion 1985/86:N216 (m) tillgodosedd i ifrågavarande del.

De tankegångar som framförs i här behandlad del av motion 1985/86:N447
(c) skiljer sig i väsentliga avseenden från utskottets uppfattning. Något
uttalande med anledning av denna del av motionen anser utskottet inte vara
befogat. Motionen avstyrks alltså i denna del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N216 yrkande 13 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1985/86:N447 yrkandena
1, 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (mom. 1)

NU 1985/86:17

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med ”Moderata
samlingspartiet” och slutar på s. 28 med ”och 1985/86:N447 (c)” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill understryka uttalandet i motion 1985/86:N447 (c) att en
offensiv och framtidsinriktad energipolitik för effektivare energianvändning
och användning av förnybara energislag har en avgörande betydelse för
möjligheterna att förbättra vår ekonomi och värna natur och miljö. Den
strategi för energisystemet som motionärerna förordar ger enligt utskottets
uppfattning de bästa förutsättningarna för att dessa för samhället viktiga mål
skall kunna nås. Strategin bygger på ett decentralistiskt synsätt och utgår från
nödvändigheten av hushållning med tillgängliga resurser. Energianvändningen
måste anpassas till naturens eget kretslopp. En omfattande energianvändning
utgör inget självändamål. Tillförd energi skall användas effektivt.
Energisystemen skall ges en flexibel och lokalt anpassad, småskalig utformning.

I likhet med motionärerna anser utskottet att energipolitiken måste
inriktas på att det skall skapas ett decentraliserat energisystem baserat på
utnyttjande av i huvudsak inhemska förnybara energikällor. Hushållning
med och en effektiv användning av tillgängliga resurser är ett grundläggande
krav. Därigenom erhålls de bästa förutsättningarna för att kraven på
resurshushållning, ekologisk balans, god miljö, hög säkerhet och en stärkt
ekonomi skall kunna tillgodoses. För att energisystemet på ett miljövänligt
sätt skall kunna styras över mot användning av förnybara energikällor är en
medveten hushållning med energikvalitet av stor vikt.

Utskottet vill vidare peka på att den här förordade inriktningen av
energipolitiken har en betydande inverkan på våra möjligheter att upprätthålla
sysselsättningen, förbättra bytesbalansen och minska sårbarheten. En
satsning på inhemsk energi är av väsentlig betydelse för möjligheterna att
skapa nya arbetstillfällen. Exempelvis bör utnyttjande av inhemsk skogsenergi
och torv kunna ge många sysselsättningstillfällen, främst i de regioner
där sysselsättningsproblemen är störst. Att inhemska energialternativ utnyttjas
torde därför vara samhällsekonomiskt lönsamt även om investeringarna
med en företagsekonomisk beräkning i vissa fall inte är motiverade.

För att bytesbalansen skall förbättras är det vidare önskvärt att importerad
energi ersätts med inom landet producerad energi där så kan ske till rimlig
kostnad.

Ett energisystem byggt på småskalighet och inhemsk energi uppvisar även
en större säkerhet och bättre försörjningstrygghet än storskaliga system. Att
storskaliga system har en mycket stor sårbarhet visar inte minst strömavbrottet
den 27 december 1983, då ett mindre fel slog ut större delen av landets
elförsörjning.

Härutöver vill utskottet betona vikten av att den energipolitik som fördes
under perioden 1976-1982 fullföljs. Denna var inriktad på att successivt
forma ett decentralistiskt energisystem byggt på allsidighet, bättre energihus -

hållning och utnyttjande av olika förnybara inhemska energikällor.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad utskottet här har anfört. Därigenom tillgodoses de nu aktuella
yrkandena i motion 1985/86:N447 (c). Av det sagda framgår att utskottet
avstyrker motion 1985/86:N216 (m) i nu behandlad del.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkandena 1,2 och 4
och med avslag på motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Riktlinjer för energianvändning och hushållning (mom. 2)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Som flera gånger tidigare har framhållits av moderata samlingspartiet
måste energipolitiken inriktas på att den fria marknadens förmåga att
utveckla ett effektivt energisystem skall tillvaratas. En stor del av de
subventioner som under de senaste åren har satts in för att stimulera till
förbättrad energihushållning har, enligt utskottets mening, varit onödiga.
Det totala energianvändningen har minskat betydligt, men det är huvudsakligen
marknadskrafterna och inte statsingripanden som har svarat för de
gynnsamma förändringarna.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande ansluter sig till vad utskottet
här har anfört. Ett sådant uttalande låter sig inte förenas med vad som i nu
aktuell del kommer till uttryck i motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/
86:N446 (vpk). De avstyrks följaktligen i berörda delar.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande riktlinjer för energianvändning och hushållning

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:N446 yrkande 1 och
motion 1985/86:N447 yrkande 3 b som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

4. Riktlinjer för energianvändning och hushållning (mom. 2)
Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som - med hänvisning till motion 1984/85:2878
(c) - anförs i motion 1985/86:N447 (c) om energihushållning och effektivare
energianvändning.

Grundläggande för energipolitiken bör vara hushållning med tillgängliga
resurser. Detta innebär att strävan skall vara att inte använda mer högvärdig
energi än vad varje situation kräver. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse
den förskjutning i energipolitiken som härvidlag har ägt rum under

NU 1985/86:17

senare år i linje med vad som länge har förespråkats från centerpartiets sida.

Industrisektorns utveckling behöver, såsom motionärerna påpekar, inte
förutsätta en ökad energianvändning. Målet att energisystemet på ett
miljövänligt sätt skall styras över mot användning av förnybara energikällor
är för sitt förverkligande beroende av en medveten hushållning med elenergi,
värme och drivmedel.

Det är av avgörande betydelse för den framtida utformningen av energisystemet
att produktionen av elenergi och elvärme sker på ett sådant sätt att
tillförd energi utnyttjas effektivt och för rätt ändamål. Elenergi bör på sikt
främst utnyttjas för ändamål där den har uppenbara fördelar jämfört med
andra energislag.

Som anförs av motionärerna är det vidare av stor vikt att verksamheten för
att spara energi i bostäder och lokaler fortsätter och att de återstående
möjligheterna därtill tas till vara. Detta har inte enbart energipolitisk
betydelse utan även avsevärda sysselsättningspolitiska fördelar genom det
tillskott av arbetstillfällen som skapas inom såväl byggsektorn som byggmaterialindustrin.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Därmed blir motion 1985/86:N447 (c) i här berörd del helt tillgodosedd.
Även vad som motivledes har anförts i detta ämne i motion
1985/86:N446 (vpk) tillgodoses i allt väsentligt.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande riktlinjer för energianvändning och hushållning
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 3 b och med
avslag av motion 1985/86:N446 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Riktlinjer för energianvändning och hushållning (mom. 2)
Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Som vänsterpartiet kommunisterna påpekar i motion 1985/86:N446 är
avvecklingen av kärnkraften en nyckelfråga i energipolitiken. Så länge
elkraft från kärnkraftverken säljs till underpris på den svenska energimarknaden
kommer utveckling och användning av alternativa energislag, både
inhemska och importerade, att förhindras och försvåras.

Utskottet finner det därför vara tillfredsställande att regeringen nu är
beredd att lägga fram en preciserad plan för utvecklingen av hushållning och
alternativ energiproduktion. Detta ligger också i linje med vad vänsterpartiet
kommunisterna länge förespråkat. Enligt utskottets uppfattning måste dock
den i energirådet presenterade planen fastläggas tidigare och genomföras
snabbare än vad som föreslagits. Utskottet anser att det redan nu finns
underlag för att kunna lägga fast en plan för hushållning och alternativ
energiproduktion som bör kunna presenteras nästa år. Utskottet tillstyrker
därför motion 1985/86:N446 (vpk) i här behandlad del. Ett bifall till
motionen ligger också i linje med vad som framförts om energihushållning
och energianvändning i motion 1985/86:N447 (c).

NU 1985/86:17

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande riktlinjer för energianvändning och hushållning

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N446 yrkande 1 och med
anledning av motion 1985/86:N447 yrkande 3 b som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Mål för energianvändningen (mom. 3)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per-Richard Molén (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”När utskottet”
och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

När utskottet förra året (NU 1984/85:30 s. 45) behandlade en liknande
motion från centerpartiet ansåg utskottet det inte vara meningsfullt att
precisera ett kvantitativt mål för energibehovet på lång sikt. God hushållning
och fortsatt effektivisering av energianvändningen bör dock givetvis eftersträvas.
Något initiativ av riksdagen av det slag som föreslås i motion
1985/86:N447 (c) finner utskottet inte befogat. Motionen i här behandlad del
avstyrks därför.

7. Mål för energianvändningen (mom. 3)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”När
utskottet” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Ingen kan med säkerhet förutse vårt energibehov i början av nästa sekel.
Det är lätt gjort att underskatta framtidens möjligheter till en allt effektivare
energianvändning. Ett bevis för detta är att vi för närvarande använder
endast 60 % av den energimängd som för tio år sedan ansågs vara ett
kvalificerat mål för energianvändningen år 1985.

Enligt utskottets uppfattning bör det därför ställas upp ett ambitiöst mål
för den framtida energianvändningen. I överensstämmelse med vad som
anförs i motion 1985/86:N447 (c) anser utskottet att energipolitiken bör
inriktas mot en långsiktig total användning av 300 TWh per år, varav ca 100
TWh elenergi.

Utskottet vill här också peka på det positiva sambandet mellan lågt
energiutnyttjande och minskad miljöpåverkan. Genom att inte uppställa ett
seriöst mål för energianvändningen frånhänder vi oss en möjlighet att
påverka miljön i gynnsam riktning. Utskottet föreslår att riksdagen i ett
uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört.
Därigenom tillgodoses helt det här behandlade önskemålet i motion
1985/86:N447 (c).

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande mål för energianvändningen

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 3 a som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1985/86:17

8. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi
(mom. 5)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med ”Energiverket
har” och slutar på s. 32 med ”och 1985/86:N447 (c)” bort ha följande lydelse:
Energiverket har i sin rapport visat att det finns goda möjligheter att
bedriva energiutbildning inom ramen för utbildningsväsendet och i näringslivet
och att även förutsättningarna för energirådgivning genom kommersiella
utbud har förbättrats avsevärt. Som anförs i motion 1985/86:N314 (m) bör
därför utgifterna under detta anslag reduceras med 5 milj. kr. i förhållande
till regeringens förslag.

Utskottet tillstyrker sålunda motion 1985/86:N314 (m) i här behandlad del
och avstyrker motion 1985/86:N447 (c).

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi
att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14
punkt E 4, med bifall till motion 1985/86:N314 yrkande 16 och med
avslag på motion 1985/86:N447 yrkande 27 till Utbildning och
rådgivning m. m. för att spara energi för budgetåret 1986/87 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 6 330 000 kr. och
därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi
(mom. 5)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande börjar på s. 31 med ”Energiverket har”
och slutar på s. 32 med ”och 1985/86:N447 (c)” bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1985/86:N447 (c) är statliga bidrag av stort värde för
utvecklingsfondernas möjligheter att främja en fortsatt energihushållning i
de små företagen. Med ökade statliga stöd till fonderna kan en ytterligare
minskning av oljeförbrukningen och en effektivare energianvändning åstadkommas
i dessa företag. Utskottet anser därför att anslaget bör utökas med 4
milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Därigenom blir den här
behandlade delen av motion 1985/86:N447 (c) helt tillgodosedd. Av det
sagda följer att motion 1985/86:N314 (m) avstyrks i här aktuell del.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi
att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14
punkt E 4, med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 27 och med
avslag på motion 1985/86:N314 yrkande 16 till Utbildning och
rådgivning m. m. för att spara energi för budgetåret 1986/87 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 15 330 000 kr.

NU 1985/86:17

10. Stockholmsregionens energiförsörjning (mom. 6)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 32 med ”Utskottet
konstaterar” och slutar på s. 33 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

I enlighet med vad som anförs i motion 1985/86:N453 (c) anser utskottet att
den nuvarande energisituationen i Stockholmsregionen är mycket oklar. Av
tidigare planerade projekt är det i stort sett enbart en rad värmepumpsprojekt
som har förverkligats i regionen. Riksdagen har tidigare uttalat att
kommunerna har ett huvudansvar för energiförsörjningen på det lokala
planet, men utskottet anser att de problem inom energiområdet som för
närvarande råder i Stockholmsregionen är av nationell betydelse. Därför är
en parlamentarisk utredning i linje med motionärernas önskemål påkallad.
Utredningen bör få i uppgift att studera det aktuella försörjningsläget och
föreslå tänkbara alternativ för regionen. Utskottet föreslår sålunda att
riksdagen hos regeringen hemställer om en sådan utredning. Motion
1985/86:N453 (c) i här aktuell del tillstyrks därmed.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande Stockholmsregionens energiförsörjning
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N453 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Riktlinj er för stöd till utveckling av ny teknik inom
energiområdet (mom. 7)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Inför
kärnkraftsavvecklingen” och slutar på s. 37 med ”och 1985/86:N446 (vpk)”
bort ha följande lydelse:

Den viktigaste orsaken bakom det minskade oljeberoendet i landet är
enligt utskottets uppfattning marknadens reaktion på de höga oljepriserna.
Som flera gånger tidigare har framhållits av moderata samlingspartiet finns
det anledning att kritiskt granska statliga subventioner för energibesparing.
Om energibesparingar uppnås till priset av ökad användning av andra
resurser innebär det inte nödvändigtvis något positivt. Snarare kan det i
realiteten innebära att kostnaderna för energiförsörjningen ökar.

Det i proposition 1985/86:102 föreslagna stödet för omställning av
energisystemet motiveras främst med hänvisning till den av regeringen
förordade avvecklingen av kärnkraften till år 2010. Eftersom man på goda
grunder kan utgå att de nuvarande kärnkraftverken kan användas även ett
antal år efter år 2010 föreligger det enligt utskottets uppfattning inte några
avgörande skäl för att med subventioner påskynda införandet av ny teknik.

Utskottet delar dock den uppfattning som uttrycks i motion 1985/86:312
(m) att statliga subventioner kan motiveras för åtgärder som syftar till att
främja en mer miljövänlig energiteknik. Stödet bör utgå till projekt som
ligger nära ett kommersiellt förverkligande och bör gälla prototyp- och

NU 1985/86:17

demonstrationsanläggningar. Beträffande den tekniska utformningen av
stödet bör de principer som redovisas i propositionen tillämpas.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Därmed blir motion 1985/86:312 (m) i här berörd del tillgodosedd.
Däremot låter sig inte ett sådant uttalande förenas med vad som i nu aktuell
del anförs i motionerna 1985/86:311 (c) och 1985/86:N446 (vpk). Alltså
avstyrks dessa delar av motionerna liksom propositionen i nu behandlad del.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande rikdin jer för stöd till utveckling av ny teknik inom
energiområdet

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:312 yrkande 1 i ifrågavarande
del och med avslag på proposition 1985/86:102 moment 1 i
ifrågavarande del, motion 1985/86:311 yrkande 1 och motion 1985/
86.N446 yrkandena 10 och 11 godkänner av utskottet angivna
riktlinjer såvitt dessa riktlinjer inte behandlas under 19.

12. Riktlinjer för stöd till utveckling av ny teknik inom
energiområdet (mom. 7)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Inför
kärnkraftsavvecklingen” och slutar på s. 37 med ”och 1985/86:N446 (vpk)”
bort ha följande lydelse:

Stöd bör huvudsakligen utgå endast till ny teknik som utnyttjar inhemska
energislag och naturgas. Som anförs i motion 1985/86:311 (c) bör stöd till
emissionsbegränsande teknik inte lämnas för anläggningar som utnyttjar
importerade energislag såsom kol. Enligt utskottets uppfattning finns det
inget behov av nyinvesteringar i koleldade anläggningar, utan eventuellt stöd
bör endast avse befintliga anläggningar. I linje med den uppfattning som förs
fram i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1985/86:N446 anser
utskottet att riksdagen bör uttala sig för att kolanvändningen i det svenska
energisystemet skall begränsas till högst 2,7 miljoner ton per år.

Beträffande stödets tekniska utformning anser utskottet att bidragsdelen
bör kunna överstiga 25 % av investeringskostnaden om särskilda skäl för
detta föreligger.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
Utskottet tillstyrker därmed motionerna 1985/86:311 (c) och 1985/86:N446
(vpk) i ifrågavarande delar. Vad nu har anförts är inte förenligt med vad som
kommer till uttryck i motion 1985/86:312 (m) och skiljer sig till viss del från
vad som anförs i propositionen. De avstyrks följaktligen i berörda delar.

NU 1985/86:17

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande riktlinjer för stöd till utveckling av ny teknik inom
energiområdet

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:311 yrkande 1 och motion
1985/86:N446 yrkandena 10 och 11 och med avslag på proposition
1985/86:102 moment 1 i ifrågavarande del och motion 1985/86:312
yrkande 1 i ifrågavarande del godkänner av utskottet angivna
riktlinjer såvitt dessa inte behandlas under 19.

13. Fortsatt stöd för oljeersättande åtgärder (mom. 9)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per-Richard Molén (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Sorn nyss” och slutar
med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Som nyss anförts anser utskottet att oljeberoendet kommer att fortsätta att
minska även om det särskilda oljeersättningsstödet upphör.

Beträffande effekterna av den senaste tidens utveckling av oljepriserna
anser utskottet att några bestående slutsatser inte kan dras förrän läget på
oljemarknaden har stabiliserats. Situationen är för närvarande oklar, och
den framtida utvecklingen kan inte bedömas med någon större säkerhet.
Utskottet avstyrker följaktligen motion 1985/86:311 (c) i här behandlad del.

14. Fortsatt stöd för oljeersättande åtgärder (mom. 9)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Sorn nyss”
och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av den senaste tidens utveckling på den internationella
oljemarknaden finns det uppenbara risker för att användningen av olja kan
öka. I det läge som nu uppstått ställs sannolikt större krav på statligt stöd för
att investeringarna i oljeersättande åtgärder skall fortsätta. Ansökningar om
stöd till oljeersättande åtgärder bör därför behandlas generöst inom ramen
för det föreslagna stödprogrammet även om projekten i sig inte innebär
utveckling av någon ny teknik.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motion 1985/86:311 (c) i här berörd del tillstyrks alltså.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande fortsatt stöd för oljeersättande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:311 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Anslag till omställningsåtgärder (morn. 12)

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”De senaste”
och slutar med ”motion 1985/86:312 (m)” bort ha följande lydelse:

NU 1985/86:17

Med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört om behovet av statligt stöd
för att utveckla mer miljövänlig energiteknik föreslår utskottet att riksdagen
anvisar ett reservationsanslag om 20 milj. kr. och beslutar om en ram för
lånegarantier om 100 milj. kr. fördetta ändamål. Då stödet bör inrättas den 1
maj 1986 föreslår utskottet att anslaget förs upp på tilläggsbudget III till
statsbudgeten för budgetåret 1985/86. Till täckande av förluster för lämnade
lånegarantier för utveckling av ny miljövänlig energiteknik samt förluster
med anledning av tidigare beviljade garantier för oljeersättande åtgärder bör
riksdagen anvisa ett förslagsanslag om 1 milj. kr. för budgetåret 1986/87.

Det här sagda innebär att utskottet tillstyrker ifrågavarande delar av
motion 1985/86:312 (m) och avstyrker motsvarande delar av propositionen.

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande anslag till omställningsåtgärder
att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:102 momenten
2-4, med bifall till motion 1985/86:312 yrkandena 2—4 och med
anledning av motion 1985/86:N314 yrkande 22

a) till Vissa åtgärder för ny miljövänlig energiteknik på tilläggsbudget
III till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.,

b) medger att statliga garantier får lämnas för stöd för utveckling
och introduktion av ny miljövänlig energiteknik intill ett vid varje
tidpunkt sammanlagt belopp av 100 000 000 kr.,

c) till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier för
oljeersättande åtgärder samt för utveckling och introduktion av ny
miljövänlig energiteknik, m. m. för budgetåret 1986/87 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.

16. Anslag till omställningsåtgärder (mom. 12)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”De senaste”
och slutar med ”motion 1985/86:312 (m)” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning för det
föreslagna stödet. Det nya stödsystemet bör dock enligt utskottets mening
betraktas som provisoriskt i avvaktan på att centerns förslag om inrättande av
en energiutvecklingsfond genomförs. Propositionen i här berörda delar
tillstyrks sålunda av utskottet. Följaktligen avstyrks motsvarande delar av
motion 1985/86:312 (m).

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. beträffande anslag till omställningsåtgärder
att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:102 momenten
2—4 och med avslag på motion 1985/86:312 yrkandena 2—4 och
motion 1985/86:N314 yrkande 22

a) (= utskottet),

b) (= utskottet),

c) (= utskottet).

NU 1985/86:17

17. Formerna för medelsanvisning (mom. 13)

NU 1985/86:17

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

I linje med vad som anförs i motion 1985/86:311 (c) finner utskottet det
anmärkningsvärt att regeringen, när riksdagen ännu inte har fastställt
statsbudgeten för kommande budgetår, väljer att föra upp hela anslaget för
det föreslagna stödet på tilläggsbudget till innevarande budgetår. Ett mer
rimligt tillvägagångssätt hade varit att anslå en mindre del av de föreslagna
medlen på tilläggsbudget och resterande del av medlen under ett anslag för
nästa budgetår. Även om den valda anslagstekniken inte har någon betydelse
när det gäller frågan under vilket budgetår uttagna medel bokförs kan den
försvåra bedömningen av hur statsbudgeten utvecklas från år till år.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.
Utskottet tillstyrker sålunda motion 1985/86:311 (c) i här behandlad del.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. beträffande formerna för medelsanvisning
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:311 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Stöd till eldningsanläggningar för inhemska bränslen
(mom. 16)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Under
senare” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som uttrycks i motion 1985/86:N447 (c) att
stödet till investeringar i förbränningsanläggningar eldade med inhemska
fasta bränslen skall utgå med 15 % av investeringskostnaden. Stödet bör utgå
tills vidare och således inte upphöra den 31 december 1986. Den stora
kapacitet för produktion av elkraft som nu finns och den intensiva marknadsföring
av lågt prissatt elkraft som har genomförts i syfte att eluppvärmningen
skall öka utgör enligt utskottets uppfattning ett hot mot möjligheterna att
avveckla kärnkraften. Med anledning av detta och de drastiskt sänkta
oljepriserna behövs en ytterligare stimulans av utvecklingen mot en fungerande
marknad för inhemska bränslen. Utskottet tillstyrker följaktligen
motion 1985/86:N447 (c) i här aktuell del och föreslår att riksdagen i ett
uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet här har anfört.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande stöd till eldningsanläggningar för inhemska bränslen
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 14 godkänner
av utskottet angivna grunder för stöd till eldningsanläggningar för
inhemska bränslen.

19. Investeringsstöd till solvärmeanläggningar (mom. 18) NU 1985/86:17

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”För att” och
slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Från miljösynpunkt är utnyttjande av solvärme det överlägset bästa
uppvärmningssättet. Teknikutvecklingen vad avser solvärmeanläggningar
går för närvarande mycket snabbt med åtföljande lägre kostnader. För
installerade solfångarfält med driftstemperaturer omkring 70-80° C har
Sverige den klart lägsta kostnaden i världen, samtidigt som verkningsgraden
för system med högeffektiva plana solfångare är högst. Sverige har således ett
entydigt försprång på området.

Marknadsutrymmet för solvärmetekniken är emellertid begränsat med
hänsyn till den rådande produktionsstrukturen på energiområdet med dess
överinvesteringar i kärnkraftverken. Förespråkare för kärnkraft arbetar
också för att förhindra konkurrens från såväl solenergi som inhemska
bränslen.

För att Sverige skall kunna behålla sin ledande position på solvärmeteknikens
område krävs därför enligt utskottets mening fortsatta stödinsatser. Det
gäller såväl forsknings- och utvecklingsinsatser som stöd till praktiska
anläggningar. Utskottet instämmer följaktligen i vad som anförs i motionerna
1985/86:N447 (c), 1985/86:N438 (c) och 1985/86:311 (c) om att det
nuvarande investeringsstödet till solvärmeanläggningar bör förlängas efter år
1986. Utskottet anser att stödet bör finnas kvar åtminstone t. o. m. budgetåret
1990/91.

En djärv satsning på solvärme med en inriktning som tar till vara
möjligheterna att med hjälp av svensk teknik och svensk produktion främja
användningen av solenergi kan ge Sverige ett bra försprång i kunskaper och
produktionsteknik - med en stärkt ekonomi och ökad sysselsättning som
följd.

Utskottet föreslår därför att riksdagen anmodar regeringen att föranstalta
om en förlängning av investeringsstödet för solvärmeanläggningar i enlighet
med vad utskottet har anfört. Därmed tillgodoses motionerna 1985/86:N447
(c), 1985/86:N438 (c) och 1985/86:311 (c) i nu berörda delar.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. beträffande investeringsstöd till solvärmeanläggningar
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:311 yrkande 3 i ifrågavarande
del, motion 1985/86:N438 yrkande 2 och motion 1985/86:N447
yrkande 15 godkänner av utskottet angivna grunder för investeringsstöd
till solvärmeanläggningar.

20. Riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk (mom. 19)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Små
vattenkraftverk” och slutar med ”och 1985/86:311 (c)” bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motionerna 1985/86:N216 (m) och 1985/86:312 (m) bör
statligt stöd till små vattenkraftverk inte lämnas. Därav följer att stöd till
dessa anläggningar inte heller bör utgå enligt förslaget i propositionen.
Utskottet avstyrker alltså propositionen i berörd del och motsvarande del av
motion 1985/86:311 (c) och tillstyrker här behandlade delar av motionerna
1985/86:N216 (m) och 1985/86:312 (m).

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. beträffande riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk
att riksdagen med bifall motion 1985/86:N216 yrkande 13 och motion
1985/86:312 yrkande 1, båda i ifrågavarande del, och med avslag på
motion 1985/86:311 yrkande 3 i ifrågavarande del avslår i proposition
1985/86:102 moment 1 angivna riktlinjer såvitt dessa inte behandlas
under 7.

21. Riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk (mom. 19)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Små
vattenkraftverk” och slutar med ”och 1985/86:311 (c)” bort ha följande
lydelse:

I syfte att främja en ökad användning av inhemska energislag och bidra till
att den av riksdagen antagna planen för vattenkraftsutbyggnad kan uppnås
bör fortsatt stöd lämnas till små vattenkraftverk. Utskottet tillstyrker alltså
propositionen i här behandlad del och avstyrker ifrågavarande delar av
motionerna 1985/86:N216 (m) och 1985/86:312 (m). Dock anser utskottet att
stöd bör ges inte bara i form av lånegarantier utan även i form av bidrag. Som
anförs i motion 1985/86:311 (c) bör därför det nuvarande investeringsstödet
till små vattenkraftverk bibehållas. Riksdagen bör anmoda regeringen att
vidta de åtgärder som krävs för att detta stöd skall förlängas efter år 1986.
Därigenom tillgodoses motion 1985/86:311 (c) i här aktuell del.

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. beträffande riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk
att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:102 moment 1 i
ifrågavarande del och motion 1985/86:311 yrkande 3 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1985/86:N216 yrkande 13 och motion
1985/86:312 yrkande 1, båda i ifrågavarande del, godkänner av
utskottet angivna riktlinjer såvitt dessa inte behandlas under 7.

22. Utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna av en
framtida brist på elkraft (mom. 20)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Att
elanvändningen” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Den senaste tidens utveckling av elförbrukningen inger stor oro. För
närvarande finns inga konkreta planer på att bygga ut produktionskapacite -

NU 1985/86:17

7 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 17

ten av elenergi i någon större omfattning. Med den ökningstakt som vi nu har
- samtidigt som risken för torrår inte kan uteslutas - finns det en uppenbar
risk för att en direkt bristsituation kan uppstå. Utskottet anser därför att
regeringen - i enlighet med vad som anförs i motion 1985/86:N216 (m) -snarast måste vidta åtgärder för att säkra elförsörjningen.

Svenska företag har alltid haft tillgång till billig elenergi i förhållande till
vad som gäller i andra länder. För vårt lands industri har detta inneburit
betydande konkurrensfördelar vilket har främjat välståndsutvecklingen.
Tack vare tillgången på vattenkraft har stora delar av vår elintensiva industri
lokaliserats till Norrland. Den industrin utgör i hög grad ryggraden i
norrländskt näringsliv, utan vilken stora delar av arbetsmarknaden skulle
rasa samman. Mot denna bakgrund och med hänvisning till den kraftiga
ökningen av elanvändningen under senare år instämmer utskottet i vad som
anförs i motion 1985/86:N450 (m) om att de regionalpolitiska konsekvenserna
av en framtida brist på elkraft och därav föranledda elprishöjningar bör
utredas. Det bör ankomma på regeringen att föranstalta om en sådan
utredning.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Därmed blir motion 1985/86:N216 (m) i här aktuell del och motion
1985/86:N450 (m) tillgodosedda.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. beträffande utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna
av en framtida brist på elkraft

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N216 yrkande 13 i
ifrågavarande del och motion 1985/86:N450 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna av en
framtida brist på elkraft (mom. 20)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 46 som börjar med ”Att elanvändningen” och slutar med
”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Genom att landets elproduktionskapacitet utnyttjas till fullo ersätts stora
mängder olja och kol, vilket innebär gynnsamma effekter för både miljön och
samhällsekonomin. De senaste årens ökade elanvändning beror till betydande
del på kalla vintrar och den industriella högkonjunkturen. Övergången till
elvärme i småhussektorn kan antas ha passerat sin kulmen. Det kan dock
finnas skäl att klarlägga om eventuellt också andra faktorer ligger bakom
ökningen.

Utskottet noterar att ELIN har fått tilläggsdirektiv att utreda dessa frågor
och att statens energiverk har fått i uppgift att utreda möjligheterna att uppnå
en effektivare elanvändning inom främst industrin. En utgångspunkt för
arbetet bör vara att elproduktionen skall svara mot de behov av elenergi som
det svenska samhället har och kan få samt att brister i produktionen inte skall
uppstå. Utskottet förutsätter att energirådet i sin fortsatta verksamhet
kommer att uppmärksamt följa denna fråga. Motion 1985/86:N216 (m) i här
behandlad del och motion 1985/86:N450 (m) avstyrks.

NU 1985/86:17

24. Utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna av en
framtida brist på elkraft (mom. 20)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 46 som börjar med ”Att elanvändningen” och slutar med
”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Elanvändningen har under de senaste åren ökat snabbare än vad som
förutsetts i tidigare gjorda prognoser. Huvudanledningen till detta är en
mycket framgångsrik marknadsföring från kraftbolagens sida. Tyvärr har
ökningen skett på ett sådant sätt att vi har nått ”effekttaket” långt innan
produktionskapaciteten är optimalt utnyttjad. Vi har under betydande delar
av året överkapacitet, men en för hög och oflexibel andel elenergi för
uppvärmningsändamål under vinterhalvåret ger betydligt mindre oljeersättning,
större negativ miljöpåverkan och drastiskt ökade risker för överbelastning
och dyrbara strömavbrott än vad en bättre anpassad elanvändning skulle
ha gett.

För att elanvändningen skall bli bättre avvägd krävs bl. a. en mer
kostnadsanpassad eltaxa. Genom att elabonnentens kostnader vid högbelastning
mera överensstämmer med kraftbolagens faktiska kostnader kommer
det att bli lönsamt för många elabonnenter att på vintern ersätta den
elström som används för uppvärmning med andra energislag, men också att
investera i effektivare energianvändning. På så sätt kan befintliga investeringar
i elproduktionskapacitet utnyttjas mer optimalt och fördyrande
investeringar i ny elproduktionskapacitet undvikas.

Utskottet understryker vikten av att utvecklingen mot allt effektivare
energianvändning och ökad användning av biobränsle fortsätter utan avbrott.
Det är bästa garantin för låga energipriser, samtidigt som miljön kan
värnas. Med hänvisning till vad här anförts avstyrker utskottet motion
1985/86:N216 (m) i här behandlad del och motion 1985/86:N450 (m).

25. Anslag till statens vattenfallsverk, m. m. (mom. 27)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”Ringhals 2” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1985/86:N314 (m) anser utskottet att
vattenfallsverkets engagemang i fjärrvärmeanläggningar successivt bör avvecklas.
Riksdagen bör därför inte inför nästa budgetår beräkna medel för
investeringar i värmeproduktionsanläggningar. Anslaget till vattenfallsverket
bör följaktligen beräknas till ett belopp som är 25 milj. kr. lägre än vad
regeringen har föreslagit. Motion 1985/86:N314 (m) i här behandlad del
tillstyrks sålunda.

Vad gäller (= utskottet) motion 1985/86:N454 (fp).

Med hänvisning till vad här har anförts föreslår utskottet att riksdagen till
Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m.m. för nästa budgetår anvisar
2 810 milj. kr. förutom de medel som kan komma att anvisas för förberedelser
för ånggeneratorbytet i Ringhals 2.

NU 1985/86:17

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande anslag till statens vattenfallsverk, m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
Eli momenten 1 och 2 och motion 1985/86:N314 yrkandena 19 och
20, med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt E 11
moment 3 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1985/86:N447
yrkande 28 i ifrågavarande del och motion 1985/86:N454

a) (= utskottet),

b) (= utskottet),

c) till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret
1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
2 810 000 000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet har anfört om statens vattenfallsverks ägarengagemang i
fjärrvärmeanläggningar.

26. Anslag till statens vattenfallsverk, m. m. (mom. 27)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”Ringhals 2” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser dock att anslaget till statens vattenfallsverk bör kunna
reduceras med 80 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Motion
1985/86:N454 (fp) tillstyrks alltså.

Med hänvisning till vad här har anförts föreslår utskottet att riksdagen till
Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för nästa budgetår anvisar
2 755 milj. kr. förutom de medel som kan komma att anvisas för förberedelser
för ånggeneratorbytet i Ringhals 2.

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande anslag till statens vattenfallsverk, m. m.
att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
Eli momenten 1 och 2 och motion 1985/86:N454, med anledning av
proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt Eli moment 3 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1985/86:N314 yrkandena 19 och 20
och motion 1985/86:N447 yrkande 28 i ifrågavarande del

a) (= utskottet),

b) (= utskottet),

c) till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret
1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
2 755 000 000 kr.

27. Anslag till statens vattenfallsverk, m. m. (mom. 27)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”Ringhals 2” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1985/86:N447 (c) innebär de föreslagna investeringar -

NU 1985/86:17

100

na i 400 kV-ledningar en överdimensionering av överföringskapaciteten med
hänsyn till den förväntade långsiktiga elanvändningen. Enligt utskottets
mening är det bättre att rusta upp de bästa 220 kV-ledningarna och därmed
begränsa behovet av 400 kV-ledningar.

Utskottet föreslår därför att anslaget till vattenfallsverket för nästa
budgetår minskas med 500 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. I
den mån reduceringen berör mer än det kommande budgetåret förutsätter
utskottet att verket med egna medel kan göra omfördelningar så att inte
andra projekt med betydelse för leveranssäkerheten åsidosätts. Med det
sagda tillstyrks här aktuell del av motion 1985/86:N447 (c).

Motion 1985/86:N454 (fp) avstyrks av utskottet.

Med hänvisning till vad här har anförts föreslår utskottet att riksdagen till
Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för nästa budgetår anvisar
2 335 milj. kr. förutom de medel som kan komma att anvisas för förberedelser
för ånggeneratorbytet i Ringhals 2.

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande anslag till statens vattenfallsverk, m. m.
att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
E 11 momenten 1 och 2 och motion 1985/86:N447 yrkande 28 i
ifrågavarande del, med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14
punkt Eli moment 3 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1985/86:N314 yrkandena 19 och 20 och motion 1985/86:N454

a) (= utskottet),

b) (= utskottet),

c) till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. för budgetåret
1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
2 335 000 000 kr.

28. Återföring av medel till vattenkraftskommunerna
(mom. 28)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1985/86:A477 (c) bör vattenkraftsproduktionens
regionala betydelse utredas med syftet att en väsentligt större andel av
produktionens överskott skall användas för utveckling av näringslivet i
vattenkraftskommunerna. De försäljningar av kraftverksintressen som har
skett under senare tid visar att marknaden värderar dessa tillgångar på ett sätt
som inte står i rimlig proportion till den gottgörelse som sker till de bygder
som tillhandahåller vattenkraften. Utredningen bör presentera förslag till
hur en överföring av medel till berörda kommuner skall kunna åstadkommas
med hjälp av en differentiering av energiskatten. Av det sagda följer att
utskottet tillstyrker motion 1985/86:A477 (c) i här aktuell del. Det får
ankomma på regeringen att föranstalta om en sådan utredning som här har
angivits.

NU 1985/86:17

101

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande återföring av medel till vattenkraftskommunerna
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:A477 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

29. Regionala samhällsfonder (mom. 30)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”När
utskottet” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1985/86:N432 (vpk) om
behovet av regionala samhällsfonder för att återföra övervinster från
vattenkraften till resp. region för investeringar. Det finns otaliga exempel på
att sysselsättningsskapande projekt som har tagits fram i de berörda länen
inte har kunnat genomföras på grund av att finansieringsfrågan inte har lösts.
Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motionen om att styrelserna för
fonderna bör tillsättas regionalt, t. ex. av landstingen och kommunerna, och
att de stora löntagarorganisationerna bör tillförsäkras ett starkt inflytande i
fonderna. Utskottet finner det också rimligt att 20 % av fondmedlen riktas
direkt till de kommuner som berörs av kraftverksbyggen och sjöregleringar.
Regeringen bör lägga fram förslag om regionala samhällsfonder enligt dessa
riktlinjer. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande ansluter sig till vad
utskottet har anfört. Motion 1985/86:N432 (vpk) tillstyrks sålunda.

dels att utskottet under 30 bort hemställa

30. beträffande regionala samhällsfonder

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N432 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Kärnvärmereaktorer (mom. 31)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Utskottet
hänvisar” och slutar med ”svenska energiförsörjningssystemet” bort ha
följande lydelse:

Av den åberopade redogörelsen i ämnet framgår klart att resultatet av
folkomröstningen år 1980 inte lägger något hinder i vägen för utnyttjande av
Securereaktorer i vårt land. Riksdagen bör i anslutning till motion 1985/
86:N216 (m) slå fast att så är fallet. Skälen för detta är uppenbara.
Reaktortypen kännetecknas av en extremt hög säkerhet. Även i övrigt
tillfredsställer Securereaktorerna högt ställda miljökrav. En särskild fördel
är att de kan byggas i begränsade storlekar och sålunda möjliggör en ökad
decentralisering av energiproduktionen.

dels att utskottet under 31 bort hemställa

31. beträffande kärnvärmereaktorer

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N216 yrkande 13 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

NU 1985/86:17

102

31. Kärnkraftens roll inom energiförsörjningen (mom. 32) j^U 1985/86-17

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med "Vad gäller”
och slutar med ”aktuellt hänseende” bort ha följande lydelse:

Vad gäller kärnkraftens roll inom energiförsörjningen under kommande
år vill utskottet anföra följande. Den avvecklingsstrategi som regeringen har
bundit sig för ger uttryck för ett ensidigt och skadligt betraktelsesätt.

Kärnkraften utdöms som en mera långsiktigt användbar energikälla utan att
dess uppenbara fördelar tas i beaktande.

Såsom har framhållits från moderata samlingspartiets sida har kärnkraften
hittills befunnits säker och miljövänlig. Genom att fullt ut utnyttja investeringarna
i kärnkraftverken kan vi under en följd av år bespara oss stora
mängder av de luftföroreningar som är förknippade med användningen av de
alternativa energikällor vilka närmast står till buds. Samtidigt undviks en
onödig kapitalförstöring, oförenlig med de hushållningsprinciper som måste
prägla en rationell energipolitik. På grundval av motionerna 1985/86:N216
(m) och 1985/86:N408 (m) bör riksdagen göra ett uttalande av här angiven
innebörd. Det sagda innebär att utskottet avstyrker motionerna 1985/

86:N447 (c), 1985/86:N433 (c) och 1985/86:N446 (vpk) i här aktuella delar.

dels att utskottet under 32 bort hemställa

32. beträffande kärnkraftens roll inom energiförsörjningen
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N216 yrkande 13 i
ifrågavarande del och motion 1985/86:N408 och med avslag på motion
1985/86:N433 yrkande 1, motion 1985/86:N446 yrkande 2 och motion
1985/86:N447 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

32. Kärnkraftens roll inom energiförsörjningen (mom. 32)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”aktuellt hänseende” bort ha följande lydelse:

Vad gäller kärnkraftens roll inom energiförsörjningen under kommande
år vill utskottet kraftigt betona att riksdagens beslut om kärnkraftsavveckling
- i enlighet med resultatet av folkomröstningen år 1980- måste stå fast. De
synpunkter i annan riktning som kommer till uttryck i motionerna 1985/

86:N216 (m) och 1985/86:N408 (m) tar utskottet bestämt avstånd ifrån.

Avvecklingsbeslutet måste emellertid omsättas i en preciserad omställningsplan.
Regeringen menar att statsmakternas beslut om en sådan plan bör få
anstå till år 1995. Ett sådant dröjsmål finner utskottet oacceptabelt.

Avvecklingen måste, såsom framhålls i motionerna 1985/86:N447 (c),

1985/86:N433 (c) och 1985/86:N446 (vpk), påbörjas med det snaraste. En
fortsatt kärnkraftsproduktion på nuvarande höga nivå kommer att förstärka
tendensen till att elenergi i stor utsträckning utnyttjas för uppvärmning.

Detta är skadligt såväl på kort sikt, genom att det medför ökad risk för

temporär överbelastning av elförsörjningssystemet, som på längre sikt, 103

genom att det skapas bindningar som kan komma att åberopas mot
kärnkraftsavvecklingen. Det överordnade intresset är att kärnkraften med
hänsyn till produktionsriskerna och avfallsproblemen tas ur bruk så snart
som möjligt.

dels att utskottet under 32 bort hemställa

32. beträffande kärnkraftens roll inom energiförsörjningen

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N433 yrkande 1, motion
1985/86:N446 yrkande 2 och motion 1985/86:N447 yrkande 5 och med
avslag på motion 1985/86:N216 yrkande 13 i ifrågavarande del och
motion 1985/86:N408 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

33. Byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 (mom. 33)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 55 med ”Utskottet
konstaterar” och slutar på s. 56 med ”budgetåret 1986/87” bort ha följande
lydelse:

De tre nämnda motionerna är samstämmiga i sin kritik av det planerade
bytet av ånggeneratorer i Ringhals 2 och ger därmed uttryck för utskottets
uppfattning. De invändningar mot en sådan investering som reservationsvis
(c, vpk) framfördes förra året ter sig i dagens läge än mer befogade. På ett
mera bestämt sätt än tidigare har regeringen numera - om än med ett
otillfredsställande tidsschema - angett riktlinjer för den avveckling av
kärnkraften som riksdagen har beslutat om. Trovärdigheten hos denna
awecklingsstrategi har emellertid minskat kraftigt till följd av regeringens
beslut att ge klartecken för ett ånggeneratorbyte i Ringhals 2. En sådan
åtgärd kan ju vara ekonomiskt försvarbar endast under förutsättning att
denna reaktor behålls i drift under lång tid. Det enda rimliga i nuvarande
situation är att planerna på ånggeneratorbytet stoppas omgående. Regeringen
bör dra försorg om att så sker. Det begärda anslagsbeloppet av 75 milj. kr.
bör följaktligen inte anvisas av riksdagen. I den mån de ändrade planerna
medför några ytterligare särskilda kostnader som inte täcks av redan
anvisade medel får regeringen återkomma med en redovisning härav. Med
det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1985/86:N447 (c), 1985/86:N433
(c) och 1985/86:N446 (vpk) i vad de berör Ringhals 2.

dels att utskottet under 33 bort hemställa

33. beträffande byte av ånggeneratorer i Ringhals 2

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N433 yrkande 4, motion
1985/86:N446 yrkande 3 och motion 1985/86:N447 yrkande 12 och
yrkande 28 i ifrågavarande del avslår proposition 1985/86:100 bilaga 14
punkt Eli moment 3 i ifrågavarande del och därvid som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1985/86:17

104

34. Information om kärnkraftsproduktionen (mom. 34) NU1985/86:17

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”inte motiverad” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser i motion 1985/86:N424 (s) ett glädjande vittnesbörd om det i
och för sig välbekanta förhållandet att det även på socialdemokratiskt håll
finns många insiktsfulla bedömare med en mera realistisk syn på kärnkraften
än den som regeringen officiellt ger uttryck för. Kärnpunkten i motionärernas
resonemang är att de faktiska riskerna med kärnkraften har överdrivits,
samtidigt som man har undervärderat kärnkraftens roll som en positiv
miljöfaktor. Som framhålls i motionen har användningen av fossila bränslen
- främst olja - tack vare kärnkraften kunnat reduceras väsentligt med därav
följande minskning av risken för försurningsskador.

Flera centrala myndigheter- statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftinspektion
och statens kärnbränslenämnd - har enligt sina instruktioner till
uppgift att sprida information beträffande kärnsäkerhetsfrågor. Ytterligare
en grupp aktörer på detta område är de kommunalt förankrade lokala
säkerhetsnämnderna. På goda grunder kan det hävdas (se NU 1984/85:30
res. 33) att alltför många centrala organ nu är engagerade i denna informationsverksamhet.
Det informationsbehov som åsyftas i motion 1985/86:N424
(s) är emellertid dåligt tillgodosett. Det gäller inte bara att beskriva
säkerhetsproblemen och de ambitiösa lösningar av dessa som staten och
kärnkraftsproducenterna har utvecklat. För att allmänheten skall få en riktig
uppfattning om kärnkraftens roll inom energisystemet behövs en utvidgad,
objektiv information enligt de riktlinjer som motionärerna anger. Det är
enligt utskottets mening angeläget att statens nuvarande informationsinsatser
på energiområdet kompletteras på detta sätt. Regeringen bör dra försorg
om att så sker. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1985/86:N424 (s).

dels att utskottet under 34 bort hemställa

34. beträffande information om kärnkraftsproduktionen
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N424 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Information om kärnkraftsproduktionen (mom. 34)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Utskottet har” och slutar
med ”inte motiverad” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser i motion 1985/86:N424 (s) ett illavarslande tecken på att den
avvecklingsstrategi som presenteras i budgetpropositionen inte är så fast
förankrad inom regeringspartiet som regeringens och det ansvariga statsrådets
uttalanden borde garantera. Som tidigare påpekats har också beslutet
om byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 bidragit till att minska regeringens
trovärdighet i detta hänseende. Innebörden i motionärernas resonemang
tycks vara att beslutet om kärnkraftsavveckling är grundat på otillräcklig
kunskap och på känslomässiga värderingar som delvis har föranletts av 105

”sensationslystet negativt färgade beskrivningar”. Utskottet tar med skärpa
avstånd från denna framställning. Det åligger nu en rad olika myndigheter -statens strålskyddsinstitut, statens kärnkraftinspektion, statens kärnbränslenämnd
och de kommunalt förankrade lokala säkerhetsnämnderna- att sörja
för att allmänheten får erforderlig objektiv information på kärnkraftsområdet.
Denna verksamhet är angelägen och måste vidmakthållas. Med det
sagda avstyrker utskottet motion 1985/86:N424 (s).

36. Utvecklingsavgiftpå kärnkraftsproduktionen (mom. 36)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

För att kärnkraftsavvecklingen skall kunna genomföras krävs, som
energiforskningsutredningen har betonat, omfattande insatser och ett starkt
engagemang från kraftindustrins sida. Det system med en energins utvecklingsfond
som skisseras i motion 1985/86:N447 (c) synes väl ägnat att skapa
förutsättningar för de åtgärder som behövs. Den förordade kärnkraftsavgiften,
2 öre per kWh, är enligt utskottets mening väl avvägd. Energiforskningsutredningens
förslag om en väsentligt lägre avgift får ses mot bakgrund av att
det avser mera begränsade stödändamål. Regeringen bör anmodas att med
det snaraste lägga fram förslag till lagstiftning om en sådan avgift som anges i
motionen och till regler för en energins utvecklingsfond på grundval av
motionärernas förslag.

dels att utskottet under 36 bort hemställa

36. beträffande utvecklingsavgift på kärnkraftsproduktionen
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N447 yrkandena 18
och 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

37. Utveckling av vindkraft (mom. 38)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande som börjar på s. 59 med ”Enligt gällande” och
slutar på s. 60 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är förutsättningarna för utnyttjande av vindkraft
inte speciellt goda i Sverige. Som moderata samlingspartiet tidigare har
påpekat krävs vid en storskalig introduktion av vindkraft också ny effekt i
reservtillgångar. Till detta kommer behovet av att öka kapaciteten hos
kraftledningarna från Norrland. Det skulle således bli en mycket dyrbar
lösning. Utskottet anser dessutom att en utbyggnad av vindkraften varken är
miljövänlig eller enkel.

På nuvarande stadium är det sålunda inte realistiskt att räkna med
vindkraften som kraftkälla. Det utesluter inte att den i framtiden kan komma
att spela en viss marginell roll. Det är emellertid inte motiverat att nu inleda
en mycket dyrbar teknisk utveckling och skapa förväntningar om en
omfattande utbyggnad av vindkraften. I stället bör erfarenheter av utländska
försök och de två vindkraftverken i Maglarp och vid Näsudden utnyttjas.

NU 1985/86:17

106

Erfarenheter från internationell och svensk forskning bör också tas till vara.

Mot bakgrund av vad som nu anförts ser utskottet inget skäl för riksdagen
att ta något initiativ på vindkraftens område med anledning av motionerna
1985/86:N437 (c), 1985/86:N447 (c) och 1985/86:N446 (vpk). Dessa avstyrks
därför, de båda sistnämnda såvitt de är aktuella här.

38. Utveckling av vindkraft (mom. 38)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 59 med ”Enligt
gällande” och slutar på s. 60 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

Vindkraften tilldrar sig ett allt större intresse i olika delar av världen.
Utskottet har noterat att vindkraftsproduktionen för närvarande genomgår
en snabb utveckling i länder med högre elpriser än Sverige, t. ex. Förenta
staterna och Danmark. En betydande vindkraftsmarknad håller på att växa
fram. Sverige haren framskjuten industriell position på flera energitekniska
områden men har blivit akterseglat när det gäller vindkraften. De svenska
kraftföretagen tycks systematiskt motarbeta utvecklingen av vindkraften. De
insatser som de trots allt gör kommer till stånd under protester och efter
betydande påtryckningar från bl. a. regeringen. Detta är en icke önskvärd
situation som försvårar en positiv utveckling av vindkraftstekniken i Sverige.

Som anförs i motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/86:N437 (c) bör
vindkraftsprogrammet nu gå vidare med att ytterligare aggregat uppförs. Till
dessa anläggningar bör stöd utgå från det föreslagna stödprogrammet för
utveckling av ny teknik, vilket utskottet har behandlat tidigare i detta
betänkande. Vidare bör stöd till investeringar i små vindkraftverk lämnas
enligt samma grunder som till små vattenkraftverk. Förberedelser för
byggande av en demonstrationsgrupp av stora vindkraftverk bör vidtas för att
förutsättningar skall skapas för en kommande serieproduktion.

Kraftföretagen bör ta ett betydande ansvar för utvecklingen på vindenergiområdet.
Föreslagna satsningar ger goda möjligheter att få referensanläggningar
och underlätta möjligheterna till export. Sverige är för närvarande på
efterkälken, men med ett rimligt handtag är den svenska industrin säkert
kapabel att ta marknadsandelar på en växande vindkraftsmarknad.

Utskottet ansluter sig alltså till vad som anförs i motionerna 1985/86:N447
(c) och 1985/86:N437 (c) om vindkraftsprogrammets fortsatta inriktning och
föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen med här angiven
innebörd. Motion 1985/86:N446 (vpk) skiljer sig genom sin starka betoning
av det statliga engagemanget från vad utskottet har anfört men blir ändå i
väsentlig del tillgodosedd genom det föreslagna uttalandet.

dels att utskottet under 38 bort hemställa

38. beträffande utveckling av vindkraft
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N437 och motion 1985/
86:N447 yrkande 3 d och med anledning av motion 1985/86:N446
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

39. Utveckling av vindkraft (mom. 38)

NU 1985/86:17

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 59 med ”Enligt
gällande” och slutar på s. 60 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

Som föreslås i motion 1985/86:N446 (vpk) är det motiverat med ett stort
statligt vindkraftsprogram, vilket bör introduceras i anslutning till att
kärnkraften utmönstras ur kraftsystemet. Av flera skäl är ett stort inslag av
vindkraft önskvärt. Tillgängliga data talar för att potentialen för vindkraft är
betydande. I dagens energisituation, där den alltmer utbyggda kärnkraften
blockerar varje alternativ utbyggnad av elkapacitet, är det emellertid
uppenbart att vindkraften inte kommer att introduceras i önskvärd omfattning
i kraft av sin överlägsenhet.

Det är därför nödvändigt med en av staten planerad och stödd introduktion.
Enligt utskottets uppfattning erfordras beslut av statsmakterna om att -i den mån bortfallande kärnkraft måste ersättas med ny elproduktion -vindkraften skall prioriteras vid sidan av samproducerad elenergi. Ett sådant
utbyggnadsprogram för vindkraften kan till sin omfattning vara flexibelt men
bör med tanke på den sannolika efterfrågan planeras för en kapacitet i
storleksordningen 10—15 TWh. Denna energimängd torde med begränsade
regleringskostnader kunna tas emot i befintligt kraftsystem. Regeringen bör
låta utarbeta ett statligt vindkraftsprogram av den nu nämnda omfattningen.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att regeringen nu äntligen
erkänner att vindkraften är en energikälla att räkna med. Därmed har
förslaget om en stor satsning på vindkraft som en av de alternativa metoderna
för energiproduktion fått ökad aktualitet. Det förutsätts emellertid att staten
tar ansvaret för utbyggnaden så som här har föreslagits. Det avtal om
utbyggnad av vindenergin som regeringen träffade med kraftindustrin förra
året är inte tillräckligt offensivt, och det överlåter initiativet till industrin på
ett sätt som inte kan accepteras. Enligt utskottets mening behövs det en
bestämd styrning av vattenfallsverket och framför allt av privata kraftproducenter
om det skall bli något av med utbyggnaden av vindkraften i Sverige.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet
här har anfört om ett statligt vindkraftsprogram. Motion 1985/86:N446 (vpk)
tillstyrks sålunda i nu berörd del. De båda övriga här behandlade motionsyrkandena
avstyrks.

dels att utskottet under 38 bort hemställa

38. beträffande utveckling av vindkraft
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N446 yrkande 5 och med
avslag på motion 1985/86:N437 och motion 1985/86:N447 yrkande 3 d
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

108

40. Eldistributionssystemetm. m. (mom. 39)

NU 1985/86:17

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 60 med ”Utskottet
gör” och slutar på s. 61 med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det sedan en tid pågår en
viss utveckling i linje med vad som föreslås i motionen. Fortfarande
subventioneras dock värmeabonnenter under höglasttid. Det finns anledning
för riksdagen att ytterligare markera betydelsen av att den tillgängliga
elkapaciteten används på bästa sätt. Kapaciteten bör utnyttjas jämnare
under året. Man bör vidare undvika att använda elström vid kortvariga stora
effektbehov. En vidareutveckling av de kostnadsanpassade taxor som har
börjat tillämpas torde vara nödvändig. Det är också av största vikt att den
nuvarande möjligheten att erhålla lågt prissatt elkraft inte leder till att
elvärme tar i anspråk den del av värmemarknaden som på sikt är mest lämpad
för skogsbränsle. Härutöver vill utskottet betona vikten av att det inte byggs
en elproduktionskapacitet för toppeffekter, vilket motverkar strävandena att
ersätta olja med andra energikällor. Utskottet vill vidare liksom motionärerna
erinra om att avkopplingsbara eller avbrytbara elleveranser har fördelar
från belastningssynpunkt. Fel använt kan dock detta system innebära att
övergången till ett energisystem i huvudsak baserat på inhemska och
förnybara energislag hämmas. Utskottet anser att riksdagen genom ett
uttalande till regeringen bör ansluta sig till vad utskottet här i anslutning till
motion 1985/86:N447 (c) har anfört om eldistributionssystemet och elsystemets
sårbarhet.

dels att utskottet under 39 bort hemställa

39. beträffande eldistributionssystemet m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 3 e i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

41. Främjande av landsbygdens elektrifiering (mom. 40)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Med instämmande i vad som sägs i motionerna 1985/86:N447 (c) och
1985/86:A477 (c) föreslår utskottet att anslaget till främjande av landsbygdens
elektrifiering under nästa budgetår skall utgå med 4,5 milj. kr. De
medel som anvisas utöver vad regeringen har föreslagit bör främst användas
till upprustning av befintliga men olönsamma nät.

Utskottet tillstyrker därmed motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/
86:A477 (c) i här aktuella delar.

dels att utskottet under 40 bort hemställa

40. beträffande främjande av landsbygdens elektrifiering

att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14

punkt E 5 och med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 24 och
motion 1985/86: A477 yrkande 11 till Främjande av landsbygdens
elektrifiering för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 4 500 000 kr.

42. Eldistribution på landsbygden (morn. 41)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med "Energiverkets
kartläggning" och slutar med "avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motionerna 1985/86:N447 (c) och 1985/86:N428 (c) är det
önskvärt med åtgärder från statsmakternas sida för att skapa en ökad
kostnadsneutralitet mellan elföretag med olika distributionsförhållanden. På
grund av högre kostnader har det blivit allt svårare för lokala företag med
eldistribution utanför tätorterna att hålla jämna steg med tätortsföretag i
fråga om möjligheter att erbjuda säker elförsörjning och god lokal service.
Den utredning som motionärerna föreslår bör därför genomföras i syfte att i
dessa avseenden skapa bättre förutsättningar för distributörerna av elkraft på
landsbygden. Då utskottet har erfarit att man vid den åberopade utredningen
hos statens energiverk inte har för avsikt att studera denna fråga med den
inriktning motionärerna förordar anser utskottet att riksdagen bör göra ett
uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Utskottet tillstyrker
sålunda ifrågavarande del av motion 1985/86:N447 (c) och motion 1985/
86:N428 (c).

dels att utskottet under 41 bort hemställa

41. beträffande eldistribution på landsbygden
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N428 och motion 1985/
86:N447 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

43. Reservanordningar vid störningar i elförsörjningen m. m.
(mom. 42)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 64 som börjar med "Näringsutskottet instämmer” och slutar
med "har återgivits” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i vad som anförs av centerns företrädare i
försvarsutskottet. Under en övergångstid bör sålunda statsbidrag utgå för
anskaffning av reservaggregat till lantbrukare med djurhållning. Förslagsvis
bör bidrag utgå med 25 % av kostnaderna för aggregat och installation. I
övrigt instämmer näringsutskottet med vad försvarsutskottet har anfört.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av den innebörd som här har
redovisats.

NU 1985/86:17

110

44. Värmepumpar (mom. 45)

NU 1985/86:17

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Stöd till” och
slutar med ”motion 1985/86:N447 (c)” bort ha följande lydelse:
Värmepumpstekniken är känd och etablerad i landet. Utskottet vill dock
betona betydelsen av satsningar på nya system av värmepumpar och
understryka vikten av forskning och utvecklingsarbete kring bränsledrivna
och kemiska värmepumpar. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen
ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Därmed tillgodoses motion
1985/86:N447 (c) i nu berörd del.

dels att utskottet under 45 bort hemställa

45. beträffande värmepumpar

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 3 f som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

45. Solvärme (morn. 46)

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs om solvärme i motionerna 1985/
86:N447 (c) och 1985/86:N438 (c).

Sverige har för närvarande en framskjuten position på solvärmeteknikens
område. Denna teknik är i dagsläget i ungefär samma situation som
värmepumpstekniken var för fem år sedan.

Om inte Sverige skall förlora sin ledande roll krävs fortsatta forskningsoch
utvecklingsinsatser. Vidareutbyggnaden av dessa kunskaper i syfte att nå
ett kommersiellt genombrott på den svenska och den internationella
marknaden borde vara ett överordnat mål för utvecklingsarbetet.

Riksdagen bör därför i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet här har
anfört om behovet av ökat stöd till forskning inom solvärmeområdet.
Därmed tillgodoses här berörda delar av motionerna 1985/86:N447 (c) och
1985/86:N438 (c).

Medelsberäkningen återkommer utskottet till i det följande (s. 73).

dels att utskottet under 46 bort hemställa

46. beträffande solvärme

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N438 yrkande 1 och
motion 1985/86:N447 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

lil

46. Direktverkande elvärme (mom. 47)

NU 1985/86:17

Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”På grundval”
och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

När riksdagen år 1981 skulle fastställa villkoren för installation av
direktverkande elvärme hade civilutskottet att behandla en motion (c) i
vilken föreslogs att sådan elvärme skulle få installeras endast i hus där det
sammanlagda energibehovet för tappvarmvatten och värme understeg
motsvarande förbrukning i normhuset med minst 40 %.

Med anledning av motionen anförde civilutskottet enhälligt att utskottet
anslöt sig till tanken på en skärpning av kraven i ett andra steg. Riksdagen
följde utskottet.

Det finns sålunda goda motiv för centerns förslag att kraven skall skärpas
och ELIN ges tilläggsdirektiv med begäran om förslag till skärpta krav.

Näringsutskottet föreslår att riksdagen med anledning av här behandlad
del av motion 1985/86:N447 (c) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört.

dels att utskottet under 47 bort hemställa

47. beträffande direktverkande elvärme
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

47. Torvbrytning (mom. 48)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”För att” och
slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1985/86:N440 (m) kommer den inhemska energikällan
torv att få en starkt ökad betydelse vid en eventuell avspärrning av landet.
Torven kan från den utgångspunkten betraktas som en strategisk energikälla.

För att torv skall kunna hävda sig gentemot andra bränsleslag måste priset
på den färdiga torvprodukten vara konkurrenskraftigt. Av produktionskostnaden
för torv svarar transportkostnaderna för en betydande del. Anläggandet
av nya vägar till nu svårtillgängliga torvmarker undviks därför nästan
helt. Tillgången på befintliga vägar blir i stället avgörande vid bestämningen
av vilka marker som skall brytas.

Det är följaktligen de lättillgängliga myrarna som nu bryts ut medan de
mera svårtillgängliga blir kvar som energireserv.

Mot den angivna bakgrunden borde även myrarnas tillgänglighet beaktas
när brytningstillstånd skall ges så att hänsyn tas till myrarnas strategiska
betydelse. Utskottet föreslår att riksdagen anmodar regeringen att framlägga
förslag till beslut med denna innebörd. Därmed blir motion 1985/86:N440
(m) tillgodosedd.

112

dels att utskottet under 48 bort hemställa NU 1985/86:17

48. beträffande torvbrytning
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N440 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

48. Anslag till energiforskning (mom. 54)

Erik Hovhammar, Per Westerberg och Per-Richard Molén (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”medelsanvisning tillstyrks” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1985/86:N314 (m) finns det i längden ingen anledning
att ha ett särskilt program för energiforskning skilt från andra tekniska
forskningsprogram. Det är positivt att regeringen har föreslagit en minskning
av anslaget för nästa budgetår, men enligt utskottets bedömning är det
motiverat att fastställa en ännu lägre anslagsnivå. Många av de forskningsprojekt
som bekostas med medel från detta anslag har kommit så långt att de
kan finansieras av intresserade företag.

Anslaget bör fastställas till 255 milj. kr. för nästa budgetår. Riksdagen bör
vidare som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här har anfört
angående anslag till energiforskning. Utskottet tillstyrker sålunda motion
1985/86:N314 (m) i här behandlad del och avstyrker ifrågavarande del av
motion 1985/86:N447 (c).

dels att utskottet under 54 bort hemställa

54. beträffande anslag till energiforskning
att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14
punkt E 12 moment 2 och motion 1985/86:N314 yrkande 21 och med
avslag på motion 1985/86:N447 yrkande 26 till Energiforskning för
budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 255 000 000 kr.

49. Anslag till energiforskning (mom. 54)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”medelsanvisning tillstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om den allvarliga kritik mot regeringens förslag till
medelsram för energiforskningsprogrammet som uttalades av såväl centerpartiet
som vänsterpartiet kommunisterna när frågan behandlades i riksdagen
för två år sedan. Denna kritik är än mer befogad nu mot bakgrund av det
förslag regeringen presenterar rörande forskningsanslaget.

Gällande energipolitiska beslut innebär att energisystemet inom några
decennier huvudsakligen skall baseras på utnyttjande av förnybara och
miljövänliga energislag samt en effektivare energianvändning. I stället för en
nedrustning av energiforskningsprogrammet krävs i nuvarande situation
förstärkta resurser och fördjupade insatser. Framför allt måste därvid satsas
på forskning och utveckling som rör energianvändningen. Utskottet föreslår

8 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 17

att anslaget för nästa budgetår fastställs till 405 milj. kr. Om riksdagen
beslutar enligt utskottets förslag blir motion 1985/86:N447 (c) i denna del helt
tillgodosedd. Förslaget i motion 1985/86:N314 (m) låter sig inte förenas med
vad utskottet här har anfört, varför den motionen avstyrks i ifrågavarande
del.

dels att utskottet under 54 bort hemställa

54. beträffande anslag till energiforskning

att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14
punkt E 12 moment 2, med bifall till motion 1985/86:N447 yrkande 26
och med avslag på motion 1985/86:N314 yrkande 21 till Energiforskning
för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 405 000 000 kr.

50. Energiskogsodling (mom. 55)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”del avstyrks” bort ha följande lydelse:

Domänverkets odlingsförsök är särskilt viktigt eftersom myrmarkerna
utgör den största markpotentialen för energiskogsodling. Myrarna har
mycket olika förutsättningar för sådan odling. Olikheterna kan vara biologiska,
tekniska och ekonomiska. Därför skulle det vara värdefullt med ett
avsevärt utvidgat försöksprogram för energiskogsodling på torvmark. Ansvaret
för genomförandet av detta program bör som hittills läggas på
domänverket. Där finns redan den kompetens och erfarenhet som samlats
under hittillsvarande utvecklingsarbete.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet här har anfört. Därigenom tillgodoses motion 1985/86:N441
(vpk) och här aktuell del av motion 1985/86:N433 (c).

dels att utskottet under 55 bort hemställa

55. beträffande energiskogsodling

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N433 yrkande 5 i ifrågavarande
del och motion 1985/86:N441 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

51. Forskning om avfallshantering (morn. 56)

Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 74 med ”Den totala”
och slutar på s. 75 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1985/86:N448 (c) bör ytterligare medel anslås till
forskning och teknikutveckling angående avfallshantering. Trots de ansträngningar
som gjorts kan man på intet sätt påstå att avfallsproblemen är
lösta. Utskottet instämmer därför med motionärerna i att en utredning om
avfallshantering bör tillsättas. Utredningen bör bl. a. studera om en miljöavgift
kan uttas för att finansiera forskningen.

NU 1985/86:17

114

Redan nu bör riksdagen enligt utskottets uppfattning anmoda regeringen
att anslå 5 milj. kr. från energiforskningsprogrammet till forskning och
teknikutveckling angående resurseffektivisering och avfallshantering.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet här har anfört. Därmed skulle motion 1985/86:N448 (c) bli
väsentligen tillgodosedd.

dels att utskottet under 56 bort hemställa

56. beträffande forskning om avfallshantering
att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N448 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

52. Viss verksamhet vid Studsvik Energiteknik AB (morn. 59)
Ivar Franzén (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med den i centerns partimotion framförda uppfattningen
att de överkostnader som Studsvik Energiteknik har i sin verksamhet
bör bekostas av kärnkraftsindustrin. Bolaget har huvudsakligen byggts upp
för denna industris räkning. Anslaget bör därför räknas ned med 20 milj. kr. i
förhållande till regeringens förslag.

Vidare anser utskottet att den nuvarande finansieringen av R2-reaktorn
bör ses över. Som anförs i centermotionen bör bidrag för denna verksamhet
ges till användarna av reaktorn. Om de sedan väljer att utnyttja reaktorn får
de täcka kostnaderna vid reaktorn med dessa bidrag.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till finansiering av R2-reaktorn med den uppläggning utskottet här har redovisat. Därmed tillgodoses
här aktuell del av motion 1985/86:N447 (c).

dels att utskottet under 59 bort hemställa

59. beträffande viss verksamhet vid Studsvik Energiteknik AB
att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14
punkt E 13 och med bifall till motion 1985/86:N447 yrkandena 29 och
30 till Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB för
budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 37 410 000 kr. samt som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

NU 1985/86:17

115

Särskilda yttranden

NU 1985/86:17

1. Ökat samhällsinflytande över kraftproduktionen
(mom. 21)

Jörn Svensson (vpk) anför:

Som anförs i motion 1985/86:N421 (s) bör samhällets inflytande över
kraftproduktionen ökas. Detta överensstämmer också med de löften som
linje 2 gav inför folkomröstningen om kärnkraften. Syftet med ett ökat
samhällsinflytande får dock inte vara att stimulera till en ökad vattenkraftsutbyggnad.
Jag kan därför inte tillstyrka motion 1985/86:N421 (s).

2. Återföring av medel till vattenkraftskommunerna
(mom. 28)

Jörn Svensson (vpk) anför:

Vänsterpartiet kommunisterna har en egen konstruktion som avser att
vinster från vattenkraften skall överföras till samhällsfonder för de norra
regionernas utveckling. Min bedömning av det nu aktuella förslaget i
centermotionen 1985/86:A477 betingas härav. Jag stöder inte förslaget men
kan inte heller ställa mig bakom den motivering som utskottet lämnar för sitt
avstyrkande.

116

Försvarsutskottets yttrande NU1985/86.-17

Bilaga 1

1985/86:6 y

över motioner om reservanordningar vid störningar i
elförsörjningen

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över
motionerna 1985/86:N406, N413, N415 - N416, N427, N436 och N449.

Motionsförslag hos näringsutskottet

1985/86:N406 av Bengt Kindbom (c) och Lennart Brunander (c). Motionärerna
föreslår att riksdagen begär en utredning av frågan om jordbrukets
beredskap för avbrott och störningar i elproduktionen. De anser att
jordbrukets blockorganisation bör tillföras reservkraft och att statliga
stödåtgärder bör prövas för att garantera en tillgång på reservkraftverk.

1985/86:N413 av Marianne Karlsson (c). Motionären önskar att riksdagen
skall uttala sig för att lantbrukare skall kunna få förmånliga lån för inköp av
reservaggregat för elström. Att anskaffa reservaggregat så att livsmedel kan
produceras även under ofredstider och under långa elavbrott i fred är enligt
hennes mening inte enbart lantbrukarnas egen angelägenhet.

1985/86:N415 av Rune Evensson m.fl. (s). Motionärerna föreslår att
riksdagen skall begära en översyn av medborgarnas säkerhet vid el- och
teleavbrott. De anser att en bättre säkerhet kan åstadkommas genom
förbättringar av distributionsnät och anläggningar. Fler reservaggregat
behövs enligt deras mening.

1985/86:N416 av Evert Hedberg (s) och Ulla-Britt Åbark (s). Motionärerna
anser att samhällets åtgärder för att höja beredskapen mot elavbrott bör
påskyndas och eventuellt kompletteras samt att riksdagen bör uttala sig
härom. Reservanordningar för vitala samhällsfunktioner bör enligt deras
mening ges förtur i det fortsatta arbetet.

1985/86:N427 av Rolf Kenneryd (c) och Ivar Franzén (c). Enligt motionärerna
bör riksdagen begära förslag av regeringen om statsbidragsregler för
investeringar i reservkraftverk vid vårdinrättningar och inom jordbrukets
animalieproduktion. De betonar att förbättringar bör komma till stånd
snarast.

1985/86:N436 av Ivar Franzén (c). Motionären föreslår att riksdagen skall
besluta om ett 25-procentigt statsbidrag till anskaffning av lämpliga reservkraftverk
för att trygga livsmedelsförsörjningen. Kostnaden bör enligt hans
mening belasta anslag till försvarsändamål.

1985/86:N449 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m). Motionä -

9 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 17

rerna föreslår att riksdagen skall begära åtgärder som radikalt förbättrar
beredskapen mot elavbrott. De betonar att beredskapshänsyn måste tas vid
samhällets utbyggnad och efterlyser anvisningar till länsstyrelserna om bättre
beredskapsplanering på området. Vidare erinras om den nyligen inledda
verksamheten avseende kommunala riskanalyser för fred, kris och krig.

Uttalanden i motioner hos försvarsutskottet

1985/86:Fö201 av Bengt Westerberg m. fl. (fp). Motionärerna framhåller att
sårbarheten i samhället har ökat i flera avseenden. Som påtagliga exempel
nämns elförsörjningen och telekommunikationerna. Särskilt i större tätorter
behöver sårbarheten enligt motionärerna minska också för andra funktioner,
exempelvis när det gäller fjärrvärme.

1985/86:Fö202 av Lennart Blom m. fl. (m). Motionärerna påminner om
förslaget (SOU 1984:57) från 1982 års provplanläggningskommitté att ökad
uppmärksamhet skall ägnas åt reservanordningar inom den kommunaltekniska
försörjningen. De anser att åtgärder snarast bör vidtas för att förbättra
tillgången på sådana reservanordningar och föreslår att riksdagen skall uttala
sig härom (yrkande 9).

1985/86:Fö203 av Lars Werner m. fl. (vpk). Motionärerna hävdar att
sårbarhetsfrågorna inför 1987 års försvarsbeslut måste få en helt annan tyngd
i den samlade försvarsdebatten. De anser att 1984 års försvarskommitté har
gjort en förtjänstfull uppräkning av problemen (SOU 1985:23).

1985/86:Fö205 av Karin Söder m. fl. (c). Enligt motionärerna måste i
samhällsplaneringen läggas stor vikt vid att bemästra sårbarhetsproblemen
inom t. ex. el-, data-, elektronik- och livsmedelssektorerna.

Bakgrund

Under hösten 1981 behandlade riksdagen en motion om användning av
reservkraftaggregat hos det militära försvaret och civilförsvaret vid fredstida
elbortfall för lantbrukare med djurhållning (FöU 1981/82:3). Motionen
avslogs.

I samband med 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102. FöU 18, rskr.
374) uppmärksammades samhällets sårbarhet främst med avseende på den
fortgående datoriseringen och i fråga om resurserna för sjukvård.

En stor störning i landets elförsörjning inträffade den 27 december 1983.
Regeringen tillsatte en kommission med uppgift att utreda elförsörjningens
sårbarhet och lämna förslag i ämnet. I sitt betänkande i augusti 1984 (SOU
1984:69) uttalade kommissionen bl. a. att flertalet viktiga samhällsfunktioner
klarar elavbrott under 12-24 timmar med befintlig och planerad reservkraft
utan större negativa samhällseffekter. "Längre elavbrott medför växande
problem. Ökad uppmärksamhet bör därför ägnas elavbrott på upp till 2-3
dygn.”

Kommissionen föreslog flera nya utredningsuppdrag på området. Beträffande
jordbruket fann kommissionen ”önskvärt att fler djurhållande lantbruk
anskaffar reservkraft. Detta är också ett starkt beredskapsintresse,
särskilt vad avser mjölkproduktionen. Kommissionen finner dock att det

NU 1985/86:17

(FöU 1985/86:6 y)

118

från dess utgångspunkter inte finns tillräckliga motiv att föreslå direkt statligt
bidrag till sådan anskaffning. Detta kan övervägas inom det ekonomiska
försvarets ram. Anskaffningen bör dock stimuleras genom att investeringar
som enbart avser reservkraft får utgöra låneunderlag för statsgaranterade
lån.”

Ett annat förslag från kommissionen var att kommunerna skulle få
ansvaret för att genomföra en planering för att möta långvariga elavbrott.

Provplanläggningskommittén - civilförsvaret och kommunerna (ProCK) -lämnade i juli 1984 betänkandet Kommunerna i totalförsvaret (SOU
1984:57). Kommittén fann det vara nödvändigt att ägna ökad uppmärksamhet
åt reservanordningar för den kommunaltekniska försörjningen. Riksnämnden
för kommunal beredskap (RKB) har år 1985 utgivit allmänna råd
för kommunal beredskapsplanläggning avseende bl. a. sådana reservanordningar.
Planläggningen skall landet runt vara genomförd vid utgången av år
1986.

Enligt lagen (1964:63) om kommunal beredskap är primärkommuner och
landstingskommuner skyldiga att redan i fredstid vidta reservanordningar för
bl. a. elförsörjningen, om länsstyrelsen förordnar därom (6 §). Skyldigheten
är dock beroende av att statsbidrag med minst 90 % utgår för skäliga
kostnader (15 §). Några medel har inte anvisats för sådana statsbidrag.

Beredskapen mot störningar i elförsörjningen togs upp i proposition
1984/85:120 om riktlinjer för energipolitiken. Härvid tog regeringen ställning
till kommissionens förslag samt till andra förslag och synpunkter, framförda
bl. a. i remissyttranden. Riksdagen (NU 1984/85:30, rskr. 362) godkände i
propositionen angivna riktlinjer för elförsörjningen och godkände föreslagna
grunder för stöd för anskaffande av reservkraftverk inom jordbruket.
Grunderna innebar att statliga lånegarantier kan lämnas för investeringar i
reservkraft.

Regeringen gav våren 1985 tre uppdrag som gällde fredstida störningar
i eltillförseln. Uppdragen ställdes

- til! statens energiverk (STEV) att utreda behovet av åtgärder för att

förebygga långa elavbrott i fred och för att begränsa konsekvenserna av

sådana elavbrott,

- till socialstyrelsen att inventera reservkraften vid landets sjukhus m. m.,

- till transportrådet att utreda drivmedelsförsörjningen vid elavbrott i fred.

Statens energiverk har redovisat resultaten av sitt uppdrag i januari 1986.

STEV uttalar att avbrott i regionala och lokala elnät är vanligare än
storstörningar i stamnätet av den typ som inträffade i december 1983. Snö
och storm kan orsaka lokala och regionala störningar som kan bli långvariga
och medföra större konsekvenser för drabbade elabonnenter än korta
avbrott i stamnätet. Enligt verkets uppfattning har det svenska elförsörjningssystemet
en hög driftsäkerhet som successivt ökar ytterligare genom nyoch
ombyggnader av elnäten. Viktigast nu är att förbättra beredskapen för
åtgärder vid långvariga elavbrott hos eldistributörer, kommuner och elförbrukare
så att man kan reducera konsekvenserna av avbrott som trots allt
inträffar.

På grundval av enkätsvar konstaterar STEV i rapporten att beredskapen
mot långa elavbrott är mycket låg i de flesta kommuner. ”Det beror till stor

NU 1985/86:17

(FöU 1985/86:6 y)

119

del på att det råder osäkerhet om ansvarsfördelningen och om vad
planeringen skall ha för syfte och innehåll. För vattenverk, avloppsanläggningar,
värmeverk m. m. saknas i många fall erforderliga reservelverk.”

Enligt STEV måste störningskänsliga elabonnenter själva planera och
förbereda åtgärder för att lindra negativa konsekvenser vid elavbrott. Då det
gäller störningskänsliga lantbruk finns stora behov av reservelverk. Verket
har därför tillsammans med berörda parter låtit utarbeta en kravspecifikation
för traktordrivna reservelverk. Elverk som har konstruerats för att uppfylla
denna specifikation kommer att typprovas av statens maskinprovningar
under vintern 1986. Ca 18 000 lantbruk beräknas ha behov av sådana
reservelverk.

Ett viktigt syfte med den kommunala elavbrottsplaneringen är enligt
rapporten från STEV att skapa en mental beredskap för långvariga elavbrott
och att uppnå en grundberedskap för att minska negativa följder vid avbrott.
Verket anser att kommunerna, mot bakgrund av ansvaret för sina invånare,
bör säkra väsentliga samhällsfunktioner och planera för ”värmestugor", som
behövs för att trygga invånarnas överlevnad vid långa elavbrott. Enligt
verket torde många kommuner finna det naturligt att utarbeta sådana planer
i samband med sin planläggning för beredskaps- och krigsförhållanden.

STEV anser att kommunernas åtgärder för att anskaffa reservelverk i
första hand bör ske för nödlägen i fred. Merkostnaden för reservelverk för
krig kan inte anges förrän fredsbehovet är kartlagt. Enligt energiverket torde
investeringsbehovet för krig bli begränsat i jämförelse med investeringsbehovet
för störningar i fred.

Såväl planering och övning för långvariga elavbrott i fred som anskaffning
av nödvändig reservutrustning bör enligt STEV utgöra ett normalt inslag i
kommunernas ansvar för sina invånares välfärd. Kostnaderna bör därför
enligt verkets uppfattning finansieras på samma sätt som andra normala
kommunala kostnader.

Socialstyrelsens inventering har bl. a. visat att flertalet reservkraftaggregat
vid landets sjukhus ger otillfredsställande effekt och att omkring en tredjedel
av alla sjukhus helt saknar reservkraft. I rapporten föreslås att en arbetsgrupp
bildas för att stödja och stimulera landstingskommunerna i fråga om
säkerhetsåtgärder på området.

Transportrådets utredning visar att det, med undantag för försvarsmakten,
i huvudsak saknas reservaggregat för dri vmedelspumpar. Ett elavbrott under
två till tre dagar bedöms medföra väsentliga problem även för prioriterade
förbrukarkategorier. Risken för sabotage i ett skymningsläge mellan fred och
krig anses öka behovet av beredskapsåtgärder.

Den bästa beredskapsåtgärden för drivmedelsförsörjningen är enligt
transportrådet att skaffa batteridrivna pumpar. Enligt rådets uppfattning bör
oljeföretagen själva svara för anskaffning av drivmedelspumpar till sina
försäljningsställen, utöver dem som överstyrelsen för ekonomiskt försvar
(ÖEF) håller i lager för krigsbruk.

Regeringen uppdrog i april 1985 åt ÖEF att bl. a. översiktligt bedöma
behovet av särskilda reservanordningar för den kommunaltekniska försörjning
som behövs under krig och krigsfara samt överväga ändrade
principer för finansiering av sådana reservanordningar.

NU 1985/86:17

(FöU 1985/86:6 y)

120

ÖEF lämnade en första rapport i november 1985. Enligt denna kan
ifrågavarande behov inte bedömas centralt eftersom de lokala förhållandena
varierar avsevärt. Bedömningarna måste göras lokalt. Verket redovisade en
handlingsplan som inkluderade metoder för s. k. kommunal riskanalys för
fred, kris och krig. Beträffande finansieringsprinciper uttalade ÖEF bl. a. att
pågående utveckling av analysmetoder m. m. och kommunernas pågående
planläggning bör kunna ge underlag att år 1987 översiktligt bedöma det totala
behovet av reserv- och skyddsanordningar för kommunalteknisk försörjning.
Verket ansåg sig inte dessförinnan ha underlag för att föreslå finansieringsprinciper.

De nu nämnda myndighetsrapporterna bereds för närvarande inom
regeringskansliet.

I perspektivstudien för det ekonomiska försvaret, fas B, har ÖEF för
skydds- och reservanordningar som avser den kommunaltekniska försörjningen
avsatt totalt 215 milj. kr. för perioden 1987/88-1991/92. Redan för
budgetåret 1986/87 avsatte ÖEF i sin anslagsframställning 30 milj. kr. av sin
särskilda medelsram. Verket menade att även om det tar tid att precisera
vilka åtgärder som behöver genomföras så är det en stor fördel att kunna ta
upp diskussion med berörda parter om beredskapsåtgärder redan när andra
åtgärder skall genomföras. Att medel finns tillgängliga för angelägna projekt
ökar enligt ÖEF intresset hos företag och kommuner att medverka i
planeringen. I budgetpropositionen 1986 (bil. 14 s. 159) har inte beräknats
några medel för ändamålet.

1984 års försvarskommitté skall enligt sina direktiv (dir. 1984:14) analysera
den svenska samhällsutvecklingen från sårbarhets- och resurssynpunkt.
Kommittén skall bl. a. i fråga om elförsörjningen föreslå ambitionsnivå
beträffande den säkerhet som bör eftersträvas och lämna förslag till
finansiering av de beredskapsåtgärder som behöver vidtas i fred.

Försvarskommittén har i januari 1986 lämnat ett särskilt expertuppdrag
om principer för finansiering av beredskapsåtgärder inom den civila delen av
totalförsvaret. Uppdraget skall redovisas till kommittén senast den 1
september 1986.

Försvarskommittén har nyligen i en skrivelse (Ds Fö 1986:1) föreslagit atti
totalförsvarets planering för perioden 1987-1992 skall läggas särskild vikt
vid att tillgodose en tillräcklig funktionssäkerhet inom bl. a. funktionen
Energiförsörjning vad gäller elkraft och kommunalteknisk försörjning.

Regeringen föreskrev i beslut den 20 februari 1986 att försvarskommitténs
skrivelse skall utgöra underlag för den fortsatta planeringen.

Försvarsutskottet

Vårt samhälle är sårbart. I ett modernt samhälle som är mycket beroende av
el och elektronik och där verksamheten av ekonomiska och andra skäl i regel
drivs med snäva marginaler finns risk för mer eller mindre allvarliga
störningar. Aven händelser som ansetts helt osannolika har visat sig kunna
inträffa.

Om risken för en viss typ av störning är liten, men konsekvenserna är stora
om den trots allt inträffar, kan samhället inte underlåta att dels söka minska

NU 1985/86:17

(FöU 1985/86:6 y)

121

risken ytterligare, dels verka för att mildra befarade konsekvenser. En viktig
förebyggande åtgärd blir att påverka den mentala beredskapen hos invånarna
och hos de myndigheter, företag m. m. som bör vidta beredskapsåtgärder.

Kortvariga avbrott i eldistributionen är kända företeelser och har i
allmänhet måttliga konsekvenser. För känslig verksamhet som kan drabbas
hårt redan av sådana elavbrott måste enligt utskottets mening den som svarar
för verksamheten i eget intresse anskaffa reservanordningar som säkerställer
verksamheten.

Försvarsutskottet behandlar i det följande främst långvariga elavbrott och
syftar då på avbrott under omkring ett dygn eller längre tid. Sådana kan
inträffa redan under fredsförhållanden och drabba större eller mindre
områden. Beroende på övriga omständigheter vid avbrottet - årstid, väder,
trafiksituation, m. m. - kan störningarna bli allvarliga. Människoliv och
väsentliga samhällsfunktioner äventyras.

Som framgår av redogörelsen i det föregående har det påbörjats och delvis
genomförts ett omfattande utredningsarbete för att ytterligare öka säkerheten
i elleveranserna och minska konsekvenserna av elavbrott. Eftersom vårt
samhälle är mycket beroende av eltillförsel är det synnerligen angeläget att
arbetet utan onödig fördröjning leder till konkreta resultat.

Försvarsutskottet anser att det finns två grundläggande orsaker till att läget
nu är otillfredsställande. Den ena är att beredskapshänsyn på många håll
länge har varit en okänd företeelse i den ordinarie verksamheten. Redan
fattade beslut och pågående arbete inom regeringskansliet och hos bl. a.
totalförsvarets chefsnämnd måste snabbt leda till förbättringar i detta
avseende. Utskottet har alltså samma uppfattning som i denna del framförs i
motion N449.

Den andra huvudorsaken till det nuvarande läget är att det råder osäkerhet
om ansvarsfördelningen beträffande reservanordningar. Förhoppningar om
statsbidrag till investeringar för försvarsberedskap kan ha avhållit från
nödvändiga åtgärder i syfte att möta störningar i fredstid. För att påskynda
utvecklingen bör riksdagen nu ställa sig bakom följande principiella inriktning
beträffande reservanordningar för elavbrott.

I första hand bör anskaffas reservanordningar som tillgodoser nödvändiga
behov vid störningar i fredstid. För varje samhällsviktig verksamhet bör
vederbörande företag, kommun, affärsdrivande verk eller statlig myndighet
ställa sig frågan hur verksamheten påverkas av ett långvarigt elavbrott.
Ansvaret för att beredskapsåtgärder vidtas i fråga om en viss verksamhet -även kostnadsansvaret - åvilar den som svarar för verksamheten under
ostörda förhållanden. Som stimulans till planering, investeringar m. m.
utanför den statliga sektorn kan staten ta initiativ till vissa åtgärder - främst
rörande utbildning och övningar men också t. ex. sådana som statens
energiverk i samråd med andra har vidtagit för att underlätta anskaffning av
traktordrivna reservelverk. Statsbidrag för investeringar eller andra beredskapsåtgärder
bör dock inte påräknas.

En tillfredsställande beredskap för långvariga elavbrott i fredstid måste
kompletteras med åtgärder för lägen som kan inträffa vid yttre hot eller
fientlig verksamhet mot vårt samhälle. Såvitt gäller kommunerna anser
statens energiverk att merkostnaderna för reservelverk för ett krigsbehov

NU 1985/86:17

(FöU 1985/86:6 y)

122

inte kan anges förrän fredsbehovet är kartlagt. Verket bedömer att
investeringsbehovet för krig blir begränsat i jämförelse med investeringsbehovet
för störningar i fred.

Beträffande krigsbehoven bör riksdagen enligt försvarsutskottets mening
uttala sig för att ansvarsförhållanden och ambitionsnivåer bestäms under år
1987, om möjligt i samband med riksdagens långsiktiga försvarsbeslut.
Resultat av de kommunala riskanalyserna och av försvarskommitténs
överväganden bör först tillföras underlaget i denna del. Beträffande
kostnadsansvaret bör ett huvudalternativ vara att liksom för fredsbehoven
utgå från varje sektors eget intresse av att ha tillgång till reservkapacitet.

Försvarsutskottet har därmed förordat att riksdagen nu dels uttalar sig om
ansvaret för reservanordningar som behövs redan i fredstid, dels uttalar sig
om när ansvar m.m. för ytterligare reservanordningar bör bestämmas.
Utskottet övergår därefter till att särskilt kommentera några av de frågor
beträffande elförsörjning som tas upp i ifrågavarande motioner.

Ett genomgående tema i motionerna är att elsäkerheten bör förbättras och
att beredskapen inför elavbrott snarast bör stärkas. Som framgår av det
föregående har försvarsutskottet samma uppfattning.

Beträffande kommunerna anser försvarsutskottet det vara angeläget att
ÖEF:s studie om reserv- och skyddsanordningar bedrivs med hög prioritet.
Studien genomförs i samarbete med centrala myndigheter, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet samt vissa länsstyrelser och kommuner.
Detaljerade studier genomförs i fyra kommuner. Underlag för en
samlad översiktlig behovsanalys beräknas föreligga under år 1987. Enligt
utskottets mening bör eftersträvas att till underlag för försvarskommittén
redovisa preliminära resultat under hösten 1986. Med detta uttalande har
försvarsutskottet också ställt sig bakom vad som i motion 1985/86:Fö202
anförs om att ökad uppmärksamhet bör ägnas åt reservanordningar inom den
kommunaltekniska försörjningen. Reservanordningar för vårdinrättningar,
radiosändare, lagercentraler, vägstationer, m. m. måste också tillkomma i
ökad utsträckning. Reservpumpar för drivmedel behövs både vid stationer
som är öppna för allmänheten och hos myndigheter, företag m. fl. som har
egna drivmedelsanläggningar.

Försvarsutskottet har i denna fråga yttrat sig mot bakgrund av sina
beredningsuppgifter, som bl. a. gäller fredsräddningstjänsten och civila delar
av totalförsvaret samt frågor om samordning inom totalförsvaret. Efter
samråd med näringsutskottet överlämnas yrkande 9 i motion 1985/86:Fö202
till näringsutskottet för att behandlas tillsammans med de motioner som
försvarsutskottet har erbjudits att yttra sig över och som delvis gäller den
kommunaltekniska försörjningen.

Enligt försvarsutskottets mening bör riksdagen med anledning av ifrågava -

NU 1985/86:17

(FöU 1985/86:6 y)

123

rande motionsyrkanden som sin mening ge regeringen till känna vad som har
anförts i detta yttrande.

Stockholm den 18 mars 1986

På försvarsutskottets vägnar

Lennart Blom

Närvarande: Lennart Blom (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström
(s), Åke Gustavsson (s), Kerstin Ekman (fp), Gunnar Björk i Gävle (c),
Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin
(m), Christer Skoog (s), Barbro Evermo (s), Ingegerd Anderlund (s),
Ingbritt Irhammar (c) och Sten Andersson i Malmö (m).

Avvikande mening

Gunnar Björk i Gävle (c) och Ingbritt Irhammar (c) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. [123] börjar med ”Flera motioner” och slutar
med ”bör stödjas” bort ha följande lydelse:

Flera motioner gäller särskilt lantbrukares beredskap mot avbrott i elförsörjningen.
Frågan är viktig från flera synpunkter. Försvarsutskottet anser att
lantbrukare vars verksamhet är känslig för elavbrott i eget intresse bör sörja
för att ha tillgång till reservkraft. Det kan inte förutsättas att kommunerna
annat än undantagsvis har möjlighet att hjälpa lantbrukare vid elavbrott.
Redan nu kan statliga lånegarantier lämnas för investeringar i reservkraft till
jordbruk. Under en övergångstid bör utgå statsbidrag för anskaffning av
reservaggregat till lantbrukare med djurhållning, förslagsvis till 25 % av
kostnaderna för aggregat och installation. Andra åtgärder som underlättar
anskaffningar och samarbete mellan flera lantbruk inom varje block bör
stödjas.

NU 1985/86:17

(FöU 1985/86:6 y)

124

Översikt av utskottets behandling av propositionerna och motionerna

Proposition/
motion 1985/86

Utskottets
yttrande s.

Utskottets

hemställan

moment

Reservation

NU 1985/86:17
Bilaga 2

Proposition 100
bilaga 14
E 1
E 2
E 3
E 4
E 5
E 7
E 11:1
2
3

E 12:1
2

16
19

E 20
E 21
E 22

Ändring i
vattenlagen

Proposition 102
mom. 1
2

50, 55

76
76

77
77
77
77

34, 44

63, 64

65
5

66
27
27

27, 33

60
61
62
67
67
67
67

7, 19
12
12
12
8

8, 9
41

25-27
25-27
25-27, 33

48, 49
52

11, 12, 20, 21
15, 16
15, 16
15, 16

Motion N216:13	26, 44, 45, 53	1, 19, 20, 31, 32	1,2,21
N246	75	57
N314:16	31	5	8, 9
19	51	27	25-27
20	51	27	25-27
21	73	54	48, 49
22	39	12	15, 16
N401	70	49
N402	70	49
N404	48	24
N405	70	49
N406	63	42	43
N407	70	49
N408	53	32	31, 32
N409	52	29
N412:l	49	26
2	49	26
3	49	26
N413	63	42	43
N414	70	49
N415	63	42	43
N416	63	42	43
N417:l	42	17
2	42	17
3	42	17
N418	70	49
N419	70	50
N421	46	21
N422:1	47	23
2	47	23

Motion 1985/86	Utskottets yttrande s.	Utskottets hemställan moment	Reservation nr
N423:2	56	35
N424	56	34	34, 35
N425	75	58
N426:l	64	43
2	64	43
3	64	43
N427	63	42	43
N428	61	41	42
N429	70	49
N430	70	49
N431	70	49
N432:l	52	30	29
2	52	30	29
N433:l	53	32	31, 32
4	55	33	33
5	71, 73	52, 55	50
N434	30	4
N435	48	25
N436:l	63	42	43
2	63	42	43
N437	59	38	37-39
N438:l	66	46	45
2	43	18	19
N440	68	48	47
N441	73	55	50
N442	70	49
N443	70	49
N444	70	49
N445	70	49
N446:l	28	2	3-5
2	53	32	31, 32
3	55	33	33
5	59	38	37-39
6	58	37
10	36	7	11, 12
11	36	7	11, 12
14	71	51
N447:l	26	1	1, 2
2	26	1	1, 2
3 a	29	3	6, 7
3 b	28	2	3-5
3 d	59	38	37-39
3 e	58, 60	37, 39	40
3 f	66	45	44
4	26	1	1, 2
5	53	32	31, 32
12	55	33	33
13	66	47	46
14	42	16	18
15	43	18	19
16	66	46	45
17	65	44
18	57	36	36
19	57	36	36
24	61	40	41
25	61	41	42
26	73	54	48, 49
27	31	5	8, 9
28	51, 55	27, 33	25-27, 33
29	76	59	52
30	76	59	52
N448	74	56	51
N449:l	63	42	43
2	63	42	43
3	63	42	43

NU 1985/86:17

126

Motion 1985/86	Utskottets yttrande s.	Utskottets hemställan moment	Reservation nr
N450	45	20	22-24
N451	71	50
N453:l	32	6	10
N454	26, 51	27	25-27
Fö202:9	63	42	43
A418:6	70	49
A461:5	70	49
A474:10	70	49
A477:10	51	28	28
11	61	40	41
A493:6	75	58
311:1	35	7	11, 12
2	37	9	13, 14
3	43, 44	18, 19	19-21
4	40	14
5	39	13	17
312:1	35, 44	7, 19	11, 12, 20, 21
2	39	12	15, 16
3	39	12	15, 16
4	39	12	15, 16
313	41	15
314	38	10
315	38	11

NU 1985/86:17

127

Översikt över vissa förslags och motionsyrkandens behandling i andra betänkanden NU 1985/86:17
Bilaga 3

Proposition/motion Betänkande

1985/86

Proposition 100 bilaga 14 E 6	NU 1985/86:16
E 8	NU 1985/86:25
E 9	NU 1985/86:25
E 10	NU 1985/86:25
Försörjningsberedskapen avseende naturgas	NU 1985/86:18
Motion
N314:17	NU 1985/86:25
18	NU 1985/86:24
N403:1	NU 1985/86:18
2	NU 1985/86:18
N410	Uppskov till riksmötet 1986/87
N411	NU 1985/86:24
N420	NU 1985/86:25
N423:l	NU 1985/86:25
N433:3	Överlämnad till KU (NU 1985/86:4 y)
N439	NU 1985/86:18
N446:4	NU 1985/86:16
7	NU 1985/86:25
8	NU 1985/86:25
9	NU 1985/86:25
13	NU 1985/86:25
N447:6	NU 1985/86:25
7	NU 1985/86:25
9	NU 1985/86:25
10	NU 1985/86:25
11	NU 1985/86:16
31	NU 1985/86:18
N452	NU 1985/86:18
N453:2	NU 1985/86:18

128

Innehåll NU 1985/86:17

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionerna 3

Proposition 1985/86:100 3

Proposition 1985/86:102 5

Huvudsakligt innehåll 5

Förslag 5

Motionerna 6

Yrkanden 6

Motivering 14

Uppgifter i anslutning till vissa motioner 17

Riksdagsbeslut om energipolitikens inriktning, m. m 17

Elförsörjningen 19

Regeringsbeslut om ånggeneratorbyte i kärnkraftsreaktorn

Ringhals 2 21

Beslutet 21

Bakgrund och motivering 21

Idépromemoria om förnyelsefonder för kraftindustrin 23

Utskottet 24

Inledning 24

Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken 25

Energianvändning och energihushållning 28

Allmänna riktlinjer m. m 28

Information och utbildning 30

Stockholmsregionens energiförsörjning 32

Vissa åtgärder för omställning av energisystemet 33

Inledning 33

Riktlinjerm. m 34

Medelsanvisning 38

Investeringsprogrammet 41

Elförsörjning, allmänt 44

Vattenkraft 47

Vattenkraftsutbyggnaden 47

Små vattenkraftverk 48

Statens vattenfallsverk 50

Övrigt 51

Kärnkraft 52

Mottryckskraft 57

Vindkraft 58

Eldistribution, elsäkerhet 60

Elsystemets sårbarhet 60

Eldistributionen på landsbygden 61

Beredskap mot störningar i elförsörjningen m. m 62

Högspänningsledningar 64 129

Värmeförsörjning 65

Torvbrytning 67

Alternativa drivmedel 68

Energiforskning 72

Studsvik Energiteknik AB 75

Vissa anslag 76

Hemställan 78

Reservationer 85

1. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (m) 85

2. Riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken (c) 86

3. Riktlinjer för energianvändning och hushållning (m) 87

4. Riktlinjer för energianvändning och hushållning (c) 87

5. Riktlinjer för energianvändning och hushållning (vpk) 88

6. Mål för energianvändningen (m) 89

7. Mål för energianvändningen (c, vpk) 89

8. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi (m) 90

9. Utbildning och rådgivning m. m. för att spara energi (c) 90

10. Stockholmsregionens energiförsörjning (c) 91

11. Riktlinjer för stöd till utveckling av ny teknik inom energiområdet
(m) 91

12. Riktlinjer för stöd till utveckling av ny teknik inom energiområdet
(c, vpk) 92

13. Fortsatt stöd för oljeersättande åtgärder (m) 93

14. Fortsatt stöd för oljeersättande åtgärder (c) 93

15. Anslag till omställningsåtgärder (m) 93

16. Anslag till omställningsåtgärder (c) 94

17. Formerna för medelsanvisning (c) 95

18. Stöd till eldningsanläggningar för inhemska bränslen (c) 95

19. Investeringsstöd till solvärmeanläggningar (c) 96

20. Riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk (m) 96

21. Riktlinjer för stöd till små vattenkraftverk (c) 97

22. Utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida
brist på elki aft (m) 97

23. Utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida
brist på elkraft (fp) 98

24. Utredning om de regionalpolitiska konsekvenserna av en framtida
brist på elkraft (c) 99

25. Anslag till statens vattenfallsverk, m. m. (m) 99

26. Anslag till statens vattenfallsverk, m. m. (fp) 100

27. Anslag till statens vattenfallsverk, m. m. (c) 100

28. Återföring av medel till vattenkraftskommunema (c) 101

29. Regionala samhällsfonder (vpk) 102

30. Kärnvärmereaktorer(m) 102

31. Kärnkraftens roll inom energiförsörjningen (m) 103

32. Kärnkraftens roll inom energiförsörjningen (c, vpk) 103

33. Byte av ånggeneratorer i Ringhals 2 (c, vpk) 104

34. Information om kärnkraftsproduktionen (m) 105

NU 1985/86:17

130

35. Information om kärnkraftsproduktionen (c, vpk) 105 NU1985/86:17

36. Utvecklingsavgift på kärnkraftsproduktionen (c, vpk) 106

37. Utveckling av vindkraft (m) 106

38. Utveckling av vindkraft (c) 107

39. Utveckling av vindkraft (vpk) 108

40. Eldistributionssystemetm. m. (c, vpk) 109

41. Främjande av landsbygdens elektrifiering (c) 109

42. Eldistribution på landsbygden (c) 110

43. Reservanordningar vid störningar i elförsörjningen m. m. (c) ... 110

44. Värmepumpar (c) lil

45. Solvärme (c, vpk) lil

46. Direktverkande elvärme (c, vpk) 112

47. Torvbrytning (m) 112

48. Anslag till energiforskning (m) 113

49. Anslag till energiforskning (c) 113

50. Energiskogsodling (vpk) 114

51. Forskning om avfallshantering (c) 114

52. Viss verksamhet vid Studsvik Energiteknik AB (c) 115

Särskilda yttranden 116

1. Ökat samhällsinflytande över kraftproduktionen (vpk) 116

2. Återföring av medel till vattenkraftskommunerna (vpk) 116

Bilagor 117

1. Försvarsutskottets yttrande 1985/86:6 y över motioner om reservanordningar
vid störningar i elförsörjningen 117

2. Översikt av utskottets behandling av propositionerna och motionerna
125

3. Översikt över vissa förslags och motionsyrkandens behandling i
andra betänkanden 128

131