KrU 1981/82:9

Kulturutskottets betänkande
1981/82:9

med anledning av motioner om vissa kyrkliga frågor

Motionerna

Utskottet behandlar i detta betänkande motionerna

1980/81:1273 av Arne Svensson (m) och Karl Leuchovius (m) vari yrkas
att riksdagen anhåller att regeringen utfärdar nya bestämmelser som ger
pastoraten bättre villkor för lån ur prästlönefonderna för ny- och ombyggnad
av ekonomibyggnader vid löneboställen,

1980/81:1661 av Ulla Ekelund (c) och Arne Lindberg (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om prästval i likhet
med vad i motionen anförts,

1980/81:1663 av Arne Fransson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar hos
regeringen begära att författningsreglerna kring den kyrkliga egendomsförvaltningen
blir föremål för en genomgripande översyn.

Prästlönefonderna. I motion 1980/81:1273 uppges att gällande bestämmelser
begränsar pastoratens möjligheter att få lån ur prästlönefonderna
till de i motionen angivna ändamålen. Det uppges också att ränte- och
amorteringsvillkoren - i den mån sådana lån beviljas - är så oförmånliga
att de mestadels gör det omöjligt att utnyttja detta finansieringssätt.

Gällande bestämmelser om prästlönefonder finns dels i lagen (1970:939)
om förvaltning av kyrklig jord, dels i förordningen (1971:860) om förvaltning
av kyrklig jord (omtryckt 1976:151). Bestämmelserna i lagen innebär
bl. a. att prästlönefonderna skall göras räntebärande på sätt som föreskrivs
om omyndigs medel men att stiftsnämnderna därutöver har möjlighet att
medge annan användning. Denna möjlighet preciseras närmare i 88—90 §§
i förordningen. I de två första av dessa paragrafer föreskrivs att stiftsnämnd
kan medge att medel ur prästlönefond får användas dels för att
bekosta annan värdebeständig rationalisering på pastoratets löneboställe
än inköp av fast egendom, dels till amortering av sådant lån ur kyrkofonden
som upptagits för att täcka kostnaden för värdebeständig rationalisering
på pastoratets löneboställe. I 90 § förordningen föreskrivs att stiftsnämnd
kan medge att högst en fjärdedel av tillgångarna i prästlönefond
placeras i aktier eller förlagsbevis som är noterade på Stockholms fondbörs.

1 Riksdagen 1981182. 13 sami. Nr 9

KrU 1981/82:9

2

Prästvalslagen. Gällande bestämmelser i lagen (1957:577) om prästval
innebär bl. a. följande.

Huvudregeln i fråga om tillsättning av tjänst som domprost, kyrkoherde
eller komminister i territoriellt pastorat är att sådan tjänst tillsätts efter val
där rösträtt tillkommer var och en som har rösträtt på kyrkostämma i
församling inom pastoratet. Valet sker mellan sökande — dock högst tre —
som av domkapitlet förts upp på förslag till tjänsten. Före val som avser
domprost- eller kyrkoherdetjänst kan de röstberättigade vid s.k. frågodagsförrättning
kalla ytterligare en präst att uppföras på förslag. Om denne
antar kallelsen och befinns behörig skall domkapitlet uppföra även honom
på förslaget.

I fråga om domprosttjänst skall val äga rum om inte regeringen till
tjänsten förflyttar präst som innehar annan dylik tjänst. Efter valet utnämns
till tjänsten antingen präst som stått under val eller präst som sökt
tjänsten utom förslag.

Kyrkoherdetjänst tillsätts utan val var tredje gång tjänsten är ledig
genom att regeringen utnämner präst som har sökt tjänsten eller till tjänsten
förflyttar präst som innehar domprost- eller kyrkoherdetjänst. Sker val
och har präst som kallats av de röstberättigade även uppförts på förslaget,
utnämner regeringen en av dem som stått under val. I annat fall utnämner
domkapitlet den som vid valet har erhållit de flesta rösterna eller, om flera
har fått högsta röstetal, den av dem som domkapitlet finner bör erhålla
företräde.

Var tredje gång komministertjänst är ledig sker tillsättningen utan val,
antingen genom att domkapitlet utnämner präst som har sökt tjänsten eller
genom att regeringen till tjänsten förflyttar präst som innehar annan prästerlig
tjänst. Efter val tillsätter domkapitlet tjänsten enligt samma principer
som förut angetts i fråga om kyrkoherdetjänst.

I motion 1980/81:1661 uttalas att det nuvarande tillsättningsförfarandet
är otidsenligt och bör ändras. Motionärernas kritiska synpunkter innebär
sammanfattningsvis följande.

Tjänstgöringsföreskrifter och andra uppgifter av betydelse för befattningen
finns inte tillgängliga för de röstberättigade. I många fall har de
röstberättigade bara en kort provpredikan att tillgå som underlag för sin
bedömning — deras möjligheter att bedöma meriter och lämplighet är
begränsade. Då valdeltagandet är svagt kan man knappast tala om någon
viljeyttring från församlingens sida. Kyrkoråden har bara vid tredjegångstillsättningarna
ett begränsat inflytande.

Motionärerna skisserar ett nytt tillsättningssystern i vilket tredjegångstillsättningar
och frågodagsförrättningar är avskaffade. Systemet innehåller
tre steg: domkapitlet uppför högst tre sökande på förslag, kyrkorådet
förrättar val mellan dessa tre varefter domkapitlet utnämner.

Den kyrkliga egendomsförvaltningen. Som stöd för det i motion 1980/
81:1663 framförda yrkandet om en genomgripande översyn av den kyrkliga
egendomsförvaltningen har sammanfattningsvis anförts följande.

KrU 1981/82:9

3

Den kyrkliga egendomsförvaltningen har många brister. Den är uppdelad
på alltför många händer vilket medför besvärliga gränsdragningsproblem.
Den är dyrbar, omständlig och krånglig. Avståndet till medborgarna
är stort och samhällets, konsumenternas och arrendejordbrukarnas intressen
har blivit alltmer sekundära. I åtskilliga fall speglar författningsreglerna
en svunnen tid med tänkesätt och samhällsförhållanden som inte är
aktuella i dag. Bl. a. gör författningsreglerna det svårt att träffa kollektiva
uppgörelser med arrendatorskåren och andra liknande grupper.

Motionären anser att en av orsakerna till att förvaltningsapparaten är så
krånglig är att man eftersträvat att binda förmögenheten så att den inte
förbrukas utan tvärtom ökar i värde. Han uttalar också att många andra
institutioner med liknande egendomsförhållanden har en förvaltning som
inte skyddas av några författningsregler.

I motionen framhålls som önskvärt att kyrkans egendomsförvaltning är
någorlunda lättbegriplig, kan skötas till rimliga kostnader, ger möjlighet till
en friare penning- och annan resursanvändning och inriktas på ansvar för
att jordbruksproduktionen drivs enligt former som står i samklang med den
tekniska utvecklingen inom näringsgrenen.

Utskottet

Med anledning av motion 1980/81:1273 får utskottet först framhålla att
såväl löneboställen som prästlönefonder förvaltas av vederbörande pastorat.
Den lånesituation som åsyftas i motionen innebär alltså att ett
pastorat står både som långivare och som låntagare.

För prästlönefonderna gäller som huvudregel att de skall göras
räntebärande på sätt som föreskrivs om omyndigs medel. Med stiftsnämndens
medgivande kan emellertid fondmedlen också placeras på vissa andra
sätt som närmare anges i förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig
jord (omtryckt 1976:151). En av dessa möjligheter till annan placering
är att fondmedel används för att bekosta ”annan värdebeständig rationalisering
på pastoratets löneboställe än inköp av fast egendom”.

Tidigare har den uppfattningen rått — bl. a. inom kammarkollegiet - att
vaije nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av ekonomihus för löneboställes
jordbruk var att betrakta som värdebeständig rationalisering för
vilken medel ur prästlönefond alltså kunde få användas. Sedan 57 § i
förordningen om förvaltning av kyrklig jord på förslag i proposition 1975/
76:37 erhållit ändrad lydelse är det emellertid helt klart att denna uppfattning
numera inte är riktig. Det är alltså inte längre så att vaije nybyggnad
eller väsentlig ombyggnad av ekonomihus för löneboställes jordbruk är
sådan värdebeständig rationalisering som berättigar till användande av
prästlönefondsmedel.

Såvitt gäller sådana ny- och ombyggnader av ekonomibyggnader som
avses i motion 1273 är situationen alltså den att arbeten som innebär en
värdebeständig rationalisering kan bekostas med prästlönefondsmedel,

KrU 1981/82:9

4

medan denna möjlighet inte finns beträffande arbeten som inte har denna
karaktär. Någon möjlighet för ett pastorat att låna medel ur egen
prästlönefond till de i motionen avsedda ny- och ombyggnadsarbetena
finns inte enligt förordningen om förvaltning av kyrklig jord och detta
gäller oavsett om åtgärden innebär värdebeständig rationalisering eller ej.

Utskottet vill i sammanhanget också nämna att frågan om att öppna en
möjlighet för pastorat att ta upp lån ur egen prästlönefond på regeringens
uppdrag utretts av kammarkollegiet. Resultatet av utredningsarbetet har
av kollegiet redovisats i en den 15 november 1978 dagtecknad skrivelse till
regeringen.

1 skrivelsen har kollegiet till att bölja med gjort den bedömningen att det
formellt juridiskt inte är godtagbart att ge pastoraten möjlighet att låna
pengar ur sina egna prästlönefonder. Därutöver har kollegiet framfört en
del ekonomiska och administrativa synpunkter. Kollegiet har sålunda erinrat
om att det, såvitt gäller kyrkofonden, finns en föreskrift om att lån får
lämnas endast till åtgärd som bl. a. är ur företagsekonomisk synpunkt
lönsam. Sålunda får lån till ekonomihus i princip beviljas endast om kostnaderna
för amortering och ränta på lånet kan täckas genom höjning av
arrendet till följd av byggnationen. Om inte detta krav vidmakthålls finns
risk för att enheter som inte är bärkraftiga bringas att fortleva genom
konstlade medel till förfång för strukturrationaliseringen av den kyrkliga
jorden. Risken härför är, framhåller kollegiet, desto påtagligare som kostnaderna
för amortering och ränta på lån för rationaliseringsåtgärd får dras
av vid beräkningen av vinsten på förvaltningen av pastorats prästlöne- och
kyrkomusikerlönetillgångar. Detta innebär där fråga är om pastorat som
erhåller tillskott ur kyrkofonden att fonden kan fa bära den övervägande
delen av dessa kostnader om de inte täcks av arrendehöjning.

Med dessa kommentarer till vad som gäller vid lån ur kyrkofonden avser
kollegiet uppenbarligen att säga att motsvarande synpunkter bör anläggas
vid bedömningen av frågan om lån ur prästlönefond.

Mot lån ur prästlönefond talar enligt kollegiet också det förhållandet alt
prästlönefondsmedel binds genom utlåningen och inte kan användas för
t. ex. markförvärv när möjlighet härtill yppar sig.

Kollegiets utredning utmynnade i att kollegiet avstyrkte införandet av en
bestämmelse om att pastorat efter medgivande av stiftsnämnden får låna
medel ur egen prästlönefond för rationaliseringsändamål.

Regeringens beslut med anledning av kammarkollegiets utredning meddelades
den 30 oktober 1980 och innebar att någon ytterligare åtgärd i
ärendet inte skulle vidtas.

Med hänvisning till den redogörelse som utskottet härmed lämnat både
för gällande bestämmelser och för kammarkollegiets utredning om införande
av en lånemöjlighet avstyrker utskottet motion 1273.

Vad beträffar den i motion 1980/81:1661 aktualiserade frågan om en
översyn av lagen om präst val har utskottet inhämtat att en förberedan -

KrU 1981/82:9

5

de undersökning påböljats inom kommundepartementet. Denna undersökning
utförs av en särskilt tillkallad sakkunnig och har föranletts av olika
framställningar som i likhet med motionen karakteriserar det nuvarande
tillsättningsförfarandet som otidsenligt. Undersökningen skall ge underlag
för en bedömning av hur frågan om tillsättning av ordinarie församlingsprästerliga
tjänster m. m. vidare bör handläggas. Med hänsyn till det arbete
som sålunda påbörjats inom departementet finns det inte någon anledning
för riksdagen att göra den i motionen begärda hänvändelsen till regeringen.
Utskottet avstyrker därför motion 1661.

I början av 1970-talet tillkom de bestämmelser om förvaltningen av
den kyrkligajorden som alltjämt i huvudsak gäller. Med anledning av
den kritik mot dessa bestämmelser som framförts i motion 1980/81:1663
har utskottet under hand haft kontakt med flera av stiftsnämnderna i
landet. Utskottet har därvid fått del av erfarenheter som såvitt gäller
förvaltningen av jordbruksmark ger ett visst stöd åt motionärens uppfattning
att det finns behov av en översyn. Utskottet har också konstaterat att
ifrågavarande författningsregler ägnats stor uppmärksamhet såväl inom
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund som vid den informella
konferens som stiftsnämnderna numera anordnar vaije år.

1 böljan av innevarande år tillkallades inom kommundepartementet f. d.
justitierådet Fredrik Sterzel som särskild utredare för frågan om kyrkofondens
användning för ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner
m. m. Utredningen som antagit benämningen kyrkofondsutredningen har
den 9 november 1981 avlämnat ett delbetänkande (SOU 1981:88 och 89)
med rubriken Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. Betänkandet
remissbehandlas f. n. Eftersom det innefattar förslag av betydelse för den
fråga som tagits upp i motion 1663 anser utskottet att den fortsatta behandlingen
av betänkandet bör avvaktas och att det inte finns anledning för
riksdagen att nu begära den översyn som föreslagits i motionen. Utskottet
avstyrker därför denna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motion 1980/81:1273,

2. att riksdagen avslår motion 1980/81:1661,

3. att riksdagen avslår motion 1980/81:1663.

Stockholm den 10 november 1981

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric
Norrby (c), Kerstin Anér (fp), Tyra Johansson (s). Lars Ahlmark (m), Olle
Eriksson (c), Elisabeth Fleetwood (m), Catarina Rönnung (s), Kerstin
Andersson i Kumla (s), Bertil Hansson (fp), Ing-Marie Hansson (s), Maja
Bäckström (s), Göran Persson (s), Gunnel Liljegren (m) och Cecilia Jensfelt
(c).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981