UbU 1979/80:2

Utbildningsutskottets betänkande
1979/80:2

med anledning av motioner om den toxikologiska utbildningen och
forskningen m. m.

Motionerna

1978/79: 299 av Pär Granstedt (c) och Erik Johansson i Hållsta (c) vari
yrkas att riksdagen

1. beslutar hemställa hos regeringen om en plan för en utveckling av den
toxikologiska utbildningen: dels av specialister som i sitt arbete har att
göra med gifter och förgiftningseffekter, dels av särskilda toxikologiska
specialister,

2. beslutar hemställa hos regeringen om en utredning av frågan om ett
toxikologiskt undersökningslaboratorium med bred kapacitet i Sverige,

1978/79:1358 av Thure Jadestig (s) och Per Olof Håkansson (s) vari
yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om den toxikologiska utbildningen och forskningen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om den toxikologiska beredskapen,

1978/79: 1384 av Lars-Ingvar Sörenson (s) och Jan Bergqvist (s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om initiativ som säkerställer
den miljötoxikologiska arbetsgruppens övergång till permanent verksamhet
samt möjligheter att vidareutveckla de miljötoxikologiska problemen
inom forskning och utbildning.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat remissyttranden över motionerna från universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ), statens naturvårdsverk, medicinska
forskningsrådet, naturvetenskapliga forskningsrådet och styrelsen för Sveriges
lantbruksuniversitet. UHÄ har i sin tur inhämtat yttranden från
universiteten i Stockholm, Uppsala och Linköping samt Karolinska institutet.

Toxikologisk utbildning och forskning

UHÄ delar motionärernas syn på behovet av ökad och förbättrad toxikologisk
utbildning och forskning.

UHÄ finner i likhet med högskoleenheterna det angeläget att den i
motion 1978/79: 1358 föreslagna utredningen beträffande samhällets lång I

Riksdagen 1979/80. 14 sami. Nr 2

UbU 1979/80:2

siktiga behov av toxikologisk utbildning och forskning kombinerad med en
kartläggning av inom området befintlig forskning och utbildning samt tillgängliga
resurser bör komma till stånd för att en samlad överblick skall
erhållas av det toxikologiska området. En dylik överblick är nödvändig för
att en samlad plan för utbyggnad av toxikologisk utbildning och forskning
skall kunna utarbetas i landet, vilket bör ske i samverkan med berörda
samhällsintressenter.

Biologisk-geovetenskapliga sektionsnämnden vid universitetet i Stockholm
anser att de lösningar som föreslås i motionerna i och för sig är
välmotiverade men för mycket fokuserade på de medicinska aspekterna.
Toxikologisk forskning finns även inom de naturvetenskapliga fakulteterna.
Det är väsentligt att ett tvärvetenskapligt samarbete etableras över
fakultetsgränserna.

Rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala framhåller i sammanhanget
kommande möjligheter till toxikologisk grund- och vidareutbildning inom
biomedicinsk utbildning i Uppsala. Ämbetet ansluter sig till farmaceutiska
fakultets- och linjenämndernas förslag om en tvärvetenskapligt utformad,
allmän, toxikologisk utbildningslinje om 120-160 poäng. En sådan allmän
utbildningslinje skulle enligt nämndernas mening förbättra rekryteringen
till forskarutbildningen inom toxikologins olika delområden. Därmed skulle
också möjligheterna att åstadkomma en förstärkning av den toxikologiska
forskningen bli större.

Karolinska institutet instämmer till fullo i motionärernas förslag och
anför att det, för institutets egen fortsatta satsning inom det miljömedicinska
området, är utomordentligt viktigt att dess toxikologiutbildning får
permanenta resurser och att ytterligare två professurer inom området
inrättas.

Medicinska forskningsrådet anser det viktigt att stärka den toxikologiska
undervisningen framför allt inom läkarutbildningen men även inom
tandläkar- och farmaceututbildningen. Vidare finnér rådet skäl tala för en
mera omfattande, toxikologiskt inriktad utbildning. Den bör vara tvärvetenskaplig,
omfatta tre till fyra år och ges i form av en allmän utbildningslinje.
En utredning behövs i denna fråga. I avvaktan på utredningsresultaten
bör den försöksvis bedrivna utbildningen vid Karolinska institutet få
fortsätta. Rådet har funnit det svårt att tillsätta utannonserade forskartjänster
i toxikologi. En allmän toxikologisk utbildningslinje skulle enligt
rådets uppfattning på ett avgörande sätt förbättra forskarrekryteringen.
Den dåliga forskarrekryteringen beror också på att det finns så få toxikologiska
institutioner och på det utrymme toxikologin har i dag inom olika
grundutbildningar.

Naturvetenskapliga forskningsrådet tillstyrker en utredning inom UHÄ
av den toxikologiska utbildningen och forskningen. När en plan för den
toxikologiska utbildningen upprättas måste beaktas att toxikologin delvis
har ändrat karaktär under de senaste decennierna. Det har vuxit fram en

UbU 1979/80:2

livskraftig ekotoxikologisk specialitet av mera naturvetenskaplig karaktär
än den klassiska medicinska toxikologin.

Sveriges lantbruksuniversitet framhåller att miljöproblemen har sammansatt
och tvärvetenskaplig karaktär. ”Det är därför fåfängt att tro att
endast en upprustning av toxikologin skulle lösa problemen.” Innan en
stark upprustning och utbildning inom toxikologin kan göras måste ”en
samordning och en inventering göras av de i nuläget och framtiden viktigaste
miljöproblemen”. För detta krävs en rullande långsiktig planering.
Vid lantbruksuniversitetet pågår för närvarande en sådan inventering och
långsiktig planering i ”vad gäller såväl jordbrukets effekter i stort på
samhället som industriföroreningarnas skadliga inflytande på jordbruksproduktionen
och livsmedlens näringsriktighet”. Lantbruksuniversitetet
stryker starkt under behovet av ökad toxikologisk forskning inom såväl
medicinska, veterinärmedicinska och farmaceutiska som naturvetenskapliga
discipliner. Lantbruksuniversitetet anser det angeläget att en plan
upprättas för den toxikologiska utbildningen på alla nivåer. 1 sammanhanget
nämns att en fyra-veckors toxikologikurs planeras inom veterinärutbildningen.

Statens naturvårdsverk framför:

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor har introducerats utan att de
resurser som erfordras för att uppnå lagstiftarnas syfte har ställts till
samhällets förfogande. Detta gäller såväl näringslivet som den offentliga
sektorn. Samhällets möjligheter att i dag effektivt övervaka ett produktsortiment
omfattande mellan 100000 och 300000 kemiska produkter är mycket
små. En väsentlig orsak till detta förhållande är bristen på toxikologisk
expertis bland såväl övervakande myndigheter som näringsliv.

Toxikologin utgör grunden för all riskbedömning vad avser kemiska
produkters effekter på människans hälsa. I modern bemärkelse kännetecknas
toxikologin som ämnesområde av sin utpräglade tvärvetenskapliga
karaktär där resultaten från ett stort antal vetenskapsgrenar som fysiologi,
patologi, biokemi, analytisk kemi, genetik m.m. tillämpas. Grundforskningen
inom toxikologin är i vårt land starkt splittrad och bedrivs endast på
ett fåtal ställen vid några små, starkt specialiserade forskningsenheter.

Den skriande bristen på kompetent toxikologisk expertis har skapat ett
vakuum som i många fall på ett otillfredsställande sätt utfyllts av personal
utan grundläggande utbildning inom området. Trots det stora objektiva
behovet utgör, paradoxalt nog, bristande efterfrågan på toxikologer en
annan orsak till den rådande otillfredsställande situationen. Detta kan
tillskrivas den bristande resurstilldelningen inom såväl näringsliv som statliga
institutioner för inrättandet av befattningar med toxikologisk inriktning.
För att få en ändring till stånd krävs ett samlat grepp vad avser
tillskapandet av adekvata basresurser för toxikologisk forsknings- och
serviceverksamhet inom landet.

Naturvårdsverket tillstyrker att befintliga resurser tillvaratas och samordnas,
att toxikologiutbildningen förstärks och att den toxikologiska
tl Riksdagen 1979/80. 14 sami. Nr 2

UbU 1979/80:2

forskningen får adekvata resurser. Enligt verkets mening ligger det inte
inom miljöskyddsutredningens arbetsområde att utreda dessa frågor.

Den miljötoxikologiska forskargruppen i Stockholm

UHÄ hänvisar till vad som sägs i dess anslagsframställning för budgetåret
1978/79: ”UHÄ, som erinrar om den lokala friheten att besluta om
indelningen i arbetsenheter för forskningen och utbildningen och om fördelningen
av resurser mellan arbetsenheterna, anser det angeläget att
spontant eller på annat sätt etablerade forskargrupper med tvärvetenskaplig
inriktning, t. ex. den miljötoxikologiska forskningsgruppen i Stockholm,
konsolideras med fasta tjänster och i övrigt ges goda basresurser för
verksamheten.” Med hänsyn till vad universitetet i Stockholm anfört i sitt
yttrande anser dock UHÄ att denna fråga bör ses i ett vidare sammanhang.

Enligt den biologisk-geovetenskapliga sektionsnämnden vid universitetet
i Stockholm skulle det innebära en välmotiverad förstärkning av utbildningsresurserna
inom det miljötoxikologiska området om professuren i
toxikologisk genetik förs över från naturvetenskapliga forskningsrådet till
Stockholms universitet. Det understryks dock att en permanentning av
den miljötoxikologiska forskargruppen som helhet måste ske på litet längre
sikt.

De farmaceutiska fakultets- och linjenämnderna vid universitetet i Uppsala
anser att om en utredning om den toxikologiska utbildningen och
forskningen tillsätts motiverar detta en avvaktande hållning i frågan om
permanentning av den miljötoxikologiska forskargruppen vid Stockholms
universitet. Samma inställning redovisar också den medicinska fakultetsnämnden
och nämnden för läkarlinjen.

Karolinska institutet, naturvetenskapliga forskningsrådet och statens
naturvårdsverk är positiva till en permanentning av forskargruppen. Naturvetenskapliga
forskningsrådet erinrar om att denna inställning hittills
manifesterats

dels i inrättandet av en e.o. professur för Claes Ramel, dels i

anslag till en extra biträdande professur för Erik Arrhenius. Den forskningsverksamhet
som bedrivs av miljötoxikologiska arbetsgruppen bidrar
till att visa vad som vid förgiftningar sker eller kan ske på cellnivå i djuroch
människokroppen. Den är därmed ett utmärkt komplement till den
verksamhet som är knuten till en universitetsprofessur i ekotoxikologi vid
Uppsala universitet och som söker klarlägga hur miljögiftsverkningarna tar
sig uttryck i naturmiljön på individ- och populationsnivå. Det finns också
ett väl fungerande samarbete mellan dessa båda grupper. Den totala satsningen
på miljötoxikologi torde därför i hög grad gagnas av att Wallenberggruppens
verksamhet finge en mer permanent karaktär. Rådet tillstyrker
för sin del förslag från UHÄ i petita 1980/81 om överförande av C Ramels
forskargrupp inklusive professuren till ordinarie stat vid Stockholms universitet.

UbU 1979/80:2

Toxikologiskt undersökningslaboratorium

UHÄ liksom högskoleenheterna anser det viktigt att även frågan om
inrättandet av ett toxikologiskt undersökningslaboratorium med bred kapacitet
utreds i samband med en utredning om den toxikologiska utbildningen
och forskningen.

Den biologisk-geovetenskapliga sektionsnämnden vid universitetet i
Uppsala nämner att toxikologisk laboratorieverksamhet utomlands ”i viss
grad kommersialiserats vilket i åtminstone några kända fall inneburit att fel
eller otillräcklig information utnyttjats vid riskbedömning”. Nämnden anser
att den mera rutinmässiga testverksamheten bör byggas ut och att både
utbyggnaden och verksamheten bör vara genomtänkt och kontrollerbar.
Detta torde dock enligt nämndens uppfattning vara möjligt först sedan
utbildningen och forskningen inom området rustats upp kraftigt.

Naturvetenskapliga forskningsrådet framhåller vikten av att en nödvändig
koppling beaktas mellan undersökningsverksamhet och grundforskning.
Rådet förordar att redan befintliga, kommersiellt fristående institutioner
byggs ut.

Med hänvisning till regeringens och riksdagens ställningstaganden mot
inrättandet av nya särskilda forskningsinstitut (senast prop. 1978/79: 119,
UbU 1978/79: 44, rskr 1978/79: 391) anser styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet
att det är olämpligt att inrätta ett speciellt toxikologiskt laboratorium.
I stället bör motsvarande resurser satsas på en förstärkning av
befintliga toxikologiska enheter.

Statens naturvårdsverk anser att bristen på samordning och bristen på
koncentration av de små existerande resurserna är till förfång för det
lagarbete som behövs vid en integrerad riskbedömning av hälsofarliga
kemiska produkter. Verket anför vidare:

Endast vid några större läkemedelsföretag existerar sammanhållna enheter
som något så när är kapabla att testa och utvärdera en kemisk
substans. De myndigheter som i dag har att övervaka kemiska produkter
av olika slag har däremot inte tillgång till adekvata resurser inom detta
område. Således saknas helt ett toxikologiskt undersökningslaboratorium
som motsvarar dagens krav på kapacitet och kvalitet. I detta avseende
måste Sverige anses vara underutvecklat bland moderna industrinationer
även i jämförelse med små nationer som Holland och Schweiz.

Verket tillstyrker att adekvata basresurser tillskapas för toxikologisk
service- och forskningsverksamhet innefattande uppbyggandet av ett centralt
toxikologiskt undersökningslaboratorium.

Toxikologisk beredskap vid gift olyckor m. m.

Med ett undantag berör inte någon av remissinstanserna särskilt frågan
om en inventering av den toxikologiska beredskapen i landet, men de flesta
tillstyrker motionärernas förslag om att behov och resurser inom toxikologi
skall utredas. Den biologisk-geovetenskapliga sektionsnämnden vid

UbU 1979/80:2

universitetet i Uppsala anser dock att samhällets beredskap är undermålig.
Nämnden anför:

I alla tre motionerna framhålls att den kemiska industrins expansion
tillfört och tillför miljön ökande mängder kemikalier och att detta kräver en
ökad beredskap både beträffande skador på längre sikt och olyckshändelser
som t. ex. den i Seveso i Italien. Nämnden konstaterar att samhällets
beredskap i bägge hänseendena är undermålig. Det kan nämnas att
European Environmental Mutagen Society, som är en intressesammanslutning
av vetenskapsmän inom genetisk toxikologi, genom sin svenske
styrelserepresentant låtit inventera den personella och institutionella beredskapen
i Sverige och övriga nordiska länder för olyckshändelser av
liknande art och därvid funnit avsevärda brister.

Utskottet

Toxikologin är läran om gifter och deras verkningar i organismen. Toxikologiska
aspekter spelar en väsentlig roll inom ett stort antal områden.
Toxikologisk forskning har länge bedrivits inom medicinsk och farmaceutisk
fakultet med inriktning mot människan avseende speciellt risker med
läkemedel och föroreningar i arbetsmiljön. Under de senaste årtiondena
har toxikologisk forskning bedrivits i allt större omfattning även inom
naturvetenskapliga discipliner och fått en mera tvärvetenskaplig karaktär.

Vid riksmötet 1975/76 tillstyrkte utbildningsutskottet (UbU 1975/76: 20,
rskr 1975/76:245) att en professur i toxikologisk genetik inrättades den 1
juli 1976 vid naturvetenskapliga forskningsrådet för docenten Claes Ramel.
Inrättandet av denna tjänst sågs som en angelägen första åtgärd för att
konsolidera den miljötoxikologiska forskargrupp som funnits vid universitetet
i Stockholm sedan år 1969. Rådet och universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) har, senast i anslagsframställningarna för budgetåret 1980/81,
föreslagit att forskargruppens verksamhet skall permanentas och att
professuren skall föras över till universitetet i Stockholm. I sammanhanget
kan nämnas att rådet år 1978 inrättade en tjänst som biträdande professor i
cellulär toxikologi med särskild hänsyn till miljögifter för en annan av
forskarna i gruppen, docenten Erik Arrhenius.

Utskottet konstaterade i betänkandet 1975/76:20 att den miljötoxikologiska
forskargruppen i Stockholm och den ekotoxikologiska forskningen
vid universitetet i Uppsala kompletterade varandra. Detta förhållande och
förhållandet att det i Uppsala fanns unika möjligheter till samarbete för
ekologiskt inriktad toxikologi mellan universitetet, dåvarande jordbrukets
högskolor, livsmedelsverket och veterinärmedicinska anstalten borde enligt
utskottets mening särskilt beaktas vid bedömningen av framtida ökade
resurser för toxikologisk forskning. Vad utskottet anfört gav riksdagen
som sin mening regeringen till känna (rskr 1975/76: 245). Två år senare
tillstyrkte utskottet att en tjänst som professor i ekotoxikologi inrättades i
Uppsala den 1 juli 1978 (prop. 1977/78: 100, UbU 1977/78: 22, rskr 1977/
78: 338).

UbU 1979/80:2

Vid universitetet i Uppsala finns sedan tidigare en tjänst som professor i
toxikologi. Tjänsten är gemensam för de medicinska och farmaceutiska
fakulteterna. Vid riksmötet 1978/79 beslöt riksdagen att ännu en tjänst i
toxikologi skulle inrättas inom universitetsorganisationen genom överföring
av en sådan tjänst från medicinska forskningsrådet till Karolinska
institutet. Tjänsten inrättades den 1 juli 1979 (prop. 1978/79: 100, UbU
1978/79: 25, rskr 1978/79: 244).

Behovet av förbättrad toxikologisk utbildning, forskning och undersökningsverksamhet
i landet behandlas i tre motioner väckta under allmänna
motionstiden år 1979, nämligen 1978/79:299, 1978/79:1358 och 1978/
79: 1384.

Som framgår av inledningen till detta betänkande har motionerna remitterats
till UHÄ, statens naturvårdsverk, medicinska och naturvetenskapliga
forskningsråden samt styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet.

Toxikologisk utbildning och forskning

I motionen 1978/79: 299 föreslås att en plan skall göras för utbyggnad av
den toxikologiska utbildningen (yrkandet 1). Planen skall omfatta utbildning
inte bara av sådana specialister som i sitt arbete har med gifter och
förgiftningseffekter att göra, t. ex. läkare, farmaceuter, tandläkare och
hälsovårdsinspektörer, utan även av rena toxikologiska experter. Motionärerna
anser det vidare viktigt att den försöksvis bedrivna utbildning i
toxikologi som finns vid Karolinska institutet permanentas och vidareutvecklas.

Det saknas enligt motionen 1978/79: 1358 (yrkandet 1) en samlad bedömning
av behovet av toxikologiskt utbildad personal inom olika myndigheter
och institutioner. Därför bör en utredning göras om det samlade både
omedelbara och långsiktiga utbildningsbehovet. Samtidigt bör utbildningsresurserna
inventeras och möjligheterna till en samordning och åitveckling
av dem undersökas. Utredningen bör enligt motionärerna även omfatta en
inventering av den toxikologiska forskningen och forskarutbildningen samt
en analys av det omedelbara och långsiktiga behovet, dimensioneringen
och inriktningen av toxikologisk forskning och forskarutbildning.

Remissinstanserna är eniga om behovet av ökad utbildning och forskning
inom toxikologin och tillstyrker en utredning. UHÄ och berörda
högskoleenheter finnér det angeläget att en utredning görs om samhällets
långsiktiga behov av toxikologisk utbildning och forskning kombinerad
med en kartläggning av befintlig forskning och utbildning samt tillgängliga
resurser. Den överblick en sådan utredning kan ge är enligt deras mening
nödvändig för att en samlad plan för utbyggnaden av den toxikologiska
utbildningen och forskningen skall kunna utarbetas. Även styrelsen för
Sveriges lantbruksuniversitet anser det angeläget att en plan upprättas för
den toxikologiska utbildningen på alla nivåer. Universitetet i Stockholm

UbU 1979/80:2

och medicinska forskningsrådet framhåller att det behövs en toxikologiskt
inriktad grundutbildning i form av en tvärvetenskaplig, allmän linje om
120-160 poäng. Med en sådan linje skulle enligt deras mening rekryteringen
till forskarutbildningen förbättras. De betonar också vikten av att de
toxikologiska inslagen i vissa andra utbildningar ökas. Flera remissinstanser
betonar särskilt att toxikologins tvärvetenskapliga karaktär måste beaktas
i utredningens arbete och att toxikologisk forskning numera finns
inom medicinsk, farmaceutisk och naturvetenskaplig fakultet.

Utskottet har stor förståelse för den oro många känner inför den snabba
utvecklingen av ett stort antal nya kemiska produkter som kan utgöra ett
hot mot både människor och miljö. Utskottet konstaterade också redan vid
riksmötet 1975/76 — i samband med inrättandet av professuren i toxikologisk
genetik och uttalandet om en ekotoxikologisk satsning i Uppsala - att
toxikologin är ett kunskaps- och forskningsområde vars betydelse snabbt
ökar och att behovet av toxikologiskt skolad personal kommer att öka
(UbU 1975/76:20, rskr 1975/76: 245). Utskottet finner, liksom motionärerna
och remissinstanserna, att det nu behövs en samlad överblick av det
långsiktiga behovet av toxikologisk grund- och vidareutbildning samt toxikologisk
forskning och forskarutbildning. Enligt utskottets mening bör en
utredning om behovet av toxikologisk utbildning och forskning kombineras
med en kartläggning av den utbildning och forskning samt av de
resurser som finns i dag. Med resultaten från utredning och kartläggning
som grund bör därefter en samlad plan för den toxikologiska utbildningen
och forskningen utarbetas. Vad utskottet här anfört om utredning om och
plan för toxikologisk utbildning och forskning bör riksdagen med anledning
av motionerna 1978/79:299 yrkandet 1 och 1978/79: 1358 yrkandet 1 som
sin mening ge regeringen till känna.

Den miljötoxikologiska forskargruppen i Stockholm

Bristen på kompetent personal inom toxikologin påtalas i motionen 1978/
79:1384. Motionärerna uppmärksammar särskilt behovet av specialister
inom den genetiska toxikologin. De erinrar om den miljötoxikologiska
forskargrupp som byggts upp vid Stockholms universitets Wallenbergslaboratorium.
Gruppen har både kemisk och biologisk inriktning. Dess
arbete bekostas med anslag från bl. a. forskningsråd och fonder. Motionärerna
föreslår att riksdagen skall hemställa hos regeringen om initiativ som
säkerställer denna miljötoxikologiska arbetsgrupps övergång till permanent
verksamhet direkt knuten till universitetet.

Som utskottet nyss redovisat påbötjades konsolideringen av den miljötoxikologiska
forskargruppen år 1976 genom inrättandet av en tjänst som
professor i toxikologisk genetik vid naturvetenskapliga forskningsrådet.

Flera av remissinstanserna stryker under betydelsen av att gruppen
knyts fastare till universitetet och framhåller att detta också skulle främja

UbU 1979/80:2

forskarutbildningen. Andra anser att denna fråga bör ses i ett större sammanhang
i samband med en utredning om toxikologin.

Då frågan om överföring av en del av den miljötoxikologiska forskargruppen
till universitetet aktualiserats i naturvetenskapliga forskningsrådets
och UHÄ:s förslag till anslagsframställningar för budgetåret 1980/81
och således bereds inom utbildningsdepartementet och då frågan om en
eventuell överföring av hela gruppen bör tas upp i den kommande utredningen
om toxikologin anser utskottet att riksdagen bör avslå motionen
1978/79: 1384.

Toxikologiskt undersökningslaboratorium

I motionen 1978/79: 299 begärs (yrkandet 2) att frågan om ett toxikologiskt
undersökningslaboratorium i Sverige skall utredas. Ett sådant laboratorium
skulle skapa en förbättrad bas för toxikologutbildningen och förstärka
sambandet mellan utbildning och forskning. Dessutom skulle ett
sådant laboratorium medföra att beroendet av utländska konsultlaboratorier
upphörde.

Remissinstanserna tillstyrker en utredning också om den mera rutinmässiga
toxikologiska laboratorieverksamheten. De är emellertid inte ense om
hur en eventuell förstärkning bör genomföras. Några förordar, liksom
motionärerna, att ett särskilt undersökningslaboratorium skall inrättas.
Andra anser att det är fel att inrätta en ny institution. I stället förordar de
att redan befintliga, kommersiellt fristående institutioner byggs ut. Flera
betonar betydelsen av kontakt mellan å ena sidan utbildning och forskning
och å andra sidan laboratorieverksamhet.

Utskottet anser i likhet med motionärerna och remissinstanserna att
frågan om toxikologisk laboratorieverksamhet inom landet bör utredas i
samband med utredningen om den toxikologiska utbildningen och forskningen.
Därvid bör prövas i vad mån befintliga resurser kan utnyttjas
bättre genom samordning och samplanering och i vilken utsträckning nya
resurser eventuellt behöver skapas.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionen 1978/79: 299
yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om utredning om toxikologisk laboratorieverksamhet.

Toxikologisk beredskap vid giftolyckor m. m.

I motionen 1978/79: 1358 begärs slutligen (yrkandet 2) att den i motionen
föreslagna utredningen om toxikologisk utbildning och forskning även
skall innefatta en undersökning av i vilken utsträckning det finns personella
resurser inom landet för att klara t. ex. komplicerade giftolyckor, dvs.
om det i Sverige finns en tillfredsställande toxikologisk beredskap.

Remissinstanserna har med ett undantag inte närmare berört denna fråga
men tillstyrkt en utredning som innebär en kartläggning av befintliga resurser
för utbildning och forskning. Den biologisk-geovetenskapliga sektionsnämnden
vid universitetet i Uppsala anser emellertid att samhällets

UbU 1979/80:2

toxikologiska beredskap är undermålig. Nämnden hänvisar till en inventering
som gjorts av European Environmental Mutagen Society och som
skulle påvisat avsevärda brister i Sverige.

Samhällets räddningstjänst innefattande beredskap inför katastrofer,
däribland giftolyckor, handhas av det kommunala brandförsvaret, länsstyrelserna,
kustbevakningen m. fl. Under våren 1979 gav riksdagen som sin
mening regeringen till känna att frågan om ändrat huvudmannaskap för
räddningstjänstens organisation bör utredas (CU 1978/79: 18, rskr 1978/
79: 182).

Utskottet anser att det inte behövs någon särskild utredning om den
personella beredskapen inför giftolyckor, då beredskap inför olyckor ingår
i räddningstjänstens ordinarie uppgifter och då en utredning om räddningstjänsten
som helhet skall göras enligt riksdagens beslut i våras. Beredskapsplaneringen
inför giftolyckor bör dock kunna underlättas genom
den kartläggning av toxikologisk utbildning och forskning som utskottet
förordat i det föregående.

Under åberopande av det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår
yrkandet 2 i motionen 1978/79: 1358.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredning om och plan för toxikologisk utbildning
och forskning

att riksdagen med anledning av motionerna 1978/79: 299 yrkandet
1 och 1978/79: 1358 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande den miljötoxikologiska forskargruppen i Stockholm
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1384,

3. beträffande utredning om toxikologisk laboratorieverksamhet
att riksdagen med anledning av motionen 1978/79: 299 yrkandet 2
som sin mening ger regeringen känna vad utskottet anfört,

4. beträffande undersökning om toxikologisk beredskap
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1358 yrkandet 2.

Stockholm den 8 november 1979

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Hans Nyhage
(m), Bengt Wiklund (s), Linnea Hörlén (fp), Lars Gustafsson (s), Rune
Rydén (m), Helge Hagberg (s), Sven Johansson (c), Lennart Bladh (s),
Lena Hjelm-Wallén (s), Kerstin Göthberg (c), Karl-Erik Häll (s), Jörgen
Ullenhag (fp), Gunnel Liljegren (m) och Larz Johansson (c).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979