Trafikutskottets betänkande
1979/80: 9

med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt gäller anslag till
Vägväsendet och Trafiksäkerhet jämte motioner

SJÄTTE HUVUDTITELN
Vägväsendet

1. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet. I propositionen
1979/80: 100 bilaga 9 (kommunikationsdepartementet) har regeringen
före behandlingen av de skilda anslagen under avsnittet Vägväsendet
lämnat en allmän översikt över utvecklingen inom vägväsendet och över
vägverkets anslagsäskanden m. m. (s. 29-67) samt föreslagit riksdagen att

dels godkänna de av föredragande departementschefen i propositionen
förordade riktlinjerna för ett nytt bidragssystem för vissa vägtrafikanläggningar,

dels anta inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag
om ändring i väglagen (1971: 948),
dels anta inom kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag
om ändring i anläggningslagen (1973: 1149).

Vidare har riksdagen beretts tillfälle ta del av vad föredragande departementschefen
har anfört om vägväsendet.

Regeringens förslag till medelsanvisning m. m. under de skilda väganslagen
innebär

att till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter för budgetåret 1980/81
anvisas ett förslagsanslag av 6350000 kr. (punkten B 1, s. 68),
att statens vägverk lämnas de beställningsbemyndiganden gällande leveranser
av vägmaskiner m. m. som i propositionen har förordats (punkten B

2, s. 68 -69),

att till Drift av statliga vägar för budgetåret 1980/81 anvisas ett reservationsanslag
av 2528 300000 kr. (punkten B 2, s. 68-69),
att till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1980/81 anvisas ett
reservationsanslag av 900 000000 kr. (punkten B 3, s. 70),
att statens vägverk bemyndigas att planera bidragsgivningen för år 1981
för drift av kommunala vägar och gator utifrån ett anslag av 374 300000 kr.
(punkten B 4, s. 71),
att till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator för budgetåret
1980/81 anvisas ett reservationsanslag av 374300 000 kr. (punkten B 4, s.
71),

att till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator för budgetåret
1980/81 anvisas ett reservationsanslag av 370000000 kr. (punkten B 5,
s. 71-72),

I Riksdagen 1979180. 15 sami. Nr 9

TU 1979/80:9

att statens vägverk bemyndigas att planera bidragsgivningen för år 1981
för drift av enskilda vägar m. m. utifrån ett anslag av 242000000 kr.
(punkten B 6, s. 73),
att till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. för budgetåret 1980/81
anvisas ett reservationsanslag av 222000000 kr. (punkten B 6, s. 73),
att till Bidrag till byggande av enskilda vägar för budgetåret 1980/81
anvisas ett reservationsanslag av 30000000 kr. (punkten B 7, s. 74),
att till Tjänster till utomstående för budgetåret 1980/81 anvisas ett förslagsanslag
av 20800000 kr. (punkten B 8, s. 74-75),
att till Statens vägverk: Försvarsuppgifter för budgetåret 1980/81 anvisas
ett reservationsanslag av 6900000 kr. (punkten B 9, s. 75-76).

Motionerna

I motionen 1979/80: 243 av Sven Henricsson (vpk) yrkas

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100, bil. 9,
Vägväsendet, anvisar ett särskilt reservationsanslag om 15000000 kr. för
upprustning och förstärkning av i motionen angivna vägavsnitt,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för öppethållande
vintertid av vägsträckan Ankarvattnet-Stekenjokk.

I motionen 1979/80: 382 av Martin Segerstedt m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sagts om
begränsning av vägsaltningen i halkbekämpande syfte.

I motionen 1979/80: 407 av Stig Olsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att tidigareläggning av väginvesteringar
bör ske i all den omfattning som föreslagits i ” Västernorrlandspaketet”.

I motionen 1979/80:427 av Sven Henricsson och Bertil Måbrink (båda
vpk) yrkas att riksdagen beslutar att under B 3 Byggande av statliga vägar
anvisa ytterligare 10 000000 kr. för att möjliggöra upprustningsarbeten på
väg 83 mellan Ljusdal och Ånge.

I motionen 1979/80:432 av Jan-Eric Virgin m. fl. (m, c) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att initiativ tas som syftar till att hjälptelefoner
uppsätts vid vissa i motionen angivna vägar.

I motionen 1979/80:541 av Ivan Svanström (c) yrkas att riksdagen beträffande
bygdevägar som sin mening ger regeringen till känna

1. att bygdevägar endast i undantagsfall får avföras ur allmänt underhåll
och framför allt inte i bygder med betydande friluftsliv,

2. att alla viktiga enskilda vägar överförs i allmänt underhåll.

I motionen 1979/80:682 av Birgitta Rydle m. fl. (m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande

TU 1979/80:9

angelägenheten av noggrannare och mera lättfattlig vägvisning i samband
med nu pågående omskyltning.

I motionen 1979/80: 684 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s) yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nedläggningar
av vägverkets vägstationer i skogslänen ej får ske innan en noggrann
samhällsekonomisk utvärdering gjorts av de sysselsättningspolitiska
effekterna i berörda kommuner.

2. att förändringen av vägverkets driftorganisation ej får motverka de
insatser som görs på arbetsmarknads- och regionalpolitikens område.

1 motionen 1979/80: 918 av Magnus Persson och Sune Johansson (båda s)
yrkas att riksdagen beslutar uttala sig för skyltning av kommungränserna
längs våra riks- och länsvägar.

I motionen 1979/80:923 av Ivan Svanström m. fl. (c) yrkas att riksdagen
vid behandling av frågan om väganslag för nästa budgetår uttalar att
tidigareläggande av brobyggnad vid Bjursund i Kalmar län prövas av
myndigheterna och att brobygget utförs i betong eller med stålkonstruktion.

I motionen 1979/80: 1329 av Sven Aspling m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
1979/80: 1400 anförts om särskilda investeringar i väg- och järnvägssystemet
i Värmland.

I motionen 1979/80: 1333 av Olle Grahn och Kerstin Ekman (båda fp)
yrkas att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt trafiksäkerhetsverket
att omgående inventera trafiksäkerhetsrisker av det slag som angetts i
motionen och snarast vidta lämpliga åtgärder.

1 motionen 1979/80:1338 av John Johnsson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer att statens vägverk ges i uppdrag att

1. inom Malmöhus och Kristianstads läns vägförvaltningar med bibehållen
organisation marknadsföra ett utbud av tjänster till kommuner och
enskilda,

2. göra en översyn av arbetsområdenas gränser utan hänsynstagande till
länsgränser i Skåne,

3. vid fördelning av anslag beakta det stora behovet av vägutbyggnader i
Skåne, vilka är av största betydelse för kollektivtrafiken och sysselsättningen,

4. inrätta ett samordningsorgan för de båda vägförvaltningarna i Skåne i
enlighet med vad som anförs i motionen.

I motionen 1979/80: 1344 av Ewy Möller och Elisabeth Fleetwood (båda
m) yrkas att riksdagen anhåller att regeringen prövar förutsättningarna för
att påbörja brobyggnad vid Bjursund i Loftahammars socken, Kalmar län,
i enlighet med vad i motionen angivits.

TU 1979/80:9

I motionen 1979/80:1368 av Bertil Zachrisson m. fl. (s) yrkas, såvitt nu
är i fråga (yrkandena 1 och 2), att riksdagen

1. beslutar att till Drift av statliga vägar för budgetåret 1980/81 under
sjätte huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
50000000 kr. förhöjt reservationsanslag av 2578300000 kr.,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om vägverkets inflytande över vägarbeten som utförs för att stödja sysselsättningen.

I motionen 1979/80: 1540 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1 och 2), att riksdagen

1. beslutar att sammanlagt 20 milj. kr. skall stå till kollektivtrafikberedningens
förfogande för de uppgifter som anges i motionen,

2. till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator för budgetåret
1980/81 under sjätte huvudtiteln anvisar ett i förhållande till regeringens
förslag med 20 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 390 000 000 kr.

I motionen 1979/80: 1727 av Gunnar Björk i Gävle (c) yrkas att riksdagen
hos regeringen anhåller om utredning av frågan om att ersätta färjan över
Dalälven mellan Sundet och Hasselön med en bro.

1 motionen 1979/80: 1728 av Anna Eliasson (c) yrkas att riksdagen begär
att regeringen snarast tar nödvändiga initiativ till att en förnyad prövning
av Skanstullsprojektet i förhållande till andra angelägna ändamål kommer
till stånd.

1 motionen 1979/80: 1734 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda
m) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en allsidig prövning av
frågan om användandet av vägsalt.

I motionen 1979/80: 1739 av Tore Nilsson (m) yrkas att riksdagen uttalar
att ytterligare indragningar av vägstationer inte bör ske med hänsyn till
trafiksäkerheten.

Utskottet

Den framtida vägpolitiken m. m.

Såsom föredragande departementschefen inledningsvis erinrar om ansåg
riksdagen vid behandlingen av den trafikpolitiska propositionen (1978/
79: 99) att en ytterligare konkretisering och precisering av de långsiktiga
målen för vägbyggandet är angelägen. Regeringen borde därför snarast
möjligt redovisa en mer preciserad målsättning för den framtida vägpolitiken.
En sådan målsättning borde inte anges i form av en fysisk vågplan
som specificerar när vissa vägar skall byggas i en fastställd standard. I
stället borde vägpolitiken om möjligt uttryckas i termer som anger samhällskrav
beträffande miljö, tillgänglighet, trafiksäkerhet, transportkost -

TU 1979/80:9

nader etc. Riksdagen ansåg det också vara väsentligt att en motsvarande
långsiktsplanering kommer till stånd när det gäller underhållet av vägar.
Underhållet måste hållas på en sådan nivå att någon kapitalförstöring inte
sker och måste vidare ges en inriktning mot en ökad trafiksäkerhet. Den
fortsatta planeringen borde utgå från en högre ambitionsnivå när det gäller
vägbyggandet.

I sin anslagsframställning redovisar vägverket — med utgångspunkt i de
uttalanden som riksdagen sålunda gjort — en översyn av de konkreta mål
för driftverksamheten resp. byggnadsverksamheten som använts vid upprättandet
av senaste femårsplan för Drift av statliga vägar resp. flerårs- och
fördelningsplanerna. Resultatet av denna översyn anses visa att i det
närmaste full överensstämmelse råder mellan de tidigare uppställda målen
och den inriktning som angetts av riksdagen. I konsekvens härmed räknar
vägverket med att bedriva verksamheten med den i huvudsak oförändrade
inriktning som närmare framgår av den nu föreliggande propositionen.

Föredraganden framhåller i anslutning härtill att vägplaneringen, i enlighet
med riksdagens beslut, måste vara baserad på samhällsekonomiska
överväganden. En sådan ordning medger också en långtgående decentralisering
och ett från regionalpolitiska utgångspunkter motiverat hänsynstagande.
De mera preciserade samhällskrav som vägpolitiken bör ge uttryck
för beträffande miljö, tillgänglighet, trafiksäkerhet, transportkostnader
etc. synes enligt föredragandens mening väl tillgodosedda genom den
inriktning av driften och byggnadsverksamheten som vägverket redovisar
och som är avvägd mot de mål för vägpolitiken och den allmänna inriktning
av väghållningen som riksdagen angav i det trafikpolitiska beslutet år 1979.
En härifrån avvikande vägpolitik måste enligt föredragandens mening leda
till dels en mer långtgående styrning från statsmakternas sida och centralisering
av planeringen, dels en starkare bindning av samhällets resurser. I
den senare delen anser föredraganden — utifrån det statsfinansiella läget -den ökade ambitionsnivå för vägbyggandet som riksdagen begärt f. n. inte
vara möjlig.

Vad föredraganden sålunda anfört om vägpolitikens inriktning och utformning
m.m. finnér sig utskottet i allt väsentligt och i nuvarande ekonomiska
läge kunna godta. Utskottet anser dock alltjämt att ett ökat vägbyggande
är angeläget från såväl samhällsekonomiska som trafiksäkerhetsmässiga
synpunkter samt att den fortsatta planeringen och medelstilldelningen
därför på sikt bör inriktas härpå.

Föredraganden tar i propositionen också upp frågan om bestridandet av
sådana förrättningskostnader som uppkommer för att få till stånd en ordnad
väghållning när en väg dras in från allmänt underhåll. Övervägande
skäl talar enligt honom för att staten svarar för de skäliga kostnader av
detta slag som f. n. åsamkas enskilda när en sådan vägindragning sker.

Frågan härom anses böra lösas på så sätt att i 25 § väglagen (1971:948)
införs ett tredje stycke med den innebörden att väghållaren ges skyldighet

TU 1979/80:9

att begära förrättning enligt anläggningslagen (1973: 1149) i de fall en sådan
förrättning behövs för att ordna väghållningen när en väg dras in. Kostnaderna
härför skall bestridas av staten över vägverkets anslag B 2 Drift av
statliga vägar. Detta föranleder ändringar i 18 och 29 §§ anläggningslagen.
Härför erforderligt samråd med justitiedepartementet har förevarit.

Även utskottet finnér det angeläget att angivna ändringar snarast kommer
till stånd och tillstyrker därför de lagförslag härom som fogats till
propositionen och även bilagts detta betänkande.

Anslags- och bidragsfrågor

I propositionen erinras om att väganslagen på driftbudgeten i föregående
års budgetproposition beräknades till sammanlagt 4071,3 milj. kr. för
budgetåret 1979/80. På kapitalbudgeten beräknades investeringsanslaget
Statens vägverks förrådsfond: Vägmaskiner m. m. till 90,6 milj. kr. På
tilläggsbudget I för budgetåret 1979/80 har beräknats 2,5 milj. kr. under
anslaget Byggande av statliga vägar och 5,7 milj. kr. under anslaget Bidrag
till drift av enskilda vägar m. m. Med ianspråktagande av bl. a. den s. k.
finansfullmakten har till det statliga vägnätet sammanlagt 379,4 milj. kr.
anvisats för sysselsättningsfrämjande väginvesteringar under år 1979. Till
Byggande av kommunala vägar och gator har vidare bidrag anvisats med
40 milj. kr. På kapitalbudgeten har samtidigt beräknats 30,6 milj. kr. för tre
bilfärjor som stödåtgärder till mindre varv samt 2,5 milj. kr. för tidigareläggning
av sysselsättningsskapande investeringar i vägstationer.

För väganslagen under nästa budgetår beräknar föredraganden ca
4458,7 milj. kr.

Anslaget Drift av statliga vägar avses täcka kostnaderna för servicearbeten,
underhållsarbeten samt vissa förbättringsarbeten inom de olika
delarna av det statliga vägnätet. Fr. o. m. nästa budgetår föreslås anslaget
även innefatta investeringar i vägverkets anläggningstillgångar. För innevarande
budgetår är anslaget 2 235 milj. kr. Om investeringsanslaget Statens
vägverks förrådsfond: Vägmaskiner m. m. på kapitalbudgeten inräknas
uppgår medelsanvisningen till sammanlagt 2 325,6 milj. kr.

Med hänsyn till de behov av olika driftåtgärder som föreligger föreslås
en anslagsökning med 202,7 milj. kr. i förhållande till nyss nämnda medelsanvisningar
för innevarande budgetår. För den statliga vägdriften och
investeringar i anläggningstillgångar kommer därmed under kalenderåret
1981 att disponeras (2 325,6+202,7) 2 528,3 milj. kr. Den rena driftverksamheten
utgör 2434 milj. kr. härav och investeringarna i anläggningstillgångar
94,3 milj. kr.

Inom denna ram, som motsvarar vägverkets besparingsalternativ, får
enligt föredraganden kostnadsökningar på grund av vägnätsförändringar,
trafikökning samt arbetsmiljöåtgärder täckas av rationaliseringar. Vidare
räknas med att den nuvarande servicenivån kan upprätthållas, liksom att
insatserna avseende underhålls- och förbättringsarbeten i stort bör motsvara
1980 års nivå.

TU 1979/80:9

För investeringar i vägverkets anläggningstillgångar har föredraganden
alltså beräknat 94,3 milj. kr. Dessa medel används för anskaffning av
driftanläggningar och maskiner m. m. till vägverket. De tillgångar som
anskaffas är i första hand vägstationer samt lastbilar, väghyvlar och andra
fordon. Vidare köps fäijor, diverse arbetsmaskiner, m. m. Markvärdet av
verkets grustag redovisas över detta anslag. Liksom tidigare kommer
dessa tillgångar att avskrivas och förräntas.

Av propositionen framgår vidare att statens vägverk i anslagsframställningen
för budgetåret 1980/81 föreslagit en investeringsram av 228 milj. kr.
Den plan för anskaffning av anläggningstillgångar som vägverket föreslår
omfattar 1,5 år för att enhetlighet i planeringsperioder skall uppnås. Den
tidigare förrådsfonden hade en anslagsperiod som avsåg budgetår, medan
anslaget Drift av statliga vägar erhåller medelsanvisning för framförliggande
kalenderår. Föredraganden anser att samma planeringsperiod skall
gälla för samtliga delposter under anslaget och avser därför att på tilläggsbudget
till statsbudgeten föreslå att medel motsvarande hälften av nu
föreslagna anvisas för att täcka investeringskostnaderna under andra halvåret
1981.

Regeringen har den 15 mars, den 23 maj och den 5 juli 1979 som förut
nämnts beslutat tidigarelägga vissa industribeställningar för sammanlagt ca
30,6 milj. kr. De tidigarelagda investeringarna innebär att tre nya färjor har
kunnat beställas. Härutöver har ytterligare 9,2 milj. kr. investerats i två
nya färjor med medel som anvisats av arbetsmarknadsstyrelsen. Regeringen
har vidare den 13 september 1979 anvisat 2,5 milj. kr. för en vägstation i
Arvidsjaur.

Föredraganden säger sig vid sin bedömning av medelsbehovet ha tagit
hänsyn till dels dessa tidigareläggningar, dels de tidigareläggningar som
regeringen senare kan komma att besluta om. Den förordade medelstilldelningen
innebär tillsammans med nämnda tidigareläggningar en investeringsnivå
som inte väsentligt understiger den nivå som verket föreslagit.
Vägverket anses vidare böra ha en viss frihet att anpassa driftverksamheten
och investeringarna till varandra så att ett maximalt utbyte erhålls av
de sammanlagt anvisade medlen. Föredraganden förordar därför att verket
bemyndigas öka eller minska investeringsramen med 20% i det fall det
befinns lämpligt från väghållningssynpunkt.

Vägverket anses också genom lämpligt avvägda beställningsbemyndiganden
böra ges möjlighet att anskaffa de olika anläggningstillgångarna så
ekonomiskt som möjligt. Mot bakgrund av det förordade anslaget för
budgetåret 1980/81 anses en lämplig nivå för beställningsbemyndigandet
vara 70 milj. kr.

Genom att planeringsperioden föreslås ändras till att omfatta kalenderår
bör beställningsbemyndigandet fram till år 1982 omfatta 105 milj. kr. För
åren 1982, 1983 och 1984 förordas att verket för resp. år erhåller ett
beställningsbemyndigande av 70 milj. kr. i 1981 års beräknade prisnivå.

TU 1979/80:9

Med anledning av regeringens förslag i nu berörda del har motionsledes
vissa yrkanden framställts. I motionen 1979/80: 1368 (yrkandena 1 och 2)
erinras sålunda om de tidigare återgivna uttalanden om den framtida vägpolitiken
som av föregående riksmöte gjordes i samband med beslutet om
en ny trafikpolitik. Den av föredraganden förordade höjningen av anslaget
överensstämmer enligt motionärerna inte fullt ut med den i beslutet angivna
inriktningen att upprätthålla servicestandarden och vidmakthålla det
i vägarna nedlagda kapitalet. För att dessa syften skall kunna uppnås krävs
ytterligare 50 milj. kr. till driftanslaget. Därmed skapas också förutsättningar
att tillgodose vägverkets behov av maskiner.

Motionärerna erinrar också om uttalandena i samband med det trafikpolitiska
beslutet om att det måste ställas krav på bästa möjliga samordning
mellan ordinarie väginvesteringar och arbeten som utförs för att stödja
sysselsättningen. Vägverket skulle därför ges ett ökat inflytande över den
senare typen av vägarbeten.

Mot bakgrund av det anförda bör slutligen enligt motionärerna 50 milj.
kr. överföras från anslaget till de statliga väginvesteringarna till underhållsanslaget
samt vidare samma belopp överföras från beredskapsmedlen till
det ordinarie byggnadsanslaget.

Såsom utskottet redan i sitt betänkande TU 1978/79:11 framhöll är
utskottet för sin del väl medvetet om de i förhållande till de angelägna
behoven knappa resurserna för vägväsendets del. De svårigheter i ekonomiskt
planeringshänseende m. m. som den nuvarande ordningen med begränsade
ordinarie investeringsmedel och relativt stora insater på beredskapssidan
medfört är också betydande. Ett överförande av AMS-medel
till ordinarie investeringsmedel framstår därför i och för sig som välmotiverat.
Stor vikt måste å andra sidan fästas vid möjligheterna för statsmakterna
att i nuvarande ekonomiska läge och arbetsmarknadsförhållanden
kunna göra stora och omedelbara insatser på beredskapssidan. Medelsanvisningen
för AMS-arbeten blir därvid med nödvändighet främst arbetsmarknadspolitisk!
betingad.

Utskottet vill i anslutning härtill erinra om föredragandens uttalande att
med de i propositionen föreslagna ökningarna i vägbudgeten driftanslagen
uppgår till sammanlagt 3 124,6 milj. kr. och byggandeanslagen till sammanlagt
1 300 milj. kr. Härutöver förordas att vägverket bemyndigas att i
samråd med arbetsmarknadsstyrelsen planera för sysselsättningsskapande
vägåtgärder inom en ram av 300 milj. kr. Vidare säger sig föredraganden
avse att i samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet ta initiativ
till att sådana överläggningar kommer till stånd som syftar till att beredskaps-
och andra konjukturmedel, som kan komma att anvisas för vägbyggnadsändamål,
kan utnyttjas på ett rationellt och effektivt sätt. Utskottet
finner det för sin del angeläget att så sker samt att därvid inte minst
eftersträvas snabba åtgärder för att genom investeringar på de sekundära
och tertiära vägnäten genom vägverkets försorg få till stånd såväl en

TU 1979/80:9

förbättrad sysselsättning som en behövlig upprustning av dessa viktiga
vägnät. Även regionalpolitiska synpunkter talar härför.

Enligt vad utskottet erfarit anses samarbetet mellan väg- och arbetsmarknadsverken
löpa smidigt på både regional och central nivå. Från såväl
organisations- som ledningssynpunkt anses dock - inte minst från vägverkets
sida - mera långsiktighet i handlandet vara önskvärt. Utskottet delar
denna uppfattning.

Vägverkets beredskap anges vidare vara mycket god i vad avser tillgång
till projekterade vägobjekt av lämplig storleksordning. 1 exempelvis Värmlands-
och Västernorrlandslänen finns en stor reserv av arbeten av såväl
investerings- som driftkaraktär som kan utföras. Detsamma gäller Skånelänen
där särskilda bekymmer för sysselsättningen torde vara att förvänta,
liksom andra län.

Mot bakgrund av de i det föregående relaterade förhållandena och i
avvaktan på resultatet av förut nämnda överläggningar har utskottet inte
funnit sig berett att f. n. göra en annan bedömning i berörda anslagsfrågor
m. m. än regeringen och avstyrker därför motionen 1979/80: 1368, yrkandena
1 och 2.

Från anslaget Bidrag till drift av kommunala vägar och gator utgår enligt
kungörelsen (1971:955) om statsbidrag till väg- och gatuhållning i vissa
kommuner bidrag i mån av tillgång på medel med 95 % av ett på visst sätt
beräknat bidragsunderlag. Enligt kungörelsen skall under år 1980 göras en
driftkostnadsberäkning för bidragsåren 1980 och 1981.

Vägverket har även i årets anslagsframställning tagit upp frågan om en
ändrad planeringsperiod för detta anslag. Verket föreslår att anslag skall
beviljas för kalenderåret efter det anslaget beviljas av riksdagen. Föredraganden
förklarar sig dela verkets uppfattning i denna fråga. För att skapa
förutsättningar för en rationellare planering, projektering och budgetering
förordas därför att vägverket bemyndigas planera för en bidragsgivning
under år 1981 som författningsenligt skall uppgå till samma belopp som
under år 1980.

För budgetåret 1980/81 beräknar föredraganden ett anslag av 374,3 milj.
kr., vilket innebär en ökning med 59,3 milj. kr. Vidare förordas att vägverket
för bidragsåret 1981 bemyndigas planera för ett anslag av likaledes
374,3 milj. kr.

Utskottet finner det för sin del tillfredsställande att frågan om en ändrad
planeringsperiod för anslaget nu får sin lösning och tillstyrker därför föredragandens
förslag härom liksom beträffande anslaget för nästa budgetår
(avseende bidragsåret 1980).

Vid sin behandling av frågan om medelstilldelningen till väg- och gatubyggandet
redogör föredraganden bl. a. för det ungefärliga utfallet av
investeringarna inom denna sektor under perioden 1974-1978 samt de
beräknade kostnaderna under åren 1979 och 1980.

Vid sidan av de ordinarie vägbyggnadsanslagen har betydande belopp
tl Riksdagen 1979/80. 15 sami. Nr 9

TU 1979/80:9

årligen anvisats av beredskapsmedel som kommit vägnätet till godo. Dessa
insatser har primärt motiverats av sysselsättningspolitiska skäl och avser
vägföretag som i stor utsträckning utgjort tidigareläggning av objekt som
ingår i gällande vägbyggnadsplaner. Därigenom har det varit möjligt att
förutom sysselsättningseffekter även uppnå positiva effekter från bl. a.
trafiksäkerhets- och framkomlighetssynpunkt.

Anslaget Byggande av statliga vägar uppgår för innevarande år till 900
milj. kr. Till detta belopp kommer ca 320 milj. kr. av de konjunkturpolitiska
medel som verket erhållit under år 1979 och som kommer att utnyttjas
under år 1980.

Under åren 1978 och 1979 har väsentliga medelstillskott skett till byggande
av statliga vägar. Ett stort antal projekt som ingår i det ordinarie
byggandeprogrammet har kunnat tidigareläggas. Den därmed ändrade finansieringsformen
innebär enligt föredraganden att andra angelägna vägbyggnadsprojekt
kan påskyndas med ordinarie medel. Med hänsyn härtill
förordas att anslaget för år 1981 tas upp med oförändrat 900 milj. kr.
Utskottet anser sig kunna godta att så sker men vill, som förut nämnts och
med beaktande jämväl av väginvesteringarnas stora produktivitet och lönsamhet,
understryka vikten av en på sikt ökad medelstilldelning.

Av utskottets ställningstagande följer att yrkandet i motionen 1979/
80:427 om en anslagshöjning med 10 milj. kr. för att möjliggöra upprustningsarbeten
på väg 83 mellan Ljusdal och Ånge avstyrks.

Utskottet avstyrker jämväl yrkandena i motionen 1979/80:243 om ett
särskilt reservationsanslag om 15 milj. kr. för upprustning av vägsträckorna
Sör-Blåsjön—Stora Blåsjön och Stora Blåsjön-Ankarvattnet i Jämtlands
län, m. m. (yrkandena 1 och 2).

Anslaget Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator uppgår för
innevarande år till 350 milj. kr. Utöver dessa medel har 40 milj. kr. anvisats
(prop. 1978/79: 127) för kommunala vägobjekt i Norrbottens län. För den
bidragsgivning som ursprungligen avses med anslaget förordas i propositionen
att anslaget tas upp med oförändrat belopp, dvs. med 350 milj. kr.

Vid behandlingen av den trafikpolitiska propositionen beslöt rikdsdagen
att 20 milj. kr. av de medel som tidigare anvisats under anslaget skall utgå i
form av bidrag till cykelleder under år 1980. Beslutet har inneburit en inte
oväsentlig minskning av medel till nystarter under år 1980. En förskjutning
har fått ske till år 1981, vilket innebär att en stor del av 1981 års nystarteri
sin tur måste senareläggas. Riksdagen beslöt också att ett förslag till
bidragssystem för den kollektiva tätortstrafiken bör utarbetas och läggas
fram till innevarande riksmöte i enlighet med de riktlinjer som riksdagen
förordat.

Enligt föredragandens mening bör stödet till busstrafikanläggningar utformas
på ett administrativt enkelt sätt, exempelvis som då det gäller

TU 1979/80:9

cykelvägar. Statsbidrag till spårtrafikanläggningar bör dock behandlas i ett
annat sammanhang.

Bidrag utgår enligt nuvarande regler till busstrafikanläggningar som har
funktionellt samband med statsbidragsberättigade trafikleder. Det förändrade
bidraget anses såsom KOLT (kollektivtrafikutredningen) föreslagit
böra avse övriga busstrafikanläggningar som har väsentlig betydelse för
kollektiv persontrafik av lokal karaktär, exempelvis reserverade körfält för
bussar, bussleder, busshållplatser, trafiksignaler som prioriterar kollektivtrafik,
system för trafikantinformation o. d. Bidrag föreslås även kunna ges
till infartsparkeringar där avgiften för kollektivtrafiken också täcker avgiften
för parkeringen.

Det finns enligt föredragandens mening mycket som talar för att den
bidragsgivning som sålunda förordats bör sammanföras med bidragsgivningen
till cykelleder.

Föredraganden förordar därför att medel till dessa vägtrafikanläggningar
bör anvisas med 20 milj. kr. under år 1981 och anvisas som en särskild
delpost, Bidrag till vissa vägtrafikanläggningar, under anslaget Bidrag till
byggande av kommunala vägar och gator.

Bidrag till spårtrafikanläggningar anses bara beröra de allra största tätorterna.
Eftersom så få kommuner och huvudmän berörs av ett nytt statsbidragssystem
anses några generella regler för denna bidragsgivning inte
behövas. Särskild utredning bör i stället utföras för att - mot bakgrund av
principerna i KOLT:s förslag och i samarbete med berörda lokala och
regionala organ - åstadkomma en önskvärd fördelning av de inom resp.
region tillgängliga statsbidragsmedlen mellan olika trafikanläggningar såsom
vägar, gator, spårvägar och tunnelbanor. Detta anses kunna ske inom
ramen för den pågående utredningen (K 1979: 04) om statsbidragsgivning
till kommunala vägar m. m.

Med hänvisning till vad härom anförts föreslås anslaget Bidrag till byggande
av kommunala vägar och gator tas upp med sammanlagt 370 milj. kr.

Med anledning av regeringens förslag yrkas i motionen 1979/80: 1540
(yrkandena 1 och 2) att riksdagen beslutar att sammanlagt 20 milj. kr. skall
stå till kollektivtrafikberedningens förfogande för de uppgifter som anges i
motionen. Som följd härav föreslås vidare bidragsanslaget för byggande av
kommunala vägar och gator uppräknas med 20 milj. kr. till 390 milj. kr.

Motionärerna erinrar därvid om de förslag som tidigare framlagts i
motion till föregående riksmöte, innefattande en rad olika åtgärder för att
förbättra förutsättningarna för en utveckling av den kollektiva trafiken.
Det gällde bl. a. genomförande av KOLT:s förslag om statsbidrag till
anläggningar för den kollektiva trafiken, försök med nya trafiksystem,
tillsättande av en kollektivtrafikberedning för bl. a. förnyelse av forsknings-
och utvecklingsarbetet på kollektivtrafikområdet och ett utvecklingsbolag
på kollektivtrafikområdet.

TU 1979/80:9

Det erinras vidare om att riksdagen beslutade i enlighet med förslagen.
Med stor förvåning konstaterar motionärerna därför att det i budgetpropositionen
saknas förslag som är avsedda att förbättra förutsättningarna för
den kollektiva trafiken såväl på kort som på lång sikt. Något sammanhållet
förslag till bidragssystem för den kollektiva tätortstrafiken i enlighet med
riksdagens beslut redovisas inte i budgetpropositionen. Frågan om bidrag
till spårtrafikanläggningar göms undan i utredningen om statsbidragsgivning
till kommunala vägar m. m. Övriga bidrag — t. ex. till reserverade
körfält för bussar, bussleder, trafiksignaler, infartsparkeringar - förs in
under det belopp på 20 milj. kr., som riksdagen har beslutat avsätta för
bidrag till cykelvägar. I propositionen sägs inte heller något om riktlinjer
för bidragsgivningen.

Det är enligt motionärernas mening klart otillräckligt att ge bidrag endast
till kollektivtrafikanläggningar i samband med att bidragsberättigade gator
och vägar byggs. För att lösa kollektivtrafikens problem i tätorterna krävs
att bidrag även kan utgå till andra anläggningar.

Som ett led i utvecklingen förklaras det vara angeläget att stimulera till
försök med nya trafiksystem, planeringssystem, trafikledningssystem, information
till kollektivtrafikanterna osv. Det är också angeläget att en
utveckling stimuleras när det gäller fordon och fordonskomponenter. Enligt
motionärernas mening bör kollektivtrafikberedningen få ökade resurser
för att dels påbörja en meningsfull försöksverksamhet, dels medverka
till att påskynda den tekniska utvecklingen och dels kunna ge direkta
bidrag till kommuner för att pröva nya former av trafiklösningar. Vidare
skall beredningen kunna ge bidrag till kommuner för sådana anläggningar
som avsågs i KOLT och som inte är bidragsberättigade enligt gällande
regler. Den av riksdagen för innevarande budgetår beslutade nivån för
bidragen till cykelvägar - 20 milj. kr. — bör enligt motionärerna ligga fast.
Det är angeläget att genom ett stöd till kommunerna skapa så säkra och
gynnsamma betingelser som möjligt för cyklisterna. Motionärerna vill
därför inte acceptera den föreslagna neddragningen.

För sådana insatser för den kollektiva trafiken som i motionen beskrivits
bör kollektivtrafikberedningen tillföras sammanlagt 20 milj. kr. Detta belopp
anses böra anvisas under anslaget Bidrag till byggande av kommunala
vägar och gator och ställas till beredningens förfogande.

Utskottet har vid sin prövning av förevarande anslags- och bidragsfrågor
funnit sig till alla delar och med hänsyn inte minst till det statsfinansiella
läget böra godta föredragandens förslag och avstyrker alltså motionsyrkandena
i fråga. I sammanhanget må f. ö. framhållas att för berörda budgetår
främst anslagsmedlen för cykelleder torde bli aktuella.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker såväl den förutsatta medelsanvisningen
för nästa budgetår och dess fördelning på skilda utgiftsändamål
som de förordade riktlinjerna för ett nytt bidragssystem för vissa
vägtrafikanläggningar.

TU 1979/80:9

Anslaget Bidrag till drift av enskilda vägar m.m. uppgår för innevarande
budgetår till 198,5 milj. kr. För nästa budgetår föreslås en medelsanvisning
med 222 milj. kr., dvs. en ökning jämfört med innevarande budgetår med
23,5 milj. kr. Anslaget motsvarar därmed vägverkets besparingsalternativ.
Föredraganden förordar vidare i likhet med vad han anfört beträffande den
kommunala driftverksamheten att vägverket ges bemyndigande att planera
för bidragsgivningen till även den enskilda väghållningen för år 1981.
Verket föreslås därför få bemyndigande att planera för ett anslag av 242
milj. kr. under budgetåret 1980/81.

Utskottet tillstyrker förslagen härom.

Till Bidrag till byggande av enskilda vägar bör i enlighet med föredragandens
förslag ett anslag om oförändrat 30 milj. kr. utgå.

De i propositionen under här förevarande punkter i övrigt framlagda
anslagsberäkningarna, avseende Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter,
Tjänster till utomstående och Statens vägverk: Försvarsuppgifter, har inte
gett utskottet anledning till erinran.

Det tidigare anförda innebär även att kostnadsramarna för år 1981 för
anslagen Drift av statliga vägar resp. Byggande av statliga vägar i princip
bestäms till samma belopp som anslagen. Det bör vidare ingå i regeringens
befogenheter att — i den mån arbetsmarknadsläget, kravet på en ändamålsenlig
planering av verksamheten eller andra särskilda skäl motiverar det -bemyndiga vägverket att under år 1980 resp. 1981 jämka de föreskrivna
kostnadsramarna för dessa år, t. ex. genom att under andra halvåret 1980 i
förväg ta i anspråk behövliga belopp av de medel under de kalenderårsberäknade
anslagen som anvisas för verksamhetsåret 1981.

I motionen 1979/80:541 yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna alt bygdevägar endast i undantagsfall skall få avföras ur
allmänt underhåll och framför allt inte i bygder med betydande friluftsliv
samt att alla viktiga enskilda vägar skall överföras i allmänt underhåll.

Såsom utskottet under en rad av år och senast vid 1978/79 års riksmöte
framhållit (TU 1978/79: 11) regleras emellertid frågan om indragning av
allmän väg och förutsättningarna härför liksom överförande av enskild väg
till allmänt underhåll i väglagen (1971:948). Bestämmelserna i den till
väglagen anslutande vägkungörelsen (1971:954) innebär att länsstyrelsens
uppfattning i en indragningsfråga ges stor vikt. Av vägverkets i olika
sammanhang tidigare gjorda uttalanden framgår vidare att indragningsärendena
handläggs under stor hänsyn till förhållandena i de enskilda fallen
och att indragningar sker endast då vägande skäl föreligger. Utskottet
utgår också från att så är förhållandet men vill i sammanhanget ånyo
understryka den stora vikten av att härmed sammanhängande frågor får en
för närmast berörda kommuners och övriga vägintressenters del tillfredsställande
lösning. I sammanhanget må även framhållas att staten, såsom

TU 1979/80:9

förut nämnts, framdeles avses skola bestrida förrättningskostnaderna i
samband med överföring av allmän väg till enskild.

Av nu anförda skäl ävensom med beaktande av kostnadsaspekterna
finnér utskottet motionärens förslag om att alla viktiga enskilda vägar
överförs i allmänt underhåll f. n. ej heller möjligt att genomföra.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen i fråga.

Motionsyrkanden beträffande flerårs- och fördelningsplaner m. m.

I motionen 1979/80: 923 yrkas att riksdagen uttalar sig för ett tidigareläggande
av brobyggnad vid Bjursund i Kalmar län och att brobygget utförs i
betong eller med stålkonstruktion. Även i motionen 1979/80: 1344 yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en prövning av förutsättningarna för att
påbörja nämnda brobyggnad. 1 motionen 1979/80: 1727 yrkas att riksdagen
hos regeringen begär utredning av frågan om att ersätta färjan över Dalälven
mellan Sundet och Hasselön med en bro. I motionen 1979/80: 1728
begärs en förnyad prövning av Skanstullsprojektet.

Frågor om projektering samt byggande och drift av allmänna vägar
regleras emellertid genom föreskrifter i väglagen och vägkungörelsen. Vid
fördelningen av medel, som på riksstaten anvisas för byggande av vägar,
skall hänsyn tas till vägbehoven i olika delar av riket. Utskottet förutsätter
också att så sker samt att därvid kraven på en likformig standard för
landets olika delar vederbörligen beaktas. De för väg- och gatubyggandet
gällande flerårs- och fördelningsplanerna upprättas i enlighet med vägkungörelsens
bestämmelser och vissa andra bidragsföreskrifter för tioårsperioder
och förnyas vart femte år. Planerna kan dessutom revideras mellan
de normala revideringstillfällena. Fördelningen av investeringsmedel de
skilda landsdelarna och väggrupperna emellan sker vidare på grundval av
en noggrann angelägenhetsgradering och efter vederbörande regionala och
lokala vägmyndigheters hörande — allt i syfte att åstadkomma en så
likformig och rättvis fördelning av vägmedlen som möjligt. År 1978 har f. ö.
en revidering skett av de tidigare flerårs- och fördelningsplanerna och nya
planer avseende perioden 1979—1988 upprättats och fastställts.

Det är enligt utskottets uppfattning av stor vikt att vägbyggnadsobjekten
tillkommer i den prioriteringsordning som de regionala och kommunala
instanserna i samverkan med vägverket uppställt. Fr. o. m. år 1978 har f. ö.
länsstyrelserna bemyndigande att fastställa de nya flerårsplanerna för byggande
av länsvägar, dvs. för det vägnät som betjänar företrädesvis de
regionala och lokala transportuppgifterna. 1 anslutning härtill må också
erinras om den stora flexibilitet som kännetecknar vägplaneringen. I fråga
om anslag för vägbyggande som tillkommer av sysselsättningspolitiska
skäl är det enligt utskottets mening likaså av stor vikt att vägobjekten som
regel utväljs av de berörda myndigheterna inom den ramplanering som
finns redovisad i flerårs- och långtidsplanerna. Dock bör projekt som redan
påbörjats med anlitande av beredskapsmedel fullföljas.

TU 1979/80:9

Under hänvisning till vad utskottet i nu berörda planerings- och anslagsfrågor
anfört och då även de av motionärerna aktualiserade projekten
enligt utskottets uppfattning bör prövas i den för handläggning av vägärenden
m. m. stadgade ordningen avstyrks de nämnda motionsyrkandena.
Vad beträffar Skanstullsprojektet må f. ö. erinras om att företaget är uppfört
i fastställd fördelningsplan och att förutsättningar rimligen ej synes
föreligga att från riksdagens sida begära förnyad prövning av fördelningsplanen
i fråga.

Av samma skäl och under hänvisning jämväl till vad utskottet i övrigt
anfört rörande bl. a. planeringen och användningen av beredskapsmedel
för byggande av vägar finner utskottet ej heller någon särskild åtgärd
påkallad med anledning av yrkandena i motionen 1979/80: 407 om väginvesteringar
i Västernorrlands län, 1979/80: 1329, i vad avser särskilda
investeringar i det värmländska vägnätet, och 1979/80: 1338, yrkandet 3
om vägutbyggnader i Skåne.

I förevarande sammanhang må också nämnas att enligt de direktiv som
utfärdades för upprättandet av de nya flerårs- och fördelningsplanerna en
samhällsekonomisk angelägenhetsgradering av väg- och gatubyggnadsföretagen
skulle vara vägledande. Särskilt skulle därvid beaktas sambandet
mellan vägplanering, regional trafikplanering, länsplanering och fysisk
samhällsplanering. Åtgärder som kunde antas höja trafiksäkerheten skulle
ges hög prioritet och även förslag till mindre omfattande åtgärder i detta
syfte ingående prövas.

Samtidigt som de nya planerna upprättats har vidare särskilda förteckningar
tagits fram över vägobjekt som är lämpliga att utföras dels som
förbättringsarbeten med vägverkets driftmedel, dels som beredskapsarbeten.

1 motionen 1979/80: 1338 (yrkandet 1) begärs vidare att vägverket får i
uppdrag att inom Malmöhus och Kristianstads län låta vägförvaltningarna
med bibehållen organisation marknadsföra ett utbud av tjänster till kommuner
och enskilda.

En verksamhet av det slag motionärerna därvid avser har sedan länge
förekommit inom olika delar av landet och även i Skåne. Utskottet förutsätter
för sin del att en samverkan av angivet slag vidareutvecklas i den
mån ekonomiska och praktiska förutsättningar härför föreligger och resp.
väghållare finner det förenligt med sina intressen. Under hänvisning härtill
synes någon särskild framställning i ämnet från riksdagens sida ej påkallad.

Vad beträffar motionärernas yrkande (2) om en översyn av arbetsområdenas
gränser vill utskottet erinra om den kontinuerliga översyn av arbetsområdena
som sker i det av motionärerna angivna syftet att rationalisera
och effektivisera verksamheten i de olika länen och över länsgränserna. Ej
heller i denna del synes någon särskild åtgärd från riksdagens sida erforderlig.

TU 1979/80:9

I samma motion begärs slutligen (yrkandet 4) att ett samordningsorgan
för de båda vägförvaltningarna i Skåne inrättas i enlighet med de synpunkter
som anförts i motionen. Enligt vad utskottet erfarit finns redan ett
nära samarbete de båda vägförvaltningarna emellan. Utskottet vill också
erinra om den planering och samordning av samtliga resurser som vid
krissituationer sker genom vederbörande länsstyrelses försorg. Därest behov
av en institutionalisering av vägförvaltningarnas samarbetsverksamhet
verkligen skulle föreligga, förutsätter utskottet nu liksom tidigare att
närmast berörda myndigheter tar initiativ härtill. Motionen bör därför inte
heller i nu berörda del föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Övriga motionsledes aktualiserade frågor

I motionen 1979/80:684 yrkas att riksdagen ger regeringen till känna att
nedläggningar av vägverkets vägstationer i skogslänen ej får ske innan en
noggrann samhällsekonomisk utvärdering gjorts av de sysselsättningspolitiska
effekterna i berörda kommuner samt att förändringar av vägverkets
driftorganisation ej får motverka de insatser som görs på arbetsmarknadsoch
regionalpolitikens område. Vidare yrkas i motionen 1979/80: 1739 att
riksdagen skall uttala att ytterligare indragningar av vägstationer inte bör
ske med hänsyn till trafiksäkerheten.

I den förstnämnda motionen erinras om att enbart i Norrbottens län
aviserats en indragning av sex s. k. arbetsområden, en åtgärd som enligt
motionärerna innebär en betydande försämring av underhållsservicen på
stora delar av vägnätet i inlandet. De planerade nedläggningarna kommer
vidare enligt dem att i högsta grad verka i motsatt riktning mot den
regionalpolitiska målsättningen om minskad restid för befolkningen samt
medföra produktionsstörningar i de industrier som finns i Norrlands inland.
De berörda kommunerna, som redan i dag har ett mycket otillfredsställande
sysselsättningsläge, får också ytterligare svårigheter att värva
sysselsättning av reguljär art.

I motionen 1979/80: 1739 görs gällande att vägstationen i Fredrika i
Västerbottens län skall dras in. Då det gäller de stora avståndens Norrland.
säger motionären, betyder indragningen av en vägstation framförallt
sämre vägservice och större risker för trafikanterna. Förekommande indragningar
ter sig därför som olämpliga.

Med anledning av motionsyrkanden av liknande innebörd till föregående
riksmöte framhöll utskottet bl. a. att det bedömde det som nödvändigt att
vägverket fortsätter rationaliseringen av sin organisation. Utskottet är
alltjämt av samma uppfattning. Inte minst de otillräckliga väganslagen
nödvändiggör f. ö. åtgärder av rationaliseringskaraktär. I propositionen
1978/79:99 om en ny trafikpolitik framhölls vidare att en förutsättning för
en fortsatt hög ambitionsnivå för driftverksamheten också är att de pågående
rationaliseringarna fortsätter. Det gäller därvid rationaliseringar
såväl på maskinsidan som i vad avser arbetsmetoder och organisation.

TU 1979/80:9

För att vägverket skall kunna garantera en rationell och effektiv driftverksamhet
enligt den inriktning som statsmakterna angett erfordras således
att organisationen av verkets driftresurser får en rationell och till
medelstilldelningen anpassad utformning. Detta innebär enligt verket förutom
anpassning av de regionala resurserna på vägförvaltningarnas driftkontor
även att den lokala driftorganisationen, arbetsområdena, måste ses
över. Frågorna om indragning eller omorganisation av arbetsområden är
dock enligt verkets uppfattning av komplicerad natur eftersom åtgärderna
så gott som genomgående får negativa regionalpolitiska effekter.

Vad beträffar de av motionärerna nämnda fallen vill utskottet framhålla
att fullständigt beslutsunderlag rörande dessa enligt uppgift från vägverket
ännu ej föreligger. Beslut av den art, varom här är fråga, föregås vidare
enligt verket av ingående utredningar samt överläggningar med representanter
för personalorganisationer jämte berörda lokala och regionala myndigheter.
Hänsyn sägs därvid i största möjliga mån tas till samhällsekonomiska
samt regional- och arbetsmarknadspolitiska synpunkter av just det
slag motionärerna åberopat.

Under hänvisning härtill och då även utskottet förutsätter att så sker
synes någon särskild framställning i ämnet från riksdagens sida ej med
anledning av motionerna erforderlig. I sammanhanget må dock erinras om
att vägverket anmält berörda frågor för regeringen. Utskottet finner det för
sin del - såväl ur samhällsekonomisk synpunkt som med hänsyn till den
framtida servicenivån på vägområdet - vara mycket viktigt att frågorna
noggrant prövas samt att härav föranledda förslag föreläggs riksdagen.

I motionen 1979/80: 382 yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad
som i motionen sagts om begränsning av vägsaltningen, innebärande att
densamma bör användas med största restriktivitet. Vidare anses forskningen
inom området böra utvidgas och intensifieras. Även i motionen
1979/80: 1734 yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en allsidig
prövning av frågan om användandet av vägsalt.

Såsom utskottet under en rad av år framhållit är frågorna om saltningen
och dess omfattning av stor betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt. Trafiksäkerheten
och framkomligheten vintertid är sålunda beroende av ett komplicerat
samspel mellan trafikanternas beteende och effekten av olika väghållningsåtgärder.
På uppdrag av vägverket studerar väg- och trafikinstitutet
(VTI) i samarbete med korrosionsinstitutet säkerhets- och framkomlighetsproblem
vid olika trafikförhållanden samt saltningens inverkan i
olika avseenden. Särskild utredning pågår vidare om saltets miljöinverkan
och eventuellt negativa effekter härvidlag. Vägverket har dessutom enligt
uppgift nyligen initierat ett omfattande utredningsprojekt hos VTI för att
undersöka andra halkbekämpningsmetoder än saltning.

Under hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet
avstyrks motionerna i fråga.

TU 1979/80:9

I motionen 1979/80:432 yrkas att riksdagen hos regeringen begär att
initiativ tas som syftar till att hjälptelefoner uppsatts vid vissa i motionen
angivna vägar.

Enligt vad utskottet inhämtat har numera förslag till anvisningar för
uppsättande av hjälptelefoner vid allmänna vägar utarbetats inom vägverket.
Avsikten har härvid angivits vara att frågorna härom i möjligaste mån
skall delegeras till vägförvaltningarna. Dessa skall sålunda själva - mot
bakgrund av konstaterad olyckstäthet m. m. på skilda vägavsnitt - äga
besluta om uppsättande av hjälptelefon. Viss restriktivitet har dock i
initialskedet av ekonomiska och andra skäl befunnits nödvändig.

Motionärens yrkande synes därmed till väsentlig del kunna tillgodoses.
Under hänvisning härtill och då utskottet inte finnér någon framställning i
ämnet från riksdagens sida påkallad avstyrks motionen.

I motionen 1979/80:682 yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad
som anförts i motionen rörande angelägenheten av noggrannare och mera
lättfattlig vägvisning i samband med nu pågående omskyltning.

Såsom av budgetpropositionen (bil. 9, s. 14) framgår har en ny vägmärkesförordning
(1978: 1001) i sina huvuddelar trätt i kraft den 1 juli 1979.
I den nya författningen, som ersätter bl. a. kungörelsen (1966:270) om
vägmärken m. m., har samlats föreskrifter om alla de vägmärken, vägmarkeringar
och andra trafikanvisningar som trafikanterna möter. Trafiksäkerhetsverket
har fått i uppdrag att planera genomförandet av den nya förordningen,
vilket bl. a. innebär att verket meddelar de övergångsbestämmelser
som behövs.

Även inom vägverket pågår enligt vad utskottet erfarit, i nära samarbete
med trafiksäkerhetsverket, kontinuerliga överväganden om bl. a. vägvisningen
och dess utformning. Då utskottet förutsätter att härvid också
beaktas synpunkter av det slag motionärerna anfört synes någon särskild
framställning i ämnet från riksdagens sida ej erforderlig. Motionen avstyrks
därför.

I motionen 1979/80:918 yrkas att riksdagen uttalar sig för skyltning av
kommungränserna längs våra riks- och länsvägar.

Såsom utskottet redan i sitt betänkande 1976/77: 11 (s. 15) framhållit har
frågan om utmärkning av kommungränser vid allmänna vägar tidigare
behandlats i trafiksäkerhetsverkets referensgrupp för vägmärken och vägmarkeringar
m. m. Referensgruppen fann därvid att utmärkning av kommungränser
med skyltar (motsv.) som i något avseende liknar ett vägmärke
ej bör förekomma. Något behov av sådan utmärkning har varken av
vägverket eller trafiksäkerhetsverket ansetts föreligga för trafikanterna i
gemen. I andra sammanhang redovisade motiv för utmärkning av detta
slag har inte heller ansetts bärande.

Utskottet ansluter sig nu som tidigare till de båda verkens uppfattning i
frågan och avstyrker följaktligen motionen.

TU 1979/80:9

I motionen 1979/80: 1333 yrkas att riksdagen hos regeringen begär att
trafiksäkerhetsverket får i uppdrag att omgående inventera trafiksäkerhetsrisker
av det slag som angetts i motionen och snarast vidta lämpliga
åtgärder. Motionärerna erinrar därvid om den nyligen inträffade olyckan
vid Almöbron på västkusten och efterlyser bl. a. signal- och alarmeringssystem
för trafiken vid broar och tunnlar m. m.

De säkerhetsfrågor det här rör sig om torde emellertid närmast ankomma
på de statliga och kommunala väghållarna att ta ställning till och beakta
vid projekteringen och byggandet samt driften av anläggningarna i fråga.
En kontinuerlig prövning av frågor av detta slag pågår också enligt vad
utskottet erfarit inom bl. a. vägverket. Den förut nämnda olyckan vid
Almöbron har ytterligare accentuerat säkerhetsfrågornas stora vikt.

Av ett av kommunikationsministern i riksdagen nyligen avgivet interpellationssvar
framgår också att vägverket och sjöfartsverket gemensamt har
böljat undersöka om det finns risk för liknande olyckor på andra ställen.
Man undersöker också om det är praktiskt möjligt att förse eventuellt
utsatta broar med någon form av larmanordning.

Utskottet förutsätter för sin del att genom vägverkets försorg i samråd
med trafiksäkerhetsverket en ingående prövning och uppföljning av säkerhetsfrågor
av detta slag sker samt att härav föranledda åtgärder ofördröjligen
vidtas. Någon särskild framställning i ämnet från riksdagens sida synes
med beaktande av det anförda ej erforderlig, varför motionen i fråga
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar inom kommunikationsdepartementet upprättat
förslag till lag om ändring i väglagen (1971: 948),

2. att riksdagen antar inom kommunikationsdepartementet upprättat
förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

3. att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om den framtida
vägpolitiken m. m.,

4. att riksdagen till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter för
budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 6 350000 kr.,

5. att riksdagen

a. lämnar statens vägverk de beställningsbemyndiganden gällande
leveranser av vägmaskiner m. m. som i propositionen förordats,

b. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
1979/80:1368, yrkandet 1, till Drift av statliga vägar för budgetåret
1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 2528 300000 kr.,

c. avslår motionen 1979/80: 1368, yrkandet 2, om uttalande från
riksdagens sida beträffande vägarbeten med beredskapsmedel,

TU 1979/80:9

d. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
1979/80:427 till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1980/
81 anvisar ett reservationsanslag av 900000000 kr.,

6. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 243, yrkandena 1 och 2,
om ett särskilt reservationsanslag om 15 milj. kr. för vissa vägbyggnader,
m. m. i Jämtlands län,

7. att riksdagen

a. bemyndigar statens vägverk att planera bidragsgivningen för
år 1981 för Drift av kommunala vägar och gator utifrån ett anslag
av 374 300000 kr.,

b. till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator för budgetåret
1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 374 300000 kr.,

8. att riksdagen

a. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
1979/80: 1540, yrkandena 1 och 2, till Bidrag till byggande av
kommunala vägar och gator för budgetåret 1980/81 anvisar ett
reservationsanslag av 370000000 kr.,

b. godkänner de av föredragande departementschefen i propositionen
förordade riktlinjerna för ett nytt bidragssystem för vissa
vägtrafikanläggningar,

9. att riksdagen

a. bemyndigar statens vägverk att planera bidragsgivningen för
år 1981 för Drift av enskilda vägar m.m. utifrån ett anslag av
242000000 kr.,

b. till Bidrag till drift av enskilda vägar m.m. för budgetåret
1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 222000000 kr.,

10. att riksdagen till Bidrag till byggande av enskilda vägar för
budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 30000000
kr.,

11. att riksdagen till Tjänster till utomstående för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 20800000 kr.,

12. att riksdagen till Statens vägverk: Försvarsuppgifter för budgetåret
1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 6900000 kr.,

13. att riksdagen avslår motionen 1979/80:541 om underhållet av
bygdevägar, m. m.,

14. att riksdagen

a. avslår motionerna 1979/80:923 och 1979/80: 1344 om bro vid
Bjursund i Kalmar län,

b. avslår motionen 1979/80: 1727 om broförbindelse mellan Sundet
och Hasselön i Gävle kommun,

c. avslår motionen 1979/80: 1728 om planerad högbro vid Skanstull,

15. att riksdagen

a. lämnar motionen 1979/80:407 om vissa väginvesteringar i
Västernorrlands län utan åtgärd,

TU 1979/80:9

b. lämnar motionen 1979/80:1329 om investeringar i Värmlands
vägar och järnvägar, såvitt nu är i fråga, utan åtgärd,

c. lämnar motionen 1979/80:1338, yrkandet 3, om vägutbyggnader
i Skånelänen, m. m. utan åtgärd,

16. att riksdagen

a. lämnar motionen 1979/80:1338 om samordning av vägresurserna
i Skånelänen, yrkandet 1, utan åtgärd,

b. lämnar motionen 1979/80: 1338 om samordning av vägresurserna
i Skånelänen, yrkandet 2, utan åtgärd,

c. lämnar motionen 1979/80: 1338 om samordning av vägresurserna
i Skånelänen, yrkandet 4, utan åtgärd,

17. att riksdagen lämnar motionerna 1979/80:684 om vägverkets
vägstationer m. m. och 1979/80:1739 om antalet vägstationer
utan åtgärd,

18. att riksdagen

a. avslår motionen 1979/80: 382 om minskad saltning av vintervägar,

b. avslår motionen 1979/80: 1734 om användningen av vägsalt,

19. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 432 om hjälptelefoner vid
vissa vägar,

20. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 682 om vägvisningen,

21. att riksdagen avslår motionen 1979/80:918 om skyltning av
kommungränser,

22. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1333 om inventering av
vissa trafiksäkerhetsrisker.

Trafiksäkerhet

2. Trafiksäkerhetsverket: Förvaltningskostnader m. fl. anslag. Regeringens
förslag till medelsanvisning för budgetåret 1980/81 under de skilda anslagen
innebär

att till Trafiksäkerhetsverket: Förvaltningskostnader anvisas ett förslagsanslag
av 31 789 000 kr. (punkten C 1, s. 77-80),

att till Trafiksäkerhetsverket: Uppdragsverksamhet anvisas ett förslagsanslag
av 44 264000 kr. (punkten C 2, s. 80-81),
att till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister m. m. anvisas ett
förslagsanslag av 103 677 000 kr. (punkten C 3, s. 81-83),
att till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar
anvisas ett reservationsanslag av 11 489000 kr. (punkten C 4, s. 83-84),

att till Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
anvisas ett anslag av 4750000 kr. (punkten C 5, s. 84-87).

TU 1979/80:9

Motionerna

1 motionen 1979/80:671 av Stina Eliasson och Eivor Nilsson (båda c)
yrkas att riksdagen beslutar anhålla att regeringen låter utreda möjligheterna
till en ambulerande och därmed decentraliserad bilbesiktning.

1 motionen 1979/80: 1540 av Olof Palme m.fl. (s) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandet 3), att riksdagen till Trafiksäkerhetsverket: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1980/81 under sjätte huvudtiteln anvisar ett i
förhållande till regeringens förslag med 2000000 kr. förhöjt förslagsanslag
av 33 789000 kr.

Utskottet

För trafiksäkerhetsverket föreslås i propositionen under förvaltningskostnads-
och uppdragsanslagen en uppräkning i förhållande till innevarande
budgetår med ca 6 milj. kr. till drygt 76 milj. kr. Under anslaget till
förvaltningskostnader beräknas därvid en höjning med närmare 1,5 milj.
kr. till 31 789000 kr. För informationsverksamheten disponeras enligt förslaget
16 270000 kr.

Med anledning av regeringens förslag yrkas i motionen 1979/80: 1540
(yrkandet 3) en höjning av anslaget till verkets förvaltningskostnader med
2 milj. kr. till 33789000 kr.

Motionärerna framhåller därvid att verkets informationsverksamhet behöver
ökade resurser för att kunna meddela en förbättrad information om
hastigheternas och körsättets betydelse för trafiksäkerhet, miljö och energihushållning.
Det anges också vara ytterst angeläget att trafiksäkerhetsverket
ges möjligheter att genomföra den planerade kampanjen Oskyddade
trafikanter på avsett sätt.

I anslutning härtill erinras om att i motionen 1978/79: 645 utvecklats en
lång rad skäl för att koncentrera de trafiksäkerhetsfrämjande insatserna på
de oskyddade trafikanterna. I motionen togs upp flera åtgärder, bl. a.
trafiksäkerhetsinformationens inriktning, körkortsutbildningen, mopedisternas
trafiksäkerhet, trafiksäkerhetsforskningen och brister i barnens trafikmiljö.
Vidare krävdes att trafiksäkerhetsutredningens arbete skulle påskyndas
så att ett mer samlat grepp kunde tas kring de frågor som rör de
oskyddade trafikanternas — och då främst barnens - trafiksäkerhet. Riksdagen
beslutade i huvudsak i enlighet med förslagen.

Trots de stora behoven av insatser från trafiksäkerhetsverkets sida har
enligt motionärerna i budgeten en real nedräkning skett av resurserna för
informationsverksamheten. Då detta inte anses kunna accepteras bör slutligen
enligt motionärerna ytterligare 2 milj. kr. anvisas till trafiksäkerhetsverkets
informationsverksamhet för att möjliggöra intensifierade aktiviteter
inom de angivna områdena.

TU 1979/80:9

Även utskottet finnér det angeläget att verket tillförs erforderliga medel
för den för trafiksäkerheten så viktiga informationsverksamheten. Redan
föredragandens förslag innebär emellertid en viss, om ock mindre, ökning
av anslagsmedlen härför.

Under hänvisning härtill och med beaktande jämväl av rådande ekonomiska
läge finnér sig utskottet inte kunna tillstyrka den av motionärerna
föreslagna ökningen och avstyrker därför motionsyrkandet i fråga.

För bil- och körkortsregistreringen samt framställning av körkort föreslås
ca 104 milj. kr., innebärande en uppräkning med ca 51,4 milj. kr. Av
höjningen avses ca 47 milj. kr. ersättning till postverket för portokostnader
som efter systemomläggningen inte längre ersätts från statsbudgeten. Vidare
beräknas medel för bl. a. förberedelser inför ett nytt datorsystem och
för översyn av körkortssystemet. Förslaget tillstyrks av utskottet.

Utskottet tillstyrker vidare att bidragsanslaget för trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder vid järnvägskorsningar i enlighet med förslaget i propositionen
räknas upp med 925000 kr. till ca 11,5 milj. kr.

Till Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande föreslås
i propositionen ett anslag om 4 750000 kr. Utskottet finner den därvid
föreslagna ökningen med 300000 kr. välmotiverad samt förutsätter i likhet
med föredraganden att verksamheten planeras och bedrivs i nära samverkan
med trafiksäkerhetsverket.

1 förevarande sammanhang har utskottet även behandlat motionen 1979/
80:671. I denna yrkas att riksdagen beslutar anhålla att regeringen låter
utreda möjligheterna till en ambulerande och därmed decentraliserad bilbesiktning.

Så sent som under hösten 1979 behandlade emellertid utskottet (TU
1979/80:3) - efter hörande av Svensk Bilprovning AB - ingående ett
motionsyrkande av samma innebörd. Under hänvisning till vad utskottet
därvid anförde avstyrks även den nu aktuella motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionen 1979/80: 1540, yrkandet 3, till Trafiksäkerhetsverket:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 anvisar ett
förslagsanslag av 31 789000 kr.,

2. att riksdagen till Trajiksäkerhetsverket: Uppdragsverksamhet
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 44 264000
kr.,

3. att riksdagen till Trafiksäkerhetsverket: Bil- och körkortsregister
m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av
103 677000 kr.,

4. att riksdagen till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder
vid järnvägskorsningar förbudgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag
av 11 489000 kr.,

TU 1979/80:9

5. att riksdagen till Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande för budgetåret 1980/81 anvisar ett anslag av
4750000 kr.,

6. att riksdagen avslår motionen 1979/80:671 om en ambulerande
bilbesiktning.

Stockholm den 13 mars 1980

På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON

Närvarande: Bertil Zachrisson (s). Rolf Clarkson (m). Bertil Jonasson (c),
Essen Lindahl (s). Rolf Sellgren (fp), Wiggo Komstedt (m), Kurt Hugosson
(s), Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s), Sixten Pettersson (m), Olle
Östrand (s). Anna Wohlin-Andersson (c), Eric Rejdnell (fp), Rune Johansson
(s) och Sten-Ove Sundström (s).

Reservationer

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Kurt Hugosson, Birger Rosqvist, Olle
Östrand, Rune Johansson och Sten-Ove Sundström (alla s) anser beträffande 1.

Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet. Den framtida
vägpolitiken m. m. (mom. 3)

dels att det stycke på s. 5 som börjar med ”Vad föredraganden” och
slutar med ”inriktas härpå” bort ha följande lydelse:

Med anledning av föredragandens uttalanden vill utskottet erinra om att
riksdagen vid upprepade tillfällen understrukit behovet av att förslag om
den långsiktiga vägpolitiken föreläggs riksdagen. Utskottet anser för sin
del alltjämt att en ytterligare konkretisering och precisering av de långsiktiga
målen för vägbyggandet är angelägen. Regeringen bör därför snarast
möjligt och med utgångspunkt bl. a. från den redovisning av konkreta mål
för driftverksamheten resp. byggnadsverksamheten som vägverket lämnat
i sin anslagsframställning redovisa en mer preciserad målsättning för den
framtida vägpolitiken. Utskottet anser det också väsentligt att motsvarande
långsiktsplanering kommer till stånd när det gäller underhållet av vägar.
Underhållet måste hållas på en sådan nivå att någon kapitalförstöring inte
sker och måste vidare ges en inriktning mot en ökad trafiksäkerhet. Den
fortsatta planeringen bör således i enlighet med riksdagens tidigare uttalande
och i motsats till vad föredraganden anfört utgå från en högre ambitionsnivå
än tidigare när det gäller vägväsendet. Utskottet kan inte heller i
övrigt acceptera föredragandens uttalanden i propositionen om att statsmakterna
i princip skall vara beredda att ompröva de bindningar på detta
område som redan finns.

TU 1979/80:9

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med anledning av föredragandens uttalanden om
vägväsendet m. m. som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet härom anfört,

2. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet. Drift av
statliga vägar m. m. (mom. 5)

- under förutsättning av bifall till den vid AU:s betänkande 1979/80:21
med 7 betecknade reservationen -

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Såsom
utskottet” och på s. 9 slutar med ”yrkandena 1 och 2” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Utskottet delar helt motionärernas uppfattning. Såsom dessa framhållit
innebär riksdagens trafikpolitiska beslut att den framtida vägpolitiken skall
syfta bl. a. till att höja trafiksäkerheten, undvika kapitalförstöring och
åstadkomma största möjliga likställighet i landets olika delar vad beträffar
framkomlighet och bärighet. En god standard på väg- och gatunätet är av
väsentlig betydelse för landets näringsliv och för det stora antal människor
som dagligen färdas på vägarna. Genom service och underhållsarbeten på
vägnätet skall säkerställas att såväl person- som godstransporterna kan ske
planmässigt och säkert under olika väderleksbetingelser.

För att servicenivån skall kunna upprätthållas och det investerade kapitalet
vidmakthållas bör därför ytterligare 50 milj. kr. anvisas till drift av
statliga vägar. I syfte att möjliggöra en sådan höjning av anslaget bör medel
överföras från anslaget till byggande av statliga vägar. Krav måste vidare
ställas på bästa möjliga samordning mellan ordinarie väginvesteringar och
arbeten som utförs för att stödja sysselsättningen. Det är som motionärerna
framhållit angeläget att vägverket ges ett ökat inflytande även vid
sådana vägarbeten som utförs i sistnämnda syfte.

Utskottet finner det därför också motiverat att som motionärerna föreslagit
föra över 50 milj. kr. från beredskapsmedel till ordinarie byggandeanslag.
Vid sin behandling av motsvarande motionsyrkande i betänkandet
TU 1978/79: 11 förutsatte f. ö. ett enigt utskott att — i samband med
regeringens fortlöpande prövning av budgetfrågorna - även överväganden
av det slag varom här är fråga snarast skulle komma till stånd. Förslag i
ämnet motsågs vidare i årets budgetproposition.

Som konsekvens av det förut anförda bör enligt utskottets uppfattning
anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder under arbetsmarknadsdepartementets
huvudtitel räknas ned med 50 milj. kr. till 2075 000000 kr.

Vid bifall till utskottets förslag i det föregående synes även de önskemål
om ytterligare upprustning av vägnätet som framförts i vissa av de i det
följande behandlade motionerna i viss utsträckning kunna tillgodoses.

TU 1979/80:9

Vad utskottet i nu berörda frågor anfört bör av riksdagen ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen

a. lämnar statens vägverk de beställningsbemyndiganden gällande
leveranser av vägmaskiner m. m. som i propositionen förordats,

b. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen
1979/80: 1368, yrkandet 1, till Drift av statliga vägar för
budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 2578 300000
kr.,

c. med bifall till motionen 1979/80: 1368, yrkandet 2, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om vägarbeten
med beredskapsmedel,

d. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
1979/80:427 till Byggande av statliga vägar för budgetåret 1980/
81 anvisar ett reservationsanslag av 900 000 000 kr.,

3. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet. Bidrag till
byggande av kommunala vägar och gator (mom. 8)

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”vissa vägtrafikanläggningar” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Även utskottet finner det vara av stor vikt att de av motionärerna
upptagna frågorna får en tillfredsställande lösning. Kollektivtrafikberedningen
bör således få ökade resurser för att dels påbörja en meningsfull
försöksverksamhet, dels medverka till att påskynda den tekniska utvecklingen,
dels ock kunna ge bidrag till kommuner för att pröva nya former av
trafiklösningar. Vidare bör beredningen kunna ge bidrag till kommuner för
sådana anläggningar som avsågs i KOLT och som inte är bidragsberättigade
enligt gällande regler.

Det är vidare angeläget att den av riksdagen för innevarande budgetår
beslutade nivån för bidragen till cykelvägar — 20 milj. kr. — ligger fast.

Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att trafiksanerande och trafikreglerande
åtgärder är viktiga medel för att i centrala tätortsdelar skapa en
bättre miljö och en bättre kollektivtrafik. Ett annat exempel på hur bidragen
kan användas gäller trafiksignaler som prioriterar kollektivtrafik. Om
en kommun avser att lägga om hela sitt signalsystem för att åstadkomma
en förbättring för den kollektiva trafiken bör denna typ av bidrag kunna
användas.

Beredningen bör också kunna göra väsentliga insatser för att effektivisera
kollektivtrafiken i glesbygderna. Den förväntade utvecklingen mot ökat

TU 1979/80:9

införande av olika former av anropsstyrd trafik och mot en samordning av
linjetrafik, skolskjuts och färdtjänst m. m. gör det angeläget att utveckla
billiga tekniska hjälpmedel. Det kan t. ex. gälla utveckling av informationssystem,
där man på basis av information till en trafikledningscentral om
bl. a. bussars tidtabellshållning, antal resenärer m. m. kan sätta in extra
bussar eller göra andra förändringar i driften.

Utskottet delar även i övrigt motionärernas uppfattning i här berörda
frågor. Med ändring av föredragandens förslag bör följaktligen anslaget tas
upp med 390000000 kr. Härav bör vidare 20 milj. kr. ställas till kollektivtrafikberedningens
förfogande för de uppgifter som enligt det föregående
angivits av motionärerna.

Det nu anförda innebär att utskottet tillstyrker motionen såvitt nu är i
fråga samt i avvaktan på förslag, som bättre överensstämmer med riksdagens
tidigare gjorda uttalanden, också tillstyrker de nu förordade riktlinjerna
för ett nytt bidragssystem för vissa vägtrafikanläggningar.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. att riksdagen

a. med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen
1979/80: 1540, yrkandena 1 och 2, till Bidrag till byggande av
kommunala vägar och gator för budgetåret 1980/81 anvisar ett
reservationsanslag av 390000000 kr.,

b. godkänner de av föredragande departementschefen i propositionen
förordade riktlinjerna för ett nytt bidragssystem för vissa
vägtrafikanläggningar,

4. Trafiksäkerhetsverket. Förvaltningskostnader m. fl. anslag. Trafiksäkerhetsverket:
Förvaltningskostnader (mom. 1)

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Även
utskottet” och slutar med ”motionsyrkandet i fråga” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Även utskottet finner det angeläget att verket tillförs erforderliga medel
för den för trafiksäkerheten så viktiga informationsverksamheten. Såsom
motionärerna framhållit behöver verksamheten sålunda ges ökade resurser
för att möjliggöra en förbättrad trafiksäkerhetsinformation om hastigheternas
och körsättets betydelse för trafiksäkerheten samt för miljö och energihushållning
m. m. Det är också av stor vikt att trafiksäkerhetsverket ges
möjligheter att genomföra den planerade kampanjen ”Oskyddade trafikanter”
på avsett sätt.

Under hänvisning härtill tillstyrker utskottet den av motionärerna begärda
anslagshöjningen för informationsverksamheten om 2 milj. kr. Härav
följer att anslaget i dess helhet för nästa budgetår bör tas upp med
33 789000 kr.

TU 1979/80:9

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motionen 1979/80: 1540, yrkandet 3, till Trafiksäkerhetsverket:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 anvisar ett
förslagsanslag av 33 789 000 kr.,

Särskilt yttrande

Bertil Jonasson, Rune Torwald och Anna Wohlin-Andersson (alla c)
anför beträffande:

Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet. (Skanstullsprojektet,
s. 14—15)

Av formella skäl har vi inte haft möjlighet att på det sätt vi önskat
reservera oss med anledning av motionen 1979/80: 1728, i vilken begärs en
förnyad prövning av Skanstullsprojektet bl. a. på grund av behovet av att
snabbt ersätta den genom påsegling raserade Almöbron.

Enligt pressuppgifter beräknas anbudshandlingarna för Skanstullsbron
bli färdiga i maj innevarande år och anbudsinlämning äga rum i oktober
med byggstart februari 1981.

När det gäller den nya Almöbron till Tjörn, så lär den - också enligt
pressuppgifter - komma att kosta 110-120 milj. kr. Det är uppenbart att
ett projekt av Almöbrons storlek inte kan genomföras utan att detta får
konsekvenser för de nyligen upprättade och fastställda flerårs- och fördelningsplanerna
avseende perioden 1979-1988. Lika uppenbart är att Almöbron
måste få högsta prioritet.

Vi finnér det dels osannolikt med hänsyn till det ansträngda budgetläget
att få fram nya anslag av denna storleksordning för att klara Almöbrons
byggande, dels oacceptabelt att en ev. omfördelning bara skulle beröra
anslagen för byggande av statliga vägar. Tvärtom finnér vi det rimligt att
den nödvändiga prioriteringen av Almöbron sker mot beslutade projekt
inom såväl den statliga som den kommunala vägbyggnadssektorn.

Mot denna bakgrund finnér vi — liksom motionären - lämpligt att
regeringen vid prövningen av finansieringen av Almöbron även överväger
möjligheten att stoppa eller senarelägga det omstridda Skanstullsbroprojektet.

TU 1979/80:9

Bilaga

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i väglagen (1971:948)

Härigenom föreskrivs att 25 § väglagen (1971:948) skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Väg får dragas in, om den efter
tillkomsten av ny väg eller av annat
skäl ej längre behövs för det allmänna
och åtgärden medför endast
ringa olägenhet för bygden.

Bestämmelserna i 22 § äger motsvarande
tillämpning på ärende om
indragning av väg.

Föreslagen lydelse
§

En väg får dras in, om den efter
tillkomsten av en ny väg eller av
något annat skäl inte längre behövs
för det allmänna och åtgärden medför
endast ringa olägenhet för bygden.

Bestämmelserna i 22 § tillämpas
på ett ärende om indragning av en
väg.

För att ordna väghållningen när
en väg dras in skall väghållaren,
om det behövs, påkalla förrättning
enligt anläggningslagen (1973:
1149).

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag till

Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom föreskrivs att 18 och 29 §§ anläggningslagen (1973:1149)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §'

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighet,
som avses skola deltaga i anläggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation.

Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som
styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren påkalla
förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av
förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

1 Senaste lydelse 1974:822.

TU 1979/80:9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om rätt för väghållare att påkalla
förrättning enligt denna lag finns
bestämmelser i 25 § tredje stycket
väglagen (1971:948).

29 §

Förrättningskostnadema skall, om anläggningsbeslut meddelats, fördelas
mellan ägarna av de fastigheter som skall deltaga i anläggningen efter
vad som är skäligt.

Om en förrättning har påkallats
av en väghållare enligt 25 § tredje
stycket väglagen (1971:948) skall
staten svara för förrättningskostnaderna.

1 övrigt äger 2 kap. 6 § fastighets- I övrigt tillämpas 2 kap. 6 § fas bildningslagen

(1970:988) motsva- tighetsbildningslagen (1970: 988) på

rande tillämpning på förrättning en- förrättning enligt denna lag.

ligt denna lag.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980