AU 1981/82:7

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1981/82:7

med anledning av motioner om rätt till ledighet m. m.
Sammanfattning

I betänkandet behandlas sex motioner om olika former av rätt till ledighet
för anställda.

Utskottet tar först upp två motioner som rör lagen om rätt till ledighet
för vård av barn. Bonnie Bernström (fp) föreslår i motion 1980/81:1418 att
den nuvarande lagstadgade ledighetstiden, 18 månader, skall kunna förlängas
till dess kommunal barnomsorg kan erbjudas. Utskottet avstyrker
motionen och hänvisar till bl. a. det pågående översynsarbetet av ledighetslagstiftningen.
Utskottet avstyrker också en motion 1980/81:483 av
Sten-Ove Sundström (s) i vilken begärs att lagen kompletteras så att en
arbetstagare vid återgången till arbetet efter avslutad ledighet alltid skall ha
rätt att återfå sin tidigare befattning. Utskottet hänvisar till det skydd som
finns mot trakasserande omplaceringar. Utskottet framhåller i övrigt att
för den berörda gruppen gäller liksom för andra att omplacering endast kan
ske inom ramen för arbetsavtalet.

Margareta Andrén (fp) begär i motion 1980/81:608 att en person som
vårdar sjuk anhörig skall ha rätt till tjänstledighet. Utskottet avstyrker
motionen med hänvisning till att frågan utreds av anhörigvårdskommittén.

I motion 1980/81:1061 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) föreslås att den
lagstadgade rätten till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom grundskolan
skall utvidgas till att gälla även andra utbildningsformer. Utskottet
avstyrker motionen med motiveringen att lagen är föremål för översyn och
att frågan om en förändring av lagen i enlighet med motionärernas önskemål
därvid kan väntas bli prövad.

I två motioner begärs till slut att olika frågor som rör utlandsanställda
skall utredas. I motion 1980/81:607 av Hans Alsén m.fl. (s) behandlas
frågan om tjänstledighet för biståndsarbetare. Margareta Andrén (fp) tar i
motion 1980/81:1804 därutöver upp problem som rör socialförsäkring,
beskattning och meritvärdering. Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning
till att resultatet av olika utredningar som behandlar dessa frågor
bör avvaktas.

1 Riksdagen 1981182. 18 sami. Nr 7

AU 1981/82:7

Motionerna

1980181:483 av Sten-Ove Sundström (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om komplettering av lagen om rätt till ledighet
för vård av barn.

Motionären vill att arbetstagare vid återgång till arbetet efter avslutad
ledighet skall ges rätt till samma arbetsbefattning som före ledigheten.

1980181:607 av Hans Alsén m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om tjänstledighet
för biståndsarbete i enlighet med vad som i motionen anförts.

1980/81:608 av Margareta Andrén (fp)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen att
motionen överlämnas till anhörigvårdskommittén.

Motionären vill att den som tillfälligt vårdar anhörig skall ha rätt till
tjänstledighet och anställningstrygghet under denna tid och rätt att återgå i
tjänst efter det att vården upphört.

1980/81:1061 av Gunnar Nilsson m.fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att lagen om rätt till ledighet för
vissa föreningsuppdrag inom skolan m. m. (1979:1184) vidgas till att omfatta
också övriga utbildningsformer såsom t. ex. gymnasieutbildning och
arbetsmarknadsutbildning.

1980181:1418 av Bonnie Bemström (fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts om rätt till tjänstledighet till dess kommunal barnomsorg
kan erbjudas.

1980/81:1804 av Margareta Andrén m. fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn beträffande
de i utlandet verksamma svenskarnas situation och arbetsvillkor
m. m.

Regler om rätt till ledighet

I den följande sammanställningen redovisas ett tiotal lagstadgade ledighetsformer.
I sammanställningen anges även om ledigheten är förenad med
rätt till ekonomisk ersättning.

AU 1981/82:7		3
De viktigaste lagstadgade ledighetsformerna
Ledighet för	Gällande lag	Rätt till ersättning
Facklig verksamhet	Förtroendemannalagen	Delvis från arbetsgivaren
Offentliga förtroende- uppdrag	Regeringsformen, kom-munallagen m. fl.	Delvis från det allmänna
Semester	Semesterlagen	Från arbetsgivaren
Sjukdom	Lag om allmän försäk-ring, smittskyddslagen	Från det allmänna, från arbetsgivaren enl. avtal
Amning	Arbetsmiljölagen	Inte enl. lagen
Svenskundervisning för invandrare	Svenskundervisningsla- gen	Från arbetsgivaren
Sökande av arbete	Anställningsskyddslagen	Från arbetsgivaren
Totalförsvaret	Bl. a. lag om förbud mot arbetstagares avske-dande med anledning av militärtjänstgöring, m. m.	Delvis från det allmänna, delvis från arbetsgivaren enl. rekommendation
Utbildning	Studieledighetslagen	Delvis från det allmänna
Vissa föreningsuppdrag inom skolan	Lag om rätt till ledighet för vissa föreningsupp-drag inom skolan m. m.	Nej
Vård av barn	Föräldraledighetslagen	Delvis från det allmänna, delvis från arbetsgivaren enl. avtal
Delpension	(Lagen om delpensions-försäkring)	Från det allmänna

Härutöver finns särskilda ledighetsbestämmelser i kollektivavtal samt
en SAF-rekommendation om rätt till ledighet för biståndsverksamhet.

Översyn av ledighetslagarna

Regeringen har initierat ett översynsprojekt avseende effekterna av lagstiftningen
om ledighet och utförande av olika arbetsuppgifter på arbetstid
utom ramen för den ordinarie verksamheten. Syftet med arbetet skall vara
att förbättra samspelet mellan olika lagar och därmed arbetsmarknadens
funktionssätt utan att för den skull rubba lagstiftningens grundläggande
inriktning. Översynen har delats upp på tre delprojekt.

1. En studie av kostnaderna i olika avseenden för den samlade frånvaron
från arbetet utförd av riksrevisionsverket (RRV).

2. En studie av ledighetslagarnas konsekvenser för verksamheten i företag
och myndigheter utförd av Studieförbundet Näringsliv och samhälle
(SNS).

3. En lagteknisk översyn av den samlade ledighetslagstiftningen utförd
inom arbetsmarknadsdepartementet.

RRV och SNS har nyligen redovisat resultatet av sitt arbete. Den lagtekniska
översynen beräknas avslutas kring det kommande årsskiftet.

AU 1981/82:7

Statistik över frånvaro

Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) mäter regelbundet
omfattningen av långtidsfrånvaron, dvs. den frånvaro som varar
minst en vecka. På grundval av denna källa redovisas nedan andelen (i %)
frånvarande från arbetet (inkl. semester) av totala antalet sysselsatta inom
olika kategorier av den sysselsatta befolkningen år 1970 och 1980.

1970 1980 Förändring

Samtliga	12,6	17,8	+ 5,2
Män	11,9	15,6	+ 3,7
Kvinnor	13,5	20,5	+ 7,0
Gifta män	11,2	15,0	+ 3,8
Ogifta män	13,5	16,5	+ 3,0
Gifta kvinnor	14,1	21,4	+ 7,3
Ogifta kvinnor	12,5	19,1	+ 6,6
Kvinnor med barn < 7 år	18,5	31,7	+ 13,2
Gifta kvinnor med barn < 7 år	18,4	30,5	+ 12,1
Icke gifta kvinnor med barn < 7 år	19,1	34,4	+ 15,3
Kvinnor utan barn < 7 år	12,3	17,6	+ 5,3
Män med barn < 7 år	finns ej	14,5
	uppgift
Källa: SCB (AKU), årsmedeltal.
Som framgår av tabellen ovan har	den relativa	frånvaron i	äkat med drygt
fem procentenheter under perioden	1970-1980.	Frånvaron	ökade mer för

kvinnor än för män. Förekomsten av barn har en avgörande betydelse för

frånvarons storlek.

SCB har på uppdrag av RRV genomfört en undersökning av frånvarons
omfattning och fördelning på olika typer av frånvaro under andra kvartalet
1981. Syftet har bl. a. varit att få fram uppgifter över korttidsfrånvaron,
dvs. del av vecka. Från denna källa har följande sammanställning hämtats.

Omfattningen av lång- och kortidsfrånvaron (exkl. semester), andra kvartalet
1981.

Andel personer Tid

% %

Långtidsfrånvaro 8,2 7,7

Korttidsfrånvaro 4,4 1,5

Total frånvaro 12,6 9,2

Källa: Riksrevisionsverket, SCB (AKU).

12,6% av de sysselsatta var tillfälligt frånvarande från arbetet motsvarande
9,2% av den totala arbetstidsvolymen (exkl. semester). Tabellen
visar tydligt långtidsfrånvarons dominans av den totala frånvaron.

AU 1981/82:7

Lång- och korttidsfrånvaro (exkl. semester) i procent av antalet vanligen
arbetade timmar per vecka med fördelning på frånvaroskäl, andra kvartalet
1981.

	Långtids- frånvaro	Korttids- frånvaro	Total frånvaro
Sjukdom	3,6	0,8	4,4
Värnplikt	0,6	—	0,6
Betald föräldraledighet
i samband med födsel	1,4	<0,1	1,4
Annan betald föräldra-
ledighet	0,2	0,1	0,3
Obetald tjänstledighet
för vård av barn	0,2	<0,1	0,2
Tjänstledighet för studier	1,3	0,1	1,4
Offentliga förtroende-
uppdrag	-	<0,1	-
Annan tjänstledighetsor-
sak el. annat skäl	0,4	0,4	0,8
Total frånvaro	7,7	1,5	9,2

Källa: Riksrevisionsverket, SCB (AKU).

Ledighet för vård av barn

Motionerna

1980/81:483 av Sten-Ove Sundström (s)

I motionen påpekas att lagen om rätt till ledighet för vård av barn ger rätt
till arbete i samma omfattning som före ledigheten men att ingenting
stadgas om rätt att återfå samma befattning. Detta sägs kunna medföra
svårigheter för många löntagare vid återgången till arbetet efter föräldraledigheten.
Som exempel anger motionären det fallet att en anställd som
lämnat ett dagtidsarbete efter avslutad ledighet kan tvingas acceptera ett
skiftarbete. Ytterst kan detta enligt motionären leda till att löntagaren
tvingas till otillfredsställande bamomsorgslösningar eller att avstå från
vidare arbete. I motionen föreslås därför att lagen kompletteras så att
arbetstagaren efter avslutad ledighet ges rätt till samma arbetsbefattning
som tidigare.

1980/81:1418 av Bonnie Bernström (fp)

I motionen framhålls att rätten till tjänstledighet upp till ett och ett halvt
år efter barnets födelse har blivit ett viktigt hjälpmedel för de familjer som
inte kan ordna sin barnomsorg i väntan på kommunal placering. Denna
tjänstledighet är dock enligt motionären inte alltid tillräcklig då kön till den
kommunala barnomsorgen i många kommuner är lång. Därför föreslås i
motionen en lagstadgad rätt till tjänstledighet tills kommunen kan erbjuda
daghemsplats. Denna möjlighet bör arbetas in i ledighetslagarna i samband
med den översyn som görs av dessa,
tl Riksdagen 1981/82. 18 sami. Nr 7

AU 1981/82:7

Gällande regler

Enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m.m. har
föräldrar rätt att med bibehållet anställningsskydd vara helt lediga från
arbetet eller förkorta sin dagliga arbetstid till tre fjärdedelar av normal
arbetstid så länge de vårdar barn under ett och ett halvt års ålder. Rätten
till förkortad arbetstid, i vanliga fall sex timmar per dag, gäller även till
dess barnet är åtta år eller har avslutat det första skolåret. Rätten till
ledighet är fristående från ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen.
Föräldrarna har dock alltid rätt till ledighet från sin anställning under tid då
ersättning utgår från föräldraförsäkringen.

Arbetstagare som begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet tillförsäkras
enligt lagens 10 och 11 §§ skydd mot uppsägning, avskedande och mot
försämring av anställningsförmåner eller arbetsförhållanden. Arbetstagare
som förkortar sin arbetstid är således inte heller skyldig att av dessa skäl
vidkännas annan omplacering än sådan som kan ske inom ramen för
anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.

Rätten till föräldraledighet bygger på att en arbetstagare som begagnar
sin rätt inte skall komma i sämre ställning än sina arbetskamrater. Däremot
har en föräldraledig arbetstagare inte givits garantier som går längre än vad
som gäller för arbetstagare som står kvar i full tjänst. Skulle de på grund av
en omorganisation få ändrade arbetsuppgifter eller skulle arbetsförtjänsten
för dem allmänt sett minska är detta förändringar som också en föräldraledig
arbetstagare får tåla.

Enligt de regler som gäller inom arbetsrättens område har en arbetsgivare
normalt rätt att utan uppsägning omplacera en arbetstagare om de nya
arbetsuppgifterna ligger inom ramen för det enskilda anställningsavtalet.
Bestämmelserna i lagen om rätt till ledighet för vård av barn om skydd mot
försämring av anställningsförmåner och arbetsförhållanden utgör i första
hand ett skydd mot trakasserier från arbetsgivarens sida. En arbetstagare
som begär att arbetstiden skall förkortas till tre fjärdedelar av normal
arbetstid skall dessutom beredas oförändrade arbetsuppgifter. Endast om
detta visar sig omöjligt får arbetsgivaren omplacera arbetstagaren. En
sådan omplacering måste då ske inom ramen för anställningsavtalet.

Utredning

Föräldraförsäkringskommittén (S 1980:08) tillkallades den 29 maj 1980
för att göra en översyn av reglerna för rätt till ledighet för vård av barn och
av ersättningsreglerna inom föräldraförsäkringen. Huvuduppgiften för utredningen
är enligt direktiven att göra en övergripande genomgång av de
praktiska erfarenheterna av ledighets- och ersättningsreglerna såväl från
den enskildes synpunkt som från arbetsmarknads- och administrativa synpunkter.
Genomgången skall bl. a. ta sikte på behovet av och möjligheterna
att genomföra förenklingar i regelsystemet. De i motionerna aktualiserade
frågorna kommer inte att tas upp i detta sammanhang.

AU 1981/82:7

Ledighet för vård av sjuk anhörig

Motionen

1980181:608 av Margareta Andren (fp)

I motionen framhålls vikten av att den sjuke kan vistas så länge som
möjligt i hemmet och där få sin vård. Detta är enligt motionären en fördel
av både humanitära och samhällsekonomiska skäl. Anhöriga som vårdar
sjuka sägs dock ha otrygga förhållanden. Arbetsgivaren är nämligen inte
skyldig att bevilja tjänstledighet utan lön för vård av sjuk anhörig, med
undantag av minderåriga barn. Någon lagstadgad tjänstledighetsrätt finns
således inte för en person som vårdar t. ex. föräldrar eller maka/make. I
motionen föreslås därför att den som tillfälligt vårdar anhörig skall ha rätt
till tjänstledighet och anställningstrygghet under denna tid och rätt att
återgå i tjänst efter det att vården upphört. Motionären yrkar att motionen
skall överlämnas till anhörigvårdskommittén.

Gällande regler

Några allmänna bestämmelser i lag om tjänstledighet för vård av sjuk
anhörig finns inte.

För statligt anställda finns i 19 § allmänt avlöningsavtal (AST) för statliga
och vissa andra tjänstemän möjlighet till tjänstledighet för enskild
angelägenhet. Sålunda kan tjänstledighet med B-avdrag medges under
högst 15 dagar per år när det gäller allvarligare sjukdomsfall inom den egna
familjen eller den närmaste släktkretsen. I övrigt kan C-avdrag (dvs. utan
lön) beviljas efter arbetsgivarens prövning.

1 deltidsförordningen (1980: 50) sägs att deltidsarbete anordnas när myndighetens
verksamhet kräver det. Deltidsarbete får på en arbetstagares
begäran anordnas även i andra fall i den mån verksamheten medger det. I
fråga om bedömningen av deltidsfrågor sägs att särskild hänsyn skall tas
till bl. a. familjesociala förhållanden. Det är inte uteslutet att en arbetstagare
därför skulle kunna medges deltidsanställning för att kunna vårda sjuk
anhörig.

Kommunalt anställda kan beviljas ledighet för enskild angelägenhet av
vikt. Om synnerliga skäl föreligger kan arbetstagare medges behålla lönen
under högst tio dagar per år. Som synnerliga skäl anses nära anhörigs
svårare sjukdom eller bortgång.

Anställda på den privata arbetsmarknaden kan på grund av avtal beviljas
permission med bibehållen lön under någon eller högst några få dagar i
samband med plötsligt svårt sjukdomsfall hos hemmaboende nära anhörig.

I övrigt är det upp till arbetsgivaren att pröva frågan om tjänstledighet
för vård av sjuk anhörig.

AU 1981/82:7

Utredning

Anhörigvårdskommittén (S 1979:11) tillkallades enligt regeringens bemyndigande
den 30 augusti 1979 för att göra en översyn av olika frågor
rörande vård av anhöriga i hemmet. I direktiven anförs att den som är
förvärvsarbetande inte har någon ovillkorlig rätt till tjänstledighet från sitt
förvärvsarbete för vård av anhörig. Det erinras dock om att en lagstadgad
rätt till föräldraledighet infördes 1976, vilken utvidgats i lagen (1978:410)
om rätt till ledighet för vård av barn m. m. Kommittén bör nu enligt sina
direktiv överväga frågan om införande av en motsvarande rätt till hel eller
partiell ledighet från arbetet för vård av äldre, sjuk eller handikappad
anhörig i hemmet. Därvid bör övervägas om en sådan rätt till ledighet
skulle gälla all vård av anhöriga eller knytas till de personer som vårdar
anhöriga inom ramen för de offentliga huvudmännens hemsjukvårdsverksamhet.
Utredningen räknar med att kunna redovisa ett förslag på detta
område vid årsskiftet 1982-1983.

Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede
(SLS) har i sitt huvudbetänkande (SOU 1979:51) lämnat förslag till lag om
ersättning åt anhörig för vård av sjuka i livets slutskede innebärande att
arbetstagaren i egenskap av anhörig ges rätt att för vård av sjuk anhörig
dels vara helt ledig från anställning högst trettio dagar under ett år, dels att
under ledigheten erhålla ersättning med ett belopp som motsvaras av den
anhöriges sjukpenning. Med detta förslag har utredningen avsett att ge
anhöriga möjlighet att vårda den döende under hans sista tid. Om det gäller
en mer långvarig vård i hemmet har utredningen ansett att landstinget i
samverkan med den sjuke och de anhöriga bör lösa både organisationen av
vården och ersättningen för den.

Ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan

Motionen

1980181:1061 av Gunnar Nilsson m.fl. (s)

I motionen behandlas lagen om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag
inom skolan m. m. Enligt motionärerna är det onaturligt att begränsa
denna rätt till ledighet för uppdrag i grundskolan. Det kan av flera skäl vara
ännu angelägnare att sådan medverkan kan komma till stånd i andra
utbildningssammanhang. I motionen föreslås därför att lagen vidgas till att
omfatta också övriga utbildningsformer såsom gymnasieutbildning och
arbetsmarknadsutbildning.

Gällande regler

Lagen (1979:1184) om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom
skolan ger fr. o. m. den 1 juli 1980 en arbetstagare rätt att vara ledig från sin
anställning för att på uppdrag av en förening som han tillhör medverka i
grundskolan. Medverkan skall avse aktiviteter under skoldagen eller allmän
fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen. Ledigheten får uppgå till

AU 1981/82:7

högst 90 timmar om året. Den som arbetar mindre än 1600 timmar om året
får sin rätt till ledighet reducerad i motsvarande mån.

För att ledighetskraven inte skall bli alltför betungande får arbetsgivaren
vägra ledighet som överstiger 20 timmar under en kalendermånad eller tar i
anspråk mer än 15% av den anställdes tjänstgöringstid under månaden.
Därutöver får arbetsgivaren vägra ledighet som medför väsentlig olägenhet
för arbetsgivarens verksamhet.

För att skapa möjlighet att i tid planera verksamheten på arbetsplatserna
skall arbetstagaren för att få rätt till ledigheten anmäla sitt anspråk minst
två veckor i förväg. För en arbetsgivare som vägrar ledighet gäller på
motsvarande sätt att sådan underrättelse skall lämnas inom en vecka efter
det att ledigheten anmäldes. Underrättelse om vägran behöver dock aldrig
lämnas tidigare än en månad innan ledigheten skulle ha böljat.

Utredning

Regeringen uppdrog i juni 1980 åt statens ungdomsråd att tillsammans
med skolöverstyrelsen följa utvecklingen beträffande lagen under tiden
den 1 juli 1980-den 30 juni 1982 och redovisa erfarenheterna därav till
regeringen. I uppdraget ingår också att överväga behovet och lämpligheten
av att införa lagfäst rätt till ledighet för medverkan även i andra skolor än
den kommunala grundskolan. Resultatet av arbetet skall redovisas till
regeringen senast den 1 november 1982.

Tjänstledighet för internationellt biståndsarbete

Motionen

1980181:607 av Hans Alsén m. fl. (s)

I motionen framhålls att det under senare år har blivit allt svårare att
rekrytera kvalificerad personal för internationellt biståndsarbete. En av
flera orsaker härtill sägs vara att biståndspersonal i många fall inte får
tjänstledighet för arbete inom det svenska biståndet och därför inte har
något garanterat arbete att återvända till i Sverige. Motionärerna hänvisar
till att andra utlandsarbetande svenskar, exempelvis FN-soldater, har rätt
att få tjänstledighet under utlandstjänstgöring. Mot bakgrund av de svårigheter
som böljat uppstå att få kvalificerade sökanden till biståndsarbete
samt arbetsgivarnas olika praxis när det gäller att bevilja tjänstledighet för
biståndsarbete begär motionärerna att tjänstledighetsfrågan utreds.

Antal personer i biståndsarbete

Enligt SIDA:s statistik över fältpersonal var 878 personer i tjänst i
biståndsarbete vid utgången av budgetåret 1980/81. Av dessa ingick 379 i
SIDA:s fältverksamhet (inkl. personal vid nordiska insatser) och 482 i FNorganens
biståndsverksamhet. 17 personer ingick i de nordiska insatserna.
I tabellen nedan redovisas anställningsformen före utresan för denna biståndspersonal.

AU 1981/82:7

	Statlig	Kommunal	Privat1	Anställd i annat land	Övriga	Totalt
SIDA.s fältverksamhet
Kontraktsanställda	62	53	62	40	50	222
Korttidsanställda	7	7	2	3	4	23
Fredskårsdeltagare	6	14	18	1	2	41
Biståndskontors-
personal	93					93
Personal vid nordiska
insatser	8		5	2	2	17
FN-organens bistånds-
verksamhet
Experter på fält och
på sekretariat	88	31	50	17	2182	404
Biträdande experter	27	13	21	7	5	73
Volontärer	4				1	5
Summa	295	118	158	70	237	878

1 Inkl. egna företagare.

2 Flertalet av dessa personer har permanent anställning sedan lång tid tillbaka och uppgift saknas om
anställning före utresan.

Gällande regler
Den offentliga sektorn
Rätten till tjänstledighet för statligt anställda regleras i Förordningen om
rekrytering av biståndspersonal, m. m. (SFS 1975:439). Enligt förordningen
bör statsmyndighet aktivt medverka till att biståndsverksamheten tillförs
kvalificerad personal, och tjänsteman bör därför medges tjänstledighet
för anställning inom denna verksamhet. Även tjänsteman som är gift med
eller stadigvarande lever samman med anställd inom biståndsverksamheten
bör enligt förordningen medges tjänstledighet. Tiden är dock i det
senare fallet maximerad till fyra år.

Förordningen avser endast biståndsverksamhet som sker genom eller
med bidrag av staten.

Anställda hos kommuner eller landsting beviljas i princip tjänstledighet
för uppdrag inom bilateral, nordisk eller multilateral biståndsverksamhet
som Sverige medverkar i. För beviljad tjänstledighet tillämpas villkor som
motsvarar dem som gäller för statliga tjänstemän.

Den privata sektorn
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) rekommenderar i ett under 1977
utfardat cirkulär delägarföretagen att ge tjänstledighet för uppdrag inom
Sveriges internationella biståndsverksamhet. Tjänstledighet kan beviljas
för följande slag av uppdrag:

— av SIDA kontraktsanställd personal,

— deltagande i freclskår,

— experter och biträdande experter inom ramen för FN-verksamheten.
Tjänstledighet beviljas enligt rekommendationen om det kan ske utan

AU 1981/82:7

olägenhet för företaget. Hänsyn tas därvid till företagets storlek, den
anställdes befattning och omfattningen av tjänstledigheten. Biståndsprojektet
får dock inte konkurrera med det egna företaget. Vid tjänstledighetens
slut rekommenderas att den anställde så långt möjligt får samma eller
likvärdig anställning som tidigare i fråga om arbetsförhållanden, lön och
andra anställningsvillkor. Tjänstledighet beviljas således inte från särskild
befattning inom företaget. Anställningsskydd gäller så till vida att anställningen
består under ledigheten. Detta innebär t. ex. att turordningen vid
uppsägning på grund av arbetsbrist ej förändras. Vidare finns i rekommendationen
regler om återinträde, förlängd tjänstledighet, anställning av vikarie
m. m.

Kooperationen

Kooperativa förbundet beviljar inte tjänstledighet för biståndsuppdrag.
Däremot tillförsäkras de anställda som tar sådant uppdrag återanställningsgaranti.

Lantbrukarnas riksförbund har med vissa medlemsförbund (Sveriges
slakteriförbund, Svenska lantmännens riksförbund m.fl.) en överenskommelse
enligt vilken anställda som åtar sig biståndsuppdrag beviljas tjänstledighet
upp till sex månader och återanställningsgaranti för högst tre år, i
undantagsfall kortare tid.

Utredning

En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes år 1979 med uppgift att
studera behovet av och föreslå åtgärder som kan underlätta för hemvändande
biståndsarbetare att anpassa sig på den svenska arbetsmarknaden.
Arbetsgruppen skall även ta upp tjänstledighets- och meritfrågor.

I arbetsgruppen ingår representanter för utrikes-, arbetsmarknads-, utbildnings-
och budgetdepartementen samt för SIDA. Budgetdepartementets
personalpolitiska enhet har det övergripande ansvaret för arbetet.

På uppdrag av arbetsgruppen har en utredning gjorts vid den pedagogiska
institutionen vid Stockholms universitet om biståndsarbetets meritvärde
samt hemkomna biståndsarbetares återanpassningsproblem. Resultatet
av arbetet redovisades våren 1981.* Nedan lämnas en kortfattad
redovisning av utredningens slutsatser.

Intresset för u-landsarbetet grundas till största delen på personlighetsmässiga
faktorer medan mera materiella omständigheter såsom lön och
meritvärde spelar en mycket liten roll. Bland de faktorer som dock inverkar
hindrande och försvårande på möjligheterna att ta ett utlandsarbete är
barnens skolgång och svårigheten att bereda den medföljande makan/

* Lars G. Berglund: Biståndsarbetets meritvärde samt hemkomna biståndsarbetares
återanpassningsproblem. Stockholms universitet 1981.

AU 1981/82:7

maken arbete. Några större problem att få tjänstledighet tycks inte föreligga.
Likaså spelar meritvärdet en underordnad roll.

Hemvändande biståndsarbetare har i allmänhet inte några större svårigheter
att få arbete. I de fall problem uppstår är dessa oftast av initial natur.

De flesta biståndsarbetarna anser att u-landsarbete bör värderas högre
än vad som nu är fallet. Trots att meritvärdes- och återanpassningsfrågoma
inte utgör några egentliga problem för en majoritet anses dock att
SIDA bättre bör ta till vara de resurser och erfarenheter som finns hos
biståndsarbetarna.

Arbetsvillkor m. m. för utlandsverksamma svenskar

Motionen

1980/81:1804 av Margareta Andrén m. fl. (fp)

I motionen framhålls inledningsvis att de utomlands verksamma svenskarna
utgör en från näringslivets och hela samhällets synpunkt omistlig
resurs. Samtidigt sägs att under senare år flera problem har aktualiserats
som förhindrar eller försvårar en tillfredsställande rekrytering av utlandsverksam
personal. Följande frågor tas upp i motionen.

1. Eftersom medföljande make/maka inte kan få arbetstillstånd i tjänstgöringslandet
och därmed inte något arbete kan han/hon inte tjäna in egen
ATP-pension.

2. Den utlandsanställde eller medföljande maken/makan har svårigheter
att erhålla tillräckligt lång tjänstledighet från det ordinarie arbetet i Sverige.

3. Kommunalskattelagens regler om inkomstbeskattning vid utlands anställning
som varar minst ett är (ettärsrege/n) anger inte klart hur många
och långa tillfälliga besök i hemlandet som får göras utan att ettårsregeln
upphör att gälla. Lagen bör enligt motionärerna kompletteras i detta avseende.

4. Den som är sjuk under utlandsvistelsen och uppbär svensk sjukpenning
måste betala skatt på sjukpenningen i Sverige även om sjukpenningen
utgår i stället för en inkomst som enligt ettårsregeln är skattefri i Sverige. I
sådant fall bör enligt motionärerna även sjukpenningen vara skattefri.

5. Försäkringskassorna sägs tillämpa olika praxis när det gäller återinskrivning
av hemvändande utlandssvenskar som är sjuka eller gravida.
Enligt motionen bör likartade bestämmelser tillämpas.

6. Utlandssvenskarnas erfarenhet och kunskap bör utnyttjas och uppskattas
på ett bättre sätt. En revidering av reglerna om meritvärdering
beträffande dessa tjänster på skilda samhällsfält sägs därför vara önskvärd.

Mot bakgrund av vad som anförts i motionen begärs en översyn beträffande
de i utlandet verksamma svenskarnas situation och arbetsvillkor.

AU 1981/82:7

Medföljande makes/makas intjänande av ATP-pension

Rätten till tilläggspension (ATP) grundas på förvärvsarbete. Den pensionsgrundande
inkomsten beräknas på grundval av den försäkrades inkomst
av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under året.
Pensionsgrundande inkomst beräknas när en försäkrads inkomster av anställning
och annat förvärvsarbete överstiger det vid årets ingång gällande
basbeloppet. För vaije år som pensionsgrundande inkomst fastställs för en
försäkrad skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. För full pension
krävs att pensionspoäng tillgodoräknats under 30 år. Har pensionspoäng
tillgodoräknats för ett mindre antal år skall pensionen minskas med en
trettiondel för vaije felande år. ATP beräknas med ledning av medeltalet
av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng
tillgodoräknats för mer än 15 år beräknas medeltalet på de 15 högsta
poängtalen.

30-årsregeln inom ATP-systemet gör det således möjligt för många medföljande
makar till utlandsanställda att ändå tjäna in full ATP.

Riksdagen (prop. 1980/81:204, SfU 1981/82:1) har nyligen beslutat att
föräldrar som vårdar egna barn i hemmet får viss rätt till ATP för denna
insats. En förälder får således tillgodoräkna sig det antal år han eller hon
varit hemma för vård av egna barn under tre års ålder som om dessa vårdår
har varit förvärvsår. En person som har förvärvsarbetat under ett visst
antal år får således till dessa år lägga det antal år som denne vårdat egna
barn. För att få tillgodoräkna sig ett vårdår måste föräldern ha svarat för
den faktiska vården av barnet mer än halva kalenderåret. Vårdår får endast
tillgodoräknas förälder som är bosatt här i landet samt för barn som också
är bosatt här. De förslag som lämnats i departementsstencilen Socialförsäkring
för vissa utlandsanställda (Ds S 1981:14) innebär att även de s.k.
utsända kommer att innefattas i de nya bestämmelserna.

Ettårsregeln och tillfälliga avbrott i utlandsvistelsen

Svensk medborgare som flyttar ur riket men behåller väsentlig anknytning
till Sverige behandlas i beskattningssammanhang som om han är
bosatt här i riket. Om vistelsen utom riket varar minst ett år kan han enligt
54 § h) kommunalskattelagen vara befriad från inkomstskatt på lön (den
s. k. ettårsregeln). Denna regel gäller dock inte för offentligt anställda och
anställda på svenska fartyg eller anställda på svenska, danska eller norska
luftfartyg.

Vissa avbrott i utlandsvistelsen medges dock utan att ettårsregeln skall
anses upphävd. Kommunalskattelagen ger dock inte någon direkt ledning
om hur många och hur långa avbrott som kan medges. Frågan har behandlats
vid åtskilliga tillfällen i skattedomstolar och i förhandsbesked från
riksskatteverket (RSV). Rent allmänt torde praxis ha blivit liberalare under
senare år beträffande besöksfrekvensen och vistelsetidens längd i Sverige.
RSV fann således i ett uttalande år 1979 att 52 dagars vistelse i Sverige inte

AU 1981/82:7

bröt ettårsregeln. Vid bedömningen är förhållandena i det enskilda fallet
avgörande. Hänsyn tas t. ex. till avstånd, klimat på arbetsorten, sjukdom
och semester.

I samband med att sjukpenning år 1973 gjordes skattepliktig infördes
även regeln att sjukpenning alltid skall beskattas i Sverige även om mottagaren
är bosatt utomlands. Som tidigare redovisats avser den s. k. ettårsregeln
enbart lön från privat tjänst. Genom dubbelbeskattningsavtal kan
dock beskattningsrätten föras över till annan stat. I regel har Sverige under
senare år strävat efter att i sådana avtal tillförsäkra sig rätten att beskatta
utbetalningar från den svenska socialförsäkringen.

Å terinskrivning i försäkringskassa

Den allmänna försäkringen, vari sjukförsäkringen ingår, omfattar alla
svenska medborgare samt dem som utan att vara svenska medborgare är
bosatta i Sverige. Sjukförsäkringsförmånema består av dels sjukvårdsförmåner
(läkarvårdsersättning, tandvårdsersättning, sjukhusvårdsersättning,
resekostnadsersättning samt ersättning för sjukvårdande behandling),
dels av sjukpenningförmåner (sjukpenning och föräldrapenning). Det
förhållandet att utlandssvenskar räknas som försäkrade enligt lagen om
allmän försäkring innebär dock inte att de kommer i åtnjutande av alla de
rättigheter och förmåner som lagen ger. Vissa förmåner är nämligen förenade
med krav på bosättning. Detta gäller större delen av sjukförsäkringen.

Bosättningsbegreppet bygger i huvudsak på motsvarande begrepp inom
folkbokföringen. Det innebär i princip att en person anses bosatt där han
tillbringar dygnsvilan. I fråga om förmåner som omfattas av lagen om
allmän försäkring tillämpas följande regler vid utflyttning från och inflyttning
till Sverige.

Om en inskriven försäkrad hos kyrkobokföringsmyndigheten vid u;flyftning
från Sverige anmäler att han bosatt sig i annat land avförs han från
den svenska kyrkobokföringen. Har han i sådant fall bosatt sig i annat
nordiskt land blir han automatiskt överförd till sjukförsäkringen i det andra
nordiska landet. I fråga om personer som flyttar till utomnordiska länder
skall försäkringskassan utreda bosättningsfrågan. Om kassan vid utredningen
finnér att den försäkrade stadigvarande bosatt sig i utlandet skall
bosättningen anses ha upphört vid avresan från Sverige. Har kassan inte
fått besked om när avresan från Sverige ägde rum skall bosättningen anses
ha upphört två veckor före den tidpunkt då försäkringskassan fick besked
från länsstyrelsens datacentral om avregistrering från kyrkobokföringen.
Visar däremot utredningen att vederbörande inte haft för avsikt att stadigvarande
bosätta sig utomlands, skall han, om han är svensk medborgare,
anses bosatt i Sverige intill ett år efter avresan från Sverige. De som är i
rikets tjänst på utrikes ort (t. ex. diplomater och SIDA-anställda) och deras
familjemedlemmar är kyrkobokförda i Storkyrkoförsamlingen. Trots att de
är kyrkobokförda i Sverige, skall de inte anses bosatta i riket, utan de

AU 1981/82:7

vanliga ovan nämnda reglerna skall tillämpas. SID A-anställda har normalt
tvåårskontrakt och anses därför i allmänhet bosatta i Sverige intill ett år
efter avresan. Under tid då utlandssvensken alltjämt anses bosatt i Sverige
utgår i princip samtliga förmåner som för andra i landet bosatta, således
både sjukvårdsförmåner och sjukpenningförmåner.

För utlandssvensk som anses bosatt utomlands gäller att han har rätt till
sjukvårdsförmåner (läkarvård, tandvård, sjukhusvård etc.) endast under
förutsättning att vårdbehovet uppkommit i Sverige och vården meddelas
här. Såväl sjukpenning som föräldrapenning förutsätter däremot inskrivning
i försäkringskassa och alltså bosättning. Även möjlighet att teckna
frivillig sjukpenningförsäkring enligt AFL förutsätter bosättning i Sverige.

Vid återflyttning till Sverige sker ny inskrivning i försäkringskassa. Då
inträder på nytt rätt till samtliga sjukvårds- och sjukpenningförmåner. Vad
föräldrapenning vid barns födelse beträffar förutsätter rätt till sådan att
föräldern varit eller skulle ha varit inskriven i försäkringskassa minst 180
dagar före barnets födelse. Föräldrapenning utgår då med garantibeloppet,
f. n. 37 kr/dag. För att föräldrapenning skall utgå med sjukpenningens
belopp förutsätts att föräldern under minst 270 dagar före barnets födelse
varit eller skulle ha varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån.

Vid återinskrivning i försäkringskassa gäller att den inkomst den försäkrade
åtnjuter fr. o. m. bosättningsdagen läggs till grund för beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst fr. o. m. inskrivningsdagen. Om den som
redan är inskriven i försäkringskassa får ändrade inkomstförhållanden
träder ändringen i kraft först 30 dagar efter det kassan fick kännedom om
ändringen.

Oavsett om en person som kommit till Sverige är kyrkobokförd eller inte
skall försäkringskassan pröva om han är bosatt i landet. Han skall anses
bosatt här om det någorlunda säkert kan antas att han skall vistas här
stadigvarande och att han sålunda fått sitt egentliga hemvist här. Han skall
då ha fått bostad här, och bosättningen i det andra landet skall - med i det
följande angivna undantag — kunna sägas ha upphört. Vid bedömandet av
bosättningsfrågan skall främst tas hänsyn till sådana omständigheter som
ändamålet med vistelsen samt om bostad och arbetsanställning i det andra
landet lämnats utan att avsikten varit att han skall återvända inom en mera
begränsad tidrymd. Den inflyttades egna uppgifter kommer härvid, om det
inte finns anledning att ifrågasätta riktigheten av dem, att bli av avgörande
betydelse. Om det av omständigheterna framgår att avsikten redan vid
ankomsten till Sverige varit att vistelsen här skall vara av begränsad
varaktighet, skall bosättning i riket anses föreligga om vistelsen är avsedd
att vara minst ett år och anledningen till uppehållet i Sverige är förvärvsarbete
eller annan därmed jämförlig orsak, t. ex. studier. Enbart semester
här i landet eller därmed jämställd vistelse kan — även om vistelsen skulle
sträcka sig över ett år — inte anses innebära bosättning.

AU 1981/82:7

Utredningsförslag

I en inom socialdepartementet nyligen utarbetad promemoria med titeln
Socialförsäkring för vissa utlandsanställda m. m. (Ds S 1981:14) lämnas
förslag till förbättrad socialförsäkring för svenska företags anställda i utlandet.
Bakgrunden är att den svenska allmänna försäkringen inte alltid
tillhandahåller det sociala skydd som till utlandet utsänd arbetskraft har
behov av.

I promemorian föreslås att ersättningen för läkar- och sjukvård i utlandet
skall utgå för de faktiska kostnaderna. Samtidigt bör de utsända tillerkännas
rätt till tandvård också i utlandet. Rätten till svensk sjuk- och föräldrapenning
bör enligt förslaget bestå under arbetsperioden utomlands liksom
arbetsskadeskyddet. Allmänt barnbidrag bör utbetalas liksom övriga förmåner
som tillkommer här i landet bosatta personer. Förslaget omfattar
även medföljande familjemedlemmar.

Enligt promemorian föreslås vidare att den som placeras utomlands av
arbetsgivare med verksamhet här i riket under utlandstjänstgöringen alltjämt
skall anses vara försäkrad i Sverige om tiden inte överstiger 36
månader. Det innebär att alla utlandsplacerade kommer att ha kvar samtliga
förmåner under tre år enligt samma regler som skulle ha gällt om de
varit bosatta här. Arbetsgivaren skall även betala motsvarande avgifter.

I promemorian tas även upp vissa frågor som berör personer som arbetar
eller vistas utanför Sverige utan att vara placerade där av en arbetsgivare
från Sverige. För att förhindra dubbelförsäkring föreslås att inkomst av
anställning utomlands i sådana fall inte längre skall få ligga till grund för
svensk sjukpenning eftersom sådan inkomst regelmässigt ger en motsvarande
förmån i utlandet. Av samma skäl föreslås att en person som lämnat
Sverige för att vistas utomlands skall anses fortfarande bosatt här i försäkringshänseende
endast i det fall utlandsvistelsen är avsedd att vara kortare
tid än ett år.

Utskottet

Ledighet för vård av barn

Sedan den 1 januari 1979 gäller en lag (1978:410) om rätt till ledighet för
vård av barn. I enlighet därmed har en förälder rätt till ledighet för vård av
barn dels i form av hel ledighet, dels i form av arbetstidsförkortning till tre
fjärdedelar av normal arbetstid (sextimmarsdag). Rätten till hel ledighet
gäller till dess barnet fyllt ett och ett halvt år och rätten till tre ljärdedelstid
tills barnet fyllt åtta år eller därefter gått ut första året i skolan.

I motion 1418 av Bonnie Bernström (fp) framhålls att den lagstadgade
rätten till ledighet i 18 månader inte alltid är tillräcklig för att barnet skall
hinna få en plats i den kommunala barnomsorgen. Köerna i många kom -

AU 1981/82:7

muner sägs vara för långa. Av det skälet borde det enligt motionären finnas
en rätt enligt lag att få tjänstledigt till dess en kommunal placering kan
ordnas. Lagen om rätt till ledighet för vård av barn bör därför kompletteras
i enlighet härmed i samband med den översyn som görs av ledighetslagarna.

Utskottet vill inledningsvis stryka under den stora betydelse som rätten
till ledighet har för både barn och föräldrar. Föräldrarnas ställning har
stärkts på arbetsmarknaden samtidigt som de har fått bättre möjlighet att
vara tillsammans med sina barn under den betydelsefulla tid som barnets
tidigaste uppväxtår utgör. När det gällde ledighetens omfattning rådde vid
lagens tillkomst i fråga om hel ledighet enighet om att knyta an till åldersgränsen
ett och ett halvt år som fanns för statligt anställda.

Riksdagen antog år 1976 som mål för utbyggnaden av barnomsorgen att
hela behovet av barnomsorg för barn till förvärvsarbetande och studerande
föräldrar samt för barn med behov av särskilt stöd skall tillgodoses inom en
tioårsperiod, dvs. i realiteten i slutet av år 1986. Kommunernas barnomsorgsplaner
visar emellertid att det uppställda målet för barnomsorgsutbyggnaden
under tiden fram t. o. m. år 1981 inte kommer att uppnås.
Kommunernas planerade utbyggnad fram till år 1985 pekar också på väsentligt
sänkta ambitioner jämfört med tidigare års planer.

Utskottet har förståelse för det problem som tas upp i motionen. Det är
väl dokumenterat att antalet platser för förskolebarn i den kommunala
barnomsorgen är otillräckligt. Stora variationer råder också mellan olika
kommuner. Innan ställning tas till åtgärder av det slag som motionärerna
föreslår bör dock det slutliga resultatet av regeringens nu pågående översy
nsprojekt avvaktas. Med hänsyn härtill och då den av motionärerna
väckta frågan lämpligen bör tas upp i samband med frågan om barnomsorgens
fortsatta utbyggnad bör motionen inte föranleda någon åtgärd.

I motion 483 av Sten-Ove Sundström (s) framhålls att lagen om rätt till
ledighet för vård av barn inte garanterar att arbetstagaren efter ledigheten
får tillbaka samma befattning med åtföljande arbetstider. Detta kan enligt
motionären leda till stora svårigheter med barnomsorgen. Han anser det
därför angeläget att lagen kompletteras så att arbetstagaren vid återgången
till arbetet ges rätt till samma befattning som före ledigheten.

I lagens 10—11 §§ anges vilket anställningsskydd en arbetstagare som
utnyttjar sin rätt till ledighet har. Där anges bl. a. att den anställde inte är
skyldig att till följd av ledigheten vidkännas minskning av de förmåner som
är förenade med anställningen i annan mån än som följer av uppehållet i
arbetet. Arbetstagarens anställningsförhållanden får inte heller försämras
på grund av att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet.
Detta utgör bl. a. ett skydd för arbetstagaren mot trakasserande omplacering
från arbetsgivarens sida. En anställd som återvänder från ledighet
enligt lagen garanteras därmed att inte komma i sämre ställning än sina
arbetskamrater. Både föräldralediga arbetstagare och arbetstagare som

AU 1981/82:7

står kvar i full tjänst kan dock omplaceras till nya arbetsuppgifter om dessa
ligger inom ramen för de enskilda anställningsavtalen. Motionärens förslag
innebär att en föräldraledig i detta hänseende skulle få en bättre ställning
än de som arbetar vidare på arbetsplatsen. Det kan inte anses befogat med
en sådan ordning. Även praktiska och ekonomiska skäl talar mot förslaget,
som skulle kunna innebära orimliga konsekvenser i samband med en
omorganisation på ett företag. Utskottet kan alltså inte tillstyrka förslaget.
Utskottet utgår för sin del från att parterna gemensamt söker lösa problem
av det slag motionären tar upp. I övrigt hänvisar utskottet till det skydd
som finns mot trakasserier från arbetsgivarens sida.

Ledighet för vård av sjuk anhörig

Margareta Andrén (fp) framhåller i motion 608 vikten av att en sjuk så
länge som möjligt kan vistas i hemmet och där få sin vård. För detta talar
både humanitära och samhällsekonomiska skäl. En person som vårdar en
sjuk anhörig har emellertid inte rätt enligt lag till tjänstledighet under
vårdtiden. I motionen föreslås därför att den anhörige skall ha rätt till
sådan tjänstledighet med bibehållen anställningstrygghet och rätt att återgå
i arbete efter det att vården upphört. Motionären begär att motionen skall
överlämnas till anhörigvårdskommittén.

Anhörigvårdskommittén (S 1979:11) har sedan augusti 1979 uppdraget
att göra en översyn av olika frågor rörande värd av anhörig i hemmet.
Enligt direktiven skall kommittén bl. a. överväga frågan om införande av
rätt till hel eller partiell ledighet från arbetet för vård av äldre, sjuk eller
handikappad anhörig i hemmet. Därvid skall övervägas om en sådan rätt
till ledighet skall gälla all vård av anhöriga eller knytas till de personer som
vårdar anhöriga inom ramen för de offentliga huvudmännens hemsjukvårdsverksamhet.

Som framgår av det ovan sagda ingår motionärens förslag i kommitténs
uppdrag. Med hänvisning härtill är det inte påkallat med någon åtgärd på
grund av motionen.

Ledighet för föreningsuppdrag inom skolan

Sedan den 1 juli 1980 gäller enligt en särskild lag att en arbetstagare har
rätt att vara ledig från sin anställning upp till 90 timmar om året för att på
uppdrag av en förening som arbetstagaren tillhör medverka under skoldagen
i grundskolan eller inom allmän fritidsverksamhet i anslutning till
skoldagen. Lagen är alltså kopplad till uppdrag i grundskolan. I motion
1061 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) sägs att det är onaturligt att begränsa
denna rätt till ledighet för uppdrag i skolan till att gälla enbart grundskolan.
Det kan enligt motionärerna vara ännu angelägnare att sådan medverkan
kan komma till stånd på gymnasienivå och i andra utbildningssamman -

AU 1981/82:7

hang. Därför föreslås att rätten till ledighet för vissa föreningsuppdrag
inom skolan vidgas till att omfatta även övriga utbildningsformer.

Regeringen har givit statens ungdomsråd i uppdrag att tillsammans med
skolöverstyrelsen följa utvecklingen av lagens tillämpning fram till den 30
juni 1982. I uppdraget ingår också att överväga behovet och lämpligheten
av att införa en lagfäst rätt till ledighet för medverkan också i andra skolor
än den kommunala grundskolan. Resultat av arbetet skall redovisas senast
den 1 november 1982.

Enligt vad utskottet inhämtat har möjligheten till ledighet enligt den
aktuella lagen utnyttjats i mycket liten utsträckning. Orsakerna härtill
kommer bl. a. att undersökas inom ramen för den ovan angivna översynen
av lagen. Resultatet av detta arbete bör föreligga innan man överväger
eventuella förändringar av lagen. Som tidigare sagts skall i det sammanhanget
övervägas eventuella utvidgningar av lagen till ytterligare skolformer.
Det får därmed anses klärt att motionärernas förslag - för vilket
det i och för sig kan anföras goda skäl — kommer upp till prövning i
vederbörligt sammanhang. Motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Ledighet för utlandsanställda m. m.

I motion 607 av Hans Alsén m. fl. (s) hävdas att det har blivit allt svårare
att rekrytera kvalificerad personal till arbeten inom det internationella
biståndet. En av flera orsaker härtill sägs vara svårigheten att få tjänstledigt
från det ordinarie arbetet. Många biståndsarbetare har vid återkomsten
till Sverige därför inte garanterat arbete. Motionärerna begär mot
denna bakgrund att frågan om tjänstledighet för biståndsarbetare utreds.

Tidigare i betänkandet har visats att anställda inom den offentliga sektorn
inte har några egentliga problem att få tjänstledighet för biståndsuppdrag.
Inom den privata sektorn finns ingen absolut rätt till ledighet, men
SAF har utfärdat en rekommendation till delägarföretagen att bevilja
tjänstledighet för biståndsverksamhet. Tjänstledighet förutsätts bli beviljad
om det kan ske utan olägenhet för företaget. Kooperativa förbundet
beviljar inte tjänstledighet för biståndsuppdrag. I stället får de anställda en
garanti om återanställning. Lantbrukarnas riksförbund har med vissa medlemsförbund
en överenskommelse som innebär att anställda som åtar sig
biståndsuppdrag beviljas tjänstledighet och i vissa fall rätt till återanställning.

En interdepartemental arbetsgrupp fick år 1979 i uppdrag att studera
behovet av och föreslå åtgärder som kan underlätta hemvändande biståndsarbetares
återanpassning på den svenska arbetsmarknaden. I det
utredningsarbetet planeras även tjänstledighetsfrågan att tas upp. En undersökning,
som gjorts på uppdrag av arbetsgruppen, om biståndsarbetets
meritvärde samt hemkomna biståndsarbetares återanpassningsproblem vi -

AU 1981/82:7

sar bl. a. att barnens skolgång och svårigheter att bereda medföljande
make/maka arbete är faktorer som inverkar hindrande och försvårande på
möjligheten att ta ett u-landsarbete. Några större problem med att få
tjänstledighet tycks dock inte föreligga. Likaså spelar meritvärdet en underordnad
roll. Hemvändande biståndsarbetare har enligt undersökningen
i allmänhet inte några större svårigheter att få arbete. I de fall problem
uppstår är dessa ofta av initial natur.

Utskottet vill betona att det är viktigt att personer som är verksamma på
den svenska arbetsmarknaden och villiga att åta sig biståndsuppdrag också
bereds tillfälle till detta. Möjligheten att få tjänstledighet är en viktig faktor
i det sammanhanget. I första hand bör man, liksom hittills, söka lösa
ledighetsfrågor av detta slag genom överenskommelse mellan parterna på
arbetsmarknaden. När det gäller motionärernas begäran om en utredning
får utskottet hänvisa till det inom regeringskansliet pågående arbetet med
dessa frågor. Med hänvisning härtill och till vad i övrigt anförts bör
motionen inte föranleda någon åtgärd.

Margareta Andrén (fp) behandlar i motion 1804 de utlandsanställdas
situation i ett större perspektiv. Motionären vill att de i utlandet verksamma
svenskarnas situation och arbetsvillkor skall utredas. Som skäl
härför pekar motionären på ett antal problem som sägs förhindra eller
försvåra en tillfredsställande rekrytering av utlandsverksam personal. Det
är frågor som rör socialförsäkring, beskattning, tjänstledighet och meritvärdering.
Tidigare i betänkandet har en utförlig redovisning lämnats av
motionens innehåll samt gällande regler m. m.

Frågor som hänger samman med svenska medborgares tjänstgöring utomlands
har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlats av riksdagen. Arbetsmarknadsutskottet
har exempelvis tagit upp frågan om meritvärdering
och tjänstledighet i samband med utlandsuppdrag. Flera av de i motionen
aktualiserade frågorna är f. n. föremål för olika utredningars intresse. Det
gäller den tidigare nämnda interdepartementala arbetsgruppen som tar upp
bl. a. tjänstledighets- och meritfrågor. Nyligen har också en promemoria
som utarbetats inom socialdepartementet presenterat förslag till förbättrad
socialförsäkring för svenska företags anställda i utlandet. En redovisning
av förslagen har lämnats tidigare i betänkandet. Ett genomförande av
promemorians förslag skulle medföra förbättringar på flera av de områden
som motionären tar upp. Det gäller bl. a. i fråga om medföljandes möjlighet
att intjäna ATP-poäng och problemet med återinskrivning i försäkringskassa.
Resultatet av det sålunda redovisade utredningsarbetet bör avvaktas
innan man tar ställning till behovet av ytterligare utredningsinsatser.
Motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd.

AU 1981/82:7

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förlängd tjänstledighet i avvaktan på att kommunal
barnomsorg ordnas

att riksdagen avslår motion 1980/81:1418,

2. beträffande anställningsskyddet i samband med barnledighet
att riksdagen avslår motion 1980/81:483,

3. beträffande ledighet för vård av sjuk anhörig
att riksdagen avslår motion 1980/81:608,

4. beträffande ledighet för föreningsuppdrag inom skolan
att riksdagen avslår motion 1980/81:1061,

5. beträffande ledighet för biståndsarbete
att riksdagen avslår motion 1980/81:607,

6. beträffande de utlandsarbetandes situation
att riksdagen avslår motion 1980/81:1804.

Stockholm den 26 november 1981

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Arne Fransson (c), Erik Johansson (s),
Sten Svensson (m), Frida Berglund (s), Pär Granstedt (c), Lars Ulander
(s), Hans Gustafsson (s), Margit Odelsparr (c), Marianne Stålberg (s), Eva
Winther (fp), Karin Flodström (s), Sonja Rembo (m), Nils-Olof Grönhagen
(s) och Görel Bohlin (m).

Särskilda yttranden

t. Översyn av ledighetslagstiftningen

Erik Johansson, Frida Berglund, Lars Ulander, Hans Gustafsson, Marianne
Stålberg, Karin Flodström och Nils-Olof Grönhagen (alla s) anför:

I detta betänkande åberopas det nu pågående översynsprojektet av
ledighetslagarna. Vi vill därvid erinra om att vi i reservation 1 till utskottets
betänkande 1980/81:7 om översyn av ledighetslagstiftningen m. m. har
slagit fast att detta arbete inte får leda till att nuvarande möjligheter till
ledighet för skilda ändamål sätts i fråga. Vi förutsatte också att utredningsarbetet
skulle bli av kartläggande och teknisk natur och att det framkomna
materialet sedan får ligga till grund för en mer övergripande bedömning
med parlamentarisk medverkan och i samråd med arbetsmarknadens
parter. Det faktum att uppläggningen av arbetet hade skett utan ordentligt
samråd med arbetsmarknadens parter kritiserades också. Vi har självfallet
fortfarande denna ståndpunkt.

AU 1981/82:7

2. Ledighetslagstiftningens negativa konsekvenser

Sten Svensson, Sonja Rembo och Görel Bohlin (alla m) anför:

Den snabba utvecklingen som ägt rum under senare år vad gäller möjligheterna
till ledighet från arbetet har utan tvivel haft stor betydelse för de
anställda. Vi anser dock att det är viktigt att samtidigt erinra om de
problem av olika slag som tillkomsten av nya ledighetslagar fört med sig på
arbetsplatsen. Den stigande frånvarofrekvensen innebär således en kraftigt
ökad belastning på såväl samhället som företagen. Särskilt korttidsfrånvaron
leder ofta till stora merkostnader i form av produktions- och produktivitetsbortfall.
Vi vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten
på att den förbättrade anställningstryggheten som de fast anställda som tar
ledigt från arbetet har samtidigt innebär otrygga anställningsförhållanden
för alla de vikarier som måste anlitas. Detta problem för en allt större
grupp kan i framtiden inte lämnas utan avseende.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981