FiU 1980/81:30

Finansutskottets betänkande
1980/81:30

om ekonomisk-politiska åtgärder (prop. 1980/81: 118) m. m.

I proposition 1980/81: 118 om ekonomisk-politiska åtgärder har regeringen dels

föreslagit riksdagen att godkänna inriktningen av det ekonomiska
handlingsprogram som redovisats i propositionen,

dels framlagt förslag till ekonomisk-politiska åtgärder inom social-,
budget-, jordbruks- och bostadsdepartementens verksamhetsområden (bilagorna
1-4).

Bilagorna har remitterats till berörda fackutskott och propositionen i
övrigt till finansutskottet.

Till utskottet har remitterats följande med anledning av propositionen
väckta motioner

1980/81:2038 av Lars Werner m. fl. (vpk), i vad avser yrkande 1,

1980/81:2056 av Olof Palme m. fl. (s).

I detta sammanhang behandlar utskottet följande under allmänna
motionstiden väckta motioner

1980/81:368 av Carl-Henrik Hermansson (vpk) om en planmässig
utbyggnad av den offentliga sektorn, i vad avser yrkande 1,

1980/81: 842 av Per Stenmarck (m) om en plan för personalbesparingar
inom statliga myndigheter,

1980/81: 1135 av Martin Olsson (c) om beräkning av reformförslags
ekonomiska konsekvenser,

1980/81: 1524 av Tore Nilsson (m) om besparingspolitiken.

Slutligen behandlas i detta sammanhang även regeringens skrivelse
1980/81: 144 om arvoderingen av statliga kommittéuppdrag.

Propositionen

I propositionen har regeringen efter föredragning av statsrådet Rolf
Wirtén föreslagit riksdagen att godkänna inriktningen av det ekonomiska
handlingsprogram som redovisats i propositionen.

1 Riksdagen 1980/81. 5 sami. Nr 30

FiU 1980/81:30

Föredraganden erinrar inledningsvis om att han i sin redogörelse för
budgetförslaget för nästa budgetår aviserade att ytterligare åtgärder skulle
komma att föreslås i syfte att minska statens budgetunderskott. Han
återkommer nu till dessa frågor, varvid dock några berörs mera översiktligt
eftersom de kommer att bli föremål för ytterligare behandling i senare
sammanhang.

I propositionen erinras i all korthet om den samhällsekonomiska bakgrunden
till de åtgärder som nu är aktuella.

Föredraganden konstaterar att om balansproblemen i den svenska
ekonomin skall kunna övervinnas är det nödvändigt att näringslivets
produktionsförmåga och konkurrenskraft ökar under en följd av år. En
sådan utveckling är också av stor betydelse för möjligheterna att upprätthålla
den fulla sysselsättningen. Samtidigt måste den inhemska konsumtionstillväxten
begränsas.

Den nödvändiga åtstramningen av den inhemska konsumtionstillväxten
måste i stor utsträckning åstadkommas genom att den offentliga utgiftsökningen
hålls tillbaka. Den statliga utgiftsökningen har i konsekvens härmed
starkt begränsats under senare år.

På senare år har den kommunala sektorn svarat för en väsentlig del av den
offentliga verksamhetens expansion. En långsammare kommunal utgiftsökning
är en förutsättning för att den nödvändiga expansionen av industrin skall
kunna komma till stånd. Genom att den kommunala sektorn begränsar sina
anspråk på realt resursutrymme okar också arbetsmarknadsparternas
förhandlingsutrymme vilket underlättar tillkomsten av måttfulla löneavtal.

Långtidsutredningen har angett att den offentliga utgiftsökningen måste
begränsas till ca 2 % om året i reala termer och att den kommunala
volymexpansionen måste skäras ned till 1 % om året för att möjliggöra en
utveckling mot ökad balans i samhällsekonomin. Dessa bedömningar måste
enligt föredragandens mening betraktas som realistiska.

Tjänster som produceras inom den offentliga sektorn utgör en oumbärlig
del av vår välfärd. De offentliga utgifterna har också stor betydelse för att
uppnå en rättvis inkomstfördelning. Det är emellertid nödvändigt att de
offentliga utgifternas ökningstakt håller sig inom ramen för tillväxten av våra
totala resurser och för vad som är förenligt med en balanserad ekonomi.

För att den nödvändiga åtstramningen skall leda till en positiv ekonomisk
utveckling krävs också att vi skapar förutsättningar för en expansion av den
konkurrensutsatta sektorn i nästa konjunkturuppgång. Detta kräver en ökad
flexibilitet och anpassningsförmåga i den svenska ekonomin.

I fråga om den statsfinansiella bakgrunden erinrar föredraganden om att
han i budgetförslaget bedömde att budgetunderskottet med de antaganden
som låg till grund för beräkningarna i budgetförslaget för innevarande
budgetår skulle komma att uppgå till drygt 55 miljarder kronor och för nästa
budgetår, 1981/1982, till drygt 67 miljarder kronor. Det framhölls att

FiU 1980/81:30

ökningen av budgetunderskottet var starkt oroande och att det mot den
bakgrunden var motiverat att överväga ytterligare åtgärder för att minska det
förutsedda underskottet för budgetåret 1981/82.

Den i budgetförslaget redovisade ökningen av budgetunderskottet uppgick
således till ca 12 miljarder kronor. Sedan budgetpropositionen
framlades har ytterligare händelser påverkat prognosen. Diskontohöjningen
den 21 januari 1981 kan, om den kvarstår under hela nästa budgetår,
beräknas leda till en försämring av budgetsaldot med ca 3 miljarder kronor.
Å andra sidan torde den kortsiktiga effekten av ett avtal på arbetsmarknaden
i nivå med det den 2 februari 1981 träffade preliminära avtalet mellan SAF
och LO beräknas leda till en viss minskning av budgetunderskottet för
budgetåret 1981/82.

1 propositionen anges huvudlinjerna i ett ekonomiskt handlingsprogram
som syftar till att möjliggöra en ökad produktion i näringslivet och en
snabbare ekonomisk tillväxt genom att

- stimulera export, investeringar och sysselsättning,

- begränsa de offentliga utgifterna och hålla tillbaka statens budgetunderskott,

- förbättra den svenska ekonomins funktionssätt.

Föredraganden redovisar att de höga marginalskatterna medför problem i
en lång rad avseenden. Heltidsarbete missgynnas i förhållande till deltidsarbete,
extra insatser eller byte till en mer kvalificerad anställning lönar sig
dåligt för den enskilde löntagaren, riskerna för skattefusk och skatteflykt
ökar. Låneekonomins utveckling har också kraftigt påverkats av de höga
marginalskattesatserna. Dessa gör hushållen förhållandevis okänsliga för
höga räntor vilket allvarligt försvårar kreditpolitiken.

Riktlinjerna för en marginalskattereform bör vara att marginalskatten för
den helt dominerande andelen heltidsarbetande inkomsttagare sänks till
högst 50 %. Även de högsta skattesatserna måste sänkas och marginalskattespärren
anpassas till detta. Reformen bör genomföras i tre steg under åren
1982, 1983 och 1984.

En marginalskattereform av den omfattning som här redovisats kommer
att ställa krav på en anpassning av bruttolönerna under de kommande åren.
Reformen torde leda till en ökning av arbetskraftsutbudet och tillväxten i den
svenska ekonomin. Därmed ökar även skatteunderlaget. I nuvarande
statsfinansiella läge är en totalfinansiering nödvändig. Ett lämpligt utformat
lagfäst individuellt sparande kan eventuellt utgöra ett sätt att minska behovet
av skattefinansiering.

Efter överläggningar i dessa frågor med arbetsmarknadens parter och den
socialdemokratiska oppositionen avser föredraganden att återkomma till
regeringen med förslag. En proposition i ärendet avses bli förelagd riksdagen
före utgången av april månad i år.

I sammanhanget berörs också frågan om en begränsning av möjligheterna
till s. k. underskottsavdrag. En successiv sänkning av marginalskatterna

FiU 1980/81:30

innebär att man bl. a. motverkar missbruket av underskottsavdrag. Den
aviserade marginalskattereformen bör alltså ses som ett led också i strävan
att minska underskottens omfattning och tillväxt. Föredraganden erinrar om
att ett par åtgärder i denna riktning redan vidtagits.

Föredraganden uppger att han och chefen för bostadsdepartementet
kommer att ha närmare överläggningar om de skatte- och bostadspolitiska
frågorna. Ärendet kommer därefter att anmälas för regeringen. Vidare
nämns att en kommitté kommer att tillkallas med uppdrag att belysa
konsekvenserna av att införa en utgiftsskatt som alternativ eller komplement
till inkomstskatten.

I fråga om arbetsmarknadspolitiska åtgärder anges i propositionen att
tillgången på arbetskraft har varit en hämmande faktor för industrins tillväxt
under den nu passerade högkonjunkturen. Det är angeläget att rekryteringen
kan underlättas inför och vid en kommande konjunkturuppgång.

Genom den nödvändiga neddragningen av ökningstakten av den kommunala
konsumtionen kommer efterfrågan på arbetskraft från den offentliga
sektorn att minska. Eftersom industrins efterfrågeökning sannolikt dröjer,
kan en allmänt lägre efterfrågan på arbetskraft förväntas. För att undvika en
alltför kraftig uppgång av arbetslösheten krävs arbetsmarknadspolitiska
insatser. Det är därför bl. a. angeläget att företagen kan förmås nyrekrytera
redan innan industrikonjunkturen vänder uppåt. Ett särskilt nyanställningsstöd
för industrisektorn kommer därför att föreslås.

Inom vissa branscher varierar utbud och efterfrågan på arbetskraft särskilt
kraftigt mellan olika delar av landet. Det gäller inte minst inom byggnadsindustrin.
I syfte att kunna erbjuda arbete i andra regioner samt möjlighet att
veckopendla och därmed slippa flytta från hemorten bör resekostnadsersättning
för s. k. månadsresor och andra nu skattepliktiga former av flyttningsbidrag
göras skattefria.

Lagen om anställningsskydd har varit föremål för översyn. I syfte att
underlätta bl. a. ungdomars inträde på arbetsmarknaden kommer modifieringar
i lagen att föreslås. En proposition med förslag till ändring i
anställningsskyddslagen planeras bli överlämnad till riksdagen under hösten
1981.

Föredraganden anför att frånvaron på våra arbetsplatser har ökat kraftigt
under 1970-talet och är hög i en internationell jämförelse. Utnyttjandet av
olika lagfästa ledighetsformer, t. ex. för studier, har ökat i omfattning och
sjukfrånvaron är hög. Frånvaron har på många håll nått en omfattning som
inte är förenlig med vår ekonomis konkurrenskraft. Bl. a. mot denna
bakgrund har inletts ett utredningsarbete rörande den samlade ledighetslagstiftningen.
Syftet är att få en bättre bedömning av dessa lagars samlade
samhälls- och företagsekonomiska aspekter samt deras betydelse för
närvaromönster, arbetsorganisation och personaladministration.

Förslag läggs fram om exportstimulerande åtgärder. Nuvarande system för
exportkrediter föreslås förlängt samtidigt som vissa smärre ändringar
görs.

FiU 1980/81:30

Vidare förbereds ett intensifierat exportfrämjandeprogram, inriktat till
stor del på de mindre och medelstora företagen. Systemet med blandade
krediter inom biståndsramen bör byggas ut.

I propositionen tas upp vissa avverkningsstimulerande åtgärder i skogen.
Under den senaste högkonjunkturen för skogsindustrin har exportmöjligheterna
inte kunnat tas till vara fullt ut på grund av brist på virkesråvara. För
vissa företag har virkesbristen varit en starkt bidragande orsak till
driftsinskränkningar.

I avvaktan på att ett mer permanent system genomförs på grundval av
bedrivet utredningsarbete är det enligt föredraganden motiverat att tillfälligt
stimulera de enskilda skogsägarna till ökade avverkningar. Mot denna
bakgrund bör de enskilda skogsägarna medges ett extra avdrag vid
inkomsttaxeringen i samband med försäljning och egna uttag av skog t. o. m.
awerkningssäsongen 1982/83. Det extra avdraget bör uppgå till 5 % av
köpeskillingen vid försäljning av skog på rot och till 3 % av köpeskillingen
vid försäljning av leveransvirke och av saluvärdet av uttag till egen
rörelse.

Förslag om ett särskilt bidrag till enskilda skogsägare för återväxtåtgärder i
samband med slutavverkningar i Norrlands inland aviseras också.

De budgetförstärkande åtgärder som föreslås i propositionen omfattar
följande moment.

- Kostnad för resor till och från arbetet skall anses som en personlig
levnadskostnad till den del kostnaden inte överstiger 1000 kr. och
följaktligen i den delen inte längre vara avdragsgill vid beskattningen. Vidare
föreslås att kravet på tidsvinst för rätt till avdrag för resa med egen bil skärps
från 1,5 till 2 timmar.

- Som ett led i strävandena att minska oljeberoendet föreslås en höjning
av skatten på olja med 77 kr. per kubikmeter. Därigenom uppnås även att
skattebelastningen på olja och elektricitet blir mer likformig. Vidare föreslås
att beskattningen av elektricitet lindras i landets norra delar.

- En ytterligare minskning föreslås av livsmedelssubventionerna, med 300
milj. kr. den 1 oktober 1981 och med 200 milj. kr. den 1 januari 1982, allt
räknat per helår.

I anslutning till minskningen av livsmedelssubventionerna föreslås ett
särskilt stöd till flerbarnsfamiljerna. Ett flerbarnsstöd införs den 1 januari
1982 med 750 kr. per år för familjer med tre barn och ytterligare 1 500 kr. per
år vid varje därpå följande barn.

- En extra upptrappning föreslås av garantiräntenivån för vissa årgångar
av statligt belånade hyreshus.

- Åtgärder vidtas för att minska den kommunala volymtillväxten till
omkring 1 % under år 1982. Det föreslås ske bl. a. genom att statens
förskottsmedel till kommunerna detta år begränsas med omkring 2,8
miljarder kronor. Å andra sidan tillförs kommunerna ca 1 miljard kronor

1* Riksdagen 1980/81. 5 sami. Nr 30

FiU 1980/81:30

genom det sista steget i skatteutjämningsreformen. Samtidigt föreslås en
reduktion av vissa specialdestinerade statsbidrag på sammanlagt drygt 50
milj. kr. För den statliga budgeten innebär dessa åtgärder en nettoförstärkning
på ca 1,8 miljarder kronor under år 1982, varav hälften eller 900 milj. kr.
faller på budgetåret 1981/82.

De redovisade åtgärderna beräknas för helår ge en förstärkning av
budgeten på ca 5 miljarder kronor. I denna beräkning har då inkluderats hela
den intäktsökning som följer av den begränsade avdragsrätten för arbetsresor.
Föredraganden understryker i sammanhanget att det långsiktiga målet
att realt sett minska statens budgetunderskott kvarstår och att yttersta
återhållsamhet därför även fortsättningsvis måste prägla utgiftsprövningen.
Han avser att i kompletteringspropositionen senare i vår återkomma med
mera preciserade riktlinjer för budgetpolitiken på längre sikt och för arbetet
med att ytterligare dämpa statsutgifternas tillväxt.

Motionerna

I motion 368 av Carl-Henrik Hermansson (vpk) hemställs

1. att riksdagen uttalar sitt avståndstagande från den agitation som bedrivs
för en privatisering av den offentliga sektorn.

I motion 842 av Per Stenmarck (m) hemställs att riksdagen anhåller att
regeringen lägger fram en plan för vilka personalbesparingar som kan göras
inom statliga myndigheter.

I motion 1135 av Martin Olsson (c) hemställs att riksdagen uttalar att alla
förslag till nya lagar eller lagändringar i utredningsbetänkanden och i
regeringspropositioner bör åtföljas av beräkningar över förslagens direkta
och indirekta ekonomiska konsekvenser.

I motion 1524 av Tore Nilsson (m) hemställs att riksdagen beaktar vad som
i motionen anförs om besparingspolitiken.

I motion 2038 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1980/81: 118 vad avser inriktningen av
det ekonomiska handlingsprogrammet.

I motion 2056 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs - med hänvisning till
motiveringen i motion 1980/81:2055 - att riksdagen avslår regeringens
förslag i proposition 1980/81: 118 i vad avser inriktningen av det ekonomiska
handlingsprogrammet.

I motion 2038 av Lars Werner m. fl. (vpk) karakteriseras de i proposition
118 föreslagna åtgärderna som ett led i regeringens nedskärningspolitik på
det ekonomiska och sociala området. Huvuddelen av åtgärderna är direkt
riktade mot löntagarnas och barnfamiljernas levnadsstandard, menar

FiU 1980/81:30

motionärerna. Dessa åtgärder kommer som påbröd till en central avtalsuppgörelse
som fastställer en fortsatt reallönesänkning, till kraftigt stegrade
livsmedelspriser och till höjda hyror.

Enligt motionärernas uppfattning kommer den minskning av den köpkraftiga
efterfrågan som blir en följd om regeringens förslag genomförs att
försvåra ansträngningarna att förbättra landets ekonomi. Om nedskärningar
bedöms nödvändiga skall de göras bland stora förmögenhetsägare och höga
inkomsttagare, grupper vilka gynnats av den borgerliga regeringens politik.
När regeringen hänvisar till det stora underskottet i statsbudgeten som
motivering för de föreslagna åtgärderna hänvisar motionärerna till de
besparingsförslag som lagts i vpk-motioner till årets riksmöte: besparingar på
de höga militärutgifterna, inställande av den dyrbara flyttningen av
riksdagen, nedskärning av den svällande byråkratin i regeringskansliet osv.
Barnfamiljerna och låginkomstgrupperna skall inte behöva drabbas av
ytterligare försämring av sitt redan besvärliga läge därför att den borgerliga
majoriteten slösar på andra områden, anförs det i motionen.

Vänsterpartiet kommunisterna yrkar avslag på huvudparten av förslagen i
propositionen.

Förslaget om begränsning av reseavdragen avvisas och i stället krävs en
total översyn av bilreseavdragen.

Den höjda energiskatten avvisas med motiveringen att minskningen av vårt
oljeberoende inte bör genomföras genom marknadens prismekanismer utan
genom andra åtgärder så som föreslagits i en särskild motion från vpk. En
kraftig skattehöjning på oljeprodukter slår hårt mot t. ex. hyresgäster och
befolkningen i glesbygder som är beroende av biltransporter i alla
sammanhang. Samtidigt berör en sådan höjning inte alls de stora företag som
medgetts nedsättning av energiskatten. Med hänsyn till den utplundring som
Norrland utsatts för när det gäller energi utan att ha fått någonting i stället vill
vpk dock inte gå emot förslaget om sänkning av elskatten för hushållen inom
det föreslagna området.

Förslaget om fortsatt avveckling av livsmedelssubventionerna avvisas
också. Motionärerna pekar på att priserna på livsmedel under de två första
månaderna av 1981 har stigit kraftigt. En ytterligare minskning av
livsmedelssubventionerna med 500 milj. kr. kommer att höja livsmedelspriserna
ännu mera och försämra läget, särskilt för låginkomsttagare, pensionärer
och barnfamiljer.

Regeringens förslag om ett särskilt stöd till familjer med tre eller flera barn
för att kompensera dem för de minskade matsubventionerna bryter enligt
motionärernas mening principen för de allmänna barnbidragen om ett
generellt lika belopp för varje barn. Vpk avvisar detta och upprepar i stället
förslaget från allmänna motionstiden i år om en successiv höjning av de
allmänna barnbidragen för att 1985/86 uppnå 25 % av basbeloppet.

Motionärerna ser förslaget till minskade bostadssubventioner som ett led i
en allmän politik av regeringen för att höja hyrorna och därmed försämra

FiU 1980/81:30

läget för hyresgästerna. Vänsterpartiet kommunisterna har i en motion till
årets riksmöte angivit den politik som i stället bör tillämpas på bostadsområdet.
Man motsätter sig alla åtgärder som ytterligare försämrar de boendes
situation och kan därför inte biträda förslaget i propositionen.

I fråga om de föreslagna åtgärderna för ökad skogsavverkning markeras i
motionen att ägandet av skogstillgångar måste förpliktas med kravet på en
riktig skötsel. Skogsvårdslagen och tillsynen över dess efterlevnad måste
därför förbättras så att det tänkta syftet uppnås. Systemet med en mängd
bidrag eller subventioner för att förmå skogsägarna att avverka uppfattas av
många människor mer eller mindre som en form av mutor till skogsägarna.
Om de nu föreslagna åtgärderna i en akut situation ändå måste accepteras, så
måste mera långsiktiga och rättvisa åtgärder vidtas. Regeringen bör därför
överväga frågan om en översyn av skogsvårdslagen i detta avseende, anförs i
motionen.

I motion 2056 av Olof Palme m. fl. (s) hänvisas inledningsvis till den
partimotion (1980/81: 1136) om den ekonomiska politiken och budgetregleringen
som lades fram i januari i år. Där presenterade socialdemokraterna sin
syn på det ekonomiska läget och hävdade att Sveriges ekonomi utmärktes av
en svår obalans som hotade att utvecklas till en allvarlig ekonomisk kris.

De akuta krissymtomen i den svenska ekonomin har för tillfället
undanröjts. Detta innebär dock ingalunda att någon vändning till det bättre
skulle ha inträffat. Tvärtom kvarstår alla de allvarliga balansbrister i den
svenska ekonomin som tidigare har påtalats. Några av dessa förefaller rent av
att ha förvärrats ytterligare under de senaste månaderna.

Budgetunderskottet beräknas för innevarande budgetår bli ca 57 miljarder
kronor, vilket är mera än vad som tidigare antogs. För budgetåret 1981/82
väntas underskottet uppgå till 65 å 70 miljarder kronor. Mycket talar för att
budgetunderskottet till mitten av 1980-talet automatiskt kommer att öka till
en nivå som överstiger 100 miljarder kronor om nuvarande tendenser består,
anför motionärerna.

Underskottet i bytesbalansen kommer i år att uppgå till åtminstone 20
miljarder kronor trots att den stagnerande efterfrågan, inte minst i fråga om
industriinvesteringar, drar ned importen. Räntebetalningarna till utlandet
fortsätter obönhörligt att öka. Särskilt allvarliga är de stigande svårigheterna
för Sverige att klara en långfristig upplåning för att täcka underskottet i
bytesbalansen. Den ökande andelen kortfristig utlandsupplåning kan relativt
snart leda till ett behov av bruttoupplåning för Sverige som helt enkelt inte
går att tillgodose.

Prisstegringarna fortsätter att ligga på en hög nivå - nära 14 % i årstakt.
Särskilt allvarliga är de mycket kraftiga prisökningarna på livsmedel. Det
förefaller alltmer osannolikt att regeringen skall kunna klara att hålla
prisökningarna under 1981 på en nivå som gör att indexklausulen i
LO-SAF-avtalet inte utlöses.

FiU 1980/81:30

Samtidigt som obalanserna i den svenska ekonomin består eller förvärras
försvagas produktionen och sysselsättningen i snabb takt. Industriinvesteringarna
kommer sannolikt på nytt att minska i år. Läget på arbetsmarknaden
försämras i snabb takt, och det är fullt tänkbart att arbetslösheten nästa
vinter kommer att ha stigit till ca 200 000.

Motionärerna vidhåller de bedömningar som gjordes i partimotionen i
januari i år liksom de förslag som där presenterades för att nu inleda en
långsiktig rekonstruktion av den svenska ekonomin. Man kommer i en
partimotion med anledning av regeringens kompletteringsproposition att
mera utförligt utveckla sin syn på den ekonomiska politiken.

Det vore enligt motionärernas mening felaktigt att nu brådstörtat besluta
om de omfattande åtgärder riktade mot kommunernas ekonomi som
regeringen föreslagit utan att ha tillgång till den omfattande ekonomiska
information som bör komma fram i kompletteringspropositionen och utan
att kunna avväga dessa mot de andra förslag som kommer att aktualiseras i
den propositionen. Socialdemokraterna vill därför inte nu ta ställning till
regeringens förslag rörande kommunerna utan återkommer med ett ställningstagande
i den partimotion som läggs fram i maj med anledning av
kompletteringspropositionen.

Motionärernas inställning till övriga av regeringen framförda förslag till
åtgärder är följande.

I fråga om reseavdragen avvisas förslaget att endast kostnader för dagliga
resor utöver 1 000 kronor skall vara avdragsgilla. Däremot accepteras
förslaget om ändrad tidsgräns för bilreseavdraget från 1,5 till 2 timmar. Detta
skulle innebära en budgeteffekt på helår om 300 milj. kr.

Motionärerna accepterar de föreslagna höjningarna av energiskatten. Den
under det senaste året dramatiskt försämrade situationen vad gäller såväl
statsfinanserna som bytesbalansen och de stigande svårigheterna att finansiera
utlandsupplåningen gör enligt motionärerna att det numera ter sig
nödvändigt att acceptera statsfinansiella åtgärder som annars borde ha
undvikits. En höjning av oljeskatten kan dessutom få en viss positiv effekt i
fråga om att minska oljeförbrukningen och därmed även att något förbättra
bytesbalansen. Också regeringens förslag om en nedsättning av elenergiskatten
med 1 öre per kilowattimme i de nordligaste delarna av landet
accepteras.

Motionärerna anser det inte vara möjligt att nu ta ställning till huruvida de
föreslagna sänkningarna av livsmedelssubventionerna kan accepteras. Dessa
förslag måste bedömas när en fullständig överblick över matprisutvecklingen
kan göras. Eftersom regeringen snart måste lägga en proposition om det nya
jordbruksavtalet, anser man det vara i hög grad rimligt att en samlad
bedömning får göras i ett något senare skede.

Regeringens förslag om förstärkt stöd till flerbarnsfamiljer avvisas med
hänvisning till pågående utredningsarbete. Motsvarande medel, ca 135 milj.

FiU 1980/81:30

kr. som regeringsförslaget skulle kosta för helår, föreslås disponeras för att
öka bostadsbidragen.

Förslaget om höjning av den garanterade räntan i flerbostadshus accepteras
men motionärerna vill använda den uppkommande besparingen, ca 200
milj. kr., för att i stället öka räntestödet till nya hus.

Statsfinansiellt innebär ställningstagandena vissa avvikelser från regeringens
förslag, anför motionärerna. Detta gäller huvudsakligen förslaget att
endast medge avdrag för resekostnader som överstiger 1 000 kr. samt
förslaget att begränsa räntebidragen. I gengäld föreslås i en motion
(1980/81: 2062) dels att skattefavörerna till de olika varianterna av skattesparande
skall upphöra fr. o. m. år 1982, dels att de lättnader som fr. o. m. i
år införts i fråga om skatten på aktieutdelningar och på realisationsvinster för
aktier skall återtas fr. o. m. år 1982. Härigenom har förslagen till den del de
avviker från regeringens förslag finansierats, anför motionärerna.

I skrivelse 144 har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförts i skrivelsen om arvoderingen av statliga kommittéuppdrag.

Utskottet

Det förslag till ekonomiskt handlingsprogram som lagts fram i propositionen
utgör ett led i den serie av åtgärder som erfordras för att stabilisera
Sveriges ekonomi. Programmet aviserades i budgetförslaget för budgetåret
1981/82, och innehållet offentliggjordes den 3 februari inför riksdagens
allmänpolitiska debatt.

De konkreta åtgärder som föreslås i den nu aktuella propositionen 118 och
i den samtidigt lagda propositionen 116 om den kommunala ekonomin syftar
dels till att genom avveckling av subventioner och genom ökade skatteintäkter
begränsa statsbudgetens strukturella underskott, dels till att strama åt
kommunernas finansiella resurser och därmed hålla tillbaka takten i den
kommunala expansionen. I handlingsprogrammet ingår vidare en plan för
sänkta marginalskatter, åtgärder som syftar till att förbättra arbetsmarknadens
sätt att fungera och underlätta industrins rekrytering av arbetskraft samt
exportstimulerande åtgärder och åtgärder för att få till stånd ökade
skogsavverkningar. För att mildra effekterna för barnfamiljerna av att
ytterligare livsmedelssubventioner avvecklas föreslås ett extra stöd till
familjer med tre eller fler barn.

Utskottet diskuterar i det följande den allmänna inriktningen av det i
proposition 118 presenterade handlingsprogrammet, vars inriktning regeringen
föreslagit riksdagen att godkänna.

Finansutskottet refererade handlingsprogrammets innehåll redan i betänkande
1980/81: 20 om riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetregleringen
och konstaterade då att ett genomförande av programmet är ett

FiU 1980/81:30

viktigt steg i vår strävan att nå en mer balanserad utveckling. Den
bedömningen står sig. Sveriges ekonomiska läge är enligt utskottets mening
så ansträngt att åtgärder måste vidtas fortlöpande för att balansbristerna inte
skall förvärras.

Vid sidan av åtgärder som fullföljer den i höstas inledda saneringen av
statsbudgeten måste åtgärder vidtas som effektivt begränsar takten i den
kommunala expansionen. Denna åtstramning måste ske samtidigt som
åtgärder vidtas som lägger grund för en expansiv utveckling inom industrin
och som ökar tillväxten i vår ekonomi.

I handlingsprogrammet ingår som en huvudpunkt en plan för sänkning av
marginalskatterna i tre steg med början år 1982. Enligt utskottets mening är
en marginalskattesänkning av den omfattning som regeringen angett
nödvändig. Nuvarande höga marginalskatter i även vanliga inkomstskikt har
avsevärda negativa verkningar på viljan till extra arbetsinsatser och ökar
riskerna för skattefusk och skatteflykt. De höga marginalskatterna innebär i
kombination med gällande avdragsregler också att skuldsättning gynnas på
bekostnad av sparande och produktiva investeringar. Kredit- och kapitalmarknaderna
snedvrids. En marginalskattereform syftar till att öka arbetskraftsutbudet
och tillväxten i den svenska ekonomin. Som påpekas i
propositionen ökar därmed även skatteunderlaget. Enligt utskottets mening
är i nuvarande statsfinansiella läge en totalfinansiering nödvändig. Regeringen
anmäler att den har för avsikt att lägga fram förslag i skattefrågan under
våren.

Huvudlinjen i de i propositionen redovisade arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna är att inför nästa konjunkturuppgång underlätta industrins
rekrytering av arbetskraft. Ett särskilt nyrekryteringsstöd för industrisektorn
föreslås liksom att flyttningsbidragen görs skattefria. Ett omfattande
utredningsarbete som syftar till att få belyst de olika arbetsmarknadslagarnas
inverkan på bl. a. samhällsekonomin pågår. Vissa förslag har lagts i
proposition 1980/81: 126. Utskottet ställer sig från sina utgångspunkter
bakom en inriktning av arbetsmarknadspolitiken av denna art. Skall det vara
möjligt att få till stånd den omfattande omstrukturering av svensk ekonomi
som är nödvändig, måste anpassningen mellan utbud och efterfrågan på
arbetskraft fungera bättre än i dag.

Exportstimulerande åtgärder har föreslagits i proposition 1980/81: 141. De
innebär en förstärkning av det exportkreditsystem som infördes 1978. Enligt
utskottets uppfattning måste varje möjlighet att förstärka och samordna
exportansträngningarna tas till vara inför den satsning svensk industri måste
göra under 1980-talet för att kraftigt öka exporten på sannolikt tröga
exportmarknader.

Förslag till åtgärder för att stimulera skogsavverkningen läggs fram i
proposition 118 och proposition 136. Utskottet delar meningen att vi i ökad
utsträckning måste ta till vara den inhemska råvaran för att hålla uppe och
öka produktionen inom skogsindustrin. Det är betydelsefullt inte minst med
tanke på att en så stor andel av denna produktion exporteras.

FiU 1980/81:30

Effekterna på statsbudgeten av de i proposition 118 föreslagna budgetförstärkande
åtgärderna sammanfattas i tabell 1.

Tabell 1. Budgetförstärkning enligt prop. 118

Milj. kr.

	Helår	1981/82
Minskade skatteförskott/skatteutjämnings-bidrag till kommunerna	+ 1700	+ 900
Begränsning av reseavdrag	+ 1700	-
Höjd energiskatt	+ 1200	ca + 1 000
Minskade livsmedelssubventioner	+ 500	+ 325
Minskade bostadssubventioner	+ 200	-
	ca + 5 300	ca + 2 200
Flerbarnsfamiljestöd	- 135	- 70
Awerkningsstimulerande åtgärder	- 110	-
	ca + 5 000	ca + 2 100

De föreslagna åtgärderna påverkar statsbudgeten vid skilda tidpunkter.
Den höjda energiskatten föreslås träda i kraft den 1 juli 1981, och även
avvecklingen av livsmedelssubventionerna påverkar statsbudgeten för 1981/
82, ehuru inte med full effekt. Begränsningen av förskotten till kommunerna
slår fullt ut under det kommunala beskattningsåret 1982 och påverkar
följaktligen statsbudgeten 1981/82 med halverad effekt. Avvecklingen av
bostadssubventionerna får effekt först budgetåret 1982/83. Begränsningen av
reseavdragen får effekt på statsbudgeten först budgetåren 1982/83 och
1983/84. Detta hänger samman med att de nya reglerna för reseavdrag skall
tillämpas första gången vid beskattningen av 1982 års inkomster och därmed
kommer till synes först vid inbetalning av fyllnadsskatt våren 1983 och
kvarskatt våren 1984.

Utskottets allmänna syn på inriktningen av de budgetförstärkande
åtgärderna är följande.

Som utskottet närmare utvecklar i sitt betänkande 1980/81:31 om
kommunalekonomiska frågor m. m. är begränsningen av skatteförskotten
till kommunerna en lämplig metod att snabbt inskränka kommunernas
finansiella utrymme. Det bör effektivt påverka kommunerna i deras
ekonomiska planering, och därigenom uppnås den avsedda effekten att
dämpa ökningen av den kommunala konsumtionen under kommande år.

Begränsningen av reseavdragen får, genom att den drabbar det stora
flertalet löntagare, kraftig effekt på den beskattningsbara inkomsten och
därmed på skatteintäkterna, även om detta sker med betydande försening.
Utskottet noterar regeringens avsikt att neutralisera den gynnsamma effekt
de ändrade reglerna får för det kommunala skatteunderlaget och tillstyrker
att åtgärder vidtas som för över hela den positiva budgeteffekten till
statsbudgeten.

FiU 1980/81:30

Den höjda energiskatten får också kraftig effekt på statsbudgeten,
samtidigt som man uppnår energipolitiska mål med denna åtgärd.

Minskningen av livsmedels- och bostadssubventionerna bör ses som led i
en medveten, nödvändig strävan att avlasta statsbudgeten en del av de
mycket stora inkomsttransfereringar av generell karaktär som belastar
budgeten. Skall strävandena att begränsa budgetunderskottet bli effektiva
krävs enligt utskottets mening ytterligare steg i denna riktning.

Med det anförda tillstyrker utskottet att budgetförstärkande åtgärder
vidtas i föreslagen storleksordning och tillstyrker likaså inriktningen av det
ekonomiska handlingsprogrammet i dess helhet.

I motionerna 2038 (vpk) och 2056 (s) yrkas avslag på proposition 118 i vad
avser inriktningen av det ekonomiska handlingsprogrammet.

I motion 2038 visas ingen som helst förståelse för behovet av åtgärder som
syftar till att komma till rätta med de stora obalanserna i svensk ekonomi,
underskottet i statsbudgeten och underskottet i bytesbalansen. Huvuddelen
av åtgärderna är direkt riktade mot löntagarnas och barnfamiljernas
levnadsstandard, anför motionärerna, som vill att nedskärningar som
bedöms nödvändiga i stället skall göras bland stora förmögenhetsägare och
stora inkomsttagare.

Utskottet delar motionärernas mening att nödvändiga nedskärningar
måste drabba stora förmögenhetsägare och stora inkomsttagare. Antalet
sådana personer är emellertid litet och de ekonomiska problemen i vårt land
stora. Det kan därför inte undvikas att de stora grupperna av löntagare
påverkas av de åtgärder som är nödvändiga. Med det anförda avstyrks
yrkande 1 i motion 2038.

I motion 2056 biträder man av de i propositionen föreslagna budgetförstärkande
åtgärderna nu endast den höjda energiskatten och justeringen av
tidsgränsen i fråga om reseavdraget. Man motsätter sig förslaget att endast
reseavdrag över 1 000 kr. skall vara avdragsgilla, och man vill att riksdagen
uppskjuter ställningstagandet till frågan om fortsatt avveckling av
livsmedelssubventioner till senare i vår i samband med propositionen om
jordbruksprisregleringen. Den intäkt för staten som följer av att den
garanterade räntan för vissa äldre hus höjs vill man i stället använda för ökad
subventionering av nya hus. Ställningstagandet till frågan om begränsning av
kommunernas finansiella resurser genom en neddragning av förskotten av
skattemedel vill man skjuta upp till dess en mer fyllig beskrivning av
kommunernas ekonomiska situation presenterats i kompletteringspropositionen.

Sammanfattningsvis innebär detta att socialdemokraterna nu accepterar
förslag som leder till en långsiktig förstärkning av statsbudgeten med endast
ca 1 500 milj. kr., medan man avvisar förslag med en besparingseffekt om ca

1 600 milj. kr. och vill skjuta upp ställningstagandet till förslag omfattande ca

2 200 milj. kr. En besparing i denna storleksordning är enligt utskottets

FiU 1980/81:30

mening otillräcklig i nuvarande läge. Det är nödvändigt med åtgärder som
med kraft begränsar tendenserna till successivt stigande underskott i
statsbudgeten. Att skjuta på ställningstagandena på betydande besparingsområden
finns det heller inte anledning till. Avgöranden måste tas, och
besluten underlättas inte av att de skjuts upp. Vad slutligen gäller
motionärernas förslag att i gengäld avveckla nuvarande avdrag för skattesparande
och för aktieutdelning m. m. motsätter sig utskottet bestämt att så
sker. Det s. k. skattesparandet har stimulerat till ökat lönsparande. Vad
särskilt gäller skattefondsparandet liksom den i höstas beslutade skattereduktionen
för aktieutdelningar bör dessa åtgärder ses som led i strävandena
att bredda aktiesparandet och därmed tillföra industrisektorn nytt kapital,
ett oundgängligt steg på vägen mot den industriella expansion som nu måste
komma till stånd.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 2056.

Övriga motionsyrkanden

I motion 368 begärs att riksdagen uttalar sitt avståndstagande från den
agitation som bedrivs för en privatisering av den offentliga sektorn.
Motionären syftar på de meningsyttringar som kommit från Svenska
arbetsgivareföreningen om privatisering av delar av den offentliga sektorn,
och han har i motionen gett en dramatisk skildring av konsekvenserna av en
långtgående privatisering.

Utskottet noterar att motionären har tagit upp samma ärende i en
interpellation till statsministern. I svaret anförde statsministern bl. a.:

Under det senaste decenniet har en rad intresseorganisationer vidgat sin
samhällsbevakning till att omfatta inte bara vad Carl-Henrik Hermansson
kallar ”resp. organisationers speciella ämnesområden” utan också andra
frågor. Vilken tyngd sådana inlägg får i debatten beror naturligtvis på om de
uppfattas gjorda med någon speciell kompetens eller inte. Inte bara regering
och riksdag utan också de flesta andra som tar del av detta slags partsinlaga
gör säkert en avvägning med hänsyn till det.

Samtidigt som jag konstaterar detta vill jag understryka vikten av att vi
värnar om yttrandefriheten och den öppna debatten i det svenska samhället.
Det måste gälla även när inläggen i debatten innefattar kritik av oss politiker
och vårt arbete.

I fråga om Svenska arbetsgivareföreningens uttalanden om privatisering
av den offentliga sektorn hänvisade statsministern i interpellationssvaret till
att han vid SAF:s kongress 1980 tillbakavisat kravet på en privatisering av
sjukvården, eftersom detta med säkerhet skulle drabba svaga och utsatta
grupper i samhället.

Det finns som utskottet ser saken inte anledning för riksdagen att genom
särskilda uttalanden ta avstånd från åsikter som framförs i den offentliga
debatten. Yrkandet i motion 368 om ett särskilt uttalande från riksdagens
sida avstyrks därför.

FiU 1980/81:30

I motion 842 begärs att regeringen lägger fram en plan för vilka
personalbesparingar som kan göras inom statliga myndigheter. I motionen
åberopas att regeringen har tagit en rad initiativ för att minska den offentliga
sektorn. Problemet är enligt motionären att man inte drabbat den del av den
offentliga sektorn som först borde ha kommit i åtanke, nämligen byråkratin.
De anställda sitter kvar i orubbat bo i en jättelik, skyddad sektor, anför
motionären, som räknar upp ett antal statliga verk, vilkas existens han
ifrågasätter, bl. a. skolöverstyrelsen, konsumentverket, statens planverk och
trafiksäkerhetsverket.

Utskottet kan inte instämma i motionärens karakteristik av den åberopade
verksamheten. I den centrala statsförvaltningen utförs en rad nödvändiga
arbetsuppgifter. Utskottet vill samtidigt understryka att de centrala myndigheternas
organisation och arbetsuppgifter förvisso prövas från besparingssynpunkt.
Bl. a. åläggs myndigheterna att i sina anslagsframställningar som
huvudalternativ redovisa reella besparingar. Vidare pågår ett omfattande
arbete som syftar till att i särskild ordning åstadkomma rationaliseringar och
besparingar vid ämbetsverken, något som bl. a. torde framgå av besparingspropositionen
i höstas (prop. 1980/81: 20). I fråga om skolöverstyrelsen -som motionären särskilt nämner - har i proposition 1980/81: 107 föreslagits
avveckling av vissa arbetsuppgifter och delegering av andra till länsplanet.
Vid andra i motionen angivna myndigheter pågår särskilda översynsprojekt
som syftar till personalbesparingar.

Med det anförda avstyrks motion 842.

I motion 1135 begärs att riksdagen uttalar att alla förslag till nya lagar eller
lagändringar i utredningsbetänkanden och i regeringspropositioner bör
åtföljas av beräkningar över förslagens direkta och indirekta ekonomiska
effekter.

Utskottet ansluter sig till den grundsyn som kommer till uttryck i
motionen. Utskottet har gett uttryck för samma tanke i en rad tidigare
sammanhang, bl. a. i betänkande 1979/80: 25 s. 7. Skall statens utgiftsutveckling
komma under kontroll, är en självklar förutsättning att statsmakterna
kan överblicka följderna av sina egna beslut.

Utskottet har i ett yttrande till konstitutionsutskottet över en motion av
Daniel Tarschys, 1980/81: 1123, nyligen diskuterat behovet av en reglering i
riksdagsordningen för att garantera att det slag av beräkningar som bör ligga
till grund för ett regeringsförslag - givetvis även lagförslag - verkligen utförs
och tillställs riksdagen. Utskottet får hänvisa till detta yttrande (FiU
1980/81: 6 y).

Vad gäller kravet att beräkningarna i fråga skall återfinnas redan i
utredningsbetänkanden är det frågor som ligger inom regeringens beslutsområde.
Det bör noteras att regeringen i direktiv till samtliga kommittéer
och utredare ålagt dessa bl. a. att noga överväga hur eventuella kostnadskrävande
förslag skall kunna finansieras och så omsorgsfullt som möjligt

FiU 1980/81:30

belysa de indirekta effekterna av förslagen (Dir 1978: 40). I senare direktiv
har kraven på kostnadsredovisning m. m. ytterligare skärpts gentemot
kommittéer och utredare. Härvid har utgångspunkten för alla förslag som
kommittéerna lägger fram angetts vara att förslagen skall kunna genomföras
inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser
(Dir 1980: 20). Särskilt anges att kostnadsberäkningarna skall vara väl
genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader som kan uppstå, oavsett om
de drabbar staten, kommuner eller enskilda.

Det kan i sammanhanget förtjäna påpekas att riksdagen i anslutning till
behandlingen av kommunalekonomiska frågor våren 1980 uttalade att
riksdagen och dess utskott måste uppfylla samma krav på analys och
redovisning av besluts kommunalekonomiska effekter som bör ställas på
regeringsförslagen (FiU 1979/80: 25 s. 8).

Som framgått av vad utskottet anfört är något uttalande från riksdagens
sida om kommittéarbetets bedrivande inte påkallat. I fråga om motionskravet
i övrigt anser utskottet det inte erforderligt med något särskilt
riksdagsuttalande med hänsyn till att konstitutionsutskottet f. n. överväger
frågan. Yrkandet i motion 1135 avstyrks sålunda.

I motion 1524 väcks frågan om en, t. ex. av en myndighet, redovisad
besparing alltid innebär en besparing, om man tar hänsyn till de ökade
kostnader som kan uppkomma på andra områden. I motionen illustreras
resonemanget med ett exempel som gäller en planerad nedläggning av en
vägstation.

Motionären har enligt utskottets mening rätt i att en ”besparing” inte alltid
är en besparing i egentlig mening. Den besparing som uppkommer på ett
område kan mycket väl innebära en fördyring, om man räknar samman
kostnadsökningar som kan uppkomma på andra håll. Det är angeläget att
detta slag av vidare överväganden alltid kommer till stånd vid en planerad
besparingsåtgärd. Praktiskt innebär det att planerade besparingsåtgärder
bör i största möjliga utsträckning göras till föremål för öppen diskussion och
debatt. Att helt undgå effekter av detta slag torde emellertid inte vara
möjligt, om man samtidigt genom ramstyrning m. m. vill lägga ansvaret för
att besparingar vidtas så långt ned i beslutshierarkin som möjligt. Någon
ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion 1524
erfordras enligt utskottets mening inte, vilket innebär att motionsyrkandet
avstyrks.

Regeringens skrivelse 144 om kommittéarvoden

Riksdagen beslöt den 18 december 1980 att med avslag på utskottets
hemställan ge regeringen till känna vad som anfördes om ändrade riktlinjer
för utgivande av arvoden i kommittéväsendet i en reservation till finansutskottets
betänkande 1980/81: 15 om besparingar i statsverksamheten. Det

FiU 1980/81:30

fanns enligt vad som anfördes i reservationen, mot bakgrund av det
angelägna i att pröva alla möjligheter att minska kostnaderna för statsförvaltningen,
skäl för att ändra reglerna på det sätt som hade anförts i motion
1980/81: 71. I motionen, som väcktes i oktober månad 1980, föreslogs att
ordförande, ledamöter, sakkunniga och särskild utredare, vilka fullgör
offentligt utredningsuppdrag utan reduktion av huvudarbetsgivaren, ej
skulle uppbära dagarvode. De ändrade reglerna borde gälla fr. o. m. den 1
januari 1981 och avse såväl arbetande som därefter tillkallade kommittéer.

I skrivelse 144 har regeringen nu redovisat sina åtgärder med anledning av
riksdagens beslut. En promemoria i ärendet har ställts samman inom
budgetdepartementet. I promemorian har bl. a. diskuterats möjliga konsekvenser
fullt ut av ett system i linje med uttalandet. Promemorian har legat
till grund för en enkät till ett antal myndigheter och organisationer. En
sammanställning av enkätsvaren redovisas i regeringsskrivelsen. Av svaren
framgår bl. a. att så gott som samtliga instanser anser att ett slopande av
dagarvodena skulle medföra svårigheter att få utredare. Vidare betonas från
flera håll att kvaliteten på utredningsarbetet skulle minska och utredningsverksamheten
bli dyrare, om dagarvodena slopades.

Föredragande statsrådet Olof Johansson anser mot denna bakgrund att de
nuvarande ersättningsreglerna bör bibehållas. Han redovisar emellertid att
det inom budgetdepartementets personalenheter pågår en allmän översyn av
utformningen och storleken av ersättningen för olika statliga bisysslor. Detta
arbete omfattar också kommittéuppdragen, inräknat uppdragen som särskild
utredare. Strävan är att översynsarbetet skall vara klart till halvårsskiftet
1981. Föredraganden påpekar att det genom enkätsvaren har kommit
fram åtskilliga förslag och synpunkter som är värda att närmare överväga
redan i det sammanhanget.

1 skrivelsen har pekats på väsentliga nackdelar med ett slopande av
nuvarande system med dagarvoden. Särskilt finns det anledning uppmärksamma
att ett mycket stort antal instanser anser att ett slopande av
dagarvodena sannolikt skulle leda till att detta system ersattes med andra
former av ersättning som skulle ställa sig dyrare för staten. Någon fullständig
genomlysning av dessa frågor sker emellertid inte i skrivelsen från
regeringen. Det bör enligt utskottets mening kunna ske i det arbete som nu
pågår i regeringskansliet. Det kan enligt utskottets mening finnas anledning
att i det sammanhanget också närmare analysera orsakerna till den kraftiga
förskjutning mot en ökad andel av konsultationer som skett inom ramen för
departementens kostnader för kommittéväsendet under budgetåret 1979/80
medan samtidigt den andel av kommittékostnaderna som dagarvodena
svarar för minskat. Enligt utskottets mening bör riksdagen beredas tillfälle
att ta del av resultatet av det utredningsarbete rörande arvodering av
bisysslor och kommittéarbete som nu pågår i regeringskansliet.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

FiU 1980/81:30

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av det ekonomiska handlingsprogrammet
att riksdagen med avslag på motionerna 1980/81: 2038
yrkande 1 och 1980/81: 2056 godkänner vad som redovisats i
proposition 1980/81: 118 och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

2. beträffande agitationen för privatisering av den offentliga
sektorn att riksdagen avslår motion 1980/81: 368 yrkande 1,

3. beträffande personalbesparingar inom statliga myndigheter att
riksdagen avslår motion 1980/81: 842,

4. beträffande redovisning av reformförslags ekonomiska konsekvenser
att riksdagen avslår motion 1980/81: 1135,

5. beträffande besparingspolitiken i allmänhet att riksdagen avslår
motion 1980/81: 1524,

6. beträffande arvoderingen av statliga kommittéuppdrag att
riksdagen med anledning av regeringens skrivelse 1980/81: 144
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Stockholm den 21 april 1981

På finansutskottets vägnar

ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Lars Tobisson (m), Torsten Gustafsson (c),
Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Bo Siegbahn (m), Rolf Rämgård (c), Anita
Gradin (s), Lennart Blom (m), Roland Sundgren (s), Christina Rogestam
(c), Christer Nilsson (s), Olle Wästberg i Stockholm (fp), Torsten Karlsson
(s) och Karin Flodström (s).

FiU 1980/81:30

Reservation

Paul Jansson, Arne Gadd, Anita Gradin, Roland Sundgren, Christer
Nilsson, Torsten Karlsson och Karin Flodström (alla s) har reserverat sig mot
betänkandet i vad avser inriktningen av det ekonomiska handlingsprogrammet.

Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Det förslag”
och på s. 14 slutar med ”motion 2056” bort ha följande lydelse:

De akuta krissymtomen i den svenska ekonomin har för tillfället
undanröjts, men alla de allvarliga balansbristerna kvarstår.

Budgetunderskottet beräknas för innevarande budgetår bli ca 58 miljarder
kronor, vilket är mera än vad som tidigare antogs. För budgetåret 1981/82
väntas underskottet nu komma att uppgå till ca 72 miljarder kronor. Mycket
talar för att budgetunderskottet till mitten av 1980-talet kommer att öka till
ca 100 miljarder kronor, om nuvarande tendenser består.

Underskottet i bytesbalansen kommer i år att uppgå till ca 20 miljarder
kronor trots att den stagnerande efterfrågan drar ned importen. Räntebetalningarna
till utlandet fortsätter obönhörligt att öka. Särskilt allvarliga är
svårigheterna för Sverige att klara en långfristig upplåning för att täcka
underskottet i bytesbalansen. Den ökande andelen kortfristig utlandsupplåning
kan relativt snart leda till ett behov av bruttoupplåning för Sverige som
helt enkelt inte går att tillgodose.

Prisstegringarna fortsätter att ligga på en hög nivå - nära 14 % i årstakt.
Särskilt allvarliga är de mycket kraftiga prisökningarna på livsmedel. Det
förefaller nu osannolikt att regeringen klarar att hålla prisökningarna under
1981 på en nivå som förhindrar att indexklausulen i LO-SAF-avtalet
utlöses.

Samtidigt som obalanserna i den svenska ekonomin består eller förvärras
försvagas produktionen och sysselsättningen. Industriinvesteringarna kommer
sannolikt på nytt att minska i år. Läget på arbetsmarknaden försämras i
snabb takt och det är fullt tänkbart att ca 200 000 personer är arbetslösa till
nästa vinter.

Regeringens oförmåga att med fasthet och kraft driva den ekonomiska
politiken har lett in Sverige i en återvändsgränd. Valutautflödet och den
därav följande chockräntehöjningen i januari är uttryck för att man såväl
inom som utom landet förlorat tron på regeringens förmåga att lotsa landet ur
svårigheterna. Hjälplöst driver Sverige - som för fyra-fem år sedan var ett
ekonomiskt-politiskt mönster för andra länder - in i ett skede med allmänt
sjunkande aktivitet, låga industriinvesteringar och otillräckligt bostadsbyggande,
otillräcklig industriproduktion och snabbt stigande arbetslöshet.

Det är hög tid att regeringen samlar sig till ett medvetet handlande och

FiU 1980/81:30

förelägger riksdagen ett slagkraftigt program för att leda Sverige ut ur krisen.
De huvudlinjer för ett ”ekonomiskt handlingsprogram” som presenteras i
proposition 118 saknar helt det innehåll som krävs för att återställa
förtroendet för vårt lands ledning. Propositionen är mer en lös sammanställning
av åtgärder som tidigare aviserats och den saknar den offensiva
inriktning som i dagens läge skulle behövas.

I fråga om hur en sådan politik bör inriktas ansluter sig utskottet till de
bedömningar som gjordes i den socialdemokratiska partimotionen 1980/
81:1136 och till de förslag som där presenterades. Den politiken bör utgöra
grund för en långsiktig rekonstruktion av den svenska ekonomin, vilket
också konstateras i den nu föreliggande motionen 1980/81:2056. Det finns
anledning att återkomma till frågan hur den ekonomiska politiken måste
utformas i ett långsiktigt perspektiv i anslutning till behandlingen av
regeringens kompletteringsproposition.

Det finns enligt utskottets mening inte anledning att i detta sammanhang
gå in i en närmare granskning av de enskilda punkterna i regeringens s. k.
handlingsprogram. Flera av dessa blir föremål för riksdagens behandling
senare i vår i anslutning till propositioner som lagts i särskild ordning. På
några punkter finns emellertid anledning att redan i detta sammanhang
markera utskottets mening.

I fråga om den aviserade marginalskattesänkningen, löst skisserad i
propositionen, vill utskottet framhålla det egendomliga i att regeringen
presenterar en marginalskattesänkning helt isolerad från andra beslut av
betydelse för skattebelastningen och dess fördelning bland medborgarna.
Enligt utskottets mening måste en marginalskattesänkning behandlas i nära
samband med frågan om begränsning av avdragen - kanske främst
underskottsavdragen - och hur marginalskattesänkningen skall finansieras.
Det kan inte accepteras att riksdagen nu skall ta ställning till enbart en del av
detta komplex medan andra delar lämnas helt utanför. Den skiss till ny
skatteskala som regeringen presenterat i annat sammanhang skulle enligt
utskottets bedömning ha oacceptabla fördelningseffekter, inberäknat effekterna
av bl. a. begränsningen av reseavdragen.

Utskottet vill i sammanhanget på nytt understryka den kritik som enligt
utskottets mening med starkt fog riktats mot det s. k. skattesparandet. Några
som helst bevis för att dessa mycket betydande subventioner i samband med
ett visst slag av sparande lett till något egentligt nysparande har inte
presenterats. Vissa av de former som skattesparandet tagit sig måste också
betecknas som stötande och direkt stridande mot de principer som låg bakom
riksdagens beslut år 1978 att stödja sparande av detta slag. Samtidigt måste
konstateras att småspararna beskattas mycket hårt även för så små
ränteintäkter att de inte ens täcker värdeminskningen på sparandet i
fråga.

Inställningen till de av regeringen föreslagna arbetsmarknadspolitiska

FiU 1980/81:30

åtgärderna redovisas i en särskild socialdemokratisk motion. Utskottet har
den meningen att en bättre fungerande arbetsmarknad måste utgöra ett
viktigt inslag i en politik som långsiktigt löser våra strukturproblem och
medverkar till den nödvändiga industriella expansionen. Det bör i det
sammanhanget understrykas vilken betydelse den allmänna sociala trygghetspolitiken
i vårt land och utbyggnaden av bl. a. barntillsynen haft för att
öka förvärvsgraden. Sverige intar i det hänseendet en tätplats. Utskottet vill
varna för att ett kortsynt besparingstänkande kan rycka undan grunden för
delar av denna traditionella resursskapande politik i vårt land.

Utskottet har i flera tidigare sammanhang understrukit vikten av åtgärder
som medverkar till att den svenska skogsråvaran utnyttjas bättre. Utskottet
kan emellertid inte se att den i proposition 118 föreslagna åtgärden att medge
extra avdrag vid inkomsttaxeringen i samband med uttag av egen skog kan få
någon märkbar effekt på avverkningarna. Förslag till mer adekvata åtgärder
har enligt utskottets mening lämnats i motion 1980/81:2020 om industripolitikens
inriktning m. m.

Vad därefter gäller de i propositionen presenterade budgetförstärkande
åtgärderna finner utskottet det anmärkningsvärt att regeringen lägger fram
så omfattande förslag som påverkar kommunernas finansiella ställning och
verksamhet utan att sätta in åtgärden i ett vidare ekonomiskt-politiskt
sammanhang och utan att ens diskutera de åtgärder som kommunerna i ett
sådant läge kan komma att tvingas vidta, bl. a. skattehöjningar. Det är enligt
utskottets mening inte rimligt att låsa konsumtionsökningen för kommunerna
till 1 % år 1982 utan sådana mer grundläggande analyser. De saknas helt i
propositionerna 116 och 118. Enligt utskottets mening måste de närmare
preciseringarna här anstå till dess ett fylligt underlag presenterats av
regeringen.

Samma invändningar måste göras beträffande förslaget att nu besluta om
fortsatt avveckling av livsmedelssubventionerna när samtidigt en proposition
väntas från regeringen i frågor som rör jordbrukets prisfrågor.

Utskottet ansluter sig vidare till de invändningar som förts fram i motion
2062 mot att vid begränsning av avdrag i första hand slå till mot flertalet
vanliga löntagares reseavdrag för bl. a. kollektivtrafikresor.

Med det anförda avstyrker utskottet den i proposition 118 föreslagna
inriktningen av det ekonomiska handlingsprogrammet. Det innebär bifall till
motion 2056.

Utskottet noterar att man i motion 2038 yrkat avslag på propositionen i
denna del från delvis andra utgångspunkter.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av det ekonomiska handlingsprogrammet
att riksdagen med bifall till motion 1980/81:2056 och med
anledning av motion 1980/81:2038 yrkande 1 avslår regeringens
förslag i proposition 1980/81:118 och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

■■