TU 1983/84:14

Trafikutskottets betänkande
1983/84:14

om anslag till Sjöfart m. m. (prop. 1983/84:100 bil. 8)

SJÄTTE HUVUDTITELN
Sjöfart m. m.

1. Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet. I proposition 1983/84:100 bilaga
8 (kommunikationsdepartementet) återfinns regeringens förslag till
medelsanvisning för budgetåret 1984/85 m. m. under avsnittet E. Sjöfart (s.
89-105).

Förslagen innebär

att till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning anvisas ett förslagsanslag på
366380000 kr. (punkt E 1., s. 91-99),
att till Isbrytning anvisas ett förslagsanslag på 173 500 000 kr. (punkt E 2., s.
99-100),

att till Fartygsverksamhet anvisas ett förslagsanslag på 30600000 kr.
(punkt E 3., s. 100-101),
att till Sjöfartsmateriel m. m. anvisas ett reservationsanslag på 56160000
kr. (punkt E 4., s. 102-103),
att till Övrig verksamhet anvisas ett förslagsanslag på 37111000 kr. (punkt
E 5., s. 103-105).

Vidare har regeringen (punkt E 4., s. 102-103) föreslagit att riksdagen
medger att sjöfartsverket lämnas ett beställningsbemyndigande på högst
5000000 kr. för leveranser av sjöfartsmateriel under budgetåret 1986/87.

Motionerna

I motion 1983/84:317 av Paul Lestander m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 1 delvis), att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som i motionen anförs om behovet av att sänka det statliga
avgiftsuttaget vid Luleå hamn.

I motion 1983/84:822 av Marianne Karlsson (c) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om ökat
ekonomiskt stöd till Göta kanal.

I motion 1983/84:826 av Erik Olsson och Per-Richard Molén (båda m)
yrkas att riksdagen som sin mening uttalar att statens isbrytarverksamhet bör
lokaliseras till Härnösand.

I motion 1983/84:830 av Mona Saint Cyr (m) yrkas att riksdagen hos

1 Riksdagen 1983184.15 sami Nr 14

TU 1983/84:14

regeringen begär ett snart och positivt ställningstagande till förfrågan om
Göta kanals privatisering.

I motion 1983/84:879 av Oswald Söderqvist och Carl-Henrik Hermansson
(båda vpk) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att hindra en
fortsatt minskning av personal som är stationerad längs kusterna av civila
statliga myndigheter,

2. att riksdagen uttalar att den av statskontoret föreslagna sammanslagningen
av kustbevakningen och sjöfartsverket inte bör genomföras.

I motion 1983/84:1018 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandena 1-5, 7-8),

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om att ett sjöfartspolitiskt
program tas i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för inrättande av ett
statligt rederi i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag syftande till att
utveckla kust- och inrikessjöfarten med statlig rederiverksamhet,

4. att riksdagen uttalar att lagen mot utflaggning av fartyg bör bibehållas
med den förstärkningen att dispenser icke får medges,

5. att riksdagen uttalar att sjöfartsforskningen bör bedrivas i enlighet med
vad som anförs i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som innebär att
fartyg som för flagg som av ITF listats som bekvämlighetsflagg ej skall tillåtas
anlöpa svensk hamn, såvida inte fartyget har slutit avtal med ITF eller av ITF
godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som ställs på
utrustning, bemanning etc. för att få föra skandinavisk eller annan etablerad
flagg,

8. att riksdagen uttalar att statliga och kommunala myndigheter för sina
transporter inte bör anlita fiffelflaggade fartyg.

I motion 1983/84:1288 av Oswald Söderqvist m.fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen uttalar att ett kanalbygge i Dalälven snarast bör
igångsättas,

2. att riksdagen, om yrkandet under 1 inte bifalls, hos regeringen
hemställer om att åtgärder för projektering av kanalbygget snarast startas.

I motion 1983/84:2116 av Per Stenmarck m.fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 6), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförs angående fyravgift för den tvärgående trafiken på
Öresund.

TU 1983/84:14

I motion 1983/84:2425 av Ingemar Eliasson (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs beträffande
lokalisering av isbrytarunderhållet.

I motion 1983/84:2427 av Lars Ernestam och Börje Stensson (båda fp)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en komplettering av sjötrafikförordningen
så att kommunen ges beslutanderätt i enlighet med vad som i
motionen anförs.

I motion 1983/84:2509 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 11), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionen under avsnittet ”sjöfart”.

Utskottet

Sjöfartsverkets verksamhet indelas i programmen Farledsverksamhet,
Fartygsverksamhet och Övrig verksamhet. Medel till Farledsverksamhet
anvisas över två anslag, Farledsverksamhet exkl. isbrytning resp. Isbrytning.
Farledsverksamheten exkl. isbrytning och fartygsverksamheten finansieras
huvudsakligen genom avgifter på och andra inkomster från handelssjöfarten.
Isbrytningen och den övriga verksamheten finansieras med skattemedel. För
verkets investeringar anvisas medel över anslaget Sjöfartsmateriel m. m.

Sjöfartsverket har i sin anslagsframställning beräknat bruttokostnaderna
exkl. investeringar till 657,4 milj. kr. för nästa budgetår. Efter avdrag för
intäkter och bidrag från andra huvudtitlar motsvarar det ett anslagsbehov på
615,6 milj. kr. eller 44 milj. kr. mer än vad som anvisats för innevarande
budgetår.

Regeringen föreslår att anslagen för nästa budgetår exkl. investeringar tas
upp med sammanlagt 607,6 milj. kr. Härav avser 366,4 milj. kr.
Farledsverksamhet exkl. isbrytning, 173,5 milj. kr. Isbrytning, 30,6 milj. kr.
Fartygsverksamhet och 37,1 milj. kr. Övrig verksamhet.

Utskottet har ingen erinran mot den sålunda förordade anslagsberäkningen
och tillstyrker regeringens förslag i de delar som nu är i fråga.

Sjöfartsverket räknar i sin anslagsframställning med en medelsförbrukning
för investeringar av ca 84 milj. kr. för nästa budgetår. Föredragande
departementschefen beräknar motsvarande belopp till ca 54,5 milj. kr. och
föreslår - med hänsyn bl. a. till en marginal på 5 % - ett anslag på 56,2 milj.
kr. Föredraganden framhåller att han inte har ansett sig böra bifalla verkets
förslag om investeringar avseende bl. a. 10 milj. kr. för uppförande av två nya
fyrar i Ålands hav. Enligt föredraganden bör sådana investeringar i första
hand genomföras inom ramen för eventuella sysselsättningsfrämjande
åtgärder och då med stöd av finansfullmakten. Vidare framhålls att 13 milj.
kr. som verket begär för en farledsram kan räknas bort från

1 * Riksdagen 1983184. 15 sami. Nr 14

TU 1983/84:14

medelsförbrukningen nästa budgetår, eftersom den totala finansieringen av
farledsramen numera är ordnad via medel från arbetsmarknadsstyrelsen.

I propositionen föreslås också att sjöfartsverket på samma sätt som
tidigare ges ett beställningsbemyndigande på högst 5 milj. kr. för leveranser
av sjöfartsmateriel under budgetåret 1986/87.

Utskottet tillstyrker den föreslagna investeringsramen liksom anslagsberäkningen.
Utskottet godtar vidare att verket lämnas det begärda
beställningsbemyndigandet.

I motion 1983/84:2509 (m) noteras med tillfredsställelse att sjöfartsverkets
ekonomiska resultat har förbättrats. Motionärerna understryker emellertid
vikten av ytterligare besparingar i sjöfartsverkets verksamhet. Överkapaciteten
inom lotsväsendet bör avskaffas och stor återhållsamhet bör tillämpas när
det gäller avgiftspolitiken.

Av propositionen framgår att det ekonomiska utfallet för den
avgiftsfinansierade farledsverksamheten för budgetåret 1982/83 blev ett
överskott - efter avskrivningar och förräntningskrav - på ca 22,7 milj. kr.
Detta innebar en kraftig förbättring jämfört med de två närmast föregående
budgetåren.

Föredraganden framhåller att verkets bedömningar pekar på ett visst
överskott även för innevarande budgetår men en underförräntning på ca 4,0
milj. kr. för budgetåret 1984/85. Verket har därvid utgått från antaganden
om en generell höjning av sjöfartsavgifterna med 6 % från den 1 januari 1984
och med samma procenttal från den 1 januari 1985. Regeringen har
emellertid - heter det i propositionen - i enlighet med den ekonomiska
politiken, där inflationsbekämpning ingår som ett viktigt inslag, medgivit en
höjning av sjöfartsavgifterna endast med 4 % från den 15 november 1983.

Med de inkomstförutsättningar som sålunda f. n. gäller är det enligt
föredragandens uppfattning nödvändigt för verket att ha en skärpt
uppmärksamhet på den fortsatta resultatutvecklingen och vid behov vidta
lämpliga besparingsåtgärder så att kravet på kostnadstäckning kan
tillgodoses även för innevarande budgetår. Även i fortsättningen -understryker föredraganden - medför den inkomstutveckling som nu kan
överblickas krav på rationaliseringar och besparingar i verksamheten. I
sammanhanget fästs uppmärksamheten på att den största besparing som
verket redovisar i sin anslagsframställning gäller lotsväsendet. Föredraganden
har vid sina anslagsberäkningar utgått från att besparingar görs inom
bl. a. lots- och fyrväsendet med ca 5,0 milj. kr. För lotsväsendets del innebär
besparingen en minskning av personalstaten med 26 tjänster, i samtliga fall
genom naturlig avgång.

Vad föredraganden sålunda anfört synes väl ägnat att tillgodose de
önskemål som framställs i motion 1983/84:2509 (m). Denna bör därför, såvitt
nu är i fråga, kunna lämnas utan åtgärd.

TU 1983/84:14

Utskottet fäster vidare uppmärksamheten på de uttalanden om en
eventuell sammanslagning av sjöfartsverket och kustbevakningen som
föredraganden gjorde redan i fjolårets budgetproposition. Ett samgående
skulle - hette det bl. a. - kunna medföra rationaliseringar genom ett
gemensamt utnyttjande av de fartyg och båtar, verkstäder och förråd som de
båda myndigheterna disponerar. Inom ramen för en gemensam organisation
borde vidare vissa arbetsuppgifter kunna vidgas så att t. ex. en fortsatt
bemanning och service tryggas på vissa utsatta platser längs kusten.

Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på regeringens aviserade
förslag om sammanslagning av sjöfartsverket och kustbevakningen bör
motionsyrkandet lämnas utan åtgärd.

Motionerna 1983/84:826 (m) och 1983/84:2425 (fp) gäller lokaliseringen av
isbrytarverksamheten och isbrytarunderhållet. I den förstnämnda motionen
framhålls att verksamheten bör lokaliseras till Härnösand och i den
sistnämnda att en lokalisering av underhållet till Lunde varv i Ådalen särskilt
bör beaktas.

De sålunda aktualiserade frågorna har tidigare prövats av riksdagen,
senast vid 1979/80 års riksmöte. I sitt av riksdagen godkända betänkande TU
1979/80:30 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om förläggning av den
centrala isbrytarledningen till Härnösand under hänvisning till sitt uttalande i
betänkande TU 1978/79:11. I sistnämnda betänkande erinrades om att
sjöfartsverket och chefen för marinen hade framhållit att den enda realistiska
lokaliseringen av isbrytarledningen var till den plats där sjöfartsverket i
övrigt är lokaliserat. Som skäl för denna uppfattning hade verket redovisat
att isbrytningssektionen, som inom verkets centralförvaltning handlägger
frågor om isbrytning och som utövar den direkta operativa ledningen över
denna, har ett behov av nära kontakter med andra sektioner inom
centralförvaltningen. En utbrytning av isbrytningssektionen skulle enligt
verket medföra väsentliga olägenheter för samarbetet mellan verkets olika
delar. Utskottet förklarade sig helt dela de båda myndigheternas uppfattning
i frågan.

I betänkande TU 1979/80:30 avstyrkte utskottet vidare ett motionsyrkande
om lokalisering av isbrytarunderhållet till Lunde varv. Utskottet betonade
därvid att reglerna i upphandlingskungörelsen (1973:600) borde tillämpas
även fortsättningsvis för att hålla nere kostnaderna för underhåll och service
av isbrytarna. Vidare framhölls - liksom i den motion som nu är i fråga - att
Lunde varv inte har tillräcklig kapacitet för att kunna erbjuda de större
enheterna inom isbrytarflottan erforderlig service.

Utskottet ser inget skäl att frångå sina sålunda redovisade ställningstaganden
i de berörda frågorna. Härav följer att motionerna 1983/84:826 (m) och
1983/84:2425 (fp) avstyrks.

I motion 1983/84:822 (c) framhålls att statsmakterna bör visa sitt intresse

1** Riksdagen 1983184.15sami. Nr 14

TU 1983/84:14

för Göta kanal genom att ge besked om de ekonomiska grunder på vilka
kanalbolaget skall bedriva sin verksamhet i fortsättningen. Det ekonomiska
stödet till kanalen bör enligt motionären ökas.

I motion 1983/84:830 (m) framhålls att näringslivet är villigt att gå in som
delägare i kanalen. Under hänvisning härtill begär motionären ett snart och
positivt ställningstagande från regeringens sida till frågan om Göta kanals
privatisering.

Kommunikationsministern har den 30 januari 1984 i ett svar på en
interpellation informerat riksdagen att regeringen är beredd att ta sitt
ägaransvar för Göta kanal genom att medverka till att en långsiktig lösning på
kanalbolagets ekonomiska problem kommer till stånd så snart som möjligt.
Beträffande näringslivets intresse för kanalen sade sig kommunikationsministern
endast ha kännedom om att föreningen Göta kanals vänner i en
skrivelse till regeringen hade aviserat sin vilja att medverka till en lösning av
kanalbolagets ekonomiska problem. Den närmaste framtiden finge utvisa
om ett sådant alternativ kunde vara positivt för kanalens fortlevnad. Under
alla förhållanden önskade regeringen - underströk ministern - efter
övervägande av alternativa lösningar redovisa ärendet för riksdagen utan
längre dröjsmål.

I avvaktan på det sålunda aviserade förslaget avstyrker utskottet
motionerna.

I motion 1983/84:1288 (vpk) begärs i första hand att ett kanalbygge snarast
bör igångsättas i Dalälven och, i andra hand, att projektering av kanalbygget
snarast startas.

I sitt av riksdagen godkända betänkande TU 1982/83:11 återgav utskottet
de synpunkter på det s. k. Dala kanal-projektet som närsjöfartsutredningen
redovisade i sitt betänkande SOU 1981:103 om sjöfartens roll i
trafikpolitiken. De resultat som utredningen hade kommit fram till - liksom
remissinstansernas synpunkter - talade entydigt, framhöll utskottet, mot en
utbyggnad av Dalälven som sjötransportled från Siljan till Bottenhavet.
Utskottet avstyrkte därför ett motionsyrkande om ytterligare utredning av
frågan.

Utskottet vidhåller sin inställning att byggandet av en Dala kanal ej bör
ytterligare utredas och än mindre igångsättas eller projekteras. Motionen
avstyrks följaktligen.

I motion 1983/84:1018 (vpk) yrkas att riksdagen begär att regeringen
utarbetar ett sjöfartspolitiskt program med samhällsekonomisk och
sysselsättningspolitisk inriktning. Det bör dessutom enligt motionärerna
främja försörjningsberedskapen samt vara en del av och harmonisera med ett
långsiktigt industripolitiskt program som omfattar hela den svenska
industrins utveckling.

TU 1983/84:14

I motion 1983/84:2116 (m) framhålls att fyravgifter för Öresundstrafiken
inte bör införas i avvaktan på en helhetslösning för denna trafik. På många
sätt är det naturligtvis motiverat - säger motionärerna - att söka öka statens
inkomster. Konsekvenserna av att införa ifrågavarande fyravgifter blir dock
till sist högre biljettpriser och högre frakter och därmed risk för ytterligare
försämrad lönsamhet för berörda rederier.

Av propositionen framgår att den s.k. Öresundsdeklarationen, som ger
svenska och danska fartyg i trafik mellan Öresundshamnar befrielse från
fyravgift, beräknas bli upphävd den 1 juli 1984. Vidare framgår att
föredraganden vid sina anslagsberäkningar har beaktat den inkomstförstärkning
som upphävandet kommer att innebära.

Enligt vad utskottet erfarit utgörs Öresundsdeklarationen av ett avtal
mellan Sverige och Danmark, som var och en av avtalsparterna får säga upp
med iakttagande av sex månaders uppsägningstid. Utskottet har vidare
erfarit att regeringen den 15 december 1983 beslöt att säga upp deklarationen
med verkan från den 1 juli 1984.

Enligt utskottets mening talar bl. a. rättviseskäl för att avskaffa en ordning
som innebär att alla fartyg i trafik mellan svenska och danska
Öresundshamnar, utom svenska och danska fartyg, påförs fyravgift.
Rättviseskäl synes också kunna åberopas mot att svenska fartyg i trafik på
danska Öresundshamnar undantas från fyravgift, medan sådan avgift påförs
svenska fartyg i trafik på andra danska hamnar eller utländska
Östersjöhamnar.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandet.

I motion 1983/84:317 (vpk) framhålls att Luleå hamn f. n. arbetar under en
mycket pressad situation beroende bl. a. på att leveranserna av järnmalm till
Polen t. v. upphört och att de samhälleliga avgiftspåslagen i Luleå jämfört
med Narvik är avsevärt högre. Den svenska järnmalmsexporten går i dag -framhåller motionärerna - huvudsakligen via ett NATO-land. Sverige måste
ha en beredskap för att i en eventuell avspärrningssituation kunna leverera
järnmalm både till öst och väst. Luleå hamns konkurrensförmåga måste
förbättras bl. a. genom en sänkning av det statliga avgiftsuttaget.

Nuvarande system för de statliga sjöfartsavgifterna fastställdes av riksdagen
år 1977 (prop. 1977/78:13, TU 1977/78:8, rskr 1977/78:102).

I nämda proposition framhölls att sjöfartsverket skulle få befogenhet att
medge sådana avgiftsnedsättningar som är affärsmässigt betingade från
verkets synpunkt. Skulle i något fall omfattningen av farledsvaruavgiften -som är den intäktsmässigt viktigaste sjöfartsavgiften - förhindra transport av
visst gods över svensk hamn borde enligt propositionen en nedsättning kunna
komma i fråga.

Utskottet betonade för sin del starkt - i det nämnda, av riksdagen
godkända betänkandet - att det nya avgiftssystemet ej fick missgynna de
svenska hamnarna i förhållande till utlandet. Utskottet fann det vidare

TU 1983/84:14

mycket betydelsefullt att dittillsvarande möjligheter för sjöfartsverket att i
angivet syfte nedsätta sjöfartsavgifterna bibehölls.

De statliga sjöfartsavgifterna utgörs f. n. av - förutom farledsvaruavgift -fyravgift och lotsavgift. Under budgetåret 1982/83 debiterades farledsvaruavgifter
med tillhopa 206,6 milj. kr., medan motsvarande belopp för
fyravgifterna och lotsavgifterna var 119,3 milj. kr. resp. 51,3 milj. kr.

I fråga om såväl fyravgifter som farledsvaruavgifter har sjöfartsverket den i
proposition 1977/78:13 förutskickade befogenheten att medge affärsmässigt
betingade nedsättningar. I andra fall kan regeringen medge nedsättning av
eller befrielse från avgift. Genom förordningen (1978:13) om farledsvaruavgift
i vissa fall jämställs järnmalm i avgiftshänseende med sådana lågvärdiga
varor som t. ex. sand, småsten och slagg. Avgiften för dessa varor är vid
export f. n. endast 0:50 kr. per ton mot 2:36 kr. per ton som normalt gäller för
alla andra varor än råolja och vissa mineraloljeprodukter i utrikesfart till eller
från Luleå hamn.

Nuvarande reglering av avgiftsuttaget för järnmalm utgör enligt utskottets
mening en avvägning mellan kravet på kostnadstäckning i farledsverksamheten
och regionalpolitiska hänsynstaganden.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1983/84:317
(vpk) i nu berörd del.

I motion 1983/84:879 (vpk) framhålls att den sammanslagning av
kustbevakningen och sjöfartsverket som statskontoret har föreslagit inte bör
genomföras.

Föredraganden framhåller att möjligheterna till effektivitetsvinster genom
organisatoriska förändringar och samverkan med andra myndigheter bör
prövas som ett led i de rationaliserings- och besparingssträvanden som bör
gälla för sjöfartsverkets arbete. Av propositionen framgår vidare att en
särskild utredare har tillkallats för att utarbeta ett förslag om
sammanförandet av sjöfartsverket och kustbevakningen till en gemensam
organisation. Utredarens förslag beräknas vara färdigt under hösten 1984
och kommer - enligt vad som uppgavs i fjolårets budgetproposition - att
underställas riksdagen efter beredning inom regeringskansliet.

I avvaktan på ifrågavarande regeringsförslag synes motionsyrkandet böra
lämnas utan åtgärd.

I motion 1983/84:879 (vpk) begärs vidare att regeringen vidtar åtgärder för
att hindra en fortsatt minskning av personal som är stationerad längs
kusterna av civila statliga myndigheter.

Frågan om indragning av kustpersonal regleras i förordningen (1982:136)
om handläggning av vissa personalfrågor i statlig verksamhet utmed rikets
kuster. Denna handläggningsordning säkerställer enligt utskottets mening
att personalinskränkningar inte genomförs utan att olika samhällsintressen
har övervägts.

TU 1983/84:14

Riksdagen fastställde i juni 1980 ett sjöfartspolitiskt program (prop.
1979/80:166, TU 1979/80:30, rskr 1979/80:412). I juni 1982 fastställdes vissa
kompletteringar till programmet (prop. 1981/82:217, TU 1981/82:37, rskr
1981/82:437). Utskottet ser inget behov av att nu ändra eller ytterligare
komplettera programmet i enlighet med den i motionen angivna
inriktningen. Härav följer att motionsyrkandet avstyrks.

I motion 1983/84:1018 (vpk) yrkas också att riksdagen hos regeringen
hemställer om åtgärder för inrättande av ett statligt rederi.

Utskottet, som tidigare ett flertal gånger har behandlat denna fråga, senast
i TU 1982/83:11, anser att något behov av att nu ytterligare utöka det statliga
engagemanget inom rederinäringen inte föreligger. Motionsyrkandet
avstyrks.

I motion 1983/84:1018 (vpk) yrkas vidare att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag syftande till att utveckla kust- och inrikessjöfarten med
statlig rederiverksamhet.

Av utskottets ställningstagande till frågan om inrättandet av ett statligt
rederi följer att även det motionsyrkande som nu är i fråga avstyrks.

I motion 1983/84:1018 (vpk) yrkas även att riksdagen uttalar att lagen mot
utflaggning av fartyg bör bibehållas med den förstärkningen att dispenser
inte får medges.

Lagen (1977:494) om tillstånd till överlåtelse av fartyg-den s. k .flagglagen
- föreskriver att svenskt registreringspliktigt skepp eller andel däri inte får
överlåtas utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt. Fråga
om tillstånd till överlåtelse av fartyg prövas av kommerskollegium i samråd
med riksbanken.

Riksdagens sjöfartspolitiska beslut år 1980 innebar bl. a. att lagen skulle
förlängas att gälla t. o.m. utgången av 1983. I december 1983 beslöt
riksdagen att lagen skulle äga fortsatt giltighet till utgången av december 1986
(prop. 1983/84:25 bil. 3, TU 1983/84:9, rskr 1983/84:78).

Vad motionärerna anför om att dispenser från lagen inte bör medges synes
innebära ett krav på att en överlåtelse av svenskt fartyg till utländsk ägare
inte under några omständigheter skall tillåtas. En sådan inskränkning av
möjligheterna att försälja fartyg framstår enligt utskottets mening som
uppenbart orimlig. Motionsyrkandet avstyrks.

I motion 1983/84:1018 (vpk) framhålls vidare att medel bör anvisas för
forskning som inte enbart inriktas på sjöfartsteknikens utveckling.

Riksdagens sjöfartspolitiska beslut år 1980 innebar bl. a. en satsning på
inte bara sjöfartsteknisk utan också sjöfartsekonomisk forskning. Under
transportforskningsdelegationens ledning bedrivs därför numera forskning

TU 1983/84:14

av dessa båda slag. Under innevarande budgetår används ca 1 milj. kr. för
ekonomisk-geografisk sjöfarts- och hamnforskning, medan ca 3 milj. kr.
disponeras för annan sjöfartsforskning.

De insatser som sålunda görs för den sjöfartsekonomiska forskningen
inom transportforskningsdelegationens totala resursram är enligt utskottets
mening väl ägnade att främja näringens utveckling och förnyelse. Med
hänvisning till det anförda avstyrks motionsyrkandet.

I motion 1983/84:1018 (vpk) yrkas vidare dels att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag som innebär att fartyg som för flagg som av
Internationella transportfederationen (ITF) listas som bekvämlighets/lägg ej
skall tillåtas anlöpa svensk hamn, såvida inte fartyget har slutit avtal med ITF
eller av ITF godkänt nationellt förbund och i övrigt uppfyller de krav som
ställs på utrustning, bemanning etc. för att få föra skandinavisk eller annan
etablerad flagg, dels att riksdagen uttalar att statliga och kommunala
myndigheter för sina transporter inte skall anlita fiffelflaggade fartyg.

Utskottet, som behandlade dessa frågor i sina betänkanden TU
1979/80:26, TU 1980/81:17, TU 1981/82:17 och TU 1982/83:11, anförde då att
bekvämlighetsflaggen utgör ett ovälkommet inslag i världssjöfarten. Sverige
borde därför fortsätta att verka för internationell enighet om att undanröja
skadeverkningarna av bekvämlighetsflottornas verksamhet och, om det visar
sig vara den enda möjligheten, på sikt avveckla bekvämlighetsregistren.

Utskottet framhöll vidare att Sveriges internationella åtaganden i princip
gör det omöjligt att hindra fartyg från att anlöpa svensk hamn bara med
hänvisning till att fartyget för en viss flagg. Det är dock angeläget att noga
övervaka att fartygen uppfyller överenskomna normer till skydd för
sjösäkerheten, de ombordanställda och havsmiljön, varför utskottet ansåg
att sjöfartsverket borde prioritera inspektioner av fartyg som kan bedömas
ha bristfällig standard.

Beträffande yrkandet att statliga och kommunala myndigheter ej bör
anlita bekvämlighetsflaggade fartyg för transporter uttalade utskottet att ett
totalförbud skulle strida mot våra internationella åtaganden och dessutom i
ett krisläge försvåra för landets energiförsörjning nödvändig tillförsel av
oljeprodukter. Utskottet framhöll vidare att kravet i upphandlingskungörelsen
(1973:600) att affärsmässighet skall iakttas vid upphandling innebär att
hänsyn också måste tas till transporternas kvalitet, varför det måste kunna
förutsättas att en statlig myndighet förvissar sig om att fartyg som man avser
att befrakta inte brister i säkerhet eller standard och att inte rederier anlitas
som undandrar sig sitt sociala arbetsgivaransvar. Enligt vad utskottet erfarit
har de under senare år skärpta kraven på fartygen medfört att på olika sätt
undermåligt tonnage ej kommit i fråga vid upphandling av frakttjänster för
statliga myndigheter. Utskottet förutsätter att de uttalanden som tidigare
gjorts angående åtgärder rörande bekvämlighetsflaggade fartyg fortsättningsvis
noga iakttas.

TU 1983/84:14

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Motion 1983/84:2427 (fp) gäller decentralisering av beslut enligt
sjötrafikförordningen (1962:150). Enligt 5§ i förordningen får länsstyrelsen
efter samråd med sjöfartsverket meddela föreskrifter om fartbegränsning,
förbud mot ankring eller begränsning i rätten att utnyttja vattenområde för
båttävling, vattenskidåkning eller liknande sport.

Enligt motionärerna är det i många fall naturligt att länsstyrelsen är
beslutande myndighet, t. ex. när det gäller fartbegränsning i en större farled.

I andra fall - heter det vidare i motionen - är de intressen som föreskrifter
enligt förordningen avser att skydda av lokal karaktär. Det kan t. ex. vara
fråga om att begränsa störningarna från båttrafiken vid en badplats eller ett
fritidsområde. I dessa fall, där kommunen har ett väsentligt inflytande på
länsstyrelsens beslut, är det enligt motionärerna en onödig byråkratisk
omväg att lägga det formella beslutet på länsnivån. Motionärerna framhåller
att en ändring av förordningen bör kunna ske utan någon särskild utredning
och yrkar att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring att
kommunerna ges beslutanderätt i de avsedda fallen.

Enligt vad utskottet erfarit har man inom kommunikationsdepartementet
undersökt möjligheterna att ändra sjötrafikförordningen på det sätt som
motionärerna önskar. Man fann därvid att det i vissa fall kunde vara lämpligt
att kommunerna hade ifrågavarande beslutanderätt och att det i andra fall
vore olämpligt. Exempel på fall av sistnämnda slag var inte bara det av
motionärerna nämnda - fartbegränsningar i större farleder - utan också
föreskrifter om båtsport m. m. i sådana vattenområden som har en gräns
mellan två kommuner. Vidare fann man att länstyrelsernas större överblick
över samtliga vattenområden inom ett län i många fall framstod som en
garanti för ett rimligt hänsynstagande även till båtsportens intressen.
Svårigheterna att utan alltför krångliga bestämmelser reglera kommunens
beslutanderätt bedömdes vara så betydande att tankarna härpå måste
överges.

Utskottet, som inte ser något skäl att ifrågasätta den sålunda redovisade
bedömningen, delar följaktligen inte motionärernas uppfattning att den
föreslagna ändringen kan ske utan någon särskild ytterligare utredning.
Härav följer att motionen avstyrks.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Farledsverksamhet exkl. isbrytning för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag på 366380000 kr.,

2. att riksdagen till Isbrytning för budgetåret 1984/85 anvisar ett
förslagsanslag på 173500000 kr.,

3. att riksdagen till Fartygsverksamhet för budgetåret 1984/85 anvisar
ett förslagsanslag på 30 600 000 kr.,

4. att riksdagen till Övrig verksamhet för budgetåret 1984/85 anvisar
ett förslagsanslag på 37111000 kr.,

TU 1983/84:14

5. att riksdagen

a. medger att regeringen lämnar sjöfartsverket ett beställningsbemyndigande
på högst 5000000 kr. för leveranser av sjöfartsmateriel
under budgetåret 1986/87,

b. till Sjöfartsmateriel m. m. för budgetåret 1984/85 anvisar ett
reservationsanslag på 56160000 kr.,

6. beträffande besparingar i sjöfartsverkets verksamhet

att riksdagen lämnar motion 1983/84:2509 (m) yrkande 11 utan
åtgärd,

7. beträffande fyravgifter för Öresundstrafiken

att riksdagen avslår motion 1983/84:2116 (m) yrkande 6,

8. beträffande de statliga sjöfartsavgifterna

att riksdagen avslår motion 1983/84:317 (vpk) yrkande 1 i denna
del,

9. beträffande sammanslagning av kustbevakningen och sjöfartsverket
att riksdagen lämnar motion 1983/84:879 (vpk) yrkande 2 utan
åtgärd,

10. beträffande indragning av kustpersonal

att riksdagen lämnar motion 1983/84:879 (vpk) yrkande 1 utan
åtgärd,

11. beträffande lokaliseringen av isbrytarverksamheten och isbrytarunderhållet att

riksdagen

a. avslår motion 1983/84:826 (m),

b. avslår motion 1983/84:2425 (fp),

12. beträffande Göta kanal
att riksdagen

a. avslår motion 1983/84:822 (c),

b. avslår motion 1983/84:830 (m),

13. beträffande det s. k. Dala kanal-projektet
att riksdagen

a. avslår motion 1983/84:1288 (vpk) yrkande 1,

b. avslår motion 1983/84:1288 (vpk) yrkande 2,

14. beträffande sjöfartspolitiskt program

att riksdagen avslår motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 1,

15. beträffande ett statligt rederi

att riksdagen avslår motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 2,

16. beträffande kust- och inrikessjöfarten

att riksdagen avslår motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 3,

17. beträffande flagglagen

att riksdagen avslår motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 4,

18. beträffande sjö)artsekonomisk forskning

att riksdagen avslår motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 5,

TU 1983/84:14

19. beträffande bekvämlighetsflagg

att riksdagen avslår motion 1983/84:1018 (vpk) yrkandena 7 och 8,

20. beträffande decentralisering av beslut enligt sjötrafikförordningen
att riksdagen avslår motion 1983/84:2427 (fp).

Övriga sjöfartsändamål

2. Handelsflottans pensionsanstalt. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt E 6. (s. 106) och hemställer

att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret
1984/85 anvisar ett anslag på 1 000 kr.

3. Handelsflottans kultur- och fritidsråd. Regeringen har under punkt E 7.
(s. 107-108) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för finansiering av
Handelsflottans kultur- och fritidsråd,

2. till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1984/85 anvisa
ett förslagsanslag på 1000 kr.

Utskottet

Föredraganden föreslår att det tidigare kravet på självfinansiering av
filmverksamheten slopas. Verksamheten bör i stället, på utgiftssidan, ingå i
Kultur- och fritidsverksamheten utan att några särskilda medel beräknas för
den. Bland inkomster bör dock filmhyror särredovisas och tas upp med 1000
kr. Handelsflottans kultur- och fritidsråd bör i regleringsbrev bemyndigas att
överskrida utgiftsposten Kultur- och fritidsverksamhet med det belopp som
motsvaras av inkomster från filmhyror. I den mån detta inte förslår för att
täcka kostnaderna för filmverksamheten får resterande behov tas från
anslagen medel för Kultur- och fritidsverksamhet på bekostnad av övrig
verksamhet inom anslaget.

Föredraganden föreslår en fortsatt successiv minskning av Handelsflottans
kultur- och fritidsfond.

Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit utskottet anledning till
erinran eller särskilt uttalande. Regeringens förslag tillstyrks.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna
för finansiering av Handelsflottans kultur- och fritidsråd,

2. att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

TU 1983/84:14

4. Ersättning till viss kanaltrafik m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt E 8. (s. 109) och hemställer

att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m. m. för budgetåret
1984/85 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.

5. Lån till den mindre skeppsfarten. Regeringen har under punkt E 9. (s.
109-110) föreslagit riksdagen att till Lån till den mindre skeppsfarten för
budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag på 40000000 kr.

Motionen

I motion 1983/84:725 av Claes Elmstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att amorteringsreglerna
för statliga lån bör utformas så att ett fartyg inte behöver vara slutbetalt
förrän fartyget uppnått 20 års ålder.

Motiveringen till motionsyrkandet finns i motion 1983/84:724.

Utskottet

Anslaget för lån till den mindre skeppsfarten har till syfte att främja en från
allmän synpunkt önskvärd förnyelse av landets bestånd av mindre fartyg.
Lån kan enligt förordningen (1971:324) om lån till den mindre skeppsfarten
beviljas svenskt rederiföretag för förvärv, ombyggnad eller reparation av
mindre fartyg. Företräde till lån skall ges mindre rederier. Lån beviljas av
statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten.

I sin anslagsframställning gör lånenämnden den bedömningen att
utlåningen under de närmaste åren huvudsakligen kommer att avse inköp av
begagnat tonnage. Orsaken är enligt nämnden att nybeställningar med
nuvarande intjäningsmöjligheter blir alltför kapitalkrävande i jämförelse
med inköp av modernt och fullt jämförbart andrahandstonnage. Intresset
från de mindre rederiernas sida för sådana förvärv har enligt nämnden
påtagligt ökat. Lånenämnden begär därför ett anslag på 50 milj. kr. för
utlåning för nästa budgetår eller 10 milj. kr. mer än vad som anvisats för
innevarande budgetår.

Föredraganden framhåller att lånenämnden för innevarande budgetår
disponerar 56,6 milj. kr. för sin utlåning, varav 16,6 milj. kr. utgör en
ingående behållning från föregående budgetår. Trots den försiktiga
optimism som nämnden givit uttryck för när det gäller efterfrågan på lån
anser föredraganden att ett anslag på 40 milj. kr. kan vara lämpligt även för
nästa budgetår. Detta överensstämmer relativt väl med den faktiska
utlåningen under de tre senaste åren.

Utskottet har ingen erinran mot den sålunda förordade anslagsberäkningen
och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.

I motion 1983/84:725 (c) framhålls att amorteringsreglerna på

TU 1983/84:14

andrahandstonnage är ett stort problem för kustsjöfarten. Vid köp av
andrahandstonnage sätts amorteringstiden på statliga lån - säger
motionärerna - i allmänhet till 15 år minus fartygets ålder. Är fartyget t. ex.
10 år gammalt blir därmed amorteringstiden 5 år. För att underlätta inköp av
andrahandstonnage anser motionärerna att amorteringsreglerna för lån från
statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten bör utformas så att ett fartyg
inte behöver vara slutbetalt förrän det uppnått 20 års ålder. Själva
amorteringstiden - högst 15 år - kan dock enligt motionärerna bibehållas.

Som framgår av fjolårets budgetproposition (prop. 1982/83:100 bil. 8)
överensstämmer ifrågavarande motionsyrkande helt med ett förslag som
lånenämnden lade fram i sin anslagsframställning för budgetåret 1983/84.

Föredragande departementschefen framhöll då att han inte var beredd att
tillstyrka en generell utsträckning av den ålder som gäller för slutbetalning av
fartyg. Föredraganden ansåg att utlåningens primära syfte liksom dittills
skulle vara att stimulera till anskaffning av moderna, konkurrenskraftiga och
miljösäkrare fartyg. Lånenämnden borde däremot - om särskilda skäl talade
härför - kunna medge undantag från huvudregeln om slutbetalning när
fartyget är 15 år gammalt. Som gräns borde emellertid gälla - betonade
föredraganden - att lånen skall vara slutbetalda senast när fartyget är 20 år
gammalt.

Utskottet anslöt sig till föredragandens bedömning i sitt av riksdagen
godkända betänkande TU 1982/83:11 (rskr 1982/83:192).

Av förordningen (1983:387) om ändring i förordningen (1971:324) om lån
till den mindre skeppsfarten, som trädde i kraft den 1 juli 1983, framgår att
lånenämnden numera kan tillämpa den sålunda av statsmakterna
förutskickade undantagsregeln. Enligt vad utskottet erfarit har så också skett
i flertalet fall, när lånenämnden under den hittills tilländalupna delen av
innevarande budgetår beviljat lån. Utskottet har vidare erfarit att
lånenämnden genom den nya undantagsregeln anser sig ha uppnått syftet
med sitt förslag i anslagsframställningen för budgetåret 1983/84.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att syftet även med motion
1983/84:725 (c) måste anses tillgodosett. Denna bör följaktligen kunna
lämnas utan åtgärd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Lån till den mindre skeppsfarten för budgetåret
1984/85 anvisar ett reservationsanslag på 40000000 kr.,

2. beträffande amorteringsreglerna för lån från statens lånenämnd för
den mindre skeppsfarten

att riksdagen lämnar motion 1983/84:725 (c) utan åtgärd.

6. Stöd till svenska rederier. Regeringen har under punkt E 10. (s. lil)
föreslagit riksdagen att till Stöd till svenska rederier för budgetåret 1984/85
anvisa ett förslagsanslag på 200000000 kr.

TU 1983/84:14

Motionen

I motion 1983/84:2496 av Rolf Clarkson m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkande 8), att riksdagen avslår regeringens förslag till anslag till Stöd till
svenska rederier under punkt E 10.

Utskottet

Våren 1982 beslutade riksdagen om vissa sjöfartspolitiska frågor (prop.
1981/82:217, TU 1981/82:37, rskr 1981/82:437). Beslutet innebär bl. a. ett
tidsbegränsat ekonomiskt stöd till svenska rederier. Enligt beslutet skulle
stödet utbetalas med början under år 1983.1 december 1982 beslöt riksdagen
(prop. 1982/83:25, TU 1982/83:5, rskr 1982/83:115) att tidigarelägga stödet
till kustsjöfartsfartyg. I samband därmed anvisades också 250 milj. kr. under
anslaget för budgetåret 1982/83. Även för budgetåret 1983/84 har under
anslaget anvisats 250 milj. kr. (prop. 1982/83:100 bil. 8, TU 1982/83:11, rskr
1982/83:192).

I motion 1983/84:2496 (m) yrkas - liksom vid de föregående tillfällen då
utskottet behandlat ifrågavarande ekonomiska stöd - att riksdagen avslår
regeringens förslag.

Utskottet har inte frångått sin uppfattning att statliga insatser övergångsvis
krävs för att omedelbart förhindra en fortsatt decimering av den svenska
handelsflottan och för att långsiktigt understödja framtidsinriktade
investeringar i branschen. Utskottet, som inte har någon invändning mot
anslagsberäkningen, tillstyrker sålunda regeringens förslag och avstyrker
motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1983/84:2496 (m) yrkande 8 till Stöd till svenska rederier för
budgetåret 1984/85 anvisar ett förslagsanslag på 200000000 kr.

Särskilda frågor

7. Miljösäkra kusttankfartyg. Regeringen har under avsnittet Särskilda
frågor (s. 194-196) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
departementschefen har anfört om en särskild avgift för att stimulera
användningen av miljösäkrare kusttankfartyg.

Utskottet

Föredraganden erinrar om regeringens förslag i proposition 1980/81:119
bilaga 2 om miljösäkrare sjötransporter att ett särskilt avgiftssystem skulle
införas som stimulerade användningen av miljösäkrare fartyg i farvatten som

TU 1983/84:14

är särskilt känsliga från miljösynpunkt. Avgiftssystemet skulle enligt
förslaget åtminstone till en början begränsas till att gälla Vänern-Göta älv,
Mälaren och Stockholms skärgård. Som riktpunkter för avgiftsnivån och
ikraftträdandet förordades 2 kr. per ton resp. den 1 januari 1982. I
propositionen aviserades ett uppdrag till sjöfartsverket att utarbeta ett
förslag till utformning av avgiftssystemet och vidare förslag till kriterier att
gälla för befrielse från avgift.

Vidare erinras i nu förevarande proposition om att riksdagen anslöt sig till
den i den nämnda propositionen uttalade uppfattningen att utvecklingen mot
miljösäkrare fartyg bör främjas och det förordade avgiftssystemet införas. I
sitt av riksdagen godkända betänkande TU 1980/81:31 (rskr 1980/81:422)
framhöll emellertid utskottet att en framtida avgift inte fick medföra en
snedvridning av konkurrensförhållandena mellan fartygs- och landtransporter.
Utskottet förordade vidare att tidpunkten för ikraftträdandet skulle
senareläggas till den 1 juli 1984.

Sjöfartsverket har numera - framgår det av propositionen - redovisat sitt
utredningsuppdrag och framhållit att utarbetandet av ett förslag till
avgiftssystem bör anstå t. v. Utifrån de förutsättningar som f. n. gäller för
sjöfartsnäringen generellt och för oljetrafiken i de aktuella farvattnen anser
verket att den särskilda miljöavgiften innebär en uppenbar risk för
konkurrenssnedvridning till sjötransporternas nackdel.

Föredraganden ansluter sig till verkets uppfattning om ett uppskov t. v.
med att införa den särskilda avgiften under hänvisning till att riksdagen
särskilt betonat att denna inte får medföra en snedvridning av
konkurrensförhållandena mellan fartygs- och landtransporter. Det nu
tillämpade behovsanpassade lotspliktssystemet bedöms av föredraganden
tillgodose samma syfte som den särskilda avgiften när det gäller att premiera
miljösäkrare fartyg.

Vad föredraganden sålunda anfört har inte givit utskottet anledning till
erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet hemställer följaktligen

att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen
i propositionen anfört om en särskild avgift för att stimulera
användningen av miljösäkrare kusttankfartyg.

8. Hamnfrågor. Regeringen har under avsnittet Särskilda frågor (s. 197-201)
berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande departementschefen
har anfört om vissa hamnfrågor.

TU 1983/84:14

Motionen

I motion 1983/84:1791 av Grethe Lundblad och Bengt Silfverstrand (båda
s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om åtgärder för att undvika överkapacitet i de svenska
hamnarna.

Utskottet

Föredraganden erinrar om att frågan om en övergripande hamnplanering
och därmed förenad statlig styrning av hamnväsendet behandlades av
riksdagen år 1979 i samband med dess ställningstagande till proposition
1978/79:99 om en ny trafikpolitik (TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419). Enligt
den nämnda propositionen borde tillskapandet av en övergripande
hamnplanering och därmed sammanhängande faktasammanställningar och
framtidsbedömningar väsentligt förbättra de olika hamnägarnas beslutssituation.
Därmed borde - framhölls det i propositionen - även en i vissa fall
önskvärd samordning av de ekonomiska förhållandena mellan hamnar inom
samma område främjas.

Vidare erinrar föredraganden om att riksdagen anslöt sig till uppfattningen
om behovet av en övergripande hamnplanering och om värdet av en
perspektivplan för utvecklingen av hamnsystemet, bl. a. som ledning för
olika hamnägare. Riksdagen godtog också förslaget i propositionen om att
sjöfartsverket borde handha den övergripande planeringen på nationell nivå
och att ett samarbetsorgan borde knytas till verket.

Riksdagen godtog emellertid inte på flera punkter den i proposition
1978/79:99 föreslagna handläggningsordningen, varför denna jämte ett
förslag till lag om hamninvesteringar återförvisades till regeringen med en
hemställan om överarbetning.

I proposition 1979/80:166 om sjöfartspolitiken m.m. upplystes att
sjöfartsverket hade fått regeringens uppdrag att utarbeta en perspektivplan
för hamnväsendet.

I nu förevarande proposition framhåller föredraganden att sjöfartsverket i
en rapport till regeringen med anledning av uppdraget mycket klart uttalat
att man inte ser något behov av att införa nya styrmedel inom hamnväsendet.
I rapporten pekar verket ut 23 bashamnar som man menar är till fyllest för att
klara utrikeshandeln, svara för energiförsörjningen och tillgodose regionala
behov av nära tillgång till hamnkapacitet. Dessa bashamnar bör enligt verket
vara stommen i hamnväsendet. De statliga insatserna i farleder och
farledsservice bör i första hand prioriteras mot dessa hamnar. Åtgärder inom
farledssystemet utgör enligt verket tillräckliga styrmedel.

Föredraganden framhåller vidare att såväl sjöfartsverkets rapport som
remissyttranden över denna klart har givit vid handen att de tidigare
tankarna om någon form av tvingande statlig styrning av hamninvesteringar

TU 1983/84:14

nu bör överges. För en sådan inställning från statens sida talar också
omsorgen om den kommunala självbestämmanderätten. Hamnägaren, som
har det ekonomiska ansvaret för sin hamn, bör också ha rätten att så långt
möjligt själv bestämma över hamnens inriktning och verksamhet.

Enligt föredraganden är det däremot befogat att staten mera aktivt verkar
för att skapa förutsättningar för en samordnad hamnplanering. För att
underlätta en bättre samordning av hamninvesteringarna - i första hand på
regional nivå - bör ett planeringsunderlag tas fram av sjöfartsverket. T anken
därmed är att hamnägare som står i begrepp att göra investeringar skall
kunna få del av ett för hela landet gemensamt underlagsmaterial och också
kunna få råd. Sjöfartsverket och det till verket knutna hamnrådet bör -framhåller föredraganden - ta ansvar för uppgiften att fortlöpande hålla å
jour för hamnväsendet relevant utrednings- och faktamaterial.

Föredraganden understryker att det inte är meningsfullt att alltför mycket
formalisera relationerna mellan hamnarna och sjöfartsverket. Dessa måste i
allt väsentligt grundas på frivillighet och ömsesidigt förtroende. En sådan
ordning fungerar i viss mån redan nu, och den kan utvecklas ytterligare inom
ramen för det tillägg i sin instruktion sjöfartsverket erhöll år 1971.

I motion 1983/84:1791 (s) ifrågasätts om ett samarbete mellan hamnarna
och sjöfartsverket som byggs på frivillighet och ömsesidigt förtroende är till
fyllest för att få till stånd en bättre hamnplanering inom olika regioner. En
ständigt ökad hamnkapacitet kräver - heter det vidare i motionen - mera
tyngd i samråd och rådgivning från sjöfartsverkets sida. Utvecklingen
beträffande hamnanläggningar och andra investeringar i hamnar speciellt på
väst- och sydkusten ger enligt motionärerna vid handen att kommunerna bör
åläggas att anmäla planer på hamnutbyggnad och -investeringar av större
omfattning till sjöfartsverket, så att samråd kan ske i ett tidigt skede av
beslutsgången i fråga om byggnadsplaner och anslagsbeviljande.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om betydelsen av att hamnarna
inför utformningen av byggnadsplaner på ett så tidigt stadium som möjligt
samråder med sjöfartsverket. Det av föredraganden nämnda tillägget i
verkets instruktion innebär att verket skall följa utvecklingen och vid behov
stå till förfogande för samråd och konsultation i fråga om den lämpliga
hanteringen och bedömningen från mera övergripande synpunkter av
aktuella lokaliserings- och utbyggnadsprojekt inom hamnväsendet.
Utskottet förutsätter att verket och hamnrådet fullgör denna uppgift på ett
sådant sätt att hamnarna i sitt eget intresse söker det erforderliga samrådet.

Med hänvisning till det anförda och till att också sjöfartsverket enligt sin
instruktion kan ta initiativ till samråd synes syftet med motion 1983/84:1791
(s) kunna tillgodoses utan att man tillgriper sådana tvingande regler som
utskottet i likhet med föredraganden anser böra undvikas. Motionen bör
sålunda kunna lämnas utan åtgärd.

TU 1983/84:14

Utskottet, som inte heller i övrigt finner skäl till erinran eller särskilt
uttalande med anledning av vad föredraganden anfört om hamnfrågor,
hemställer

att riksdagen

a. lämnar utan erinran vad föredragande departementschefen i
propositionen anfört om vissa hamnfrågor,

b. lämnar motion 1983/84:1791 (s) utan åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1984

På trafikutskottets vägnar
KURT HUGOSSON

Närvarande: Kurt Hugosson (s), Rolf Clarkson (m), Birger Rosqvist (s),
Claes Elmstedt (c), Olle Östrand (s), Sven-Gösta Signell (s), Per Stenmarck
(m), Rune Torwald (c), Margit Sandéhn (s), Sten-Ove Sundström (s), Görel
Bohlin (m), Olle Grahn (fp), Sven Henricsson (vpk), Göran Riegnell (m)
och Lisbet Calner (s).

Reservationer

1. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande de statliga
sjöfartsavgifterna (mom. 8)

Sven Henricsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Nuvarande
reglering” och slutar med ”berörd del.” bort ha följande lydelse:

Även om sålunda motionärernas önskemål tillgodoses i viss mån genom
nuvarande regler anser utskottet dock att ytterligare avgiftsnedsättningar bör
gälla i Luleå för att förbättra den från beredskapssynpunkt mycket viktiga
hamnens konkurrensförmåga.

Utskottet tillstyrker följaktligen motion 1983/84:317 (vpk) i nu berörd del.
Vad utskottet sålunda anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande de statliga sjöfartsavgifterna

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:317 (vpk) yrkande 1 i
denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
härom anfört,

TU 1983/84:14

2. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande sammanslagning
av kustbevakningen och sjöfartsverket (mom. 9)

Sven Henricsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Föredraganden
framhåller” och slutar med ”utan åtgärd.” bort ha följande lydelse:

Till stöd för en sammanslagning av sjöfartsverket och kustbevakningen har
åberopats rationaliseringsvinster genom minskning av personal och gemensamt
utnyttjande av i första hand fartyg. Uppgifterna för de två myndigheterna
är dock enligt utskottets mening så olikartade att en sammanslagning inte
bör komma till stånd. En sådan synes medföra avsevärda risker för en
ytterligare utglesning av personal längs kusterna och därmed en ökad
sårbarhet i våra skärgårdar.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion 1983/84:879
(vpk) i den del som nu är i fråga.

Vad utskottet sålunda anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande sammanslagning av kustbevakningen och sjöfartsverket
att riksdagen med bifall till motion 1983/84:879 (vpk) yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

3. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande indragning
av kustpersonal (mom. 10)

Sven Henricsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Frågan om”
och på s. 7 slutar med ”utan åtgärd.” bort ha följande lydelse:

Sedan slutet av 1960-talet har enligt vad utskottet erfarit personalen vid
fyr- och lotsplatser minskat med fler än 300 personer. Även televerkets och
SMHI:s kustbaserade personal har minskat. Jämsides med denna utveckling
har den bofasta befolkningen i skärgårdarna minskat i snabb takt och
glesbygdsproblemen där ökat.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att åtgärder nu måste vidtas för
att öka antalet anställda hos de statliga civila myndigheter som bedriver
verksamhet i skärgårdarna. Kostnaderna för en sådan ökning får inte
undanskymma betydelsen från militär och civil synpunkt av att vissa
nedlagda fyr- och lotsplatser åter bemannas, att ny materiel både på
fartygssidan och i övrigt tillförs och att en snabbare samordning av hela
samhällets resurser genomförs.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion 1983/84:879
(vpk) i nu berörd del.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

TU 1983/84:14

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande indragning av kustpersonal

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:879 (vpk) yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

4. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande det s. k.
Dala kanal-projektet (mom. 13 a)

Sven Henricsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”1 sitt” och
slutar med ”avstyrks följaktligen.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ifrågavarande kanal skulle
ha så stor samhällsekonomisk betydelse att den snarast bör byggas.
Utskottet tillstyrker sålunda motion 1983/84:1288 (vpk) i nu berörd del.
Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 a bort ha följande lydelse:

13. beträffande det s. k. Dala kanal-projektet
att riksdagen

a. med bifall till motion 1983/84:1288 (vpk) yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

5. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande det s. k.
Dala kanal-projektet (mom. 13 b) - under förutsättning att den med 4
betecknade reservationen ej vunnit riksdagens bifall.

Sven Henricsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”1 sitt” och
slutar med ”avstyrks följaktligen.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ifrågavarande kanal skulle
ha så stor samhällsekonomisk betydelse att projektering för att bygga
kanalen snarast bör startas.

Utskottet tillstyrker sålunda motion 1983/84:1288 (vpk) i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under 13 b bort ha följande lydelse:

13. beträffande det s. k. Dala kanal-projektet
att riksdagen

b. med bifall till motion 1983/84:1288 (vpk) yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet härom anfört,

TU 1983/84:14

6. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande sjöfartspolitiskt
program (mom. 14)

Sven Henricsson (vpk) anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s.9 som börjar med
”Riksdagen fastställde” och slutar med ”att motionsyrkandet avstyrks.” bort
ha följande lydelse:

Även utskottet finner det angeläget att ett sjöfartspolitiskt program i
enlighet med de i motionen angivna riktlinjerna utarbetas. Programmet bör
även omfatta samhälleligt ägande av fartygen och ökat inflytande för de
anställda inom sjöfarten. Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande sjöfartspolitiskt program

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

7. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande ett statligt
rederi (mom. 15)

Sven Henricsson (vpk) anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”föreligger. Motionsyrkandet avstyrks.” bort ha
följande lydelse:

Utskottet finner det naturligt att ett samhälleligt ägande av handelsflottan
utövas inom ramen för ett statligt rederi. Ett sådant bör även bedriva
leasingverksamhet med svenskregistrerade fartyg. Leasing bör också kunna
ske till andra än redare, t. ex. sjöfolkskooperativ, lastägare m. fl. Shippingkunnande
finns f. n. hos de existerande rederierna. Den statliga leasingverksamheten
bör knyta detta kunnande till den egna rederiorganisationen.
Härigenom kan leasingverksamheten aktivt bidra till den statliga rederiverksamhetens
utveckling.

Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandet.

Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande ett statligt rederi

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

TU 1983/84:14

8. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande kust- och
inrikessjöfarten (mom. 16)

Sven Henricsson (vpk) anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Av
utskottets” och slutar med ”fråga avstyrks.” bort ha följande lydelse:

En ändring av transportmönstret från landtransporter till kust- och
inrikessjöfart i större omfattning än f. n. framstår enligt utskottets mening
som angelägen. Sådan sjöfart bör vidare bedrivas inom ramen för en statlig
rederiverksamhet.

Utskottet tillstyrker följaktligen motionsyrkandet.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande kust- och inrikessjöfarten

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

9. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande flagglagen
(mom. 17)

Sven Henricsson (vpk) anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Vad
motionärerna” och slutar med ”orimlig. Motionsyrkandet avstyrks.” bort ha
följande lydelse:

Den minskning som den svenska handelsflottan har undergått på senare år
förklaras enligt utskottets mening till stor del av en alltför liberal tillämpning
av flagglagen. Tillämpningen bör därför ändras så att överlåtelse av fartyg till
utländsk ägare inte under några omständigheter medges i sådana fall där
överlåtelsen är förknippad med ett bevarat svenskt driftinflytande.

Genom detta utskottets ställningstagande synes syftet med ifrågavarande
motionsyrkande vara i allt väsentligt tillgodosett.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande flagglagen

att riksdagen med anledning av motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

TU 1983/84:14

10. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande sjöfartsekonomisk
forskning (mom. 18)

Sven Henricsson (vpk) anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”De
insatser” och slutar med ”avstyrks motionsyrkandet.” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening har den ekonomiska sjöfartsforskningen tilldelats
alltför knappa resurser. Det är därför angeläget att dessa snarast får en
kraftig ökning. Den intensifierade forskningen bör bl. a. inriktas på ändrad
produktionsinriktning av nuvarande flotta och centreras kring helhetsperspektiv
på transportekonomi, dvs. undersöka relationerna mellan olika
transportsystem från samhällsekonomisk synpunkt. Utskottet tillstyrker
därför motionsyrkandet.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande sjöfartsekonomisk forskning

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1018 (vpk) yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

11. vid punkt 1 Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet beträffande bekvämlighetsflagg
(mom. 19)

Sven Henricsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet,
som” och på s. 11 slutar med ”utskottet motionsyrkandena.” bort ha följande
lydelse:

Som utskottet i ett flertal betänkanden har framhållit utgör bekvämlighetsflaggen
ett ovälkommet inslag i världssjöfarten. Olägenheterna för de
ombordanställda på de bekvämlighetsflaggade fartygen och de säkerhetsoch
miljörisker som dessa innebär framstår nu som så graverande att det inte
bör komma i fråga att de tillåts anlöpa svensk hamn, såvida inte de i motionen
angivna förutsättningarna föreligger. Givetvis bör inte heller statliga och
kommunala myndigheter anlita fartyg under bekvämlighetsflagg.

Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandena.

Vad utskottet nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande bekvämlighetsflagg

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:1018 (vpk) yrkandena 7
och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet härom
anfört,

TU 1983/84:14

12. vid punkt 6 Stöd till svenska rederier

Rolf Clarkson, Per Stenmarck, Görel Bohlin och Göran Riegnell (alla m)
anser

dels att det stycke av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med
”Utskottet har” och slutar med ”avstyrker motionsyrkandet.” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det ett samband mellan sjöfartens och det
övriga näringslivets problem. Olönsamma näringar har alltför länge subventionerats,
något som har lett till att produktionsresurser låsts fast i krisindustrier.
Subventionerna har också krävt en finansiering i form av skattemedel
vilket medfört att andra branscher, t. ex. sjöfartsnäringen, fått ett svårare
konkurrensläge. Skattetrycket har nått en nivå som innebär att vår ekonomi
förlorat sin tillväxtförmåga. Näringspolitiken måste nu bedrivas med generella
i stället för selektiva medel. Subventioneringen av stora delar av vårt
näringsliv måste minska. En samhällsekonomi i balans utgör den bästa
grunden för en god utveckling också inom sjöfartsnäringen. Huvudskälet till
att den svenska sjöfartsnäringen har svårigheter torde vara det höga
kostnadsläget i Sverige.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag
och tillstyrker motion 1983/84:2496 (m) i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motion 1983/84:2496 (m) yrkande 8 avslår
regeringens förslag om stöd till svenska rederier.

Särskilt yttrande

Punkt 5 Lån till den mindre skeppsfarten beträffande amorteringsreglernaför
lån från statens lånenämnd för den mindre skeppsfarten (mom. 2)

Rolf Clarkson (m), Claes Elmstedt (c), Per Stenmarck (m), Rune Torwald
(c), Görel Bohlin (m) och Göran Riegnell (m) anför:

Enligt vår mening borde amorteringsreglerna för lån från statens lånenämnd
för den mindre skeppsfarten vid förvärv av andrahandstonnage
utformas så, att ett fartyg inte behöver vara slutbetalt förrän det uppnår 20
års ålder i stället för den nuvarande bestämmelsens 15 års ålder. Vi är
medvetna om att lånenämnden - om särskilda skäl talar härför - kan medge
undantag från huvudregeln upp till 20-årsgränsen. Det har framkommit att
lånenämnden under innevarande budgetår i flertalet fall, där lån beviljats,
faktiskt tillämpat undantagsregeln. Vi vill ifrågasätta om inte ett regelsystem
bör ändras, när en undantagsregel tillämpas i större utsträckning än
huvudregeln.

minab/gotab Stockholm 1984 77950