FiU 1980/81:7

Finansutskottets betänkande
1980/81:7

om parkeringsavgifter vid statliga arbetsplatser

I detta betänkande behandlar utskottet motion 1979/80:1064 av Sven
Henricsson (vpk) och John Andersson (vpk). I motionen hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att nya anvisningar utfärdas innebärande att vid statlig arbetsplats tillhandahållen
parkeringsplats debiteras till självkostnadspris.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från riksdagens revisorer,
byggnadsstyrelsen och riksrevisionsverket.

Motionen

I motionen anförs att den av byggnadsstyrelsen föreslagna prissättningen
för motorvärmaruttag vid parkeringsplatser vid statliga myndigheter är
oskäligt hög. Motionärerna åberopar i motionen bl. a. en PM från
finansdepartementet daterad 1970-11-06. I denna PM anges att parkeringsplatser
vid statliga arbetsplatser skall beläggas med avgift som svarar mot full
kostnadstäckning för parkeringsplatsens anordnande och drift. Ansvaret för
avgiftsbeläggningen ligger på byggnadsstyrelsen.

För en parkeringsplats med motorvärmaruttag föreslår byggnadsstyrelsen
att avgiften skall uppgå till ca 70 kr./m2 och år. (En parkeringsplats har en yta
på ca 12 m2.) Energikostnaderna debiteras med 50 kr./man.

Enligt en beräkning av motionärerna kan ett motorvärmaruttag i
ogynnsammaste fall dra en kostnad av 15 kr./mån (22 arbetsdagar å 4 tim. å
1,2 kWh = 106 x 16,5 öre som är kWh-priset, blir ca 15 kr./mån). I motionen
nämns att en modern bostadslägenhet inkl. värme och garageplats kostar
exempelvis i Umeå mellan 125 och 165 kr./m2 lägenhetsyta. Motionärerna
anför att detta skall jämföras med en parkeringsplats under bar himmel.

Mot bakgrund härav anser motionärerna att byggnadsstyrelsens förslag till
beräkning av elförbrukningskostnad är oskäligt hög och föreslår att nya
anvisningar utfärdas som innebär att parkeringsplats som tillhandahålls vid
statlig arbetsplats debiteras till självkostnadspris.

Utskottet

Utskottet vill inledningsvis erinra om att regeringen har riksdagens
bemyndigande att utfärda anvisningar om avgifter av det slag motionärerna
tar upp. 1 de fall avgifter uttas som kan betraktas som beskattning krävs att
riksdagen fattar beslut därom.

1 Riksdagen 1980181. 5 sami. Nr 7

FiU 1980/81:7

2

De beräkningar som motionärerna redovisar i motionen synes enligt
utskottet inte ta hänsyn till kostnader för anordnande av bilvärmaruttag, ej
heller har några fasta utgifter för t. ex. abonnemangskostnad medräknats.
Att jämföra kostnaderna för en parkeringsplats med kostnaderna för en
modern bostadslägenhet inkl. värme och garageplats på det sätt motionärerna
gör är enligt utskottets mening inte relevant. Boendekostnaderna är
subventionerade i stor utsträckning, till skillnad från parkeringsplatskostnaderna.

I det yttrande som byggnadsstyrelsen lämnat till utskottet med anledning
av motionen redovisar styrelsen att kostnaden under ett år för ett
bilvärmaruttag vid olika antaganden om bl. a. utnyttjad tid uppgår till mellan
480 och 690 kr. Det motsvarar mellan 96 och 138 kr. per månad om kostnaden
skall betalas under fem månader. Det är endast under perioden november-mars
bilvärmning normalt är aktuell och avgift kan tas ut.

Enligt byggnadsstyrelsen överensstämmer dessa beräkningar väl med en
kostnadssammanställning som gjorts av Västerbottens läns landsting i
januari 1979. Motsvarande kostnad vid sex månaders användning uppgick till
77-105 kr. per månad. Byggnadsstyrelsen skriver vidare i sitt yttrande att det
hittills inte befunnits marknadsmässigt lämpligt att ta ut högre avgifter än 50
kr./månad för bilvärmaruttagen trots att den faktiska självkostnaden är
högre (minst 100 kr./månad). Det i motionen framförda påståendet att
byggnadsstyrelsens prissättning på parkeringsytor och bilvärmaruttag är
oskäligt hög eller eljest högre än vad som kan motiveras av statens
självkostnader för att tillhandahålla dessa nyttigheter tillbakavisas således av
byggnadsstyrelsen.

Det kan i sammanhanget nämnas att det inom regeringskansliet pågår ett
arbete med att utforma en ny förordning angående avgifter för statliga
parkeringsplatser. En utgångspunkt för detta arbete har varit att avgifterna
för de statliga parkeringsplatserna skall anpassas efter den kommunala
avgiftsnivån i området. I de flesta fall torde detta komma att innebära att den
uttagna avgiften kommer att understiga den faktiska kostnaden. Av de
yttranden som inhämtats med anledning av motionen framgår att byggnadsstyrelsen,
riksrevisionsverket och riksdagens revisorer anslutit sig till denna
ändring av principerna för avgiftsbeläggning av statliga parkeringsplatser.

Utan att ta ställning till detaljerna i byggnadsstyrelsens beräkning av
kostnaderna för anordnande och drift av bilvärmaruttag torde det enligt
utskottets mening stå klart att motionärernas påstående att byggnadsstyrel -

FiU 1980/81:7

■3

sen föreslagit oskäligt höga avgifter på begagnandet av bilvärmaruttag saknar
grund. Motionen avstyrks därför.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1979/80:1064.

Stockholm den 21 oktober 1980

På finansutskottets vägnar
KJELL-OLOF FELDT

Närvarande: Kjell-Olof Feldt (s). Torsten Gustafsson (c). Paul Jansson (s).
Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s). Rolf Rämgård (c),
Anita Gradin (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s). Christer Nilsson
(s), Olle Wästberg i Stockholm (fp), andre vice talmannen Thorsten Larsson
(c), Margareta Gard (m) och Kerstin Fleinemann (fp).