KrU 1981/82:2

Kulturutskottets betänkande
1981/82:2

med anledning av motion om kostnadsansvaret för arkeologiska
utgrävningar i samband med byggnation

Motionen

I motion 1980/81:442 av Sten Svensson m. fl. (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om åtgärder för att begränsa de totala samhällsekonomiska
kostnaderna för arkeologiska utgrävningar i samband med
byggnation.

Motionärerna erinrar om gällande bestämmelser i lagen (1942:350) om
fornminnen (omtryckt 1976:442). Huvudprincipen i denna lag är att fast
fornlämning skall bevaras (1 §). Tillstånd att rubba, förändra eller borttaga
sådan fornlämning kan dock meddelas av länsstyrelsen, om fornlämningen
finnes medföra hinder eller olägenhet som ej står i rimligt förhållande till dess
betydelse. Vid sådant tillstånd får fogas de villkor som anses skäligen
erforderliga (6 §). Om det med anledning av allmänt eller större enskilt
arbetsföretag som berör fast fornlämning erfordras särskild undersökning av
fornlämningen eller särskild åtgärd för att bevara den skall kostnaden härför
åvila företaget, om det inte på grund av särskilda förhållanden finnes obilligt

(9 »).

Mot bakgrund av en utförlig redovisning av konkreta exempel på hur
skyldigheten att undersöka fornlämningar kan medföra mycket höga
kostnader framhåller motionärerna att Skara och Visby och andra kulturstäder
till följd av utgrävningskostnader får ett högre kostnadsläge än andra
jämförbara kommuner. Det är bostadskonsumenterna/kommuninvånarna
som till sist får betala kostnaderna, under det att resultatet av utgrävningarna
är av riksintresse.

Motionärerna anknyter vidare till att kulturutskottet förklarat sig anse att
det finns anledning att se över möjligheterna att underlätta för arbetsföretagen
att finansiera de undersökningar och eventuella åtgärder i övrigt som
avses i 9 § fornminneslagen (KrU 1979/80:12).

Tidigare riksdagsbehandling

I betänkandet KrU 1979/80:12 anförde kulturutskottet följande i fråga om
de kostnader som blir aktuella vid en tillämpning av 9 § fornminneslagen.

Frågan om kostnadsansvaret för undersökningar m. m. av fornlämningar
enligt 9 § fornminneslagen har, som framgått av det föregående, övervägts av
riksdagen vid flera olika tillfällen under 1960- och 1970-taien. När den nu

1 Riksdagen 1981182. 13 sami. Nr 2

KrU 1981/82:2

2

ånyo aktualiserats i åtta motioner är det för utskottet angeläget att konstatera
att det inte i motionerna anförts något som tyder på en önskan att minska det
skydd för fornlämningarna som lagen avser att ge. Vad motionärerna önskar
är en ändring beträffande det kostnadsansvar som enligt 9 § åvilar ”allmänt
eller större enskilt arbetsföretag” som berör fast fornlämning. Innebörden av
motionerna är att detta ansvar bör, enligt vissa motioner helt och enligt andra
delvis, övertas av staten.

Utskottet vill för egen del framhålla att fornlämningarna är en viktig del av
det svenska kulturarvet och att någon saklig försämring av det skydd som de
f. n. åtnjuter inte får komma i fråga. Det kan i detta sammanhang förtjäna att
påpekas att huvudregeln i 9 § om kostnadsansvaret inte bara har en rent
ekonomisk innebörd. Den ingår i själva skyddssystemet så till vida som den
åsyftar att främja en omsorgsfull planering som tar sikte på att undvika
arbeten som berör fasta fornlämningar.

Utskottet och riksdagen har tidigare avvisat förslag om översyn av reglerna
om kostnadsansvaret. Utskottet har emellertid därvid också gjort uttalanden
som präglas av förståelse för att markexploatörerna kan uppfatta reglerna
som mer än skäligt betungande. Samtidigt har utskottet framhållit betydelsen
av att riksantikvarieämbetets anslag avvägs med tanke på den undantagsbestämmelse
i 9 § enligt vilken ett byggnadsföretag kan befrias från kostnadsansvaret
enligt huvudregeln i samma paragraf.

Tillämpningen av huvudregeln om kostnadsansvaret ger uppenbarligen
mycket olika resultat i olika fall. Ibland är det inte fråga om någon
allvarligare ekonomisk belastning och inte heller om några negativa effekter i
övrigt, exempelvis en försening av byggföretaget. I andra fall är det fråga om
höga kostnader både i absoluta tal och i förhållande till hela kostnaden för
arbetsföretaget. Utskottet anser att det finns anledning att se över
möjligheterna att underlätta för arbetsföretagen att finansiera de undersökningar
och eventuella åtgärder i övrigt som det nu är fråga om.

Utskottet har i ett tidigare sammanhang uttalat att det bakom de
nuvarande reglerna ligger en medveten strävan att väga olika intressen mot
varandra. Den översyn som utskottet nu förordat bör präglas av samma
strävan.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna bör riksdagen som
sin mening ge till känna för regeringen.

Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning.

Utskottet

Som framgår av det föregående har utskottet i betänkande 1979/80:12
förklarat sig anse att det finns anledning att se över möjligheterna att
underlätta för arbetsföretagen att finansiera de undersökningar och eventuella
åtgärder i övrigt som föranleds av bestämmelserna i 9 § fornminneslagen.
Utskottet har därvid också uttalat att den av utskottet förordade översynen
bör präglas av en strävan att väga olika intressen mot varandra. De
uttalanden som utskottet sålunda gjort har riksdagen som sin mening gett till
känna för regeringen.

I motionen framhålls att syftet med densamma inte är att ifrågasätta det

KrU 1981/82:2

3

skydd som fornminneslagen ger utan att påskynda den översyn som
riksdagen begärt.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om önskvärdheten av att den
begärda översynen påskyndas men är inte berett att tillstyrka det i motionen
framförda yrkandet att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om
åtgärder för att begränsa de totala samhällsekonomiska kostnaderna för
arkeologiska utgrävningar i samband med byggnation. Utskottet avstyrker
alltså motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1980/81:442.

Stockholm den 13 oktober 1981

På kulturutskottets vägnar
KARL-ERIC NORRBY

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Karl-Eric Norrby (c), Åke Green
(s), Kerstin Anér (fp), Lars Ahlmark (m), Lars-Ingvar Sörenson (s), Hans
Alsén (s), Elisabeth Fleetwood (m), Catarina Rönnung (s), Anna Eliasson
(c), Kerstin Andersson i Kumla (s), Bertil Hansson (fp), Sten Sture Paterson
(m), Ing-Marie Hansson (s), Maja Bäckström (s) och Gunnel Liljegren
(m).

»>,i:

'<■ .. .■>; '• •;.

•v* . <• Xtfw

f ■ ' ■ • ■ I .■ :

t.. Afl.- ■■■{■ ,i. . n

I- •' • ?*,««•.•!

■ - i'. -'.; -'■■'■■ ■ .-U.' • . .:

> > ivf .-i:

•• .■ 1 f

• •' ' :si ■ fl

i .-i;..••••

-i'-' • . '.'V*' . !■

■ .v. ,y /

.. ■. * ■,

f .• ’ ...- •'

...

■ ■ i •

GOTAB69579 Stockholm 1981