KrU 1981/82:8

Kulturutskottets betänkande
1981/82:8

med anledning av motioner om vissa åtgärder på musikområdet
Motionerna

Utskottet behandlar i detta betänkande följande två motioner nämligen

1980/81:1856 av Sten Svensson m. fl. (m, c, fp) vari, såvitt nu är i fråga,
yrkas

2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till omprioriteringar
inom nuvarande anslagsramar för statens stöd till musikkulturen
med beaktande av de förslag som redovisats i motionen,

1980/81:1868 av Bertil Hansson (fp) och Jörgen Ullenhag (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag till
åtgärder på musikområdet i enlighet med vad som anförts i motionen bör
föreläggas riksdagen senast vid 1981/82 års riksmöte.

Idenförstnämndamotionen uttalas att samhällsekonomin gör det
nödvändigt med besparingar och omprioriteringar. För många kulturändamål
gäller den situationen att de inte under de närmaste åren kommer att
kunna tillgodoses med offentliga insatser. Det är därför angeläget att
allmänhet och företag ekonomiskt och på annat sätt uppmuntras att stödja
angelägna kulturändamål.

Motionärerna anknyter vidare till vad kulturrådet i sin rapport (1979:1)
Fonogrammen i kulturpolitiken anfört om en avgift på s.k. tomkassetter.
Rådets uttalande innebär att det med hänsyn till att det i stor utsträckning
förekommer privat kopiering av fonogram i princip är rimligt att de som
kopierar privat både får betala för samhällets stöd till upprätthållandet av
en mångsidig fonogramproduktion och ersätta berörda upphovsrättsliga
rättsinnehavare för det ekonomiska avbräck som vållas av kopieringen
liksom för det därmed ökade utnyttjandet av deras prestationer. Rådets
förslag i denna del innebär att vid sidan av en eventuell upphovsrättslig
ersättning en särskild avgift tas ut för att finansiera de behov av statligt
stöd till fonogramverksamhet som uppkommit genom den tilltagande hemkopieringen.
Som en från många synpunkter lämplig metod anger rådet
avgiftsbeläggning av oinspelade kassetter (tomkassetter). I motionen föreslås
att inkomsterna av en dylik kassettavgift, förutom till kompensation
till upphovsmännen dvs. tonsättare, artister och fonogramproducenter,
används för följande ändamål:

1. Ökad utgivning av svensk symfonimusik och annan svensk seriös
musik.

1 Riksdagen 1981/82. 13 sami. Nr 8

KrU 1981/82:8

2. Stöd till enskilda fonogramproducenter för en rikare utgivning av
svensk seriös musik.

3. Stöd till distributionsåtgärder, bl. a. för mindre producentföretag vilkas
ekonomiska situation inte medger utbyggnad av en effektiv distributionsapparat
(t. ex. skivklubb).

4. Stöd till effektivare export av fonogram med seriös svensk musik.

5. Utgivning av svensk musikhistorisk skivantologi enligt Musikaliska
akademiens förslag.

6. Ökade resurser för musikhistorisk forskning, bl. a. genom att erforderliga
medel tillskjuts till Carl-Allan Moberg-stiftelsen.

7. Bildande av en stiftelse för utgivning av nyare och äldre musik, i
första hand i tryck, men — som ett komplement till antologin — även på
skiva.

8. Utgivandet av en heltäckande svensk katalog över det totala utbudet
av seriös musik.

9. Åtgärder för viss utbildning av personal i grammofonaffarerna i landet.

I motion 1980/81:1868 framhålls att de ökade möjligheterna till
heminspelning och hemkopiering av musik inte saknar positiva effekter
men också har en negativ sida. Motionärerna noterar en genomgående
tendens i industriländerna som innebär att försäljningen av oinspelade
kassetter stadigt ökar, medan försäljningen av fonogram stagnerar eller
minskar.

Den snabba spridningen av kassettekniken har enligt motionärerna konsekvenser
i flera avseenden. För det första drabbas de musikaliska upphovsmännen
(kompositörer och textförfattare), de utövande konstnärerna
(artister och musiker) samt fonogramproducenterna av ett inkomstbortfall.
Deras verk utnyttjas på ett sätt som inte varit avsett och för vilket de inte
erhåller ersättning. Detta är till nackdel för dem som inkomsttagare och
därmed för deras möjligheter att försörja sig på musikområdet.

För det andra försämrar den intensifierade kopieringsverksamheten
möjligheterna att ge ut musik på fonogram. Musikbranschen existerar i hög
grad på de produktioner som blir framgångsrika. Det är också dessa som är
mest utsatta för kopieringsverksamheten. När försäljningen av fonogram
avtar, minskar branschens benägenhet att satsa på de s.k. smala inspelningarna,
dvs. de som från försäljningssynpunkt kortsiktigt är osäkra och
som bekostas av det populärare utbudet. Detta drabbar i hög grad bl. a.
den s. k. seriösa musiken.

Konsekvenserna av utvecklingen på kassettmarknaden drabbar inte
bara rättighetsinnehavare och kulturpolitiskt angelägen fonogramproduktion
utan har också en allvarlig inverkan på sysselsättning och utkomstmöjligheter
för dem som framför levande musik. Ju enklare och billigare
det blir att utnyttja inspelade prestationer, desto mindre blir efterfrågan på
direkta framföranden och därmed möjligheterna till sådana för musiker och

KrU 1981/82:8

artister. Konsekvenserna drabbar med andra ord, om än indirekt, även den
levande musiken.

Motionärerna framhåller att inspelning och kopiering för eget eller de
närmastes bruk är legalt i Sverige och att det är viktigt att möjligheten i
detta avseende att utnyttja och bevara musik från radio- och TV-program
eller från skivor hålls kvar. Av flera skäl vore ett förbud mot eller inskränkningar
i friheten att göra inspelningar för eget bruk olämpligt. Det
vore mera rimligt att den som gör inspelningar betalar ersättning i någon
form för att i någon mån kompensera för dels det inkomstbortfall som
drabbar rättighetsinnehavarna, dels de minskade möjligheterna till kulturpolitiskt
angelägen produktion av inspelad och levande musik.

Den grundläggande åtgärden för att neutralisera de negativa effekterna
av privatkopieringen utan att behöva slå in på en förbudslinje bör enligt
motionärerna vara en avgiftsbeläggning av oinspelade tonband. En sådan
avgift bör användas till åtgärder som direkt eller indirekt kommer dem till
godo som drabbas genom privatkopieringen, dvs. upphovsmän och rättighetsinnehavare
av olika slag samt artister. Det är emellertid angeläget att
man genom åtgärderna inte bara uppnår en kompensatorisk effekt för
dessa grupper utan också allmänna kulturpolitiska effekter.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om införande av en avgift på oinspelade kassettband behandlades
vid 1980/81 års riksmöte av såväl lagutskottet som kultur- och skatteutskotten.
I sitt i november 1980 daterade betänkande LU 1980/81:3
behandlade lagutskottet tre motioner, som gällde dels skydd för upphovsmän
m.fl. mot olovlig kopiering av fonogram, dels ersättning till
upphovsmän m.fl. för kopiering av fonogram för enskilt bruk, dels en
avgift på tomkassetter för finansiering av samhällets stöd till fonogramindustrin.
Lagutskottet redovisade att utskottet inhämtat att man inom regeringskansliet
övervägde att införa en avgift på tomkassetter som dels
skulle komma upphovsmännen och andra rättighetsinnehavare direkt till
godo, dels skulle utgå som stöd till kulturlivet. Med hänsyn härtill förutsatte
lagutskottet att det genom motionerna aktualiserade spörsmålet skulle
komma att få en tillfredsställande lösning som tillgodosåg såväl de rent
upphovsrättsliga som de mera allmänt kulturpolitiska intressena. Något
initiativ från riksdagen med anledning av motionerna ansågs därför inte
erforderligt.

I mars 1981 avgav kulturutskottet ett yttrande (KrU 1980/81:3 y)
till skatteutskottet. Yttrandet gällde motionerna 1980/81:1157 och 1869
vilka båda avsåg frågan om en avgift på tomkassetter. Yrkandet i sistnämnda
motion innebar att riksdagen som sin mening borde ge till känna
för regeringen att förslag om en avgift på oinspelade tonband i enlighet med
vad som anförts i motion 1980/81:1868 borde föreläggas riksdagen senast

KrU 1981/82:8

under 1981/82 års riksmöte. Motionärerna hänvisade sålunda i fråga om
motiveringen till den ena av de båda motioner som utskottet behandlar i
detta betänkande nämligen 1980/81:1868 vars innehåll redovisats i det
föregående.

Kulturutskottet uttalade i sitt yttrande till skatteutskottet att utskottet
för egen del först ville markera att de båda av skatteutskottet remitterade
motionerna tagit upp en angelägen fråga. Därefter anförde kulturutskottet
följande.

När kulturrådet i sin rapport föreslog införande av en avgift på tomkassetter
var avsikten i första hand att möjliggöra en finansiering av det
statliga stöd till fonogramverksamhet varav behov uppkommit som följd av
den ökade hemkopieringen. Kulturrådet ansåg det i princip rimligt att de
som kopierar fonogram privat får betala för samhällets stöd till upprätthållande
av en mångsidig fonogramproduktion. Kulturrådet ansåg det också
rimligt att de som kopierar ersätter upphovsmän och andra rättighetsinnehavare
för det ekonomiska avbräck som vållas av kopieringen liksom för
det därmed ökade utnyttjandet av deras prestationer. I detta avseende
hänvisade kulturrådet till upphovsrättsutredningen. Rådet föreslog att
”vid sidan av en eventuell upphovsrättslig ersättning” en särskild avgift
tas ut för att finansiera de behov av statligt stöd till fonogramverksamhet
som uppkommit genom den tilltagande hemkopieringen.

Utskottet vill framhålla att de negativa effekter för musiklivet som blivit
en följd av den ökande hemkopieringen av fonogram är en viktig kulturpolitisk
fråga och att detsamma gäller frågan om ersättning till olika rättighetsinnehavare
för dessa effekter.

Utskottet anser det synnerligen angeläget att de problem som hänger
samman med hemkopieringen av fonogram får sin lösning.

En möjlig väg att gå är enligt utskottets mening att i anslutning till
kulturrådets förslag införa en tomkassettavgift. Det finns anledning att
överväga denna väg. Enligt motionärernas uppfattning bör denna lösning
väljas.

Utskottet vill betona önskvärdheten av att regeringen snarast tar upp
kulturrådets nu ifrågavarande förslag till slutlig prövning och att de i detta
yttrande behandlade frågorna därmed eller på annat sätt får en kulturpolitiskt
tillfredsställande lösning.

Utskottet anser sig inte ha anledning att närmare gå in på frågor om
avgiftskonstruktion, uppbördsorganisation o.d. men vill framhålla att de
medel som flyter in om en kassettavgift införs i sin helhet bör komma det
musikkulturella området till godo.

Slutligen vill utskottet också nämna att den växande marknaden för
videogramutrustning sannolikt inom en nära framtid kommer att medföra
att problemen i fråga om hemkopiering också kommer att bli påtagliga på
videoområdet.

Skatteutskottet framhöll i betänkandet SkU 1980/81:43 att den i
motionerna aktualiserade frågan gällde ett nytt skatteområde och att det
därför var angeläget att den övervägdes ingående. Utskottet betonade att
den föreslagna avgiften främst borde betraktas som en skatt och erinrade
om att riksdagen i princip tagit avstånd från systemet med specialdestina -

KrU 1981/82:8

tion av skatter. Frågan om anslag till det musikkulturella området borde
därför prövas i vanlig ordning.

Utskottet

I det föregående har utskottet utförligt redovisat det yttrande i fråga om
införande av en avgift på tomkassetter som utskottet i mars i år avgav till
skatteutskottet. I anslutning till vad som anförts i detta yttrande vill utskottet
ånyo framhålla att den ökade hemkopieringen av fonogram medfört
negativa effekter för kulturlivet. Kulturpolitiskt är detta en viktig fråga och
detsamma gäller frågan om ersättning till olika rättighetsinnehavare för det
ekonomiska avbräck som hemkopieringen vållar dem. Utskottet anser det
synnerligen angeläget att de problem som hänger samman med hemkopieringen
av fonogram får sin lösning. En möjlighet som det enligt utskottets
mening finns anledning att överväga är att införa en avgift på tomkassetter.

Utskottet vill betona önskvärdheten av att regeringen snarast tar upp
kulturrådets rapport Fonogrammen i musiklivet till slutlig prövning med
sikte på att föreliggande problem på fonogramområdet skall få en kulturpolitiskt
tillfredsställande lösning. Utskottet anser sig inte böra i detalj gå in
på de i motionerna framförda synpunkterna på hur inkomsterna av en
eventuell kassettavgift bör utnyttjas men vill framhålla att den resursförstärkning
som en dylik avgift kommer att medföra i sin helhet bör komma
det musikkulturella området till godo.

Utskottet anser det inte erforderligt att riksdagen nu gör någon särskild
framställning till regeringen i de frågor som utskottet behandlat i detta
betänkande. Utskottet avstyrker därför motionerna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1980/81:1856 yrkande 2 och 1980/
81: 1868.

Stockholm den 10 november 1981

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric
Norrby (c), Kerstin Anér (fp), Tyra Johansson (s), Lars Ahlmark (m),
Elisabeth Fleetwood (m), Catarina Rönnung (s), Kerstin Andersson i
Kumla (s), Bertil Hansson (fp), Ing-Marie Hansson (s), Maja Bäckström
(s), Göran Persson (s), Gunnel Liljegren (m), Sven-Erik Nordin (c) och
Cecilia Jensfelt (c).

KrU 1981/82:8

Särskilt yttrande

Georg Andersson, Tyra Johansson, Catarina Rönnung, Kerstin Andersson
i Kumla, Ing-Marie Hansson, Maja Bäckström och Göran Persson
(alla s) anför:

I de motioner som behandlas i detta betänkande framförs förslag beträffande
användning av de medel som flyter in till statskassan vid införande
av en avgift på tomkassetter för ljudinspelning.

I kulturutskottets yttrande till skatteutskottet (KrU 1980/81:3 y) angående
förslag i motion 1980/81:1869 om införande av en sådan avgift
framhöll kulturutskottet att den växande marknaden för videogramutrustning
sannolikt inom en nära framtid kommer att medföra att problemen i
fråga om hemkopiering också kommer att bli påtagliga på videoområdet.
Den senaste tidens utveckling på videomarknaden har ytterligare accentuerat
detta förhållande. Frågan om kassettavgifter bör därför utvidgas till
att avse kassetter för såväl ljud- som bildåtergivning.

Vi anser också att det i sammanhanget finns skäl att beakta det förhållandet
att en betydande del av utbudet av fonogram och videogram på den
svenska marknaden utgörs av färdiginspelad utländsk produktion. Relationen
mellan omsättningen i handeln av svensk och importerad produktion
är på fonogramområdet ca 33 % resp. 67 %. Den importerade produktionen
har ökat kraftigt under senare tid. Det finns också av detta skäl anledning
att ge stöd till den svenska produktionen.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981