Utbildningsutskottets betänkande
1979/80:7

med anledning av propositionen 1978/79:197 om vårdutbildning
inom högskolan jämte motioner

1 Propositionen

I propositionen 1978/79: 197 har regeringen (utbildningsdepartementet)
efter föredragning av statsrådet Wikström föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för vårdutbildningen inom högskolan
vilka angetts i propositionen,

2. besluta om att inrätta de allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer
som förordats i propositionen.

I propositionen läggs fram förslag om övergripande mål för samtliga
vårdutbildningar inom högskolan. Vidare föreslås riktlinjer för en ny samlad
studieorganisation för vårdutbildningar inom den kommunala högskolan.
Fem nya allmänna utbildningslinjer föreslås, nämligen hälso- och
sjukvårdslinjen, hörselvårdslinjen, medicinska servicelinjen, rehabiliteringslinjen
och sociala servicelinjen. I anslutning till dessa föreslås sju
påbyggnadslinjer.

De allmänna behörighetsvillkoren för högskoleutbildning föreslås gälla
för tillträde till nyssnämnda linjer. Reformerna föreslås bli genomförda den

1 juli 1982.

1 propositionen behandlas vidare frågan om en skyndsam utbyggnad av
sjukgymnastutbildningen.

2 Motionerna

2.1 Motioner väckta under allmänna motionstiden vid
riksmötet 1978/79

1978/79: 205 av Anton Fågelsbo (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära utredning och förslag beträffande utbildning i Sverige
av kiropraktorer,

1978/79:440 av Hugo Bengtsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av utbildningen för sjukvårdspersonal i
huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionen anförts,

1978/79: 446 av Gunnar Olsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen sagts om behov av en
enhetlig utbildning för biträdespersonal inom sjukgymnastik och arbetsterapi,

1978/79: 794 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari - med hänvisning till vad
som anförts i den till socialutskottet remitterade motionen 1978/79:792 —
såvitt nu är i fråga yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag

1 Riksdagen 1979180. 14 sami. Nr 7

UblJ 1979/80: 7

2

som innebär att arbetsmedicin införs som obligatorisk kurs i sjuksköterske-
och läkarutbildningen samt att yrkeshygienikerutbildning igångsätts
i större skala (yrkandet 2),

1978/79:913 av Åke Gillström (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära förslag om 40-poängskurser inom högskoleutbildningen
för legitimerade optiker,

1978/79: 1636 av Karin
vad som anförts i den till socialutskottet remitterade motionen 1978/
79: 1635 - yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för
att öka undervisningen om rygghälsovård,

1978/79: 1646 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari — med hänvisning till vad
som anförts i den till socialutskottet remitterade motionen 1978/79: 1645 -yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av utbildningen för
blivande barnmorskor vad gäller mödrahälsovårdens psykologiska och
sociala sidor,

1978/79: 1921 av Maj Pehrsson (c) och Margit Odelsparr (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för att snabbt öka
utbildningen av sjukgymnaster,

1978/79: 1931 av Ingegerd Troedsson m.fl. (m, s, c, fp) vari yrkas att
riksdagen anhåller att regeringen utarbetar förslag till utbyggd utbildning
av distriktssköterskor i enlighet med vad i motionen anförts för att täcka
dels de omedelbara behoven med nuvarande organisation, dels ett förväntat
ökat behov av distriktssköterskor.

2.2 Motioner väckta med anledning av propositionen

1 978/79: 197

1978/79:2711 av Gunnar Olsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om reformering och
dimensionering av högskolans kortare vårdutbildningar,

1978/79: 2712 av Ulla Tillander (c) och Kerstin Andersson i Hjärtum (c)
vari yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om att
påbyggnadslinjen för vidareutbildning av sjuksköterskor för obstetrisk och
gynekologisk vård bör omfatta 60 poäng,

1979/80:6 av Lisa Mattson (s) och Doris Håvik (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar begära att regeringen, vid utfärdande av direktiv för översyn
av arbetsterapeututbildningen, beaktar de i motionen framförda tankegångarna,

1979/80:7 av Maj Pehrsson (c) och Ella Johnsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om att
utbildningen inom den medicinska servicelinjen skall sättas till 100 poäng.

UbU 1979/80:7

3

1979/80: 8 av Maj Pehrsson (c) och Ella Johnsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om en förutsättningslös översyn av arbetsterapeututbildningen,

1979/80: 9 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå
förslaget i propositionen 1978/79: 197 om att utbildningen inom medicinska
servicelinjen förkortas från 100 poäng till 90 poäng,

1979/80: 27 av Lilly Hansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om behörighetskravet i engelska för vuxna sökande till vårdutbildningar
inom högskolan,

2. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om lärarutbildning för bl. a. skötare och undersköterskor,

3. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om särskild utbildning för långtidssjukvården,

4. fastställa utbildningstiden för påbyggnadsutbildningen i öppen hälsooch
sjukvård till 40 poäng,

5. som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om behovet av forskning inom vårdområdet,

6. uttala att regeringsförslag alltid skall vara åtföljda av kostnadsberäkningar,

1979/80: 28 av Siri Häggmark (m) och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att hälso- och sjukvårdslinjens allmänna variant samt
påbyggnadsutbildning i psykiatrisk vård på 40 poäng skall utgöra utbildningsbakgrund
för ledande tjänster i psykiatrisk vård,

1979/80: 29 av Siri Häggmark (m) och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar

1. att utbildningens längd inom medicinska servicelinjen skall vara
minst densamma som i dag (100 poäng),

2. att förlänga den nuvarande utbildningen i klinisk cytologi till 40 poäng
så att en tillfredsställande utbildningsnivå skall kunna uppnås,

3. att ge en utbildning i blodserologi och immunologi på 20 poäng,

1979/80: 30 av Siri Häggmark (m) och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att påbyggnadsutbildningen inom öppen hälso- och
sjukvård skall omfatta minst 40 poäng,

1979/80: 31 av Siri Häggmark (m) och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar

1. att utbildningen med inriktning mot allmän hälso- och sjukvård skall
omfatta 85 poäng,

2. att en påbyggnadsutbildning i administration och arbetsledning på 10
poäng skall finnas för avdelningsföreståndare m. fl.,

UbU 1979/80:7

4

1979/80: 32 av Siri Häggmark m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att vidareutbildningen i obstetrisk och gynekologisk vård (barnmorskeutbildning)
skall omfatta 60 poäng,

1979/80: 33 av Britt Mogård m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. som sin mening ge regeringen till känna att åtgärder snarast måste
vidtas i syfte att öka sysselsättningsgraden hos vårdutbildad personal,

2. att särskild behörighet för de kortare vårdutbildningarna skall kunna
inhämtas såväl på vårdlinjen som på alternativa gymnasielinjer,

3. att minst tre månaders yrkeslivserfarenhet från vårdområdet skall
utgöra ett krav för tillträde till sjuksköterskeutbildning,

4. att avvisa könskvotering som en metod att komma till rätta med
könsmässigt sned rekrytering,

5. hos regeringen begära att en översyn och utvärdering av arbetsterapeututbildningen
kommer till stånd samt att denna sker förutsättningslöst
utan låsning till krav om minskning av utbildningstidens längd,

6. att utbildningsplanerna för vårdutbildningarna utformas och fastställs
centralt,

7. som sin mening ge regeringen till känna att behovet av forskningsanknytning
inom de kortare vårdutbildningarna måste beaktas,

1979/80: 34 av Christina Rogestam m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär initiativ till att utreda behovet av och möjligheterna
till att anordna yrkesverksamhet i den utsträckning som krävs för ett
system med återkommande utbildning inom vårdutbildningarna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om en
treårig övergångsperiod för undantagande från kravet på gymnasiekunskaper
i engelska för allmän behörighet,

3. hos regeringen begär förslag till åtgärdsprogram för en utbyggnad av
sjukgymnast- och arbetsterapeututbildningen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om vidareutbildning
med kulturprofilering för arbetsterapeuter,

5. hos regeringen begär initiativ till åtgärder i syfte att starta lärarutbildning
för bl. a. skötare och undersköterskor,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om en
översyn av vårdlärarutbildningen för att åstadkomma en ökad geografisk
spridning till fler orter,

1979/80: 35 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar avslå propositionen 1978/79:197 om vårdutbildning inom
högskolan,

2. hos regeringen hemställer om att en ny vårdutbildningsutredning
snarast tillsätts,

3. uttalar sig för att följande riktlinjer bör ingå i direktiven för en ny
vårdutbildningsutredning:

UbU 1979/80:7

5

a) de centrala myndigheterna bör behålla huvudansvaret för utbildningsplanerna
och läroplanerna och läroplanernas innehåll,

b) vårdutbildningen bör byggas upp som ett kursklossystem i enlighet
med vad som föreslås i motionen,

c) utbildningarna bör förlängas i samma mån som nya arbetsfält tillförs
vårdyrkena,

d) studier kring sambanden mellan sociala förhållanden och sjukdom,
liksom sambanden habilitering/rehabilitering och sociala förhållanden bör
tillmätas en större betydelse i vårdutbildningen,

e) förändringar i personalstrukturen genom flexibel yrkesfunktion får ej
innebära risker för försämrad vårdkvalitet,

f) alla vårdyrkesstuderande måste garanteras bra praktik, och inga minskade
praktikkrav på grund av lokala skillnader i praktikplatser får godkännas,

g) vårdarbetare utan tillräcklig grundutbildning eller som saknar adekvat
utbildning för sitt arbete bör ges grundutbildning på betald arbetstid,

h) vad som i motionen sägs om arbetslivserfarenhet som krav för tillträde
till vårdutbildning inom högskolan bör beaktas.

3 Utskottet

3.1 Inledning

Våren 1976 behandlade utbildningsutskottet ett antal motioner om vårdyrkesutbildning
(UbU 1975/76:27, rskr 1975/76:331). Utskottet erinrade
inledningsvis om att 1975 års riksdagsbeslut om reformering av högskolan
innebar ett fortsatt planerings- och utredningsarbete. I vad gällde vårdyrkessektorn
bedrevs detta arbete dels inom de centrala och regionala
organisationskommittéerna, dels genom beredning inom en särskild grupp
inom utbildningsdepartementet, Vård 76. Vård 76:s arbete avsåg i första
hand frågan hur vissa vårdutbildningar, som dittills legat inom eller vid
sidan av gymnasieskolan, tekniskt skulle inordnas i högskoleorganisationen
den 1 juli 1977. Utskottet fann det förklarligt om inte några större
förändringar av dessa vårdutbildningars innehåll och utformning skulle
hinna genomföras till denna tidpunkt. Utskottet framhöll emellertid angelägenheten
av att ett mera långsiktigt arbete med inriktning mot en förändring
av utbildningarnas innehåll och utformning samtidigt påbörjades. Utskottet
förutsatte att utredningsarbetet skulle komma att präglas av en
helhetssyn på vårdutbildning från gymnasienivå och uppåt samt resultera i
en utbildning där det fanns ett naturligt samband mellan grundläggande
basutbildning och den successiva differentiering som leder till specialkunskaper.

På grundval av arbetet inom Vård 76 föreslog dåvarande regeringen i
propositionen 1976/77: 59 om utbildning och forskning inom högskolan
m.m. att vissa vårdutbildningar skulle inordnas i högskoleorganisationen

UbU 1979/80:7

6

och inrättas som allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer. Riksdagen
hade ingen erinran mot förslagen och fattade beslut i enlighet med vad
regeringen förordat (UbU 1976/77:20, rskr 1976/77:246). Föredragande
statsrådet anmälde i propositionen sin avsikt att tillkalla en kommitté med
uppgift att göra en samlad översyn av studieorganisationen för vissa vårdutbildningar.

Enligt regeringens bemyndigande den 9juni 1977 tillkallades en kommitté
(U 1977:06) som antog benämningen utredningen om översyn av vissa
vårdutbildningar i högskolan (Vård 77). I direktiven för utredningen erinrade
föredragande statsrådet bl. a. om utbildningsutskottets uttalanden vid
riksmötet 1975/76. Utredningen arbetade under ett år och lade fram två
betänkanden, dels (SOU 1978: 15) Praktikfrågor i ett kort perspektiv, dels
(SOU 1978: 50) Ny vårdutbildningjämte bilaga (Ds U 1978: 04) Arbetsfältsbeskrivning.
Det senare betänkandet inkl. bilaga har remissbehandlats.

I förevarande proposition anför föredragande statsrådet att hans ställningstaganden
bygger på det samlade materialet från Vård 77 och remissyttrandena
över utredningens slutbetänkande.

Regeringens förslag avser i första hand en omläggning av utbildningen på
nio av nuvarande allmänna utbildningslinjer och fyra av nuvarande påbyggnadslinjer
inom sektorn för utbildning för vårdyrken. De allmänna
utbildningslinjerna är arbetsterapeutlinjen, hörselvårdsassistentlinjen, laboratorieassistentlinjen,
medicinska assistentlinjen, oftalmologassistentlinjen,
operationsassistentlinjen, sjukgymnastlinjen, sjuksköterskelinjen
och sociala servicelinjen. Påbyggnadslinjerna är utbildning i blodgruppsserologi
och hemoterapi I—III, utbildning i klinisk cytologi, utbildning till
ortoptist samt vidareutbildning av sjuksköterskor.

Med undantag för sjukgymnastlinjen har samtliga dessa linjer kommunalt
huvudmannaskap. Utbildningen på sjukgymnastlinjen är på två orter
statlig och på övriga orter kommunal. Utskottet använder i det följande
uttrycket vårdutbildningar med helt eller delvis kommunalt huvudmannaskap
för att beskriva dessa förhållanden.

Till sektorn för utbildning för vårdyrken hör ytterligare sex allmänna
utbildningslinjer och en påbyggnadslinje inom utbildningsdepartementets
område. Dessa utbildningar berörs inte av förslagen i propositionen om en
omläggning av utbildningen men väl av förslagen om mål för hela sektorn
för utbildning för vårdyrken.

Med anledning av propositionen 1978/79: 197 har väckts 15 motioner. I
detta betänkande behandlar utskottet också ett antal motionsyrkanden
väckta under den allmänna motionstiden år 1979.

Utskottet följer i fortsättningen i huvudsak den disposition som återfinns
i föredragande statsrådets anförande (s. 3-55) i propositionen 1978/
79: 197. I bilaga 1 redovisas utskottets förslag till ny studieorganisation. En
översikt över motionernas behandling lämnas i bilaga 2.

UbU 1979/80:7

7

3.2 Allmänt

Föredragande statsrådet tar upp de stora kvantitativa och andra förändringar
som har skett inom högskoleområdet. Statsrådet erinrar om bl. a.
några huvudpunkter i högskolereformen. Ett betydligt bredare fält av
utbildningar hör numera till högskoleorganisationen. Nya regler gäller för
tillträde till högskoleutbildning, bl. a. tillmäts erfarenheter från yrkeslivet
ett värde. Ett av syftena med de nya tillträdesreglerna är att främja den
återkommande utbildningen. Ett annat viktigt inslag i reformen är att
beslutsbefogenheter i den nya högskolan förts över från centrala till regionala
och lokala organ. Härigenom kommer utbildningen att planeras, genomföras
och följas upp närmare verksamheten än vad som skett tidigare.
Vidare skall verksamheten i den nya högskolan knytas fastare än tidigare
till samhälls- och yrkeslivet. Statsrådet pekar på att företrädare för samhälls-
och yrkeslivet numera ingår i alla beslutande organ i högskolan.

Föredragande statsrådet anser att högskolereformen snarast möjligt
måste få full genomslagskraft även för de kommunala vårdutbildningarna.
Han anser det därför nödvändigt att nu dra upp riktlinjerna för 1980-talets
vårdutbildning.

1 motionen 1979/80:35 (yrkandet 1) föreslås att riksdagen skall avslå
propositionen 1978/79:197. Vidare bör riksdagen hemställa (yrkandena 2
och 3) om att en ny vårdutbildningsutredning snarast skall tillsättas, varvid
riksdagen bör uttala sig för att ett antal i motionen närmare angivna
riktlinjer skall ingå i direktiven för utredningen.

Som utskottet inledningsvis erinrat om uttalade riksdagen redan våren
1976 att det behövdes en långsiktig reform av vårdutbildningarna. Utskottet
uttalade också att detta arbete borde bedrivas med största möjliga
skyndsamhet (UbU 1975/76:27, rskr 1975/76:331). Utskottet är i likhet
med föredragande statsrådet övertygat om att en omläggning av hithörande
vårdutbildningar är angelägen och att den därför inte bör fördröjas genom
ytterligare utredning. I den nyligen avslutade utredningen, Vård 77, har för
övrigt både berörda yrkesgrupper och studerandegrupper varit representerade
och haft möjlighet att framföra synpunkter.

Med det anförda avstyrker utskottet yrkandet 1 i motionen 1979/80: 35.
Som en följd härav avstyrker utskottet också yrkandena 2 och 3 i samma
motion.

I den nu aktuella propositionen erinrar föredragande statsrådet om att
utvecklingen inom hälso- och sjukvården varit mycket snabb under de
senaste årtiondena. Den kraftiga utbyggnaden har krävt en ökad utbildningskapacitet.
Ansträngningarna att utbilda mer personal börjar nu ge
resultat på flera områden. Det kan dock enligt statsrådets mening konstateras
att det på en del områden alltjämt finns en svår brist på personal med
lämplig utbildning för sina arbetsuppgifter. En viktig orsak till denna brist
anges vara att många utbildade efter en tids anställning av olika orsaker
avstår från fortsatt yrkesverksamhet.

UbU 1979/80:7

8

Enligt den med anledning av propositionen 1978/79: 197 väckta motionen
1979/80: 33 (yrkandet 1) bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna att åtgärder snarast måste vidtas i syfte att öka sysselsättningsgraden
hos vårdutbildade personer. Det är enligt motionärerna synnerligen
angeläget att statsmakternas insatser inte begränsas enbart till utbildningspolitiska
åtgärder inom vårdområdet utan också och framför allt kompletteras
med beslut som gör det attraktivt för vårdyrkesutbildade att öka sin
sysselsättningsgrad, dvs. att det för individen lönar sig att arbeta mera.

Utskottet delar föredragande statsrådets och motionärernas uppfattning
att möjligheterna att rekrytera personal till ett visst yrkesområde inte bara
är en utbildningsfråga. En närmare behandling av rekryteringsproblemet
från de utgångspunkter motionärerna önskar hör dock inte hemma i detta
sammanhang och ligger därtill utanför utbildningsutskottets verksamhetsområde.
Utskottet avstyrker motionen 1979/80: 33 yrkandet 1.

Enligt motionen 1978/79: 440, vilken väcktes under den allmänna motionstiden
i år, bör vårdyrkesutbildningen få samma status och organisation
som t. ex. den yrkesutbildning som finns inom försvars-, kommunikations-
och polisväsendet. Enligt motionärernas förslag skall de som önskar
arbeta inom vårdsektorn anställas av landstingen och genom anställningen
tillförsäkras utbildning analogt med vad som sker i fråga om anställningsförfarandet
inom nämnda statliga verksamhetsområden. Motionärerna anser
det nödvändigt att vårdhuvudmännen får ett mera avgörande inflytande
på utbildningen av medarbetarna.

Utskottet vill först erinra om att frågan om högskoleutbildningens avgränsning
gentemot intern verks- och företagsutbildning uppmärksammades
i propositionen 1975: 9 om reformering av högskoleutbildningen m. m.
Dåvarande chefen för utbildningsdepartementet anförde att internutbildningarna
ofta har karaktär av befattningsutbildning, medan det allmänna
utbildningsväsendet mera ger förberedelse för breda yrkesområden. Riksdagen
hade ingen erinran i denna fråga (UbU 1975: 17, rskr 1975: 179).

Vårdyrkesutbildningarna har en klar anknytning till ett förhållandevis
väl avgränsat yrkesfålt. Detta motiverar emellertid enligt utskottets mening
inte att man för över denna inte oväsentliga del av det allmänna
utbildningsväsendet till att bli internutbildning i sjukvårdhuvudmännens
regi. Utskottet erinrar om att riksdagen på utskottets förslag hos regeringen
har begärt en utredning om ett enhetligt huvudmannaskap inom högskolan
(UbU 1976/77: 20, rskr 1976/77: 246). Efter bemyndigande av regeringen
har chefen för utbildningsdepartementet tillkallat en sådan utredning
(U 1978: 16).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att yrkeslivet,
i detta fall landstingen, knyts nära till högskolan. Utskottet anser
också, liksom motionärerna, att den återkommande utbildningen skall
främjas. På båda dessa punkter innebär högskolereformen ett viktigt steg
framåt. Genom förslagen i förevarande proposition fogas vårdutbildningar -

UbU 1979/80:7

9

na med helt eller delvis kommunalt huvudmannaskap slutligen och i reell
mening in i högskolan.

Med hänvisning dels till redovisade grundprinciper i högskolereformen,
dels till arbetet inom den av riksdagen begärda utredningen om huvudmannaskapet
inom högskolan föreslår utskottet att riksdagen avslår motionen
1978/79: 440.

3.3 M ål för u t bi 1 d n i nge n m. m.

Den reform av vårdutbildningar inom högskolan som föreslås i förevarande
proposition gäller de vårdutbildningar som helt eller delvis har
kommunalt huvudmannaskap. I propositionen framhålls emellertid att det
framdeles måste genomföras ett fortlöpande reformarbete avseende såväl
de kommunala vårdutbildningarna som de statliga.

Föredragande statsrådet anger mål för utbildningen inom hela sektorn
för utbildning för vårdyrken. Dessa mål bör enligt hans mening vara
riktlinjer för det fortsatta reformarbetet. Föredragande statsrådet anser att
riksdagen bör beredas möjlighet att ta ställning till dessa mål. Statsrådet
framhåller samtidigt att frågan huruvida mål bör sättas upp för en hel
yrkesutbildningssektor måste få avgöras från fall till fall.

De i propositionen förordade målen för sektorn för utbildning för vårdyrken
har formulerats av Vård 77 enligt följande.

Utbildningen inom högskolans sektor för utbildning för vårdyrken skall
anordnas så att den studerande

- skaffar sig kunskaper och färdigheter som utgör grund för olika yrken
och för fortsatt utbildning samt förbereder för forskning och utvecklingsarbete
inom hälso-, sjuk-, och socialvårdsområdena,

- skaffar sig en helhetsbild av människan grundad på förståelse för sambandet
mellan den enskildes hälsotillstånd och ekonomiska, sociala och
andra bakomliggande förhållanden,

- stimuleras att analysera och kritiskt bedöma information om viktiga
samhällsfrågor för att i förebyggande syfte kunna medverka till förändring
av sådana förhållanden i samhället som i vid mening påverkar människors
hälsa,

- utvecklar sin självkännedom och förmåga till inlevelse och därmed får
beredskap att möta människor också i svåra situationer,

- skaffar sig breda baskunskaper som grund för flexibel yrkesfunktion
och för en förnyelse av kunskaper och arbetsmetoder vid ändrade förutsättningar,

- skaffar sig beredskap att känna ansvar för och ta initiativ till förändring
och utveckling av det egna framtida arbetsområdet och den egna arbetssituationen,

- utvecklar en yrkesroll som motverkar hierarkier och förbereder för
lagarbete och samverkan med såväl patient/klient och anhöriga som medarbetare
i det egna arbetslaget och med andra personalgrupper.

UbU 1979/80:7

10

Utskottet vill först erinra om att allmänna mål för högskoleutbildningen
finns i högskolelagen. Dessa mål måste självfallet gälla, oavsett om ytterligare
mål eller riktlinjer preciseras för vissa utbildningslinjer eller större
grupper av sådana, t. ex. för en hel sektor. Frågan om det är möjligt och
ändamålsenligt att sätta upp mål för en hel yrkesutbildningssektor måste
som föredragande statsrådet framhåller få avgöras från fall till fall. Det är
enligt utskottets mening viktigt med en samlad syn på vårdutbildningarna
bl. a. för att främja förverkligandet av den föreslagna reformen och det
fortsatta reformarbetet inom hela vårdyrkessektorn. Utskottet har inte
funnit anledning till erinran mot vad som anförts i propositionen om mål
för vårdyrkessektorn.

Föredragande statsrådet uttalar att de studerande efter genomgången
utbildning bör besitta ett adekvat yrkeskunnande oavsett vid vilken läroanstalt
utbildningen skett. Målen för de olika utbildningslinjerna skall därför
fastställas av de centrala ämbetsverken och inte behöva ytterligare preciseras
av linjenämnderna.

Enligt högskoleförordningen skall för varje allmän utbildningslinje och
påbyggnadslinje finnas en utbildningsplan. I utbildningsplanen anges bl. a.
syftet med linjen samt linjens huvudsakliga innehåll och uppläggning.
Utbildningsplanen gäller oavsett vid vilken högskoleenhet eller läroanstalt
utbildningen ges. För sådan linje som hör till skolöverstyrelsens (SÖ)
verksamhetsområde fastställs utbildningsplanen av SÖ och universitetsoch
högskoleämbetet (UHÄ) i samråd. Övriga planer fastställs av UHÄ.
Enligt högskoleförordningen skall vidare för varje linje upprättas en lokal
plan, som bl. a. anger vilka kurser som anordnas. Lokal plan fastställs av
resp. linjenämnd.

1 motionen 1979/80: 33 hemställs (yrkandet 6) att utbildningsplanerna för
vårdyrkesutbildningarna skall utformas och fastställas centralt. Enligt motionärerna
medför lokalt fastställda utbildningsplaner risker för betydande
kvalitetsskillnader mellan utbildningar som skall ha samma innehåll.

Som utskottet nyss redovisat fastställs utbildningsplaner för allmänna
utbildningslinjer och påbyggnadslinjer enligt högskoleförordningen centralt.
Förslag till utbildningsplan behandlas inom UHÄ regelmässigt inom
resp. planeringsberedning. Av propositionen framgåratt i planeringsberedningen
för sektorn för utbildning för vårdyrken samt för de medicinska, de
odontologiska och de farmaceutiska fakulteterna ingår företrädare för
bl. a. socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen. Det framgår också att
socialstyrelsen har att utfärda legitimation för vissa av de nu berörda
personalgrupperna. Utskottet finner det inte motiverat med något uttalande
utöver vad som redan framgår av föredragande statsrådets anförande
om hur målen för utbildningslinjerna skall fastställas. Utskottet avstyrker
med hänvisning till det anförda yrkandet 6 i motionen 1979/80: 33.

UbU 1979/80:7

II

3.4 Behörighet och urval

3.4.1 Allmän behörighet

Genom riksdagens beslut år 1975 om högskolereformen ändrades reglerna
för tillträde till flertalet högskoleutbildningar. I allmänhet krävs nu
genomgången gymnasial utbildning eller behörighet genom ålder och
yrkesverksamhet.

Av de utbildningar som alltjämt tillhör grundskolans kompetensområde
är största delen vårdutbildningar med helt eller delvis kommunalt huvudmannaskap
(prop. 1975:9, UbU 1975: 17, rskr 1975: 179). I förevarande
proposition föreslår föredragande statsrådet att dessa utbildningar skall
föras över till gymnasieskolans kompetensområde och att det således skall
krävas sådan allmän behörighet som gäller för högskolestudier i övrigt.
Statsrådet erinrar därvid om att en stor andel av de behöriga förstahandssökandena
till de aktuella utbildningarna redan i dag har gymnasial utbildning.
Utskottet tillstyrker förslaget.

Utskottet tar i det följande upp frågan om tidpunkten från vilken de
allmänna behörighetsreglerna skall gälla.

Föredragande statsrådet förordar att tidpunkten när de allmänna behörighetsbestämmelserna
träder i kraft skall bestämmas till den 1 juli 1982.
Detta kommer att innebära bl. a. krav på kunskaper i engelska från denna
tidpunkt för sökande enligt den s. k. 25: 4-regeln, dvs. de som får tillträde
genom ålder och yrkesverksamhet. Statsrådet räknar med att den tid som
förflyter från ett riksdagsbeslut till bestämmelsernas ikraftträdande skall
vara tillräcklig som övergångsperiod. För tiden efter den 1 juli 1982 utgår
föredragande statsrådet från att individuella dispenser skall kunna beviljas.

Enligt motionen 1979/80: 27 (yrkandet 1) bör en övergångstid på åtta år
gälla innan krav på kunskaper i engelska avkrävs den berörda elevgruppen.
Möjlighet till dispenser bör finnas också efter denna tidpunkt. Motionärerna
pekar på att det bland undersköterskor och skötare finns en stor
grupp som inte har tillräckliga kunskaper i engelska beroende på att utbildningsmöjligheterna
tidigare var starkt begränsade. En alltför kort övergångsperiod
skulle enligt motionärerna hindra dessa grupper, som gjort
betydande insatser inom vården, att komma in på utbildningen. Också i
motionen 1979/80: 34 (yrkandet 2) tas denna fråga upp. Det är enligt motionärerna
visserligen värdefullt med goda kunskaper i engelska hos de studerande
inom vårdsektorn, liksom inom andra delar av högskolan, men det är
tveksamt om kunskaper i engelska har en sådan betydelse inom berörda
vårdutbildningar att detta skulle motivera en så kort övergångstid som
föreslås i propositionen. Motionärerna föreslår därför att övergångstiden
för gymnasiekunskaper i engelska bör sättas till tre år från den tidpunkt
som den nya studieorganisationen träder i kraft.

För den som vinner behörighet för högskolestudier genom den s. k.
25:4-regeln — dvs. genom ålder och yrkesverksamhet - gäller att han eller

UbU 1979/80:7

12

hon skall ha kunskaper i engelska som motsvarar slutförd lärokurs om
minst två årskurser på någon linje i gymnasieskolan (högskoleförordningen
5 kap. 16§). Antagningsmyndigheten får dock föreskriva att kravet på
sådana kunskaper ej skall gälla i vissa fall.

Kravet på engelska för studerande enligt 25: 4-regeln kan, enligt utskottets
mening, för de nu aktuella utbildningarna inte hävdas på ett sådant sätt
att de som i dag inte avkrävs kunskaper i engelska direkt utestängs från
högskolestudier. Utskottets uppfattning är därför att en generell dispens
bör gälla under en övergångsperiod som räknas från den tidpunkt då
reformen träder i kraft. Utskottet kommer i det följande att tillstyrka
förslaget i propositionen om att reformen träder i kraft den 1 juli 1982. När
det sedan gäller hur lång övergångsperioden skall vara har utskottet i sina
överväganden slutligen stannat för att förorda en övergångsperiod om fyra
år räknat från den 1 juli 1982. Detta innebär att kravet på engelska skall
gälla vid antagning till utbildning som börjar läsåret 1986/87 eller senare. I
förhållande till Vård 77:s ursprungliga förslag innebär detta en förkortning
av övergångsperioden med två år. I förhållande till propositionens förslag
innebär utskottets ställningstagande att tidpunkten då de allmänna behörighetsbestämmelserna
såvitt avser engelska träder i kraft för den aktuella
studerandegruppen förskjuts med fyra år. Liksom föredragande statsrådet
och motionärerna utgår utskottet från att individuella dispenser skall kunna
meddelas för tiden därefter i enlighet med bestämmelserna i högskoleförordningen.

Utskottet har funnit sig böra göra ett undantag från vad utskottet nu har
föreslagit om övergångsperiod. Undantaget gäller studerande som enligt
25:4-regeln söker till medicinska servicelinjen. Med den uppläggning som
denna linje får och den inriktning studierna på linjen kommer att ha anser
sig utskottet ha anledning att tillstyrka propositionens förslag om att kravet
på kunskaper i engelska skall gälla redan fr. o. m. den 1 juli 1982.

Med anledning av propositionen 1978/79: 197 samt motionerna
1979/80: 27 yrkandet 1 i denna del och 1979/80: 34 yrkandet 2 i denna del
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet nu har
anfört i fråga om tidpunkten då kravet på kunskaper i engelska skall gälla
för studerande som enligt 25: 4-regeln söker till de nu aktuella vårdyrkesutbildningarna,
med undantag av medicinska servicelinjen. Enligt utskottets
mening bör således krav på engelska gälla redan fr. o. m. den 1 juli 1982 för
de studerande som enligt 25:4-regeln söker till medicinska servicelinjen.
Riksdagen bör därför med avslag på motionerna 1979/80:27 yrkandet 1 i
denna del och 1979/80: 34 yrkandet 2 i denna del godkänna de riktlinjer
som angetts i propositionen på denna punkt.

Utskottet tillstyrker att kraven på allmän behörighet i övrigt skall gälla
vid antagning till utbildning som börjar den 1 juli 1982 eller senare.

UbU 1979/80:7

13

3.4.2 Särskilj behörighet

Enligt den ordning som gäller för högskolan skall en studerande som
söker tillträde till en utbildning uppfylla dels krav på allmän behörighet,
dels krav på särskild behörighet. Syftet med kravet på särskild behörighet
är att den studerande skall ha tillräckliga förkunskaper för att kunna
genomföra utbildningen. Det är de centrala högskolemyndigheterna som
fastställer de särskilda behörighetsvillkoren.

Föredragande statsrådet förordar en anknytning mellan studievägar i
gymnasieskolan och linjer i högskolan enligt följande principmodell:

Gymnasieskola	Högskola
Vårdlinjen 1 Sociala linjen (motsv.) ]		Hörselvårdslinjen Medicinska servicelinjen Rehabiliteringslinjen
Vårdlinjen Sociala linjen (motsv.) + kompletterande vårdinriktad kurs		Hälso- och sjukvårdslinjen

Beträffande hörselvårdslinjen, medicinska servicelinjen och rehabiliteringslinjen
föreslås i propositionen en ordning där utbildningsinnehållet
organiseras något olika under den inledande perioden beroende på vilken
förutbildning den studerande har. Den som genomgått vårdlinjen eller
motsvarande föreslås studera ämnen med naturvetenskaplig inriktning,
medan övriga studerar vårdkunskap eller får vårdpraktik. Kravet på kunskaper
motsvarande den sociala linjen innebär att sökande kan komma inte
bara från den sociala linjen utan även från t. ex. naturvetenskaplig och
teknisk linje.

Föredragande statsrådet förordar att försöksverksamhet skall startas
med en vårdinriktad kurs om högst ett år. Den skall svara mot de kunskaper
och färdigheter som ingår i gymnasieskolans vårdlinje, gren för hälsooch
sjukvård samt åldringsvård. Denna kurs skall komplettera gymnasieutbildning
på annan linje än vårdlinjen. Studerande enligt 25:4-regeln kommer
också enligt förslaget att kunna utnyttja kursen.

Enligt motionen 1979/80: 33 (yrkandet 2) bör riksdagen besluta att särskild
behörighet för de kortare vårdutbildningarna skall kunna inhämtas
såväl på vårdlinjen som på alternativa gymnasielinjer. Enligt motionärernas
mening är det viktigt att till vårdutbildningarna kunna rekrytera personer
med skiftande utbildningsbakgrund, intresse och erfarenhet. Det är
angeläget att valet av högskoleutbildning inte i praktiken måste träffas
redan vid övergången från grundskolans högstadium till gymnasieskolan,
dvs. vid val av linje i gymnasieskolan.

UbU 1979/80:7

14

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att studerande
från flera olika utbildningar i gymnasieskolan skall kunna rekryteras till
vårdutbildningarna. Det är också viktigt att så länge som möjligt bevara
möjligheten för den enskilde till ett fritt val av fortsatt utbildning.

Utskottet anser dock att det system som föreslås i propositionen för
anknytning av gymnasieskolan till högskolan inom det berörda fältet erbjuder
en tillfredsställande lösning. Den som gått genom vårdlinjen i gymnasieskolan
kan således utan komplettering gå vidare till samtliga berörda
vårdutbildningar. Den som kommer från någon annan av de närmast aktuella
gymnasielinjerna kan gå till tre av fyra möjliga vårdutbildningar. För
den antalsmässigt dominerande hälso- och sjukvårdslinjen gäller att vårdlinjen
utgör normalväg. Den elev som har annan utbildning erbjuds genom
den vårdinriktade kursen en för denna grupp särskilt avpassad kompletteringsutbildning.
Utskottet menar att ett sådant system ger en god valfrihet
förden enskilde. Utskottet har således ingen erinran mot den i propositionen
förordade anknytningen mellan gymnasieskola och högskola och avstyrker
yrkandet 2 i motionen 1979/80: 33.

Genom tillträdesreglerna för högskolan tillmäts yrkeslivserfarenhet ett
värde både i vad det gäller den allmänna behörigheten och i en urvalssituation.
Med undantag för ett fåtal utbildningar finns det däremot inga krav på
att en studerande skall ha sådan erfarenhet. Det finns inte heller några krav
på att yrkeserfarenhet skall ha viss inriktning. Exempel på nyss nämnda
undantag är de s.k. avkortade varianterna av sjuksköterskelinjen och
sociala servicelinjen där krav ställs på yrkeserfarenhet med viss inriktning.

Föredragande statsrådet anser att de regler som gäller övrig högskoleutbildning
också bör gälla här berörda vårdutbildningar. Det skall således
inte ställas krav på yrkeserfarenhet för tillträde.

I motionen 1979/80: 33 (yrkandet 3) hemställs att riksdagen skall besluta
att minst tre månaders yrkeslivserfarenhet från vårdområdet skall utgöra
ett krav för tillträde till sjuksköterskeutbildning. Motionärerna hänvisar till
erfarenheterna från den av utskottet nyss berörda treterminsutbildningen
för sjuksköterskor.

I motionen 1979/80: 34 (yrkandet 1) hemställs att riksdagen hos regeringen
skall begära initiativ till att utreda behovet av och möjligheterna till att
anordna yrkesverksamhet i den utsträckning som krävs för ett system med
återkommande utbildning inom vårdutbildningarna. I sin motivering för
förslaget säger motionärerna att de avstår från att i nuläget förorda en
lösning med krav på yrkeslivserfarenhet. De anser det däremot angeläget
att riksdagen inte kategoriskt avvisar tanken på ett konsekvent system
med återkommande utbildning.

Utskottet vill först slå fast att det betraktar åtgärder som främjar den
återkommande utbildningen som utomordentligt viktiga. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om 7 § högskolelagen, som föreskriver att när utbild -

UbU 1979/80:7

15

ning planeras "skall åtgärder vidtagas som främjar att utbildningen kan
ingå i en växling mellan studier och yrkesverksamhet (återkommande
utbildning)”.

När det gäller föreliggande förslag till studieorganisation och behörighetsregler
vill utskottet peka på följande. I dag går en del av de studerande
direkt från grundskolan till de aktuella vårdutbildningarna utan möjlighet
till mellanliggande yrkesverksamhet inom vården. Med den ordning som
utskottet nu tillstyrkt kommer en ganska stor grupp studerande från gymnasieskolans
vårdlinje. De kan med denna utbildning ta anställning inom
vården innan de väljer att fortsätta med högskolestudier. Här erbjuds alltså
en möjlighet till återkommande utbildning. Senare i studiegången finns
ännu en sådan möjlighet för den som söker sig till en påbyggnadslinje.

Mot denna bakgrund har utskottet inte anledning att gå ifrån sin tidigare
intagna ståndpunkt att de som söker till högskolestudier bör stimuleras tili
att skaffa sig yrkeserfarenhet men att de inte skall tvingas till det genom
krav på yrkeserfarenhet. Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag och
avstyrker därmed motionen 1979/80: 33 yrkandet 3.

Hur arbetslivet organiseras är av avgörande betydelse när det gäller att
bredda möjligheterna för individen att växla mellan utbildning och yrkesverksamhet.
Principen om återkommande utbildning är stadfäst i högskolelagen.
Det åligger således högskolemyndigheterna på olika nivåer att
också gentemot arbetslivet hävda denna princip. 1 högskolemyndigheternas
beslutande organ ingår bl. a. företrädare för samhälls- och yrkeslivet.
Utskottet anser att riksdagen bör avvakta de initiativ som kan komma
denna väg innan någon utredning i frågan aktualiseras. Med hänvisning till
vad utskottet nu har uttalat avstyrker utskottet motionen 1979/80:34 yrkandet
1.

3.4.3 Urval

Utskottet tar så upp frågan om huruvida arbetslivserfarenhet inom ett
visst område skall tillmätas särskilt meritvärde vid urval till utbildning. En
sådan ordning skulle innebära att särskild hänsyn skulle tas till erfarenheter
från vårdområdet. För- och nackdelar kan anföras med en sådan
ordning. Utskottet har ingen anledning att nu ta ställning i denna fråga.
Utskottet har emellertid inte någon invändning mot att förutsättningarna
undersöks för att ta till vara denna i propositionen såsom särskilt värdefull
betecknade arbetslivserfarenhet.

3.4.4 Jämnare könsmässig rekrytering

Fördelningen mellan kvinnor och män i olika vårdutbildningar är mycket
ojämn. Mot denna bakgrund har föredragande statsrådet genom Vård 77
låtit utreda hur man skall komma till rätta med den sneda könsmässiga
rekryteringen. Statsrådet förordar att det bör uppdras åt UHÄ att komma
in till regeringen med förslag beträffande utbildningar för vilka en ordning

UbU 1979/80:7

16

med s. k. positiv särbehandling av underrepresenterat kön är lämplig.
Statsrådet betonar att ett sådant förslag bör omfatta inte bara utbildningar
med kvinnlig dominans - vilket är fallet med flertalet vårdutbildningar -utan också sådana med manlig dominans. När UHÄ har redovisat sitt
förslag avser statsrådet att återkomma i fråga om detaljerna i en försöksverksamhet.

I motionen 1979/80: 33 (yrkandet 4) hemställs att riksdagen skall avvisa
könskvotering som en metod att komma till rätta med könsmässigt sned
rekrytering. Liksom vid urval och antagning till övriga högskoleutbildningar
bör, enligt motionärerna, begåvning och intresse avgöra rekryteringen
även till vårdutbildningarna. En ändring av rådande könsrollsmönster,
hävdar motionärerna, kan endast ske genom påverkan av de miljö- och
kulturfaktorer som ligger bakom uppfostran och utbildningsval.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en viktig del av arbetet
med att motverka den sneda könsmässiga rekryteringen inom utbildningsväsendet
hänför sig till just påverkan av miljö- och kulturfaktorer. Utskottet
måste ändå konstatera att utvecklingen bort från djupt rotade könsroller
går så långsamt att andra utvägar kan behöva tillgripas åtminstone
som en temporär säråtgärd. Utskottet vill därför inte motsätta sig en
försöksverksamhet med den inriktning som föredragande statsrådet anger
innan slutlig ställning i frågan kan tas. Med det anförda avstyrker utskottet
motionen 1979/80: 33 yrkandet 4.

3.5 Studieorganisation

3.5.1 Allmänt

Utskottet övergår nu till att behandla de fem föreslagna nya allmänna
utbildningslinjerna, nämligen hälso- och sjukvårdslinjen, hörselvårdslinjen,
medicinska servicelinjen, rehabiliteringslinjen och sociala servicelinjen
och de sju föreslagna påbyggnadslinjema öppen hälso- och sjukvård,
anestesi- och intensivvård, obstetrisk och gynekologisk vård, hälso- och
sjukvård för barn, ortoptik, klinisk cytologi samt blodgruppsserologi. Innan
utskottet gör detta vill utskottet ta upp några allmänna frågor om
studieorganisationen.

Utskottet har inledningsvis redovisat att riksdagen vid riksmötet 1975/76
behandlade spörsmålet om en mera långsiktig förändring av de kortare
vårdutbildningarna (UbU 1975/76:27, rskr 1975/76:331). Därvid angavs att
frågor som borde uppmärksammas i ett kommande utredningsarbete rörde
en för flera linjer gemensam basutbildning, etapputbildningar med flera
utgångsvägar, påbyggnadsutbildning, särskilda behov inom vissa vårdområden,
t.ex. den öppna vården och långtidsvården, samt praktikproblemen.

Utskottet finner att regeringens förslag till en ny studieorganisation för
vårdutbildningar med helt eller delvis kommunalt huvudmannaskap i väsentliga
delar och så långt förutsättningar föreligger i dag tillgodoser de

UbU 1979/80:7

17

önskemål som riksdagen tidigare fört fram. Genom förslagen i propositionen
kommer den nuvarande tämligen splittrade studieorganisationen att
samordnas i ett färre antal utbildningslinjer. Studieorganisationen grundas
på en helhetssyn på vårdutbildningarna. Utbildningarna kan byggas upp
från en gemensam grundkurs och därefter differentieras mot olika huvudområden
inom vårdarbetet.

I en rad motioner hemställs om förlängning av utbildningarna utöver
förslagen i propositionen. Utskottet återkommer till frågan om varje enskild
utbildnings längd vid behandlingen av resp. allmän utbildningslinje
och påbyggnadslinje. Utskottet vill här bara betona att utskottet gjort en
samlad prövning av dessa motionsyrkanden. En aspekt som utskottet
därvid självfallet haft att ta hänsyn till är de kostnader det skulle föra med
sig att förlänga utbildningarna så som motionärerna föreslår. Redan av
statsfinansiella skäl är det enligt utskottets mening uteslutet att tillmötesgå
alla dessa yrkanden om förlängning. Utskottets avvägning av studietidernas
längd har gjorts utifrån ett försök till en samlad bedömning av de
framtida kraven på yrkeskompetens och utifrån den utbildningstid som
står till förfogande för samma utbildning i dag. Härvid har utskottet vägt in
de ändrade behörighetsregler som utskottet tidigare i detta betänkande
tagit ställning till.

Enligt direktiven för Vård 77 var en av förutsättningarna för dess arbete
att nuvarande studietider i huvudsak skulle gälla. Vård 77:s modell till
studieorganisation och till anknytning mellan gymnasieskola och högskola
innebär att den del av dessa högskoleutbildningar som i dag kan anses — i
princip - svara mot gymnasiala studier också förläggs till gymnasieskola.
Studietiderna i högskolan förkortas därmed, medan den samlade studietiden
för gymnasieskola och högskola blir oförändrad. Regeringens förslag,
som på flera punkter går utöver Vård 77:s förslag, innebär således en reell
förlängning av studietiden i dessa fall jämfört med vad som gäller i dag. Ett
exempel på detta förhållande kan hämtas från den sociala servicelinjen
inom högskolan.Den omfattar för närvarande 100 poäng. För den som har
gått igenom gymnasieskolans vårdlinje, gren för hälso- och sjukvård samt
åldringsvård eller gren för psykiatrisk vård eller motsvarande, finns en
s. k. avkortad variant om 60 poäng (dvs. vårdlinjens studier om två år har
räknats av från högskolestudierna). Vård 77 föreslog en utbildning om 60
poäng, som alltså — med Vård 77:s förslag till behörighetsregler - innebär
oförändrad studietid. Föredragande statsrådet föreslår att sociala servicelinjen
i den nya studieorganisationen skall omfatta 80 poäng. Detta innebär
en reell förlängning med 20 poäng eller en termins studier i förhållande till
dagens motsvarande utbildning.

1 dag har 15 procent av de sökande till de kommunala vårdutbildningarna
grundskola som behörighet; de övriga har någon form av gymnasieskolstudier.
Detta förhållande - att det inom en och samma utbildningslinje finns
studerande med så pass olika behörigheter eller förutbildningar - har gjort

2 Riksdagen 1979/80. 14 sami. Nr 7

UbU 1979/80:7

18

det svårt att föra en entydig diskussion kring frågan om vilken längd
högskoleutbildningarna bör ha. Förslag om en viss längd på en utbildningslinje
kan förden första studerandegruppen innebära en förlängning i jämförelse
med vad som gäller i dag, medan den inte gör det för den andra
studerandegruppen på samma utbildningslinje.

För att belysa nämnda förhållande väljer utskottet som exempel dagens
laboratorieassistentiinje, som är uppdelad på fem skilda grenar. Andelen
antagna med grundskolekompetens till de olika grenarna varierar mellan ca
20 procent och närmare 40 procent. Utbildningarna omfattar i dag 100
poäng. Föredragande statsrådet föreslår att motsvarande utbildning i den
nya studieorganisationen — medicinska servicelinjen — skall omfatta 90
poäng. Denna skillnad på 10 poäng (en halv termins studier) skall vägas
mot att en inte oväsentlig del av de studerande framdeles skall ha en med
två år förlängd förutbildning i gymnasieskolan och att hela studerandegruppen
kommer att kunna påbörja sina högskolestudier från den nivå som
sätts av genomförda gymnasiala studier.

Innan utskottet behandlar varje linje för sig tar utskottet upp två helt
skilda frågor av allmän karaktär. Den ena gäller utbildning av personal till
långtidssjukvården och den andra gäller utbildning av vårdlärare.

Antalet åldringar ökar kraftigt i Sverige. Vårdbehovet för långvarigt
sjuka, äldre människor kommer därför att öka. Frågan om hur personal
skall kunna rekryteras till långtidssjukvården och vilken utbildning denna
personal skall ha måste lösas snarast. 1 vad gäller sjuksköterskorna är
utbildningsgången f. n. grundutbildning till sjuksköterska jämte vidareutbildning.
Föredragande statsrådet föreslår att hälso- och sjukvårdslinjens
studieväg för sjuksköterskor skall utformas så att de särskilda förhållandena
inom långtidssjukvården uppmärksammas. Enligt förslaget bör vidare
problem förknippade med vård av åldrade människor belysas inom
alla aktuella utbildningslinjer.

Enligt motionen 1979/80: 27 (yrkandet 3) bör utbildningen av personal
för långtidssjukvården byggas upp med grundutbildning till undersköterska
eller skötare följd av yrkeserfarenhet, varefter bör följa en utbildning
direkt inriktad på långtidssjukvård som leder till kompetens som sjuksköterska.
För många anställda inom långtidssjukvården skulle, enligt motionärerna,
en sådan upplagd utbildning säkert bli attraktiv. Den skulle fungera
som en direkt vidareutbildning inom det egna yrkesområdet, som därefter
kan breddas.

Utskottet delar helt motionärernas oro inför svårigheterna att rekrytera
väl utbildad personal till långtidssjukvården. Frågan blir vilken väg man
skall gå för att nu och för framtiden säkerställa rekryteringen till denna
angelägna del av vården, som under den närmaste perioden kommer att ha
ett växande behov av personal. Utskottet anser för sin del att regeringens
förslag kommer att skapa bättre förutsättningar härför än dagens system.

UbU 1979/80:7

19

Utskottet anser det angeläget att så stora personalgrupper inom vården
som möjligt genom sin utbildning förbereds för uppgifter också inom
långtidssjukvården. Vad utskottet nu sagt utesluter självfallet inte att det i
den rådande situationen kan vara angeläget att erbjuda skötare och undersköterskor
en möjlighet till vidareutbildning med inriktning på långtidssjukvård.
Utskottet vill erinra om föredragande statsrådets förslag att
genom enstaka kurser tillgodose mer speciella utbildningsbehov inom långtidssjukvården.
Utskottet utgår från att högskolemyndigheterna kommer
att inrätta sådana kurser. Med det anförda avstyrker utskottet motionen
1979/80:27 yrkandet 3.

I propositionen diskuteras huruvida en lärarutbildning för bl. a. skötare
och undersköterskor bör startas i form av yrkesteknisk högskoleutbildning
som skulle leda till tjänst som lärare i gymnasieskolan. Föredragande
statsrådet är av den uppfattningen att behovet av lärare för vårdutbildningarna
inom gymnasieskolan liksom nu bör tillgodoses inom vårdlärarlinjen.
Förslagen till ändrad studieorganisation i förevarande proposition medför
enligt hans mening att vårdlärarutbildningen behöver ses över. I denna
översyn, som det ankommer på UHÄ och SÖ att genomföra, bör frågan
om lärarutbildning för bl. a. skötare och undersköterskor prövas.

Enligt motionen 1979/80: 27 (yrkandet 2) bör UHÄ ges i uppdrag att
vidta åtgärder i syfte att snarast pröva möjligheterna att anordna lärarutbildning
för skötare och undersköterskor. Enligt motionärerna gäller det
att i en rad utbildningar, bl. a. lärarutbildning, ge tillträde för nya grupper
med praktiska yrkeserfarenheter. Motionärerna pekar också på svårigheterna
att utbilda tillräckligt många vårdlärare, vilket visar att ytterligare
åtgärder är nödvändiga.

Också i motionen 1979/80: 34 (yrkandet 5) behandlas frågan om åtgärder
i syfte att utbilda bl. a. skötare och undersköterskor till lärare för de egna
yrkesgrupperna. Motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen
skall begära initiativ till sådana åtgärder. De hänvisar bl. a. till att Vård 77
framlade ett sådant förslag.

Utskottet, som har en positiv syn på den utbildningsmodell som yrkesteknisk
högskoleutbildning erbjuder, erinrar om att regeringens förslag inte
innebär att den av Vård 77 och motionärerna förordade utbildningen avvisas.
Förslaget innebär att frågan tas upp i samband med en översyn av den
befintliga vårdlärarutbildningen. Denna utbildning bygger i dag på vårdutbildning
på högskolenivå och yrkesverksamhet. Den omfattar såväl pedagogisk
utbildning som ämnesfördjupning. Den avser lärare på både gymnasie-
och högskolenivå. I den kommande översynen måste enligt utskottets
mening noga prövas vad det skulle innebära att införa två sorters vårdlärarutbildning,
en för enbart gymnasieskolan och en för både gymnasieskola
och högskola. Den eventuella nackdel som detta avsteg från den nuvarande
utbildningsvägen innebär måste vägas mot de fördelar som ligger i

UbU 1979/80:7

20

att dels få fram flera vårdlärare, dels ta till vara den yrkeskompetens som
den aktuella vårdpersonalen besitter. Utskottet utgår från att dessa frågor
är av den betydelsen att myndigheterna i sin översyn måste behandla dem
med förtur. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1979/80:27
yrkandet 2 och 1979/80: 34 yrkandet 5.

Dimensionering och lokalisering m. m. av vårdlärarutbildningen berörs i
två motioner. Enligt motionen 1978/79:2711 är tillgången på vårdlärare en
viktig förutsättning för en väl genomförd ny vårdutbildning. Nuvarande
brist på vårdlärare utgör enligt motionärerna en starkt begränsande faktor
och minskar förutsättningarna för utbildningshuvudmännen att fullfölja de
riktlinjer som riksdagen har lagt fast när det gäller utbildningarnas innehåll
och organisation. Bristen medför vidare svårigheter att hålla en utbildningsdimensionering
som överensstämmer med personalbehoven inom
hälso- och sjukvården. Motionärerna anser ett handlingsprogram för vårdlärarutbildningens
utbyggnad nödvändigt. Ett mål bör vara större geografisk
spridning av utbildningsmöjligheterna.

Behovet att sprida vårdlärarutbildningen tas upp också i motionen 1979/
80: 34 (yrkandet 6). Flera faktorer hämmar enligt motionärerna en utbyggnad
av utbildningen. Vårdlärarna är ofta kvinnor och geografiskt bundna
till en viss ort eller region. Enligt motionärerna är det viktigt att en översyn
av vårdlärarutbildningarna kan ske och att en större geografisk spridning
till flera orter därvid övervägs särskilt.

Utskottet har vid tidigare riksmöten behandlat frågan om ökning och
spridning av vårdlärarutbildningen. Strävan har därvid varit att söka lokalisera
utbildningen till områden där bristen på vårdlärare är störst.
Sålunda decentraliserades utbildning till Karlstad och Skövde genom beslut
vid riksmötet 1977/78 (UbU 1977/78:22, rskr 1977/78:338).

Planeringsramen för vårdlärarutbildning uppgår innevarande budgetår
till 504. I sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 föreslår UHÄ att
planeringsramen skall ökas med 48 platser. Ökningar föreslås för Linköping
och Lund/Malmö, i båda fallen avsedda för en decentraliserad utbildning.
UHÄ föreslår vidare att vårdlärarutbildningen inom Uppsala högskoleregion
skall anordnas i decentraliserad form med Uppsala som centralort.
Förslaget innebär att någon nyintagning till den nuvarande temporära
utbildningen i Örebro inte skall ske. UHÄ föreslår slutligen att ytterligare
två antagningar skall ske till de av utskottet nyss redovisade utbildningarna
i Karlstad och Skövde.

Utskottet vill först erinra om att ett genomförande av den reformerade
vårdutbildning som riksdagen nu föreslås besluta om skärper kravet på en
fullgod planering i vad gäller vårdlärarutbildningens dimensionering och
lokalisering. Föredragande statsrådet anför också att han utgår från att
UHÄ beaktar detta förhållande. Som utskottet har redovisat föreslår UHÄ
en ökning av vårdlärarutbildningen. Dessa förslag bereds inom regerings -

UbU 1979/80:7

21

kansliet. Utskottet finner därför inte anledning att nu göra något uttalande i
frågan. Utskottet finnér det positivt att förslagen som bereds innebär
vårdlärarutbildning i decentraliserad form i nästan alla högskoleregioner.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1978/
79: 2711 och 1979/80: 34 yrkandet 6.

3.5.2 Hälso- och sjukvårdslinjen

Utbildningen på dagens sjuksköterskelinje omfattar 105 poäng (fem terminer)
och leder fram till legitimation. För dem som gått gymnasieskolans
vårdlinje, gren för hälso- och sjukvård samt åldringsvård, finns en alternativ
studiegång om 63 poäng. För dem som gått vårdlinjens gren för barnaoch
ungdomsvård, variant för barnsjukvård, finns en annan alternativ
studiegång om 73 poäng. För undersköterskor och skötare i psykiatrisk
vård slutligen finns en studiegång om 65 poäng.

För att ge behörighet för speciella uppgifter finns därutöver vidareutbildning
inom nio specialområden. Denna vidareutbildning ges på påbyggnadslinje
om en eller två terminer beroende på specialinriktning.

1 stort sett alla som har sjuksköterskeutbildning genomgår vidareutbildning.
Ca en tredjedel genomgår vidareutbildning inom medicinsk och kirurgisk
sjukvård. Vidareutbildning i psykiatrisk vård och åldringsvård bedrivs
i minskad omfattning eftersom allt färre sökt sig till dessa utbildningar.

I förevarande proposition föreslås att en ny allmän utbildningslinje skall
inrättas den 1 juli 1982. Den skall benämnas hälso- och sjukvårdslinjen och
ha inriktningar mot

- allmän hälso- och sjukvård

- psykiatrisk vård

- ögonsjukvård

- operationssjukvård

- röntgendiagnostik

- radioterapi.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om inrättande av en hälso- och
sjukvårdslinje den 1 juli 1982 inom sektorn för utbildning för vårdyrken.
Utskottets motivering för detta ställningstagande framgår av utskottets
ställningstaganden i det följande till linjens inriktningar och till längden på

dessa.

1 propositionen föreslås vidare ett antal påbyggnadslinjer som ansluter
till dels inriktningen mot allmän hälso- och sjukvård, dels inriktningen mot
ögonsjukvård.

Utskottet behandlar i det följande varje inriktning av hälso- och sjukvårdslinjen
för sig och tar därvid upp även de föreslagna anslutande påbyggnadslinjerna.
Utskottet hänvisar till den skiss över den nya studieorganisationen
som återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.

Föredragande statsrådet påpekar att den som gått igenom dagens grundutbildning
till sjuksköterska ibland åläggs arbetsuppgifter för vilka det

UbU 1979/80:7

22

förutsattes vidareutbildning när utbildningen beslutades. Statsrådet förordar
därför att grundutbildningen slås samman med nuvarande vidareutbildning
i medicin och kirurgi samt långtidssjukvård och att dessa sammanförda
utbildningar skall utgöra en inriktning mot allmän hälso- och sjukvård
inom hälso- och sjukvårdslinjen. Utbildningen med inriktning mot
allmän hälso- och sjukvård föreslås omfatta 80 poäng. Denna studieväg
leder enligt statsrådet fram till ett brett verksamhetsområde som inbegriper
bl. a. omfattande uppgifter inom primärvården.

I motionen 1979/80: 31 (yrkandet 1) hemställs att riksdagen skall besluta
att utbildningen med inriktning mot allmän hälso- och sjukvård skall omfatta
85 poäng. Då den av regeringen föreslagna utbildningen skall motsvara
en sammanslagning av nuvarande avkortade grundutbildning och viss vidareutbildning
i medicin och kirurgi är det i praktiken enligt motionärernas
mening en förkortning av utbildningen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en bred utbildning som
genom sammanslagning av grundutbildning och viss vidareutbildning förbereder
för arbetsuppgifter som de studerande efter genomgången grundutbildning
redan i dag ställs inför. Utskottet har tidigare uttalat sig allmänt
om utbildningstidens längd för olika linjer. Utskottet, som hänvisar till
dessa uttalanden, har inte funnit anledning för riksdagen att frångå regeringens
förslag att inriktningen mot allmän hälso- och sjukvård skall omfatta
80 poäng. Utskottet avstyrker alltså motionen 1979/80: 31 yrkandet I.

Utskottet tar nu upp de specialiseringar i form av påbyggnadslinjer som
föreslås i propositionen och som ansluter till utbildningen med inriktning
mot allmän hälso- och sjukvård.

En av dessa specialiseringar är påbyggnadslinjen för öppen
hälso- och sjukvård, dvs. utbildning bl.a. till distriktssköterska.
F. n. är utbildningsgången för blivande distriktssköterskor grundutbildning
om 105 poäng eller - för den som gått gymnasieskolans vårdlinje
- 63 poäng följt av en påbyggnadslinje om 40 poäng. Den sammanlagda
utbildningstiden i dag för dem som har samma förutbildning som kommer
att krävas i den nya studieorganisationen är således 63+40 = 103 poäng. I
propositionen föreslås att den nya grundutbildningen om 80 poäng skall
följas av en ny påbyggnadslinje om 30 poäng, dvs. sammanlagt 110 poäng
eller 7 poäng mer än motsvarande utbildning i dag. Liksom är fallet i dag
skall studier på den nya påbyggnadslinjen föregås av yrkespraktik.

I motionen 1979/80:27 (yrkandet 4) hemställs att påbyggnadslinjen för
öppen hälso- och sjukvård skall omfatta 40 poäng. Motionärerna framhåller
att distriktssköterskans uppgift blir alltmer betydelsefull i samhällets
totala vårdinsats. Som exempel pekar motionärerna på en ökad ordinationsrätt
för distriktssköterskan och på ökade uppgifter för distriktssköterskan
inom bl. a. föräldrautbildning, barnhälsovård och hemsjukvård.

UbU 1979/80:7

23

Motionärerna anser att tiden avsedd för det yrkesspecifika innehållet i
utbildningen inte bör minskas.

1 motionen 1979/80: 30 framförs samma krav om förlängd utbildning för
distriktssköterskor. Motionärerna framhåller att olika utredningar entydigt
pekar på att primärvården skall byggas ut. Såväl i riksdagsuttalanden som i
utredningar framhålls det enligt motionärerna att distriktssköterskorna har
och fortsättningsvis kommer att ha en nyckelposition inom primärvården.
Motionärerna hävdar att en påbyggnadsutbildning om 30 poäng inte är
acceptabel.

Utskottet delar motionärernas oro inför möjligheterna att inrymma erforderliga
specialkunskaper inom en påbyggnadslinje om 30 poäng. Regeringens
förslag innebär visserligen en förlängning av den sammanlagda
utbildningstiden (grundutbildning och specialisering) jämfört med dagens
förhållanden men till priset av en förkortning av specialiseringsdelen i
påbyggnadslinjen. Med tanke på de viktiga uppgifter som distriktssköterskorna
har och kanske än mer kommer att få, inte minst inom primärvården,
anser utskottet sig inte böra tveka inför en förlängning av påbyggnadslinjen.
Utskottet föreslår därför med anledning av propositionen 1978/
79: 197 och med bifall till motionerna 1978/79:27 yrkandet 4 och 1978/
79: 30 att riksdagen skall besluta om inrättande den 1 juli 1982 av en
påbyggnadslinje för öppen hälso- och sjukvård omfattande 40 poäng. Linjen
skall tillhöra sektorn för utbildning för vårdyrken.

I motionen 1978/79: 1931 behandlas frågan om distriktssköterskeutbildningens
dimensionering. Motionärerna anser att det är angeläget att möjligheterna
att utbilda distriktssköterskor snarast möjligt ökar och då särskilt i
de delar av landet där det är brist på distriktssköterskor och deras medelålder
är hög med många avgångar som följd. Motionärerna hemställer att
riksdagen skall anhålla om förslag till utbyggd utbildning av distriktssköterskor
för att täcka dels de omedelbara behoven inom den nuvarande
organisationen, dels ett förväntat ökat behov av distriktssköterskor.

Utskottet har inhämtat att regeringen genom beslut i juli 1979 — under
förutsättning av riksdagens godkännande av förslagen i propositionen —
har lämnat UHÄ och SÖ uppdrag att undersöka möjligheterna att öka
utbildningskapaciteten för distriktssköterskor och att inkomma med förslag
till åtgärder. Syftet med motionen 1978/79: 1931 torde därmed vara
tillgodosett, varför den bör avslås av riksdagen.

Utskottet övergår nu till att behandla de tre andra specialiseringarna
som bygger på hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot allmän hälsooch
sjukvård, nämligen de föreslagna påbyggnadslinjerna för
anestesi- och intensivvård, obstetrisk och gynekologisk
vård (utbildning till barnmorska) samt hälso- och sjukvård
för barn.

Dessa utbildningar är i dagens studieorganisation upplagda på följande
sätt. Efter grundutbildning på sjuksköterskelinjen (105 poäng för den som
har grundskolekompetens, 65 poäng för skötare/undersköterska, 63 eller

UbU 1979/80:7

24

73 poäng för den som gått gymnasieskolans vårdlinje) följer sex månaders
yrkespraktik. Därefter kan man välja någon av följande fyra påbyggnadsutbildningar
nämligen anestesisjukvård om 40 poäng, intensivvård om 40
poäng, obstetrisk och gynekologisk vård om 50 poäng eller hälso- och
sjukvård för barn och ungdom om 40 poäng.

Med utgångspunkt i den avkortade studiegången om 63 poäng - för
vilken behörighetskraven är desamma som i den nya studieorganisationen
- omfattar således hela utbildningen i dag för sjuksköterska specialiserad
på anestesisjukvård resp. intensivvård 103 poäng, på obstetrisk och gynekologisk
vård 113 poäng samt på hälso- och sjukvård för barn 103 poäng.

Regeringens förslag innebär att det - liksom i dag — skall krävas
yrkespraktik mellan grundutbildning och de föreslagna påbyggnadslinjerna.
Vidare innebär förslaget att längden på de tre nya specialiseringarna
blir 40 poäng för den sammanslagna linjen för anestesi- och intensivvård,
50 poäng för obstetrisk och gynekologisk vård samt 40 poäng för hälso- och
sjukvård för barn. Då grundutbildningen omfattar 80 poäng innebär förslagen
en sammanlagd utbildningstid om resp. 120 poäng för den som väljer
den sammanslagna linjen för anestesi- och intensivvård, 130 poäng för den
som väljer obstetrisk och gynekologisk vård och 120 poäng för den som
väljer hälso- och sjukvård för barn.

I motionen 1978/79:2712 behandlas längden på påbyggnadslinjen för
obstetrisk och gynekologisk vård. Motionärerna framhåller att barnmorskan
under de senaste åren fått allt fler arbetsområden och att kraven på
barnmorskans yrkesskicklighet kommer att öka ytterligare. De ökade kraven
står enligt motionärerna inte i relation till utbildningstiden. Trots
ökade arbetsuppgifter har utbildningstiden inte förlängts. Motionärerna
hemställer därför att påbyggnadslinjen obstetrisk och gynekologisk vård
skall omfatta 60 poäng.

Samma krav förs fram i motionen 1979/80: 32. Motionärerna framhåller
att barnmorskorna har fått ökade arbetsuppgifter inom både sluten och
öppen vård. Nya arbetsuppgifter har tillkommit utan att redan existerande
arbetsuppgifter där äldre metoder tillämpas för den skull försvunnit. Motionärerna
anser därför att utbildningen skall förlängas till 60 poäng.

Utskottet tar först upp regeringens förslag om yrkespraktik mellan
grundutbildning och de nu aktuella tre påbyggnadslinjerna. Utskottet finner
det tillfredsställande med en ordning som innebär att sjuksköterskan
efter sin grundutbildning skaffar sig erfarenhet av sitt yrkesområde. Som
utskottet tidigare i detta betänkande har uttalat anser utskottet varje åtgärd
som främjar den återkommande utbildningen angelägen.

Vad sedan gäller längden på de tre påbyggnadslinjerna konstaterar utskottet
att den sammanslagna utbildningen för anestesi- och intensivvård
blir tillsammans med grundutbildningen 17 poäng längre än vad utbildningen
i dag är i anestesisjukvård resp. intensivvård. Påbyggnadslinjerna för
obstetrisk och gynekologisk vård samt hälso- och sjukvård för barn be -

UbU 1979/80:7

25

håller nuvarande längd. Med den längd på grundutbildningen som utskottet
nyss tillstyrkt blir den sammanlagda utbildningstiden för dessa två utbildningsgångar
nära en termin längre än vad som gäller motsvarande utbildning
i dag. Förutsättningar skapas nu för att i erforderlig omfattning modernisera
utbildningsinnehållet. Det finns enligt utskottets mening inte
anledning att ytterligare öka den sammanlagda utbildningstiden till barnmorska
genom att förlänga påbyggnadslinjen för obstetrisk och gynekologisk
vård till 60 poäng.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet föredragande statsrådets
förslag att nuvarande vidareutbildning av sjuksköterskor i motsvarande
delar ersätts med tre nya påbyggnadslinjer, nämligen en för anestesioch
intensivvård om 40 poäng, en för obstetrisk och gynekologisk vård om
50 poäng samt en för hälso- och sjukvård för barn om 40 poäng. Utskottet
avstyrker därför motionerna 1978/79:2712 och 1979/80:32. Linjerna skall
tillhöra sektorn för utbildning för vårdyrken.

I motionen 1978/79: 1646. vilken väcktes under den allmänna motionstiden
i år, hemställs - med hänvisning till vad som anförts i motionen 1978/
79: 1645 - att riksdagen hos regeringen skall begära en översyn av utbildningen
för blivande barnmorskor i vad gäller mödrahälsovårdens psykologiska
och sociala sidor. Enligt motionärerna finns inom landets mödrahälsovård
en mycket kvalificerad somatisk vård. Nyare forskningsrön har
klart visat att det därtill behövs en god psykisk vård eftersom moderns
psykiska hälsa under väntetiden och hennes sociala situation har mycket
stor betydelse för barnets utveckling och anpassning efter födseln. Därför
behövs ett starkt psykologiskt stöd till och handledning av blivande och
nyblivna föräldrar.

Riksdagen har nyligen godkänt regeringens förslag om allmänna riktlinjer
för en allmän föräldrautbildning (prop. 1978/79: 168, SoU 1978/
79: 45, rskr 1978/79: 385). Därvid angavs att barnmorskorna skall medverka
i föräldrautbildningen. I nu förevarande proposition utgår föredragande
statsrådet från att utbildning för att meddela föräldrautbildning kommer att
kunna inrymmas i bl. a. påbyggnadslinjen för obstetrisk och gynekologisk
vård. Det finns mot denna bakgrund enligt utskottets mening ingen anledning
anta att mödrahälsovårdens psykologiska och sociala sidor inte kommer
att ingå i myndigheternas överväganden när de fastställer utbildningsinnehållet
i den nya barnmorskeutbildningen. Någon särskild översyn
av barnmorskeutbildningen ur denna synvinkel behövs således inte. Riksdagen
bör avslå motionen 1978/79: 1646.

Utskottet har härmed behandlat hälso- och sjukvårdslinjens inriktning
mot allmän hälso- och sjukvård samt därtill anslutande specialiseringar i
form av påbyggnadslinjer. Utskottet går nu över till att behandla tre andra
inriktningar inom hälso- och sjukvårdslinjen, nämligen den mot psykiatrisk
vård, den mot ögonsjukvård och den mot operationssjukvård. Utskottet

UbU 1979/80:7

26

tar också upp den föreslagna påbyggnadslinjen i ortoptik och en i propositionen
inte berörd men motionsvägen aktualiserad utbildning för legitimerade
optiker.

I dagens studieorganisation är utbildningen för psykiatrisk vård upplagd
som grundutbildning på sjuksköterskelinjen och vidareutbildning i form av
påbyggnadslinje inom psykiatrisk vård om 20 poäng. Den föreslagna utbildningen
med inriktning mot ögonsjukvård motsvaras av dagens oftalmologassistentlinje
om 80 poäng. Till operationssjukvården leder i dagens
studieorganisation två vägar, nämligen operationsassistentlinjen om 100
poäng eller sjuksköterskelinjen följd av yrkespraktik i sex månader och
vidareutbildning om 40 poäng inom operationssjukvård.

Regeringens förslag innebär att dagens utbildningar ersätts av grundutbildning
inom hälso- och sjukvårdslinjen med inriktningar mot psykiatrisk
vård, ögonsjukvård resp. operationssjukvård. Utbildningen föreslås omfatta
80 poäng inom var och en av dessa inriktningar.

Inriktningen mot psykiatrisk vård skall utbilda för ledande tjänst inom
såväl öppen som sluten psykiatrisk vård. Dagens studieorganisation med
grund- och vidareutbildning tillgodoser enligt föredragande statsrådet inte
behovet av sådan personal på grund av att få söker till vidareutbildningen i
psykiatrisk vård. Förslaget i propositionen om utbildning med inriktning
mot psykiatrisk vård syftar dock inte till att begränsa möjligheterna för
sjuksköterskor att skaffa sig utbildning för tjänst inom psykiatrisk vård.
Enligt statsrådet bör den nya utbildningen med inriktning mot psykiatrisk
vård utformas på ett sådant sätt att komplettering av annan utbildning kan
hämtas från linjen. Statsrådet förutsätter att berörda högskolemyndigheter
utvecklar en lämplig kurs i psykiatrisk vård som kan erbjudas personer
med genomgången hälso- och sjukvårdslinje med annan inriktning än psykiatrisk
vård eller motsvarande nuvarande utbildning.

I motionen 1979/80: 28 konstateras att den planerade satsningen inom
den psykiatriska vården, med bl. a. omstruktureringar mot öppna vårdformer,
ökar behovet av välutbildad personal på ledande tjänster. Motionärerna
hävdar att förslaget i propositionen inte motsvarar de kommande
behoven. I stället medför förslaget växlande kvalitet på de utbildade, då
två skilda utbildningsvägar skall ge kompetens för dessa tjänster. Motionärerna
hemställer därför att hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot allmän
hälso- och sjukvård samt en påbyggnadsutbildning i psykiatrisk vård
om 40 poäng skall utgöra utbildningsbakgrund för ledande tjänster i psykiatrisk
vård.

Utskottet vill först erinra om att Vård 77 valde lösningen med en särskild
utbildningsgång från början inriktad mot det psykiatriska verksamhetsområdet
av det skälet att den hittillsvarande utbildningsvägen med grund- och
vidareutbildning inte visat sig ändamålsenlig och inte lockat studerande i
tillräcklig omfattning. Regeringens förslag utgår från Vård 77:s modell men
innebär samtidigt att möjligheter till komplettering i psykiatrisk vård hålls

UbU 1979/80:7

27

öppna för sjuksköterskor med annan inriktning. Utskottet anser att regeringens
förslag, som innebär att personal för psykiatrisk vård skall kunna
utbildas på flera vägar, bättre tillgodoser behoven än den studiegång som
föreslås i motionen 1979/80: 28. Utskottet avstyrker därför motionen och
tillstyrker riktlinjerna i propositionen för hälso- och sjukvårdslinjens inriktning
mot psykiatrisk vård. Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag
såvitt avser inriktningarna mot operationssjukvård och ögonsjukvård.
Utskottet tillstyrker också förslaget att linjen med dessa inriktningar skall
omfatta 80 poäng.

I propositionen föreslås en påbyggnadslinje om 40 poäng i ortopt
i k, att ersätta den nuvarande utbildningen till ortoptist. Utskottet tillstyrker
att denna utbildning också framdeles skall ges i form av en påbyggnadslinje
och omfatta 40 poäng. Påbyggnadslinjen i ortoptik skall bygga på
hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot ögonsjukvård och tillhöra sektorn
för utbildning för vårdyrken.

I anslutning härtill tar utskottet upp motionen 1978/79:913, som väcktes
under den allmänna motionstiden i år. Enligt motionen bör optiker få en
kvalitetsmässigt förbättrad utbildning anordnad inom högskolan. Denna
utbildning bör motsvara den utbildning som redan finns vid anglosaxiska
universitet och högskolor. Motionären hemställer att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag om 40-poängskurser inom högskoleutbildningen
för legitimerade optiker.

En arbetsgrupp tillsatt av UHÄ har lagt fram förslag om en optikerlinje
omfattande 20 poäng. Den skall leda fram till legitimation som optiker
(UHÄ-rapport 1979: 12). Arbetsgruppen föreslår att de studerande skall
uppfylla kraven på allmän behörighet för att få tillträde till utbildningen.
För särskild behörighet skall krävas genomgången tvåårig optikerkurs i
gymnasieskolan och två års verksamhet som optiker. 1 sin anslagsframställning
för budgetåret 1980/81 uppger UHÄ att ämbetet räknar med att
kunna föreslå att en allmän utbildningslinje för optikerutbildning inrättas
budgetåret 1981/82.

Den av motionären aktualiserade frågan behandlas således redan av högskolemyndigheterna.
Det finns därför ingen anledning för riksdagen att nu
göra något uttalande i frågan. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motionen 1978/79:913.

Utskottet går nu vidare till att behandla inriktningarna inom hälso- och
sjukvårdslinjen mot röntgendiagnostik och mot radioterapi.

Motsvarande utbildning ges i dag på medicinska asssistentlinjen om 100
poäng. Utbildningen ges på två grenar och leder fram till tjänst som
radioterapiassistent resp. röntgenassistent.

Regeringens förslag innebär att utbildningen skall ges inom hälso- och
sjukvårdslinjen och omfatta 90 poäng. Poängtalet överskrider med 10
poäng det som gäller för övriga inriktningar inom denna linje. Utbildningen

UbU 1979/80:7

28

blir däremot lika läng som den föreslagna medicinska servicelinjen. Som
skäl för att denna utbildning skall tillhöra hälso- och sjukvårdslinjen anförs,
att de som utbildas inom detta område i sitt arbete skall ta hand om
svårt sjuka patienter. De behöver därför en sådan träning i omvårdnadsarbete
som bäst tillgodoses inom hälso- och sjukvårdslinjen.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag beträffande
utbildning inom radioterapi och röntgendiagnostik. Utskottet tillstyrker att
hälso- och sjukvårdslinjen med dessa inriktningar skall omfatta 90 poäng.

I motionen 1979/80: 31 (yrkandet 2) framhålls att i sjuksköterskans verksamhet
i dag ingår omfattande inslag av arbetsledning och handledning.
Därför bör det enligt motionärerna finnas en kontinuerlig och utökad
utbildning inom detta område redan i den grundläggande utbildningen. För
att sjuksköterskorna skall kunna motsvara de särskilda krav som ställs på
avdelningsföreståndare bör de enligt motionärernas uppfattning kunna få
en kompletterande utbildning i administration och arbetsledning i form av
en påbyggnadslinje om 10 poäng.

Utskottet har inhämtat att enstaka kurser i administration avsedda för
sjuksköterskor anordnas i samtliga högskoleregioner innevarande budgetår.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen 1979/80: 31 yrkandet
2.

Utskottet har således tillstyrkt att en ny allmän utbildningslinje, benämnd
hälso- och sjukvårdslinjen och omfattande 80- 90 poäng, samt fem
nya påbyggnadslinjer, nämligen öppen hälso- och sjukvård om 40 poäng,
anestesi- och intensivvård om 40 poäng, obstetrisk och gynekologisk vård
om 50 poäng, hälso- och sjukvård för barn om 40 poäng samt ortoptik om
40 poäng skall inrättas den 1 juli 1982. Som en följd härav föreslår utskottet
att riksdagen beslutar om avveckling fr. o. m. samma tidpunkt av följande
allmänna utbildningslinjer, nämligen medicinska assistentlinjen,
oftalmologassistentlinjen, operationsassistentlinjen och sjuksköterskelinjen
samt följande påbyggnadslinjer, nämligen utbildning till ortoptist och
vidareutbildning av sjuksköterskor.

3.5.3 Hörselvårdslinjen

Hörselvårdsassistentlinjen omfattade tidigare 40 poäng. Genom beslut
vid riksmötet 1975/76 förlängdes utbildningen till att omfatta 80 poäng. I
den nu aktuella propositionen föreslås att hörselvårdslinjen, som skall
ersätta hörselvårdsassistentlinjen, skall ha samma längd.

Föredragande statsrådet aktualiserar i detta sammanhang en samordning
mellan de olika utbildningarna inom röst- och talvårdsområdet, nämligen
logopedlinjen och speciallärarutbildningen till talpedagog. Det bör enligt
statsrådet ankomma på UHÄ att ta erforderliga initiativ till en sådan
samordning.

UbU 1979/80:7

29

Utskottet, som inte har något att erinra mot vad föredragande statsrådet
anfört, föreslår att riksdagen beslutar om inrättande av en allmän utbildningslinje
om 80 poäng benämnd hörselvårdslinjen. Utbildningslinjen skall
tillhöra sektorn för utbildning för vårdyrken.

Samtidigt bör riksdagen besluta om avveckling fr. o. m. samma tidpunkt
av den nuvarande hörselvårdsassistentlinjen.

3.5.4 Medicinska servicelinjen

Den nuvarande laboratorieassistentlinjen har inriktningar mot fem områden,
nämligen gren för biokemiskt-medicinskt kemiskt laboratorium, gren
för kliniskt-kemiskt laboratorium, gren för mikrobiologiskt laboratorium,
gren för histopatologiskt laboratorium och gren för kliniskt-fysiologiskt
laboratorium. I samband med högskolereformen förlängdes utbildningstiden
för vissa grenar.

1 förevarande proposition föreslås att riksdagen skall besluta om inrättande
av en ny allmän utbildningslinje om 90 poäng benämnd medicinska
servicelinjen att ersätta laboratorieassistentlinjen. Linjen syftar till en större
bredd än vad motsvarande utbildning har i dag genom att de studerande
förutsätts få en utbildning mot ett visst funktionsområde snarare än mot ett
yrke.

Utskottet har i ett tidigare avsnitt tillstyrkt regeringens förslag om hur
anknytningen mellan gymnasieskola och högskola skall utformas med särskilt
anpassade inledande avsnitt för de studerande som kommer från
vårdlinjen resp. från annan gymnasielinje. Denna form av anknytning
mellan gymnasieutbildningen och den medicinska servicelinjen i förening
med den allmänna höjningen av utbildningen från grundskolans till gymnasieskolans
kompetensområde bör enligt statsrådet skapa förutsättningar
för att inom ramen för 90 poäng ge de studerande minst de kunskaper och
färdigheter som den nuvarande utbildningen ger.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen skall besluta om inrättande
av dels en påbyggnadslinje i klinisk cytologi om 24 poäng, dels en påbyggnadslinje
om 6 poäng i blodgruppsserologi. Dessa förslag innebär inga
andra förändringar jämfört med dagens förhållanden än en ändring av
namnet på den senare linjen.

Enligt motionen 1979/80: 7 bör den medicinska servicelinjen omfatta 100
poäng. De hittillsvarande erfarenheterna av hur elever från gymnasieskolans
tvååriga sociala linje klarat av laboratorieassistentutbildningen om 100
poäng tyder enligt motionärerna på att dessa elever många gånger haft
svårt att klara studietakten. En avkortning av studietiden gör enligt motionärernas
mening studiesituationen ännu mera påfrestande.

Även i motionen 1979/80:9 yrkas att utbildningen skall omfatta 100
poäng. Motionärerna hävdar att det är en rent teoretisk argumentering att
förkunskaperna hos eleverna höjs genom att minst tvåårig gymnasieutbildning
krävs eftersom de flesta redan i dag har gymnasieutbildning som

UbU 1979/80:7

30

grund. Motionärerna lämnar exempel på behovet av stödundervisning. De
pekar vidare på den enligt deras uppfattning höga avbrottsfrekvensen
under utbildningen till laboratorieassistent.

Samma krav om att medicinska servicelinjen skall omfatta 100 poäng
ställs i motionen 1979/80: 29 (yrkandet 1). Motionärerna pekar bl. a. på att
nya och mer tekniskt krävande arbetsuppgifter väntar i framtiden.

I den sistnämnda motionen (yrkandena 2 och 3) hemställs också att den
nuvarande utbildningen i klinisk cytologi om 24 poäng skall förlängas till 40
poäng och att den nuvarande utbildningen i blodserologi och immunologi
(blodgruppsserologi) skall förlängas från 6 poäng till 20 poäng. Motionärerna
anser att nuvarande utbildningar täcker endast en del av utbildningsområdet.

Med hänvisning till vad utskottet inledningsvis i detta avsnitt om studieorganisationen
anfört om utbildningarnas längd anser utskottet att det
inte finns anledning för riksdagen att frångå förslaget i propositionen att
medicinska servicelinjen skall omfatta 90 poäng.

Utskottet föreslår således att riksdagen med bifall till propositionen
1978/79: 197 och med avslag på motionerna 1979/80:7, 1979/80:9 samt
1979/80: 29 yrkandet 1 beslutar om inrättande av en allmän utbildningslinje
om 90 poäng benämnd medicinska servicelinjen. Linjen skall tillhöra sektorn
för utbildning för vårdyrken. Samtidigt bör riksdagen besluta om
avveckling fr. o. m. samma tidpunkt av laboratorieassistentlinjen.

Förslaget i propositionen innebär inte någon förändring av påbyggnadslinjen
i klinisk cytologi. Det finns således ingen anledning för riksdagen att
fatta nytt beslut om linjens inrättande. Detta bör riksdagen med anledning
av propositionen 1978/79: 197 som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet har inte heller funnit någon anledning för riksdagen att förlänga
linjen varför riksdagen bör avslå motionen 1979/80: 29 yrkandet 2.

Utskottet avstyrker likaså yrkandet 3 i motionen 1979/80: 29 om förlängning
av påbyggnadslinjen i blodgruppsserologi. Förslaget i propositionen
innebär för denna linje inte någon annan förändring än en ny och kortare
benämning. Riksdagen behöver alltså inte fatta nytt beslut om inrättande
av linjen. Däremot bör riksdagen med anledning av propositionen 1978/
79: 197 besluta att linjen fr. o. m. den 1 juli 1982 skall benämnas blodgruppsserologi.

3.5.5 Rehabiliteringslinjen

Den i förevarande proposition diskuterade rehabiliteringslinjen motsvaras
i dag av dels arbetsterapeutlinjen om 120 poäng, dels sjukgymnastutbildningen
om 100 poäng. Arbetsterapeututbildningen syftar till att ge
sådan kunskap och färdighet som fordras för arbetsterapeutisk verksamhet
inom öppen och sluten hälso- och sjukvård samt arbete inom social service
och omvårdnad. Sjukgymnastutbildningen syftar till att ge den kunskap
och färdighet som fordras för arbete som legitimerad sjukgymnast. Sam -

UbU 1979/80:7

31

läsning kan förekomma mellan de båda utbildningarna.

Regeringens förslag innebär att sjukgymnastutbildningen tills vidare
skall behållas med nuvarande längd, dvs. 100 poäng. Arbetsterapeututbildningen
förnyades delvis i samband med högskolereformen. Den bör nu
enligt statsrådet ses över i sin helhet. En stor del av utbildningen består i
träning av de olika tekniker som används som hjälpmedel i behandlingsarbetet.
Mot bakgrund av bl. a. teknikernas ändrade inriktning bör vid översynen
av utbildningen särskilt övervägas en förkortning av utbildningstiden
med 20 poäng. Med en sådan förkortning blir utbildningen lika lång
som sjukgymnastutbildningen. Beslut om inrättande av rehabiliteringslinjen
skall anstå till dess översynen av arbetsterapeututbildningen
avslutas. Översynen skall avslutas i sådan tid att beslut kan tas i god tid
före den I juli 1982.

Flera motioner tar upp arbetsterapeututbildningens längd. Enligt motionen
1979/80: 6 har föredragande statsrådet inte tagit tillräcklig hänsyn till
remissinstansernas synpunkter. Motionärerna anser att frågan om utbildningstidens
längd bör hållas öppen till dess den nuvarande utbildningen har
utvärderats. Också i motionen 1979/80: 8 hemställs att den aviserade översynen
skall vara förutsättningslös i fråga om utbildningens längd. Avgörande
för utbildningstiden måste enligt motionärerna i stället vara kravet på
att utbildningen ger en sådan kvalitativt god teoretisk och praktisk kunskap
som motsvarar sjukvårdens behov. Samma krav om förutsättningslös
översyn beträffande utbildningstidens längd förs slutligen fram i motionen
1979/80: 33 (yrkandet 5). Nya överväganden bör enligt motionärerna göras
förutsättningslöst innan utbildningsplaner fastställs, så att avvägningen
mellan det med sjukgymnastutbildningen gemensamma innehållet och den
yrkesspecifika utbildningen blir tillfredsställande. Motionärerna hävdar att
det inte heller är rimligt att undervisningen läggs upp för att tillmötesgå
krav på s. k. samläsning, då sådan av geografiska skäl endast är möjlig på
några få utbildningsorter.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att arbetsterapeututbildningen
nu bör ses över i sin helhet i syfte att åstadkomma en ytterligare
modernisering av utbildningens innehåll och uppläggning. Utskottet
anser det naturligt att även frågan om utbildningstidens längd behandlas i
denna översyn och då utan den begränsning som ligger i statsrådets förord
för att arbetsterapeututbildningen skall ha samma poängtal som sjukgymnastutbildningen.
Utskottet delar alltså motionärernas uppfattning att riksdagen
inte nu bör göra något uttalande om vilken längd utbildningen bör
ha. Översynen skall enligt utskottets uppfattning göras förutsättningslöst i
vad gäller utbildningstidens längd.

Vad utskottet här anfört om översynen av arbetsterapeututbildningen
bör riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 och med bifall
till motionerna 1979/80:6, 1979/80:8 och 1979/80:33 yrkandet 5 som sin
mening ge regeringen till känna.

UbU 1979/80:7

32

Föredragande statsrådet behandlar också frågan om vidareutbildning för
arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Statsrådet framhåller att dessa yrkesgrupper
saknar vidareutbildningsmöjligheter med undantag av den ämnesfördjupning
som ges i vårdlärarutbildningen. I och med högskolereformen
har enligt statsrådet förutsättningar skapats för att bereda berörda grupper
andra vidareutbildningsalternativ än lärarutbildning. Detta kan ske i form
av enstaka kurser. Statsrådet är emellertid inte berett att förorda att
resurser nu sätts av för vidareutbildning. Han utgår dock från att berörda
högskolemyndigheter påbörjar ett planeringsarbete för att vidga möjligheterna
för arbetsterapeuter och sjukgymnaster att vidareutbilda sig. Mot
bakgrund av den allvarliga bristen på utbildad personal kommer dock
enligt hans bestämda mening en kvantitativ utbyggnad av rehabiliteringslinjen
i första hand.

Enligt motionen 1979/80: 34 (yrkandet 4) finns det inom arbetsterapin ett
stort behov av att ge patienter möjligheter att utveckla sin skapande
förmåga. Det kulturella innehållet i vården är enligt motionärerna i dag ofta
starkt eftersatt. En kombination av personlighetsutvecklande moment och
terapeutiska behandlingsformer ger, framhåller motionärerna, vidgade
möjligheter till bättre behandlingsresultat än i dag. Motionärerna anser det
därför angeläget att vidareutbildningen av arbetsterapeuter innehåller inslag
av kulturprofilering.

Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att vidareutbildning
för arbetsterapeuter och sjukgymnaster bör kunna ingå som ett inslag
i utbudet av enstaka kurser. Det ankommer på berörda högskolemyndigheter
att planera och genomföra sådan utbildning. Utskottet utgår från att
det i motionen framförda önskemålet om vidareutbildning för arbetsterapeuter
med inslag av kulturprofilering - i den mån sådana inslag inte redan
ingår eller kommer att ingå i grundutbildningen - kan framföras i sådant
sammanhang. Något uttalande av riksdagen kan inte anses erforderligt
varför motionen 1979/80: 34 yrkandet 4 bör avslås.

I propositionen behandlas också frågan om biträdande personal till
arbetsterapeuter och sjukgymnaster. I dag finns två assisterande personalgrupper
med inriktning på rehabilitering, nämligen terapibiträden och fysioterapibiträden.

För utbildning av hjälppersonal till arbetsterapeuter (terapibiträden)
finns en specialkurs i gymnasieskolan om en termin. Motsvarande utbildning
finns även inom arbetsmarknadsutbildningen och den kommunala
vuxenutbildningen.

Fysioterapibiträden (sjukgymnastbiträden) utbildas inom arbetsmarknadsutbildning
i en sex veckor lång teoretisk kurs. För tillträde till nyssnämnda
utbildningar krävs sjukvårdsbiträdesutbildning jämte praktik.

Föredragande statsrådet anser att hjälppersonalutbildningen alltjämt bör
vara en gymnasial utbildning. Inom SÖ pågår ett arbete med att kartlägga

UbU 1979/80:7

33

om och i vilken utsträckning en samordning av nuvarande utbildningar för
dessa personalgrupper kan genomföras.

Enligt motionen 1978/79:446 behövs en enhetlig utbildning för biträdespersonal
inom sjukgymnastik och arbetsterapi. Splittringen av rehabiliteringsarbetet
på flera biträdesgrupper är enligt motionärerna olycklig. De
anser att de arbetsuppgifter som utförs av dagens biträden inom rehabiliteringsområdet
bör samlas hos en enhetlig personalgrupp med utbildning i
rehabilitering och grundläggande sjukvård.

Utskottet har remitterat motionen 1978/79:446 till socialstyrelsen, SÖ
och Landstingsförbundet. Socialstyrelsen anser att det bör närmare klarläggas
vilka rehabiliteringsinsatser som kan ingå i vårdpersonalens arbetsuppgifter
och på vilket sätt personalen skall få handledning. Styrelsen är
inte beredd att nu, innan en sådan analys har gjorts, tillstyrka en utbildning
som kan resultera i tillskapandet av ytterligare en specialkategori av vårdpersonal.

Landstingsförbundet anser att mängden personal runt patienten i princip
bör minskas. Bristen på sjukgymnaster och arbetsterapeuter, vilka skulle
kunna driva verksamheten med hjälp av den övriga vårdpersonalen, framtvingar
emellertid åtminstone övergångsvis en annan lösning. Förbundet
förordar sålunda att terapibiträdenas, fysioterapibiträdenas och gångassistenternas
arbete samlas hos en personalgrupp och att denna grupp bör få
en utbildning som bygger på vårdlinjen eller motsvarande. Detta ses som
ett första led i en fortsatt utveckling enligt den återkommande utbildningens
princip. På detta sätt skulle befintlig kompetens bäst utnyttjas i en
situation då tillgången på utbildad personal är otillräcklig.

SÖ meddelar att arbete har påbörjats med en samordnad utbildning för
hjälppersonal till arbetsterapeuter och för fysioterapibiträden. En starkt
begränsande faktor i detta arbete har dock varit avsaknaden av arbetskravsanalyser.
Enligt SÖ krävs ett klarläggande av den nya personalgruppens
funktion och ställning i organisationen.

Skrivelser har inkommit från närmast berörda personalorganisationer. I
skrivelse från Svenska kommunalarbetareförbundet tillstyrks motionen. I
en gemensam skrivelse från Förbundet Sveriges arbetsterapeuter. Legitimerade
sjukgymnasters riksförbund och Svenska hälso- och sjukvårdens
tjänstemannaförbund avvisas förslaget om införande av ytterligare en personalkategori.

I propositionen och remissyttrandena över motionen hänvisas till vad
utredningen om sjukvårdens inre organisation har uttalat. I sitt betänkande
(SOU 1979:26) Sjukvårdens inre organisation — en idépromemoria framför
utredningen att arbetsuppgifter som för närvarande utförs av gångassistenter,
terapibiträden, badbiträden, städpersonal och socioterapeuter i
stället i stor utsträckning bör utföras av vårdlaget, dvs. av den personal
som hör till den avdelning där patienten vårdas. Vissa av de uppräknade
tjänsterna kan enligt utredningen därför successivt överföras till vårdav 3

Riksdagen 1979180. 14 sami. Nr 7

UbU 1979/80:7

34

delningen. Utredningen föreslår dessutom att den nuvarande undersköterskeutbildningen
skall kompletteras i första hand inom arbetsterapins
och fysioterapins område. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Såväl socialstyrelsen som Landstingsförbundet har i sina yttranden -från olika utgångspunkter - pekat på möjligheten att anordna en studieväg
inom terapiområdet uppbyggd enligt principen om återkommande utbildning.
Utskottet har tidigare i olika sammanhang strukit under vikten av
denna princip. Det är dock nödvändigt att först lösa den vidare frågan om
vilka personalgrupper som skall finnas innan ställning kan tas till utbildningen
av dem. Frågan om vilka personalgrupper som skall finnas inom
vården ligger utanför utskottets ansvarsområde. Med hänvisning till det
anförda avstyrker utskottet således motionen 1978/79:446.

\

3.5.6 Sociala servicelinjen

Utbildningen på den sociala servicelinjen omfattar i dag 100 poäng. Som
utskottet redovisat i det föregående finns avkortade studiegångar om 60
poäng för hemvårdare, undersköterskor och studerande från vissa grenar
på gymnasieskolans vårdlinje.

Utbildningen förbereder för tjänst på ledande nivå inom primärkommunal
och social service. Utbildningen tillhör sektorn för utbildning för
vårdyrken.

Föredragande statsrådet erinrar om att utbildningen inom det sociala
serviceområdet moderniserades i samband med högskolereformen. Utbildningen,
som tidigare i hög grad var inriktad på kvalificerad sjukvård,
försköts då mot de öppnare behandlings- och boendeformer som utvecklats
inom åldringsvården. Föredragande statsrådet vill nu gå vidare mot en
ytterligare breddning av utbildningen. Den bör täcka inte bara utbildningsbehov
inom hemtjänst och äldreomsorg utan även behov inom dels verksamhet
bland personer med sociala avvikelser, dels verksamhet bland
psykiskt utvecklingsstörda. Mot denna bakgrund förordar föredragande
statsrådet att förslaget från Vård 77 om en ny social servicelinje skall ses
över, både i vad gäller utbildningens uppläggning och dess längd. Översynen
bör ske med utgångspunkt i Vård 77:s förslag till specialiseringar
och i att utbildningen bör omfatta 80 poäng. I översynen bör också ingå en
prövning av vilken gymnasial bakgrund de studerande lämpligen bör ha.
Ytterligare en fråga som bör prövas i översynen är utbildningens sektorstillhörighet.
Statsrådet hänvisar till att Vård 77 föreslog att sociala servicelinjen
skulle föras över till sektorn för administrativa, ekonomiska och
sociala yrken. Statsrådet anmäler sin avsikt att föreslå regeringen att
uppdra åt UHÄ och SÖ att genomföra översynen. Han utgår från att
ämbetsverken kan lägga fram förslag i dessa frågor i sådan tid att en
reformerad utbildning kan träda i kraft den 1 juli 1982.

Utskottet har ingen erinran mot vad föredragande statsrådet anför beträffande
den sociala servicelinjen. Detta innebär, att beslut om ändring av
linjen får anstå till dess översynen avslutats.

UbU 1979/80:7

35

3.6 Dimensionering av sjukgymnastutbildningen m.m.

Vård 77 föreslog åtgärder för att öka utbildningsvolymen inom sjukgymnastutbildningen
och för att sprida den till nya orter. Utredningen föreslog
ett åtgärdsprogram enligt följande.

a) Lokalisera utbildning till nya orter, bl. a. sådana där arbetsterapeututbildning
redan finns. I första hand bör orter komma i fråga där förutsättningarna
är goda för att särskilt beakta den förebyggande vårdens och
långtidssjukvårdens krav på denna typ av utbildning.

b) Inrätta en tjänst med undervisningsskyldighet på den nya utbildningsorten
men knuten till respektive institution på någon av de orter, som i dag
har sjukgymnastutbildning för att därigenom erhålla hög och jämn standard
på undervisningen i anatomi och fysiologi samt garantera sambandet med
aktuell forskning inom samma område.

c) Knyta medicinsk specialist som expert till sjukgymnastutbildningen
på nya orter enligt mönster från Uppsala med uppgift att bevaka utbildningens
intressen inom sjukhusklinikerna. Denna funktion kan alternativt
byggas in i en befattning.

d) Utöka kapaciteten på lärarutbildningen för sjukgymnaster och arbetsterapeuter,
bl. a. i anslutning till orter där ny utbildning skall startas.

e) Medverka till att vidga sjukgymnasternas och arbetsterapeuternas
undervisningsområde enligt Vård 77:s förslag beträffande forskningsanknytning.
Syftet är att göra dessa kategorier beredda att överta eller
medverka i ledning, planering och undervisning i större utsträckning än
f. n. Därmed kan läkares medverkan i utbildningen koncentreras till avsnitt
där den är helt nödvändig.

f) Genom enstaka kurser ge utbildning till instruktionsgymnaster.

g) Utveckla formerna för sjukgymnasternas praktiska utbildning, bl. a.
inom länssjukvården.

Föredragande statsrådet tar först upp frågan om valet av orter för en
utbyggd sjukgymnastutbildning. Alla möjligheter på befintliga utbildningsorter
och på nya orter måste enligt statsrådet tas till vara för att fullfölja
strävandena att bygga ut utbildningen. Statsrådet pekar på att länssjukvården
för närvarande är en outnyttjad praktikresurs. Han framhåller också
regionstyrelsernas roll i planeringsarbetet. När det gäller tillgången på
lärare hänvisar föredragande statsrådet till regeringens förslag att öka
vårdlärarutbildningen fr. o. m. budgetåret 1979/80. Statsrådet delar Vård
77:s uppfattning att det är angeläget att arbetsterapeuter och sjukgymnaster
själva i högre grad än nu medverkar i utbildningen eller övertar den från
läkarlärarna. Det ankommer på högskolemyndigheterna att ta initiativ i
denna riktning. Sammanfattningsvis uttalar statsrådet att starka skäl talar
för att en utbyggnad av sjukgymnastlinjen bör påbörjas omedelbart.

Enligt motionen 1979/80: 34 (yrkandet 3) behöver både arbetsterapeutoch
sjukgymnastutbildningen ökas. Enligt motionärerna måste det till
kraftfulla initiativ för att komma till rätta med framför allt bristen på

UbU 1979/80:7

36

sjukgymnaster. Motionärerna anser därför att riksdagen hos regeringen
bör begära förslag till åtgärdsprogram för en utbyggnad av sjukgymnastutbildningen
och arbetsterapeututbildningen med utgångspunkt i förslagen
från Vård 77.

I motionen 1978/79:1921 hemställs om åtgärder för att snabbt öka utbildningen
av sjukgymnaster. Motionärerna uppehåller sig vid lärarfrågan som
det stora problemet för sjukgymnastutbildningen. Motionärerna pekar
bl. a. på att mängden undervisning som meddelas av läkare inom denna
utbildning är större än inom någon annan av de aktuella vårdutbildningarna.
För att öka möjligheterna att bygga ut sjukgymnastutbildningen bör
läkarlärarundervisningens innehåll analyseras i syfte att pröva om delar av
denna undervisning i stället kan läggas på lärarutbildade sjukgymnaster.

Planeringsramen för sjukgymnastlinjen uppgår innevarande budgetår till
378. I sina förslag till anslagsframställning för budgetåret 1980/81 lägger
UHÄ fram ett principprogram för en utbyggnad av sjukgymnastutbildningen.
Utbyggnadsprogrammet kan sammanfattas enligt följande tablå över
föreslagna nya antagningsplatser:

	Stock- holm	Upp- sala	Lin- köping	Lund/ Malmö	Göte- borg	Umeå	S:a
1980/81							0
1981/82		28		30			58
1982/83				30		28	58
1983/84			32				32
1984/85					56		56
S:a		28	32	60	56	28	204

Härutöver föreslår UHÄ att utbildningen i Stockholm skall byggas ut
med 60 platser så snart rehabiliteringskliniken vid Huddinge sjukhus är
klar. I Linköping, som inte har någon sjukgymnastutbildning alls i dag,
planeras ytterligare 28 platser tillkomma efter budgetåret 1983/84.

UHÄ tar i sitt principprogram också upp den i propositionen aktualiserade
frågan om lärare och handledare. UHÄ menar att man som en försöksverksamhet
på varje aktuell ort bör inrätta någon eller några lärartjänster
för sjukgymnaster där lärartjänsten kombineras med aktiv klinisk tjänstgöring.
Enligt UHÄ:s bedömning borde det vara ett gemensamt intresse för
sjukvårds- och utbildningshuvudmännen att åstadkomma ett vidgat samutnyttjande
av sjukgymnaster enligt principer liknande dem som gäller för
läkarlärartjänster. I vad gäller handledarutbildning uppger UHÄ att sådan
beräknas komma till stånd i några högskoleregioner budgetåret 1979/80.

I fråga om arbetsterapeututbildningen föreslår UHÄ i sin anslagsframställning
för budgetåret 1980/81 att planeringsramen skall höjas med 30
platser.

Utskottet anser det utomordentligt angeläget att sjukgymnastutbildningen
- genom utbildningsmyndigheternas och sjukvårdshuvudmännens ge -

UbU 1979/80:7

37

mensamma ansträngningar - kan byggas ut snarast möjligt. Utskottet
delar därför föredragande statsrådets och motionärernas uppfattning att
bestämda åtgärder i detta syfte måste vidtas. UHÄ:s förslag till ökning av
utbildningskapaciteten fr. o. m. budgetåret 1981/82, som innebär en ökning
av nybörjarplatserna med ca 50 procent under en femårsperiod, bereds för
närvarande inom regeringskansliet.

Då den pågående prövningen av UHÄ:s utbyggnadsförslag inte bör
föregripas bör riksdagen inte nu ta ställning till om ett åtgärdsprogram
liknande Vård 77:s skall antas eller inte. Utskottet anser dock att regeringen
bör undersöka möjligheterna att tidigarelägga UHÄ:s utbyggnadsprogram
så att en del av den föreslagna ökningen budgetåret 1981/82 kan
komma till stånd redan under budgetåret 1980/81.

Vad utskottet här har anfört om en utbyggnad av sjukgymnastutbildningen
bör riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:197 samt motionerna
1978/79:1921 och 1979/80: 34 yrkandet 3 i denna del som sin mening
ge regeringen till känna.

Då frågan om utbyggnad av arbetsterapeututbildningen f. n. bereds inom
regeringskansliet föreslår utskottet att riksdagen avslår motionen 1979/
80: 34 yrkandet 3 i denna del.

3.7 Forskningsanknytning

Ett viktigt inslag i högskolereformen är att all grundläggande högskoleutbildning
skall ha forskningsanknytning. Bl. a. har för innevarande budgetår
9200000 kr. anvisats för detta ändamål under reservationsanslaget
Forskningsanknytning av grundläggande högskoleutbildning. Medlen fördelas
av regionstyrelserna.

Av betydelse för forskningsanknytningen är vidare på vilka vägar de
studerande rekryteras till forskarutbildning. Riksdagen beslöt våren 1979
om ändrade regler för behörighet till forskarutbildning (prop. 1978/79:119,
UbU 1978/79: 44, rskr 1978/79: 391). Från och med den 1 juli 1980 krävs för
tillträde till forskarutbildning dels allmän behörighet, dels särskild behörighet.
Kravet för allmän behörighet är studier motsvarande 80 poäng inom
allmän, lokal eller individuell utbildningslinje. Genom de nya tillträdesreglerna
öppnas forskarutbildningen för grupper som hittills saknat möjlighet
att fortsätta sina studier efter grundutbildningen. Detta gäller bl. a. vissa
vårdutbildningar som förts till högskolan genom högskolereformen. Genom
försök med s. k. överbryggande kurser skall studerande erbjudas
möjligheter att komplettera sina kunskaper och därigenom uppnå särskild
behörighet.

I propositionen 1978/79: 197 framhålls att en viktig form av forskningsanknytning
är att ta till vara forskningsresultat vid utformningen av den
grundläggande utbildningens innehåll och arbetsformer. Det ankommer på
högskolemyndigheterna att vidta åtgärder i detta syfte. Statsrådet påpekar
att lärarna inom de nu aktuella vårdutbildningarna ofta saknar forskarutbildning
eller egen erfarenhet av forskning.

4 Riksdagen 1979180. 14 sami. Nr 7

llbU 1979/80:7

38

I motionen 1979/80: 33 (yrkandet 7) framhålls att de kortare vårdutbildningar
som numera är inordnade i högskolan framgent måste få den forskningsanknytning
som präglar annan högre utbildning. Därför bör enligt
motionärerna de förslag om forskningsanknytning som läggs fram i propositionen
1978/79: 119(UbU 1978/79:44, rskr 1978/79:391) beaktas vid planeringen
och utformandet av de kortare vårdutbildningarnas tjänsteorganisation.
Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna att behovet av forskningsanknytning inom de kortare
vårdutbildningarna måste beaktas.

Enligt motionen 1979/80: 27 (yrkandet 5) behövs forskning inom flera
viktiga utbildningsområden som på senare tid förts in i högskolan och vilka
av tradition saknar forskning på sina egna villkor. Detta gäller enligt
motionärerna inte minst omvårdnadsforskning. Motionärerna föreslår att
riksdagen skall uppdra åt regeringen att återkomma med förslag till aktiva
åtgärder för att åstadkomma nya forskningsinsatser inom vårdområdet.
Därvid bör frågan om särskilda arbetsstipendier för metod- och teoriutveckling
på området särskilt prövas.

Utskottet delar helt den uppfattning som redovisas i motionerna om
angelägenheten av att också de nu aktuella vårdutbildningarna får forskningsanknytning.
Utskottet anser att det är nödvändigt att gå fram på flera
vägar för att nå detta mål. Medlen för forskningsanknytning är en sådan
väg. Utskottet vill i sammanhanget nämna att UHÄ i sin anslagsframställning
för budgetåret 1980/81 har föreslagit att medlen till forskningsanknytning
skall ökas med 1 milj. kr.

Utskottet har inhämtat att några regionstyrelser anvisar medel för projekt
inom omvårdnadsforskning. Inom medicinska forskningsrådet har en
satsning på omvårdnadsforskning inletts. Utskottet vill vidare peka på att
utformningen av lärartjänsterna har stor betydelse för forskningsanknytningen,
vilket både föredragande statsrådet och motionärerna nämner.
Utskottet erinrar om att lärartjänstutredningen (U 1977:04) enligt sina
direktiv bl. a. skall behandla tjänsterna inom den kommunala högskolan.
Utskottet har inhämtat att utredningen skall lägga fram sina förslag i början
av år 1980. Av stor betydelse är vidare det förhållandet att samtliga i
propositionen behandlade utbildningslinjer fr. o. m. den 1 juli 1980 ger
allmän behörighet för forskarstudier. Slutligen vill utskottet erinra om de
medel som anvisas för utbildningsbidrag till doktorander. Innevarande
budgetår är antalet bidrag 1 360. Sammanfattningsvis kan utskottet således
konstatera att en rad olika åtgärder redan vidtagits och att andra kommer
att vidtas för att stegvis förverkliga forskningsanknytningen av bl. a. de nu
aktuella vårdutbildningarna. Utskottet förutsätter att denna utveckling
fortsätter. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
1979/80: 33 yrkandet 7 och 1979/80: 27 yrkandet 5.

UbU 1979/80:7

39

3.8 Genomförande m.m.

Som utskottet redovisat tidigare i detta betänkande föreslås i propositionen
att den nya studieorganisationen och de nya behörighetsreglerna skall
träda i kraft den 1 juli 1982. Den föreslagna ettåriga vårdinriktade kursen
bör enligt propositionen starta höstterminen 1981 för att studerande från
samtliga behörighetsgivande utbildningar skall kunna antas till berörd högskoleutbildning
när den nya studieorganisationen börjar tillämpas.

Utskottet har i det föregående behandlat frågan om när olika utbildningslinjer
skall inrättas och frågan om när behörighetsregler skall träda i kraft.
Utskottet har ingen erinran mot vad som anförts i propositionen om
reformens ikraftträdande i övrigt.

Föredragande statsrådet tar också upp vissa kostnadsfrågor som rör
statsbidragssystemen. Åt UHÄ och SÖ skall uppdras att lägga fram förslag
till följd av att olika statsbidragssystem kan komma att tillämpas för en och
samma utbildningslinje.

I motionen 1979/80:27 (yrkandet 6) framhålls att propositionen inte
innehåller några kostnadsberäkningar, vilket gör det omöjligt att bedöma
de ekonomiska konsekvenserna av förslagen. Motionärerna anser det nödvändigt
att kostnaderna för förändringarna framgår vid kammarens behandling
av ärendet.

I motionen hemställs att riksdagen skall besluta uttala att regeringsförslag
alltid skall vara åtföljda av kostnadsberäkningar.

Utskottet har inför sin egen och kammarens behandling av ärendet låtit
hämta in vissa kostnadsberäkningar. De ger följande vid handen.

Kostnaderna för förslaget i propositionen att föra över vårdutbildningarna
med helt eller delvis kommunalt huvudmannaskap från grundskolans till
gymnasieskolans kompetensområde anges uppgå till ca 14 milj. kr. Den
ettåriga vårdinriktade kursen kostnadsberäknas till ca 6 milj. kr. Mot dessa
kostnader ställs den besparing som uppstår när den nuvarande gymnasiala
delen av respektive linje faller bort. Denna besparing beräknas, med propositionens
förslag, till ca 7,3 milj. kr. Utskottet beräknar att besparingen
blir ca 6,5 milj. kr. genom utskottets förslag om förlängning av påbyggnadslinjen
öppen hälso- och sjukvård. Dessa beräkningar bygger på antaganden
på en rad punkter, t. ex. om hur den nya studieorganisationen i
högskolan kommer att påverka elevernas val av linje i gymnasieskolan.
Posten om 14 milj. kr. utgör den kostnad som skall bestridas när 1975 års
riksdagsbeslut om högskolereformen nu förverkligas i vad gäller kravet på
att tillträdet till högskolan skall grundas på genomgången gymnasieskola
eller motsvarande. Posten om 6 milj. kr. för den nya vårdkursen betraktas
som en till förevarande proposition knuten reformkostnad. Den anges
komma att balanseras av den besparing som redovisats ovan. Nu redovisade
kostnader fördelar sig på en period av fyra år, varvid de olika
budgetåren kommer att belastas ojämnt. Härutöver kan en kostnad uppstå
till följd av att reformen föranleder en ökning av utbildningen på vårdlärarlinjen.

UbU 1979/80:7

40

Utskottet har således inhämtat och här redovisat kostnadsberäkningar
av det slag som efterlyses i motionen. Utskottet anser i likhet med motionärerna
att en proposition - i de fall det finns beräkningstekniska förutsättningar
härför - bör vara åtföljd av kostnadsberäkningar. Utskottet har
dock inte ansett sig vilja uttala att detta skall gälla som ett ovillkorligt krav.

Med hänvisning till de kostnadsberäkningar som utskottet här redovisat
och till vad utskottet i övrigt anfört avstyrker utskottet motionen 1979/
80: 27 yrkandet 6.

3.9 Övrigt

I tre motioner väckta under allmänna motionstiden vid föregående riksmöte
behandlas frågor om arbetsmedicin, rygghälsovård och kiropraktisk
verksamhet.

I motionen 1978/79: 794 (yrkandet 2) yrkas att arbetsmedicin skall införas
som obligatorisk kurs i sjuksköterske- och läkarutbildning samt att
yrkeshygienikerutbildning i större skala skall startas.

Utskottet förutsätter att SÖ och UHÄ kommer att beakta behoven av
utbildning i arbetsmedicin när nya utbildningsplaner för sjuksköterskeutbildningen
nu skall utarbetas. Med den utbyggnad av arbetsvetenskaperna
som skett under de senaste åren inom högskoleväsendet är också förutsättningarna
större för ett lokalt utvecklingsarbete vid utformningen av vårdyrkesutbildningarnas
kursplaner. I vad gäller läkarutbildningen pågår f. n.
översyn av både grundutbildningen och vidareutbildningen. Utbildningsutskottet
har redan vid 1976/77 års riksmöte strukit under vikten av att de
yrkesmedicinska aspekterna beaktas i grundutbildningen av läkare (UbU
1976/77: 20 s. 102). Utbyggnaden av arbetsvetenskaperna har också betydelse
för de tekniska utbildningarna. En utveckling i den riktning motionärerna
efterlyser har således startat. Utbildning av yrkeshygieniker sker
f. n. i form av specialistutbildning för civilingenjörer. Vidare ges en form
av yrkeshygienikerutbildning i arbetarskyddsstyrelsens regi. Arbetarskyddsstyrelsen
planerar f. n. en annan form av yrkeshygienikerutbildning.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionen 1978/79: 794 yrkandet 2.

Riksdagen bör enligt motionen 1978/79: 1636 hemställa hos regeringen
om åtgärder för att öka undervisningen om rygghälsovård. Sådan undervisning
bör enligt motionen ske redan i skolan.

Skolhälsovården skall följa elevernas utveckling, bevara och förbättra
deras hälsa och verka för sunda levnadsvanor. Skolhälsovården är främst
av förebyggande natur och en del av den samlade elevvården (prop. 1977/
78:85, UbU 1977/78:21, rskr 1977/78:260). Enligt SÖ:s föreskrifter och
anvisningar (SÖ-FS 1978: 23) skall skolhälsovården uppmärksamma sambanden
mellan hälsa och val av studieväg och yrkesområde. Medicinsk
studie- och yrkesorientering är därvid en naturlig del av skolhälsovården

UbU 1979/80:7

41

och omfattar alla elever. I yrkesinriktad gymnasieutbildning och speciellt i
vårdyrkesutbildning uppmärksammas arbetsteknik m.m. i undervisningen
i syfte att förebygga arbetsskador.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionen 1978/79: 1636.

I motionen 1978/79:205 slutligen hemställs om utredning och förslag
beträffande utbildning i Sverige av kiropraktorer.

Vid föregående riksmöte hade utskottet att behandla ett likalydande
yrkande (UbU 1978/79: 8 s. 4-5). Utskottet erinrade därvid om att riksdagen
på socialutskottets hemställan (SoU 1976/77:9, rskr 1976/77:32) begärt
att en motion om legitimation av vissa kiropraktorer skulle överlämnas
till medicinalansvarighetskommittén (S 1974:02). Då frågan om hur
vissa utövare av kiropraktisk verksamhet skulle kunna inordnas i den
offentliga sjukvården ännu prövades ansåg utskottet att riksdagen inte
kunde uttala sig om utbildning i Sverige av kiropraktorer. Riksdagen följde
utskottet.

Medicinalansvarighetskommittén har nu avgivit sitt betänkande (DsS
1979:2) Kiropraktorer m.fl. Kommittén föreslår en försöksverksamhet
med icke-legitimerade utövare av manuell behandling arbetande vid några
sjukhuskliniker i nära kontakt med därtill avdelade läkare. Försöksverksamheten
skall bl. a. syfta till att undersöka om det för den etablerade
sjukvården kan finnas ett tillkommande värde i den behandling kiropraktorer
meddelar. Betänkandet har remissbehandlats.

Då frågan om kiropraktisk verksamhet ännu inte slutgiltigt prövats anser
utskottet att riksdagen inte kan ta ställning till utbildning i Sverige av
kiropraktorer. Riksdagen bör således avslå motionen 1978/79: 205.

3.10 Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

allmänt

1. beträffande avslag på propositionen 1978179:197

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 35 yrkandet 1,

2. beträffande ny vårdyrkesutbildningsutredning

att riksdagen avslår motionen 1979/80:35 yrkandet 2,

3. beträffande direktiv för en ny vårdyrkesutbildningsutredning
att riksdagen avslår motionen 1979/80:35 yrkandet 3,

4. beträffande sysselsättningsgraden hos vårdpersonal
att riksdagen avslår motionen 1979/80: 33 yrkandet 1,

5. beträffande vårdyrkesutbildning som intern verks- och företagsutbildning
i stället för som högskoleutbildning

att riksdagen avslår motionen 1978/79:440,

UbU 1979/80:7

42

mål för utbildningen m. m.

6. beträffande mål för sektorn för utbildning för vårdyrken

att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen
1978/79: 197,

7. beträffande utbildningsplaner för vårdyrkesutbildningarna
att riksdagen avslår motionen 1979/80:33 yrkandet 6,

behörighet och urval

8. beträffande krav på allmän behörighet för tillträde till de nu
aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning
för vårdyrken

att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen
1978/79: 197,

9. a) beträffande tidpunkten dä kravet på kunskaper i engelska skall
gälla för studerande som enligt 25:4-regeln söker till de nu aktuella
allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning
för vårdyrken med undantag av medicinska servicelinjen

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 samt
motionerna 1979/80:27 yrkandet 1 i denna del och 1979/80:34
yrkandet 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

9. b) beträffande tidpunkten då kravet på kunskaper i engelska skall
gälla för studerande som enligt 25:4-regeln söker till medicinska
servicelinjen

att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:27 yrkandet 1 i
denna del och 1979/80: 34 yrkandet 2 i denna del godkänner de
riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197,

9. c) beträffande tidpunkten då krav på allmän behörighet i övrigt
skall gälla för de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom
sektorn för utbildning för vårdyrken

att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen
1978/79: 197,

10. beträffande anknytning mellan gymnasieskolan och de nu aktuella
allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning
för vårdyrken

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:33 yrkandet 2
godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197,

11. beträffande krav på yrkeserfarenhet för tillträde till de nu aktuella
allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning
för vårdyrken

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:33 yrkandet 3
godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197,

UbU 1979/80:7

43

12. beträffande utredning om återkommande utbildning inom vårdyrkesområdet att

riksdagen avslår motionen 1979/80: 34 yrkandet 1,

13. beträffande jämnare könsmässig rekrytering

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:33 yrkandet 4
godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197,

studieorganisation

14. beträffande utbildning av personal för långtidssjukvården
att riksdagen avslår motionen 1979/80: 27 yrkandet 3,

15. beträffande lärarutbildning för bl. a. skötare och undersköterskor att

riksdagen avslår motionerna 1979/80: 27 yrkandet 2 och 1979/
80: 34 yrkandet 5,

16. beträffande dimensionering och lokalisering m.m. av vårdlärarutbildningen att

riksdagen avslår motionerna 1978/79:2711 och 1979/80:34
yrkandet 6,

17. beträffande hälso- och sjukvårdslinjen

att riksdagen beslutar om inrättande den 1 juli 1982 av en allmän
utbildningslinje benämnd hälso- och sjukvårdslinjen,

18. beträffande hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot allmän
hälso- och sjukvård

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80:31 yrkandet 1
godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197
samt beslutar att linjen med denna inriktning skall omfatta 80
poäng,

19. beträffande påbyggnadslinje för öppen hälso- och sjukvård

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 och
med bifall till motionerna 1979/80: 27 yrkandet 4 och 1979/80: 30
beslutar om inrättande den 1 juli 1982 av en påbyggnadslinje för
öppen hälso- och sjukvård omfattande 40 poäng,

20. beträffande dimensioneringen av distriktssköterskeutbildningen
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1931,

21. beträffande påbyggnadslinjer för anestesi- och intensivvård, obstetrisk
och gynekologisk vård samt hälso- och sjukvård för barn
att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:197 och med
avslag på motionerna 1978/79: 2712 och 1979/80: 32 beslutar om
inrättande den 1 juli 1982 av påbyggnadslinjer för anestesi- och
intensivvård omfattande 40 poäng, obstetrisk och gynekologisk
vård omfattande 50 poäng samt hälso- och sjukvård för barn
omfattande 40 poäng,

22. beträffande översyn av barnmorskeutbildningen
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1646,

UbU 1979/80:7

44

23. beträffande hälso- och sjukvårdslinjens inriktning mot psykiatrisk
vård

att riksdagen med avslag på motionen 1979/80: 28 godkänner de
riktlinjer som angetts i propositionen 1978/79: 197 samt beslutar
att linjen med denna inriktning skall omfatta 80 poäng,

24. beträffande hälso- och sjukvårdslinjens inriktningar mot ögonsjukvård
och mot operationssjukvård

att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen
1978/79: 197 samt beslutar att linjen med dessa inriktningar skall
omfatta 80 poäng,

25. beträffande påbyggnadslinje i ortoptik

att riksdagen beslutar om inrättande den 1 juli 1982 av en påbyggnadslinje
i ortoptik omfattande 40 poäng.

26. beträffande högskoleutbildning för optiker
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 913,

27. beträffande hälso- och sjukvårdslinjens inriktningar mot röntgendiagnostik
och mot radioterapi

att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen
1978/79: 197 samt beslutar att linjen med dessa inriktningar skall
omfatta 90 poäng,

28. beträffande påbyggnadslinje i administration m. m.
att riksdagen avslår motionen 1979/80: 31 yrkandet 2,

29. beträffande avveckling av vissa allmänna utbildningslinjer och
påbyggnadslinjer

att riksdagen beslutar om avveckling fr. o. m. den 1 juli 1982 av
de allmänna utbildningslinjerna: medicinska assistentlinjen, oftalmologassistentlinjen,
operationsassistentlinjen och sjuksköterskelinjen
samt av påbyggnadslinjerna utbildning till ortoptist
och vidareutbildning av sjuksköterskor,

30. beträffande hörselvårdslinjen

att riksdagen beslutar om inrättande den 1 juli 1982 av en allmän
utbildningslinje benämnd hörselvårdslinjen och omfattande 80
poäng,

31. beträffande avveckling av hörselvårdsassistentlinjen

att riksdagen beslutar om avveckling fr. o. m. den 1 juli 1982 av
den allmänna utbildningslinjen hörselvårdsassistentlinjen,

32. beträffande medicinska servicelinjen

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79: 197 och med
avslag på motionerna 1979/80: 7, 1979/80: 9 och 1979/80: 29 yrkandet
1 beslutar om inrättande den 1 juli 1982 av en allmän
utbildningslinje benämnd medicinska servicelinjen och omfattande
90 poäng,

33. beträffande avveckling av laboratorieassistentlinjen

att riksdagen beslutar om avveckling fr. o. m. den 1 juli 1982 av
den allmänna utbildningslinjen laboratorieassistentlinjen,

UbU 1979/80:7

45

34. beträffande päbyggnadslinje i klinisk cytologi

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 och
med avslag på motionen 1979/80: 29 yrkandet 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. beträffande päbyggnadslinje i blodgruppsserologi

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 och
med avslag på motionen 1979/80: 29 yrkandet 3 beslutar att påbyggnadslinjen
i blodgruppsserologi och hemoterapi I—III
fr. o.m. den 1 juli 1982 skall ha benämningen blodgruppsserologi,

36. beträffande översyn av arbetsterapeututbildningen

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 och
med bifall till motionerna 1979/80:6, 1979/80:8, och 1979/80: 33
yrkandet 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

37. beträffande vidareutbildning för arbetsterapeuter

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 34 yrkandet 4,

38. beträffande biträdande personal

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 446,

39. beträffande sociala servicelinjen

att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen
1978/79: 197,

dimensionering av sjukgymnastutbildningen m.m.

40. beträffande utbyggnad av sjukgymnastutbildningen

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 samt
motionerna 1978/79: 1921 och 1979/80: 34 yrkandet 3 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

41. beträffande utbyggnad av arbetsterapeututbildningen

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 34 yrkandet 3 i denna del,

forskningsanknytning

42. beträffande forskningsanknytning av de kortare vårdutbildningarna att

riksdagen avslår motionen 1979/80: 33 yrkandet 7,

43. beträffande omvårdnadsforskning

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 27 yrkandet 5,

genomförande m. m.

44. beträffande genomförande

att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen
1978/79: 197 såvitt dessa inte behandlats tidigare i utskottets
hemställan,

45. beträffande vissa kostnadsberäkningar

att riksdagen avslår motionen 1979/80: 27 yrkandet 6,

UbU 1979/80:7

46

övrigt

46. beträffande undervisning i arbetsmedicin m. m.

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 794 yrkandet 2,

47. beträffande undervisning i rygghälsovård
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1636,

48. beträffande utbildning av kiropraktorer

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 205.

Stockholm den 29 november 1979

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Claes Elmstedt
(c), Hans Nyhage (m), Bengt Wiklund (s), Linnea Hörlén (fp), Rune Rydén
(m), Helge Hagberg (s), Sven Johansson (c), Lennart Bladh (s), Birgitta
Rydle (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Kerstin Göthberg (c), Karl-Erik Häll
(s), Jörgen Ullenhag (fp) och Lars Svensson (s).

Reservationer

1. beträffande tidpunkten då krav på allmän behörighet skall gälla för de
nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för
vårdyrken av Hans Nyhage (m), Linnea Hörlén (fp), Rune Rydén (m),
Birgitta Rydle (m) och Jörgen Ullenhag (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar ”Kravet på”
och slutar ”eller senare” bort ha följande lydelse:

Utskottet kommer i det följande att tillstyrka förslaget i propositionen
att omläggningen av studieorganisationen skall träda i kraft den 1 juli 1982.
Utskottet anser det naturligt att också kraven på allmän behörighet skall
gälla från och med denna tidpunkt, vilket också stöds av flertalet remissinstanser.
Genom att riksdagen redan under år 1979 fattar beslut härom
kommer många berörda att under tiden fram till den 1 juli 1982 hinna
komplettera sina kunskaper i engelska så att de kan vinna tillträde enligt
25:4-regeln. Utskottet utgår givetvis, liksom föredragande statsrådet, från
att individuella dispenser därefter kan beviljas i vanlig ordning för att
underlätta för t. ex. dem som inte uppfyller kraven och som länge tjänstgjort
inom sjukvården att få möjlighet till vidare utbildning. Genom sitt
ställningstagande i denna fråga har utskottet markerat vikten av att de nu
aktuella vårdyrkesutbildningarna infogas i högskolan enligt samma villkor
som i princip gäller för övrig högskoleutbildning. Detta medför bl. a. större
frihet vid val av studielitteratur och vidgade möjligheter för de studerande
att gå vidare till forskarutbildning.

UbU 1979/80:7

47

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med
avslag på motionerna 1979/80:27 yrkandet 1 och 1979/80:34 yrkandet 2
godkänner de riktlinjer som förordats i propositionen 1978/79: 197 om
tidpunkten då de allmänna behörighetskraven skall gälla för de nu aktuella
vårdyrkesutbildningarna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande tidpunkten då krav på allmän behörighet skall gälla
för de nu aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för
utbildning för vårdyrken

att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80: 27 yrkandet 1
och 1979/80: 34 yrkandet 2 godkänner de riktlinjer som angetts i
propositionen 1978/79: 197,

2. beträffande anknytning mellan gymnasieskolan och de nu aktuella allmänna
utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken av
Hans Nyhage, Rune Rydén och Birgitta Rydle (alla m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 boljar ”Utskottet
anser” och slutar ”motionen 1979/80: 33” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste därför tillträde till de nu aktuella vårdutbildningarna
kunna vinnas på såväl vårdlinjen som alternativa linjer i
gymnasieskolan. I stället för att, som föreslås i propositionen, en särskild
vårdinriktad kurs skall krävas av dem som gått annan linje än vårdlinje bör
enligt utskottets mening alla nu aktuella vårdyrkesutbildningar vid behov
kunna läggas upp så att linjerna föregås av en naturvetenskapligt inriktad
kurs för dem som gått gymnasieskolans vårdlinje och med en vårdinriktad
kurs för dem som gått annan linje i gymnasieskolan. Vad utskottet här
anfört bör riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 och med
bifall till motionen 1979/80: 33 yrkandet 2 som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande anknytning mellan gymnasieskolan och de nu aktuella
allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning
för vårdyrken

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79: 197 och
med bifall till motionen 1979/80: 33 yrkandet 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande krav på yrkeserfarenhet för tillträde till de nu aktuella
allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken av
Hans Nyhage, Rune Rydén och Birgitta Rydle (alla m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar ”När det” och
slutar ”yrkandet 3” bort ha följande lydelse:

UbU 1979/80:7

48

I dag går en del av de studerande till sjuksköterskeutbildning direkt från
grundutbildning utan mellanliggande yrkesverksamhet. Till de avkortade
varianterna däremot krävs yrkeserfarenhet. Det har visat sig att denna
erfarenhet från vårdområdet är utomordentligt värdefull, inte minst som en
grund för beslut att stå fast vid sitt yrkesval. Sjuksköterskor har personalledande
funktioner. Från personalpolitiska utgångspunkter är det därför
enligt utskottets uppfattning angeläget att sjuksköterskor har erfarenhet av
verksamhet som t. ex. vårdbiträde, undersköterska, mentalskötare eller
hemsamarit. Kravet på yrkesverksamhet om minst tre månader före sjuksköterskeutbildning
ligger dessutom helt i linje med principen om återkommande
utbildning.

Riksdagen bör därför med avslag på propositionen 1978/79: 197 och med
bifall till motionen 1979/80: 33 yrkandet 3 som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet anfört om krav på yrkeserfarenhet för tillträde till
sjuksköterskeutbildning.

Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens förslag att krav på yrkeserfarenhet
inte skall ställas för tillträde till de nu aktuella vårdyrkesutbildningarna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. a) beträffande krav på viss yrkeserfarenhet för tillträde till sjuksköterskeutbildning att

riksdagen med avslag på propositionen 1978/79:197 och med
bifall till motionen 1979/80: 33 yrkandet 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. b) beträffande krav på yrkeserfarenhet för tillträde till de nu
aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning
för vårdyrken med undantag av sjuksköterskeutbildning
att riksdagen godkänner de riktlinjer som angetts i propositionen
1978/79: 197,

4. beträffande jämnare könsmässig rekrytering av Hans Nyhage, Rune
Rydén och Birgitta Rydle (alla m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar ”Utskottet
delar” och slutar ”yrkandet 4” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en ändring av könsrollsmönstret
endast kan ske genom påverkan av de miljö- och kulturfaktorer
som ligger bakom uppfostran och utbildningsval. Det är enligt utskottets
uppfattning principiellt felaktigt att försöka påverka detta mönster med
sådana konstlade metoder som positiv särbehandling av underrepresenterat
kön vid antagning till utbildning. Det är enligt utskottets mening begåvning
och intresse som skall avgöra rekryteringen, och detta skall gälla även
de nu aktuella vårdyrkesutbildningarna. Utskottet anser därför att riksdagen
med bifall till motionen 1979/80: 33 yrkandet 4 och med avslag på

UbU 1979/80:7

49

propositionen 1978/79: 197 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet här anfört.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande jämnare könsmässig rekrytering

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80: 33 yrkandet 4 och
med avslag på propositionen 1978/79:197 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

UbU 1979/80:7

50

Bilaga 1

KN

3 O S
<J H H
H > *“5
OKS
OHM
CO CO P

NY STUDIEORGANISATION

Sjukgymnastik

Arbetsterapi

Klinisk
cytologj I

p.

o

Blodgrupps- ^
serologi ^

□

Klinisk fysiologi

Klinisk kemi

Mikrobiologi

Biokemi och medicinsk kemi

Histopatologi

Radioterapi

Röntgendiagnostik

Ortoptik

o

Hälso- och sjukvård
för barn

Obstetrisk och
gynekologisk vård

Anestesi- och
intensivvård

p

o

Öppen hälso- och

sjukvård

Operationssjukvård

Ögonsjukvård

Psykiatrisk vård

Allmän hälso- och sjukvård

>

K

H

CO

CO

T3

00

C

:Cd

S

MS

O H

M ^

PS

P I s
H CO H
CO P ^
K K S
:0 ®«*5 M
K > P

S

H

S

w

o

o

:å

It

u- —

2-S

1 c

u ö>

ed -p

cö "~

• >

> Cd

cd oo

5/3 .£

2 S
:0 .2

>• “»-C

Cd 53 C

j*!’"
♦2 5/5 ©

■1“=
00 5/5 —

*E u >

:0 g *2

x:

x . oo

3 12
c 5 s*

:cd ««

5/5 5/5 cd
g

^ u w
•- -ed
5 C >c/5

I-lj

| £:g
■ä as

o.-g 'C

» « 2
SL
*- <U

>- OC in

UbU 1979/80:7

Översikt över motionernas behandling

51

Bilaga 2

Motionsyrkande Motionsyrkandena behandlas på nedan angivna

nr ställen i

utskottets utskottets reservation

yttrande hemställan nr

s. mom.

1978/79:
205	41	48
440	8-9	5
446	33-34	38
794:2	40	46
913	27	26
1636	40-41	47
1646	25	22
1921	36-37	40
1931	23	20
2711	20-21	16
2712	24-25	21
1979/80:
6	31	36
7	29-30	32
8	31	36
9	29-30	32
27: 1	11-12	9a, 9b	1
27:2	19-20	15
27:3	18-19	14
27:4	22-23	19
27:5	38	43
27:6	39-40	45
28	26-27	23
29: 1	30	32
29:2	30	34
29:3	30	35
30	23	19
31:1	22	18
31:2	28	28
32	24-25	21
33: 1	8	4
33:2	13-14	10	2
33:3	14-15	11	3
33:4	16	13	4
33:5	31	36
33:6	10	7
33:7	38	42
34: 1	14-15	12
34:2	11-12	9a, 9b	1
34:3	35-37	40,41
34:4	32	37
34:5	19-20	15
34:6	20-21	16
35: 1	7	1
35:2	7	2
35:3	7	3

UbU 1979/80:7

52

Innehållsförteckning

1 Propositionen 1

2 Motionerna

2.1 Motioner väckta under allmänna motionstiden vid riksmötet
1978/79 1

2.2 Motioner väckta med anledning av propositionen 1978/79: 197 2

3 Utskottet

3.1 Inledning 5

3.2 Allmänt 7

3.3 Mål för utbildningen m. m 9

3.4 Behörighet och urval

3.4.1 Allmän behörighet 11

3.4.2 Särskild behörighet 13

3.4.3 Urval 15

3.4.4 Jämnare könsmässig rekrytering 15

3.5 Studieorganisation

3.5.1 Allmänt 16

3.5.2 Hälso-och sjukvårdslinjen 21

3.5.3 Hörselvårdslinjen 28

3.5.4 Medicinska servicelinjen 29

3.5.5 Rehabiliteringslinjen 30

3.5.6 Sociala servicelinjen 34

3.6 Dimensionering av sjukgymnastutbildningen m. m 35

3.7 Forskningsanknytning 37

3.8 Genomförande m. m 39

3.9 Övrigt 40

3.10 Hemställan 41

Reservationer

1. Tidpunkten då krav på allmän behörighet skall gälla för de nu
aktuella allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning

för vårdyrken (m, fp) 46

2. Anknytning mellan gymnasieskolan och de nu aktuella allmänna
utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken
(m) 47

3. Krav på yrkeserfarenhet för tillträde till de nu aktuella allmänna
utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för vårdyrken
(m) 47

4. Jämnare könsmässig rekrytering (m) 48

Bilagor

1. Ny studieorganisation 50

2. Översikt över motionernas behandling 51

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979