FiU 1980/81:13

Finansutskottets betänkande
1980/81:13

med anledning av vissa förslag i proposition 1980/81:20 om besparingar
i statsverksamheten, m. m., inom ekonomidepartementets och
budgetdepartementets verksamhetsområden jämte motioner

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1980/81:20 bilaga 6 Ekonomidepartementet i vad avser
punkt 1 Centrala myndigheter m. m. (med undantag för bank- och
försäkringsinspektionerna som behandlas av näringsutskottet),

dels proposition 1980/81:20 bilaga 7 Budgetdepartementet i vad avser
punkt 1 Förändring av skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner och
punkt 2 Senareläggning av vissa byggnadsarbeten för regeringskansliet,

dels motionerna

1980/81:77 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s) och

1980/81:98 av Lars Werner m. fl. (vpk).

EKONOMIDEPARTEMENTET

1. Centrala myndigheter m. m. Regeringen har i proposition 1980/81:20
bilaga 6 punkt 1 (s. 1-2) efter föredragning av statsrådet Gösta Bohman
anmält besparingar i fråga om bl. a. statistiska centralbyrån (SCB),
information om lönsparande samt mynttillverkning.

I motion 1980/81:77 av KjeP-Olof Feldt m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar att tillverkningen av enkronemynt skall ändras i enlighet med vad
som anförts i motionen.

Propositionen

Vad gäller SCB anger föredraganden sin avsikt att prövningen av
anslagsframställningen för budgetåret 1981/82 skall resultera i en real
minskning av anslaget för SCB:s löpande verksamhet med ca 3 milj. kr.
utöver de besparingar som följer av huvudalternativet. Detta bör kunna
åstadkommas bl. a. genom att SCB i ökad utsträckning uppdragsfinansierar
sin verksamhet. Föredraganden erinrar om den kommitté med uppdrag att se
över den statliga statistiken som tillkallats enligt bemyndigande den 25
oktober 1979. Han anför att resultatet av kommitténs arbete bör ge
statsmakterna förbättrade möjligheter att prioritera statsfinansierad statistik
inom och mellan skilda områden och ge en grund för reella besparingar på
statistikområdet.

1 Riksdagen 1980/81. 5 sami. Nr 13

FiU 1980/81:13

Från ekonomidepartementets huvudtitel bestrids vissa kostnader för olika
former av lönsparande. I anslaget ingår medel för lönsparkampanjer, för
innevarande budgetår 3,2 milj. kr. Föredraganden aviserar att en minskning
av anslaget bör kunna ske för nästa budgetår efter de särskilda introduktionsinsatserna
för skattesparandet.

Beträffande myntverket oda dess verksamhet erinrar föredraganden om att
regeringen i juni 1980 lämnat verket i uppdrag att undersöka möjligheterna
att minska produktionskostnaderna för femöresmynt, t. ex genom ändring
av metallinnehållet. Vidare anför föredraganden att han avser att pröva
möjligheterna att dra ner kostnaderna för tillverkningen också av enkronemynt,
med utgångspunkt i betänkandet (Ds E 1977:1) Metallen i enkronemyntet
och remissbehandlingen därav.

Motionen

I motion 77 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s) förordas att riksdagen fattar
beslut om övergång till tillverkning av enkronemynt i homogen legering i
enlighet med det utredningsförslag om metallen i enkronemynt som lagts
fram. Med hänsyn till den omställningstid som behövs för delar av
automathandeln föreslås att övergången sker först den 1 januari 1982.
Motionärerna beräknar den årliga kostnadsbesparingen till 10 milj. kr.
Enligt motionärernas bedömning bör utsikterna vara goda för svensk industri
att konkurrera om tillverkningen av de nya homogena mynten.

Utskottet

Myntverket. Enkronemyntet tillverkas sedan 1968 i ett pläterat material
som består av tre skikt av legeringar av koppar och nickel med en särskild
kantbehandling. Myntet är tillverkningstekniskt komplicerat och ansågs vid
införandet därför böra undvikas på längre sikt.

Den s. k. enkroneutredningen avgav i oktober 1977 betänkandet Metallen
i enkronemyntet (DsE 1977:1). I betänkandet föreslogs en övergång till
enkronemynt i homogen kopparnickel. Utredningen redovisade en framställningskostnad
för det pläterade myntet på ca 30 öre. Ett mynt i homogen
kopparnickel beräknades på grund av det enklare tillverkningssättet kosta
endast ca 16 öre trots att det skulle få ett högre metallvärde än det pläterade
myntet. Med dåvarande myntproduktion skulle en övergång till homogen
kopparnickel enligt utredningen medföra en årlig kostnadsbesparing av ca 10
milj. kr.

Av betänkandet framgår att den speciella kantbehandlingen av det
nuvarande enkronemyntet är patentskyddad, varför myntverket är hänvisat
till en enda leverantör av pläterade och kantbehandlade myntämnen. Vid en
övergång till homogent material får verket möjlighet att inköpa materialet i
konkurrens mellan olika tillverkare. Utredningen förutsatte dock att

FiU 1980/81:13

leverantören av pläterat material kommer att vara intresserad av att leverera
även homogena myntämnen.

Mot bakgrund av att regeringen aviserar ett förslag till riksdagen baserat
på utredningsbetänkandet om metallen i enkronemyntet bör motion 77 inte
nu föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet förutsätter att det
aviserade regeringsförslaget innehåller en noggrann beräkning av kostnadsbesparingen
liksom en bedömning av de effekter en ändrad tillverkning får
från näringspolitiska och sysselsättningspolitiska synpunkter.

Övriga av föredraganden under denna punkt anmälda planerade besparingar
ger inte utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Utskottet hemställer

1. att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts under punkt
1 bilaga 6 till proposition 1980/81:20,

2. att riksdagen avslår motion 1980/81:77.

BUDGETDEPARTEMENTET
Bidrag och ersättningar till kommunerna

2. Förändring av skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner. Regeringen
har i proposition 1980/81:20 bilaga 7 under punkt 1 (s. 1-6) efter
föredragning av statsrådet Rolf Wirtén föreslagit riksdagen att

1. anta vid propositionen som bilaga 7.1 fogat förslag till lag om ändring i
lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag,

2. bemyndiga regeringen att utge särskild kompensation till kyrkliga
kommuner för år 1982 i enlighet med vad som förordats i propositionen.

Det i propositionen framlagda lagförslaget är av följande lydelse:
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Till landstingskommun och kommun utgår skatteutjämningsbidrag om
skatteunderlaget understiger det skatteunderlag som motsvarar den tillförsäkrade
skattekraften enligt 7 och 8 §§. Bidraget utgår med ett belopp som
motsvarar produkten av det enligt 4 § beräknade tillskottet av skatteunderlag
och skattesatsen för bidragsåret.

FiU 1980/81:13

Föreslagen lydelse

Till församling, pastorat och
annan kyrklig samfällighet utgår
skatteutjämningsbidrag med det belopp
som enligt förordningen
(1965:268) om skatteutjämningsbidrag
har utgått för bidragsåret 1973
med fem procents årlig ökning. För
bidragsåret 1982 skall dock skatteutjämningsbidrag
utgå med 60 procent
av det belopp som utgår för bidragsäret
1981. Vidare skall för bidragsåret
1982 bidrag som understiger
5 000 kr. inte utbetalas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

I motion 1980/81:98 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen i
anslutning till proposition 1980/81:20 gör ett principuttalande om att
skatteutjämningsbidragen till kyrkliga kommuner bör avvecklas under den
närmaste treårsperioden.

Propositionen

År 1980 finns 2 570 församlingar i landet, varav mer än hälften har mindre
än 1 000 invånare. I ett femtiotal församlingar understiger invånarantalet
t. o. m. 100.

Fr. o. m. år 1966 erhöll kommuner, landstingskommuner och kyrkliga
kommuner (församlingar, pastorat och andra kyrkliga samfälligheter)
statliga skatteutjämningsbidrag om deras skattekraft understeg en viss andel
av medelskattekraften i riket. I likhet med kommunerna tillfördes de
kyrkliga kommunerna skatteunderlag av staten så att skatteunderlaget skulle
motsvara viss andel av rikets medelskattekraft.

Skatteutjämningssystemet reformerades med verkan fr. o. m. år 1974.

För de kyrkliga kommunernas del innebar reformen principiellt stora
förändringar genom att de inte längre inordnades i systemet med skattekraftsklasser
och dessa klassers anknytning till medelskattekraften. I stället
fick de kyrkliga kommunerna behålla det bidrag i kronor räknat som utgick
till dem år 1973. För att i viss mån göra bidragen värdebeständiga uppräknas
beloppen årligen med 5 %. Denna speciella form för beräkning av
skatteutjämningsbidrag till kyrkliga kommuner tillämpas fortfarande.

Av de 2 570 församlingarna är det 2 172 som får skatteutjämningsbidrag år

Nuvarande lydelse

FiU 1980/81:13

1980. Beloppen varierar för kalenderåret 1980 mellan några hundra kronor
och 1,4 milj. kr. Majoriteten får mellan 20 000 och 100 000 kr. I de
nordligaste länen med genomgående stora församlingar uppgår bidragen i
många fall till över 300 000 kr.

Föredraganden anför att det nuvarande skatteutjämningsbidraget för de
kyrkliga kommunernas del är statiskt och ger vissa inte önskvärda effekter.
Det tar inte hänsyn till att de kyrkliga kommunerna har utvecklats olika.
Framför allt finns det stora skillnader i utveckling mellan församlingar som
expanderar och sådana med minskande folkmängd. Ju längre tiden har gått
efter bidragets införande desto mer har bidragets karaktär av skatteutjämningsbidrag
försvagats. Det har i stället övergått till ett allmänt driftbidrag
som bygger på förhållanden i de kyrkliga kommunerna år 1973 vad avser
skattekraft, invånarantal och skattesatser.

Den ytterligare utjämning som behövs bör enligt föredraganden ske i ett
utjämningssystem och inte i två som f. n. är fallet. F. n. sker en utjämning av
kostnader för löner till präster och kyrkomusiker genom kyrkofonden enligt
lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader. En utjämning via kyrkofonden bör
enligt föredragandens mening kunna fungera som övergripande utjämningssystem
för kyrkliga kommuner.

Chefen för kommundepartementet avser att inom kort aktualisera frågan
om en utredning om kyrkofonden i syfte att se över den avräkning av
kostnader som sker genom denna. Föredraganden anför att i detta
sammanhang bör lämpligen också den här antydda vidgade användningen av
fonden i kostnadsutjämnande syfte utredas.

Mot bakgrund av det anförda förordar föredraganden att det särskilda
statliga skatteutjämningssystemet till kyrkliga kommuner omprövas. I
avvaktan på ett enhetligt utjämningssystem för de kyrkliga kommunernas
kostnader föreslås att för år 1982 bidrag bör utgå med 60 % av de bidrag som
betalas ut år 1981. Fr. o. m. år 1982 bör inte heller skatteutjämningsbelopp
som understiger 5 000 kr. utbetalas.

För att förhindra att någon kyrklig kommun drabbas oskäligt hårt bör
under 1982 en särskild kompensation ges så att inte någon kyrklig kommun
får bidraget sänkt från föregående års bidrag med mer än vad som motsvarar
20 öre per skattekrona. Denna särskilda kompensation för år 1982 beräknas
uppgå till 2 milj. kr. Den totala besparingen på statsbudgeten för budgetåret
1981/82 beräknas uppgå till drygt 30 milj. kr.

Utskottet

Det kommunala skatteutjämningssystemet för kommuner och landstingskommuner
reformerades år 1974. För de kyrkliga kommunernas del ansågs
det då inte meningsfullt att reformera systemet, eftersom beredningen av
frågan om förhållandet mellan stat och kyrka pågick. I avvaktan på denna
frågas lösning permanentades 1973 års skatteutjämning för kyrkliga kom -

FiU 1980/81:13

muner. En viss anpassning till prisförändringarna gjordes genom att det
bidrag som församlingarna fick år 1973 räknades upp med 5 % per år. För de
kyrkliga kommunerna används utjämningssystemet från 1973 alltjämt.
Betydande förändringar av skattekraften har skett i de olika församlingarna
sedan dess. Bidragets karaktär av skatteutjämningsbidrag har därmed
försvagats.

Förslaget i proposition 20 till ändrad skatteutjämning för kyrkliga
kommuner ändrar inte på detta förhållande. De församlingar som fått en
relativt sett sänkt skattekraft sedan 1973 har drabbats hårt av att bidragen
inte knutits till skattekraftens utveckling. Även deras bidrag föreslås i
propositionen minskade för år 1982 till 60 % av 1981 års bidrag. Minskningen
får enligt förslaget dock inte för någon kyrklig kommun bli större än vad som
motsvarar 20 öre per skattekrona.

Det finns enligt utskottets mening starka skäl för att reformera skatteutjämningssystemet
för kyrkliga kommuner. Det förefaller att vara en lämplig
väg att såsom föreslås i propositionen göra detta i samband med att man ser
över den avräkning av kostnader som sker genom kyrkofonden enligt lagen
(1970:940) om kyrkliga kostnader. Genom fonden sker för närvarande en
utjämning av kostnader för löner till präster och kyrkomusiker. Det är enligt
utskottet emellertid angeläget att nuvarande system för skatteutjämning ses
över så snart som möjligt. En utdragen behandling av frågan skulle vara
särskilt kännbar för de små församlingarna med sjunkande skattekraft.
Utskottet vill, i likhet med vad föredraganden gör i propositionen, peka på
att det finns möjlighet för de kyrkliga kommunerna att själva åstadkomma
ekonomisk utjämning inom regioner med skiftande kostnader genom att
bilda ekonomiska samfälligheter.

I motion 98 anförs att från principiell ståndpunkt borde statens skattebidrag
till kyrkliga kommuner helt avskaffas. Det kan enligt motionärerna inte
vara riktigt att skattemedel, inbetalda också av icke medlemmar i kyrkan,
används för att finansiera kyrklig verksamhet. Riksdagen föreslås göra ett
principuttalande att skatteutjämningsbidraget bör avvecklas under den
närmaste treårsperioden.

Regeringens förslag innebär att bidragsnivån 1982 dras ned från beräknade
145 milj. kr. till ca 82 milj. kr. Det är en minskning med drygt 40 %. Som
utskottet anfört kommer frågan om att använda kyrkofonden i kostnadsutjämnande
syfte att utredas närmare. Det finns därför, enligt utskottets
mening, inte anledning att nu ta ställning till den framtida utvecklingen av
skattebidragen till kyrkliga kommuner.

Utskottet vill slutligen, med anledning av vad som anförs i motionen,
framhålla att det förhållandet att alla skattebetalare ej är medlemmar i
svenska kyrkan självfallet inte utgör hinder för att statsbidrag utgår till
svenska kyrkan.

FiU 1980/81:13

Utskottet avstyrker med det anförda motion 98. Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar vid propositionen som bilaga 7.1 fogat
förslag till lag om ändring i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag,

2. bemyndigar regeringen att utge särskild kompensation till
kyrkliga kommuner för år 1982 i enlighet med vad som
förordats i propositionen,

3. att riksdagen avslår motion 1980/81:98.

Statlig lokalförsörjning

3. Senareläggning av vissa byggnadsarbeten för regeringskansliet. Föredraganden
anmäler under punkt 2 (s. 67) att om- och nybyggnadsarbeten för
utrikesdepartementet i kvarteren Johannes Större och Brunkhuvudet under
nu rådande omständigheter bör uppskjutas och inte komma till utförande
under de närmaste åren. Enligt planerna skulle byggnadsinvesteringarna ha
genomförts under perioden 1981-1984 till en kostnad av ca 260 milj. kr. Vissa
smärre arbeten kan dock enligt föredraganden bli nödvändiga.

Utskottet har inget att erinra mot vad föredraganden anfört. Utskottet
hemställer

att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts under punkt 2
bilaga 7 till proposition 1980/81:20.

Stockholm den 4 december 1980

På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Torsten Gustafsson (c), Arne Gadd (s), Bo
Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s),
Roland Sundgren (s), Christina Rogestam (c), Christer Nilsson (s), Olle
Wästberg i Stockholm (fp), Mona S:t Cyr (m), Torsten Karlsson (s), Karin
Flodström (s) och Margareta Gard (m).