TU 1979/80:2

Trafikutskottets betänkande
1979/80:2

med anledning av motioner angående trafiksäkerhet m. m.
Motionerna

I motionen 1978/79:207 av Anton Fågelsbo (c) hemställs att riksdagen
beslutar anhålla att regeringen vidtager sådan ändring i vägmärkeskungörelsen
att enskild på egen bekostnad får uppsätta författningsenlig skylt efter
allmän väg enligt vad som anförts i motionen.

I motionen 1978/79:461 av Margit Sandéhn och Maj-Lis Landberg (båda s)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att i vägtrafikförordningen
införs förbud mot att transportera barn i bagageutrymmen på kombibilar.

I motionen 1978/79:463 av Rune Torwald och Ella Johnsson (båda c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en snar ändring av bestämmelserna
beträffande utfärdande av körkort för tunga fordon i enlighet med vad
som i motionen anförts.

I motionen 1978/79:532 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen
beslutar att lagen om att ha billyset tänt under körning även dagtid
avvecklas.

I motionen 1978/79:640 av Margot Håkansson och Bernt Ekinge (båda fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om

1. att Röda korsets ABC-kurs om 6 timmar införs som obligatoriskt
moment i körkortsutbildningen,

2. att i fordonskungörelsen införs att bil och motorcykel under färd skall
vara utrustade med ”första hjälpen”-utrustning enligt socialstyrelsens
bestämmelser MF 1973:77.

I motionen 1978/79:746 av Marianne Karlsson (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär en avveckling av ordningsbot när förare glömt medtaga
körkort vid färd.

I motionen 1978/79:940 av T åge Adolfsson (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär ändring av bestämmelserna i körkortsförordningen så att
rätt till övningskörning inte föreligger i de fall som nämnts i motionen.

I motionen 1978/79:942 av Ylva Annerstedt (fp) hemställs att riksdagen
anhåller att regeringen initierar en utvärdering av effekterna av snabbutbildning
av körkortsaspiranter.

I motionen 1978/79:943 av Ylva Annerstedt (fp) hemställs att riksdagen

1 Riksdagen 1979/80. 15 sami. Nr 2

TU 1979/80:2

anhåller att regeringen inför bestämmelser om obligatoriska reflexer för
oskyddade trafikanter.

I motionen 1978/79:972 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
uttalar sig för

1. att åtgärder med det snaraste bör vidtas så att bestämmelserna
beträffande transporter av farligt gods harmoniseras i enlighet med vad som
anförts i motionen i vad gäller RID/ADR och IMDG-koden,

2. att skyndsamma åtgärder vidtas så att RID och IMDG-koden översätts
till svenska språket.

I motionen 1978/79:974 av Allan Åkerlind (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att försök skall göras med rekommenderade fartgränser i
enlighet med förslaget i motionen.

I motionen 1978/79:975 av Allan Åkerlind (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna

1. att frågor om körkortsingripande alltid skall avgöras av allmän domstol,

2. att körkortsingripande skall betraktas som en sista utväg när andra
straffsanktioner bedöms som resultatlösa.

I motionen 1978/79:1397 av Ylva Annerstedt (fp) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
beträffande husvagnsföramas roll i trafiken.

I motionen 1978/79:1415 av Bernt Nilsson och Arne Andersson i Gamleby
(båda s) föreslås att riksdagen hos regeringen anhåller

1. att trafiksäkerhetsverket får i uppdrag att utreda förbud för traktorekipage
på allmän väg enligt motionens syfte,

2. att förbud för sådan trafik under alla förhållanden införes för Ölandsbron,

3. att översyn sker beträffande bestämmelserna för signalutrustning och
andra säkerhetsfaktorer i vad avser traktorer och andra långsamtgående
fordon som tillfälligt befinner sig på allmän väg.

I motionen 1978/79:1428 av Håkan Winberg och Lars Schött (båda m)
hemställs att riksdagen beslutar att upphäva straffbestämmelsen för överträdelse
av stadgandet i 75 § andra stycket vägtrafikkungörelsen.

I motionen 1978/79:1951 av Hans Nyhage (m) hemställs att riksdagen
beslutar

1. att bilförare, som bevisligen innehar giltigt körkort, skall befrias från
ansvar för ej medfört körkort,

2. att - därest yrkandet under 1 ej bifalles - bilförare som ej medför körkort
skall befrias från ansvar, om körkortet visas upp för polismyndighet eller
åklagare inom tre dagar.

TU 1979/80:2

Utskottet

Motioner som berör vägtrafikkungörelsen (1972:603) VTK

I motionen 1978/79:461 hemställs om förbud mot transport av barn i
bagageutrymmen på bilar.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att passagerare enligt 101 §
VTK ej får medtagas i fordon i sådant antal eller placeras på sådant sätt att
”fara kan uppstå”. Den som bryter häremot döms enligt ansvarsbestämmelserna
till böter.

Vidare har trafiksäkerhetsutredningen i ett nyligen avgivet delbetänkande
(DsK 1979:6) behandlat trafiksäkerheten för barn. 1 detta tas även upp frågan
om skyddssystem för barn i bilar.

Utredningen föreslår olika sätt att skydda barn när de medföljer som
passagerare i bilar. Ytterligare utredningsarbete anses dock erforderligt i fråga
om barn som inte befinner sig i de åldrar för vilka bilbarnstol anses ge det
bästa skyddet, dvs. för barn över 6 år.

Den av motionärerna aktualiserade frågan finner även utskottet betydelsefull
och anser därför att den bör följas med stor uppmärksamhet. Utskottet
vill också peka på angelägenheten av förstärkt information beträffande de
risker som är förknippade med ifrågavarande transporter. Utskottet förutsätter
vidare att även trafiksäkerhetsutredningen beaktar frågan under sitt
fortsatta arbete och att detta bedrivs skyndsamt.

Utskottet kan emellertid för sin del ej acceptera något förbud av det slag
motionärerna begärt och avstyrker därför motionen.

1 motionen 1978/79:532 hemställs att riksdagen beslutar upphäva bestämmelsen
om attfordonsbelysningen obligatoriskt skall vara tänd även på dagtid.
Kravet i fråga borde enligt motionen kunna utformas som en rekommendation.

I april 1977 uppdrog regeringen åt statens trafiksäkerhetsverk (TSV) att
följa efterlevnaden av och att studera trafiksäkerhetseffekterna av föreskriften
om obligatorisk användning av varselljus/halvljus. Som ett led i denna
uppföljning har TSV låtit statens väg- och trafikinstitut (VTI) undersöka
varselljuslagens effekt på antalet inträffade olyckor i vägtrafiken. VTI har
avgivit en preliminär rapport i ämnet. Till denna har trafiksäkerhetsverket
fogat ytterligare material i ämnet.

Sammanfattningsvis konstaterar TSV i skrivelse till regeringen i juni 1979
att den ökning av fordon med tänd belysning under dagtid som skett till följd
av varselljuslagen har haft avsedd effekt på antalet personskadeolyckor av
flerpartstyp. Detta bekräftas både av den undersökning VTI utfört och av det
material verket bearbetar. Resultaten från VTI:s undersökning betraktas
emellertid som osäkra vilket anses bero på att den period som kunnat studeras
efter varselljuslagens införande den 1 oktober 1977 varit alltför kort.

1* Riksdagen 1979/80. 15 sami. Nr 2

TU 1979/80:2

Enligt vad utskottet inhämtat kommer VTI att avge en slutredovisning för
sitt uppdrag innevarande höst.

Utskottet vill också erinra om Nordiska trafiksäkerhetsrådets rapport nr 22,
Bättre synbarhet-traktorer, motorredskap, mopeder, långa fordon. Rapporten
framlades i mars 1979. Krav på tänd fordonsbelysning under dagtid utgör
enligt denna en enkel och billig åtgärd för att öka traktorernas, motorredskapens
och mopedernas synbarhet. Enligt vad utskottet erfarit har trafiksäkerhetsutredningen
tillstyrkt rapporten för sin del.

Utskottet anser sig kunna konstatera att den obligatoriska användningen
av fordonsbelysning på dagtid haft en reducerande effekt beträffande
trafikolyckorna. Ytterligare utredning på området krävs emellertid för att
effekten av lagstiftningen i fråga säkert skall kunna bedömas. Under
hänvisning härtill avstyrks motionen.

Den i motionen 1978/79:943 aktualiserade frågan om obligatoriska reflexer
för oskyddade trafikanter har vid upprepade tillfällen prövats av riksdagen.
Utskottet har senast år 1977 (TU 1977/78:2) betonat vikten av att ansträngningar
görs för att genom information och propaganda höja användningsfrekvensen
beträffande reflexer eller lykta för gångtrafikanter på väg i mörker.
Däremot har utskottet ej varit berett att föreslå lagstiftningsåtgärder i
ämnet.

Enligt vad utskottet erfarit pågår hos väg- och trafikinstitutet (VTI) ett
arbete avseende de krav som bör ställas på reflexer fästade vid kläder. Såväl
trallksäkerhetsverket som vissa intresseorganisationer har också arbetat med
frågan om reflexer för gående. Denna fråga prövas också inom trafiksäkerhetsutredningen.

Utskottet vill ånyo betona vikten av att ansträngningar görs för att höja
användningsfrekvensen av reflexer för gångtrafikanter i mörker. Utskottet är
däremot ej berett att föreslå obligatorisk lagstiftning i ämnet och avstyrker
därför motionen.

1 motionen 1978/79:974 hemställs om försök med rekommenderade
fartgränser.

Genom riksdagens beslut (prop. 1978/79:36, TU 1978/79:10, rskr 1978/
79:127) har ett system med en allmän differentierad hastighetsbegränsning
fastlagts. Riksdagen avslog samtidigt en motion om rekommenderade
hastighetsbegränsningar på vägar utanför tätorter. Olika frågor som rörde
hastighetsregleringen borde emellertid enligt utskottets av riksdagen biträdda
mening studeras vidare i syfte att uppnå ökade trafiksäkerhetsvinster. I ett
sådant sammanhang syntes även frågan om rekommenderade farter kunna
prövas i en eller annan form inom ramen för gällande system. Slutligen
underströks vikten av att bilisterna genom lämplig information bibringas
sådan förståelse för hastighetsgränserna att de av dem upplevs som
meningsfulla.

Vad riksdagen sålunda uttalat äger enligt utskottet alltjämt giltighet.

TU 1979/80:2

Härigenom synes i viss utsträckning även syftet med den ifrågavarande
motionen kunna tillgodoses. På grund av vad sålunda anförts avstyrker
utskottet motionen.

1 motionen 1978/79:1428 yrkas att riksdagen beslutar upphäva straffbestämmelsen
för överträdelse av stadgandet i 75 § andra stycket VTK. Enligt
denna bestämmelse skall förare av motordrivet fordon vidta lämpliga
åtgärder för att förhindra att fordonet obehörigen brukas av annan person.
Bestämmelsen torde enligt motionärerna innebära att den som lämnar sin bil
med nyckeln i tändningslåset kan straffas för detta. Kravet att inte lämna
bilen utan uppsikt med nyckeln i tändningslåset har enligt motionärerna till
syfte att minska möjligheterna till biltillgrepp. Det anses inte vara rimligt att
en förare straffas om nyckeln lämnas kvar i låset.

Ifrågavarande bestämmelse har tillkommit på grund av den internationella
överenskommelse som regeringen träffat genom 1968 års konvention
angående vägtrafik, den s. k. Wien-konventionen. Motsvarande bestämmelse
i konventionen syftar uttryckligen till att förhindra olycka. Stadgandet i
VTK avser därför egentligen ej - som motionärerna tror - att förhindra
biltillgrepp.

Föreskriften kan enligt utskottet ej anses betydelselös ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Med hänsyn härtill och då den bygger på ett internationellt
åtagande anser sig utskottet ej berett föreslå att straffbestämmelsen i fråga
hävs. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen har sin uppmärksamhet
riktad på problemet och i lämpligt sammanhang tar upp frågan till eventuell
förnyad prövning. Under hänvisning härtill avstyrks motionen.

1 motionen 1978/79:1415 hemställs att trafiksäkerhetsverket får i uppdrag
att utreda frågan om förbud för traktorekipage på allmän väg och att förbud för
sådan trafik under alla förhållanden införs på Ölandsbron (yrkandena 1 och 2).
Motionärerna framhåller att andelen traktorer med eller utan släpfordon ökat
markant. Dessa ekipage är förhållandevis långsamtgående vilket sägs
förorsaka ideliga omkörningar och därmed stora olägenheter och trafikfaror.
Särskilt allvarliga problem sägs uppkomma under hösten vid transporter av
sockerbetor och säd. I sammanhanget nämns bettransporter från södra
Kalmar läns fastland till sockerfabriken i Mörbylånga på Öland.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att förbud mot trafik med
fordon av visst slag jämlikt bestämmelserna i VTK meddelas som lokal
trafikföreskrift. Enligt utskottets mening synes det mest lämpligt att beslut av
det slag varom nu är fråga i förekommande fall fattas på lokal nivå även i
fortsättningen. Utskottet finner därför ej anledning att föreslå en utredning
om ett generellt förbud för traktorekipage att föras på allmän väg eller på viss
vägsträcka och avstyrker motionen såvitt nu är i fråga.

TU 1979/80:2

Motioner som berör körkortslagen (1977:477) och körkortsförordningen
(1977:722)

I motionen 1978/79:463 hemställs om snar ändring av bestämmelserna
beträffande utfärdande av körkort för färd med tunga fordon. Motionärerna
framhåller att enligt gällande regler kan rätt att köra tung lastbil inte förvärvas
med mindre rätten även omfattar kompetens att föra fordonet i kombination
med ett eller flera släpfordon. Sannolikt högst 20 % av de förare som framför
tung lastbil sägs någonsin ha behov av att kunna framföra en fordonskombination
med släpfordon. Att tvinga samtliga förare att genomgå en
kostnadskrävande och onödig utbildning synes enligt motionen onödigt.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om det utredningsarbete som
sedan föregående år bedrivs i anslutning till genomförandet av reformen med
differentierade körkort. Enligt direktiven härför (Dir 1978:54) bör bl. a.
klarläggas det utbildningsbehov som finns för olika behörigheter. Det anses
därvid vara av vikt att klarlägga möjligheterna och behovet av att inom vissa
sektorer inrikta behörigheten och den bakomliggande utbildningen på
singellastbil. I sammanhanget kommer enligt vad utskottet erfarit även det
spörsmål motionärerna aktualiserar att prövas. Utskottet vill peka på behovet
av en snar lösning av frågan. I avvaktan på resultatet av utredningsarbetet
påkallar motionen enligt utskottet ej någon riksdagens åtgärd.

Den i motionen 1978/79:640 väckta frågan att Röda korsets ABC-kurs skall
ingå som ett obligatoriskt moment i körkortsutbildningen har av riksdagen
(prop. 1976/77:113, TU 1976/77:25, rskr 1976/77:334 och TU 1978/79:4)
tidigare ansetts böra prövas i samband med pågående arbete inom trafiksäkerhetsutredningen.
Resultatet av utredningens arbete kan förväntas under
innevarande höst. Utskottet anser alltjämt att detta bör avvaktas och
avstyrker därför motionen i denna del.

Under hänvisning till trafiksäkerhetsutredningens pågående utredningsarbete
beträffande fordons utrustning avstyrks även yrkandet i nämnda motion
att bil och motorcykel under färd skall vara utrustade med ”första hjälpen" -utrustning enligt socialstyrelsens bestämmelser MF 1973:77.

I motionen 1978/79:746 hemställs om avveckling av böter för förare som
glömt att medtaga körkort vid lard.

Ett yrkande med samma syfte finns i motionen 1978/79:1951, som i andra
hand innehåller en hemställan om befrielse från ansvar för bilförare som visar
upp körkortet för polismyndighet eller åklagare inom tre dagar.

Utskottet vill med anledning härav erinra om riksdagens (TU 1974:14, rskr
1974:213 och prop. 1976/77:113, TU 1976/77:25, rskr 1976/77:334) tidigare
behandling av denna fråga på grund av motioner i ämnet. En undantagslös
regel beträffande skyldighet att medföra körkort sades frigöra resurser som
kan disponeras för trafiksäkerhetsarbetet i övrigt, vilket riksdagen fann vara
betydelsefullt. Starka skäl ansågs dock tala för att frågan om tillfälligt
förbiseende med avseende på skyldigheten i fråga ändock borde beaktas. Det

TU 1979/80:2

uttalades i sammanhanget bl. a. att - vid prövning av förutsättningarna för
rapporteftergift då körkort ej medförs under förd -även frågan om förseelsen
beror på tillfälligt förbiseende skulle påverka bedömningen. Problemet har
också uppmärksammats i propositionen 1978/79:111 angående åtgärder mot
krångel och onödig byråkrati m. m. Enligt uttalande i propositionen av
föredragande statsrådet kommer frågan om att inskränka det straffbara
området när det gäller förseelser mot skyldigheten att medföra körkort under
lard att övervägas då ställning tas till körkortsutredningens betänkande (SOU
1978:27) Fortsatt körkortsreform.

Resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför
motionerna i fråga.

1 motionen 1978/79:940 begärs ändring av bestämmelserna i körkortsförordningen
så att rätt till övningskörning ej skall föreligga i vissa fall som nämns
i motionen. Härvid framhålls särskilt att en person vilken på grund av
kriminalitet, alkoholmissbruk eller annan misskötsamhet ådagalagt egenskaper,
som gör att han inte får betros med körkort, i dag kan kringgå
körkortskravet genom att åberopa rätt till övningskörning.

Den av motionären framförda frågan har aktualiserats hos regeringen av
rikspolisstyrelsen resp. trafiksäkerhetsverket. Härvid har bl. a. diskuterats
möjligheten att införa körkortstil Istånd som skulle gälla även rätten att
övningsköra. Utredning av denna fråga pågår också inom den särskilda
arbetsgrupp i trafiksäkerhetsutredningen som behandlar förarutbildningen.
Resultatet av utredningen i denna del kan förväntas inom kort. I avvaktan
härpå finner utskottet någon åtgärd från riksdagens sida i frågan ej vara
påkallad.

I motionen 1978/79:942 hemställs om en utvärdering av effekterna av
snabbutbildning av körkortsaspiranter. Sedan ett par år tillbaka pågår sådan
snabbutbildning på några orter i landet. Utbildningen koncentreras till mellan
en och tre veckor med uppkörning under slutet av perioden. Utbildningen var
ursprungligen avsedd för dem som bor i glesbygd men bedrivs numera även
på andra platser bl. a. istockholm. Motionären finner det vara betänkligt med
ett ökande utbud av en utbildning om vars kvalitet och varaktighet man vet
mycket litet.

Enligt vad utskottet inhämtat anses den grupp körkortsaspiranter som
hittills utbildats enligt systemet som så liten-omkring 1 000 personer-att en
utvärdering ej skulle ge helt tillförlitligt resultat.

Frågan har också prövats inom trafiksäkerhetsutredningen, som enligt vad
utskottet erfarit avser att inom kort redovisa sina synpunkter i ämnet. Under
hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.

Den i motionen 1978/79:975 aktualiserade frågan att körkortsingripande
alltid skall avgöras av allmän domstol har ingående prövats av riksdagen (TU
1975/76:28, rskr 1975/76:390) i samband med behandlingen av propositionen
1975/76:155 om vissa körkortsfrågor. Riksdagen beslöt därvid att vissa

TU 1979/80:2

körkortsmål skulle överflyttas från de allmänna förvaltningsdomstolarna till
de allmänna domstolarna. Den pågående körkortsutredningen fick på grund
av nyssnämnda beslut genom tilläggsdirektiv i uppdrag att utarbeta förslag till
en reform i enlighet med beslutet. I denna del har körkortsutredningen
avgivit det ovan nämnda betänkandet (SOU 1978:27) Fortsatt körkortsreform.
Proposition i ämnet kommer enligt vad utskottet erfarit att läggas under
innevarande riksmöte. I avvaktan härpå avstyrks motionsyrkandet i fråga.

Körkortsreformen berör även det i samma motion väckta yrkandet att
körkortsingripande skall betraktas som en sista utväg när andra straffsanktioner
bedöms som resultatlösa. Motionen avstyrks därför på nyss anförda
skäl även i förevarande del.

Motionen 1978/79:1397 tar upp frågan om husvagnsförarnas roll i trafiken.
Många besvärliga trafiksituationer skulle enligt motionären kunna undvikas
om husvagnsförare i allmänhet vore bättre rustade att köra sina fordon. I dag
får varje innehavare av B-körkort köra personbil med husvagn. Behovet av
information och utbildning härför framstår emellertid enligt motionären som
uppenbart.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att enligt gällande bestämmelser
på området särskild behörighet att föra personbil med tillkopplad
husvagn krävs i de fall husvagnen är att anse som tungt släpfordon. I
författningarna görs därvid ingen skillnad mellan husvagnar och andra
släpfordon.

Även utskottet anser att frågan om husvagnarnas roll i trafiken bör
uppmärksammas. Enligt vad utskottet erfarit behandlas dock inom trafiksäkerhetsutredningen
frågor som äger nära samband med det spörsmål
motionären aktualiserar. Utskottet förutsätter att vid den fortsatta behandlingen
av dessa frågor även det av motionären angivna problemet upptas till
prövning. Med hänsyn härtill påkallar motionen ej någon riksdagens
åtgärd.

Övriga trafiksäkerhetsmotioner

I motionen 1978/79:207 hemställs om sådan ändring i vägmärkeskungörelsen
att enskild på egen bekostnad får uppsätta skylt efter allmän väg enligt
vad som anförts i motionen. En rimlig ordning synes enligt motionären vara
att man efter anmälan till vägverket i resp. län på egen bekostnad får sätta upp
författningsenlig skylt. Om det befinns nödvändigt av trafiksäkerhetsskäl
kan undantag göras för vissa större vägar.

Riksdagen har tidigare (TU 1975:1, rskr 1975:76, TU 1978/79:4) behandlat
frågor angående skyltar m. m. längs vägarna. Därvid har framhållits att ett
ökat antal sådana skyltar kan leda till ökade olycksrisker och därmed menligt
inverka på trafiksäkerheten. Detta har framför allt ansetts gälla en utökning
av antalet skyltar och märken längs motorvägar och andra trafikleder med

TU 1979/80:2

snabb och tät trafik. På övriga vägar, framfor allt de egentliga landsbygdsvägarna,
där olycksriskerna kunde bedömas som mindre, syntes en något
generösare bedömning kunna göras.

Utskottet är alltjämt av samma uppfattning i denna fråga. Det bör därför
ankomma på vederbörande myndighet att i varje särskilt fall och med
beaktande av bl. a. det anförda pröva framställningar om uppsättande av
skylt. Utskottet vill därvid ånyo framhålla angelägenheten av en generös
behandling i fråga om vägarna på landsbygden och då särskilt inom glest
bebyggda områden. Förslaget att enskild på egen bekostnad utan medgivande
från myndighet skulle få uppsätta sådan skylt efter allmän väg är utskottet
dock ej berett att biträda. Motionen avstyrks därför.

I motionen 1978/79:972 hemställs att åtgärder vidtas så att bestämmelserna
beträffande transporter av farligt gods harmonieras i vad gäller RID/ADR
och IMDG-koden samt att RID och IMDG-koden skyndsamt översätts till
svenska.

Om man jämför de olika bestämmelserna på området finner man enligt
motionen att de med avseende på klassificeringen av godsets farlighet inte
stämmer överens. Vissa varor som klassas som farliga enligt IMDG-koden
faller inte under någon farlighetsklass i RID eller ADR. Säkerhetsbestämmelserna
borde enligt motionärerna vara lika i hela transportkedjan.
Målsättningen anses vara en skärpning av RID- och ADR-bestämmelserna så
att de överensstämmer med IMDG-kodens föreskrifter.

Med anledning av motioner som väckts i ämnet år 1977 uttalade riksdagen
(TU 1977/78:1, rskr 1977/78:8) att den nuvarande organisatoriska ordningen
på ifrågavarande område setts som en temporär lösning i avvaktan på
ytterligare underlag för en bedömning. Skäl talade också enligt utskottets av
riksdagen biträdda mening för att möjligheterna att samordna bestämmelserna
beträffande de säkerhetsfrågor som är förknippade med transport av
farligt gods utan dröjsmål borde upptas till förnyade överväganden. Det
angavs få ankomma på regeringen att ta de initiativ som erfordras för dessa
frågors allsidiga prövning och att framlägga förslag i ämnet.

Regeringen har i överensstämmelse härmed tillsatt en utredning. En fråga
som bör uppmärksammas är enligt direktiven till utredningen (Dir 1979:1)
förhållandet mellan regleringen av å ena sidan vägtransporter och å andra
sidan järnvägs-, sjö- resp. lufttransporter. Även i övrigt kommer utredningen
enligt vad utskottet erfarit att behandla de spörsmål motionärerna aktualiserar.

Utskottet vill ånyo framhålla dessa frågors stora betydelse. Utskottet finner
det särskilt viktigt att få till stånd en fungerande ordning mellan de offentliga
organ som handlägger frågor om säkerhet vid transport av farligt gods. Det
fortsatta internationella arbetet med en harmonisering av säkerhetsföreskrifterna
för de olika transportgrenarna är därför mycket viktigt. Vidare bör för
varje särskild transport instruktioner finnas till hands som beskriver den
aktuella varans egenskaper samt anger vilka åtgärder som skall vidtas i

TU 1979/80:2

samband med olyckshändelse. Betydelsefullt är därvid att instruktionerna -om ursprungslandets språk skiljer sig från språken i genomfarts- eller
destinationsländerna - också avfattas på dessa länders språk. Utskottet
förutsätter att dessa synpunkter beaktas av regeringen och att arbetet på
området bedrivs med största skyndsamhet.

Under hänvisning till det anförda påkallar ifrågavarande motionsyrkanden
ej någon åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1978/79:1415 begärs en översyn av bestämmelserna för
signalutrustning och andra säkerhets/aktörer beträffande traktorer och andra
långsamtgående fordon som tillfälligt befinner sig på allmän väg (yrkandet
3).

Med anledning av motioner föregående år i ämnet erinrade utskottet (TU
1977/78:21) om att regeringen överlämnat förslagen i Motorredskapsutredningens
(M 1960:53) betänkande (SOU 1974:26) Motorredskap till trafiksäkerhetsverket
för att verket skulle överväga vissa åtgärder i fråga om
motorredskap från trafiksäkerhetssynpunkt. Utskottet ansåg att uppdraget
var angeläget. Samtidigt framhöll utskottet att trafiksäkerheten i samband
med traktorkörning är en minst lika viktig angelägenhet som vid körning
med motorredskap. Utskottet ansåg därför att i sammanhanget också frågor
beträffande utrustning m. m. i fråga om traktorer borde prövas.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår detta utredningsarbete alltjämt hos
trafiksäkerhetsverket.

Utskottet vill också erinra om Nordiska trafiksäkerhetsrådets förut nämnda
rapport nr 22, Bättre synbarhet - traktorer, motorredskap, mopeder, långa
fordon. 1 rapporten framhålls den riskfaktor traktorerna och motorredskapen
utgör i dagens vägtrafik och föreslås åtgärder för att öka dessa fordons
synbarhet såväl framifrån som bakifrån. Rapporten remissbehandlas f. n.

Utskottet anser alltjämt den sålunda aktualiserade frågan vara i hög grad
angelägen och vill understryka vikten av att den behandlas skyndsamt.
Genom det anförda synes emellertid syftet med ifrågavarande motionsyrkande
i allt väsentligt komma att tillgodoses. Yrkandet påkallar därför ej
någon åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen

a. avslår motionen 1978/79:461 angående barntransport i
bagageutrymmen,

b. avslår motionen 1978/79:532 om fordonsbelysning,

c. avslår motionen 1978/79:943 om obligatoriska reflexer,

d. avslår motionen 1978/79:974 om rekommenderade fartgränser,

TU 1979/80:2

e. avslår motionen 1978/79:1428 angående nyckel till tändningslås,

f. avslår motionen 1978/79:1415, yrkandena 1 och 2, om traktorekipage,

2. att riksdagen lämnar motionen 1978/79:463 angående tunga
fordon utan åtgärd,

3. att riksdagen

a. avslår motionen 1978/79:640 om Röda korsets ABC-kurs och
”första hjälpen”-utrustning,

b. avslår motionerna 1978/79:746 och 1978/79:1951 om körkorts
medförande,

4. att riksdagen lämnar motionen 1978/79:940 angående övningskörning
utan åtgärd,

5. att riksdagen avslår motionen 1978/79:942 angående snabbutbildning
av körkortsaspiranter,

6. att riksdagen avslår motionen 1978/79:975 om körkortsingripande,

7. att riksdagen lämnar motionen 1978/79:1397 angående husvagnsförare
utan åtgärd,

8. att riksdagen avslår motionen 1978/79:207 om skylt efter
allmän väg,

9. att riksdagen

a. lämnar motionen 1978/79:972 angående farligt gods utan
åtgärd,

b. lämnar motionen 1978/79:1415, yrkandet 3, angående säkerhetsfaktorer
beträffande traktor utan åtgärd.

Stockholm den 23 oktober 1979

På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON

Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Bertil Jonasson (c), Essen Lindahl (s), Rolf
Sellgren (fp), Wiggo Komstedt (m), Kurt Hugosson (s), Rune Torwald (c),
Sixten Pettersson (m), Olle Östrand (s), Ove Karlsson (s), Eric Rejdnell (fp),
Per Stenmarck (m). Ivar Franzén (c), Margit Sandéhn (s) och Sten-Ove
Sundström (s).

GOTAB 62679 Stockholm 1979