KrU 1981/82:10

Kulturutskottets betänkande
1981/82:10

med anledning av motioner om rekreationspolitiken

I detta betänkande behandlar utskottet åtta motioner i vilka aktualiseras
frågor rörande riktlinjer för turism och rekreationspolitiken, inrättande av
en särskild myndighet för turism och rekreation, ökat byggande av samhälleligt
ägda fritidshus, utbyggnad av turism och rekreation i Ljusnandalen
samt insatser för att utveckla fjällturismen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från beredningen för
turism och rekreation (rekreationsberedningen).

Motionsyrkanden

De inledningsvis redovisade motionerna är följande, nämligen

1980/81:539 av Stig Alftin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vikten av de synpunkter som utvecklats i
motionen när det gäller statliga insatser för utveckling av bl. a. Ljusnandalens
primära rekreationsområde,

1980/81:544 av Gunnar Nilsson m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas

1. att riksdagen anhåller att regeringen utarbetar ett konkret handlingsprogram
för hur riktlinjerna från rekreationsberedningens rapport ”Statliga
insatser för turism och rekreation” skall förverkligas när det gäller de
primära rekreationsområdena,

1980/81:957 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag för att
hävda allemansrätten i primära rekreationsområden, stoppa exploateringen
och möjliggöra för vanliga människor att utnyttja de primära rekreationsområdena
i enlighet med vad som sägs i motionen,

2. att riksdagen uttalar sig för och hos regeringen hemställer om förslag
till en semester- och rekreationsfond, att förvaltas av fackföreningarna och
finansieras genom en särskild avgift på företagens omsättning,

1980/81:1262 av Stina Eliasson (c) och Eivor Nilson (c) i vilken - i
anslutning till motion 1980/81:1668 om en ny myndighet för turism och
rekreation - yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den nya myndigheten
lokaliseras till Östersund,

1980/81:1666 av Sven Lindberg (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en mera åtgärdsinriktad politik på rekreationsområdet,

1 Riksdagen I98II82. 13 sami. Nr 10

KrU 1981/82:10

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ordning och fördelning av medel till fjärrekreationsanläggningar,

3. att riksdagen beslutar sammanföra medel till fjärrekreationsanläggningar
samt stöd till programarbetet i de primära rekreationsområdena i
enlighet med vad som förordas i motionen,

1980/81:1668 av Kjell Mattsson (c) och Olle Eriksson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att bemyndiga regeringen att genomföra en omorganisation
av statens handläggning av turist- och rekreationsfrågor i enlighet med
i motionen skisserat förslag,

1980/81:1675 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
begära att regeringen låter utreda möjligheterna för att få till stånd ett
ökat byggande av fritidshus för uthyrning i samhällelig regi eller genom
allmännyttiga bostadsföretag,

1980/81:1880 av Gabriel Romanus (fp) och Boije Stensson (fp) vari —
med hänvisning till vad som anförts i motion 1980/81:1879 — yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om utvecklingsinsatser för Ijällturismen.

Motionerna 1262 och 1668 om en särskild myndighet för turist- och rekreationsfrågor Motivering I

motion 1668 erinras om att frågor som rör turist- och rekreationspolitiken
handhas av flera departement och av en rad statliga myndigheter.
Kommuner och landsting gör stora insatser på detta område. Motionärerna
anser att den statliga organisationen nu behöver förstärkas bl. a. för att få
till stånd en rationalisering och en bättre samordning av verksamheten. De
förordar därför att rekreationsberedningen i dess nuvarande form avvecklas
och att en särskild myndighet inrättas. Denna bör överta beredningens
uppgifter liksom de beräknings- och planeringsfunktioner för vilka naturvårdsverket
svarar samt frågor rörande fritidsbåtar och vandringsleder i
fjällen och ijällsäkerhet.

I motion 1262 föreslås att den i motion 1668 föreslagna särskilda myndigheten
för turist- och rekreationsfrågor förläggs till Östersund. Motionärerna
motiverar sitt förslag med bl. a. att det finns en tvåårig turism- och
rekreationslinje vid högskolan i Östersund. Genom verksamheten vid ”Utvecklingscentrum
Turism” är högskolan även inkopplad på forskning och
praktiskt utvecklingsarbete på detta område.

KrU 1981/82:10

Utredningsförslag

Utredningen (Jo 1979:07; särskild utredare: landshövding Harald Pettersson)
om den statliga rekreations- och turistpolitiken (TUREK) redovisar
i delbetänkandet (SOU 1981:28) Turism och friluftsliv sina överväganden
om hur det centrala statliga myndighetsansvaret bör organiseras. Två
alternativa lösningar presenteras varav den ena innebär att en ny central
myndighet bildas och den andra att verksamheten placeras in i befintliga
organ.

Utredaren förordar inte uttryckligen något av dessa två alternativ utan
säger i betänkandet avslutningsvis att ett beslut beträffande turismens och
friluftslivets administration enligt hans uppfattning bör anstå till dess klarhet
vunnits beträffande den politiska inriktningen och de långsiktiga resurserna
för turism och friluftsliv. Han anser att de förslag som lagts fram i
betänkandet tillsammans med det material remissbehandlingen av materialet
kan ge bör möjliggöra en viss handlingsberedskap. I anslutning till ett
samlat rekreationspolitiskt beslut bör det finnas goda förutsättningar att
utan ytterligare tidsutdräkt också fatta beslut beträffande den centrala
statliga administrationen på området.

Remissyttrande

Såvitt gäller den i motion 1262 aktualiserade frågan om lokaliseringen av
en eventuell särskild myndighet för turist- och rekreationsfrågor uttalar
rekreationsberedningen i sitt yttrande att beredningen förutsätter att frågan
prövas efter de regler och uttalanden som antagits av riksdagen.

Motionerna 544, 957 och 1666 om riktlinjer för den statliga rekreationspolitiken Motivering Förslagen

i motionerna 544 och 1666 anknyter till rekreationsberedningens
rapport (Ds Jo 1978:2) Statliga insatser för turism och rekreation. I
båda motionerna erinras om att beredningen där konstaterat att utvecklingen
i de primära rekreationsområdena inte inneburit att de sociala målen för
rekreationspolitiken har förverkligats.

Eftersom det ekonomiska läget just nu gör det svårt att satsa stora
ekonomiska resurser på detta område måste enligt motion 544 andra åtgärder
vidtas omedelbart. Ett målinriktat statligt handlingsprogram för de
primära rekreationsområdena bör upprättas. Samhället bör dra upp riktlinjer
både för egna insatser och för vad turistorgan, kommuner och landsting
förväntas göra. Samhällsingripanden måste göras mot privatiseringen
av de mest attraktiva delarna inom dessa områden. Vidare behövs det
större ekonomiska resurser exempelvis i form av särskilt stöd för kommuner
och folkrörelser som vill satsa på kollektiva rekreationsanläggningar.
Det statliga handlingsprogrammet bör omfatta riktlinjer för hur det
tl Riksdagen 1981/82. 13 sami. Nr 10

KrU 1981/82:10

ekonomiska stödet för turism och rekreation skall utvecklas och samordnas.
I detta bör också ingå större ekonomiska möjligheter för kommunerna
att förköpa mark för rekreationsändamål. Slutligen bör riktlinjer lämnas
för den verksamhet som statliga myndigheter och företag m.fl. bedriver
inom de primära rekreationsområdena.

I motion 1666 uttalas att rekreationsberedningens viktigaste förslag,
nämligen om tillskapande av ett rekreationspolitiskt investeringsstöd, hittills
inte tagits upp. Motionären förutsätter att TUREK tar upp frågan om
hur ett investeringsstöd skall kunna finansieras i samband med förslag till
ekonomiskt stöd till rekreationslivet. Han påpekar att statsmakterna nyligen
återtagit en viktig del av redan beslutade positiva åtgärder, nämligen
markförvärvsstödet till kommunerna för inköp av mark inom de primära
rekreationsområdena. Detta är beklagligt - säger han - eftersom markfrågorna
är de kanske viktigaste att lösa i flertalet primära rekreationsområden.
Vidare uttalar han att det är väsentligt att en samordning sker på
central nivå av hur investeringsmedlen på bästa sätt bör användas för att
bl. a. genomföra de planer som nu arbetas fram i de primära rekreationsområdena.
Därför bör rekreationsberedningen i stället för naturvårdsverkets
delegation för anläggningsstöd till idrotten ansvara för hur det nu
begränsade investeringsstödet skall användas för att det skall ge största
möjliga effekt.

Även i motion 957 påtalas behovet av ett handlingsprogram för de
primära rekreationsområdena. Motionärerna framhåller att det är nödvändigt
med ekonomiska satsningar från samhällets sida eftersom det sedan
några år bedrivs en alltmer ohämmad privat exploatering av olika attraktiva
områden. Alternativa former till de nuvarande privatägda stugbyarna
måste utvecklas. Det behövs snabba beslut för att hävda allemansrätten,
inte minst i fråga om de attraktiva fjäll- och kustområdena. I motionen
skisseras ett åtgärd sprogram med bl. a. följande innehåll:

Bygg- och planstopp medan man utreder hur bebyggelsen skall se ut,
lokaliseras, dimensioneras och ägas.

Stopp för alla privata markköp inom alla primära rekreationsområden,
om marken skall användas till fritidshus e. d.

Omprövning av alla fysiska detaljplaner.

Statlig hjälp av större omfattning för att snabbt få fram genomtänkta
planer för i första hand de primära rekreationsområdena.

Ett kraftigt utbyggt stöd till kommuner samt till andra allmännyttiga och
kooperativa organ och stiftelser, så att de kan organisera och förvalta de
anläggningar som behövs för övernattning och kommunikation inom attraktiva
naturområden.

Statlig subvention som gör det möjligt för vanliga människor utan kapital
att åka till och vistas i primära rekreationsområden.

Ett omfattande regionalpolitisk! stöd till de kommuner som inom sina
gränser har primära rekreationsområden.

KrU 1981/82:10

Rekreationsberedningens rapport

I rapporten (Ds Jo 1978:2) Statliga insatser för turism och rekreation har
rekreationsberedningen redovisat de erfarenheter som vunnits av det hittills
utförda arbetet samt gett vissa synpunkter på den fortsatta verksamheten.
Beredningen har sammanfattningsvis föreslagit
att ökade förutsättningar för en utveckling av primära rekreationsområden
och andra viktiga områden för turism och rekreation tillskapas genom
vissa förändringar i befintliga statliga stödformer,
att möjligheterna för ett bättre utnyttjande av befintlig fritidsbebyggelse
prövas samt att ”glesbygdsturism” stimuleras,
att en ny markförvärvslånefond inrättas,

att ett rekreationspolitiskt investeringsstöd (lån och/eller bidrag) inrättas,

att för viktigare rekreationsområden utarbetas översiktliga utvecklingsprogram
för turism och rekreation som redovisar intentioner, ambitionsnivå
och handlingslinjer,
att särskilda insatser görs i vissa primära rekreationsområden där utvecklingsåtgärder
är mycket angelägna.

Beredningen har vidare som kunskapsfrämjande åtgärder föreslagit
att en kartläggning sker av fritidsvanor och önskemål samt de hinder
som medför att många människor inte kan nyttja sin fritid på önskat sätt,
att en studie görs av turistbranschens förutsättningar och problem,
att en studie görs av turismens samhällsekonomiska effekter,
att ökad satsning görs på forsknings- och utvecklingsarbete inom rekreationssektorn,

att frågan om vilka åtgärder som bör vidtas för att förbilliga transporterna
till landets rekreationsområden utreds.

Pågående utredningar

Utredningen (Jo 1979:07) om den statliga rekreations- och turistpolitiken
(TUREK) skall enligt sina direktiv lägga fram förslag om en förenklad,
samordnad och effektiviserad statlig administration inom turist- och rekreationssektorn.
Den skall som ett led i arbetet med den organisatoriska
samordningen också se över och sammanställa redan tillgänglig information
som berör rekreations- och turistsektorn i Sverige.

Därvid bör de vanligast förekommande hindren för den enskilde att
utnyttja det befintliga utbudet av rekreation särskilt beskrivas. Likaså bör
de förslag till åtgärder som kommit fram redovisas.

Sammanfattningsvis bör utredningen ge underlag för en samlad rekreationspolitisk
bedömning, däri inbegripet en bedömning av vilka insatser
som erfordras för att skapa jämlikhet i fråga om människors möjligheter att
utnyttja den ökade fritiden.

KrU 1981/82:10

Fritidsboendekommittén (Bo 1978:01) som tillkallades år 1978 har i
uppdrag att utreda frågan om fritidsboendets framtida utveckling. I direktiven
anförs bl. a. följande.

Utgångspunkten för kommitténs arbete skall vara att alla samhällsgrupper
skall ha frihet att välja mellan olika sätt att utnyttja fritiden. Samhället
bör medverka härtill och till att fritidsboendet utvecklas i former som är
förenliga med naturvårdens krav och kravet på god hushållning med naturresurser,
energi och samhällsekonomiska resurser.

Investeringar i enskild fritidsbebyggelse tar i anspråk betydande kapitaloch
arbetskraftsresurser. Fritidsbebyggelsens samhällsekonomiska konsekvenser
är ofullständigt kartlagda, och kommittén bör därför analysera
dessa frågor.

Vidare bör kommittén analysera hur önskemålen om olika former för
fritidsbostäder kan komma att utvecklas. Kommittén bör också särskilt
studera vilka nya former av fritidsboende som har växt fram under senare
tid eller som kan förväntas i framtiden.

Kommittén bör beakta att utrymmet för ytterligare fritidsbebyggelse är
begränsat i vissa delar av landet. Den bör vid sina överväganden beakta
markfrågorna och därvid utnyttja bl. a. det material som tas fram inom
ramen för den fysiska riksplaneringen.

Nya upplåtelseformer för fritidsbebyggelse håller på att utvecklas på
skilda håll i landet. Bl. a. förekommer ”försäljning” av nyttjanderätter för
en viss del av året under en viss tidsperiod. Kommittén bör granska hur
olika upplåtelseformer harmonierar med lagstiftningen på olika områden
samt föreslå eventuella lagändringar.

Under senare år har prisutvecklingen på enskilt ägda fritidsfastigheter
varit mycket kraftig. Det gäller speciellt i de delar av landet där efterfrågan
på fritidshus är stor. Samtidigt har kostnaderna för att bedriva uthyrning
av fritidshus ökat, vilket i många fall har lett till ökade hyreskostnader.
Denna utveckling har gjort att det har blivit svårare för stora medborgargrupper
att förvärva eller att hyra en fritidsbostad. Kommittén bör studera
utvecklingen av kostnader, värden och priser vad gäller såväl egenägda
som hyrda fritidsbostäder samt föreslå åtgärder som gör det möjligt att
skapa ett utbud av fritidsbostäder vilket är anpassat till efterfrågan. Kommittén
bör vidare föreslå åtgärder för att motverka spekulation i mark som
är attraktiv för utbyggnad av fritidsbostäder.

"Icke-resandet” Delrapport (1981:12) av semestervaneundersökningen
(SEVA 80)

Turistrådet har år 1980 på uppdrag av rekreationsberedningen bl. a.
genomfört en enkät för att undersöka svenska folkets semestervanor och
val av olika målområden i Sverige. I en delstudie behandlas ickeresandet
och skäl till varför man inte rest. Sammanfattningsvis konstateras följande.

KrU 1981/82:10

37,1 %, ca 2,3 miljoner individer av alla i åldern 15 år och äldre, gjorde
ingen fritids- eller semesterresa under perioden maj-september 1980.

Nästan 1/5 av dessa 2,3 miljoner, eller 6,5 % av Sveriges befolkning som
är 15 år och äldre, har överhuvudtaget inte råd med att göra någon fritidseller
semesterresa som medför minst en övernattning utanför bostaden. Ca
1/3 av dessa har en bruttoinkomst understigande 50000 kronor/år.

Hos låginkomsttagarna är ekonomin en av huvudorsakerna till att de inte
företog någon fritids- eller semesterresa.

Av de 800000 ålderspensionärer vi har i landet gjorde ca 60%, eller
480000, inte någon fritids- eller semesterresa under perioden maj-september
1980.

Nästan 900000 personer, som inte företog någon fritids- eller semesterresa
under perioden maj—september 1980, bor i friliggande villa/småhus.
Ca 305000 av dessa har inget intresse av att resa eller anser att de har
tillräckliga rekreationsmöjligheter på hemorten.

Remissyttrande

Beträffande motion 544 påpekar rekreationsberedningen att riksdagen
som en följd av beredningens rapport Ds Jo 1978:2 för tre budgetår anvisat
sammanlagt 12 milj. kr. som stöd till utvecklingsprogramarbete inom de 25
primära rekreationsområdena. Rekreationsberedningen har regeringens
uppdrag att under år 1982 redovisa arbetets resultat samt att ur ett riksperspektiv
göra bedömningar och föreslå statliga åtgärder för att främja turismens
och rekreationens utveckling i områdena. Beredningens redovisning
bör vara ett av underlagen för att åstadkomma det i motionen efterlysta
målinriktade statliga handlingsprogrammet för områdenas framtid. Ett annat
viktigt underlag förutsätts av beredningen bli den turist- och rekreationspolitiska
utredningens (TUREK) fortsatta arbete, från vilket resultat
likaså väntas föreligga under 1982.

Till de frågor som i beredningens redovisning till regeringen kommer att
ges stor tyngd hör markfrågan om tillgänglighet och kommunala markförvärvsmöjligheter
samt behovet av kollektiva rekreationsanläggningar mot
bakgrund av de senaste årens utveckling främst vad gäller fritidsboendet.

Förslagen i motion 1666 kommenterar rekreationsberedningen på följande
sätt.

Att kartlägga omfattningen av och motiven till att svenskar inte gör
någon semesterresa ingår som en del i det stora undersökningspaket som
beredningen avtalat med turistrådet att genomföra i syfte att öka marknadskunnandet
både ute i de primära rekreationsområdena och för beredningens
egen del inför nästa rapport till regeringen år 1982. En delrapport
som behandlar dessa frågor har i dagarna framlagts av turistrådet.

Motionsförslaget att rekreationsberedningen i stället för naturvårdsverkets
delegation för anläggningsstöd till idrotten borde svara för fördelningen
av det nuvarande begränsade investeringsstödet kan sägas anknyta till
ett av alternativen i TUREK:s delbetänkande om den centrala administrationen.
Möjligheterna att tillgodose motionen i detta avseende torde därför

KrU 1981/82:10

bli beroende av kommande ställningstaganden till delbetänkandet och av
TUREK:s fortsatta arbete.

I fråga om motion 957 konstaterar rekreationsberedningen att denna
motion huvudsakligen behandlar markens tillgänglighet och exploatering
inom de primära rekreationsområdena. Från beredningens sida har områdena
uppmanats att i sina utvecklingsprogram särskilt beskriva eventuella
problem med marktillgång och exploatering. Beredningen tror sig därigenom
kunna få en god bild av den nuvarande situationen som underlag för
förslag om lämpliga åtgärder ur ett riksperspektiv.

När det gäller huvudmannaskapsformer för rekreationsanläggningar, erforderliga
statliga stödformer och olika vägar att finansiera stöd kommer
även dessa frågor att tas upp i beredningens redovisning. I de löpande
kontakter som beredningen har med ansvariga för programarbetet i de
primära rekreationsområdena har framkommit att man lokalt och regionalt
ser frågorna om statligt stöd som väsentliga för utvecklingen.

Tidigare riksdagsbehandling

Förslagen i rekreationsberedningens rapport behandlades av kulturutskottet
vid två tillfallen under riksmötet 1978/79 (KrU 1978/79:15 och KrU
1978/79:22). Utskottet erinrade därvid om att utskottet tidigare betonat
behovet av ökade resurser på det fritidspolitiska området för att nå de mål
som det rått stor enighet om samt vidare om att utskottet förordat att en
kompletterande fritidspolitisk utredning skulle tillkallas. Utskottet framhöll
samtidigt att vad utskottet anfört om behovet av en kompletterande
utredning givetvis inte skulle tolkas så att utredningsarbetet fick förhindra
varje ställningstagande till förslagen i rekreationsberedningens rapport.
Denna borde kunna läggas till grund för beslut av statsmakterna. Riksdagen
följde utskottet. Förslag om ett målinriktat statligt handlingsprogram
för hur riktlinjerna för turism och rekreation skall förverkligas i de primära
rekreationsområdena avvisades av kulturutskottet i maj 1980 (KrU 1979/
80:30). Utskottet erinrade därvid om rekreationsberedningens uppdrag.
Utskottet underströk ånyo att pågående planerings- och utredningsarbete
inte får förhindra varje ställningstagande till de förslag rekreationsberedningen
lade fram år 1978 eller leda till uppskov med åtgärder på de områden
där det redan finns tillräckligt beslutsunderlag. Riksdagen följde utskottet.

Även ett motionsyrkande om att TUREK skulle få i uppdrag att föreslå
åtgärder mot s.k. privatisering av attraktiva områden inom de primära
rekreationsområdena avstyrktes av utskottet i sistnämnda betänkande.
Som skäl härför angavs att det enligt utskottets bedömning inte erfordras
några tilläggsdirektiv till utredningen för att den vid sina förslag till åtgärder
skall beakta de konsekvenser i fråga om kategoriuppdelning inom
rekreationslivet som en privatisering av attraktiva rekreationsområden
leder till.

KrU 1981/82:10

Företrädarna för det socialdemokratiska partiet reserverade sig mot
avstyrkandet av motionen. Riksdagen följde utskottet.

Våren 1981 avslog riksdagen på utskottets förslag (KrU 1980/81:24) ett
yrkande av samma innebörd som det ovan nämnda.

1 samma betänkande behandlade utskottet ett förslag om att TUREK
skulle ges en bredare parlamentarisk sammansättning. Utskottet uttalade
därvid att det bör ankomma på regeringen att pröva på vilket sätt utredningen
skall ges ett parlamentariskt inslag och hur olika intressen och
åsiktsriktningar därvid skall bli företrädda. Riksdagen gav på utskottets
förslag detta som sin mening till känna för regeringen.

Moderata samlingspartiets företrädare i utskottet reserverade sig.

Motion 957 om en semester- och rekreationsfond

Motivering

Ett viktigt motiv för alternativa former för fritidsboendet är enligt motion
957 att stora grupper, framför allt lågavlönade barnfamiljer, inte har
råd att åka på någon semester. Syftet med den i motionen föreslagna
fonden är att fackföreningarna genom denna skall kunna köpa in och bygga
fritidsanläggningar. Från fonden skall man även kunna ge semesterbidrag
till lågavlönade och till den som på grund av arbetsförhållanden behöver
särskild vila och rekreation.

Tidigare riksdagsbehandling

Kulturutskottet avstyrkte år 1980 (KrU 1979/80:30) ett förslag om inrättande
av fackföreningslorvaltade fonder för byggande av fritidsanläggningar,
finansierade genom en avgift på företagens omsättning. Utskottet anförde
därvid att något sådant förslag enligt vad utskottet inhämtat inte
aktualiserats av de två största löntagarorganisationerna. Riksdagen följde
utskottet.

Motion 1675 om ökat byggande av samhälleligt ägda fritidshus

Motivering

I motion 1675 erinras om att antalet fritidshus för uthyrning enligt
rekreationsberedningens beräkningar uppgår till ca 7 000 och att detta inte
torde motsvara existerande behov. Motionärerna hävdar att den ökning av
antalet andelshus som skett på senare tid beror på att kostnaderna för att
skaffa ett eget fritidshus är så höga. Det vore, anser de, bättre om kommuner,
stiftelser eller allmännyttiga bostadsföretag kunde uppföra fritidshus
och hyra ut dem för självkostnadspris. Om denna uthyrningsverksamhet
skall kunna konkurrera med andelshusen krävs dock ett statligt stöd
som motsvarar de skatteförmåner som andelshusen får genom ränteavdrag.

KrU 1981/82:10

Utredningsförslag

I rapporten (SOU 1979:54) Hushållning med mark och vatten behandlas
mer långsiktiga frågeställningar som kan behöva uppmärksammas i den
fysiska riksplaneringen. I fråga om fritidsboende och turism anförs bl. a.
följande.

Fritidsbebyggelsen i Sverige har utvecklats snabbt. I vissa delar av
landet har utvecklingen medfört konflikter med motstående markanvändningsintressen.
Det gäller särskilt vid kuster och insjöar samt i älvdalar och
fjällområden där konflikter med i första hand friluftslivets intressen har
gjort sig gällande. I stora delar av landet som är attraktiva för fritidsbebyggelse
torde dock denna kunna utvecklas utan att konflikter med annan
markanvändning behöver uppkomma. Detta, liksom angelägenheten av att
skapa goda förutsättningar för andra boendeformer än enskilt fritidsboende
och för turism, förutsätter att fritidsbebyggelsen utvecklas planmässigt.

I fråga om problem och åtgärdsförslag påpekas bl. a. att fritidsbebyggelsens
absoluta tillväxt under perioden 1970—1975 har varit betydande inom
flertalet områden med geografiska riktlinjer, dvs. kuster, större insjöar,
älvdalar och fjäll.

För några av de områden som har uppmärksammats särskilt i den
fysiska riksplaneringen har lantmäteriverket sammanställt uppgifter om
fritidsbebyggelsens utveckling under åren 1976 och 1977. Lantmäteriverkets
inventering visar bl. a. att i fjällkommunerna i Kopparbergs och Jämtlands
län har ökningen av antalet fritidshus stigit från i genomsnitt ca 900
fritidshus per år under perioden 1970-1975 till ca 1 300 under åren 1976
och 1977 eller med ca 45%. Ökningen är särskilt stor i Kopparbergs län. I
det södra fjällområdet finns dessutom omfattande planer på ytterligare
enskild fritidsbebyggelse och anläggningar för turism och rekreation. En
fortsatt kraftig tillväxt av den enskilda fritidsbebyggelsen kan komma i
konflikt med naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens riksintressen
i det södra fjällområdet, som dessutom har utpekats som ett
primärt rekreationsområde.

När det gäller de primära rekreationsområdena anförs i rapporten att
utvecklingen av enskild fritidsbebyggelse är det f. n. mest påtagliga markanvändningsproblemet.
Enligt lantmäteriverkets inventering av fritidsbebyggelsen
finns en betydande andel av landets fritidshus inom dessa områden.
Tillväxttakten under perioden 1970-1975 har dessutom varit högre i
dessa områden än i landet i övrigt. En fortsatt kraftig tillväxt inom vissa av
landets primära rekreationsområden innebär ett hot mot områdenas naturoch
rekreationsvärden.

Remissyttrande

Rekreationsberedningen anför i sitt yttrande till kulturutskottet följande.

Frågor om fritidsboendets inriktning och konsekvenser behandlas av

KrU 1981/82:10

naturliga skäl inom fritidsboendeutredningen, vars slutredovisning väntas
föreligga i böljan av 1982. Problem med fritidsbebyggelsens utveckling
kommer emellertid också att behandlas i de primära rekreationsområdenas
utvecklingsprogram. Utbyggnads- och finansieringsmöjligheter för mer
kollektiva former av fritidsboende torde komma att bli en betydande fråga i
flera områdens program. Beredningen förutsätts liksom fritidsboendeutredningen
återkomma med synpunkter och eventuella förslag i denna
fråga.

Motion 539 om utbyggnad av turism och rekreation i Ljusnandalen

Motivering

I motionen behandlas de förslag för en utveckling av turism i Ljusnandalen
som har lagts fram av en särskild utredningsgrupp. Bland de frågor som
motionärerna anser viktiga att lösa märks anläggningsstöd och möjligheter
till lån för kommunala förvärv av fritidsmark. De önskar att speciella regler
tillskapas för dessa lånebehov i enlighet med vad rekreationsberedningen
har angivit för den föreslagna markförvärvslånefonden. Vidare bör från
anslagen för beredskapsarbeten medel fa anslås för att utveckla primära
rekreationsområden.

Motionärerna menar i likhet med rekreationsberedningen att ett allsidigt
utnyttjande av de primära rekreationsområdena inte kan komma till stånd
utan att staten går in med ett särskilt investeringsstöd till kommunerna.
Samhället måste på olika sätt stödja de kommuner som lokalt har ansvar
för att utveckla dessa områden.

Remissyttrande

Rekreationsberedningen anför i sitt yttrande att den ännu inte har påbörjat
någon utvärdering av det programmaterial som redovisats bl.a. från
Ljusnandalen. Flera av de problem som berörs i motionen - t. ex. stödområdesindelningen,
användning av beredskapsmedel samt behov av markförvärvslån
och investeringsmedel - kommer med all sannolikhet att
behandlas i beredningens rapport till regeringen. Vad gäller markförvärvsoch
investeringsstöd har beredningen i sin senaste medelsframställning
aviserat att utvecklingsprogramarbetet kommer att påvisa behov av sådana
statliga åtgärder.

Utvecklingsprogram 80 Ljusnandalen

Bollnäs och Ljusdals kommuner bedriver sedan 1977 en gemensam
planering och utredningsverksamhet i syfte att ge ett samordnat underlag
för fortsatta kommunala utvecklingsinsatser för turismen. Utredningsarbetet
genomförs stegvis i enlighet med antaget arbetsprogram. Arbetet har
hittills resulterat i ett program benämnt Utvecklingsprogram 80. I detta
redovisas förslag till framtida inriktning för turismen i Ljusnandalen och
ges en rad förslag till utvecklingsinsatser.

KrU 1981/82:10

Motion 1880 om utvecklingsinsatser för fjällturismen

Motivering

I den motivering till yrkandet i motion 1880 som lämnas i motion 1879
anförs att det behövs en måttlig utbyggnad av leder och övernattningsstugor
i fjällvärlden om fler turister skall kunna tas emot. Härför liksom för
renoveringar och utbyggnader av de större fjällanläggningarna är det nödvändigt
med ett tillskott av allmänna medel. Fjällturism i enklare former
måste ses som en del i en social rekreations- och turistpolitik som bör ha
samhällets stöd, säger motionärerna.

Tyngre utbyggnader för fjällturism bör förläggas till platser som redan nu
har anläggningar. Som exempel härpå nämns Riksgränsen. Abisko, Kvikkjokk
och Hemavan. Vidare behövs informationscentraler i anslutning till
de större vandringslederna eller till nationalparkerna. Fjällsäkerhets verksamheten
bör fa ökade resurser. Ytterligare ett önskemål som förs fram är
att ett nationalparksmuseum inrättas i Jokkmokk.

Remissyttrande

Rekreationsberedningen påpekar att synpunkterna om utbyggnad av
vandringsleder och stugor i tjällen enligt vad beredningen erfarit överensstämmer
med de planer som naturvårdsverket och berörda länsstyrelser
arbetar efter. Mycket stora insatser har på senare år gjorts för fjällturismen
framför allt med statliga medel via beredskapsarbeten.

Vad beträffar nationalparksmuseet i Jokkmokk finns det f. n. långt framskridna
planer på ett förverkligande.

Utskottet

Frågor som rör turist- och rekreationspolitiken är — som framgår av
inledningen till detta betänkande - föremål för utredning och genomlysning
inom flera statliga organ och kommittéer. Beredningen för planering
och samordning av de statliga insatserna för turism och rekreation -rekreationsberedningen — skall bl.a. stödja och följa upprättandet av
utvecklingsprogram för de primära rekreationsområdena. Beredningen
skall senast under år 1982 till regeringen redovisa programarbetet i dess
helhet samt de bedömningar och förslag som den med anledning härav vill
föra fram utifrån ett riksperspektiv. Andra viktiga utredningar på området
är utredningen (Jo 1979:07) om den statliga rekreations- och turistpolitiken
(TUREK) och fritidsboendekommittén (Bo 1978:01). TUREK har under
sommaren 1981 i ett delbetänkande (SOU 1981:28) Turism och friluftsliv
lagt fram sina överväganden rörande det centrala myndighetsansvaret på
detta område. Ett omfattande planeringsarbete med stark anknytning till
den fysiska riksplaneringen bedrivs på kommunal och regional nivå. De

KrU 1981/82:10

synpunkter och förslag som läggs fram i de åtta motioner utskottet här
behandlar berör olika aspekter av detta utredningsarbete.

Förslag om att en särskild myndighet för turist- och
rekreationsfrågor skall inrättas förs fram i motion 1668. Enligt motion
1262 bör riksdagen begära att denna nya myndighet lokaliseras till
Östersund. TUREK:s överväganden om alternativa lösningar för organisationen
på den centrala myndighetsnivån som utskottet redovisat i det
föregående har remissbehandlats och övervägs nu inom regeringskansliet.
I avvaktan på regeringens ställningstagande och kommande förslag finnér
utskottet inte anledning föreslå riksdagen att nu vidta någon åtgärd med
anledning av motionerna.

I flera motioner efterlyses ett handlingsprogram för samhällets
rekreationspolitiska insatser, i första hand för de 25 primära
rekreationsområdena. Så uttalas i motion 544 att det behövs ett målinriktat
statligt handlingsprogram för hur riktlinjerna för turism och rekreation
skall förverkligas i de primära rekreationsområdena. Motionärerna
pekar bl. a. på att det krävs större ekonomiska satsningar t. ex. särskilt
stöd till kommuner och folkrörelser som vill satsa på kollektiva rekreationsanläggningar.
De föreslår att riksdagen skall anhålla att regeringen
låter utarbeta ett konkret handlingsprogram. Enligt motion 1666 behövs en
mer åtgärdsinriktad politik på rekreationsområdet. Härmed torde motionären
avse vissa förslag från rekreationsberedningen om inrättande av ett
rekreationspolitiskt investeringsstöd, markförvärv sstöd och planeringsstöd.
Han tar även upp rekreationsberedningens förslag om insatser i fem
särskilt prioriterade primära rekreationsområden samt om en satsning för
att stimulera s. k. glesbygdsturism. Yrkande 1 och 2 i motionen innebär att
riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ställa sig bakom de synpunkter
i nu ifrågavarande hänseenden som förs fram i motionen.

Rekreationsberedningen anför i sitt remissyttrande att alla de frågor som
aktualiseras i de motioner utskottet behandlar i detta betänkande har nära
samband med de uppgifter som ålagts TUREK och fritidsboendeutredningen
eller som beredningen själv avser att behandla i sin rapport till
regeringen år 1982. Beträffande motion 544 anser beredningen att dess
kommande redovisning bör utgöra ett viktigt underlag för att utarbeta det
målinriktade statliga handlingsprogram som motionärerna efterlyser. Även
resultatet av TUREK:s fortsatta arbete kommer att bli av betydelse i detta
sammanhang. Beredningen uttalar vidare att frågor om marktillgänglighet
och kommunala markförvärvsmöjligheter kommer att ges stor tyngd i
redovisningen till regeringen. Viktigt blir även att klarlägga behovet av
kollektiva rekreationsmöjligheter mot bakgrund av de senaste årens utveckling
främst vad gäller fritidsboendet.

De synpunkter och förslag rörande behovet av riktlinjer för samhällets
agerande påfriluftslivsområdet och behovet av ökade insatser som presenteras
i motionerna 544 och 1666 återfinns i flertalet av de övriga motioner

KrU 1981/82:10

som utskottet behandlar i detta betänkande. Allmänt anges som skäl för
ökade ekonomiska bidrag att man bör underlätta för en bred allmänhet att
utnyttja attraktiva rekreationsområden. Med anledning härav vill utskottet
framhålla att en självklar utgångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet
och ställningstagandet till detta bör vara det sociala synsätt som enligt
statsmakternas beslut skall gälla generellt för samhällets insatser för turism
och rekreation. Av vikt för det fortsatta arbetet är även utskottets av
riksdagen godkända uttalande våren 1981 om ett parlamentariskt inslag i
TUREK.

Med hänsyn till pågående utredningsarbete och till vad rekreationsberedningen
anfört anser sig utskottet inte böra föreslå riksdagen att göra
någon framställning till regeringen i enlighet med yrkande 1 i motion 544
eller några uttalanden i enlighet med yrkandena 1 och 2 i motion 1666.
Dessa yrkanden avstyrks alltså.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att regeringen avser att
under våren 1982 lägga fram förslag rörande regionalpolitiken. Häri torde
även komma att ingå olika åtgärder för att stödja satsningar på turism i
glesbygd.

Ytterligare ett yrkande i motion 1666 syftar till att få till stånd en
samordning av användningen av investeringsstödet. Ansvaret för fördelningen
av detta stöd som nu åvilar statens naturvårdsverks delegation för
anläggningsstöd till idrotten bör enligt motionären föras över till rekreationsberedningen.

Rekreationsberedningen påpekar i sitt yttrande att detta förslag kan
sägas anknyta till ett av alternativen i TUREK:s delbetänkande om det
centrala myndighetsansvaret. Möjligheterna att tillgodose motionen i detta
avseende torde därför bli beroende av kommande ställningstagande till
TUREK:s organisationsalternativ och till dess fortsatta arbete, anför beredningen.

Utskottet har i det föregående intagit den ståndpunkten att riksdagen
inte bör föregripa regeringens prövning av TUREK:s förslag genom att
uttala sig för en speciell organisatorisk lösning av frågan om det centrala
myndighetsansvaret på turist- och rekreationsområdet. Med hänsyn härtill
avstyrks yrkande 3 i motion 1666.

Även i motion 957 påtalas behovet av ett handlingsprogram speciellt för
de primära rekreationsområdena. Motionärerna förordar långtgående åtgärder
och hemställer om ”förslag för att hävda allemansrätten i primära
rekreationsområden, stoppa exploateringen och möjliggöra för vanliga
människor att utnyttja de primära rekreationsområdena”.

Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående avstyrks motion
957 yrkande 1.

I samma motion önskas förslag om inrättande av fackföreningsförvaltade
fonder för byggande av fritidsanläggningar. Dessa skulle
finansieras genom en avgift på företagens omsättning.

KrU 1981/82:10

Rekreationsberedningen uttalar att den i sin kommande redovisning
avser att ta upp frågor rörande formerna för huvudmannaskap för rekreationsanläggningar,
erforderliga stödformer och olika vägar att finansiera
stöd. Vidare anförs att det vid de löpande kontakter sorn beredningen har
med ansvariga för programarbetet i de primära rekreationsområdena har
framkommit att man lokalt och regionalt ser frågorna om statligt stöd som
väsentliga för utvecklingen. Utskottet anser mot denna bakgrund inte att
det finns anledning för riksdagen att göra någon framställning till regeringen
av det slag som föreslås i motion 957. Yrkande 2 i motionen avstyrks
alltså.

Regeringen bör enligt motion 1675 utreda möjligheterna att få till stånd
ett ökat byggande av fritidshus avsedda för uthyrning genom
kommuner eller allmännyttiga bostadsföretag. Som skäl för sitt förslag
anför motionärerna att antalet fritidshus för uthyrning inte torde motsvara
det behov som föreligger.

Utskottet finner att det är en angelägen fråga som motionärerna har
aktualiserat. Även en bred allmänhet bör kunna få tillgång till fritidshus i
attraktiva turistområden. Med anledning av yrkandet i motionen vill dock
utskottet erinra om att fritidsboendekommittén bl. a. har i uppgift att
föreslå åtgärder som gör det möjligt att skapa ett utbud av fritidsbostäder
som är anpassat till efterfrågan.

Rekreationsberedningen erinrar härom i sitt yttrande över motionen och
hänvisar till att problem med fritidsbebyggelsens utveckling också kommer
att behandlas i de primära rekreationsområdenas utvecklingsprogram. Utbyggnads-
och finansieringsmöjligheter för kollektiva former av fritidsboende
torde komma att bli en betydande fråga i flera områdens program,
säger beredningen. Även i den fysiska riksplaneringen uppmärksammas
fritidsbebyggelsens tillväxt och de problem denna för med sig för markanvändningen
inom områden som omfattas av starka bevarandeintressen
från naturvårds-, friluftslivs- och kulturminnesvårdssynpunkt.

Med hänsyn till vad som anförts finner utskottet inte att en utredning
enligt motionsyrkandet är påkallad. Utskottet avstyrker alltså motionen.

I motion 539 önskas statliga insatser till stöd för utvecklingen av
Ljusnandalens primära rekreationsområde. De åtgärder som
förordas är av generell natur och avser främst anläggningsstöd, vidgade
möjligheter till lån för kommunala förvärv av fritidsmark, ändring av
stödområdesindelningen och användningen av beredskapsmedel. Motionärerna
understryker att det är nödvändigt att samhället på olika sätt stöder
de kommuner som lokalt har ansvaret för att utveckla de primära rekreationsområdena.

Synpunkterna överensstämmer i allt väsentligt med förslag som förts
fram i de motioner som utskottet behandlat i det föregående. Rekreationsberedningen
som inte påbörjat någon utvärdering av programmaterialet
från Ljusnandalen uttalar att flera av de problem som berörs i motionen

KrU 1981/82:10

sannolikt kommer att behandlas i beredningens rapport till regeringen. Vad
gäller markförvärvs- och investeringsstöd påpekar beredningen att den i
sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 aviserat att utvecklingsprogramarbetet
kommer att påvisa behov av sådana statliga åtgärder.

Mot den här angivna bakgrunden finner utskottet det inte motiverat att
riksdagen gör ett uttalande till regeringen i enlighet med yrkandet i motion
539 som alltså avstyrks.

Särskilda insatser för att utveckla fjällturismen förordas i
motion 1880. Motionärerna anser att leder och övernattningsstugor i fjällen
i viss utsträckning behöver byggas ut. Fjällsäkerhetsverksamheten bör få
ökade resurser. Ytterligare ett önskemål i motionen är att ett nationalparksmuseum
skall inrättas i Jokkmokk.

I sitt yttrande anför rekreationsberedningen att synpunkterna om utbyggnad
av vandringsleder och stugor i fjällen överensstämmer med de
planer som naturvårdsverket och berörda länsstyrelser arbetar efter. Vidare
påpekas att mycket stora insatser på senare år har gjorts för ijällturismen
framför allt med användande av statliga medel till beredskapsarbeten.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att regeringen under våren
1981 beslöt om en väsentlig ökning av det statliga stödet till fjällturismen.
Beslutet innebär att 20 milj. kr. under en treårsperiod skall ställas till
förfogande för vissa mycket angelägna investeringsarbeten i fjällstationer
samt stugor och leder i fjällregionen. Huvudparten, ca 15 milj. kr., skall
utgå från medel som anvisats för regionalpolitiska ändamål och beredskapsändamål.
Förslag om inrättande av ett fjällmuseum i Jokkmokk har
lagts fram av en särskild arbetsgrupp på länsplanet vilken på regeringens
uppdrag arbetar med att tillföra Jokkmokks kommun nya arbetsplatser.

Utskottet konstaterar att motionärernas önskemål i stor utsträckning
blir tillgodosedda genom vad som beslutats och genom förverkligande av
pågående planeringsarbete. Ett särskilt uttalande till regeringen från riksdagens
sida i enlighet med motionsyrkandet är därför inte påkallat.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionerna 1980/81:1668 och 1980/81: 1262
om inrättande av en central myndighet för turism och friluftsliv,

2. att riksdagen avslår motionerna 1980/81: 544 yrkande 1 och 1980/
81:1666 yrkandena 1 och 2 om ett handlingsprogram för turism
och rekreation,

3. att riksdagen avslår motion 1980/81:1666 yrkande 3 om ansvarsfördelning
för investeringsstöd,

4. att riksdagen avslår motion 1980/81:957 yrkande 1 om förslag
rörande de primära rekreationsområdena,

5. att riksdagen avslår motion 1980/81:957 yrkande 2 om inrättande
av en av fackföreningarna förvaltad semester- och rekreationsfond.

KrU 1981/82:10

6. att riksdagen avslår motion 1980/81:1675 om byggande av samhälleligt
ägda fritidshus,

7. att riksdagen avslår motion 1980/81:539 om utveckling av turism
och rekreation i Ljusnandalen,

8. att riksdagen avslår motion 1980/81:1880 om åtgärder för att
främja fjällturismen.

Stockholm den 10 november 1981

På kulturutskottets vägnar
GEORG ANDERSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric
Norrby (c), Kerstin Anér (fp), Tyra Johansson (s), Lars Ahlmark (m), Olle
Eriksson (c), Elisabeth Fleetwood (m), Catarina Rönnung (s). Kerstin
Andersson i Kumla (s). Bertil Hansson (fp), Ing-Marie Hansson (s), Maja
Bäckström (s). Göran Persson (s), Gunnel Liljegren (m) och Cecilia Jensfelt
(c).

Särskilt yttrande

Ett handlingsprogram för turism och rekreation (mom. 2)

Georg Andersson, Tyra Johansson, Catarina Rönnung, Kerstin Andersson
i Kumla, Ing-Marie Hansson, Maja Bäckström och Göran Persson
(alla s) anför:

I motion 1980/81:544 yrkar motionärerna att riksdagen hos regeringen
anhåller om utarbetande av ett konkret handlingsprogram för hur riktlinjerna
från rekreationsberedningens rapport ”Statliga insatser för turism och
rekreation” skall förverkligas när det gäller de primära rekreationsområdena.
I motionen uttalas att en del uppgifter i sammanhanget bör kunna
läggas på turist- och rekreationspolitiska utredningen under förutsättning
att denna — som f. n. är en enmansutredning — breddas och görs om till en
större parlamentarisk utredning.

Under våren 1981 har kulturutskottet med anledning av ett i samma
motion framställt yrkande uttalat att det bör ankomma på regeringen att
pröva på vilket sätt den nuvarande enmansutredningen skall ges ett parlamentariskt
inslag och hur olika intressen och åsiktsriktningar därvid skall
bli företrädda. Detta uttalande gav riksdagen som sin mening till känna för
regeringen. Därmed har förutsättningar skapats för utarbetande av ett
konkret handlingsprogram enligt motionärens yrkande.

Enligt direktiven bör utredningen ge ett underlag för en samlad rekreationspolitisk
bedömning. Detta inbegriper en bedömning av vilka insatser

KrU 1981/82:10

som erfordras för att skapa jämlikhet i fråga om människors möjligheter att
utnyttja den ökade fritiden. Vi förutsätter att i dessa direktiv inryms kravet
i motion 544 att ett handlingsprogram för statliga insatser för turism och
rekreation i de primära rekreationsområdena skall tas fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981