FiU 1984/85:5

Finansutskottets betänkande
1984/85:5

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1984/85:45,
delvis)
Sammanfattning

I proposition 1984/85:45 föreslås i syfte att stärka statsbudgeten och
motverka att bytesbalansen försämras nästa år ett antal åtgärder som snabbt
ger samhällsekonomiska och statsfinansiella effekter. Åtgärderna utgörs
främst av punktskattehöjningar. Vidare föreslås att ytterligare 1750 milj. kr.
anslås till sysselsättningsskapande åtgärder.

I motioner från moderata samlingspartiet och folkpartiet yrkas avslag på
förslagen. I en motion från centerpartiet yrkas avslag på skattehöjningarna
men godtas huvuddelen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Förslagen
accepteras med vissa förbehåll i motionen från vänsterpartiet kommunisterna.

Utskottet godkänner i betänkandet regeringens förslag till inriktning av
den ekonomiska politiken. Enligt utskottets mening ger förslagen i motionerna
till alternativ inriktning av den ekonomiska politiken inte tillräckligt
snabbt de effekter på bytesbalans och statsbudget som eftersträvas.

Företrädarna för moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet i
utskottet redovisar i en gemensam reservation ett alternativ till inriktning av
den ekonomiska politiken. Den finanspolitiska åtstramningen bör enligt
reservanterna ske genom besparingar i statsutgifter och inte genom skattehöjningar.

I två reservationer från företrädaren för vänsterpartiet kommunisterna
uttalas ett stöd för en inriktning av den ekonomiska politiken som enligt
reservanten främjar arbete, rättvisa och god miljö resp. ett krav på uttalande
om sänkning av räntan.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels de förslag till allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
lagts fram i proposition 1984/85:45 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder,
m. m.,

dels följande med anledning av propositionen väckta motioner:

1984/85:112 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c),

1984/85:117 av Bengt Westerberg m.fl. (fp),

1984/85:124 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser yrkandena 1 och 8,

1984/85:125 av Ulf Adelsohn m.fl. (m).

1 Riksdagen 1984/85.5sami. Nr 5

FiU 1984/85:5

Bilagorna 1 och 2 till propositionen har hänvisats till skatte- resp.
arbetsmarknadsutskottet jämte de med anledning av propositionen väckta
motionerna 1984/85:105-111, 113-116, 118-123, 124 yrkandena 2-7 och
9-11,126 och 127.

Propositionens hemställan

I proposition 45 har regeringen (finansdepartementet) efter föredragning
av statsrådet Kjell-Olof Feldt

1. föreslagit riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som förordats i propositionen,

2. framlagt förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder inom finansdepartementets
och arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområden (bilagorna
1 och 2).

Motionsyrkandena

I motion 112 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs - med hänvisning till
motiveringen i motion 1984/85:131 — att riksdagen med avslag på proposition
1984/85:45 godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
som förordats i motionen.

I motion 117 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) hemställs att riksdagen med
avslag på proposition 1984/85:45 godkänner de riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordats i motionen.

I motion 124 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1984/85:45 beslutar godkänna
de allmänna riktlinjerna för ett program för arbete, rättvisa och en bättre
miljö som anvisas i motionen,

8. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförs om en
sänkning av räntan.

I motion 125 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs att riksdagen med avslag
på proposition 1984/85:45 godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som föreslås i motionen.

Propositionen

I propositionen föreslås att ett antal åtgärder skall vidtas för att stärka
statsbudgeten och motverka att bytesbalansen försämras nästa år. Uppgången
i den svenska ekonomin bedöms visserligen fortsätta nästa år om än i
något dämpad takt. Men sammansättningen av den totala efterfrågan
riskerar att vridas om på ett sätt som innebär att bytesbalansen försämras.
Även om bytesbalansutvecklingen kan bli gynnsammare till följd av bl. a.

FiU 1984/85:5

sjunkande oljepriser måste denna utveckling motverkas. Åtgärderna är
avsedda att snabbt ge samhällsekonomiska och statsfinansiella effekter.

I enlighet härmed förordas att skatten på bensin höjs med 50 öre per liter
den 1 december 1984 och att kilometerskatten i huvudsak anpassas till denna
höjning den 1 mars 1985.

För att de som bor i glesbygd inte skall drabbas hårdare än andra av
bensinskattehöjningen föreslår regeringen att glesbygdsbilisternas fordonsskatt
skall minskas med ytterligare 80 kr. Nedsättningen av fordonsskatten i
vissa kommuner i skogslänen kommer därmed att uppgå till 200 kr. per år.

Reseskatten för utrikes charterresor med flyg föreslås bli höjd med 50 kr.
per passagerare från och med den 1 januari 1985.

Den allmänna energiskatten på elektrisk kraft höjs med 2 öre per
kilowattimme den 1 december 1984.

I propositionen föreslås också att ytterligare 1750 milj. kr. anslås till
sysselsättningsskapande åtgärder för innevarande budgetår. Förslagen syftar
främst till att skapa möjligheter för de långtidsarbetslösa att komma in på
arbetsmarknaden. Dessutom tilldelas arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) ytterligare
medel för rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten i
näringslivet. Slutligen anvisas vissa ytterligare resurser för att stödja
byggsysselsättningen i skogslänen kommande vinter.

Regeringens förslag till åtgärder uppges medföra att den allmänna
prisnivån ökar med drygt 1 procentenhet mot slutet av 1984. Totalt sett
beräknas därmed prisökningarna under loppet av 1984 bli drygt 7%.

Vad gäller utvecklingen under 1985 anför föredraganden följande. Behovet
av en markant dämpning av pris- och kostnadsutvecklingen kvarstår. Det
är nödvändigt att nedbringa inflationen i Sverige till högst den nivå som råder

1 våra viktigaste konkurrentländer. Regeringen har tidigare i år haft
överläggningar med arbetsmarknadens parter. Dessa har därvid ställt sig
bakom regeringens mål att nedbringa prisökningarna till nivån 3 % under
loppet av 1985. De har också anslutit sig till regeringens bedömning att detta
förutsätter att de totala lönekostnadsökningarna 1985 begränsas till 5 %.

De åtgärder som regeringen nu föreslår innebär en viss köpkraftsindragning.
Men föredraganden räknar med att det likväl skall finnas ett begränsat
utrymme för ökningar av reallönerna och den privata konsumtionen 1985.

Vidare väntas åtgärderna medföra en förbättring av bytesbalansen med ca

2 miljarder kronor 1985 och en förstärkning av statsbudgeten med ca 4
miljarder kronor budgetåret 1985/86.

Föredraganden framhåller att det är främst genom åtgärder på budgetens
inkomstsida som det går att snabbt åstadkomma positiva effekter på
statsfinanserna. De föreslagna inkomstförstärkningarna är dock inte tillräckliga
för att uppnå en acceptabel utveckling av statsfinanserna. Det krävs
också åtgärder på utgiftssidan för att säkerställa att budgetunderskottet
utvecklas på ett tillfredsställande sätt. Granskningen av utgifterna bör ske
samlat i det reguljära budgetarbetet. För detta arbete gäller att alla

1 * Riksdagen 1984/85.5 sami. Nr5

FiU 1984/85:5

möjligheter att dra ned utgifter måste tas till vara.

Budgetunderskottet för innevarande budgetår räknar föredraganden med
skall kunna hållas under 70 miljarder kronor genom de förslag till inkomstförstärkningar
som förs fram i propositionen, även med hänsyn tagen till de
samtidigt redovisade förslagen till utgiftsökningar inom arbetsmarknadspolitiken.

Slutligen anmäler föredraganden att han överväger att senare återkomma
till regeringen med vissa förslag som rör avsättning av företagens vinster till
olika typer av investeringsfonder. Bland de åtgärder som därvid övervägs är
avsättning av vinstmedel till särskilda förnyelsefonder, vilka kan utnyttjas för
investeringar i utbildning, forskning och utveckling.

Motionerna

Den slutsats som centerpartiet i motion 112 drar av den hittillsvarande
ekonomiska utvecklingen i vår omvärld är att vi i Sverige under nästa år inte
längre kan räkna med lika god internationell draghjälp som vi fått 1983 och

1984. Det blir därför desto viktigare att anpassa vår kostnadsutveckling till
omvärlden.

Motionärerna erinrar om att konjunkturinstitutet räknar med att konsumentprisökningen
1985 skall stanna vid 4,5%, vilket klart överstiger
regeringens mål på 3%. Risken är enligt motionärernas mening stor att
inflationen nästa år kommer att ligga betydligt högre än konjunkturinstitutets
antagande.

Regeringens förslag till skattehöjningar har delvis motiverats med att man
vill hindra att en förväntad konsumtionsökning ökar importen och späder på
inflationen. Det budgetförslag som centerpartiet lade fram tidigare i år
innebar sänkta statliga utgifter. Dessa lösningar skulle ha minskat importoch
inflationstrycket.

De övergripande riktlinjer som centerpartiet drar upp för den ekonomiska
politiken innebär bl. a. att man förespråkar

- att marknadsekonomin stärks,

- att löntagarfonderna avskaffas,

- att inflationen begränsas till samma nivå som i våra konkurrentländer,

- att den offentliga sektorn förändras genom ökad avgiftsfinansiering och
genom ökade inslag av privata lösningar som alternativ till de offentliga,

- att de statliga utgifterna begränsas,

- att skattepolitiken utformas på ett sådant sätt att den stimulerar till arbete
och investeringar, vilket förutsätter inte bara stopp för ytterligare höjning
av skattetrycket utan också vissa skattesänkningar, framför allt marginalskatterna.

I enlighet med dessa övergripande riktlinjer avvisar centerpartiet regeringens
förslag till skattehöjningar. Undantag görs för anpassningen av skatterna
på alkoholdrycker och tobak, så att priserna på dessa varor följer den

FiU 1984/85:5

allmänna prisutvecklingen.

Det är enligt centerpartiets uppfattning nödvändigt att förändringar i
energibeskattningen motiveras utifrån energipolitiska utgångspunkter, inte
från rent fiskala överväganden.

Bensinskattehöjningen avvisas med hänvisning till att det f. n. inte finns
ekonomiskt rimliga substitut för att ersätta bensin som drivmedel. Höjt
bensinpris drabbar framför allt de människor som bor i glesbygd med ofta
långa avstånd till arbete och nödvändig samhällelig service och utan rimliga
kollektiva resmöjligheter. En förändring i beskattningen av el bör enligt
motionärerna ske i samband med att man lägger fast hur avvecklingen av
kärnkraft skall genomföras samt vilka styrmedel som krävs för detta.

Regeringens förslag till arbetsmarknadspolitiska insatser är enligt motionärerna
framtvingade av att man tidigare misslyckats med att driva en
tillräckligt offensiv linje för fler jobb. Därför blir det nu nödvändigt att följa
upp tidigare misslyckanden med ytterligare medel till beredskapsarbeten,
rekryteringsstöd och enskilda beredskapsåtgärder och ytterligare insatser
inom byggnadssektorn. Motionärerna anser det lämpligt att anvisa 1250
milj. kr. till de arbetsmarknadspolitiska ändamålen. Någon särskild reserv
om 500 milj. kr. bör däremot inte ställas till förfogande som regeringen har
begärt.

I motion 117 (fp) framhålls att inflationen under loppet av 1984 nu tycks
närma sig 8%. Detta skall jämföras med regeringens klart uttalade
inflationsmål på 4%. I verkligheten har, understryker motionärerna,
inflationstakten för 1984 varit så hög att den totala inflation regeringen
tidigare ansåg acceptabel för de bägge åren 1984 och 1985 redan har
överträffats. Detta måste anses vara ett mycket stort misslyckande.

Den viktigaste orsaken till regeringens misslyckande är den alltför svaga
budgetpolitiken. Det är den som framtvingat två panikpaket i tät följd, först i
våras mitt under pågående avtalsförhandlingar och sedan nu i höst.

Folkpartiet har inte några principiella erinringar mot den föreslagna
åtstramningen som sådan, men regeringen föreslår enligt motionärernas
uppfattning fel åtgärder vid fel tidpunkt. Den nödvändiga åtstramningen av
finanspolitiken bör ske genom en minskning av de offentliga utgifterna och
inte genom skattehöjningar som urholkar löneökningarna och försvagar
företagens konkurrenskraft. Efter en följd av år med minskade reallöner
efter skatt är det rimligt att dessa åter får öka. Det är viktigt att människor
känner att det lönar sig att arbeta. Regeringens förslag innebär att man
omedelbart när arbetet börjar ge resultat vill dra in frukterna av det.
Samtidigt är man uppenbarligen beredd att ställa politiska åtgärder i utsikt
som skall garantera reallöneökningar. En riktigare politik är även i detta
perspektiv att låta åtstramningen ske på utgiftssidan och inte genom
skattehöjningar.

Regeringens skatteförslag läggs nu fram bl. a. med hänvisning till att det är
ont om tid. Det är i och för sig riktigt att det tar längre tid att besluta om och

FiU 1984/85:5

genomföra utgiftsminskningar. Det var också mot den bakgrunden folkpartiet
redan i januari föreslog att riksdagen skulle besluta om minskade
utgifter. I ett något längre perspektiv är det emellertid skadligt för svensk
ekonomi att fortsätta skattehöjningspolitiken. Även om man nu är sent ute
bör därför besparingslinjen väljas. I motionen avvisas således regeringens
förslag till skattehöjningar, dock med undantag för de justeringar av alkoholoch
tobaksskatterna som föreslås.

Att regeringen tvingas föreslå ytterligare 1750 milj. kr. till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder beror till största delen på de effekter som de
föreslagna skattehöjningarna kan väntas få på arbetsmarknaden. Med
hänsyn till att skattehöjningarna avvisas - med undantag av alkohol och
tobak - och till att de besparingsinsatser folkpartiet förordar i regel inte kan
sättas in så att de får effekter redan från den 1 december eller från årsskiftet
blir behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder enligt motionärerna mindre.
I motionen avvisas därför regeringens förslag till ytterligare insatser. Om
särskilda problem skulle uppstå lokalt, som kan motivera större insatser än
vad det finns utrymme för, bör regeringen utnyttja finansfullmakten och
senare återkomma till riksdagen.

I motion 124 (vpk) kritiseras regeringens ekonomiska politik. Utrymme
måste skapas för kraftfulla samhällsinsatser mot arbetslösheten och för att
förstärka samhällsekonomin inför kommande lågkonjunktur. Men detta
måste enligt motionärerna framför allt ske genom att företagens och
spekulanternas rekordvinster dras in och mobiliseras för en arbetsskapande
och inkomstutjämnande politik. Ett program för arbete, rättvisa och en
bättre miljö bör innehålla bl. a. följande:

- Upprättande av ett nationellt industriprogram i samhällelig regi med mål
att skapa ca 100 000 nya arbetstillfällen under en tioårsperiod.

- En planmässig utbyggnad av den offentliga sektorns socialt och samhällsekonomiskt
viktiga delar med bl. a. en kraftig satsning på statens
järnvägar.

- En arbetsmarknadspolitik som i väsentligt högre grad riktar in sig på att
skapa bestående arbeten.

- En allmän arbetstidsförkortning måste påbörjas. Det är en socialpolitisk
åtgärd som har betydelse också för sysselsättningen.

Som alternativ till exportledd tillväxt måste ett program för att ersätta
onödig import med inhemsk produktion tas fram.

De i propositionen föreslagna åtgärderna kan, framhåller motionärerna,
med vissa väsentliga förändringar, accepteras som ett led i kampen mot
arbetslösheten trots att förslagen i första hand ger en bitter bismak av
panikartad budgetpolitik.

Vad gäller finansieringen av de åtgärder som föreslås i propositionen
anförs följande. I propositionen föreslås ett antal skattehöjningar för att
finansiera arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt för att få en budgetförstärkning.

Dessa förslag har tillsammans med andra åtgärder för att lindra verkning -

FiU 1984/85:5

arna av regeringspropositionen framlagts för regeringen i diskussioner. Vad
gäller resultatet av överläggningarna anser vänsterpartiet kommunisterna att
de stora lindringar som ges hyresgästerna genom en halvering av den väntade
hyreshöjningen och kompensationen till pensionärerna för fastighetsskatten
ger ett samhällsekonomiskt resultat som inte kan betecknas som en
”åtstramningspolitik”. Omräknat i pengar betyder de lägre hyreshöjningarna
under 1985 ca 2 miljarder kronor. Till detta kommer de arbetsmarknadspolitiska
satsningarna som betyder ca 1,75 miljarder kronor. Dvs. samhällsekonomin
tillförs på olika vägar i stort sett samma summa som dras in via de
föreslagna skattehöjningarna.

I motionen framhålls vidare att förutsättningarna för en räntesänkning
finns och att vänsterpartiet kommunisternas förslag till finansiering genom
bl. a. höjd aktieoms, förmögenhetsskatt och beskattning av realräntorna bör
användas för att få till stånd ett mer långtgående program i enlighet med vad
som tidigare redovisats. Den utredning om hur realräntorna bör beskattas
som regeringen ställt i utsikt bör genomföras snabbt.

De i regeringens proposition föreslagna höjningarna på alkohol, tobak,
resor och el accepteras, medan en större kompensation för glesbygdsbilister
krävs för att den föreslagna bensinskattehöjningen inte skall avvisas.
Motionärerna vill också att de som har kostnader för resor mellan bostad och
arbete kompenseras.

Moderata samlingspartiet säger i motion 125 nej till de föreslagna
höjningarna av bensin-, el- och charterskatterna, de aviserade förnyelsefonderna
samt höjningen av inbetalningskvoten vid avsättning till allmän
investeringsfond.

I motionen understryks att partiet under hela konjunkturuppgången har
förordat en stramare finanspolitik. Det avgörande för framgången med en
sådan politik är dock att åtstramningen sker genom utgiftsminskningar.
Resultatet av skattehöjningar blir enbart att de långsiktiga problemen
förvärras utan att någonting förbättras på kort sikt. Efterfrågan på arbetskraft
bör inte stimuleras genom AMS-åtgärder utan genom att sänka skatten
på produktionen och avreglera näringslivet.

De två senaste ekonomisk-politiska paketen från regeringen - panikpaketet
i våras med pris-, hyres- och utdelningsstopp och likviditetsindragningar
samt de nu föreslagna skattehöjningarna och arbetsmarknadssubventionerna
— visar att regeringen inte har förmått frigöra sig från den ekonomiska
politik som är en viktig orsak till Sveriges ekonomiska kris. Att höja
skatterna, dra in likviditet från näringslivet, öka de offentliga utgifterna och
ge AMS nya miljarder innebär enligt motionärerna att regeringen föredrar
konstlad sysselsättning framför riktiga arbetstillfällen i ett expanderande
privat näringsliv.

Effekterna av skattepaketet blir att den pågående avtalsrörelsen försvåras,
inflationen ökar, konkurrenskraften försämras och sysselsättningen i den
privata sektorn minskar.

1 * * Riksdagen 1984185. 5 sami. Nr 5

FiU 1984/85:5

I det uppgivna syftet att dämpa pris- och kostnadsstegringarna höjer
regeringen priserna med drygt 1 %. Skattepolitiken strider därmed direkt
mot regeringens uttalade målsättning att dämpa kostnadsstegringarna till
den ökningstakt som råder i våra konkurrentländer. Den motsägelsefulla
politiken omfattar även sysselsättningen. Enligt beräkningar gjorda av
Sveriges Industriförbund kommer förslagen till skattehöjningar att göra
15 000 människor arbetslösa främst inom handeln och servicenäringar.

Regeringen har vidare kalkylerat med att skattehöjningarna kommer att
förbättra bytesbalansen med ca 2 miljarder kronor 1985. Detta förutsätter
emellertid att den föreslagna höjningen av elskatten inte får några som helst
effekter på konverteringen från olja till el. Detta är inte sannolikt.
Elskattehöjningen kan därmed leda till att kärnkraftverken inte utnyttjas i
full utsträckning samtidigt som bytesbalansen försämras.

I motionen framhålls att vad som behövs är en politik som begränsar
resursanvändningen i stat och kommun samtidigt som den enskilda sektorn
ges mer expansionsutrymme. För att skapa möjligheter och motivation för
den privata sektorn att växa måste för det första en kraftig bantning av
utgifterna i stat och kommun genomföras. Nedskärningarna måste göras så
omfattande att det förutom ett lägre budgetunderskott också skapas ett
ordentligt utrymme för en sänkning av skatterna.

För det andra krävs en sänkning av främst de skatter som direkt eller
indirekt träffar produktionen. Viktigast är det att kraftigt sänka marginalskatterna.

För det tredje måste näringslivet avregleras och flertalet kommunala och
statliga monopol avskaffas. Avreglering och privatisering medför att en
livskraftig tjänstesektor som kan ge nya arbetstillfällen skapas.

För det fjärde krävs att löntagarfonderna avskaffas. Därmed ökar viljan
och förmågan till investeringar, risktagande och nyetableringar hos både små
och stora företag.

Utskottet

Den internationella ekonomiska utvecklingen

Trots den mycket positiva utvecklingen för OECD-länderna totalt under
år 1984 präglas konjunkturbilden av stora olikheter mellan länderna. I
Förenta staterna har med stor sannolikhet konjunkturtoppen nåtts under det
första halvåret 1984. Det kan emellertid konstateras att tillväxten i USA
alltjämt ligger på en hög nivå. Vad gäller Japan har den exportledda
expansionen fått ytterligare styrka genom en påtaglig investeringsökning.
För Västeuropas del ligger tillväxten i BNP jämfört med OECD-länderna
totalt alltjämt på en låg nivå. Detta har inneburit att någon minskning av
arbetslösheten i Västeuropa inte har ägt rum.

I det korta perspektivet är det främst utvecklingen i Förenta staterna och

FiU 1984/85:5

Förbundsrepubliken Tyskland som är avgörande för en fortsatt ökning av
den svenska exporten.

Den amerikanska ekonomin har under 1984 präglats av en mycket snabb
tillväxt. Den positiva utvecklingen har kraftigt underblåsts av en expansiv
finanspolitik.

Enligt konjunkturinstitutets höstrapport förväntas tillväxten i Förenta
staterna i BNP falla från 71/4 % under år 1984 till 3,5 % under år 1985. Även
om bostadsinvesteringarna nu minskar och inkomst- och konsumtionsökningen
bromsas upp finns det vissa tillväxtskapande inslag i ekonomin. Det är
främst investeringsaktiviteten som alltjämt ligger på en hög nivå.

Det bör dock framhållas att de stora underskotten i den federala budgeten
och bytesbalansen i den amerikanska ekonomin kan tvinga fram en politik
som leder till en kraftig åtstramning av den ekonomiska politiken. Det
federala budgetunderskottet beräknas under år 1984 stanna vid ca 110
miljarder dollar. I jämförelse med budgetåret 1983 utgör detta underskott en
förbättring — orsakad av den kraftiga tillväxten i produktionen under år 1984
— med ca 30 miljarder. Den nu aktuella budgeten som godkändes av
kongressen i oktober pekar emellertid mot ett underskott på 180 miljarder.
Om inga åtgärder vidtas, förväntas underskottet stiga till över 200 miljarder
budgetåret 1987. Bytesbalansunderskottet, som nu uppgår till rekordnivån
nära 100 miljarder dollar, förväntas öka ytterligare under år 1985 om ingen
påtaglig nedgång i dollarkursen inträffar. Bland övriga osäkerhetsmoment i
den amerikanska ekonomin bör nämnas räntan.

Enligt en nyligen publicerad rapport från de fem ledande konjunkturinstituten
i Förbundsrepubliken Tyskland kommer utvecklingen i Förbundsrepubliken
inte att ske i den takt som förutspåddes i OECD:s juniprognos, dvs.
3 % under år 1984 och något under 3 % år 1985. Enligt konjunkturinstituten
kommer tillväxten i BNP för år 1984 att stanna vid 2,5 % — den lägre
tillväxten förklaras av konflikten på arbetsmarknaden — och från år 1984 till
år 1985 att bromsas upp ytterligare till 2 %. Förklaringen till denna påtagliga
minskning i den ekonomiska tillväxten är främst dämpningen av exportökningen,
8 % år 1984 att jämföras med 6,5 % för år 1985. Orsaken till denna
lägre tillväxt i exporten är i sin tur ett antagande att ökningstakten i
världshandeln halveras från år 1984 till 1985.

Importen förutses emellertid komma att utvecklas svagt vilket innebär en
fördubbling av överskottet i bytesbalansen från 10 miljarder till 20 miljarder
D-mark.

Budgetunderskottet minskar från 30 till 20 miljarder D-mark, vilket
innebär att underskottet sjunker till den i jämförelse med många andra
länder inom OECD-området mycket låga nivån på något mer än 1 % av
BNP.

I EG-kommissionens årsrapport, som blev offentlig i slutet av oktober,
framhålls att Förbundsrepubliken är det land inom EG som har det största
finanspolitiska manöverutrymmet. Det bör därför finnas ett visst utrymme

FiU 1984/85:5

att kompensera för det efterfrågebortfall som den grundläggande budgetpolitiken
med strikt utgiftskontroll förorsakar.

En fortsatt restriktiv inriktning av finanspolitiken kan förväntas för
Västeuropas del vilket leder till att inhemsk efterfrågan hålls tillbaka. Den
avtagande inflationen och en förutsedd nedgång i ränteläget förväntas
emellertid hålla privat konsumtion och investeringar uppe. Den externa
efterfrågans snabba tillväxt förutses avta, vilket leder till en svagare
förstärkning av utrikesbalansema år 1985 än 1984. Den sammantagna
ekonomiska tillväxten i Västeuropa beräknas uppgå till 21/4 % såväl 1984
som 1985. För OECD-området som helhet beräknas den ekonomiska
tillväxten avta från 5 % år 1984 till 31/4 % år 1985. Enligt konjunkturinstitutets
bedömning skulle världshandelns tillväxt falla från drygt 8 % år 1984 till
51/2 % år 1985.

Den inhemska ekonomiska utvecklingen

Konjunkturinstitutet publicerade i oktober sin bedömning av den ekonomiska
utvecklingen i Sverige under år 1985. I propositionen säger sig
föredragande statsrådet i huvudsak dela den bedömning institutet gör med de
hittills gällande förutsättningarna för den ekonomiska politiken.

Enligt institutets bedömning beräknas den ekonomiska BNP-tillväxten
avta från knappt 3 % år 1984 till drygt 2% år 1985. En starkt bidragande
faktor till den lägre tillväxten år 1985 är att ökningstakten för exporten av
varor och tjänster förutses bli halverad jämfört med i år.

Institutets antagande beträffande lönekostnadsutvecklingen på 7 % för år
1985 — att jämföra med det mål om 5 % som regeringen ställt upp och som
arbetsmarknadsparterna anslutit sig till — innebär att de svenska arbetskraftskostnaderna
stiger snabbare än genomsnittet för OECD-länderna.
Trots ett antagande om en högre produktivitetstillväxt i Sverige än i
omvärlden torde den svenska exporten av bearbetade varor få vidkännas
vissa marknadsandelsförluster. Totala exporten av varor och tjänster beräknas
öka med ca 4 % år 1985 mot närmare 9 % i år. Importtillväxten däremot
väntas öka 1984-1985 till följd av ökade industriinvesteringar, lageruppbyggnad
och ökad privat konsumtion till ca 7%. Det utrikeshandeisöverskott
institutet räknat med för år 1984 kommer därigenom att reduceras
betydligt år 1985.

Det innebär att bytesbalansen efter ett litet överskott år 1984 åter kommer
att uppvisa ett underskott på ca 6 miljarder kronor enligt institutets kalkyler.

Den privata komsumtionen förutses bli en expansionsfaktor i ekonomin år

1985. Med institutets antagande om en lönekostnadsökning på 7 % kommer
ökningen av de reala disponibla inkomsterna att uppgå till 31/2 % år 1985.
Detta ger utrymme för en viss sparkvotsökning och en konsumtionsökning
med 2 1/2 %. Den offentliga konsumtionen beräknas däremot öka långsammare
1985 än 1984. De offentliga investeringarna liksom bostadsin veste ring -

FiU 1984/85:5

arna väntas minska 1985 medan däremot de privata investeringarna förutses
öka med drygt 7 %.

Den sammanlagda produktionstillväxten beräknas som nämnts bli ca 2 %
1984-1985, vilket är något lägre än i år. Med de antaganden om produktivitetstillväxt
institutet gör leder detta till att sysselsättningen beräknas öka
något år 1985. Denna ökning är dock något mindre än den kalkylerade
ökningen av arbetskraftsutbudet, vilket innebär att arbetslösheten åter kan
komma att öka något.

Förslag till åtgärder

I propositionen anförs att även om den produktionsökning som institutet
förutspår för år 1985 är tillfredsställande, riskerar sammansättningen av
totala efterfrågan år 1985 att vridas om på ett sätt som innebär att
bytesbalansen försämras. Mot denna bakgrund är det angeläget, anförs det i
propositionen, att snabbt vidta åtgärder som dämpar tillväxten av den
inhemska efterfrågan och som direkt kan bidra till att motverka en
försämring av bytesbalansen nästa år. I propositionen föreslås därför att vissa
punktskatter höjs. Därigenom dämpas den förutsedda ökningen av den
privata konsumtionen något. Importen begränsas och bytesbalansen förstärks
samtidigt som de offentliga inkomsterna ökar.

Beträffande sysselsättningsläget anförs att detta totalt sett kan väntas bli
gott förutsatt att lönekostnaderna nästa år kan begränsas till 5%. För att
förbättra situationen främst för de långtidsarbetslösa föreslås emellertid vissa
ytterligare arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

För budgetåret 1985/86 beräknas skattehöjningarna sammantaget förbättra
budgetsaldot med ca 4 miljarder kronor. Detta uppnås på följande sätt.

Skatten på bensin höjs med 50 öre/liter. Genom att man gör en i princip
motsvarande höjning av kilometerskatten omfattas också dieseldrivna
fordon av denna höjning. En viss kompensation ges till glesbygdsbilister för
att dessa inte skall drabbas hårdare än andra av den höjda drivmedelsbeskattningen.
Kompensationen lämnas på fordonsskatten, som för bilister i vissa
delar av skogslänen enligt propositionen föreslås nedsatt med ytterligare 80
kr. Inklusive nuvarande nedsättning skulle den särskilda glesbygdskompensationen
därmed komma att uppgå till 200 kr. per personbil och år.

Den allmänna energiskatten på elektrisk kraft höjs med 2 öre per
kilowattimme.

Reseskatten för utrikes charterresor med flyg höjs med 50 kr. till 200 kr.
per passagerare.

Av intresse i sammanhanget är också det förslag till höjning av tobaksskatten
och skatten på alkoholdrycker som regeringen har lagt fram i en särskild
proposition (prop. 1984/85:43). Dessa skattehöjningar är till stor del
betingade av alkoholpolitiska och allmänna hälsopolitiska skäl. Till följd av
den skärpta beskattningen väntas konsumtionen av främst sprit men även
tobak dämpas varaktigt. Trots konsumtionsminskningen kan man dock

FiU 1984/85:5

räkna med att dessa skattehöjningar skall ge ett inte oväsentligt tillskott till
statens inkomster.

Budgeteffekten av de enskilda åtgärderna framgår inte av propositionen.
Utskottet redovisar därför dessa uppgifter i följande tabell som ger en
ungefärlig bild av det kassamässiga utfallet av budgetförstärkningen under
innevarande och efterföljande budgetår.

Tabell 1. Effekter på statsbudgeten under 1984/85 och 1985/86 av inkomstförstärkningar
föreslagna i propositionerna 43 och 45

Milj. kr.

1984/85 1985/86

Bensinskatt + 600 + 2 100

Kilometerskatt + 40 + 300

Nedsättning av fordonsskatt - 15

Allmän energiskatt + 700 + 1 600

Reseskatt + 20 + 50

Dryckesskatt (prop. 43) + 60 + 200

Tobaksskatt (prop. 43) + 90 + 200

Avrundat + 1 500 + 4 450

Avgår effekter på momsintäkter

och på utgiftssidan Avrundat .. - 600

Nettoeffekt + 3 850

Effekter av de föreslagna åtgärderna

Utskottet utgår i sin bedömning av de föreslagna åtgärdernas effekter från
konjunkturinstitutets höstrapport. Andra konjunkturöversikter har publicerats,
men även de utgår från institutets bedömningar.

Konjunkturinstitutet förutspår i sin höstrapport en ökning av konsumentpriserna
med knappt 6 % under loppet av år 1984. Institutet har därvid
förutsatt att hyresstoppet skall vara i kraft året ut. I och med att detta
avvecklades redan den 1 november 1984 kan hyrorna förutses höjas tidigare
och leda till att den totala ökningen av konsumentpriserna blir drygt 6 %
under loppet av år 1984 utifrån de förutsättningar i övrigt som konjunkturinstitutet
utgick ifrån. De föreslagna höjningarna av punktskatterna beräknas
medföra en höjning av konsumentprisnivån med ytterligare drygt en
procentenhet. Höjningarna avses huvudsakligen bli genomförda i december

1984. Ökningen av konsumentpriserna under loppet av år 1984 kan således
beräknas bli drygt 7%. Den genomsnittliga prisnivån år 1984 kommer
därmed att ligga närmare 8 % över nivån år 1983.

För år 1985 beräknas prisnivån utifrån konjunkturinstitutets huvudalternativ
och efter punktskattehöjningar ligga ca 6 % över 1984 års nivå. I det
sidoalternativ där utgångspunkten är en total lönekostnadsökning 1985 på
5 % i stället för 7 % beräknas ökningen av konsumentpriserna bli närmare
51/2 % mellan genomsnitten för åren 1984 och 1985.

Hushållens reala disponibla inkomster kommer med utgångspunkt i

FiU 1984/85:5

institutets huvudalternativ och med beaktande av punktskattehöjningarna
att öka med ca 21/2% år 1985, vilket med samma antagande beträffande
sparkvotsutvecklingen leder till en ökning av den privata konsumtionen med
mellan 11/2 och 2% år 1985. Även med förutsättningar enligt det s.k.
sidoalternativet kommer den privata konsumtionen att öka med ca 11/2 % år

1985.

Punktskattehöjningarna drabbar främst importen, vilket gör att återverkningarna
på den inhemska produktionen blir begränsade. Därigenom torde
också effekterna på sysselsättningen bli obetydliga. En viss förstärkning kan
förväntas av bytesbalansen. I propositionen uppskattas denna effekt till 2
miljarder kronor.

Den överslagsmässiga bedömning utskottet här gjort av effekterna av de i
proposition 43 och 45 föreslagna åtgärderna visar således att den inhemska
efterfrågan får en med hänsyn till effekterna på bytesbalansen fördelaktigare
sammansättning. Förslagen innebär vidare på sikt en förstärkning av
statsbudgeten.

Utskottet noterar också i detta sammanhang att en lägre lönekostnadsökning
- som på längre sikt är avgörande för vår förmåga att bibehålla vår
internationella konkurrenskraft — ger i det närmaste samma reala utrymme
för privat konsumtion som den av konjunkturinstitutet i huvudalternativet
antagna högre lönekostnadsutvecklingen.

Effekter av alternativa förslag

De förslag till alternativ inriktning av den ekonomiska politiken som
framlagts i motionerna 112 (c), 117 (fp) och 125 (m) har en inriktning som är
av mer långsiktig karaktär.

I motionerna avvisas de föreslagna höjningarna av bensinskatten, kilometerskatten,
den allmänna energiskatten och reseskatten. Däremot har man
inte några erinringar mot höjningar av tobaksskatten och skatten på
alkoholdrycker.

I motion 112 (c) anförs att det budgetförslag som samma motionärer lade
fram tidigare i år skulle ha inneburit ett minskat import- och inflationstryck.
Motionärerna godtar huvuddelen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Utskottet och riksdagen avvisade vid flera tillfällen våren 1984 det förslag
till ekonomisk politik och budgetalternativ som motionärerna nu hänvisar
till. Ett av motiven härför var att utskottet inte delade motionärernas
uppfattning om åtgärdernas effekter. Utskottet har alltjämt samma uppfattning
och avvisar påståendet att import- och inflationstrycket skulle ha
minskat om motionärernas förslag genomförts. Det samlade ställningstagandet
i motion 112 (c) innebär att man godtar vissa ökade utgifter, ca 1,2
miljarder kronor, men avstyrker huvuddelen av finansieringen.

I motionerna 112 (c), 117 (fp) och 125 (m) hävdas att det totala
skattetrycket stiger ytterligare till följd av åtgärderna och motionärerna
pekar på de negativa konsekvenser detta kan föra med sig.

FiU 1984/85:5

Enligt utskottets mening är de föreslagna skattehöjningarna väl utformade
i den meningen att de huvudsakligen riktar sig mot konsumtionen av
mporterade varor och tjänster. Vidare överensstämmer förslagen med
strävandena att minska energiförbrukningen. Utskottet vill också nämna att
även efter dessa punktskattehöjningar kommer det totala skattetrycket att
ligga kvar på den nivå det legat på sedan 1977, ca 51 % av BNP.

I motion 117 (fp) anförs att om man avstår från att genomföra skatteförslagen
slipper man vidta arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Även i motion 125
(m) anförs att åtgärderna skulle få stora negativa följdverkningar på
sysselsättningen. Genom att åtgärderna främst riktas mot importen torde
enligt utskottets bedömning de negativa effekterna på den inhemska
produktionen bli begränsade liksom återverkningarna på sysselsättningen.
Utskottet kan därför inte dela den uppfattning som framförs i motionerna att
de framlagda skattehöjningsförslagen skulle leda till ökad arbetslöshet som i
sin tur kräver arbetsmarknadspolitiska insatser.

I motionerna 117 (fp) och 125 (m) säger man sig dela regeringens
uppfattning att finanspolitiken bör få en stramare inriktning. Motionärerna
avvisar emellertid förslagen i proposition 45. I stället hänvisar man till de
förslag man lade fram i våras.

Utskottet har tidigare behandlat och avvisat dessa förslag, främst av
fördelningspolitiska skäl, och därvid ifrågasatt några av åtgärdernas effekter.
Även om dessa åtgärder skulle vidtas nu skulle de med få undantag inte få
effekter förrän långt in på nästa år. Det ärt. o. m. tänkbart att motionärernas
förslag, som består av utgiftsbesparingar och skattesänkningar, kortsiktigt
skulle leda till en försvagning av finanspolitiken, eftersom åtgärder på
skattesidan i allmänhet får ett snabbare genomslag än förändringar av
utgifterna.

Den bild av Sveriges ekonomi år 1985 som konjunkturinstitutet beskrivit i
sin höstrapport och som kortfattat återgetts i det föregående innebär på flera
punkter ökade obalanser jämfört med år 1984. Med en avtagande extern
efterfrågetillväxt väntas den totala produktionsökningen avta. Den ökade
inhemska efterfrågan innebär ett ökat krav på import med följd att
bytesbalansen försvagas. Underskottet väntas åter stiga.

Enligt utskottets mening är det därför nödvändigt att omedelbart vidta
åtgärder för att begränsa ökningen i bytesbalansunderskottet och budgetunderskottet.
Den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i
motionerna 112 (c), 117 (fp) och 125 (m) kommer enligt utskottets mening
inte att leda till en omedelbar förbättring i dessa avseenden. Utskottet
avstyrker med hänsyn härtill förslagen i motionerna 112, 117 och 125.

I motion 124 (vpk) kritiseras regeringens ekonomiska politik. Motionärerna
anför att kraftfulla insatser måste göras för att stärka sysselsättningen och
samhällsekonomin. I motionen redovisas huvudpunkterna i ett program för
arbete, rättvisa och bättre miljö.

FiU 1984/85:5

I motionen godtas i stort de av regeringen föreslagna inkomstförstärkningarna.
Som villkor för att inte avvisa höjningen av skatten på bensin kräver
motionärerna dock att kompensationen till glesbygdsbilister blir större än
vad regeringen föreslagit. Den del av bensinskattehöjningen som berör gasol
och etanol avvisas av motionärerna, som dessutom vill fördubbla omsättningsskatten
på aktier och ta ut engångsskatt på större förmögenheter.

Utskottet noterar att motionärerna i huvudsak godtar förslagen i propositionen.
Därigenom ställer sig motionärerna bakom att åtgärder omedelbart
vidtas för att minska obalanserna i ekonomin. Av de åtgärder i övrigt som
motionärerna kräver, t. ex. vinstindragningar och sysselsättningsfrämjande
åtgärder, har vissa redan vidtagits och andra har aviserats av regeringen.
Således beslutade riksdagen i våras om likviditetsindragningar från företagen
och utdelningsstopp på aktier 1985. I propositionen anvisas medel för att
underlätta för de långtidsarbetslösa att få arbete. Vidare aviseras förslag om
förnyelsefonder finansierade av företagens vinstmedel.

De mera långsiktiga förslagen i motion 124 (vpk) kommer utskottet att
behandla utförligare i anslutning till proposition 40 om de ekonomiskpolitiska
riktlinjerna på medellång sikt. Beträffande förslaget om en
planmässig utbyggnad av den offentliga sektorn avstyrks det av utskottet.
Behovet att stärka statsfinanserna gör ett sådant program ogenomförbart
under de närmaste åren. Utskottet avstyrker därmed motion 124 (vpk)
yrkande 1.

Förslag till ekonomiska riktlinjer

För att åstadkomma en utveckling där obalanserna i utrikesbetalningarna
och statsbudgeten minskar under kommande år krävs en dämpad pris- och
löneutveckling. Därigenom kan konkurrenskraften bevaras och en stabil
tillväxt skapas som på sikt kan trygga sysselsättningen.

Riksdagen har i juni 1984 ställt sig bakom målet för inflationen om 3 %
under loppet av år 1985 och beslutat om ett ekonomiskt-politiskt paket som
innebär likviditetsindragningar och utdelningsstopp 1985. Därigenom skapades
förutsättningar för regeringens överläggningar med arbetsmarknadens
parter om att begränsa pris- och löneutvecklingen 1985. Arbetsmarknadens
parter ställde sig bakom inflationsmålet och anslöt sig också till bedömningen
att detta förutsätter att de totala lönekostnadsökningarna 1985 begränsas till
5%. Med de bedömningar utskottet gör för 1985 kommer under dessa
förutsättningar ett utrymme att skapas för ökade realinkomster och ökad
privat konsumtion 1985. Kan vi inte dämpa pris- och kostnadsutvecklingen i
Sverige till högst den nivå som råder i våra viktigaste konkurrentländer,
kommer det att få svåra följder för produktion, sysselsättning och levnadsstandard.
Det är därför nödvändigt att fortsätta att föra en stram finans- och
penningpolitik.

Enligt utskottets mening får ett accepterande av de föreslagna skattehöjningarna
inte tolkas som att kravet på att vidta åtgärder för att begränsa

FiU 1984/85:5

utgifterna minskar. Arbetet med att begränsa utgifterna bör emellertid i
första hand ske samlat inom ramen för det ordinarie budgetarbetet. Varje
möjlighet att minska utgifterna måste tas till vara. Ett oeftergivligt krav
måste vara att eventuella angelägna utgiftsökningar i sin helhet finansieras
genom neddragning av andra utgifter. Vidare måste krav ställas på en fortsatt
produktivitetsutveckling.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag till inriktning
av den ekonomiska politiken.

Yrkande om räntesänkning

I motion 124 (vpk) anförs att det finns förutsättningar för en räntesänkning.
En sådan skulle få stor betydelse för boendekostnader, produktiva
investeringar samt verka återhållande på den allmänna prisutvecklingen.

Utskottet anförde i våras, då samma yrkande behandlades, att en lägre
räntenivå i Sverige än i omvärlden skulle innebära ökade risker för ett
valutautflöde och försvåra möjligheterna att förbättra den privata kapitalbalansen.
Utsikterna att kunna sänka räntenivån i Sverige är således, anförde
utskottet, med nuvarande underskott i bytesbalansen i hög grad beroende av
den internationella ränteutvecklingen. Senare under våren 1984 steg den
internationella räntenivån, och Sverige tvingades höja räntan den 29 juni
1984 med en procentenhet. Även om det ackumulerade bytesbalansnettot
hittills i år är positivt, förutses det återigen bli negativt för år 1985. Detta ger
således inte något handlingsutrymme för räntesänkning. Om vi lyckas få ned
inflationen och bibehålla vår konkurrenskraft, finns förutsättningar för en
varaktig förbättring av vår bytesbalans. Därigenom skulle vi göra oss mindre
beroende av den internationella räntenivån. Det ankommer på fullmäktige i
riksbanken att besluta om ändringar i räntenivån. Utskottet avstyrker med
det anförda motion 124 (vpk) yrkande 8.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:112,1984/85:117
1984/85:124 yrkande 1 samt 1984/85:125 godkänner vad som
förordats i proposition 1984/85:45,

2. beträffande uttalande om sänkning av räntan

att riksdagen avslår motion 1984/85:124 yrkande 8.

Stockholm den 20 november 1984

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

FiU 1984/85:5

Närvarande: Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Lennart Blom (m),
Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Filip Fridolfsson (m), Rolf
Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Bo Södersten (s), Flugo Hegeland (m),
Carl-FIenrik Hermansson (vpk), Gunnar Nilsson i Eslöv (s), Britta Hammarbacken
(c), Anders Andersson (m) och Jörgen Ullenhag (fp).

Reservationer

1. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Lennart Blom (m), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Hugo
Hegeland (m), Britta Hammarbacken (c), Anders Andersson (m) och
Jörgen Ullenhag (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Konjunkturinstitutet
publicerade” och på s. 16 slutar med ”ekonomiska politiken” bort
ha följande lydelse:

I propositionen ges en mycket ljus bild av den ekonomiska politikens
resultat. Utskottet anser att regeringen tecknar den ekonomiska utvecklingen
i alltför ljusa färger. De ekonomiska framgångarna kan nästan uteslutande
tillskrivas den kraftiga exportökningen och effekterna av denna på i första
hand industriproduktion och bytesbalans. Dessa ljuspunkter i den svenska
ekonomin avspeglar den internationella konjunkturuppgången parad med
devalveringarna 1981 och 1982. Den ytterligare förbättring av exportutvecklingen
som skett i förhållande till regeringens bedömning våren 1983 beror
helt på marknadstillväxten, inte på en ökning av våra marknadsandelar.

Med undantag för de ovan nämnda framgångarna anser emellertid
utskottet att den svenska ekonomiska utvecklingen är överlag negativ.

Ett av de allvarligaste hoten mot ett tillfrisknande i vår ekonomi är att
regeringen inte lyckats bryta inflations- och lönekostnadsspiralen. Konjunkturinstitutet
bedömer i sin höstrapport att devalveringarna under loppet av
1985 kommer att ha urholkats så mycket att den svenska exporten åter tappar
marknadsandelar. Exportökningen nästa år väntas bli drygt 3 % jämfört med
närmare 9 % i år.

Inflationen under loppet av 1984 tycks nu närma sig 8 %. Det sammanlagda
inflationsmålet för 1984 och 1985 överskrids därmed redan i år.
Regeringen har således i grunden misslyckats med den inflationsbekämpning
som givits så hög prioritet. Regeringen tycks nu närmast vilja driva upp
inflationstakten i år för att försöka komma i närheten av de tre procenten som
är målet för nästa år. Hyreshöjningar genomförs nu i december i år i stället
för som i normala fall i januari. Posten har fått order av regeringen att
tidigarelägga portohöjningar. Av samma skäl föreslås de nu presenterade
skattehöjningarna träda i kraft redan i början av december. Utskottet ställer

FiU 1984/85:5

sig mycket kritiskt mot denna typ av i det närmaste manipulatoriska åtgärder.
Det finns inte några vattentäta skott mellan årets prisstegringar och nästa års.
Ökar kostnaderna för el, bensin, hyror m. m. i år, kommer självklart priserna
att vara höga även nästa år. Därtill stiger inflationsförväntningarna.

Utskottet tvingas tyvärr konstatera att den svenska lönekostnadstrenden
f. n. pekar uppåt i stället för nedåt. Löneökningarna blir i år ca 2
procentenheter högre än 1983.1 industrin beräknar konjunkturinstitutet att
lönerna ökar med hela 10%. Det är 3% mer än genomsnittet för våra
konkurrentländer och 6% mer än för vårt viktigaste konkurrentland
Västtyskland. Fortsätter denna utveckling även nästa år, innebär det att ännu
mer av devalveringsfördelarna äts upp samtidigt som konjunkturen vänder
neråt.

Oredan i årets avtalsrörelse visar att en regering aldrig kan överlåta
inflationsbekämpningen på andra. För att försöka påverka LO att gå ut med
måttliga lönekrav i 1984 års avtalsrörelse föreslog regeringen dels en
ytterligare urgröpning av marginalskattereformen, dels införande av kollektiva
löntagarfonder. Regeringens uttalade huvudargument för löntagarfonderna
var att löntagarorganisationerna, trots vinstökningar i näringslivet,
skulle begära låga löneökningar mot att de fick ökad makt över företagen.

Ingreppen fortsatte bl. a. med att regeringen satte ett ”tak” på löneökningarna.
Detta tak blev sedermera ett golv.

På den offentliga sidan godkände regeringen avtal på för hög nivå i
kombination med pris-, förtjänstutvecklings- och löneglidningsklausuler,
trots att regeringen tidigare förklarat att avtalen skulle befrias från just
sådana klausuler. Det är dessa klausuler som utlöst omförhandlingarna på
den offentliga sidan som i sin tur gjort att löntagarorganisationerna på den
privata arbetsmarknaden hotar att kräva lönehöjningar för 1985 långt över
vad ekonomin tål.

Utskottet konstaterar att regeringen saknar strategi för statens agerande i
lönebildningsprocessen, vilket är anmärkningsvärt. Utskottet återkommer
till denna fråga vid behandlingen av proposition 1984/85:40.

Trots högkonjunkturen har regeringen även misslyckats med bekämpningen
av arbetslösheten. Den öppna arbetslösheten är högre än i någon tidigare
högkonjunktur och dessutom högre än i tidigare lågkonjunkturer. Summan
av antalet öppet arbetslösa och antalet sysselsatta genom arbetsmarknadspolitiska
insatser uppgick i oktober till 339000 personer, vilket utgjorde drygt
7,6 % av arbetskraften. Detta är en ökning med hela 82 000 personer sedan
oktober 1982.

Utskottet vill dessutom framhålla att sysselsättningen på den reguljära
arbetsmarknaden inte har förbättrats under socialdemokraternas två år vid
makten. Tredje kvartalet i år sysselsattes enligt AKU 4 201000 människor på
den reguljära arbetsmarknaden jämfört med 4206000 för två år sedan.

Det kassamässiga budgetunderskottet har minskat något men betydligt
mindre än vad som hade varit önskvärt. Budgetåret 1981/82, som inträffade

FiU 1984/85:5

under den senaste konjunkturbotten, blev budgetunderskottet drygt 67
miljarder kronor. Under innevarande budgetår uppskattas det underliggande
underskottet (dvs. underskottet exklusive extraordinära och tillfälliga
åtgärder) till 83—84 miljarder kronor. Mot bakgrund av att vi nu befinner oss
i ett mycket gynnsamt konjunkturläge innebär denna utveckling inte något
trendbrott enligt utskottets mening.

Utskottet anser att den viktigaste orsaken till att regeringen inte på något
avgörande sätt lyckats vända den ekonomiska utvecklingen främst ligger i en
felaktig utgifts- och skattepolitik. Utgiftsnedskärningarna har under hela
konjunkturuppgången varit otillräckliga. I stället för att förbättra flexibiliteten
i ekonomin genom skattesänkningar har regeringen genomfört omfattande
skattehöjningar. Därtill skall läggas att regeringen gjort den felaktiga
bedömningen att arbetsmarknadens parter skall klara inflationsbekämpningen.
Detta har i sin tur framtvingat två panikpaket i tät följd: först
prisstoppspaketet i våras under pågående avtalsförhandlingar och sedan
skattepaketet nu i höst.

Skattepaketets ekonomiska effekter

Bakgrunden till det föreslagna skattepaketet är enligt regeringen konjunkturinstitutets
prognos om ökad köpkraft för hushållen och försämrad
bytesbalans. Konjunkturinstitutets prognos baseras dock på antagandet om
en mycket kraftig nedgång i inflationstakten för nästa år. En sådan utveckling
är med nuvarande utvecklingstendenser inte sannolik såvida inte oljepriserna
eller det internationella ränteläget faller rejält. Ett mer realistiskt
inflationsantagande hade inneburit en betydligt blygsammare ökning av den
inhemska efterfrågan.

Utskottets principiella inställning är att en åtstramning av den svenska
ekonomin måste ske men de föreslagna skattehöjningarna innebär dock fel
åtgärder vid fel tidpunkt. Den nödvändiga åtstramningen borde ha skett
genom en nedskärning av de offentliga utgifterna och inte genom skattehöjningar.
Om de föreslagna skattehöjningarna skulle genomföras blir resultatet
enbart att de långsiktiga problemen förvärras utan att någonting
förbättras på kort sikt. Den pågående avtalsrörelsen försvåras, inflationen
ökar, konkurrenskraften försämras och sysselsättningen i den privata
sektorn minskar om skatterna höjs på det sätt regeringen förordar.

Utskottet konstaterar att regeringspolitiken i de flesta avseenden är
mycket motsägelsefull för närvarande. Samtidigt som regeringen i proposition
1984/85:40 talar om oförändrat skattetryck och framhåller vikten av
utgiftsnedskärningar har det framlagda förslaget i proposition 45 helt tagit
sikte på skattehöjningar.

I skatteförslaget höjer regeringen priserna med drygt 1 %. Skattepolitiken
strider därmed direkt mot regeringens målsättning att dämpa inflationen till
den ökningstakt som råder i våra konkurrentländer.

FiU 1984/85:5

Regeringen säger sig vilja underlätta avtalsrörelsen men väljer samtidigt
att försvåra den med skattehöjningar. Enligt utskottets mening kan höjningar
av de indirekta skatterna riskera höja lönekraven. Detta gäller i synnerhet
när regeringen samtidigt ställer ut reallönegarantier för nästa år.

Den motsägelsefulla politiken omfattar även sysselsättningen. Skattehöjningar
innebär att sysselsättningen i den privata sektorn minskar. Att en del
av skattehöjningarna används för att ordna sysselsättning utanför den
reguljära arbetsmarknaden kan inte dölja att den totala arbetsmarknadssituationen
långsiktigt förvärras genom regeringens förslag. Utskottet konstaterar
att behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder blir mindre om skatterna
inte höjs. Det är en felaktig inriktning av politiken att samtidigt strama åt
genom höjda skatter och stimulera genom ökade AMS-utgifter. Efterfrågan
på arbetskraft bör i stället stimuleras genom sänkta skatter på produktionen
och avreglering av näringslivet.

Skattehöjningarna på sammanlagt 4,4 miljarder kronor kostar i genomsnitt
varje hushåll drygt 1200 kr. Förutsatt att hushållet har bil blir kostnaden
nästan 1800 kr. Den av regeringen förordade fastighetsskatten kommer
därtill att kosta hushållen stora belopp.

Om riksdagen antar de nu aktuella skattehöjningarna kommer den
socialdemokratiska regeringen att på två och ett halvt år ha höjt sammanlagt
74 skatter till ett belopp av drygt 30 miljarder kronor. Det faktum att den
totala skattekvoten därigenom bara stigit med drygt en procentenhet beror
på den förändrade relation mellan löneandel och vinstandel som blivit
följden av nuvarande högkonjunktur. Det går enligt utskottets mening inte
att nå balans i vår ekonomi med en sådan uppläggning av skattepolitiken.

Sedan regimskiftet har regeringen beslutat om skattehöjningar på 1,4
miljarder kronor för bilismen. Bilaccisen har höjts. En särskild avgift på
bensin har införts. Bensinskatten har höjts tidigare och från den 1 januari
nästa år höjs fordonsskatten med hela 24 %. Den nu föreslagna höjningen av
bensin- och kilometerskatterna beräknas inbringa ca 2,4 miljarder kronor.
Ett höjt bensinpris drabbar hårt de människor som bor i glesbygd med långa
avstånd till arbete och nödvändig samhällelig service utan rimliga kollektiva
resmöjligheter.

Det är enligt utskottets mening orimligt att statsmakterna först initierar en
omfattande elproduktion och därefter höjer skatterna på elenergi av fiskala
skäl.

Utskottet avvisar mot denna bakgrund regeringens förslag till skattehöjningar
med undantag för de justeringar av alkohol- och tobaksskatterna som
föreslås.

Inriktningen av den ekonomiska politiken

Utskottet konstaterar att några ekonomisk-politiska åtgärder som skulle
kunna lösa de underliggande strukturproblemen i svensk ekonomi knappast

FiU 1984/85:5

har vidtagits sedan regeringsskiftet. På det enda område där regeringen visat
handlingskraft, dvs. på skattesidan, har utvecklingen gått åt fel håll. Svenska
folkets problem är inte att de har för få skatter och för lågt skattetryck.
Problemet är i stället att de höga skatterna och den stora statliga upplåningen
tar i anspråk en alltför stor del av nationens samlade resurser.

Utskottet förordar en politik som minskar den offentliga sektorns resursanvändning
samtidigt som den enskilda sektorn ges mer expansionsutrymme.
Det viktigaste inslaget i en sådan politik är för det första att utgifterna i
stat och kommun minskar. Den åtstramning av finanspolitiken som är
nödvändig för att få ner inflationstakten och förbättra vår konkurrenskraft
bör ske enbart genom utgiftsnedskärningar. Åtstramning genom höjda
skattei .nebär att inflationen ökar och konkurrenskraften försämras. Om
tillräckligt stora utgiftsnedskärningar hade genomförts i våras hade vissa
skatter kunnat sänkas detta budgetår.

För det andra kan ytterligare skattehöjningar inte accepteras. I stället
måste vissa skattesänkningar genomföras. Skattepolitiken måste inriktas på
sådana förändringar av skattesystemet att enskilda människors och företags
vilja att arbeta, spara, investera och ta risker stimuleras i stället för att
motverkas. Det är i första hand angeläget att sänka marginalskatterna.

För det tredje måste de kollektiva löntagarfonderna avskaffas. Därmed
ökar viljan och förmågan till investeringar, risktagande och nyetableringar
hos både små och stora företag.

För det fjärde måste den ekonomiska politiken inriktas på att förändra den
offentliga sektorn och avreglera näringslivet. Utskottet vill särskilt framhålla
vikten av åtgärder för att förbättra arbets- och kapitalmarknadens funktionssätt.
Det är t. ex. anmärkningsvärt att ett stort antal företag trots den höga
arbetslösheten upplever svårigheter att rekrytera vissa typer av utbildad
personal. Utskottet noterar att flaskhalsproblem av denna art tenderar att
uppkomma allt tidigare i konjunkturuppgångarna. En lösning av dessa
problem ställer stora krav på utformningen av skatte- och arbetsmarknadspolitiken
liksom på förändringar av lönestrukturen.

En förstärkning av marknadsekonomin ställer också krav på förändringar
inom den offentliga sektorn. Här finns inte bara ett underskottsproblem utan
också ett effektivitets- och valfrihetsproblem. Dessa problem angrips enligt
utskottet bäst genom att det införs mer av konkurrens inom den offentliga
sektorns verksamhetsområde. Inom den kommunala sektorn bör effektiviteten
kunna ökas genom bl. a. större inslag av anbudsförfarande och privata
entreprenader. Utskottet anser därför att det är väsentligt att privata initiativ
uppmuntras inom områden som hittills huvudsakligen förbehållits den
kommunala eller statliga sektorn.

Omprövning av offentliga tjänsters organisation och finansiering minskar
inte bara budgetunderskottet utan ökar även utrymmet för privata initiativ.
Omstruktureringen av den offentliga sektorn kan således skapa en livskraftig
privat servicesektor som genom sin expansion positivt kan påverka den

FiU 1984/85:5

långsiktiga sysselsättningsutvecklingen.

I motion 124 (vpk) godtas de av regeringen föreslagna skattehöjningarna.
Dessutom förordas skattehöjningar på aktier och förmögenheter i kombination
med en planmässig utbyggnad av den offentliga sektorn. Utskottet
avvisar bestämt en sådan inriktning av den ekonomiska politiken. Motion
124 (vpk) yrkande 1 avstyrks sålunda.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition
1984/85:45 och motion 1984/85:124 yrkande 1 samt med anledning
av motionerna 1984/85:112, 1984/85:117 och 1984/85:125 godkänner
vad utskottet anfört och som sin mening ger regeringen detta
till känna,

2. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Den
överslagsmässiga” och slutar med ”högre lönekostnadsutvecklingen” bort ha
följande lydelse:

Regeringens ursprungliga intentioner var att välja en ensidig åtstramningslinje.
De i propositionerna 43 och 45 föreslagna åtgärderna har genom den
utformning de fått och genom den överenskommelse som träffats mellan
regeringen och vänsterpartiet kommunisterna fått flera positiva effekter.
Dessa gäller i första hand hyresnivån men kommer också att kunna iakttagas
på t. ex. bytesbalansen. Den sammanfattande bedömning utskottet kan göra
är att åtgärderna därigenom får flera positiva effekter.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”1 motion 124”
och på s. 16 slutar med ”ekonomiska politiken” bort ha följande lydelse:

I motion 124 (vpk) kritiseras starkt huvudlinjen i regeringens ekonomiska
politik. Motionärerna anför att utrymme måste skapas för kraftfulla samhällsinsatser
mot arbetslösheten och för att förstärka samhällsekonomin
inför kommande lågkonjunktur. I motionen redovisas huvudpunkterna i ett
program för arbete, rättvisa och bättre miljö.

Motionärerna godtar, med vissa väsentliga förändringar, de i propositionen
föreslagna åtgärderna som ett led i kampen mot arbetslösheten.
Subventioneringen till s. k. rekryteringsplatser bör emellertid upphöra.
Särskilt de större företagen måste garantera anställning för ungdomar i
proportion till den egna arbetsstyrkan. Nya fasta arbeten måste skapas inom
olika delar av den offentliga sektorn, bl. a. inom energi-, miljö- och
kommunikationsområdena.

FiU 1984/85:5

Genom överenskommelsen mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet
kommunisterna bl. a. beträffande vissa fördelningspolitiska åtgärder ger
finansieringen av de arbetslöshetsbekämpande åtgärderna ett bättre utslag
för grupperna med låga och medelstora inkomster. Överenskommelsen
gäller också vissa verkningar av de av regeringen föreslagna förändringarna i
fastighetsbeskattningen. Sålunda garanteras de sämst ställda pensionärerna
skydd genom en lindring av inkomstprövningen vid beviljande av kommunala
bostadstillägg (KBT). Vidare kommer den kompensation som ges för
fastighetsskatten att läggas ut så, att hyreshöjningarna för 1985 kan
begränsas till genomsnittligt inemot 3%.

I motion 124 hävdas att höjda skatter för att åstadkomma en budgetförstärkning
i första hand bör läggas på dem som har störst bärkraft. Utskottet
ansluter sig till denna bedömning och tillstyrker därför förslagen i motionen
om höjning av omsättningsskatten på aktier till sammanlagt 2%, om
uttagande av en engångsskatt på stora förmögenheter samt en hemställan till
regeringen om en skyndsam utredning om hur en beskattning av realräntevinster
skall genomföras.

Som villkor för att inte avvisa höjningen av skatten på bensin kräver
motionärerna att kompensationen till glesbygdsbilister blir större än vad
regeringen föreslagit samt att personer med längre avdragsgilla bilresor
mellan arbete och bostad kompenseras. Den del av bensinskattehöjningen
som berör gasol och etanol avvisas. Dessa ställningstaganden ligger väl i linje
med de fördelningspolitiska överväganden utskottet ovan anslutit sig till.

Det är en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att bidra till att
inflationen begränsas. Det underlättar en mer planmässig utveckling av
landets ekonomi samtidigt som det kan underlätta att förbättra den
materiella levnadsstandarden för de lönarbetande och låginkomstgrupperna
och att uppnå målet om en rättvis fördelning. Att begränsa inflationen kan
också ta bort en del av spekulations- och annan improduktiv användning av
kapital. Det underlättar också övergång till lågräntepolitik.

Kampen mot inflationen är en fördelningskamp mot monopol- och
storföretagens intresse och mot dessa intressen dikterade marknadsförhållanden.
Inflationskamp, som framför allt vänder sig mot de arbetandes löner,
syftar däremot till att minska inflationen under fördelningspolitiskt felaktiga
utgångspunkter och utan att angripa inflationens verkliga orsaker och
bakomliggande krafter.

Utskottet vänder sig därför med skärpa emot de allt tydligare tendenser till
statlig inkomstpolitik riktad mot de lönarbetandes intressen som på senare år
gjort sig alltmer gällande, och som är ett viktigt element också i regeringens
ekonomiska politik.

Enligt utskottet har de senaste årens högvinstkonjunkturer skapat förutsättningar
för att 1985 skall kunna innebära att de arbetande får verkliga
reallöneökningar och att därigenom bättre ekonomiska villkor skapas för de
breda befolkningsskikten i det svenska samhället. Det bör också kunna

FiU 1984/85:5

stimulera hemmamarknaden och ha en gynnsam ekonomisk effekt.

De nu föreslagna skattehöjningarna får inte ses som ett uttryck för en
politik som syftar till allmän åtstramning och köpkraftsindragning. Den kan
heller inte ses som att det statliga budgetsaldots utseende görs till ett
självständigt och centralt ekonomisk-politiskt mål. Det bör ses som att det i
nuvarande läge är viktigt att skapa utrymme för ökade arbetsmarknadspolitiska
insatser och en viss budgetförstärkning inför en kommande nedgång i
konjunkturen. Okade inkomster för staten som skall underlätta en mera
offensiv ekonomisk politik måste också framdeles dras in genom åtgärder
riktade mot kapitalvinster, likviditetsöverskott och de senaste årens stora
spekulations- och extraprofiter. Dessa medel bör användas till en planmässig
ekonomisk expansion av såväl den offentliga sektorn som av samhälleligt
styrd industriell verksamhet.

Vad utskottet anfört om inriktning av den ekonomiska politiken med
anledning av propositionen och motion 124 (vpk) yrkande 1 bör ges
regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på motionerna 1984/85:112, 1984/85:117
och 1984/85:125 samt med anledning av regeringens förslag i
proposition 1984/85:45 och med godkännande av vad som förordats
i motion 1984/85:124 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

3. Uttalande om sänkning av räntan

Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”1 motion” och
slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

Det ankommer på fullmäktige i riksbanken att besluta om ändringar i
räntenivån. Men utskottet vill för sin del ändå uttala att det delar motionärernas
uppfattning.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion 124 (vpk) yrkande 8.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande uttalande om sänkning av räntan

att riksdagen med bifall till motion 1984/85:124 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad
utskottet anfört.

FiU 1984/85:5

4. Uttalande om sänkning av räntan

Lennart Blom (m), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Hugo
Hegeland (m), Britta Hammarbacken (c), Anders Andersson (m) och
Jörgen Ullenhag (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 16 som
börjar med ”1 motion” och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

I motion 124 (vpk) anförs att det finns förutsättningar för en räntesänkning.
Utsikterna att kunna sänka räntenivån i Sverige är i hög grad beroende
av den internationella ränteutvecklingen och den svenska bytesbalansen.
Om vi lyckas få ned inflationen och bibehålla vår konkurrenskraft, finns
förutsättningar för en varaktig förbättring av vår bytesbalans. Därigenom
skulle vi göra oss mindre beroende av den internationella räntenivån. Det
ankommer på fullmäktige i riksbanken att besluta om ändringar i räntenivån.
Utskottet avstyrker med det anförda motion 124 (vpk) yrkande 8.

FiU 1984/85:5

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Inledning 1

Propositionens hemställan 2

Motionsyrkandena 2

Propositionen 2

Motionerna 4

112 (c) 4

117 (fp) 5

124 (vpk) 6

125 (m) 7

Utskottet 8

Den internationella ekonomiska utvecklingen 8

Den inhemska ekonomiska utvecklingen 10

Förslag till åtgärder 11

Effekter av de föreslagna åtgärderna 12

Effekter av alternativa förslag 13

Förslag till ekonomiska riktlinjer 15

Yrkande om räntesänkning 16

Hemställan 16

Reservationer

1. Deallmännariktlinjernafördenekonomiskapolitiken(m,c,fp) .. 17

2. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (vpk) 22

3. Uttalande om sänkning av räntan (vpk) 24

4. Uttalande om sänkning av räntan (m) 25