Näringsutskottets betänkande
1985/86:10

om kreditupplysningsverksamhet på grundval av
utsökningsregistret NU

1985/86:10

Ärendet

I motion 1983/84:1307 av Allan Ekström (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till åtgärder i syfte att hindra ett kringgående av
kreditupplysningslagen på sätt närmare framgår av motionen.

Datainspektionen och riksskatteverket har avgett remissyttranden över
motionen.

Sammanfattning

Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna lämnar mot avgift utdrag ur
utsökningsregistret. Datainspektionen har försökt begränsa denna verksamhet
genom en föreskrift som nu skall prövas av regeringen. Utskottet
hänvisar till detta, till en förestående lagstiftning om utsökningsregistret och
till utredningsarbete beträffande myndigheternas försäljning av uppgifter ur
ADB-register. Motionärens önskemål om en framställning till regeringen
avstyrks.

Motionen

I motionen refereras inledningsvis några huvudpunkter i kreditupplysningslagen
(1973:1173). Motsvarande regler om skydd för den enskilde finns,
påpekar motionären, inte beträffande det utsökningsregister som kronofogdemyndigheterna
har byggt upp. Detta register har tillkommit för att tjäna
som hjälpmedel för de exekutiva myndigheterna. Personuppgifter ur registret
marknadsförs emellertid av riksskatteverket till utomstående. Sådana
uppgifter kan, säger motionären, lätt bli missvisande om de används för
andra ändamål än dem för vilka de har insamlats. Tillhandahållandet av
uppgifter ur utsökningsregistret på angivet sätt innebär ett kringgående av de
skyddsregler som riksdagen har uppsatt till värn för den enskildes integritet,
hävdar han och tillägger att detta är oefterrättligt från rättssäkerhetssynpunkt.

1 Riksdagen 1985186.17sami. Nr 10

Uppgifter i anslutning till motionen

NU 1985/86:10

Utsökningsregistret

Under åren 1975-1984 har vid kronofogdemyndigheterna successivt införts
ett ADB-baserat redovisningssystem för exekutionsväsendet (REX). Systemet
omfattade till en början endast de mest nödvändiga rutinerna men har
senare kompletterats. Det fanns ursprungligen endast nio olika sätt,
frågetransaktioner, för presentation på bildskärm eller på papper med
dataskrivare av uppgifter ur REX centralregister. Med utgångspunkt i
kronofogdemyndigheternas behov hade antalet frågetransaktioner i början
av år 1984 ökat till 86. Behoven var dock inte tillgodosedda därmed.

Till en början presenterades innehållet i REX centralregister bl. a. av
utrymmesskäl endast med användande av olika slags koder. Utskrifterna var
därmed fullt begripliga för kronofogdemyndigheternas personal, som hade
tillgång till förklaring av koderna, men mindre lämpade för dem som inte var
insatta i terminologin.

Utskrifter från centralregistret används också som redogörelse för gäldenären
eller hans ombud över de skulder som kronofogdemyndigheterna har
för indrivning. I samband med bokslut och deklaration är det dessutom
vanligt att gäldenären eller hans ombud begär en sammanställning över hur
inbetalningar till kronofogdemyndigheten har krediterats under föregående
år. Utskrifter från registret används också vid kronofogdemyndigheternas
kontakter med andra myndigheter såsom bilagor till konkursansökningar,
talan om obetalda böters förvandling till fängelse, förfrågningar till försäkringskassorna
m. m.

Sedan såväl kronofogdemyndigheterna som de projektansvariga funnit de
befintliga frågetransaktionerna otillräckliga började en ny transaktionstyp
utvecklas och införas fr. o. m. år 1978. Målet var att utskrifterna skulle vara
läsbara även för dem som inte har någon närmare kännedom om kronofogdemyndigheternas
terminologi. Ärendeslag som tidigare hade angetts med en
kontobeteckning i form av siffror angavs nu i klartext, t. ex. ”kvarstående
skatt”. Under år 1983 började man utveckla utskrifter som i klartext anger
även de åtgärder som har registrerats mot en gäldenär.

Mot avgift enligt expeditionskungörelsen (1964:618) - av riksrevisionsverket
fastställd taxa - kan den som så önskar på begäran få registerutdrag från
riksskatteverket rörande personer och företag.

Kreditupplysningslagen

Kreditupplysningslagen (1973:1173) syftar främst till att hindra att kreditupplysningsverksamhet
leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten
eller till skada genom oriktiga eller missvisande upplysningar. Lagen
gäller verksamhet som innebär att någon, utom i enstaka fall, lämnar
kreditupplysningar mot ersättning eller som ett led i näringsverksamhet
(1 §). Även annan kreditupplysningsverksamhet omfattas av lagen om den är
av större omfattning.

Med kreditupplysning avses uppgift, omdöme eller råd som lämnas till
ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt

i ekonomiskt hänseende (2 §). Särskilda skyddsregler gäller för s. k. personupplysning.
Med detta uttryck avses kreditupplysning om enskild person,
förutsatt att vederbörande varken är näringsidkare eller har så väsentligt
inflytande i viss näringsverksamhet att uppgift om hans egna förhållanden
behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning.

Kreditupplysningsverksamhet får bedrivas endast efter tillstånd av datainspektionen
(3 §). I den mån den bedrivs genom offentliggörande av
kreditupplysning i tryckt skrift eller sådan mångfaldigad skrift av annat slag
som avses i 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen krävs dock inte tillstånd.
Datainspektionen utövar tillsyn över lagens efterlevnad (15 §).

Kreditupplysningsverksamhet skall bedrivas så att den inte leder till
otillbörligt intrång i personlig integritet (5 §). Denna allmänna, grundläggande
regel kompletteras i olika hänseenden av mera detaljerade föreskrifter.
Vissa slags uppgifter, t. ex. om brott och påföljder, får inte insamlas, lagras
eller vidarebefordras i kreditupplysningsverksamhet utan medgivande av
datainspektionen. En rad särskilda skyddsbestämmelser (7-9 §§) gäller i
fråga om personupplysningar. Uppgifter om sådana omständigheter eller
förhållanden som är av betydelse för bedömningen av någons vederhäftighet
i ekonomiskt hänseende får inte finnas registrerade och lämnas ut om tre år
har förflutit efter utgången av det år då omständigheten inträffade eller
förhållandet upphörde. Vidare får personupplysning inte lämnas ut om det
finns anledning anta att den kommer att användas av någon annan än den
som behöver upplysningen på grund av ingånget eller ifrågasatt kreditavtal
eller av liknande anledning.

När personupplysning lämnas skall den omfrågade samtidigt och kostnadsfritt
få ett skriftligt meddelande om de uppgifter, omdömen och råd som
upplysningen innehåller rörande honom och om vem som har begärt
upplysningen (11 §). När annan kreditupplysning rörande enskild person
lämnas skall den omfrågade på motsvarande sätt få meddelande om de
uppgifter som upplysningen innehåller rörande honom. Oriktiga eller
missvisande registeruppgifter skall rättas, kompletteras eller uteslutas ur
registret (12 §).

Datainspektionen har utfärdat föreskrifter för tillämpningen av kreditupplysningslagen
(datainspektionens författningssamling [DIFS] 1981:2).

Överklagad föreskrift av datainspektionen

Datainspektionen meddelade den 28 februari 1984 beslut med anledning av
ansökningar från riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna om tillstånd
enligt datalagen (1973:289) för utsökningsregistret. Inspektionen
noterade därvid att nya önskemål beträffande användningen av registret
fortlöpande uppstod och fortlöpande tillgodosågs utan tillräckliga överväganden
av vilka konsekvenser detta medförde från integritetssynpunkt.
Denna utveckling föregrep, menade inspektionen, riksdagens beslut -genom en lagstiftning som var under förberedelse - om på vilket sätt och för
vilket ändamål utsökningsregistret skulle användas. Den gällande förordningen
(1983:167) för användningen av ADB inom exekutionsväsendet
reglerade den praktiska hanteringen av ADB-rutiner men inte hur använd -

NU 1985/86:10

1 * Riksdagen 1985186.17sami. Nr 10

ningen av utsökningsregistret skulle ske. I avvaktan på en utsökningsregisterlag
fann inspektionen det nödvändigt att med stöd av 5 § datalagen meddela
en särskild föreskrift för att förhindra att risk skulle uppstå för otillbörligt
intrång i enskilds personliga integritet.

I de överväganden varmed datainspektionen motiverade sitt beslut
redovisades först följande förhållanden:

Vid anlitande av kronofogdemyndighet i enskilda mål debiteras sökanden en
utsökningsavgift om 250 kronor. Ingen fordringsägare är normalt beredd att
betala ifrågavarande belopp om det inte finns rimliga utsikter att åtgärden
ger resultat, dvs. att kapitalskuld och uppkomna kostnader kan uttagas från
gäldenären. Är det känt att gäldenären varit föremål för utsökning utan att
något utmätningsbart anträffats underlåts således oftast vidare åtgärd av
fordringsägaren eller hans ombud, vanligen en inkassobyrå. Tidigare inhämtades
uppgifter av nyss nämnt slag genomgående från kreditupplysningsföretagen,
antingen ur någon av dem utgiven tryckt kreditupplysningsskrift eller
genom en särskild för ändamålet inhämtad kreditupplysning.

Innan kronofogdemyndigheternas ADB-stödda utsökningsregister omfattade
huvuddelen av landets kronofogdedistrikt var det inte praktiskt och
ekonomiskt möjligt för fordringsägare att få en sådan information direkt från
kronofogdemyndigheterna. Under första halvåret 1984 kommer samtliga
kronofogdemyndigheter att ha datorstöd för sin verksamhet.

Datainspektionen har uppmärksammat att riksskatteverket (RSV) säljer
uppgifter till kommuner ur utsökningsregistret om sådana kommuners
gäldenärer där ingivande av ansökan till domstol/kronofogdemyndighet
övervägs. Utsökningsregistret används sålunda för att bedöma gäldenärernas
vederhäftighet i ekonomiskt hänseende.

Inspektionen citerade kreditupplysningslagens definition av kreditupplysningsverksamhet
(se föregående avsnitt) och fortsatte:

Tillhandahållandet av uppgifter från utsökningsregistret till kommunerna är
alltså definitionsmässigt kreditupplysningsverksamhet. Den bedrivs av
[RSV] med de uppgifter som inkommit i kronofogdemyndigheternas verksamhet.
RSV har i cirkulär meddelat att utprintade registerutdrag på
önskade personer och företag s. k. kreditupplysningsprint kan tillhandahållas
enligt fastställd taxa. Uppgifter har bl. a. lämnats till inkassoföretag, som
köper uppgifter för samma typ av bedömning som görs av kommunerna
enligt ovan.

Enligt uppgift har RSV utarbetat särskilda datorprogram för att kunna
effektuera ifrågavarande beställningar från kommuner, inkassoföretag och
andra informationsköpare, således program som inte erfordras för den
egentliga myndighetsverksamheten. Enligt datainspektionens uppfattning
innebär förfarandet inte utlämnande av allmän handling i tryckfrihetsförordningens
mening. Datainspektionen är därför oförhindrad att reglera förfarandet
enligt datalagen. Genom förfarandet kringgås de regler som finns i
kreditupplysningslagen till skydd för den enskilde. Eftersom förfarandet
innebär risker för otillbörligt intrång i personlig integritet skall datainspektionen
meddela föreskrift som inskränker RSVs och kronofogdemyndigheternas
möjligheter att använda utsökningsregistret för sådan verksamhet.

Datainspektionens föreskrift var att utsökningsregistret inte fick användas
för sådan kreditupplysningsverksamhet avseende fysiska personer som hade
redovisats i den citerade beskrivningen.

NU 1985/86:10

I besvär hos regeringen (justitiedepartementet) den 22 mars 1984 har RSV
och de berörda kronofogdemyndigheterna yrkat att datainspektionens beslut
skulle undanröjas. RSV menar att tillhandahållandet av uppgifter från
utsökningsregistret är ett utlämnande enligt tryckfrihetsförordningen (TF).
Uppgiftslämnande från myndighet behandlades inte i de grundläggande
förarbetena till kreditupplysningslagen, och inte heller behandlades där
gränsdragningen mellan offentlighetsprincipen i TF och den föreslagna
lagstiftningen, anför RSV och drar följande slutsatser:

Enligt verkets mening var därför inte avsikten vid lagens tillkomst att
begreppet ”kreditupplysningsverksamhet” skulle omfatta ett utlämnande av
uppgifter av myndighet, i den mån det sker inom ramen för myndighetsutövningen,
i vid bemärkelse. Däremot skall lagen säkerligen tillämpas om en
myndighet affärsmässigt bedriver liknande verksamhet. En sådan affärsmässig
verksamhet torde kräva regeringens tillstånd och bedrivs inte av
kronofogdemyndigheterna.

Enligt verkets mening sker således det utlämnande av uppgifter som
[datainspektionen] betecknar som kreditupplysningsverksamhet som ett led i
kronofogdemyndigheternas myndighetsfunktion och i enlighet med 2 kap.
TF. Myndighetsfunktionen omfattar verkställighet på det allmännas vägnar
men också efter ansökan verkställighet för enskilds räkning.

Det är mot bakgrund av det allmännas effektivitetsintresse naturligt att
myndigheterna noggrant skall försöka hålla reda på vilka indrivningsåtgärder
som vidtagits mot gäldenärerna, hur stor skuldbelastningen är och om andra
myndighetsåtgärder vidtagits som rör betalningsförmågan. Med hänsyn till
de kostnader som en enskild måste erlägga dels för att tillskapa de
grundläggande förutsättningarna (oftast domstolsförfarande) för ansökan
om indrivningsåtgärd dels ock för själva ansökan om verkställighetsåtgärd är
det naturligt att enskilda borgenärer i möjligaste mån försöker ta reda på om
åtgärderna är meningsfulla.

För att planera verksamheten har RSV regelbundna diskussionsmöten med
företrädare för borgenärer med stort antal ärenden, meddelas det i besvärsskrivelsen.
Vid sådana sammanträffanden har bl. a. framställts önskemål om
hur utskrifter från utsökningsregistret bör utformas. Önskemål har i
huvudsak gått ut på att kodanvändningen skall ersättas med motsvarande
information i klartext, en förändring som också gagnar indrivningspersonalens
arbete. Utlämnandet av uppgifter sker till enskilda mot avgift enligt
expeditionskungörelsen.

RSV hävdar att datainspektionen inte äger meddela föreskrifter som
enbart inskränker myndigheternas skyldighet enligt 2 kap. TF att lämna ut
uppgifter till enskilda. Enligt verkets mening måste inspektionen för att
uppnå en sådan inskränkning meddela föreskrifter som i motsvarande mån
över huvud taget, dvs. också för internt bruk, inskränker myndighetens rätt
att förfoga över registret. För att förhindra utlämnande av uppgifter som
myndigheten förfogar över skulle således krävas att offentlighetsprincipen
inskränks genom ändringar i sekretesslagen.

Redan innan besvär anfördes meddelade RSV - genom cirkulärskrivelse
den 14 mars 1984 - kronofogdemyndigheterna sin åsikt att datainspektionens
beslut i avvaktan på regeringens prövning inte borde föranleda någon
ändring gentemot den dittills tillämpade ordningen.

NU 1985/86:10

Datainspektionen har bemött besvärsskrivelsen i ett yttrande den 29 augusti
1984. RSV har, hävdar inspektionen ånyo, utarbetat särskilda datorprogram
för att kunna tillhandahålla registerutdrag på beställning av bl. a. kommuner
och inkassoföretag. Dessa program behövs inte för myndighetsverksamheten
utan har kommit till endast i syfte att marknadsanpassa verkets
kreditupplysningstjänst. Marknadsföringen har medfört att det blivit känt att
man hos RSV och kronofogdemyndigheterna kan erhålla kreditupplysning
till ett pris som, oavsett antalet omfrågade personer, aldrig överstiger 200 kr.
Genom att möjliggöra en användning av utsökningsregistret på det sätt som
sker har RSV enligt datainspektionens uppfattning gått utanför de ramar som
gäller för kronofogdemyndighets verksamhet. Det skulle då inte vara fråga
om något utlämnande enligt 2 kap. TF.

I besvärsärendet har justitiekanslern (JK) yttrat sig den 25 oktober 1984. Vid
en eventuell kollision mellan bestämmelserna i kreditupplysningslagen och
TF har de senare företräde såsom varande grundlag, framhåller JK. De
uppgifter som det gäller kan numera tas fram genom en rutinbetonad
transaktionskod och finns tillgängliga i läsbar form. Enligt JK:s bedömning
finns det då inget lagligt stöd för att inte lämna ut de begärda uppgifterna. JK
uttalar vidare:

Jag kan emellertid instämma i datainspektionens uppfattning att ett utlämnande
av ifrågavarande uppgifter på sätt som sker innebär risker för
otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet. Enligt min bedömning
har datainspektionen också möjligheter att minska riskerna härför genom att
meddela föreskrifter om myndigheternas egen möjlighet att använda utsökningsregistret.
En föreskrift om t. ex. att inga andra uppgifter än sådana som
behövs inom myndighetens eget verksamhetsområde får tas fram ur registret
samt att uppgifterna inte får överföras till läsbar form skulle i motsvarande
mån begränsa uppgiftslämnandet till allmänheten. Ett annat alternativ är att
det i den tilltänkta utsökningsregisterlagen tas in erforderliga bestämmelser
som begränsar myndigheternas rätt att lämna ut s. k. kreditupplysningar på
sätt som nu sker.

Slutligen har RSV den 6 december 1984 yttrat sig över JK:s och datainspektionens
yttranden. I anslutning till ett uttalande i en proposition om ändring i
kreditupplysningslagen m. m. (prop. 1980/81:10 s. 47) anför RSV att det inte
kan bli fråga om kreditupplysning i denna lags mening om den som lämnar ut
information om någon annans förhållanden måste göra detta direkt på grund
av lag. Den omdiskuterade transaktionen har tillskapats för att tillgodose
kronofogdemyndigheternas egna behov, säger RSV. Att också kommuner,
landsting, inkassoföretag m. fl. önskar få ta del av uppgifterna finner verket
naturligt. En borgenär har även före införandet av REX alltid kunnat begära
angivna uppgifter hos kronofogdemyndigheten.

Regeringen har ännu inte tagit ställning i besvärsärendet.

Lagstiftnings- och utredningsarbete

Skatteindrivningsutredningen lade i början av år 1983 fram betänkandet
(Ds Fi 1983:4) Utsökningsregisterlag. Enligt utredningens lagförslag skall
med hjälp av automatisk databehandling föras ett för hela riket gemensamt

NU 1985/86:10

utsökningsregister. Registret skall innehålla uppgifter om den som är
gäldenär eller i annat fall svarande i mål hos kronofogdemyndighet. Registret
skall användas som hjälpmedel vid kronofogdemyndigheternas verkställighet
enligt utsökningsbalken eller annan författning. Dessutom får registret
användas för utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatt. Däremot
får registret inte användas vid handläggningen av olika slags ärenden, t. ex.
ärenden rörande tillsyn i konkurs.

Riksskatteverket och samtliga kronofogdemyndigheter får tillgång till alla
uppgifter i utsökningsregistret via terminal utan någon geografisk begränsning.
Även länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna får tillgång till
registret via terminal, dock med undantag för vissa sekretessbelagda
uppgifter. Såväl riksskatteverket som kronofogdemyndigheterna får rätt att
förfoga över registret. Kronofogdemyndighets förfoganderätt inskränks
emellertid till uppgifter som hänför sig till myndighetens eget distrikt. Alla
myndigheter som är anslutna till registret skall vara skyldiga att medverka
aktivt till att misstänkta felaktigheter i registret utreds och att felaktiga
uppgifter rättas samt till att den till vilken en uppgift har lämnats ut
underrättas om felet.

I lagförslaget regleras relativt detaljerat vilka uppgifter om gäldenären
som registret skall innehålla. Uppgifterna i utsökningsregistret får lämnas ut
på ADB-medium för utbetalning av influtna medel och i vissa fall även för
annan redovisning till sökanden. I övrigt får uppgifter lämnas ut på
ADB-medium bara om det följer av lag eller förordning eller har medgivits
av regeringen eller efter delegation av datainspektionen.

Varje år skall äldre uppgifter gallras ut ur utsökningsregistret och föras
över till mikrokort. Alla uppgifter om enskilda mål och flertalet av
uppgifterna om allmänna mål skall gallras ut andra året efter det år då målet
har avslutats. För uppgifter om allmänna mål som tillhör vissa medelsslag
fordras dock att de bevaras högst fem år från utgången av det år då målet
avslutades.

En motion år 1984, enligt vilken riksdagen skulle hos regeringen begära
förslag till utsökningsregisterlag, avstyrktes i mars det året av lagutskottet
(LU 1983/84:23) med hänvisning till att en proposition i ämnet, grundad på
skatteindrivningsutredningens förslag, beräknades kunna föreläggas riksdagen
under andra halvåret 1984. - För närvarande utarbetas inom finansdepartementet
en lagrådsremiss med förslag till utsökningsregisterlag. I
regeringens propositionsförteckning i september 1985 aviserades en proposition
i ämnet till den 31 oktober 1985.

Data- och offentlighetskommittén (Ju 1984:06; ordförande: kammarrättspresident
Carl Axel Petri) fick i december 1984 utförliga tilläggsdirektiv.
Justitieminister Sten Wickbom inledde dessa med följande sammanfattning:

Under senare år har användningen av ADB inom den offentliga sektorn
blivit alltmer utbredd. Detta har medfört vissa problem vid tillämpningen av
bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet. Problemen hänger
framför allt samman med att tryckfrihetsförordningens (TF:s) bestämmelser
härom är utformade i första hand med tanke på traditionella pappersdokument.

Mot denna bakgrund föreslår jag att data- och offentlighetskommittén

NU 1985/86:10

(DOK), sorn utreder användningen av personnummer i samhället, också får i
uppdrag att utreda de problem som är förenade med offentlighetsprincipens
tillämpning på ADB-upptagningar.

En central uppgift för kommittén bör vara att undersöka hur TF:s
bestämmelser om allmänna handlingar har fungerat vid tillämpningen på
ADB-upptagningar och att föreslå de ändringar som kan vara befogade.
Kommittén bör särskilt överväga åtgärder för att stärka offentlighetsprincipen
när det gäller dess egentliga syfte att ge medborgarna möjlighet till
kontroll och insyn i myndigheternas verksamhet.

Vidare bör kommittén överväga om det finns skäl att begränsa möjligheterna
att få ut uppgifter från myndigheterna för andra ändamål, t. ex. att göra
massuttag ur ADB-register för kommersiella syften.

Bland andra frågor som kommittén skall ta upp kan nämnas frågan om
rättelse av felaktiga uppgifter i ADB-register och om rätten till skadestånd
när ett ADB-register innehåller oriktiga uppgifter.

Ett avsnitt i direktiven gäller myndigheternas försäljningsverksamhet. Där
anförs bl. a.:

Det är oklart hur man från konstitutionell synpunkt skall se på myndigheternas
försälj ningsverksamhet. Dels är det i vissa fall tveksamt i vad mån
myndigheterna har skyldighet att tillgodose önskemål från enskilda om att få
ut uppgifter. Dels är det oklart i vad mån myndigheterna har rätt att bedriva
försäljningsverksamhet i sådana fall då verksamheten saknar uttryckligt stöd
i författning. Vidare föreligger det i många fall tveksamhet om vilken
ersättning som myndigheterna har rätt att ta ut för uppgifterna.

Kommittén bör få till uppgift att utreda myndigheternas försäljningsverksamhet
såvitt angår uppgifter ur ADB-register. Kommittén bör i första hand
klarlägga vad som anses gälla i dag beträffande myndigheternas rätt att sälja
uppgifter, särskilt mot bakgrund av bestämmelserna om allmänhetens rätt att
i princip kostnadsfritt ta del av allmänna handlingar med stöd av offentlighetsprincipen.
Vidare bör kommittén ta ställning till vad som bör gälla i
framtiden om myndigheternas rätt att sälja uppgifter av detta slag och om
principerna för den ersättning som myndigheterna bör få ta ut.

Härvid bör kommittén särskilt beakta den konflikt som kan uppstå mellan
kravet att skydda myndigheten mot icke-önskat utnyttjande av faktadatabaser
å ena sidan och angelägenheten att tillförsäkra allmänheten i möjligaste
mån fri tillgång till information å andra sidan.

Ett delbetänkande i det sistnämnda ämnet beräknas bli avlämnat våren 1986.

Remissyttrandena

Datainspektionen och RSV avgav remissyttranden över motionen i mars
1984. I remissyttrandena redovisas sakförhållandena samt författningsbestämmelser
och tolkningar därav på ungefär samma sätt som i de handlingar
som har refererats i det föregående.

RSV hävdar att det kritiserade förfarandet utgör ett utlämnande av uppgifter
ur allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen (TF) men också ett
utlämnande av uppgifter som har ålagts kronofogdemyndigheterna enligt lag
eller förordning. De kommuner, landsting och inkassoföretag som begär
uppgifter torde i första hand använda dessa för att bedöma om det är

NU 1985/86:10

meningsfullt att hos tingsrätt ansöka om exekutionstitel eller att ansöka om
verkställighet hos kronofogdemyndighet, säger RSV. Verket hänvisar till att
också vissa länsstyrelser och transportrådet har gjort kontroller med hjälp av
uppgifter från kronofogdemyndigheter. Det är, anför RSV, många intressen
som konstituerar kronofogdemyndigheternas behov av lämpliga former för
presentation av den information som finns i REX centralregister.

Datainspektionen slår fast att den centrala frågan är i vad mån utlämnandet
från utsökningsregistret omfattas av offentlighetsprincipen. Enligt inspektionens
mening innebär det förfarande som tillämpas inte utlämnande av allmän
handling i TF:s mening.

Samtidigt kan konstateras att denna användning av myndighetsinformation
direkt för kreditupplysningsverksamhet utan iakttagande av kreditupplysningslagens
skyddsregler synes öka, säger datainspektionen. Kommissionen
mot ekonomisk brottslighet har i sitt betänkande Kontroll av leverantörer
(Ds Ju 1983:14) bl. a. föreslagit att länsstyrelsernas uppbördsenheter skall
fungera som ett slags regionala statliga kreditupplysningsbyråer. Kommissionen
har i betänkandet över huvud taget inte berört kreditupplysningsföretagens
verksamhet, och kreditupplysningslagen är inte ens omnämnd i
betänkandet, framhåller inspektionen.

Den redovisade utvecklingen medför risk för att de mål kreditupplysningslagen
uppställer inte kan nås, heter det vidare i yttrandet. Datainspektionen
hänvisar till sitt beslut om föreskrift enligt 5 § datalagen och påpekar att en
sådan reglering endast kan avse uppgiftsutlämnande som rör fysiska personer.
Problemet rörande kringgående av kreditupplysningslagen när det
gäller uppgifter om juridiska personer kan inte lösas på angivet sätt.

Sammanfattningsvis säger datainspektionen att den sedan länge har
uppmärksammat det problem som upptas i motionen. Dess beslut med stöd
av datalagen löser vissa delar av de påtalade problemen men ingalunda alla.
När detta beslut har vunnit laga kraft får datainspektionen överväga åtgärd
enligt kreditupplysningslagen.

Utskottet

Kreditupplysningslagen (1973:1173) skall hindra att kreditupplysningsverksamhet
leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Den anger
begränsningar i fråga om vilka uppgifter som får samlas in, lagras och
vidarebefordras. Särskilt gäller detta beträffande personupplysningar, dvs.
upplysningar om enskilda personer som inte är näringsidkare. En gallringsföreskrift
inskränker för deras del rätten att lagra och lämna ut en uppgift till
mindre än fyra år från det att uppgiften var ny. Legitima skäl krävs för att
någon skall få tillgång till en personupplysning. Vidare föreskrivs rätt för den
som omfrågas att få del av de uppgifter som lämnas om honom. När det gäller
personupplysningar skall den omfrågade också få besked om vem som har
begärt upplysningen och om vilka omdömen och råd som har lämnats
rörande honom. Oriktiga eller missvisande uppgifter i register skall rättas
eller uteslutas.

Riksskatteverkets och kronofogdemyndigheternas utsökningsregister er -

NU 1985/86:10

bjuder numera en alternativ källa för uppgifter som kan utnyttjas när man vill
bedöma om en person är vederhäftig i ekonomiskt hänseende. Riksskatteverket
åberopar den i tryckfrihetsförordningen stadgade offentlighetsprincipen
som grund för att uppgifter ur utsökningsregistret skall - mot fastställd
avgift - lämnas ut till den som begär det.

Datainspektionen har i februari 1984 med stöd av datalagen (1973:289)
meddelat en föreskrift som innebär att utsökningsregistret inte får användas
för kreditupplysningsverksamhet avseende fysiska personer. Riksskatteverket
har emellertid överklagat datainspektionens beslut hos regeringen och
gett kronofogdemyndigheterna direktiv att bibehålla tidigare praxis i avvaktan
på regeringens prövning. Som framgår av den föregående redogörelsen
för parternas argumentation står olika rättsnormer - tryckfrihetsförordningens
offentlighetsprincip och kreditupplysningslagens integritetsskyddsprincip
- i detta fall emot varandra. Regeringen har ännu inte tagit ställning i
besvärsärendet.

Tillhandahållandet av personuppgifter från utsökningsregistret innebär att
skyddsreglerna i kreditupplysningslagen kringgås, anförs det i motion
1983/84:1307 (m). Motionären vill att riksdagen skall begära att regeringen
föreslår åtgärder som förhindrar detta.

Utskottet vill först beklaga att avgörandet av det nämnda besvärsärendet
har dragit ut så långt på tiden. Det är otillfredsställande att det sedan snart två
år råder osäkerhet om huruvida datainspektionens föreskrift rörande
utsökningsregistret skall gälla eller icke. Om regeringens beslut skulle gå
riksskatteverket emot innebär detta emellertid icke att det problem som
datainspektionen och motionären har engagerat sig i blir helt undanröjt. Det
skulle alltjämt kunna hävdas att uppgifter ur utsökningsregistret görs
tillgängliga på ett sätt som inte står i överensstämmelse med kreditupplysningslagen.

Av redogörelsen framgår att de påtalade förhållandena aktualiserar
grundläggande rättsliga bedömningsfrågor. Till en del avser dessa redan
gällande lagstiftning. Till en del faller de inom ramen för det sedan flera år
pågående arbetet på en utsökningsregisterlag. Utskottet vill betona vikten av
att detta arbete, som enligt regeringens offentliggjorda planer skulle ha
avslutats för något år sedan, nu slutförs utan dröjsmål. Till en del är det, som
utskottet har redovisat, en uppgift för data- och offentlighetskommittén (Ju
1984:06) att lämna underlag för reglerande åtgärder. Utskottet noterar att
utredningen redan under våren 1986 väntas lägga fram ett delbetänkande om
myndigheternas försäljning till enskilda av uppgifter ur register baserade på
automatisk databehandling.

Utskottet förutsätter att den prövning av de berörda frågorna som nu
pågår skall leda till resultat inom en nära framtid. Någon sådan framställning
till regeringen som motionären påkallar finner utskottet inte erforderlig.

Utskottet avstyrker motionen med det nu sagda och hemställer
att riksdagen avslår motion 1983/84:1307.

Stockholm den 10 december 1985

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

NU 1985/86:10

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson
(s), Erik Hovhammar (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta Johansson (s),
Hadar Cars (fp), Åke Wictorsson (s), Ivar Franzén (c), Bo Finnkvist (s), Per
Westerberg (m), Reynoldh Furustrand (s), Per-Ola Eriksson (c) och Nic
Grönvall (m).

NU 1985/86:10