Näringsutskottets betänkande

1985/86:15

om näringspolitik

NU

1985:15

Ärendet

I detta betänkande behandlas helt eller delvis 32 motioner med förslag
rörande bl. a.

inriktningen av näringspolitiken,
små och medelstora företag,
kommunal näringspolitik,
linodling och linberedning,
hantverk,

kvinnor som företagare,

teknisk utveckling,

regionala näringspolitiska satsningar.

En översikt över var i betänkandet de olika motionsyrkandena behandlas
lämnas i bilaga (s. 44).

Vissa angränsande frågor, bl. a. rörande de regionala utvecklingsfonderna,
behandlas i betänkandet NU 1985/86:14, vilket avlämnas samtidigt
med detta betänkande.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Reservationer har anmälts
till förmån för ett antal motioner om allmänna näringspolitiska frågor.
Sålunda föreligger reservationer om bl. a. inriktningen av näringspolitiken,
teknisk forskning och utveckling (m, fp; c) och kommunal näringspolitik
(m, fp). Trepartireservationer (m, fp, c) har avgetts till förmån för motioner
om småföretagspolitiken och vissa frågor i anslutning därtill. En motion
om ett nationellt industrialiseringsprogram får stöd i en reservation (vpk).

Motionsyrkanden om en utvidgning av de regionala utvecklingsfondernas
målgrupp i syfte att möjliggöra ökat stöd från fonderna till kvinnliga
företagare förordas i en reservation (fp, c). Även en kartläggning av kvinnor
som företagare förordas (fp).

Slutligen föreligger reservationer (vpk) till förmån för motioner om företags
ansvar för de anställdas sysselsättning och om ett forskningsprogram
för Piteälvdalsområdet.

1 Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr 15

Motionerna

NU 1985/86:15

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1985/86:Ub405 av Iréne Vestlund m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
stöd till forsknings- och utvecklingsplanerna på instrumentområdet vid
Hantverkets folkhögskola i Leksand.

1985/86:N206 av Sverre Palm m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en skyndsam översyn av Svensk-Norsk Industrifonds beloppsgräns.

1985/86:N207 av Bo Nilsson (s)och Iréne Vestlund (s), vari — med motivering
i motion 1985/86:Ub208 — hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av särskilda
medel till administration vid Stiftelsen Skånehantverk på Citadellet i
Landskrona.

1985/86:N216 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), såvitt gäller hemställan att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om

1. förutsättningarna för näringspolitiken,

5. utländska investeringar,

11. förutsättningarna för teknisk utveckling.

1985/86:N229 av Karl-Erik Svartberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller att förutsättningarna för ett miljötekniskt forskningscentrum
i Stenungsund utreds.

1985/86:N230 av Paul Lestander (vpk), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att ett forskningsprogram för Piteälvdalsområdet snarast
utarbetas.

1985/86:N234 av Gudrun Norberg (fp), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om att
utreda förutsättningarna för ett linberedningsverk i Örebro län.

1985/86 :N239 av Filip Fridolfsson (m), vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om en utredning om egenföretagarens borgensåtaganden
enligt vad som i motionen anförts.

1985/86:N244 av Birgitta Hambraeus m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär ändrade direktiv till utredningen om inhemsk odling
och beredning av lin så att vi får veta kostnaderna för och olika sätt att
Finansiera återupptagandet av linhantering i industriell skala.

1985/86:N245 av Grethe Lundblad m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
som sin mening uttalar att ökat stöd bör ges till utveckling av ”den gröna
kemin” och jordbruksbaserade kemiska produkter.

2

1985/86:N252 av Håkan Stjernlöf (m), vari hemställs att riksdagen som sin NU 1985/86:15

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om stöd till
linodling i Hälsingland.

1985/86:N253 av Maj-Lis Lööw m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om bildandet
av kvinnliga nätverk inom de regionala utvecklingsfonderna.

1985/86 :N254 av Jan Hyttring (c) och Bertil Jonasson (c), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om inrättande av allmänna
patentbyråer.

1985/86.N255 av Jan Hyttring (c) och Karl Boo (c), vari hemställs att riksdagen 1.

hos regeringen begär att STU får i uppdrag att framta ett program för
småskalig teknikutveckling,

2. som sin mening ger regeringen till känna att SIND och utvecklingsfonderna
skall ha resurser för att tillvarata och sprida småskalig teknik,

3. hos regeringen begär att forskningsinstitutioner, högskolor och SLU
får preciserade uppgifter vad gäller småskalig teknikutveckling.

1985/86:N257 av Pär Granstedt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hemställer
att regeringen tar initiativ till sammankallandet av ett internationellt
symposium om resurssnål teknik i enlighet med vad som anförs i motionen.

1985/86:N265 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att SIND:s uppdrag vidgas till att även belysa ägarstrukturens
utveckling och sammansättning i de små och medelstora företagen.

1985/86:N267 av Karin Söder m. fl. (c), såvitt gäller hemställan (1) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om inriktning av industripolitiken vad gäller decentralisering, teknisk
forskning och utveckling samt småföretagsamhet.

1985/86:N268 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari — med motivering i motion
1985/86:A246 — hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
långsiktig förnyelse av industrin och industriarbetet och framlägger en plan
för 100 000 nya industrijobb enligt de riktlinjer motionen anger.

1985/86:N269 av Bertil Jonasson m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
behovet av

1. ökade ekonomiska resurser för teknikspridning i Värmland,

2. statligt stöd till ett utvecklingscentrum vid högskolan i Karlstad.

1985/86:N277 av Britta Hammarbacken (c), såvitt gäller hemställan (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om avbyråkratisering, effektivisering och decentralisering av statligt
stöd till små och medelstora företag (delvis; se i övrigt NU 1985/86:23).

1985/86:N278 av Hugo Bergdahl (fp) och Kerstin Göthberg (c), vari hem -

3

ställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i NU 1985/86:15
motionen anförts om forskningsbefrämjande åtgärder för Västmanland.

1985/86:N279 av Bengt Kindbom (c) och Gunilla André (c), vari hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om statligt stöd till teknikcentra i Skövde, Lidköping och Mariestad.

1985/86:N283 av Nils Berndtson (vpk), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs rörande företags
ansvar för de anställda.

1985/86:N302 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan
1. att riksdagen godkänner de i motionen anförda riktlinjerna för näringspolitiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förskjutning från selektiva till generella medel inom
näringspolitiken.

1985/86:N307 av Christer Eirefelt m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen sägs
om

1. företagaren som person,

2. ökad förståelse för småföretagandets villkor,

31. att precisera lagtexten när det gäller retroaktiv lagstiftning,

32. forskning och utveckling i våra mindre företag,

34. kvinnligt företagande,

35. vikten av en livskraftig detaljhandel.

1985/86:N309 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), vari — med motivering i
motion 1985/86:A604 — hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om ändring av reglerna för
bidrag och rådgivning för kvinnor vid de regionala utvecklingsfonderna
samt om en kartläggning av de kvinnliga företagarnas verksamhet och behov.

1985/86:N315 av Lars Ahlström (m), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett hantverkscentrum
i Leksand.

1985/86:N316 av Lars Ahlström (m) och Sten Svensson (m), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att statens kulturråd får i uppdrag att
utreda och komma med förslag om bildandet av en stiftelse för instrumenthantverk
i Leksand.

1985/86:N322 av Sten Svensson (m) och Margit Gennser (m), vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av kommuners och
landstings näringspolitiska engagemang i syfte att skapa möjlighet för en
omprövning av detsamma genom avregleringar och avmonopolisering etc.

1985/86:A445 av Olle Göransson m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (4) att

riksdagen begär att regeringen ger ASSI i uppdrag att verka för att en träför- 4

ädlingsindustri byggs upp i Skinnskatteberg.

1985/86:A487 av Jan Hyttring (c) och Bertil Jonasson (c), såvitt gäller hem- NU 1985/86:15
ställan att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om

6. medel till utvecklingsfonden i Värmland för rådgivning och långivning
till unga företagare,

7. bidrag för att inrätta ett handelshus i Värmland.

1985/86:A493 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c), såvitt
gäller hemställan (5) att riksdagen hos regeringen begär att utvecklingscentrum
för kemi i Söderhamn utreds.

Motivering i partimotioner m. m.

Allmänna riktlinjer för näringspolitiken

Moderata samlingspartiet redovisar i motion 1985/86:N216 sin principiella
syn på näringspolitiken. En huvudtanke i motionen är att näringspolitiken,
om den skall kunna vara till gagn, måste inriktas på att befrämja de allmänna
förutsättningarna för näringslivet. En näringspolitik som bygger på
"regleringar, offentlig planering, påbud och pålagor, statligt eller kommunalt
företagande” är däremot till skada. I följande tolv punkter sammanfattas
motionärernas krav på näringspolitiken:
o Spelreglerna skall vara fasta, bl. a. på skatteområdet,
o Enskild äganderätt, privat företagsamhet, marknadsekonomi och etableringsfrihet
skall råda.
o Löntagarfonderna skall avskaffas.

o Statliga företag skall privatiseras, utom i de få fall där det statliga företagandet
fyller en särskild funktion,
o Servicesektorn skall öppnas för privata alternativ,
o Skattesystemet skall reformeras.

o Arbetsmarknaden skall fungera så att omställningar är lätta att genomföra.

o De finansiella marknaderna skall avregleras,
o Byråkrati skall bekämpas.

o De små och medelstora företagens roll som bärare av förnyelse skall
uppmärksammas,
o Utbildning och forskning skall vara av hög kvalitet,
o Den internationella handeln skall vara fri, liksom den nationella handeln
och produktionen.

Vidare anförs att socialdemokratisk näringspolitik i alltför hög grad
präglas av övertro på olika byråkratiska ingrepp och av bristande förståelse
för de yttre betingelsernas betydelse. Svagheterna i den förda politiken har
kunnat tillfälligt döljas genom den internationella högkonjunkturen och
genom 1982 års devalvering. De har emellertid resulterat bl. a. i en oförmånlig
kostnadsutveckling jämfört med omvärlden och minskande marknadsandelar.
De försvagningar i vårt läge som nu kan urskiljas visar, menar
motionärerna, att näringspolitiken måste reformeras så som anges i motionen.
5

I ett avsnitt om teknisk utveckling sägs att kvaliteten i utbildning och NU 1985/86:15

forskning har sjunkit. Mot bakgrund härav framförs krav på bl. a. ett mera
”flexibelt och marknadsanpassat” utbildningssystem. Vidare bör förnyelsefonderna
under den närmaste treårsperioden kunna utnyttjas för samma
syften som de tidigare särskilda forskningsavdragen. Dessa bör därefter
återinföras. Selektiva stöd till forskning och utveckling från olika statliga
organ leder till effektförluster, anförs det. Det nuvarande statliga bidragssystemet
är tungrott och tar resurser från forskningen. En översyn av den
statliga forskningsorganisationen är därför angelägen, anser motionärerna.

En liknande syn på näringspolitiken kommer till uttryck i folkpartiets
motion 1985/86:N302. Marknadsekonomins betydelse understryks kraftigt.
Den är överlägsen andra ekonomiska system i olika avseenden. Marknadsekonomin
förutsätter att det finns konkurrens mellan fristående företag.
Konkurrensbegränsningar och monopol av skilda slag måste därför
motverkas. Även fri etablering samt ett decentraliserat och enskilt ägande
är nödvändiga inslag i en väl fungerande marknadsekonomi. Vidare anförs
att den allmänna ekonomiska politiken liksom näringspolitiken bör utformas
med så generella medel som möjligt. Branschstrukturerna bör inte störas
med selektiva åtgärder annat än under mycket speciella omständigheter,
t. ex. för att kompensera för geografiskt betingade skillnader i förutsättningarna.

I centerns partimotion 1985/86:N267 anförs att samhället måste medverka
till omstrukturering, förnyelse och utveckling av företagen. Samhället
skall stödja och medverka till en offensiv och framtidsinriktad industripolitik.
Vidare skall samhället ge ramarna för näringslivets verksamhet. För att
de enskilda människornas insatser skall komma till sin rätt måste näringslivet
vara decentraliserat och bygga på mångfald och fri konkurrens inom de
gränser en marknadsekonomi med sociala och miljömässiga hänsyn ger.

Om statsmakterna eller andra centrala organ överger sin övergripande förutsättningsskapande
roll och vill detaljstyra näringsliv och företagande
kommer politiken att resultera i felsatsningar, fel industristruktur och i
värsta fall tillbakagång, sägs det i motionen.

Vänsterpartiet kommunisterna framför i motion 1985/86:N268 krav på
ett nationellt industrialiseringsprogram i samhällelig regi för 100 000 nya
jobb. Ett sådant program är avsett att ingå som ett led i en nationell politik
mot arbetslösheten. Sveriges industristruktur tyngs av en omfattande och i
många regioner starkt ensidig produktion av råvaror och halvfabrikat, menar
motionärerna. Samtidigt saknas en nationell bas för nya industrier,
vilket medför beroende av utvecklingen i några få stora industriländer. En
ny samhällsägd industrisektor måste skapas, som skall gå i spetsen för en
industriell omdaning av Sverige. Som mål för en sådan omdaning anges
bl. a. starkare kvalitativ inriktning av produktionen inom basnäringarna
och anpassning av ny teknik till förhöjd yrkeskompetens.

Industriell tillväxt i ett framtida Sverige är inte längre tänkbar i rent
kvantitativ form och till priset av skärpt rovdrift på naturresurser och människor,
anförs det.

6

Små och medelstora företag

NU 1985/86:15

Småföretagen utgör en omistlig del av vår ekonomi, anförs i moderata
samlingspartiets motion 1985/86:N216. De utgör både en plantskola för
nya idéer och en effektiv företagsform för att framställa många produkter
och tjänster. Motionärerna pekar på att många småföretag övergår till att
bli ägda av börsbolag eller investmentföretag. Detta betecknas som en mycket
oroande utveckling, eftersom flera av det mindre företagets konkurrensfördelar
kan gå förlorade när det inordnas i en större koncern. Vidare hävdar
motionärerna att olika förhållanden på bl. a. skatteområdet och det
arbetsrättsliga området är till men för småföretagen. Här hänvisas till konkreta
förslag från moderata samlingspartiet i motionerna 1985/86:Sk351
och 1985/86:A748.

En utförlig redovisning av folkpartiets syn på olika frågor om småföretagen
lämnas i motion 1985/86:N307. Den socialdemokratiska regeringen
har, hävdas det, vidtagit en rad åtgärder som har inneburit sämre villkor för
små och medelstora företag, bl. a. införandet av löntagarfonder och höjningar
av olika skatter och avgifter. I folkpartiets program för småföretagen
ingår att företagaren som person bör mötas av mera uppskattning. Politiker
och myndigheter måste visa större förståelse för småföretagandets villkor.
Inte minst för de mindre företagens utveckling och för nyföretagandet är
det viktigt att näringsfriheten upprätthålls. Folkpartiet avvisar följaktligen
olika förslag om inskränkningar i närings- och etableringsfriheten. Vidare
anförs att större hänsyn bör tas till förhållandena i de mindre företagen när
nya lagar utformas. Lagstiftning med retroaktiv verkan måste förbjudas.

I centerpartiets motion 1985/86:N267 sägs att den socialdemokratiska
koncentrationspolitiken begränsar småföretagens utveckling. Införandet
av löntagarfonder innebär att småföretagen dräneras på resurser, som i
stället används i storföretag och för börsklipp. Centerpartiets strävan är
stabila och utvecklingskraftiga småföretag i landets olika delar. Samhällets
satsningar på teknisk utbildning, forskning och utveckling bör inriktas på
att tillgodose de små och medelstora företagens behov.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Utredning om uppköp av familjeägda företag

Regeringen har genom beslut den 6 mars 1986 uppdragit åt statens industriverk
att utreda frågor om uppköp av familjeägda små och medelstora industriföretag.

I en till beslutet fogad promemoria anges riktlinjer för utredningsuppdraget.
Inledningsvis redogörs för olika skäl till att familjeföretag säljs.
Sålunda är försäljning vanlig i samband med en generationsväxling eller
när vissa delägare önskar bli utlösta ur företaget. En andra kategori är
expansiva företag med goda framtidsutsikter som saknar möjligheter att
själva finansiera investeringar för fortsatt tillväxt. Som en tredje kategori
anges företag som har nått en god täckning av den svenska marknaden och
står i begrepp att gå ut på exportmarknaden. Det kan i ett sådant skede vara

avgörande för företaget att kunna samverka med ett annat rörelsedrivande NU 1985/86:15
företag eller ett investmentbolag.

I promemorian anförs att det från industripolitisk synpunkt kan ha positiva
effekter när ett familjeägt småföretag övertas att ett företag med större
finansiell styrka och bredare kompetens. Ett sådant utvecklingsförlopp kan
nämligen ge hög industriell tillväxttakt och trygg anställning för personalen.
Samtidigt finns det risk för att ägarkoncentrationen i näringslivet ökar
genom att antalet självständiga familjeföretag minskar. Därvid kan också
ägandets geografiska koncentration öka. Vidare kan marknadskoncentrationen
öka, vilket kan leda till att konkurrensens effektivitet minskar.

Vidare anförs att ett ställningstagande till de eventuella problem som kan
vara förknippade med att familjeägda små och medelstora industriföretag
köps upp av investmentbolag och andra företag förutsätter kunskap om
vissa grundläggande förhållanden. Således bör industriverket studera omfattningen
av sådana uppköp under de senaste tio åren. Vidare bör undersökas
hur antalet uppköp har förändrats och hur det totala antalet företag av
denna typ har utvecklats.

Även orsakerna till försäljningar av familjeföretag skall enligt promemorian
utredas. Utredningsarbetet bör inriktas på ett visst urval av försäljningarna
och belysa de motiv som säljarna och köparna har till överlåtelsen av
företaget. Därvid bör bl. a. fastställas i vilken omfattning överlåtelsen är
finansiellt, kompetensmässigt eller skattemässigt motiverad eller om det är
förhållanden inom ägarfamiljen som är den grundläggande orsaken. Vidare
bör i utredningsarbetet översiktligt belysas vilka konsekvenser en överlåtelse
får för företaget och dess verksamhet, för de tidigare och de tillträdande
ägarna, för de anställda, för branschstrukturen och för den berörda
regionen. Slutligen bör utredningsarbetet leda fram till en värdering av
problemområdets industri- och regionalpolitiska betydelse och överväganden
om eventuella åtgärder.

Uppdraget skall redovisas senast den 15 oktober 1986.

Studier av industristödet

I industridepartementets årsrapport Industri och industripolitik 1986 lämnas
en redogörelse för utvecklingen av industristödet under senare år. Stödet,
som nådde sitt maximum budgetåret 1982/83 med drygt 17 miljarder kronor,
minskade till 8 miljarder kronor budgetåret 1983/84, främst genom att
det icke-permanenta stödet till varv och andra krisbranscher drogs ned
kraftigt. Budgetåret 1984/85 har stödet ökat till 9,4 miljarder kronor, vilket
helt kan hänföras till en ökning av varvsstödet med 3 miljarder kronor till
4,2 miljarder kronor i samband med infriandet av tidigare beslutade kreditgarantier.
Det övriga icke-permanenta stödet begränsades till stålindustrin,
vilken fick stöd med ca 490 milj. kr. som följd av tidigare rekonstruktionsbeslut.

Kostnaderna för det permanenta stödet, exkl. energistöd, uppgick till
sammanlagt ca 3,9 miljarder kronor budgetåret 1984/85, vilket innebar en
viss minskning jämfört med föregående budgetår. Fördelningen på olika
kategorier framgår av följande uppställning (milj. kr. i löpande priser):

1983/84

1984/85 NU 1985/86:15

Forskning och utveckling 741 547

därav STU 287 327

Industrifonden 73 59

särskilt forskningsavdrag 290 —

Småföretagsstöd 259 227

därav utvecklingskapital 97 94

Branschstöd 360 311

därav äldrestöd till tekoindustrin 261 218

Regionalpolitisk! stöd 934 966

därav lokaliseringsstöd 413 410

Exportstöd 1 816 1 500

därav exportkrediter (SEK) 1 357 1 255

Övrigt (nedsättning av energiskatt
m. m.) 426 388

Uppgifterna avser nettokostnaderna för stödet, vilket innebär bl. a. att hänsyn
tas till statens intäkter i form av räntor, garantiavgifter m. m. Bidrag,
lån, garantier, ägartillskott och skatteavdrag görs jämförbara genom att en
bidragsekvivalent räknas fram.

På uppdrag av industridepartementet har Sifo AB utfört en intervjuundersökning
om industristödet, som publicerades i januari 1986. Undersökningen
baserades på enkätsvar från 4 200 företag inom tillverkningsindustrin
med färre än 500 anställda. Syftet med undersökningen var att ge en samlad
bild av hur industristödet faktiskt fungerar.

Resultaten av undersökningen är i korthet följande. Av de undersökta
företagen hade 61 % under åren 1982 — 1984 erhållit statligt stöd från styrelsen
för teknisk utveckling (STU), statens industriverk (SIND), Sveriges
exportråd eller regional utvecklingsfond. De större företagen har i högre
utsträckning mottagit stöd. Av företagen med fler än 20 anställda har 41 %
mottagit tre eller fler typer av stöd. Vissa branscher — tekoindustrin, järnoch
stålindustrin och maskinindustrin — utgör de huvudsakliga mottagarna.
Företagen i Norrland får stöd i stor utsträckning.

Vidare framgår att företagsledarna har en relativt positiv attityd till statligt
stöd, särskilt beträffande stöd till forskning och utveckling och till export.
Kunskapen bland företagsledare om stödformerna uppges dock vara
låg. Klagomål har framförts över att det finns för många stödorgan och
stödformer.

En analys av det permanenta industristödet har, likaledes på industridepartementets
uppdrag, utförts av generaldirektör Eric Pettersson och publicerats
i rapporten (Ds 1 1986:5) Industripolitiskt finansiellt stöd — några
synpunkter på förenklingar och effektivisering. Rapporten bygger i huvudsak
på de erfarenheter av olika stödsystem som författaren har förvärvat
såsom chef för SIND under en tioårsperiod.

I rapporten konstateras att det svenska industripolitiska finansiella stödet
är väl utvecklat. Systemet har emellertid vuxit fram under en lång period.

1* Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr 15

Olika problem har varit aktuella och uppmärksammats. Skilda intressen NU 1985/86:15
har påverkat utformningen. Det finns därför enligt rapporten starka motiv
att i olika avseenden förbättra det nuvarande stödet. Den naturliga inriktningen
är då mot förenkling, ökad flexibilitet och samordning.

1 rapporten indelas industristödet — utan hänsyn till nuvarande stödkategorier
— i två huvudprogram, nämligen allmänt företagsutvecklande och
konkurrensstärkande stöd och funktionellt stöd. Till det förra hänförs allt
stöd som tar sikte på företaget som helhet, oavsett verksamhetsinriktning
eller aktuella problem i det enskilda fallet. Till det senare programmet hänförs
åtgärder som är inriktade på en viss funktion i företaget, t. ex. marknadsföring
eller teknisk utveckling.

Beträffande det allmänna företagsutvecklande och konkurrensstärkande
stödet föreslås i rapporten en komplettering, förenkling och samordning av
nuvarande stödformer. Åtgärder bör kunna sättas in som kan påverka soliditet,
likviditet och räntabilitet. Olika risk- och osäkerhetssituationer bör
kunna hanteras.

När skillnader föreligger mellan företagsekonomiska och samhällsekonomiska
intressen bör ”utjämningsinsatser” kunna genomföras.

Tre former av företagsutvecklande finansiellt stöd föreslås:
o ”Egenkapitallån” genom de regionala utvecklingsfonderna till nystartade
företag, mindre företag under stark expansion, rekonstruktionsfall
osv. Lånen, som lämnas utan krav på säkerheter och normal amortering,
bör i företagets bokföring kunna behandlas som ägarkapital, vilket förbättrar
soliditeten och kreditvärdigheten. Långivaren kompenseras med
utdelning från företaget i den mån vinstläget medger detta,
o Lånegarantier för toppkrediter till små och medelstora företag med bristande
formella säkerheter. Garantierna bör utfärdas gentemot den bank
som är den egentliga kreditgivaren. Ett sådant garantisystem bör ersätta
de olika former av finansieringsstöd, t. ex. industrigarantilån och lokaliseringslån,
som är avsedda för täckning av behovet av toppkrediter. Med
den väl utvecklade kredit- och riskkapitalmarknad som nu finns i landet
föreligger det inga starka motiv för staten att bedriva direkt låneverksamhet.

o Direkta bidrag till företag i situationer då det råder mycket stor oklarhet
om det framtida resultatet eller då staten vill förmå företaget att välja ett
alternativ som är angeläget från samhällsekonomisk synpunkt men inte
företagsekonomiskt motiverat. Nuvarande lokaliseringsbidrag och bidragselementet
i andra stödsystem skulle samordnas i ett enda bidragssystem.
I vissa fall skulle riskgarantier kunna användas i stället för bidrag.

Sådana garantier skulle, till skillnad från lånegarantierna, ställas direkt
till företaget.

Stödprogrammets olika delelement — för egenkapitalförsörjning, toppkreditfinansiering,
risktagandestimulans och ”samhällsekonomisk” påverkan
— bör kunna användas var och en för sig men också i olika kombinationer,
t. ex. egenkapitallån i förening med kreditgaranti eller riskgaranti i
förening med bidrag, alltefter förutsättningarna i det enskilda fallet.

Beträffande administrationen av de olika stödsystemen föreslås att
SIND skall ha programansvaret för det företagsutvecklande finansiella 10

stödet. Resurserna bör i stor utsträckning kunna läggas på de regionala NU 1985/86:15
utvecklingsfonderna. En samordning bör ske med Sveriges Investeringsbank
AB, som i dag administrerar den s. k. småföretagsfonden, och med
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, som genomför finansiella stödinsatser
av samma karaktär som det industripolitiska stödet.

Även rollfördelningen mellan SIND och STU bör enligt rapporten analyseras
närmare. Särskilt den verksamhet inom STU som gäller småföretagen
uppges ha kommit att bli alltmer företagsinriktad, vilket innebär att de
rena teknikfrågorna har fått relativt mindre vikt. Vidare sägs i rapporten att
Industrifonden bör föras närmare STU.

Slutligen berörs i rapporten frågan om de regionala utvecklingsfondernas
lånemedel. Efterfrågan på dessa har under senare år varit ojämn. Totalt
sett har likviditeten i systemet varit hög, samtidigt som några fonder har
haft en efterfrågan som överstigit utlåningskapaciteten. En samordnad finansförvaltning
för hela likviditetsöverskottet skulle kunna eliminera sådana
”flaskhalsar”, samtidigt som sannolikt en bättre förräntning av medlen
skulle erhållas till en totalt sett lägre administrationskostnad.

Uttalanden av NO om kommunal affärsverksamhet

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) har på senare tid granskat vissa fall av
kommunal affärsverksamhet från konkurrenssynpunkt. Den primära uppgiften
för NO är att med stöd av konkurrenslagen (1982:729, KL) ingripa
mot samhällsskadliga verkningar av konkurrensbegränsningar inom näringslivet.
Härutöver har NO genom sin instruktion tilldelats vissa särskilda
uppgifter som övervakare av samhälleliga konkurrensbegränsningar, såsom
olika former av etableringskontroll, auktorisation och tillståndstvång,
brister i utnyttjandet av befintlig konkurrens m. m. För att få bort onödiga
konkurrenshinder kan NO förhandla med berörda organ och i sista hand
vända sig till regeringen med förslag om ändringar.

I ett ärende om Stiftelsen Hyresbostäder i Piteå har NO den 15 juni 1984
gjort följande principiella uttalande om kommunal affärsverksamhet:

Överskridanden av gränserna för den kommunala kompetensen kan få
konkurrensbegränsande effekter, t. ex. om kommunala medel tillförs vissa
företag eller kommunala verksamheter som konkurrerar med andra företag
och därigenom snedvrider konkurrensen. Även i och för sig kompetensenliga
stödåtgärder kan få sådana effekter. En prövning av NO kan därmed
aktualiseras i enlighet med NO:s instruktion och med hänsyn till KL:s
allmänna syfte.

Enbart risken för överföringar av medel mellan olika kommunala verksamheter
bör i och för sig inte leda till slutsatsen att kommunerna helt skall
avhålla sig från affärsverksamhet inom konkurrensutsatta sektorer. Väsentligt
är dock att sådan verksamhet redovisningsmässigt särskiljs från eventuella
monopolverksamheter, t. ex. genom bildande av bolag. Därvid är det
också angeläget att tillfredsställande insynsmöjligheter skapas. Offentlig
affärsverksamhet i myndighetsform har i viss mån annorlunda regler för
t. ex. finansiering, avskrivningar och beskattning än enskilda näringsidkare
och en konkurrens på helt lika villkor är därför svår att åstadkomma. Strävan
bör dock gå i den riktningen. Förvaltningars beslut kan överklagas 11

genom kommunalbesvär vilket inte är fallet om verksamheten bedrivs i NU 1985/86:15
bolagsform och inte förutsätter beslut av kommunalt organ. För icke kommunmedlemmar,
t. ex. konkurrerande företag, finns över huvud taget ingen
sådan korrigeringsmöjlighet.

Oavsett frågan om förenligheten med reglerna för den kommunala kompetensen
är det med hänsyn till svårigheterna att skapa likformiga konkurrensvillkor
mellan en kommunalt driven affärsverksamhet och enskilda
näringsidkare önskvärt att kommunerna dels iakttar viss restriktivitet när
det gäller omfattningen av extern affärsverksamhet, dels skapar former för
särredovisning av sådan verksamhet.

Vidare har NO granskat hyresvillkor m. m. för kommunala industrilokaler i
Sorsele kommun. Härom har NO den 6 mars 1985 uttalat följande:

Ur konkurrensrättslig synvinkel är kommunens principer för hyressättning
och hyresuttag betänkliga eftersom de kan sägas innebära olika former av
subventioner som snedvrider konkurrensen såväl mellan företag inom
kommunen som mellan företag i kommunen och företag utanför. Som ett
konkret exempel kan nämnas de båda bilverkstäderna som arbetat under
olika förutsättningar därför att det ena företaget debiterats hyra enligt
trappstegsmodellen. Denna subventionspolitik leder också till högre kostnader
för de bärkraftiga företagen som skattevägen tvingas bidra till uppkomna
underskott. Några företag har också lämnat kommunen då de funnit
hyressättningen orättvis och godtycklig. Kortsiktiga vinster i sysselsättningshänseende
riskerar genom den förda politiken att mer än väl uppvägas
av förluster på längre sikt. Bristande konsekvens och godtycke främjar
inte näringslivet i kommunen. Om kommunen subventionerar företag med
dåliga framtidsutsikter mer än andra och överser med att de inte fullgör sina
förpliktelser samtidigt som man begär att andra företag skall göra rätt för
sig skapar man ett klimat som avskräcker duktiga företagare och lockar till
sig mindre seriösa företag eller företag med dåliga framtidsutsikter.

NO har föreståelse för det besvärliga läget på arbetsmarknaden i Sorsele.

Även om kommunallagen inrymmer vissa möjligheter till stödåtgärder i
akuta problemsituationer är det enligt gällande lagstiftning i huvudsak
statsmakterna som via olika regionalpolitiska åtgärder skall verka för ett
livs- och konkurrenskraftigt näringsliv i olika delar av landet. Ökade befogenheter
inom kommunallagens ram till kommunala subventioner av näringslivet
skulle sannolikt komma att öka klyftorna mellan ekonomiskt
starka respektive svaga kommuner vad gäller möjligheterna att dra till sig
nya företag. En sådan utveckling skulle inte vara gynnsam för Sorsele kommun.

Avslutningsvis anförde NO att den sålunda av Sorsele kommun förda subventionspolitiken
ingav starka principiella betänkligheter från konkurrensrättslig
synpunkt. Skulle detta beteende sprida sig i större omfattning inom
landets kommuner kunde de konkurrenssnedvridande effekterna bli förödande.

I de här angivna två fallen har NO inte vidtagit ytterligare åtgärder.

Utredning om inhemsk odling och beredning av lin

Chefen för industridepartementet har den 12 november 1985 tillkallat en
särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor om inhemsk odling
och beredning av lin.

Till grund för uppdraget ligger en inom industridepartementet upprättad NU 1985/86:15
promemoria. I denna konstateras att intresset för linodling i Sverige på
senare tid åter har ökat. Orsakerna härtill är bl. a. ökad efterfrågan på naturmaterial
från industrin och ökad förbrukning av lin inom hemslöjden.

Även inom så vitt skilda områden som hälsokost, byggmaterialindustrin
och sjukvården har användning av lin och linfibrer rönt ökad uppmärksamhet.
Det efterfrågeöverskott som är resultatet av det ökade intresset har lett
till ökande priser och en stigande import. Samtidigt har kvaliteten på det
importerade linet sjunkit.

Nämnden för hemslöjdsfrågor har uppmärksammat denna utveckling
och hos regeringen begärt en särskild utredning, en begäran som har fått
riksdagens stöd (JoU 1984/85:36, rskr. 1984/85:404).

Enligt promemorian bör utredaren inledningsvis kartlägga och kvantifiera
behoven av en inhemsk linproduktion och därvid lägga särskild vikt vid
nya användningsområden för lin. Utredaren bör även beakta de möjligheter
till export som kan föreligga. Mot denna bakgrund bör utredaren analysera
förutsättningarna för att behoven skall kunna uppfyllas när det gäller
odling, beredning, lagring och distribution samt vidareförädling. Såväl
kartläggning som analys bör enligt promemorian utgå från förutsättningen
att linproduktionen skall återupptas i industriell skala samt stå på kommersiella
grunder och utan utökning av befintliga statliga subventioner.

Resultatet av utredningsarbetet skall redovisas senast den 1 oktober 1986.

Utskottet

Den allmänna inriktningen av näringspolitiken

Utskottet behandlar först frågor om inriktningen av näringspolitiken i stort
i anslutning till de motioner från de tre borgerliga oppositionspartierna som
har refererats tidigare (s. 5 f.). Många av de frågor som tas upp i dessa
motioner, t. ex. beträffande beskattning och arbetsrättsliga förhållanden,
ligger utanför utskottets beredningsområde. I flertalet fall har också partierna
i andra motioner, som inte bereds av näringsutskottet, framfört konkreta
yrkanden rörande sådana frågor som berörs mera översiktligt i de näringspolitiska
motionerna.

Moderata samlingspartiet kräver i motion 1985/86:N216 en näringspolitik
som inriktas på att skapa gynnsamma betingelser för verksamheten
inom näringslivet. Statliga regleringar och statlig planering avvisas i princip,
liksom offentligt företagande. Folkpartiet redovisar i motion 1985/

86:N302 en delvis liknande syn. Särskild vikt läggs på att den fria marknadens
funktion inte rubbas genom olika ingrepp. Också centerpartiet ger, i
motion 1985/86:N267, uttryck för uppfattningen att staten skall ange de
allmänna ramarna för näringslivets verksamhet men avstå från detaljstyrning.
Samtidigt bör staten verka för en offensiv och framtidsinriktad industripolitik.
Näringslivet bör vara decentraliserat och bygga på mångfald
och fri konkurrens inom de gränser som anges av sociala och miljömässiga
hänsyn. 13

Vad som anförs i de tre partimotionerna får tolkas som ett underkännan- NU 1985/86:15
de i väsentliga hänseenden av den politik som har förts sedan regeringsskiftet
hösten 1982. Utskottet erinrar om att riktlinjer för industripolitiken lades
fast genom beslut av riksdagen våren 1984 (prop. 1983/84:135, NU 1983/

84:42, rskr. 1983/84:379). För en rad olika verksamheter till stöd för industriell
tillväxt och förnyelse fastställdes treårsprogram. Utskottet behandlar
i sitt betänkande NU 1985/86:14, som läggs fram samtidigt med detta betänkande,
anslagsfrågorna för det sista året under treårsperioden, dvs. budgetåret
1986/87. En mera ingående diskussion av de senaste årens erfarenheter
och av industripolitikens framtida inriktning torde få anstå till våren
1987. Regeringen avser då att för riksdagen redovisa sina prioriteringar
inom det industripolitiska och forskningspolitiska området i stort för tiden
efter budgetåret 1986/87.

Med anledning av de tre aktuella motionerna från moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet om inriktningen av näringspolitiken vill
dock utskottet anföra följande.

Enligt regeringens strategi för den ekonomiska politiken — den tredje
vägens politik — måste den ekonomiska tillväxten öka. Detta kräver, förutom
en framgångsrik inflationsbekämpning, insatser på en rad områden. I
årets finansplan (prop. 1985/86:100 bil. 1 s. 5) anges som exempel åtgärder
för att åstadkomma en större flexibilitet på arbetsmarknaden, förbättra
utbildningssystemet, förstärka insatserna för forskning och utveckling, öka
effektiviteten inom den offentliga sektorn, skapa ökad konkurrens och
mindre byråkrati inom en rad sektorer samt förändra skattesystemet i en
mera tillväxtbefrämjande riktning. Också de industripolitiska åtgärder som
har vidtagits under de senaste åren utgör enligt utskottets mening ett viktigt
inslag i en politik för ökad tillväxt. Till skillnad från den industripolitik som
fördes åren 1976—1982 och som dominerades av stöd till krisdrabbade
företag och branscher är den nya industripolitiken inriktad på att undanröja
hinder för tillväxt och förnyelse. Detta sker bl. a. genom att innovationsverksamhet
och nybildande av företag främjas. Satsningar på teknisk forskning
och utveckling ges hög prioritet. Av största vikt är att industristrukturen
utvecklas på ett sätt som skapar underlag för tillväxt även i framtiden.

Den faktiska utvecklingen under de senaste åren pekar också entydigt på att
svensk industri nu till stor del har övervunnit 1970-talets långvariga kris och
att en genomgripande förnyelse av industristrukturen pågår.

Enligt utskottets mening saknas det alltså anledning för statsmakterna att
nu ändra den allmänna inriktningen av näringspolitiken och industripolitiken
så som föreslås i motionerna 1985/86:N216 (m), 1985/86:N302(fp)och
1985/86:N267 (c). Särskilt i de två förstnämnda motionerna synes kritiken
mot regeringens politik vara grundad på en doktrinär uppfattning om att
staten bör avhålla sig från direkta åtgärder i syfte att påverka enskilda
företag och branscher eller, mera generellt, strukturen inom näringslivet.

Utskottet anser däremot att sådana åtgärder kan behövas även inom ramen
för ett marknadsekonomiskt system så att brister i systemets funktion kan
elimineras, t. ex. i vad gäller företagens möjligheter att skaffa riskvilligt
kapital eller att bedriva långsiktigt forsknings- och utvecklingsarbete. Behovet
av riktade industripolitiska åtgärder gäller i särskilt hög grad de små 14

och medelstora företagen, en fråga som utskottet återkommer till. NU 1985/86:15

Av det sagda följer att utskottet inte finner anledning för riksdagen att
uttala sig på sätt som föreslås i de tre nämnda motionerna. Dessa avstyrks
alltså i de delar som berörts.

I anslutning till synpunkterna på inriktningen av näringspolitiken framför
de borgerliga oppositionspartierna viss allmän kritik mot den nuvarande
utformningen av statens stöd till teknisk forskning och utveckling. I motion
1985/86:N216 (m) sägs sålunda att det statliga stödet bör inriktas på generella
åtgärder — såsom vidgade möjligheter för företagen att utnyttja medel
som avsatts till förnyelsefonder och rätt till avdrag för forskningskostnader
— snarare än på selektivt stöd. En liknande syn redovisas i folkpartiets
motion 1985/86:N307. Där betonas särskilt vikten av att skattesystem och
annan lagstiftning utformas så att innovationsverksamheten i småföretagen
stimuleras. Så snart det statsfinansiella läget tillåter bör de generellt verkande
särskilda forskningsavdragen återinföras och anpassas till de mindre
företagens situation, menar motionärerna.

Enligt centerpartiets uppfattning är en grundläggande förutsättning för
en positiv utveckling av näringslivet att samhällets satsningar på teknisk
utbildning, forskning och utveckling inriktas mot att tillgodose de små och
medelstora företagens behov, sägs det i motion 1985/86:N267. Där hänvisas
till att centerpartiet har begärt en höjning av vissa anslag till teknisk
forskning och utveckling, en fråga som utskottet behandlar i betänkandet
NU 1985/86:14.

Enligt utskottets uppfattning utgör olika former av riktat stöd till forskning
och utveckling inom företagen ett viktigt inslag i näringspolitiken.

Detta gäller såväl stödet genom styrelsen för teknisk utveckling som vissa
särskilda stödformer, t. ex. forskningsbidragen till teknikbaserade småföretag.
Utskottet avser inte att gå in närmare på frågor om utnyttjande av
förnyelsefonderna eller återinförande av det särskilda forskningsavdraget,
som hör till andra utskotts beredningsområden. Erinras må dock om att
forskningsavdraget slopades år 1983 med hänvisning till att endast en mindre
del av de skatteintäkter som genom avdragsrätten undandragits staten
hade kommit den tekniska utvecklingen till godo (se NU 1983/84:42 s. 27 f.,

46). Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna 1985/

86:N216 (m) och 1985/86:N307 (fp) i berörda delar.

Även motion 1985/86:N267 (c) avstyrks i motsvarande del med hänvisning
till utskottets tidigare behandling av frågor om anslag till teknisk utveckling
m. m.

I motion 1985/86:N216(m) berörs även frågan om utländska investeringar
i Sverige. Sådana investeringar bör enligt motionärerna underlättas genom
att prövningstiden för tillstånd att förvärva svenska företag maximeras till
tre månader. Samma yrkande framfördes med utförligare motivering i en
motion (m) under allmänna motionstiden år 1985, som behandlades av
utskottet i betänkandet NU 1985/86:4. På grundval av en genomgång av
gällande bestämmelser på området, som finns i lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska företag, avstyrkte utskottet motionen. Utskottet

ansåg att en generell tidsbegränsning skulle kunna omöjliggöra en behand- 15

ling av förvärvsärendena med de syften som ligger till grund för lagen. NU 1985/86:15
Företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet reserverade sig
till förmån för motionen. Riksdagen följde utskottet.

Sedan utskottet behandlade frågan i november 1985 har det inte tillkommit
några nya omständigheter som skulle kunna ge anledning till ett ändrat
ställningstagande. Motionen avstyrks i berörd del.

Ett annat näringspolitiskt synsätt ligger till grund för förslaget i vänsterpartiet
kommunisternas motion 1985/86:N268 om ett nationellt industrialiseringsprogram.
Ett sådant program skulle dels skapa 100 000 nya arbetstillfällen
inom industrin, dels innebära en kvalitativ förändring av industriarbetet.
En ny ”samhällsstyrd industrisektor” skulle fungera som en spjutspets
för en industriell omdaning av Sverige. Utskottet har under senare år
behandlat en rad motioner från vänsterpartiet kommunisterna i vilka liknande
tankar framförs beträffande enskilda branscher. Senast har detta
skett i betänkandet NU 1985/86:14 med anledning av motioner om sågverksindustrins
framtidsstrategi och optikbaserad datateknologi.

Beträffande den nu aktuella motionen anser utskottet tanken på ett statligt
program för 100 000 nya arbetstillfällen — dvs. nära en tiondel av den
totala sysselsättningen inom tillverkningsindustrin — vara verklighetsfrämmande.
Ett sådant program är också oförenligt med marknadsekonomin,
som enligt utskottets mening bör utgöra grunden för näringspolitiken.

Motionen avstyrks.

Små och medelstora företag

I motion 1985/86:N216 (m) berörs allmänna frågor om smäföretagspolitiken.
Värdet av småföretagen för näringslivets utveckling betonas starkt.

Motionärerna hänvisar till olika förslag från moderata samlingspartiets
sida om ändringar i bl. a. skatteregler i syfte att förbättra småföretagarens
ställning. Folkpartiet tar i motion 1985/86:N307 upp en rad frågor om de
små och medelstora företagen. Tillkännagivanden av riksdagen begärs om
bl. a. att företagaren som person bör mötas av mera uppskattning och att
småföretagandets villkor bör ses med större förståelse. Centerpartiet pekar i
motion 1985/86:N267 på småföretagens stora betydelse för sysselsättningen
och för möjligheterna att skapa regional balans. Samhällets satsningar
på teknisk utbildning, forskning och utveckling bör i högre grad än för
närvarande inriktas på att tillgodose de små och medelstora företagens
behov, anförs det.

Utskottet uppfattar det som sägs om småförtagspolitiken i de tre partimotionerna
som en kritik, om än med delvis olika utgångspunkter, mot den av
regeringen förda småföretagspolitiken.

Enligt utskottets mening saknas det fog för en sådan kritik. De små och
medelstora företagen har utvecklats positivt sedan regeringsskiftet år 1982.

Under åren 1983 och 1984 har den högsta lönsamheten sedan mitten av
1970-talet uppnåtts. Investeringarna ökade med 20% under åren 1982—

1985, jämfört med en minskning med 20 % under den föregående treårsperioden.
Exporten har utvecklats gynnsamt bland de små och medelstora 16

industriföretagen i jämförelse med storföretagen. Det finns i dag ett stort

intresse för att starta företag. Antalet nyetableringar ökade från ca 11 OOOår NU 1985/86:15
1982 till ca 20 000 år 1983, och sannolikt ligger etableringarna kvar på denna
höga nivå. Även om flertalet nystartade företag är enmansföretag inom
tjänstesektorn har nyetableringarna ökat även inom industrin.

Den gynnsamma utvecklingen inom gruppen små och medelstora företag
under de senaste åren har givetvis i huvudsak utgjort en följd av den
allmänna förbättringen av svensk ekonomi i vad avser bl. a. tillväxt, investeringar
och sysselsättning. Flertalet av de olika industripolitiska åtgärder
som har vidtagits med särskild inriktning på småföretagen kan väntas få
effekt först på något längre sikt. Ytterligare åtgärder förbereds, bl. a. en
successiv förenkling av statliga regleringar gentemot näringslivet, något
som är särskilt värdefullt för de mindre företagen. Den pågående försöksverksamheten
på området har nyligen redovisats i proposition 1985/

86:142, som utskottet kommer att behandla inom kort.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet att riksdagen inte bör uttala
sig till regeringen om småföretagspolitiken så som föreslås i motionerna
1985/86:N216 (m), 1985/86:N302 (fp) och 1985/86:N267 (c). Motionerna
avstyrks i dessa delar.

I anslutning till den sistnämnda motionen behandlar utskottet motion
1985/86:N277 (c) om det statliga stödet till små och medelstora företag.

Motionären påpekar att antalet företagsstöd är stort. Statens kostnader för
administration av stöden blir onödigt höga. En effektivisering av verksamheten
behövs. Antalet stöd bör minskas och detaljstyrning ersättas med
målstyrning och decentralisering.

Vid sin behandling år 1984 av motioner om översyn av det permanenta
industristödet avseende såväl stödformer som administration anförde utskottet
att en sådan översyn i vissa avseenden var angelägen (NU 1983/

84:42 s. 42). Utskottet har i det föregående (s. 9 f.) redovisat vissa undersökningar
och analyser av nuvarande stödsystem. Avsikten är att de skall läggas
till grund för kommande förslag från regeringen om bl. a. förenklingar
av systemen.

Utskottet delar motionärens uppfattning om att en översyn av stödsystemen
bör ske. Med hänsyn till pågående arbete med frågan anser emellertid
utskottet inte att det finns anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i
saken. Motion 1985/86:N277 (c) avstyrks alltså.

Vidare föreslås i motion 1985/86:N307 (fp) ett uttalande av riksdagen om
retroaktiv lagstiftning. Sådan lagstiftning bör i princip förbjudas, anförs det,
och undantag härifrån måste noga preciseras. Det framgår inte om motionärerna
syftar på lagstiftningen inom något visst område. Utskottet erinrar
emellertid om att frågan om retroaktiv lagstiftning på skatteområdet nyligen
har behandlats av riksdagen med anledning av motionsyrkanden (m,
fp) om en översyn av reglerna på området. Konstitutionsutskottet påpekade
i betänkandet KU 1984/85:5 (s. 28) att regler om förbud mot retroaktiv
lagstiftning beträffande skatt eller statlig avgift infördes i 2 kap. 10 § regeringsformen
år 1979. Enligt konstitutionsutskottet borde ytterligare erfarenheter
av nuvarande grundlagsregler vinnas innan en översyn aktualiserades.
Utskottet framhöll dock vikten av att lagstiftningen på skatteområdet I

så långt möjligt utformades på sådant sätt att det inte behöver råda något

1 * * Riksdagen 1985/86. / 7 samt. Nr 15

tvivel om att nämnda stadgande i regeringsformen följs. Riksdagen avslog NU 1985/86:15
motionerna på förslag av konstitutionsutskottet med reservation av de tre
borgerliga partiernas företrädare.

Näringsutskottet anser inte att det som anförs i motion 1985/86:N307
(fp) föranleder något ändrat ställningstagande av riksdagen. Motionen avstyrks
i berörd del.

I samma motion framförs vissa synpunkter på detaljhandeln. Näringspolitiken
har hittills i stor utsträckning inriktats på de tillverkande företagen,
anförs det. Även tjänsteföretagens situation bör beaktas. Detaljhandeln är
den viktiga länken mellan producent och konsument, och handeln har stor
betydelse för boende, trafik och kommunikationer, turism m. m. Det är
viktigt med mångfald och variation i utbudet, menar motionärerna. Krav
bör också ställas på en regionalt tillfredsställande detaljhandelsservice.

Företagen skall kunna etablera sig i fri konkurrens. Den fria konkurrensen i
kombination med fri prisbildning ger goda förutsättningar för sund marknadsekonomi.

Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att uttala sig till regeringen på
grundval av dessa allmänna synpunkter. Motionen avstyrks alltså även i
denna del.

Frågan om kravet på personlig borgen vid statlig långivning till egenföretagare
tas upp i motion 1985/86:N239 (m). Där anförs att kravet på sådan
borgen bör begränsas till att gälla enbart företagsinteckningar. Motionären
anser att en företagare till följd av medbestämmandelagen har en inskränkt
bestämmanderätt över sitt företag och att kravet på personlig borgen därmed
inte framstår som lika befogat som tidigare.

Utskottet har under en följd av år behandlat motioner i ämnet av samme
motionär, senast i betänkandet NU 1984/85:23 (s. 24). Motionerna har
avstyrkts med hänvisning till att stor försiktighet torde iakttas vid utkrävande
av personlig borgen från ägare till små och medelstora företag i samband
med lån från t. ex. de regionala utvecklingsfonderna. Under de två senaste
åren har dock företrädarna för de tre borgerliga oppositionspartierna i reservationer
gett stöd åt motionärens krav på en utredning av frågan. Riksdagen
har följt utskottet.

Utskottet anser inte att det har tillkommit några nya faktorer som föranleder
en ändrad bedömning av frågan. Motion 1985/86:N239 (m) avstyrks.

Frågan om ägarstrukturen inom småföretagssektorn tas upp i motion 1985/

86:N265 (s). Där sägs att det i dag saknas kunskaper om ägarstrukturens
utseende och utveckling i småföretagen. Ägarbilden blir allt viktigare i ett
näringsliv där det ställs allt större krav på uthållighet och förmåga till förnyelse
och utveckling. Motionärerna hänvisar till förhållandena inom
träindustrin i Kopparbergs län, där ägarskiften under senare tid uppges i
allmänhet ha lett till lägre ekonomisk uthållighet för de berörda företagen.

Motionen utmynnar i en begäran om att uppdraget till statens industriverk
att utreda frågor om uppköp av små och medelstora familjeägda industriföretag
skall vidgas till att omfatta utvecklingen av ägarstrukturen i de små
och medelstora företagen generellt. ^

Den fråga som tas upp i motionen är enligt utskottets mening av betydan -

de intresse. Flera tecken tyder på att det nu inom småföretagssektorn, lik- NU 1985/86:15
som bland de större företagen, pågår betydelsefulla förändringar i ägarstrukturen.
Utskottet har tidigare (s. 7 f.) redovisat de riktlinjer som gäller
för nämnda utredningsuppdrag till industriverket. Därav framgår att den
kartläggning av företagsuppköp som ingår i uppdraget torde komma att ge
en översiktlig bild av ägarförhållandena inom småföretagssektorn. Då resultatet
av utredningsuppdraget redovisas, vilket skall ske redan i oktober
1986, kommer det enligt utskottets mening att Finnas ett bättre underlag för
att bedöma behovet av ytterligare undersökningar. En fråga som därvid kan
behöva belysas närmare är effekten av sådana ägarbyten som inträffar vid
fusioner och koncernsammanslagningar då företagsenheter som av olika
anledningar inte passar in i den nya strukturen överlåts till nya ägare, ofta
tidigare anställda vid enheten. Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksamt
följer såväl denna fråga som andra frågor om ägarstrukturen
inom småföretagssektorn. Något initiativ av riksdagen med anledning av
motion 1985/86:N265 (s) är enligt utskottets mening inte påkallat, varför
motionen avstyrks.

Kommunal näringspolitik

Frågor om kommunal näringspolitik tas upp i motion 1985/86:N322 (m).

Där sägs att det måste finnas en klar arbetsfördelning mellan näringsliv och
offentlig sektor. Statens och kommunernas uppgifter är att skapa goda förutsättningar
för näringslivet, inte att satsa pengar och andra resurser i företagen.
Utvecklingen mot ett ökat kommunalt engagemang i näringspolitiken
är enligt motionärerna betänklig från marknadsekonomiska utgångspunkter.
Kommunerna bör främja utvecklingen inom näringslivet genom
att ge företagen och medborgarna en god service, inte genom affärsverksamhet
i egen regi eller subventioner till enskilda företag. Motionärerna
anser det särskilt viktigt att den kommunala marknaden öppnas för entreprenader.
En översyn av kommunernas näringspolitiska engagemang begärs
med sikte på en avreglering och avmonopolisering på området. En
sådan översyn bör verkställas antingen genom stat-kommunberedningen
(C 1983:02) eller genom en särskild utredare.

Samma motionärer har i motion 1985/86:K611 lämnat en omfattande
redogörelse för frågor om kommunalt företagsstöd och kommunal kompetens
i näringslivsfrågor. I denna motion begärs striktare regler för kommunernas
näringsfrämjande verksamhet. I motion 1985/86:Fi406 har motionärerna
tagit upp frågor om kommunal upphandling och om privatisering
inom den kommunala sektorn. Dessa två motioner har hänvisats till
konstitutionsutskottet resp. Finansutskottet. Den förstnämnda har, jämte
motioner från folkpartiet av liknande innebörd, nyligen avslagits av riksdagen
på förslag av konstitutionsutskottet (KU 1985/86:15). Den till näringsutskottet
hänvisade motionen 1985/86:N322 får anses gälla främst frågan
om effekterna av kommunernas engagemang på konkurrensförhållandena
inom näringslivet.

Utskottet erinrar om att statens industriverk åren 1983 och 1984 genom- 19

förde en kartläggning av kommunernas näringspolitiska insatser. En sam- NU 1985/86:15
lad redovisning lämnades i rapporten (SIND 1984:8) Kommunal näringspolitik
— omfattning och erfarenheter. I rapporten, som refererades i utskottets
betänkande NU 1983/84:42 (s. 34 f.), drogs slutsatsen att kommunernas
dittillsvarande näringspolitiska insatser endast hade haft marginell
betydelse för konkurrenssituationen inom industrin. Även om insatserna
fortfarande var begränsade till sin omfattning fanns det enligt industriverkets
mening skäl att noga följa utredningen på området. Utskottet anförde
för sin del (s. 44) att en fortsatt expansion av den kommunala näringspolitiken
ingav betänkligheter från olika synpunkter.

Industriverkets kartläggning var avsedd bl. a. som ett underlag för arbetet
inom stat-kommunberedningen. Enligt direktiven (dir. 1983:30) ingår
det i beredningens uppdrag att analysera och överväga kommunernas och
landstingskommunernas kompetens i närings- och sysselsättningspolitiken.
Därvid bör bl. a. konsekvenserna av olika kommunala kompetensgränser
belysas. Enligt vad utskottet har erfarit har beredningen nu påbörjat
arbetet med denna del av sitt uppdrag. En redovisning av resultatet kommer
att lämnas hösten 1986.

Utskottet saknar grund för att bedöma i vad mån kommunernas näringspolitiska
engagemang under de allra senaste åren har utvecklats ytterligare
och om effekterna på konkurrensförhållandena allmänt sett har ökat. Uppenbart
är emellertid att den pågående omstruktureringen inom industrin
leder till regionala obalanser och till ökade problem med sysselsättningen i
delar av landet. Detta skapar ett tryck på många kommuner att vidta åtgärder
i syfte bl. a. att hindra nedläggningar av företag och att få till stånd ny
industriell verksamhet i kommunen. Uppenbart är också att det förekommer
klara fall av subventionering av enskilda företag. Exempel härpå har
lämnats i de uttalanden av NO som har återgetts i det föregående (s. 11 f.).

Som NO påpekar kan emellertid kortsiktiga vinster för kommunen i sysselsättningshänseende
av en sådan subventionspolitik komma att uppvägas av
förluster på längre sikt. Vidare kan de konkurrenssnedvridande effekterna
bli förödande om beteendet skulle sprida sig i större omfattning bland landets
kommuner. NO påpekar också att en sådan utveckling skulle öka klyftorna
mellan ekonomiskt starka och ekonomiskt svaga kommuner.

Samtidigt konstaterar utskottet att utvecklingen av näringslivet på många
håll i landet i dag förutsätter insatser på lokal och regional nivå i nära
samverkan mellan kommuner och företag. Det kan gälla t. ex. insatser för
teknik- och kunskapsspridning eller för främjande av nyföretagande. Sådana
insatser har till syfte att generellt stödja och stimulera näringslivets utveckling.

Utskottet räknar med att ökad klarhet kommer att skapas om gränserna
för den kommunala kompetensen i näringslivsfrågor genom det fortsatta
arbetet i stat-kommunberedningen. Detta bör kunna ske på grundval av
beredningens nuvarande direktiv. Utskottet anser inte att arbetet bör inriktas
på en privatisering av den kommunala verksamheten i den omfattning
som begärs i motion 1985/86:N322 (m). Något uttalande av riksdagen med
anledning av motionen bör alltså inte komma i fråga. Med det sagda avstyrker
utskottet motionen. 20

Linodling och linberedning

NU 1985/86:15

I motion 1985/86:N244 (c) begärs en ändring i direktiven till den utredning
om inhemsk odling och beredning av lin som nyligen har tillsatts av industriministern.
Motionärerna anser det olyckligt att utredningens uppdrag har
begränsats så att ett ekonomiskt tillskott från staten inte kan komma i fråga.

Utskottet kan för sin del inte tolka utredningsdirektiven — som har redovisats
i det föregående (s. 12 f.) — så att de utesluter stöd från det allmänna
till återupptagande av linproduktion i Sverige.

Däremot framgår det klart att en framtida produktion skall bedrivas på
kommersiell grund, något som utskottet från sina utgångspunkter också
finner rimligt. Eventuellt stöd bör alltså begränsas till ett initialskede. Av
det sagda följer att utskottet inte finner anledning att föreslå riksdagen att
uttala sig så som begärs i motion 1985/86:N244 (c). Denna avstyrks alltså.

I motion 1985/86:N252 (m) föreslås att Hälsingland och i första hand
Järvsö uppmärksammas vid ett återupptagande av linodlingen. I motion
1985/86:N234 (fp) begärs en marknadsundersökning som underlag för beslut
om ett linberedningsverk i Örebro län. Utskottet anser att riksdagen
inte bör uttala sig i frågor om fördelningen mellan olika regioner av statliga
insatser på linområdet, i all synnerhet som ställning ännu inte har tagits till
behovet av sådana insatser. Motionerna avstyrks följaktligen.

Hantverk

Olika frågor om hantverk i anslutning till verksamheten vid Hantverkets
folkhögskola i Leksand uppmärksammas i tre motioner. En allmän redogörelse
för denna verksamhet lämnas i motion 1985/86:N315 (m), i vilken
också föreslås inrättandet av ett hantverkscentrum med register över verksamma
hantverkare. En utredning om bildandet av en stiftelse för musikinstrumenthantverk
i Leksand föreslås i motion 1985/86:N316 (m). Initialstöd
till verksamheten i form av ett inte närmare angivet belopp för inköp av
utrustning m. m. föreslås i motion 1985/86:Ub405 (s).

Utskottet har i olika sammanhang gett uttryck för en positiv inställning
till hantverket. Visst ekonomiskt stöd till hantverket lämnas av statens industriverk
från anslaget till småföretagsutveckling under tolfte huvudtiteln.

Utskottet har nyss behandlat frågan om anslag för nästa budgetår i betänkandet
NU 1985/86:14. Hantverksföretag ingår också i viss utsträckning i
målgruppen för de regionala utvecklingsfondernas finansieringsstöd och
företagsservice. Det ligger emellertid i sakens natur att stödet från industriverket
och utvecklingsfonderna inriktas mot sådant hantverk som kan ses
som ett komplement till industrin och som efterfrågas på en kommersiell
marknad. Detta gäller t. ex. inom byggområdet.

Frågan om statliga insatser för inrättandet av ett hantverkscentrum i Leksand
får alltså prövas av industriverket enligt gällande grunder för småföretagsstödet.
Utskottet kan inte förorda att riksdagen uttalar sig för ett sådant
centrum så som begärs i motion 1985/86:N315 (m). Motsvarande gäller
beträffande kraven i motionerna 1985/86:Ub405 (s) och 1985/86:N316 (m)
på stöd till en stiftelse för musikinstrumenthantverk. Vid behandlingen år 21

1985 av en motion av samma innebörd som den sistnämnda anförde utskot- NU 1985/86:15
tet att frågan givetvis också hade kulturpolitiska aspekter som förtjänade att
beaktas (NU 1984/85:22 s. 29 f.). Utskottet vill också erinra om att ett särskilt
bidrag till instrumenthantverksutbildningen i Leksand av 75 000 kr.
om året under en fyraårsperiod har beräknats i årets budgetproposition
(prop. 1985/86:100 bil. 10 s. 193) under åttonde huvudtiteln. Med det sagda
avstyrker utskottet de tre nämnda motionerna.

I detta sammanhang behandlar utskottet också motion 1985/86:N207 (s)
om medel till administration vid Stiftelsen Skånehantverk i Landskrona.

Såsom påpekas av motionärerna är stiftelsens verksamhet av betydelse i
första hand från kulturella och utbildningspolitiska synpunkter. Detta utesluter
inte att visst stöd till verksamheten av näringspolitiska och regionalpolitiska
medel kan vara befogat. Frågan om särskilt stöd får emellertid
prövas på vanligt sätt av de ansvariga centrala och regionala instanserna.

Utskottet kan inte förorda att riksdagen uttalar sig särskilt i frågan. Motionen
avstyrks.

Kvinnor som företagare

I sitt betänkande om näringspolitik (NU 1984/85:23 s. 17 f., 26 f.) våren
1985 behandlade utskottet tämligen utförligt frågor om kvinnor som företagare.
Med anledning av två motioner (c; fp) anförde utskottet att regeringen
borde vid överläggningar med landsting och berörda kommuner
verka för att det vid varje regional utvecklingsfond utsågs en jämställdhetsansvarig.
Riksdagen gjorde också ett uttalande till regeringen av angiven
innebörd (rskr. 1984/85:242).

I budgetpropositionen (prop. 1985/86:100 bil. 14 s. 80) anmäls att överläggningar
i frågan har ägt rum mellan industridepartementet och Landstingsförbundet.
Förbundet har därefter i cirkulär den 14 november 1985 till
landstingen m. fl. erinrat om riksdagens uttalande. I cirkuläret sägs att det
bör åligga den verkställande ledningen i varje utvecklingsfond att se till att
resurser avsätts och metoder utvecklas som bidrar till att underlätta kvinnligt
företagande.

Även i år har motioner väckts om kvinnor som företagare. 1 folkpartiets
motion 1985/86:N309 anförs att kvinnligt företagande i stor utsträckning
finns i servicebranscher och i mindre utsträckning inom tillverkningsindustrin,
som är de regionala utvecklingsfondernas målgrupp. Kvinnor är därigenom
ofta uteslutna från möjligheter till stöd från utvecklingsfonderna.

Motionärerna anser att reglerna för bidrag och rådgivning från fonderna
bör ändras så att även annan verksamhet än tillverkning och turism kan
omfattas.

Utskottet behandlar i betänkandet NU 1985/86:14 frågan om utvecklingsfondernas
målgrupp. Utskottet avstyrker där motionsyrkanden (s; fp)
om en sådan utvidgning av målgruppen som begärs i motion 1985/86:N309
(fp). En reservation föreligger av folkpartiets och centerpartiets företrädare
i utskottet.

I sammanhanget bör påpekas att begränsningen av utvecklingsfondernas 22

målgrupp till främst den tillverkande industrin avser endast den del av
fondernas finansieringsverksamhet som sker på grundval av statliga bestämmelser.
Fonderna bedriver emellertid även annan verksamhet som inte
på samma sätt är bunden till en viss målgrupp. Sålunda tillhandahåller
fonderna rådgivning och viss annan service till företag inom tjänstesektorn,
delvis med särskild inriktning mot kvinnliga företagare. Utskottet återkommer
härtill. Även viss utlåning sker till företag utanför den primära målgruppen
på grundval av regionala medel och medel från enskilda kommuner.

Med hänsyn härtill finner utskottet att fondernas stöd till kvinnliga företagare
bör kunna utvecklas vidare inom gällande ramar för verksamheten.
Någon förändring av de statliga reglerna för fondernas finansieringsverksamhet
är enligt utskottets mening inte påkallad. Med det sagda avstyrker
utskottet motion 1985/86:N309 (fp) i berörd del.

I denna motion begärs vidare en kartläggning av kvinnliga företagare som
underlag för beslut om fortsatta insatser på området. Samma förslag framförs
i motion 1985/86:N307 (fp). Som utskottet påpekade vid sin behandling
av ett liknande motionsyrkande år 1985 pågår det ett landsomfattande
forskningsprojekt om kvinnor som företagare vid Umeå universitet. Enligt
vad utskottet har erfarit väntas projektet komma att slutligt redovisas år
1987.

Härigenom bör önskemålet i motionen kunna bli väl tillgodosett. Något
uttalande av riksdagen i frågan är enligt utskottets mening inte motiverat.
Motionen avstyrks även i denna del.

Bildandet av kvinnliga nätverk inom utvecklingsfonderna föreslås i motion
1985/86:N253 (s). Genom sådana nätverk, menar motionärerna, skulle de
kvinnliga företagarna få möjligheter till erfarenhetsutbyte och affärskontakter,
ökade kunskaper samt stöd i rollen som företagare.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att utvecklingsfonderna har
goda förutsättningar att genomföra insatser av detta slag. Det pågår också
viss verksamhet på området. Utvecklingsfonderna i Stockholms, Södermanlands,
Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län har gemensamt
startat projektet Företagsamma kvinnor. Projektet innehåller företagsutvecklingsprogram
och konsultinsatser till kvinnliga företagare i de
fem länen liksom initiering av ett kontakt- och säljarbete mellan företagen.
Ett kontakt- och erfarenhetsutbyte mellan samtliga utvecklingsfonder i dessa
frågor ingår också i projektet.

Av de medel som står till arbetsmarknadsdepartementets förfogande för
särskilda jämställdhetsprojekt har i juli 1985 bidrag med 1 milj. kr. lämnats
till projektet. En slutrapport skall lämnas till departementet senast den 1
oktober 1986.

Enligt utskottets mening bör redovisningen av projektets resultat avvaktas.
Utskottet är alltså inte berett att nu förorda något initiativ av riksdagen i
frågan. Motion 1985/86:N253 (s) avstyrks.

NU 1985/86:15

23

Teknisk utveckling m. m. NU 1985/86:15

I detta avsnitt behandlar utskottet några motioner med anknytning till teknisk
utveckling. Andra motioner inom ämnesområdet behandlas i betänkandet
NU 1985/86:14 under anslaget till styrelsen för teknisk utveckling
(STU).

Utskottet tar först upp motion 1985/86:N255 (c), i vilken begärs ökade
insatser för småskalig teknikutveckling genom STU, statens industriverk
(SIND) och de regionala utvecklingsfonderna samt forskningsinstitutioner
och högskolor. Bl. a. anförs att småskalig teknik främjar regional utveckling
och innebär minskad sårbarhet.

Motionen bygger på förslag av glesbygdsdelegationen (I 1977:02) i rapporten
(Ds I 1984:20) Glesbygden — resurser och möjligheter. Förslaget
anmäldes i proposition 1984/85:115 om regional utveckling och utjämning
(s. 52). Industriminister Thage G. Peterson anförde där att även frågor om
småskalig teknik faller inom ramen för SIND:s och STU:s ordinarie verksamhet.

Regeringen har sedermera genom beslut den 22 augusti 1985 ställt 5
milj. kr. till förfogande för särskilda regionalpolitiska insatser i östra Norrbotten.
Medlen skall användas bl. a. till ett centrum för glesbygdsteknik
förlagt till Pajala. Centret skall främja forskning, teknikutveckling och teknikspridning
anpassad till glesbygd. Högskolan i Luleå, Sveriges lantbruksuniversitet
och glesbygdsdelegationen kommer att medverka i centrets
verksamhet.

Mot bakgrund av det anförda finnér utskottet att motionen i huvudsak är
tillgodosedd och att regeringen följer frågan. Det synes därför inte nu moti
verat med någon åtgärd av riksdagen. Med det sagda avstyrker utskottet motionen.

Sammankallandet av ett internationellt symposium om resurssnå! teknik
föreslås i motion 1985/86:N257 (c). Motionärerna hänvisar till den snabba
förbrukningen av jordens ändliga råvaruresurser och de därmed sammanhängande
förorenings- och miljöproblemen. Det är nödvändigt, säger de,
att få i gång en utveckling av mera resurssnåla produktionsförhållanden
såväl i Sverige som i andra länder. Ett sätt för Sverige att stimulera den
internationella debatten vore att erbjuda sig att vara värdland för ett internationellt
symposium, gärna i FN:s regi, kring utvecklandet av resurssnål
teknik. Till symposiet skulle inbjudas såväl forskare som politiker. I motionen
anges ett antal problemområden som särskilt borde studeras.

Utskottet har erfarit att det inom FN:s ram sedan länge pågår viss verksamhet
rörande resurssnål teknik. Sålunda har FN :s Europakommission —
i vilken även Förenta Staterna och Canada är medlemmar — en ständig
arbetsgrupp för ”low-waste technology”. Seminarier kring ämnet har ägt
rum år 1976 i Paris och år 1984 i Tasjkent. Ett tredje seminarium planeras.

Med hänsyn till att behovet av ett forum för internationell diskussion av
frågor om resurssnål teknik redan i viss mån är tillgodosett kan utskottet
inte förorda ett särskilt svenskt initiativ i frågan såsom begärs i motion
1985/86:N256 (c). Denna avstyrks.

Ökat stöd till utveckling av ”den gröna kemin” — eller fytokemin — och NU 1985/86:15
jordbruksbaserade kemiska produkter föreslås i motion 1985/86:N245 (s).

Motionärerna pekar på de stora produktionsöverskotten från det svenska
jordbruket. Dessa överskott borde utgöra en tillgång i stället för en börda,
bl. a. genom att de skapar förutsättningar för importkonkurrerande inhemsk
produktion av kemikalier. Ett givande samarbete rörande utveckling,
industriell tillämpning och marknadsföring borde kunna etableras
mellan statlig forskning, berörda statliga företag samt kooperativa företag
m. fl. Vidare föreslås i motionen tillskapandet av ett särskilt branschråd och
branschprogram med syfte att stimulera näringsliv och privat industriell
forskning till att satsa på området.

Frågan om utveckling av fytokemin i Sverige är inte ny. Enligt vad utskottet
har inhämtat diskuteras sedan flera år tillbaka möjligheterna att
utnyttja levande organiskt material som råvara för den kemiska industrin,
närmast för framställning av s. k. fm- och specialkemikalier. Intresset för
fytokemin får ses mot bakgrund av att den kemiska industrin i Sverige
liksom i andra industriländer i stor utsträckning baseras på olja. Bl. a. som
en följd av energikrisen har förutsättningarna för framställning i stor skala
av baskemikalier med olja som råvara försämrats i länder utan egna oljetillgångar.
För sådana länder har det varit naturligt att söka efter alternativa
råvarubaser. I Sverige har möjligheterna till utnyttjande av inhemska tillgångar
av organiskt material från jordbruk, skogsbruk och vattenbruk
framstått som värda att undersöka.

Forskningsrådsnämnden (FRN) har spelat en samordnande roll i detta
arbete. Nämndens delegation för naturresursforskning redovisade år 1982 i
rapporten Naturresurserna och vår framtid en idéskiss över uppbyggnaden
av en svensk fytokemisk industri. En betydande långsiktig förstärkning av
forskningsresurser såväl vid universitet och högskolor som inom industrin
angavs som nödvändig.

Sedan år 1982 har inom FRN undersökts olika tänkbara insatser inom
det fytokemiska området. Även Ingenjörsvetenskapsakademien och Sveriges
lantbruksuniversitet har medverkat därtill. Det har dock visat sig förenat
med vissa svårigheter att definiera och konkretisera lämpliga
forskningsprojekt. Arbetet med frågan inom FRN kommer nu att ges ökad
intensitet.

Av det som anförts framgår att diskussionen om fytokemin i Sverige
hittills i huvudsak har gällt inriktningen av forskning på området. Den
industriella exploateringen torde ligga ganska långt fram i tiden. Sålunda
har STU hittills inte funnit anledning att i sin stödgivning ta upp fytokemin
som ett särskilt teknikområde, även om bidrag till enstaka projekt med
fytokemisk inriktning har lämnats inom ramen för STU:s satsning på biotekniken.
Tilläggas kan att olika frågor av betydelse för uppbyggnaden av
en fytokemisk industri i Sverige har berörts i en konsultstudie om svensk
fm- och specialkemikalieindustri som har utförts på uppdrag av SIND år
1985. Av denna studie framgår bl. a. att stora utvecklingskostnader med
åtföljande kapitalbehov torde komma att tvinga fram samarbete mellan
företagen i form av joint ventures eller samgående. Som ett problem i detta

sammanhang anges att investeringsfondsmedel får användas endast i det 25

företag som har avsatt medlen.

Enligt utskottets mening har de frågor som tas upp i motionen betydande NU 1985/86:15
intresse. På längre sikt kan fytokemin komma att bidra till en lösning av
problemet med det svenska jordbruksöverskottet. Ett ställningstagande till
behovet av industripolitiska åtgärder på fytokemins område är, som framgår
av den föregående redovisningen, inte aktuellt. Insatser på området
görs emellertid inte bara inom olika forskningsinstitutioner utan även hos
vissa svenska företag. Utskottet förutsätter att STU liksom hittills bevakar
utvecklingsmöjligheterna på området och lämnar stöd till intressanta projekt.
Med det sagda avstyrker utskottet motion 1985/86:N245 (s).

Inrättandet av allmänna patentbyråer föreslås i motion 1985/86:N254 (c).

Det borde vara ett samhällsintresse, menar motionärerna, att de medborgare
som inte själva kan klara av en patentansökan fick hjälp härmed i analogi
med den rättshjälp som tillhandahålls av de allmänna advokatbyråerna.

Patentbyråerna skulle kunna knytas till de regionala utvecklingsfonderna.

Dessa skulle även kunna medverka till en bedömning av värdet av att en
produkt patentskyddas. En utredning i frågan begärs.

Enligt utskottets mening är det problem som motionärerna tar upp värt
att uppmärksamma. Lagstiftning och praxis på patentområdet är så komplicerad
att en patentsökande ofta har behov av sakkunnig hjälp. Det finns
redan i dag flera möjligheter för t. ex. en uppfinnare att få hjälp med utformningen
av en patentansökan. Normalt vänder sig en sökande till ett
patentombud, som tillhandahåller sina tjänster på kommersiella villkor.

Såväl Svenska uppfinnareföreningen som STU och utvecklingsfonderna
kan emellertid ge visst ekonomiskt stöd. STU kan också ge viss kostnadsfri
rådgivning. Samma gäller patent- och registreringsverket i vad avser själva
ansökningsförfarandet. Patentverket kan också inom ramen för sin uppdragsverksamhet
bedöma nyhetsvärdet av en uppfinning, vilket sker till
självkostnadspris.

Mot bakgrund härav anser utskottet inte att det finns tillräckliga motiv
för en särskild utredning om inrättande av allmänna patentbyråer. Behovet
av hjälp till uppfinnare m. m. bör kunna tillgodoses av de organ som i dag är
verksamma på området. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1985/

86:N254 (c).

En översyn av beloppsgränsen för Fonden för svenskt-norskt industriellt
samarbete, Svensk-norsk industrifond, föreslås i motion 1985/86:N206 (s).

Bakgrunden till förslaget är vissa planer på bildandet av ett riskkapitalföretag,
Gränsinvest, med uppgift att stimulera näringslivet i norra Bohuslän
och angränsande del av Norge. Finansieringen av Gränsinvest är tänkt att
delvis ske genom Svensk-norsk industrifond. Enligt motionärerna försvåras
emellertid detta av att fonden enligt nuvarande regler är förhindrad att
ge stöd till projekt vars totalkostnad understiger 3 milj. kr.

Utskottet erinrar om att denna bestämmelse har modifierats som följd av
en överenskommelse mellan regeringarna i Sverige och Norge som för
svensk del godkändes av riksdagen i juni 1985 (NU 1984/85:39). Numera
gäller att fonden i undantagsfall kan stödja även mindre projekt. Motionärernas
önskemål synes alltså redan vara tillgodosett. Motionen avstyrks

följaktligen. 2(

Regionala näringspolitiska satsningar

NU 1985/86:15

Utskottet behandlar till sist nio motioner som rör regionala frågor. Flera av
motionerna gäller åtgärder för att främja teknikutveckling och teknikspridning
i olika delar av landet. Sådana åtgärder har på senare tid kommit att få
allt större betydelse inom såväl industripolitiken som regionalpolitiken.

Ansvaret för de statliga teknikspridningsinsatserna är fördelat på flera olika
organ, bl. a. statens industriverk (SIND), styrelsen för teknisk utveckling
(STU), länsstyrelserna och de regionala utvecklingsfonderna. Även landsting
och primärkommuner gör betydande insatser på området.

För att åstadkomma samordning m. m. av de regionala insatserna för
teknik- och kunskapsspridning har regeringen i juni 1985 uppdragit åt samtliga
länsstyrelser att utarbeta regionala teknikspridningsprogram. Resultatet
skall redovisas till regeringen senast den 1 oktober 1986. Regeringen har
samtidigt uppdragit åt SIND, STU, universitets- och högskoleämbetet och
skolöverstyrelsen att följa de olika regionala verksamheterna med teknikoch
kunskapsspridning till små och medelstora företag samt att ta initiativ
till samverkan och informationsutbyte mellan projekt och regioner. Uppdraget
skall avrapporteras till regeringen våren 1987.

Önskemål om statliga teknikspridningsinsatser från olika orters eller regioners
sida har ofta getts formen av en begäran om bidrag till inrättande av
ett teknikcentrum med mer eller mindre specialiserad inriktning. 1 princip
gäller att de avgörande besluten om inrättande av sådana centra skall fattas
på regional nivå och att statligt stöd, t. ex. av länsstyrelsernas särskilda
medel till regional projektverksamhet, bör ha karaktären av starthjälp (se
NU 1984/85:9 y). Utskottet har också vid behandlingen av motioner om
direkt statligt stöd till regionala centra intagit den ståndpunkten att riksdagen
normalt inte bör ta ställning till frågor om prioritering av olika regionala
insatser. I det stora flertalet sådana fall har utskottet stått enigt.

I det följande behandlar utskottet de nu aktuella motionerna länsvis.

I motion 1985/86:N283 (vpk) berörs nedläggningen av Euroheat AB i Kisa
i Östergötlands län. Företaget ingår i Saab-Scaniakoncernen, som avser att
föra över verksamheten till Ronneby. Motionären tar nedläggningsbeslutet
till utgångspunkt för en diskussion om företags ansvar för de anställdas
sysselsättning. Trots de allvarliga konsekvenserna av beslutet för såväl de
anställda som kommunen har Saab-Scania inte tagit hänsyn till fackliga
organisationers och lokala politikers synpunkter, anförs det. Motionären
hänvisar till opinionsyttringar av innebörd att regeringen, med hänsyn till
de betydande statliga beställningarna hos Saab-Scania, borde påverka företaget
att fortsätta verksamheten i Kisa eller ansvara för ersättningsjobb. Ett
regeringsinitiativ i detta fall skulle också kunna vara en betydelsefull markering
av den vikt som allmänt bör tillmätas företagens ansvar för de anställdas
trygghet.

Enligt vad utskottet har erfarit kommer en successiv nedläggning av verksamheten
vid Euroheat att ske under våren. Hittills torde ingen av de sammanlagt
ca 80 anställda ha accepterat ett erbjudande från Saab-Scania om
arbete i Linköping eller Ronneby. En arbetsgrupp med företrädare för länsstyrelsen,
länsarbetsnämnden, den regionala utvecklingsfonden, kommu- 27

nen och de fackliga organisationerna undersöker olika möjligheter till al- NU 1985/86:15
ternativ sysselsättning i Kisa. Diskussioner härom förs med olika företag.

Resultatet kan dock inte förutses.

Vidare bör nämnas att industriministern i svar i riksdagen den 10 oktober
1985 på två frågor (1985/86:52, 57) har redovisat dels att han klargjort för
ledningen för Saab-Scania att den enligt regeringens uppfattning har ett
stort ansvar för sysselsättningen i Kisa, dels att regeringen med stor uppmärksamhet
följer utvecklingen. Några ytterligare åtgärder synes inte ha
vidtagits från regeringens sida.

Utskottet är medvetet om de svårigheter för de anställda och för kommunen
som den aktuella företagsnedläggningen medför, trots att möjligheterna
till en lösning får bedömas som gynnsammare än vid liknande fall på
många andra håll i landet. Den fråga som motionären väcker är emellertid
av principiell natur. Har ett storföretag något ansvar för att, vid nedläggning
av verksamhet på en ort, antingen förlägga annan verksamhet inom
koncernen till denna ort eller på annat sätt se till att orten får ett tillskott av
arbetstillfällen som ersätter bortfallet vid den nedlagda verksamheten?

Utskottet konstaterar att något sådant ansvar för storföretagen inte föreligger
i formell mening. Utskottet ser heller ingen möjlighet att inom ramen
för marknadsekonomin formulera en generell princip för företags ansvar
som skulle kunna tillämpas i fall av det nu aktuella slaget. Att det från
allmän synpunkt är önskvärt att storföretagen genom olika åtgärder söker
motverka effekterna av företagsnedläggningar är uppenbart. Ett uttalande
av riksdagen i frågan skulle emellertid enligt utskottets uppfattning inte
vara meningsfullt. Motion 1985/86:N283 (vpk) avstyrks med hänvisning
härtill.

En utredning om ett miljöteknisktforskningscentrum i Stenungsund begärs i
motion 1985/86:N229 (s). Motionärerna hänvisar till att en metodisk insamling
och bearbetning av miljödata har bedrivits alltsedan etableringen
av värmekraftverket och de första petrokemiska anläggningarna i kommunen.
Det är önskvärt, menar de, att erfarenheterna och kunskaperna från 25
års miljötekniskt arbete utvecklas vidare. Detta skulle kunna ske genom
inrättandet av ett forskningscentrum med den petrokemiska industrin,

Chalmers tekniska högskola, statens vattenfallsverk och STU som viktigaste
intressenter.

I sammanhanget kan nämnas att det nuvarande arbetet på området bedrivs
huvudsakligen inom ramen för ett särskilt projekt, miljöutredningen i
Stenungsund (MUST). Projektet, som påbörjades år 1982 efter beslut av
regeringen, syftar till att möjliggöra en bedömning av de samlade utsläppens
miljö- och hälsoeffekter. Till grund för MUST ligger ett avtal
mellan staten och de berörda företagen. Av en total budget på 9,5 milj. kr.
bidrar företagen med 6,5 milj. kr. och staten med 3 milj. kr. jämte vissa
personella insatser från bl. a. statens naturvårdsverk och länsstyrelsen. En
slutrapport från projektet skall föreligga senast den 30 september 1986.

Enligt vad utskottet har erfarit finns det ett starkt intresse från kommunens
sida att verksamheten fortsätter i någon form. Även länsstyrelsen bedömer
detta som önskvärt från bl. a. teknikspridningssynpunkt. Vissa dis- 2g

kussioner i frågan förs också med de berörda företagen.

Utskottet kan från sina utgångspunkter se ett betydande värde i att den NU 1985/86:15
miljötekniska verksamheten i Stenungsund drivs vidare. Frågor om verksamhetens
inriktning, organisation och finansiering torde få lösas i första
hand genom överläggningar mellan de olika intressenterna. Utskottet är
inte berett att förorda något initiativ av riksdagen i denna sak. Motionen
avstyrks alltså.

Statligt stöd till teknikcentra i Skaraborgs län begärs i motion 1985/86 :N279
(c). Sådana centra skulle förläggas till Skövde i anslutning till högskolan
där samt till Lidköping och Mariestad. Motionärerna hänvisar till att nuvarande
resurser för teknikspridning i länet har byggts ut med landstings- och
primärkommunala medel. Det är motiverat att det fortsatta arbetet med att
skapa ett nät av väl fungerande teknikcentra med baskapacitet och kontaktforskning
vid högskolan i Skövde ges centralt statligt stöd, anser de.

Utskottet ser tillkomsten av tekniska centra av det slag som berörs i motionen
som betydelsefull såväl för den industriella tillväxten som för en
balanserad regional utveckling. Med hänsyn till vad som anförts i inledningen
till detta avsnitt anser dock inte utskottet att riksdagen bör ta ställning
till förslag om olika projekt på området. Motionen avstyrks alltså.

I motion 1985/86:N269 (c, m, fp) begärs ökade resurser för teknikspridning i
Värmlands län. Mot bakgrund av det svåra läge som har uppstått till följd av
näringslivets omstrukturering i länet måste förnyelsearbetet intensifieras så
att en ny mera robust näringslivsstruktur kan uppnås, anför motionärerna.

1 detta arbete spelar forskning och utveckling samt möjligheterna till teknisk
och naturvetenskaplig utbildning en nyckelroll. Eftersom dessa viktiga
funktioner ännu inte är tillräckligt utbyggda krävs enligt motionärerna
stora statliga insatser i länet.

Utskottet erinrar om att Värmlands län delvis utgör en regionalpolitisk!
prioriterad region och att regeringen enligt riktlinjer som godkändes av
riksdagen år 1985 (AU 1984/85:30 s. 57 — 59) kan lämna särskilt stöd till
teknikspridningsprojekt inom länet. Dessutom ingår östra Värmland i
Bergslagen, som under de senaste åren har fått stöd i form av särskilda
industri- och regionalpolitiska insatser. Utskottet återkommer strax härtill.

Utskottet anser sig inte heller med anledning av denna motion böra gå in
på frågor om prioriteringen av regionala insatser. Motionen avstyrks följaktligen.

Även i motion 1985/86:A487 (c) berörs frågor om insatser i Värmlands län.

Motionärerna föreslår att den regionala utvecklingsfonden i länet ges särskilda
möjligheter att lämna stöd till unga företagare. Utskottet har senast år
1985 avstyrkt ett liknande yrkande med hänvisning till att fördelningen av
statliga medel till utvecklingsfonderna sker genom SIND och att statsmakterna
inte bör ge sig in på bedömningar av angelägenheten av insatser genom
någon viss fond (NU 1984/85:22 s. 28 f.). Utskottet har alltjämt denna
uppfattning och avstyrker följaktligen också det nu aktuella motionsyrkandet.

I samma motion begärs ett särskilt bidrag till inrättande i länet av ett handelshus.
Härmed avser motionärerna en permanent produktutställning. Ut -

29

skottet har senast år 1985 avstyrkt ett liknande yrkande med hänvisning till NU 1985/86:15
att bl. a. de regionala utvecklingsfonderna har möjlighet att stödja sådan
verksamhet. Av samma skäl avstyrks även den nu aktuella motionen i berörd
del.

Frågan om uppbyggande av en träförädlingsindustri i Skinnskatteberg behandlas
i motion 1985/86:A445 (s) jämte vissa andra frågor om sysselsättningsfrämjande
åtgärder i Bergslagen. I motionen anförs att kommunen nu
satsar på att utveckla utbildningen inom träområdet i samverkan med näringslivet.
Enligt motionärernas mening bör AB Statens Skogsindustrier
(ASSI) ges i uppdrag att undersöka förutsättningarna för utveckling av den
lokala träförädlingsindustrin.

Utskottet erinrar om att förslag om ett nytt treårsprogram för Bergslagen
nyligen har lagts fram i proposition 1985/86:125 (bil. 10 s. 33 — 38). I förslaget
— som bereds av arbetsmarknadsutskottet — ingår bl. a. en väsentlig
ökning av resurserna för särskilda projekt, riskkapitalfinansiering, utbildning
samt forskning och utveckling inom regionen. Förslaget siktar till en
förbättring av möjligheterna att genomföra insatser av bl. a. det slag som
avses i motionen. Beträffande motionärernas önskemål om ett uppdrag till
ASSI vill utskottet påpeka att det närmast får ankomma på de regionala och
lokala intressenterna att utröna företagets intresse för att medverka i en
utveckling av träindustrin i Skinnskatteberg, där ASSI i dag driver ett sågverk.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen i berörd
del.

Forskningsbefrämjande åtgärder i Västmanlands län begärs i motion 1985/

86:N278 (fp, c). Motionärerna föreslår att resurser avdelas för närmare
utredning av dels hur en starkare koppling mellan industri och resurser för
forskning och utveckling skall kunna tillskapas främst med inriktning på
små och medelstora företag, dels vilka teknikområden som i första hand
kan generera produkter och sysselsättning som passar Västmanland, dels
lämplig resursstruktur för att bedriva forskningsprojekt inom länet.

Frågor av det slag som berörs i motionen ingår i regeringens uppdrag till
länsstyrelserna att utarbeta regionala teknikspridningsprogram. Som redan
framgått skall resultatet av utredningarna redovisas i höst. Även vissa av de
åtgärder som planeras inom ramen för det särskilda Bergslagsprogrammet
kan komma att få betydelse för Västmanlands län. Med hänvisning till det
sagda avstyrker utskottet motionen.

I motion 1985/86 :A493 (c) begärs en utredning om ett utvecklingscentrum
för kemi i Söderhamn. Yrkandet motiveras bl. a. med att Söderhamnsregionen
har kommit att bli en samlingspunkt för flera kemiska industrier. Riksdagen
har flera gånger, senast år 1985 (NU 1984/85:23 s. 36 f.), avslagit
liknande motionsyrkanden sedan de avstyrkts av utskottet. Något initiativ
av riksdagen är enligt utskottets mening inte heller nu påkallat. Motionen
avstyrks i berörd del.

Ett forskningsprogram för Piteälvdalsområdet begärs i motion 1985/

86:N230 (vpk). Där anförs att tillkomsten av högskolan i Luleå redan har

inneburit stora fördelar för Norrbotten. Därmed är emellertid inte alla ut- 30

vecklingsmöjligheter uttömda. Motionären pekar på att det i Pite älvdal NU 1985/86:15
finns intressanta råvarutillgångar kring vilka tillämpad forskning skulle
kunna bedrivas, något som skulle kunna leda till nya industriverksamheter i
framtiden. I motionen presenteras fyra delprojekt som föreslås ingå i ett
större forskningsprogram för regionen. Dessa projekt går ut på utvinning
av industrimineral ur avfallet från Laisvallsgruvan, utvinning av kopparmalm
ur Lavergruvan med biotekniska metoder, utnyttjande av torv som
råvara för kemisk industri och vidareförädling vid sågverken i Pite älvdal.

Dessa uppslag har tidigare behandlats av utskottet med anledning av
motioner från vänsterpartiet kommunisterna. Sålunda har utskottet i sina
betänkanden om mineralpolitik under de senaste åren avstyrkt olika yrkanden
om tillvaratagande av gruvavfall och utnyttjande av biotekniken inom
gruvindustrin (NU 1982/83:32, NU 1983/84:28, NU 1984/85:20). En motion
om användning av bl. a. torv som industriell råvara avstyrktes förra
året (NU 1984/85:30 s. 127 f.). Vidare avstyrker utskottet i betänkandet NU
1985/86:14 (s. 14) ett motionsyrkande om ökad vidareförädling inom
skogsindustrin.

Utskottets negativa ställningstagande till nämnda motionsyrkanden från
vänsterpartiet kommunisterna har grundats bl. a. på att de olika projekten
bedömts som mer eller mindre orealistiska. I den nu aktuella motionen
sammanförs ett antal sådana projekt till ett program för en begränsad del av
Norrbottens län. Realismen i projekten påverkas knappast av en sådan
uppläggning, som utskottet finner något godtycklig. Med hänvisning härtill
anser utskottet att riksdagen inte bör uttala sig till förmån för ett sådant
program som begärs i motion 1985/86:N230(vpk). Denna avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av näringspolitiken

att riksdagen avslår motion 1985/86:N216 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1985/86:N267 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion
1985/86:N302 yrkandena 1 och 4,

2. beträffande teknisk forskning och utveckling
att riksdagen

a) avslår motion 1985/86:N216 yrkande 11 och motion 1985/

86:N307 yrkande 32,

b) avslår motion 1985/86:N267 yrkande 1 i ifrågavarande del,

3. beträffande utländska investeringar

att riksdagen avslår motion 1985/86:N216 yrkande 5,

4. beträffande nationellt industrialiseringsprogram
att riksdagen avslår motion 1985/86:N268,

5. beträffande småföretagspolitiken

att riksdagen avslår motion 1985/86:N216 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1985/86:N267 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion
1985/86:N307 yrkandena 1 och 2, 31

6. beträffande stödet till små och medelstora företag NU 1985/86:15

att riksdagen avslår motion 1985/86:N277 yrkande 1 i ifrågavarande

del,

7. beträffande retroaktiv lagstiftning

att riksdagen avslår motion 1985/86:N307 yrkande 31,

8. beträffande detaljhandeln

att riksdagen avslår motion 1985/86:N307 yrkande 35,

9. beträffande kravet på personlig borgen
att riksdagen avslår motion 1985/86:N239,

10. beträffande ägarstrukturen inom småföretagssektorn
att riksdagen avslår motion 1985/86 :N265,

11. beträffande kommunal näringspolitik
att riksdagen avslår motion 1985/86:N322,

12. beträffande odling och beredning av lin
att riksdagen avslår

a) motion 1985/86:N244,

b) motion 1985/86:N234,

c) motion 1985/86:N252,

13. beträffande hantverkscentrum

att riksdagen avslår motion 1985/86:N315,

14. beträffande stiftelse för musikinstrumenthantverk
att riksdagen avslår

a) motion 1985/86:N316,

b) motion 1985/86:Ub405,

15. beträffande Stiftelsen Skånehantverk
att riksdagen avslår motion 1985/86:N207,

16. beträffande utvecklingsfondernas målgrupp

att riksdagen avslår motion 1985/86:N309 i ifrågavarande del,

17. beträffande kartläggning av kvinnliga företagare

att riksdagen avslår motion 1985/86:N307 yrkande 34 och motion
1985/86:N309 i ifrågavarande del,

18. beträffande kvinnliga nätverk inom utvecklingsfonderna
att riksdagen avslår motion 1985/86:N253,

19. beträffande småskalig teknikutveckling
att riksdagen avslår motion I985/86:N255,

20. beträffande resurssnål teknik

att riksdagen avslår motion 1985/86:N257,

21. beträffande fytokemin

att riksdagen avslår motion 1985/86:N245,

22. beträffande allmänna patentbyråer
att riksdagen avslår motion 1985/86:N254,

23. beträffande Svensk-norsk industrifond
att riksdagen avslår motion 1985/86:N206,

24. beträffande företags ansvar för de anställdas sysselsättning
att riksdagen avslår motion 1985/86:N283,

25. beträffande miljötekniskt forskningscentrum i Stenungsund
att riksdagen avslår motion 1985/86:N229,

32

26. beträffande teknikcentra i Skaraborgs län
att riksdagen avslår motion 1985/86:N279,

27. beträffande teknikspridning i Värmlands län
att riksdagen avslår motion 1985/86:N269,

28. beträffande stöd till unga företagare i Värmlands län
att riksdagen avslår motion 1985/86:A487 yrkande 6,

29. beträffande permanent produktutställning i Värmlands län
att riksdagen avslår motion 1985/86:A487 yrkande 7,

30. beträffande träförädlingsindustri i Skinnskatteberg
att riksdagen avslår motion 1985/86:A445 yrkande 4,

31. beträffande forskningsbefrämjande åtgärder i Västmanlands
län

att riksdagen avslår motion 1985/86:N278,

32. beträffande utvecklingscentrum för kemi i Söderhamn
att riksdagen avslår motion 1985/86:A493 yrkande 5,

33. beträffande forskningsprogram för Piteälvdalsområdet
att riksdagen avslår motion 1985/86:N230.

Stockholm den 3 april 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Erik Hovhammar (m), Birgitta
Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Sten Svensson (m),
Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Per
Westerberg (m) och Per-Ola Eriksson (c).

Reservationer

1. Inriktningen av näringspolitiken (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Sten Svensson
(m) och Per Westerberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Enligt
regeringens” och slutar på s. 15 med ”berörda delar” bort ha följande lydelse: Utskottet

ansluter sig till den kritik som i partimotionerna 1985/86:N216
(m) och 1985/86:N302 (fp) riktas mot regeringens närings- och industripolitik.
Denna präglas alltjämt av en missriktad strävan att detaljstyra företagen
i syfte att stimulera ekonomisk tillväxt. Detta är enligt utskottets mening
fel väg. Flera undersökningar pekar på att den främsta orsaken till att
tillväxten i Sverige är långsammare än i andra jämförbara industriländer är
stelheterna i vårt ekonomiska system som följd bl. a. av olika statliga regleringar.
Detta gäller inte minst inom näringspolitikens område, där selek -

NU 1985/86:15

33

tiva stödåtgärder och konkurrensbegränsningar allvarligt hämmar markna- NU 1985/86:15

dens funktion. De negativa följderna härav kommer att bli uppenbara så
snart den nuvarande gynnsamma internationella konjunkturen försvagas.

Staten bör i stället sträva efter att skapa gynnsamma allmänna betingelser
för företagens verksamhet. Endast genom en sådan politik kan en långsiktig
tillväxt säkras.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig
till vad utskottet nu har anfört. De två motionerna tillstyrks alltså i berörda
delar. Genom ett uttalande av angiven innebörd skulle även motion 1985/

86:N267 (c) i motsvarande del tillgodoses i väsentlig mån.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande inriktningen av näringspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N216 yrkande 1 i ifrågavarande
del och motion 1985/86:N302 yrkandena 1 och 4 samt med
anledning av motion 1985/86:N267 yrkande 1 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Inriktningen av näringspolitiken (mom. 1)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Enligt
regeringens” och slutar på s. 15 med "berörda delar” bort ha följande lydelse: Utskottet

ansluter sig till vad som anförs om inriktningen av näringspolitiken
i centerpartiets motion 1985/86:N267. Grunden för ekonomiskt framåtskridande
är enskilda människors initiativ. Dessa kommer bäst till sin rätt
i ett decentraliserat näringsliv som bygger på mångfald och fri konkurrens.

Statens roll är att ange ramarna för näringslivets verksamhet med beaktande
av sociala, miljömässiga och regionala hänsyn. Staten bör också medverka
till omstrukturering och förnyelse av företagen samt föra en offensiv och
framtidsinriktad industripolitik. Därvid bör dock staten begränsa sig till en
förutsättningsskapande roll och avstå från detaljstyrning av företag och
branscher. Tidigare erfarenheter av socialdemokratisk industripolitik visar
att sådan styrning lätt kan leda till felsatsningar, särskilt när den siktar mot
centralistiska och storskaliga projekt.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad
utskottet nu har anfört. Motion 1985/86:N267 (c) tillstyrks alltså i berörd
del. Genom ett uttalande av angiven innebörd skulle även motionerna
1985/86:N216 (m) och I985/86:N302 (fp) i motsvarande delar tillgodoses i
väsentlig mån.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande inriktningen av näringspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N267 yrkande 1 i ifrågavarande
del samt med anledning av motion 1985/86:N216 yrkande 1
i ifrågavarande del och motion 1985/86: N302 yrkandena 1 och 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. ^4

3. Teknisk forskning och utveckling (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Sten Svensson
(m) och Per Westerberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”teknisk utveckling m. m.” bort ha följande lydelse: Enligt

utskottets mening gör sig svagheterna i selektiva stödsystem gällande
även vid stöd till forskning och utveckling. Sådana system bygger på
den felaktiga uppfattningen att myndigheter och andra offentliga organ
bättre än de enskilda företagen kan bedöma vilka områden och projekt som
bör prioriteras med hänsyn till intresset av att främja en långsiktig tillväxt.
Såsom anförs i motionerna 1985/86:N216 (m) och 1985/86:N307 (fp) bör i
stället gynnsamma allmänna förutsättningar skapas för forskning och utveckling.
Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till
vad utskottet nu har anfört. Motionerna tillstyrks alltså i berörda delar.
Däremot avstyrker utskottet motion 1985/86:N267 (c) i motsvarande del.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande teknisk forskning och utveckling
att riksdagen

a) med bifall till motion 1985/86:N216 yrkande 11 och motion
1985/86:N307 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

4. Teknisk forskning och utveckling (mom. 2)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Även motion”
och slutar med ”teknisk utveckling m. m.” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig däremot till vad som sägs i centerpartiets motion
1985/86:N267 om att det statliga stödet till teknisk forskning och utveckling
genom bl. a. styrelsen för teknisk utveckling (STU) bör inriktas mot de
små och medelstora företagen. STU:s finansiella stöd är av stor betydelse
för dessa företag, som saknar storföretagens möjligheter att finansiera
forskning och utveckling med egna medel. Med hänsyn härtill anser utskottet
att de resurser som står till STU :s och de regionala utvecklingsfondernas
förfogande för stöd till de mindre företagen är helt otillräckliga. Riksdagen
bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har
anfört. Motionen tillstyrks följaktligen i berörd del. Däremot kan utskottet
inte biträda motionerna 1985/86:N216 (m) och 1985/86:N302 (fp) i motsvarande
delar.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande teknisk forskning och utveckling
att riksdagen

a) ( = utskottet),

b) med bifall till motion 1985/86:N267 yrkande 1 i ifrågavarande NU 1985/86:15
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Utländska investeringar (mom. 3)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Sten Svensson
(m) och Per Westerberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Sedan
utskottet” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1985/86:N216 (m) om att
Sverige bör välkomna utländska investeringar. I enlighet härmed bör prövningstiden
för tillstånd att förvärva svenskt företag maximeras till tre månader.
Utskottet hänvisar till den utförligare motivering för en sådan tidsgräns
som redovisades i en reservation till betänkandet NU 1985/86:4 av moderata
samlingspartiets och folkpartiets företrädare i utskottet. Riksdagen bör i
ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad som här anförts. Motionen
tillstyrks alltså i berörd del.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande utländska investeringar
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N216 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Nationellt industrialiseringsprogram (mom. 4)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Beträffande
den” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1985/86:N268 (vpk) om
ett nationellt industrialiseringsprogram för 100 000 jobb. Ett sådant program
utgör ett nödvändigt led i en långsiktig kamp mot arbetslösheten.

Programmet skulle ta sikte också på en förnyelse av industrins struktur, ett
bättre tillvaratagande av yrkeskompetensen hos de anställda och en högre
grad av nationell självständighet. Utskottet finner det i likhet med motionärerna
uppenbart att genomförandet av ett sådant program inte kan överlåtas
åt den privata industrin eller åt de nuvarande statliga företagen. Det
krävs en helt ny inriktning av näringspolitiken, med en stark samhällsägd
industrisektor som drivande kraft. Regeringen bör snarast lägga fram ett
förslag till program enligt dessa riktlinjer. Riksdagen bör som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet nu har anfört. Med det sagda tillstyrker
utskottet motionen.

dets att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande nationellt industrialiseringsprogram
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N268 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört. 36

7. Småföretagspolitiken (mom. 5)

NU 1985/86:15

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Sten Svensson
(m), Ivar Franzén (c), Per Westerberg (m) och Per-Ola Eriksson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 17 med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den kritik mot regeringens politik gentemot de
små och medelstora företagen som förs fram i motionerna 1985/86:N216
(m), 1985/86:N302 (fp) och 1985/86:N267 (c). Dessa företag har stor betydelse
för sysselsättningen och för möjligheterna att skapa regional balans.
Otillräcklig hänsyn tas emellertid till småföretagarens situation som både
ägare och företagsledare. Trots att riktade stödformer har införts för de små
och medelstora företagen har de allmänna förutsättningarna för dessa företag
försämrats bl. a. genom skärpt beskattning. Löntagarfondssystemet innebär
en överföring av resurser från de mindre företagen till de större och
därmed även en regional omfördelning som av småföretagen upplevs som
orättfärdig. Den ”förhandlingsekonomi” som har vuxit fram i vårt land är
till nackdel för små och medelstora företag, som har begränsade möjligheter
att få gehör för sina synpunkter hos regeringen, centrala myndigheter
och organisationer.

Enligt utskottets mening bör nu en rad generella åtgärder vidtas för att
förbättra villkoren för småföretagen när det gäller finansiering, möjligheter
att bygga upp företagens soliditet, underlättande av generationsskiften,
uppgiftslämnande till myndigheter, olika arbetsrättsliga frågor m. m. Ett
antal förslag med sådant syfte lades fram år 1983 av utredningen om de små
och medelstora företagens finansiella situation i betänkandet (SOU
1983:59) Kreativ finansiering. Trots att förslag på grund av detta betänkande
ställdes i utsikt av regeringen i proposition 1983/84:135 för över två år
sedan har några sådana förslag inte lagts fram. Utskottet, som finnér detta
anmärkningsvärt, föreslår att riksdagen anmodar regeringen att lägga fram
ett program för åtgärder på småföretagsområdet enligt vad som nu anförts.
Genom ett sådant uttalande skulle motionerna 1985/86:N216 (m), 1985/
86:N307 (fp) och 1985/86.N267 (c) tillgodoses i berörda delar.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande småföretagspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N216 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1985/86: N267 yrkande 1 i ifrågavarande del och
motion 1985/86:N307 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

8. Stödet till små och medelstora företag (mom. 6)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Sten Svensson
(m), Ivar Franzén (c), Per Westerberg (m) och Per-Ola Eriksson (c)
anser 37

dels att den del av utskottets yttrande sorn börjar på s. 17 med ”Utskottet NU 1985/86:15
delar” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det anmärkningsvärt att regeringen ännu inte har gjort
något allvarligt försök att åstadkomma en effektivisering av statens stöd
och service till företagen. Särskilt för de mindre företagen är det nu praktiskt
taget omöjligt att överblicka alla stödformer och alla detaljerade bestämmelser
som reglerar stödet. Som anförs i motion 1985/86:N277 (c) är
tiden nu i högsta grad mogen för en minskning av antalet stöd och detaljföreskrifter.
Utskottet anser i likhet med motionären också att antalet stödgivande
organ bör minskas och att en målmedveten decentralisering av stödbesluten
bör ske. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta
sig till vad som nu har anförts. Härigenom skulle motionen tillgodoses i
denna del.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande stödet till små och medelstora företag
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N277 yrkande 1 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

9. Retroaktiv lagstiftning (mom. 7)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Sten Svensson
(m), Ivar Franzén (c), Per Westerberg (m) och Per-Ola Eriksson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Näringsutskottet
anser” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det som anförs i motion 1985/86:N307 (fp) om förbud
mot retroaktiv lagstiftning ger anledning till en översyn av bestämmelserna
i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen. Beträffande den närmare inriktningen
av arbetet hänvisar utskottet till vad som anfördes av de tre
borgerliga oppositionspartiernas företrädare vid frågans behandling i
konstitutionsutskottet år 1984 (KU 1984/85:5 res. 2). Riksdagen bör alltså
hos regeringen begära en sådan översyn. Härigenom skulle motionen tillgodoses
i denna del.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande retroaktiv lagstiftning
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N307 yrkande 31 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Detaljhandeln (mom. 8)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Sten Svensson
(m), Ivar Franzén (c), Per Westerberg (m) och Per-Ola Eriksson (c)
anser 38

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet NU 1985/86:15
ser” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som i motion 1985/86:N307 (fp) anförs om
detaljhandeln. Såsom påpekas i motionen har den socialdemokratiska regeringens
näringspolitik i stor utsträckning inriktats på de tillverkande företagen.
De tjänsteproducerande företagens problem har inte beaktats i tillräcklig
grad. Enligt utskottets mening bör den statliga politiken på distributionsområdet
bygga på fri konkurrens, fri etablering och fri prisbildning.

Härigenom skapas goda förutsättningar för en allsidig och dynamisk detaljhandel
som kan tillgodose olika konsumentkategoriers behov. Riksdagen
bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har
anfört. Motionen tillstyrks alltså i berörd del.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande detaljhandeln

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N307 yrkande 35 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Kravet på personlig borgen (mom. 9)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Sten Svensson
(m), Ivar Franzén (c), Per Westerberg (m) och Per-Ola Eriksson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”1985/86:N239 (m) avstyrks” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser, i enlighet med vad som anfördes vid frågans behandling
år 1983 (NU 1982/83:35 s. 25 f.), att viss personlig borgen från egenföretagare
kan vara nödvändig för att understryka ägarens ansvar för företagets
utveckling. Som påpekas i motion 1985/86:N239 (m) innebär emellertid
lagstiftningen på det arbetsrättsliga området att företagarens möjligheter att
styra sitt företag har kringgärdats på olika sätt. Kravet på personlig borgen
framstår därmed enligt utskottets mening inte som lika befogat som tidigare.
I den mån personlig borgen krävs bör den avse endast företagaren och ej
hans anhöriga. Utskottet anser alltså att frågan bör utredas utifrån de aspekter
som motionären har angivit. Utskottet vill också framhålla önskvärdheten
av att regeringen, i enlighet med förslaget i betänkandet (SOU 1983:59)

Kreativ finansiering, söker åstadkomma en enhetligare praxis hos de statliga
kreditorganen i fråga om krav på personlig borgen. Riksdagen bör i ett
uttalande ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed tillgodoses
syftet med den nämnda motionen, även om utskottet inte kan ansluta sig till
motionärens uppfattning att statliga kreditorgan helt bör avstå från krav på
personlig borgen.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande kravet på personlig borgen

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N239 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört. 39

12. Kommunal näringspolitik (mom. 11)

NU 1985/86:15

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Sten Svensson
(m) och Per Westerberg (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Samtidigt
konstaterar” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:
Av vad som har anförts framgår att kommunernas ökande näringspolitiska
verksamhet innebär allvarliga risker för konkurrenssnedvridning och
därmed också ett hot mot marknadsekonomin. Utskottet ansluter sig till
kravet i motion 1985/86:N322 (m) på en översyn av kommuners och landstings
näringspolitiska engagemang. En sådan översyn bör sikta inte enbart
till att åstadkomma klara gränser för den kommunala kompetensen på området.
Det gäller också att skapa förutsättningar för en avveckling av stora
delar av den kommunala affärsverksamheten. En överföring av verksamhet
i privat regi skulle enligt utskottets mening medföra såväl effektivitetsvinster
för kommunen som ett sundare näringslivsklimat.

Den föreslagna översynen bör kunna ske genom stat-kommunberedningen.
Av det som anförts framgår dock att beredningen bör ges nya direktiv
för denna del av sitt uppdrag och möjligen även en ny sammansättning.
Härför talar att beredningen ännu ett halvår efter det att arbetet skulle ha
avslutats inte har gripit sig an med vad som är en av dess mest angelägna
uppgifter. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till
vad utskottet nu har anfört. Av det sagda följer att utskottet tillstyrker motion
1985/86:322 (m).

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande kommunal näringspolitik
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N322 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. De regionala utvecklingsfondernas målgrupp (mom. 16)

Christer Eirefelt (fp), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1985/86:N309 (fp) om att
gällande begränsning av de regionala utvecklingsfondernas målgrupp innebär
en faktisk diskriminering av kvinnor som företagare. Detta är ett
tungt vägande skäl för att utvidga målgruppen så att även annan verksamhet
än tillverkningsindustri och turism kan få såväl statligt finansieringsstöd
som annan service från fonderna. Beträffande övriga skäl för en utvidgning
av målgruppen hänvisar utskottet till vad som anförs härom av
folkpartiets och centerpartiets företrädare i utskottet i en reservation till
förenämnda betänkande (NU 1985/86:14 res. 13).

40

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande utvecklingsfondernas målgrupp

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N309 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Kartläggning av kvinnliga företagare (mom. 17)

Christer Eirefelt (fp) och Hadar Cars (fp) anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Härigenom
bör” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som sägs i folkpartiets motioner 1985/
86:N307 och 1985/86:N309 om behovet av en kartläggning av kvinnliga
företagare. Det forskningsprojekt som nu bedrivs vid Umeå universitet kan
utgöra en värdefull grund för en sådan studie. Därutöver behövs emellertid
en analys av de kvinnliga företagarnas behov av stöd i olika former. Regeringen
bör ta initiativ till att en sådan analys genomförs. Utskottet förslår att
riksdagen genom ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad som nu har
anförts. Därmed tillstyrker utskottet motionen i denna del.

dels ali utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande kartläggning av kvinnliga företagare

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N307 yrkande 34 och
motion 1985/86:N309 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

15. Företags ansvar för de anställdas sysselsättning (mom.
24)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”hänvisning härtill” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att något ansvar för storföretagen att skapa ersättning
för bortfallet av sysselsättning vid nedläggning av verksamheten på en
ort inte föreligger i formell mening. Det i motion 1985/86:N283 (vpk) beskrivna
fallet med Saab-Scanias avveckling av Euroheat i Kisa visar också
hur ett storföretag i sitt faktiska handlande grovt kan åsidosätta såväl de
anställdas som kommunens intressen. Enligt utskottets mening bör det även
inom ramen för ett marknadsekonomiskt system ställas upp bestämda krav
från samhällets sida på storföretagens agerande i sådana situationer. Detta
gäller inte minst gentemot företag vilka — såsom Saab-Scania — i stor
utsträckning baserar sin verksamhet på beställningar från stat och kommun.
Regeringen bör på ett kraftfullt sätt klargöra för de berörda företagen
att de i fortsättningen måste ta ett mera aktivt ansvar för konsekvenserna av
olika nedläggningsbeslut. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta
sig till vad utskottet nu har anfört. Härigenom skulle nämnda motion
tillgodoses.

NU 1985/86:15

41

dels att utskottet under 24 bort hemställa NU 1985/86:15

24. beträffande företags ansvar för de anställdas sysselsättning
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N283 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Forskningsprogram för Piteälvdalsområdet (mom. 33)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels ali den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottets
negativa” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1985/86:N230 (vpk) om
att de forskningsresurser som har byggts upp i Norrbotten, bl. a. vid högskolan
i Luleå, bör kunna utnyttjas för ett sammanhållet program för långsiktig
utveckling i Piteälvdalsområdet. Såsom framhålls i motionen skulle
ett sådant program skapa förutsättningar för nya industrier och därmed
också för nya jobb i en del av landet med svåra strukturella problem. De
olika komponenterna i programmet har tidigare motiverats utförligt i olika
motioner från vänsterpartiet kommunisternas sida. Utskottet hänvisar också
till vad som har anförts av partiets företrädare i utskottet i reservationer
till de förenämnda betänkandena. Regeringen bör alltså snarast ta initiativ
till utarbetande av ett forskningsprogram för regionen på grundval av motion
1985/86:N230 (vpk). Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta
sig till vad utskottet nu har anfört. Med det sagda tillstyrker utskottet
motionen.

dets att utskottet under 33 bort hemställa

33. beträffande forskningsprogram för Piteälvdalsområdet
att riksdagen med bifall till motion 1985/86:N230 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Inriktningen av näringspolitiken (mom. 1)

Jörn Svensson (vpk) anför:

Vid behandlingen av ett flertal motioner från de borgerliga partierna rörande
näringspolitiken har jag anslutit mig till utskottsmajoritetens avslagsyrkanden.
Detta innebär dock inte att jag instämmer i de något för rosande
skönmålningar av regeringens näringspolitik vilka ingår i utskottets skrivningar.
Dels är verkligheten något mer mångtydig, dels är aktuella tendenser
inom näringslivet något som påverkas inte bara av regeringspolitiken
utan även av viktiga objektiva faktorer.

42

2. Stödet till små och medelstora företag (mom. 6)

NU 1985/86:15

Erik Hovhammar, Sten Svensson och Per Westerberg (alla m) anför:

Vi har i likhet med folkpartiets och centerpartiets företrädare i utskottet
reserverat oss till förmån för kravet i motion 1985/86:N277 (c) på en effektivisering
av de olika statliga företagsstöden. Enligt moderata samlingspartiets
uppfattning bör vissa av dessa stödformer avvecklas helt. Detta gäller
t. ex. industrigarantilånen och den utlåningsverksamhet som bedrivs av de
regionala utvecklingsfonderna (NU 1985/86:14 res. 11, 17). Vi noterar att
generaldirektör Eric Pettersson i sin analys av industristödet har kommit till
samma slutsats.

43

Översikt av utskottets behandling av motionerna

NU 1985/86:15

Bilaga

Motion 1985/86	Utskottets yttrande s.	Utskottets hemställan moment	Reservation nr
Ub405	21	14
N206	26	23
N207	22	15
N216: 1 delvis	14	1	1
1 delvis	16	5	7
5	15	3	5
11	15	2	3
N229	28	25
N230	30	33	16
N234	21	12
N239	18	9	11
N244	21	12
N245	25	21
N252	21	12
N253	23	18
N254	26	22
N255	24	19
N257	24	20
N265	18	10
N267: 1 delvis	14	1	2
1 delvis	15	2	4
1 delvis	16	5	7
N268	16	4	6
N269	29	27
N277: 1 delvis	17	6	8
N278	30	31
N279	29	26
N283	27	24	15
N302: 1,4	14	1	1
N307: 1,2	16	5	7
31	17	7	9
32	15	2	3
34	23	17	14
35	18	8	10
N309 delvis	22	16	13
delvis	23	17	14
N315	21	13
N316	21	14
N322	19	11	12
A445: 4	30	30
A487: 6	29	28
7	29	29
A493: 5	30	32

44

Innehåll NU 1985/86:15

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 2

Yrkanden 2

Motivering i partimotioner m. m 5

Allmänna riktlinjer för näringspolitiken 5

Små och medelstora företag 7

Uppgifter i anslutning till motionerna 7

Utredning om uppköp av familjeägda företag 7

Studier av industristödet 8

Uttalanden av NO om kommunal affärsverksamhet 11

Utredning om inhemsk odling och beredning av lin 12

Utskottet 13

Den allmänna inriktningen av näringspolitiken 13

Små och medelstora företag 16

Kommunal näringspolitik 19

Linodling och linberedning 21

Hantverk 21

Kvinnor som företagare 22

Teknisk utveckling m. m 24

Regionala näringspolitiska satsningar 27

Hemställan 31

Reservationer 33

1. Inriktningen av näringspolitiken (m, fp) 33

2. Inriktningen av näringspolitiken (c) 34

3. Teknisk forskning och utveckling (m, fp) 35

4. Teknisk forskning och utveckling (c) 35

5. Utländska investeringar (m, fp) 36

6. Nationellt industrialiseringsprogram (vpk) 36

7. Småföretagspolitiken (m, fp, c) 37

8. Stödet till små och medelstora företag (m, fp, c) 37

9. Retroaktiv lagstiftning (m, fp, c) 38

10. Detaljhandeln (m, fp, c) 38

11. Kravet på personlig borgen (m, fp, c) 39

12. Kommunal näringspolitik (m, fp) 40

13. De regionala utvecklingsfondernas målgrupp (fp, c) 40

14. Kartläggning av kvinnliga företagare (fp) 41

15. Företags ansvar för de anställdas sysselsättning (vpk) 41

16. Forskningsprogram för Piteälvdalsområdet (vpk) 42

45

Särskilda yttranden 42 NU 1985/86:15

1. Inriktningen av näringspolitiken (vpk) 42

2. Stödet till små och medelstora företag (m) 43

Bilaga

Översikt av utskottets behandling av motionerna 44

46