UbU 1979/80:9

Utbildningsutskottets betänkande
1979/80:9

med anledning av motion om en professur för forskning rörande
kooperation

Motionen

1978/79:730 av Hans Alsén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen vid omprövning
av olika professurer beaktar inriktningen på den kooperativa
basformen inom svenskt ekonomiskt liv.

Remissyttranden

Yttranden över motionen har avgetts av universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ), konsumentverket, forskningsrådsnämnden (FRN) och humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet (HSFR). UHÄ har i sin
tur inhämtat yttranden från universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping,
Lund, Göteborg och Umeå.

UHÄ anför att kooperationsforskning hittills inte förekommit i den diskussion
som UHÄ för med intressenter inom och utanför högskolan om
uppbyggnad av nya forskningsområden. Fakultetsnämndernas anslagsframställningar
för budgetåret 1980/81 innehöll inte några förslag beträffande
kooperationsforskning. I den fortsatta diskussionen med de lokala
högskolemyndigheterna om framtida satsningar på olika forskningsområden
kan enligt UHÄ även kooperationsforskning bli aktuell.

Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid universitetet i Stockholm
delar den i motionen framförda uppfattningen att en förstärkning av intresset
för kooperationsforskning kunnat iakttas och detta inte minst inom den
samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet. Det framstår för nämnden
som angeläget att finna organisatoriska former som möjliggör att detta
intresse för kooperationsforskning både kan vidmakthållas och vidareutvecklas.

Fakultetsnämnden ställer sig av flera skäl tveksam till om just skapande
av en professur i kooperationsforskning är den riktiga vägen att stärka
kooperationsforskningen. Kooperationen är ett sakområde på vilket ekonomer,
jurister, kulturgeografer, sociologer, statsvetare m. fl. kan anlägga
olika perspektiv. En bindning av resurserna till en enda professur kan
innebära risker för att en enda disciplins perspektiv kan komma att dominera.
Fakultetsnämnden anser därför att en bättre lösning är att bilda en
grupp med forskare från olika discipliner och att ge medel för uppdrag som
ledare/föreståndare samt för administration, seminarieverksamhet m. m.

Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala vitsordar beho1
Riksdagen 1979/80. 14 sami. Nr 9

UbU 1979/80:9

2

vet av ökad forskning om ekonomiska föreningar men framhåller att en
professur i kooperation skulle täcka endast en del av detta område. Med
hänsyn till den juridiska forskningens behov borde en professur i första
hand inrättas i associationsrätt med särskild hänsyn till organisationernas
rättsliga problem. Fakultetsnämnden finner det inte acceptabelt att en
dylik förstärkning sker genom omvandling av en befintlig professur utan
framhåller att en sådan förstärkning måste ske genom att en ny professur
inrättas.

Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala
vitsordar att forskning om kooperation pågår vid flera av fakultetens
institutioner. Fakultetsnämnden anser att kooperationen är ett angeläget
och intressant forskningsområde, som emellertid inte förutsätter särskild
metodik skild från nuvarande discipliners. Fakultetsnämnden föreslår därför
en förstärkning av forskningsområdet, exempelvis genom inrättandet
av en professur i ett samhällsvetenskapligt ämne med inriktning på kooperationsforskning.
Prövning av en sådan tjänst får, menar nämnden, ske i
konkurrens med andra angelägna forskningsområden.

Rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala betonar vikten av att professurer
ej inriktas mot alltför snäva forskningsområden.

Filosofiska fakultetsnämnden vid universitetet i Linköping finner det
tveksamt att inrätta en särskild professur och anser att forskning om
kooperation bör kunna utvecklas inom redan etablerade discipliner. Som
ett första steg bör enligt nämndens mening resurser avsättas för att stimulera
till ökade forskningsinsatser inom olika ämnen.

Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid universitetet i Lund framhåller
sin principiellt negativa inställning till specialdestinerade professurer.

Ekonomisk-historiska institutionen vid universitetet i Göteborg vill för
sin del avstyrka motionens hemställan och anser att andra vägar att förstärka
kooperationsforskningen först bör prövas.

Nationalekonomiska institutionen vid universitetet i Göteborg framhåller
att förstärkta resurser för kooperationsforskning bör kanaliseras
genom forskningsråden och andra vetenskapliga organ och avse projektanslag
eller tidsbegränsade tjänster.

Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid universitetet i Umeå är
positiv till att forskning om kooperation underlättas.

Konsumentverket stöder motionens förslag om att riksdagen vid omprövning
av olika professurer beaktar inriktningen av den kooperativa
basformen inom svenskt näringsliv. Konsumentverket anför bl. a. följande: Ur

konsumentpolitisk synvinkel är främst den konsumentkooperativa
företagsformen av intresse. De möjligheter till insyn och inflytande som
erbjuds i den konsumentkooperativa företagsformen är väl lämpade som
inkörsport till nya former för insyn och medinflytande även i andra företag,

UbU 1979/80:9

3

bl. a. genom möjligheterna till en öppnare redovisning av åtgärder som
vidtagits med avseende på konsumenternas behov och önskemål.

Det enskilda företaget är väl tillgodosett i ekonomisk teori, analys och
utbildning, medan det kooperativa företaget inte uppmärksammats i kunskapsutvecklingen
på samma sätt. Det har t. ex. inte funnits någon systematisk
forskning och utbildning om konsumentkooperativa företagsformer
inom högskolor och universitet. Detta har även medfört att den kunskap
som kooperationen själv äger inte har förts ut till intressenter utanför de
kooperativa organisationerna.

FRN instämmer i motionärernas bedömning att kooperationen bör ges
en bättre belysning genom ökade forskningsinsatser. I mars 1979 anordnades
ett forskningssymposium kring ”Kooperativ ekonomi och organisation”,
vilket samlade ett trettiotal forskare från företrädesvis
samhällsvetenskapliga ämnesområden. FRN:s delegation för folkrörelseforskning
stöder ett projekt om ”Folkrörelseföretagens beslutsunderlag”
vilket berör frågeställningar som är centrala för såväl konsument- som
producentkooperationen. FRN anför vidare att inrättande av professurer
traditionellt varit statsmakternas instrument för att söka etablera nya
forskningsområden inom högskolan. Detta skapar emellertid inga garantier
för att en viss typ av forskning kontinuerligt bedrivs inom högskolan. I
avsaknad av andra styrinstrument har inrättande av nya professurer, och i
mindre utsträckning omprövning av befintliga, utnyttjats relativt flitigt.

Direkt stöd till forskningsprojekt kring kooperationen - såväl producent-
som konsumentkooperation - borde emellertid enligt FRN vara det
snabbaste och bästa sättet att etablera denna forskning i högskolan. Om en
sådan forskningsaktivitet av tillräcklig volym kommer till stånd kan också
eventuella tjänster för forskning, t. ex. professurer, fungera i en större och
mera fruktbärande forskningsmiljö.

FRN anför vidare:

Den projektbaserade forskningen kring kooperationen torde i första
hand falla inom det samhällsvetenskapliga området. Det humani sti sk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet (HSFR) bör därför ha de bästa förutsättningarna
för att bedöma möjligheten att starta forskningsprojekt om
kooperation. Som tidigare nämnts har FRN via sin delegation för folkrörelseforskning
givit stöd till ett större projekt. En lämplig startpunkt vore
därför att HSFR och FRN i samverkan inleder diskussioner med övriga
tänkbara intressenter, bl. a. UHÄ, om hurén ökad forskningsinsats kring
kooperationen kan åstadkommas.

HSFR tillstyrker förslaget om en professur med inriktning på kooperation
men understryker samtidigt att "professorstätheten” inom de samhällsvetenskapliga
fakulteterna är sådan att det kan bli svårt att finna
utrymme för en omvandling av en redan befintlig professur.

UbU 1979/80:9

4

Utskottet

Riksdagen behandlade våren 1972 en motion om utredning om resurser
för forskning och utbildning i kooperation. I sitt betänkande (UbU 1972:4,
rskr 1972: 93) erinrade utskottet om vad statsutskottet uttalat i sitt utlåtande
1970: 170 över vissa motioner vid 1970 års riksdag. Statsutskottet hade
funnit det synnerligen angeläget att forskning och utbildning i kooperation
byggdes ut och fick ökade resurser. Statsutskottet hade vidare förutsatt att
universitetskanslersämbetet samt berörda universitets- och högskolemyndigheter
skulle beakta möjligheten att främja utvecklingen inom ämnesområdet
kooperation. 1 sitt betänkande 1972:4 räknade utbildningsutskottet
med att detta skulle ske och fann det angeläget att initiativ togs och förslag
kom fram som syftade till en sådan utveckling.

I motionen 1978/79:730 anförs att de grundläggande kunskaperna på
universitetsnivå om kooperation är bristfälliga. Ett ökat intresse för kooperativa
frågeställningar har nu visat sig och forskning om kooperation har
blivit ett legitimt område att ägna sig åt. Det är emellertid enligt motionärerna
nödvändigt att ge denna forskning viss stadga. Ett sätt är att en
professur vid omprövning inriktas mot kooperationsforskning.

Som framgår av inledningen till detta betänkande har remissvar över
motionen avgetts av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) och vissa
lokala högskolemyndigheter samt forskningsrådsnämnden (FRN), humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet och konsumentverket.

Flera remissinstanser vitsordar att intresset för forskning om kooperation
ökar. Våren 1979 anordnades ett forskningssymposium kring "Kooperativ
ekonomi och organisation" där ett trettiotal forskare från olika ämnesområden
deltog. FRN:s delegation för folkrörelseforskning stöder f. n.
ett projekt om ”Folkrörelseföretagens beslutsunderlag".

Utskottet kan konstatera att utvecklingen av forskning kring kooperation
- mot bakgrund av de uttalanden i frågan som statsutskottet och
utbildningsutskottet gjorde åren 1970 resp. 1972 — gått sakta och att
resurser av någon omfattning ännu inte avdelats för ändamålet.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att kunskaperna om kooperation,
både om producent- och konsumentkooperation, är bristfälliga och
att ökad forskning inom området därför är angelägen. Enligt utskottets
mening bör en systematisk uppbyggnad av forskning om kooperation ske
och resurser avsättas för ändamålet.

Flera remissinstanser är tveksamma till den form för förstärkning av
forskningsområdet som förespråkas i motionen. Kooperation är ett område,
menar de, som kan studeras från flera olika perspektiv. Forskning om
kooperation hör därför hemma inom flera olika ämnesområden. Bindning
av resurser till en enda professur kan medföra att forskningen koncentreras
till ett enda ämnesområde. Utskottet delar denna uppfattning och
menar att det är en fördel om forskare från flera olika ämnesområden kan

UbU 1979/80:9

5

delta i forskning om kooperation och om samverkan mellan dem kan
underlättas. En förstärkning av forskningsområdet bör därför ske i former
som medger en sådan samverkan. En professur bör enligt utskottets mening
aktualiseras först på längre sikt.

En förstärkning av ett forskningsområde på det sätt utskottet förordar är
möjlig utan att särskilda medel härför anvisas av riksdagen. Det ankommer
på de forskningsplanerande myndigheterna att i sitt arbete göra de avvägningar
som är nödvändiga.

Utskottet är således inte berett att nu bifalla yrkandet i motionen att en
professur inriktas på forskning om kooperation. Vad utskottet anfört om
behovet av förstärkning av resurserna för denna forskning bör emellertid
riksdagen med anledning av motionen 1978/79:730 som sin mening ge
regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:730 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 29 november 1979

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Claes Elmstedt
(c), Hans Nyhage (m), Bengt Wiklund (s), Linnea Hörlén (fp), Rune Rydén
(m), Helge Hagberg (s), Sven Johansson (c), Lennart Bladh (s), Birgitta
Rydle (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Kerstin Göthberg (c), Karl-Erik Häll
(s). Jörgen Ullenhag (fp) och Lars Svensson (s).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979