KrU 1981/82:6
Kulturutskottets betänkande
1981/82:6
med anledning av motion om gränsdragningen mellan amatöridrott
och professionell idrott
Motionen
I motion 1980/81:543 av Per Olof Håkansson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen föreslagits
beträffande regler m. m. för amatörer och professionella inom idrotten.
I motionen uttalas att många av idrottsvärldens problem har sitt ursprung i
en föråldrad syn på gränsen mellan amatörer och professionella och på ett
försök till uppdelning i dessa två kategorier. Inom vissa idrottsgrenar finns
ingen sådan uppdelning medan andra tillämpar en gränsdragning som ur
allmän synpunkt är både svårförståelig och ohållbar. En svårighet då det
gäller att införa nya regler är, påpekas det i motionen, att de nationella
reglerna oftast överensstämmer med motsvarande på det internationella
planet. Vad motionärerna önskar är att Sverige i internationella sammanhang
skall verka för att det inom idrotten inte skall fä förekomma någon
diskriminering med hänsyn till amatörer och professionella. De anser också
att regeringen bör ta nödvändiga initiativ för att åstadkomma en ändring av
nu gällande svenska regler på området.
Vissa upplysningar i anslutning till motionen
Idrottsrörelsens högsta organ är riksidrottsmötet och riksidrottsstyrelsen.
De är de beslutande organen inom riksidrottsförbundet (RF) till vilket 56
specialförbund är anslutna. Dessa representerar med några undantag vart
och ett sin särskilda idrott. Riksidrottsmötet beslutar om inval av nya
specialförbund i RF. Varje specialförbund sköter sin egen idrott inom landet
och är också anslutet till resp. idrotts internationella förbund. Till
specialförbundens uppgifter hör även att ur specialförbunden välja de tolv
ledamöterna i Sveriges Olympiska Kommittés arbetsutskott.
Av RF:s stadgar framgår att det är specialförbunden som bedriver den
idrottsliga verksamheten. RF:s uppgift är att samordna, främja och utveckla
den svenska idrottsrörelsen.
Ett förslag till idéprograni för idrottsrörelsen under 1980-talet - Idrott 80-har lagts fram av en arbetsgrupp tillsatt av riksidrottsstyrelsen. I detta
program framhålls att idrottsrörelsen i fråga om tävlingsidrotten skall inrikta
sig bl. a. på att försöka ge bästa möjliga betingelser för utveckling av
tävlingsidrotten. att alla som vill ägna sig at tävlingsidrott mäste fä möjlighet
1 Riksdagen 19X1/82. /.? sami. Nr 6
KrU 1981/82:6
2
till detta, att ge elitidrottsutövare bättre möjligheter att idrotta på
deltid/heltid och att Sverige tar aktiv del i det internationella idrottsutbytet.
I idéprogrammet behandlas även vissa problem i samband med elitidrott.
Så påpekas bl. a. att det finns ett klart samband mellan elit- och övrig idrott.
Det är dock viktigt, sägs det, att slå fast att elitidrotten inte automatiskt växer
fram ur en bred idrottsverksamhet. Vidare hävdas att den internationella
konkurrensen hårdnar och att det inte finns några genvägar till framgång. En
utveckling mot helprofessionalism blir allt tydligare även i Sverige.
Fordringarna ökar på elitidrottsutövarens förening, förbund och arbetsgivare.
Inom vissa områden kan en samordnad insats från RF:s sida bidra till en
positiv utveckling av elitidrotten. En sådan insats får därför inte innebära en
restriktiv överprövning utan är endast avsedd att stimulera och komplettera
de mål som resp. specialförbund sätter upp. I Idrott 80 uttalas att det kan vara
lämpligt att RF har en permanent beredningsgrupp samt att ökad samordning
med den verksamhet som Sveriges Olympiska Kommitté (SOK)
bedriver är motiverad. Vidare framhålls att för att få största möjliga kraft i
arbetet på att utveckla elitidrotten bör ökad samordning mellan RF:s och
kommitténs verksamhet eftersträvas. Formerna för denna samordning bör
utredas i särskild ordning.
I Idrott 80 anförs bl. a. att de amatörregler som föreskrivs av Internationella
olympiska kommittén (IOK) och vissa internationella specialförbund
(ISF) och som begränsar idrottsutövarens möjligheter till ekonomiskt utbyte
av sin idrott undan för undan måste mjukas upp och att målet skall vara att de
helt tas bort.
Remissyttrande
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från Sveriges Riksidrottsförbund.
Yttrandet har följande lydelse.
Först kanske det bör sägas att begreppet amatör avskaffades av den
Internationella Olympiska Kommittén redan 1974. Det finns icke längre i
samband med olympiska spel. Bl. a. därför att den nya regel 26 i chartern
som reglerar rätten att deltaga i OS tillåter så pass många avsteg att det inte
kan bli tal om s. k. amatörer. Även om de finns i vissa idrotter som på grund
av ringa publikt intresse inte kan skaffa sig en ekonomi som gör det möjligt
med hårda bindningar till pengar. Den nya regeln tillkom för att balansera
västvärldens möjligheter att konkurrera på någorlunda likvärdiga villkor
med östsidans s. k. statsamatörer.
Vi i Sverige kan inte själva göra några gränsdragningar eftersom det är de
internationella idrottsförbunden som fastställer sina regler. Dessa måste
följas av våra nationella förbund. I de flesta fall faller dessa ISF:s regler in
under IOK:s - som godkänt dem. I en del fall är emellertid ISF:s regler
strängare än IOK:s. Hur som helst: Sverige kan inte göra några egna
KrU 1981/82:6
3
gränsdragningar.
Den gängse gränsdragningen på skillnaden mellan ett proffs och en amatör
är att den förstnämnde uteslutande livnär sig på att tävla för pengar. Han får
öppet betalt. En amatör-ordet som egentligen är borta ur vokabulären-har
ett arbete och tävlar mot vissa ersättningar fastställda av 1SF och med
kostnadstäckning för träning m. m.
Utskottet
Förslaget i motionen syftar till att få till stånd en ändring av de krav om
amatörstatus som vissa idrottsförbund ställer upp för deltagande i tävlingar.
Dessa krav bör enligt motionärerna tas bort.
Av riksidrottsförbundets remissyttrande framgår att det skedde en
uppmjukning av reglerna för deltagande i de olympiska spelen vid en
stadgerevision år 1974. Sedan dess förekommer inte begreppet amatör i
samband med de olympiska tävlingarna. De flesta internationella specialförbund
följer dessa nya regler men det finns vissa som fortfarande tillämpar
strängare bestämmelser i fråga om amatörskap. Dessa bestämmelser måste
följas av de svenska specialförbunden om svenska idrottsmän skall delta i
internationella idrottstävlingar. Riksidrottsförbundet och de svenska specialförbunden
söker dock verka för en förändring härvidlag. Så uttalas i det
idéprogram för idrottsrörelsen under 1980-talet - Idrott 80 - som utarbetats
inom förbundet och som har anammats av idrottsrörelsen att de amatörregler
som föreskrivs av Internationella olympiska kommittén och vissa internationella
specialförbund och som begränsar idrottsutövarens möjligheter till
ekonomiskt utbyte av sin idrott undan för undan måste mjukas upp och att
målet skall vara att de helt tas bort.
Riksidrottsstyrelsen ingriper enligt uppgift aldrig i specialförbundens
beslut om tävlingsbestämmelser utan uttalar endast sin mening i dessa frågor.
När det gäller motionärernas önskemål om att regeringen aktivt skall agera i
dessa frågor vill utskottet erinra om att bestämmelser om rätt att delta i
tävlingar behandlas och fastställs av idrottsrörelsen utan statlig medverkan
såväl på det nationella som på det internationella planet.
Med idrottsrörelsens ställning som fri och obunden folkrörelse följer
principiellt uppgiften att självständigt fatta de beslut som reglerar dess
verksamhet.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motion 1980/81:543.
Stockholm den 27 oktober 1981
På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON
KrU 1981/82:6
4
Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric
Norrby (c), Åke Green (s), Kerstin Anér (fp). Tyra Johansson (s). Lars
Ahlmark (m), Lars-Ingvar Sörenson (s). Olle Eriksson (c). Hans Alsén (s),
Kerstin Andersson i Kumla (s). Bertil Hansson (fp). Ing-Marie Hansson (s).
Stina Eliasson (c), Gunnel Liljegren (m) och Cecilia Jensfelt (c).
GOTAB 69741 Slockholm 1981