Näringsutskottets betänkande
1985/86:16

om ersättning för försenad idrifttagning av

kärnreaktorer (prop. 1985/86:100 bil. 14 delvis) 1985/86-16

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition 1985/86:100 bilaga 14 (industridepartementet)
punkt E 6, som avser anslag till ersättning för försenad
idrifttagning av kärnreaktorer, och två motionsyrkanden om avslag på
propositionen i denna del.

Sammanfattning

Regeringens förslag avser avtalsenlig ersättning för försenad idrifttagning av
kärnreaktorn Forsmark 3. Det tillstyrks av utskottet. I en reservation (c, vpk)
begärs omförhandling med sikte på att överenskommelsen om ersättning
skall undanröjas.

Propositionen

Förslag

I proposition 1985/86:100 bilaga 14 har regeringen underpunkt E 6(s. 119 f.)
föreslagit riksdagen att till Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer
för budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag om 180 000 000 kr.

Bakgrund

Ersättning avseende kärnreaktorerna Forsmark 1 och 2 och Ringhals 1 och 2

Anslag till ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer anvisades
första gången - på tilläggsbudget - för budgetåret 1980/81. Systemet med
sådan ersättning föranleddes av den s. k. rådrumslagen, dvs. lagen
(1979:335) om förbud mot att under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle.
Lagen berörde kärnkraftsblocken Forsmark 1 och Ringhals 3, som var
färdigställda vid dess tillkomst, samt Forsmark 2 och Ringhals 4, som var
planerade att bli färdigställda hösten 1979. I lagen stadgades om rätt för
innehavarna av de reaktorer som omfattades av förbudet att få ersättning för
de förluster som uppstod genom att reaktorernas idrifttagande fördröjdes.

Bakom riksdagens beslut i saken i december 1980 (prop. 1980/81:25 bil. 9,
NU 1980/81:23 p. 3, rskr. 1980/81:112) stod alla partier utom vänsterpartiet

1 Riksdagen 1985/86. 17sami. Nr 16

kommunisterna. Beslutet innebär bl. a. att en överenskommelse mellan
staten och Forsmarks Kraftgrupp AB godkändes i vad staten därigenom
iklädde sig ekonomiska förpliktelser och att grunder för ersättning till statens
vattenfallsverk avseende Ringhals godkändes. Framställningar från Oskarshamns
Kraftgrupp AB (OKG) om motsvarande ersättning för dess del
avvisades av regeringen och riksdagen. En majoritet inom näringsutskottet
(s, 1 m) hade velat att regeringen skulle förhandla med OKG om grunderna
för dess ersättningsanspråk.

Ersättningen avsåg förluster genom den minskning i elproduktionen som
hade uppstått till följd av att idrifttagningen av kärnreaktorerna försenades.
Skillnaden mellan den energi som hade varit möjlig att producera utan
försening och den energi som hade producerats med försening beräknades
fortlöpande i efterhand. För Forsmark 1 och 2 och Ringhals 3 och 4 har denna
skillnad upphört under budgetåret 1984/85.

Ersättning avseende kärnreaktorn Forsmark 3

Våren 1979 beslöt riksdagen att den fortsatta utbyggnaden av Forsmark 3
skulle begränsas med hänsyn till den då förestående folkomröstningen om
kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen (NU 1978/79:60, rskr.
1978/79:429). Därvid konstaterades att förutsättningarna för utbyggnadens
finansiering påverkades och att vissa merkostnader sålunda skulle uppstå.
Riksdagen bemyndigade i slutet av år 1979 (prop. 1979/80:33, NU 1979/
80:25, rskr. 1979/80:134) regeringen att godkänna en överenskommelse
mellan statens vattenfallsverk och de privata intressenterna i Forsmark -Forsmarks Kraftgrupp AB - om utbyggnad av Forsmark 3 i vad staten
därigenom iklädde sig ekonomiska förpliktelser. Enligt överenskommelsen
skulle staten lämna ersättning för ökade anläggningskostnader och för ökade
kostnader för att producera elektricitet på annat sätt och/eller för att anskaffa
ersättningskraft. Merkostnaderna hade vid denna tidpunkt inte kunnat
beräknas i detalj. Därför angavs inte något belopp för ersättning till
Forsmarks Kraftgrupp.

En överenskommelse om ersättning för försening av Forsmark 3 träffades i
november 1982 mellan staten, företrädd av generaldirektör Åke Englund,
och Forsmarks Kraftgrupp AB. Regeringen framlade i början av år 1983
denna överenskommelse för riksdagen och begärde bemyndigande att ikläda
staten de ekonomiska förpliktelser som överenskommelsen medförde (prop.
1982/83:101, NU 1982/83:33 s. 37 f., rskr. 1982/83:280). Beräkningsprinciperna
i överenskommelsen redovisades utförligt i propositionen, och överenskommelsen
i sin helhet fanns fogad till denna som bilaga.

Överenskommelsen gäller ersättning för merkostnader i kraftproduktionen.
Beräkningsprinciperna är desamma som de tidigare fastställda principerna
rörande ersättning för förseningen av Forsmark 1 och 2 resp. Ringhals
3 och 4. Detta innebär i korthet följande. Den produktion som förloras
genom förseningen av Forsmark 3 skall ersättas med belopp som motsvarar
ökade kostnader för att på optimalt sätt producera erforderlig elektricitet på
annat sätt eller för att anskaffa ersättningskraft. För beräkning av ersättningen
i denna del jämförs den faktiska elproduktionen månadsvis i efterhand
med den hypotetiska elproduktion som skulle ha varit möjlig utan försening.

NU 1985/86:16

De produktionsskikt som kan ligga till grund för ersättning är gasturbinsproduktion,
konventionell kondensproduktion och mottrycksproduktion.

För budgetåret 1982/83 anvisades på tilläggsbudget II ett belopp av 140
milj. kr. avsett till ersättning för förseningen av Forsmark 3. För budgetåren
1983/84—1985/86 har motsvarande belopp varit 200 milj. kr., 240 milj. kr.
och 135 milj. kr. Anslaget för budgetåret 1985/86 innefattar därutöver
beräknad ersättning - i form av ett engångsbelopp - för ökade anläggningskostnader
för Forsmark 3. Den definitiva ersättningen för detta ändamål
kommer att fastställas efter det att pågående förhandlingar har avslutats.

En ersättningsgill kostnadsskillnad kommer för Forsmark 3 att bestå
t. o. m. budgetåret 1987/88. Det belopp som begärs i årets budgetproposition
svarar mot den preliminära beräkning som statens energiverk har gjort i sin
anslagsframställning. Det verkliga utfallet kommer att bero på bl. a. olje- och
kolprisernas utveckling, vattenmagasinens fyllnadsgrad och elbehovet.

Motioner

Motionerna i ämnet är följande:

1985/86:N446 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari, såvitt här är i fråga, hemställs
(4) att riksdagen avslår förslaget till anslag i proposition 1985/86:100 bilaga 14
punkt E 6, Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer på
180 000 000 kr.

1985/86:N447 av Karin Söder m. fl. (c), vari, såvitt här är i fråga, hemställs
(11) att riksdagen avslår proposition 1985/86:100 i den del som avser
ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer för budgetåret 1986/87
om 180 000 000 kr.

Tidigare riksdagsbehandling

Regeringens i det föregående nämnda förslag år 1983 rörande ersättning för
försenad idrifttagning av Forsmark 3 avstyrktes i partimotioner av centerpartiet
och vänsterpartiet kommunisterna. Centerpartiet begärde därvid att nya
överläggningar skulle tas upp med Forsmarks Kraftgrupp AB med utgångspunkt
i den kritik mot överenskommelsen mellan staten och Forsmarksbolaget
som framfördes i dess motion. Vänsterpartiet kommunisterna ställde sig
helt avvisande till att någon ersättning skulle lämnas.

Näringsutskottet, som tillstyrkte regeringens förslag, framhöll (NU 1982/
83:33 s. 39) att överenskommelsen rörande Forsmark 3 var uppbyggd enligt
samma principer som den tidigare av riksdagen godkända överenskommelsen
beträffande de reaktorer som omfattades av rådrumslagen. Centerpartiet
vände sig nu, konstaterade utskottet, mot beräkningsprinciper som partiet
självt i regeringsställning hade föreslagit riksdagen att godkänna. Utskottet
påpekade vidare att den aktuella överenskommelsen gällde merkostnad i
kraftproduktionen och att det alltså icke var fråga om några räntekostnadersåsom
centerpartiet hävdade - eller andra fasta kostnader. Den minskning av
räntekostnaderna som föranleddes av förseningen skulle komma att beaktas

NU 1985/86:16

vid senare förhandlingar om ersättning för ökade anläggningskostnader. En
reservation (c, vpk) gick ut på att förnyade överläggningar borde upptas med
Forsmarks Kraftgrupp AB på basis av de invändningar som hade framförts
från centerpartiets sida. Riksdagen följde utskottet.

Regeringens förslag i budgetpropositionen år 1984 om ersättning för
försenad idrifttagning av kärnreaktorer föranledde nya avslagsmotioner (c;
vpk). Näringsutskottet (NU 1983/84:30 s. 47) konstaterade ånyo att regeringens
förslag om sådan ersättning stod i överensstämmelse med de av
riksdagen godkända överenskommelserna härom. I en reservation (c, vpk)
nämndes det stora strömavbrottet den 27 december 1983 som ett exempel på
kärnkraftens begränsade reglerbarhet (s. 105 f.). ”Åtskilliga GWh elektrisk
kraft från oljekondensverk ger med nu gällande regler underlag för
kompensation trots att sådan kraft inte kunde ha ersatts av större kapacitet
kärnkraft”, sade reservanterna vidare. Även denna gång förordade reservanterna
nya överläggningar. I motsvarande sammanhang år 1985 åberopade
näringsutskottet (NU 1984/85:30 s. 53) sitt uttalande i ämnet föregående år.
Centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare reserverade
sig på nytt i anslutning till motioner från dessa partier. Riksdagen beslöt båda
gångerna enligt regeringens förslag.

Utskottet

I tre omgångar har riksdagen ställt sig bakom principen att ägaren till
kärnreaktorn Forsmark 3, Forsmarks Kraftgrupp AB, skall få ersättning av
staten för sina merkostnader till följd av att idrifttagningen av denna reaktor
blev försenad. Riksdagen uttalade år 1979 att takten i utbyggnaden av
Forsmark 3 borde reduceras med hänsyn till den då förestående folkomröstningen
om kärnkraft. Det stod därvid klart att fördröjningen skulle medföra
krav på ersättning för merkostnader. Följande år godkände riksdagen att
staten åtog sig ekonomiska förpliktelser gentemot reaktorinnehavaren enligt
en överenskommelse som då hade ingåtts. Alla partier utom vänsterpartiet
kommunisterna medverkade till dessa båda beslut. En noga preciserad
överenskommelse om hur de ersättningsgilla förseningskostnaderna skulle
beräknas förelädes sedermera riksdagen. I början av år 1983 fick regeringen
bemyndigande att ikläda staten ekonomiska förpliktelser enligt denna
överenskommelse. Förutom vänsterpartiet kommunisterna motsatte sig
även centerpartiet beslutet härom. Staten borde, menade dessa partier, ta
upp nya överläggningar med motparten i syfte att få överenskommelsen
upphävd.

Tidigare -1, o. m. budgetåret 1984/85 - har ersättning av här aktuellt slag
utbetalats också för kärnreaktorerna Forsmark 1 och Forsmark 2 samt
Ringhals 1 och Ringhals 2. Reaktorinnehavarnas rätt att få ersättning var i
dessa fall grundad på den s. k. rådsrumslagen (1979:335). Numera är det
endast för Forsmark 3 som det -1, o. m. budgetåret 1987/88 - föreligger rätt
till ersättning. För det innevarande budgetåret har anvisats medel som skall
täcka även den avtalsenliga ersättningen för de ökade anläggningskostnaderna
för denna reaktor.

NU 1985/86:16

Regeringens förslag till anslag avseende ersättning till Forsmarks Kraftgrupp
för budgetåret 1986/87 avstyrks i partimotionerna 1985/86:N447 (c)
och 1985/86:N446 (vpk). I den förra hänvisas till att centerpartiet reserverade
sig mot riksdagens beslut att godkänna den nyssnämnda överenskommelsen
beträffande Forsmark 3. Motionärerna vidhåller uppfattningen att det inte
finns någon förseningskostnad som bör berättiga till ersättning. I den senare
motionen sägs endast att regeringens förslag på denna punkt ”bör avslås”.

Utskottet konstaterar att staten genom avtal är förpliktad att utge den
ersättning som regeringen begär anslag till. De invändningar mot överenskommelsen
som anfördes när denna presenterades har tillbakavisats genom
riksdagens beslut att godkänna de gällande grunderna för ersättning. De kan
inte nu åberopas till stöd för att staten skulle undandra sig sina avtalsenliga
förpliktelser. Självfallet bör staten - såsom är naturligt för varje kontrahent i
motsvarande fall - vinnlägga sig om att söka begränsa sina utbetalningar till
vad motparten ovedersägligen har berättigade anspråk på att erhålla.
Utskottet har erfarit att det pågår utredningar om hur olika punkter i avtalet
skall tolkas, att kontinuerliga diskussioner förs mellan parterna om hur
ersättningen i detalj skall beräknas och att de fortlöpande utbetalningarna
enligt avtalet sker med reservation för framtida korrigering av ersättningsbeloppet.
Från motionärernas sida har vid utskottsbehandlingen hävdats att
riksdagen bör påfordra att det gällande avtalet omförhandlas. Utskottet
anser inte att det finns förutsättningar för en sådan åtgärd. Liksom tidigare
vill utskottet understryka att utfallet av ersättningsbetalningarna under det
förestående budgetåret kan komma att avvika kraftigt - uppåt eller nedåt -från det anslagsbelopp som tas upp i statsbudgeten. Avgörande blir, såsom
framhävs i propositionen, bl. a. hur elbehovet och priserna för olja och kol
utvecklas under perioden.

Med det sagda vill utskottet tillstyrka regeringens förslag och avstyrka
motionsyrkandena.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till proposition 1985/86:100 bilaga 14 punkt
E 6 och med avslag på motion 1985/86:N446 yrkande 4 och motion
1985/86:N447 yrkande 11 till Ersättning för försenad idrifttagning av
kärnreaktorer för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 180 000 000 kr.

Stockholm den 20 mars 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Rune Jonsson (s),
Olof Johansson (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta Johansson (s), Hadar
Cars (fp), Sten Svensson (m), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Reynoldh
Furustrand (s), Per Westerberg (m), Göran Magnusson (s), Nic Grönvall (m)
och Paul Lestander (vpk).

NU 1985/86:16

Reservation

NU 1985/86:16

Olof Johansson (c), Ivar Franzén (c) och Paul Lestander (vpk) anser att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

I tre (= utskottet) ”bör avslås”.

Såsom upprepade gånger har framhållits vid riksdagens behandling av
regeringens förslag om ersättning för försenad idrifttagning av Forsmark 3
har överenskommelsen i denna angelägenhet allvarliga brister. Det finns inte
saklig grund för att statens vattenfallsverk och dess privata medintressenter
skall kompenseras med skattemedel för sådana ”merkostnader” som anges i
överenskommelsen. Detta måste numera stå klart även för ersättningsmottagarna.
Enligt utskottets mening är det självklart att staten i det läget bör
påkalla omförhandling av det gällande avtalet med sikte på att detta skall
undanröjas. Riksdagen bör hos regeringen begära initiativ av denna innebörd
och inskränka medelsanvisningen under den aktuella punkten till ett
formellt belopp. Det sålunda anvisade anslaget får stå till förfogande för den
händelse staten inte skulle i allo frigöras från ytterligare betalningsförpliktelser.
Genom ett sådant beslut blir de här behandlade yrkandena i motionerna
1985/86:N447 (c) och 1985/86:N446 (vpk) tillgodosedda i det väsentliga.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av proposition 1985/86:100 bilaga 14
punkt E 6 samt motion 1985/86:N446 yrkande 4 och motion 1985/
86:N447 yrkande 11 till Ersättning för försenad idrifttagning av
kärnreaktorer för budgetåret 1986/87 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 1 000 kr. och därvid som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.