TU 1979/80:19

Trafikutskottets betänkande
1979/80:19

med anledning av propositionen 1979/80:71 om godkännande av
IMCO-konventionen om säkra containrar

Propositionen

I propositionen 1979/80: 71 har regeringen (kommunikationsdepartementet)
föreslagit riksdagen
dels att godkänna 1972 års internationella konvention om säkra containrar,

dels att antaga förslaget till containerlag.

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till
Containerlag

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag har till syfte att säkerställa efterlevnaden av 1972 års internationella
konvention om säkra containrar.

Lagen gäller containrar som används i internationell trafik och som inte
är särskilt konstruerade för lufttransporter.

Med internationell trafik avses, om inte annat anges i lagen, transporter
som utförs till eller från Sverige eller i transittrafik genom Sverige.

2 § Med container avses en transportanordning som är

1. tillräckligt motståndskraftig för att medge upprepad användning,

2. konstruerad för att underlätta godstransporter med ett eller flera
transportsätt utan att godset lastas om,

3. konstruerad för att lätt kunna förankras och hanteras och för de ändamålen
försedd med en särskild anordning av öppningar och ytor, som är
placerad på containerns över- eller undersida för att möjliggöra hantering,
stapling eller förankring (hörnbeslag), samt

4. så stor att den yta som omfattas av de fyra yttre bottenhörnen är antingen
minst 14 m2 (150 kvadratfot) eller, om containern är försedd med övre
hörnbeslag, minst 7 m2 (75 kvadratfot).

3§ Containrar skall provas och godkännas i säkerhetshänseende enligt
de föreskrifter som beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen
utser.

1 Riksdagen 1979180. 15 sami. Nr 19

TU 1979/80:19

2

4§ Om en container har godkänts och försetts med säkerhetsskylt i ett
annat land enligt säkerhetskonventionen, skall godkännandet gälla även
här i landet.

5 § Ägaren av en container skall hålla containern i säkert skick. Han skall
kontrollera den enligt föreskrifter som beslutas av regeringen eller den
myndighet som regeringen utser (egenkontroll).

Dessa skyldigheter gäller även när containern används vid transporter
utanför Sverige mellan platser som är belägna i skilda länder, om ägaren
har sitt hemvist eller huvudkontor i Sverige.

Ägaren får genom ett skriftligt avtal överlåta sina skyldigheter på den
som i ägarens ställe har rätt att förfoga över containern.

6§ En container får användas endast om den är godkänd och försedd
med giltig säkerhetsskylt samt har genomgått egenkontroll inom föreskriven
tid.

En container, som inte har genomgått egenkontroll inom föreskriven
tid, men som i övrigt är i säkert skick, får dock efter särskilt medgivande
användas för att slutföra en pågående transport.

7 § En container, som är i sådant skick att det klart framgår att den utgör
en uppenbar säkerhetsrisk, får inte användas förrän den har återställts i
säkert skick.

8§ Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som beslutas
med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen utser.
Denna myndighet får begära de upplysningar, handlingar och prov samt
påkalla de undersökningar som behövs för tillsynen. Ett uttaget prov berättigar
inte till någon ersättning.

9§ Tullmyndigheterna skall kontrollera efterlevnaden av 6 och 7 §§ och
får i samband därmed meddela de förbud som behövs för att trygga efterlevnaden
av nämnda paragrafer samt besluta om medgivanden enligt 6§
andra stycket.

Även annan myndighet som regeringen utser får efter samråd med tullmyndighet
meddela sådana förbud och besluta sådana medgivanden.

10 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen bryter
mot förbud som har meddelats med stöd av 9§.

11 § Om överklagande av beslut som avses i 9§ föreskrivs särskilt. En
central förvaltningsmyndighets beslut enligt 9§ får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Ett förordnande
om ikraftträdande får begränsas till vissa av bestämmelserna. Regeringen
får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

TU 1979/80:19

3

Utskottet

I propositionen konstateras att enhetslasttekniken under senare tid har
utvecklats påtagligt. Användningen av containrar har blivit mycket omfattande
och har inneburit stora förändringar för flertalet av de komponenter
som ingår i detta transportsystem. Utvecklingen på containersidan har
sålunda i hög grad påverkat utvecklingen när det gäller fartyg, fordon,
hamnanläggningar och antalet arbetstillfällen för stuveriarbetare. Containerhanteringen
har genom denna utveckling aktualiserat vissa säkerhetsfrågor.
Det gäller dels skyddet för dem som arbetar med containrar i
samband med lastning och lossning, dels säkerheten i samband med själva
transporterna. Föredragande departementschefen erinrar om att frågor om
säkerheten kring containertransporterna behandlats bl. a. vid en konferens
som anordnades under hösten 1972 av Förenta nationerna och Mellanstatliga
rådgivande sjöfartsorganisationen (1MCO). Vid konferensen antogs en
internationell konvention om säkra containrar, International Convention
for Säfe Containers (CSC). Konventionen trädde i kraft den 6 september
1977. För en stat som därefter ansluter sig till konventionen träder den i
kraft ett år efter den dag, då anslutningsinstrumentet har deponerats hos
IMCO:s generalsekreterare.

Konventionens främsta syfte är att vidmakthålla en hög säkerhetsnivå
för människoliv vid hantering, stapling och befordran av containrar. För
att åstadkomma detta har i konventionen bl. a. fastställts krav på containrars
konstruktion. Enligt konventionen skall varje ny container godkännas
vid typprovning eller individuell provning. Befintliga containrar skall inom
fem år från den dag konventionen träder i kraft godkännas enligt särskilda
bestämmelser. En container som har godkänts skall förses med en skylt
som visar att containern motsvarar konventionens krav (säkerhetsskylt).

Containrar som har godkänts skall underkastas myndighetskontroll på
de fördragsslutande staternas territorier, vilket enligt propositionen torde
innebära s. k. gränskontroll. Vidare skall varje stat upprätta ett effektivt
förfarande för provning, godkännande och kontroll av containrar. Ansvaret
för containerns skick åvilar ägaren. Denne skall regelbundet utföra s. k.
egenkontroll för att undersöka om containern är behäftad med fel. Varje
fördragsslutande stat skall meddela föreskrifter om egenkontroll.

I propositionen nämns att till konventionen har anslutit sig bl. a. Danmark,
Förenta staterna, Förbundsrepubliken Tyskland, Japan, Sovjetunionen
och Storbritannien. Redan det förhållandet att sålunda ett antal stater
med vilka Sverige har ett omfattande trafikutbyte har accepterat konventionen
talar enligt föredraganden med styrka också för en svensk anslutning
till säkerhetskonventionen. Om så inte sker föreligger enligt föredraganden
risken att svenska containertransporter kommer att försvåras,
vilket skulle stå i strid med konventionens syfte att underlätta internationella
transporter med containrar. Mot bakgrund bl. a. härav förordas i

TU 1979/80:19

4

propositionen att Sverige ansluter sig till säkerhetskonventionen så snart
som möjligt och att konventionen införlivas i svensk lagstiftning.

När det gäller godkännande av containrar och den provning som är en
förutsättning för att nya containrar skall godkännas erinrar föredraganden
om det system för officiell provning som gäller i Sverige. Enligt lagen
(1974:896) om riksprovplatser m. m. skall som huvudregel officiell provning
utföras vid en riksprovplats. Med officiell provning avses sådan
teknisk provning, kontroll eller besiktning som är föreskriven i en lag eller
annan författning och som inte är egenkontroll. Systemet med riksprovplatser
innebär att all officiell provning av ett visst objekt i princip skall
utföras av ett provningsorgan, en riksprovplats. När det gäller containrar
har regeringen utsett AB Statens anläggningsprovning att fr. o.m. den 1
januari 1980 vara riksprovplats för provning av containrar, tankcontainrar
och tillbehör till dessa. Detta innebär att den officiella provning som för
närvarande sker av containrar har fogats in i riksprovplatssystemet och
även att den provning som aktualiseras genom konventionen och den i
propositionen föreslagna lagstiftningen kommer att utföras vid AB Statens
anläggningsprovning.

Vad härefter angår kontroll av containrar föreslås att den huvudsakliga
kontrollen här i landet skall utformas som gränskontroll. Denna kontroll
skall enligt konventionen inskränkas till att fastslå att containern är godkänd
och försedd med en giltig säkerhetsskylt, om det inte klart framgår att
containern är i ett sådant skick att den utgör en uppenbar risk för säkerheten.
I propositionen föreslås kontrollen även omfatta frågan om containern
har genomgått egenkontroll inom föreskriven tid. Enligt föredragandens
mening är det otänkbart att för kontrollen bygga upp en särskild kontrollapparat.
Containerkontrollen måste alltså utföras genom ett redan befintligt
organ. Med tanke på den befattning som tullmyndigheterna i andra
avseenden i stor utsträckning tar med containrar som kommer in i landet
bör enligt föredraganden också kontrollen av dem ankomma på dessa
myndigheter. Gränskontrollen föreslås kunna ske stickprovsvis i samband
med tullverkets normala kontroll- och klareringsverksamhet. Tullmyndigheterna
bör vidare kunna meddela de förbud som behövs för att trygga
efterlevnaden av bestämmelserna om gränskontroll. Den som uppsåtligen
bryter mot sådant förbud föreslås kunna dömas till böter eller fängelse i
högst ett år.

Enligt propositionen finns ett behov av en myndighet som meddelar
föreskrifter för tillämpningen av lagstiftningen, dvs. främst om godkännande,
provning och egenkontroll. Vidare bör denna myndighet följa upp hur
lagstiftningen tillämpas. Det bör också ankomma på myndigheten att kontrollera
hur egenkontrollen utförs och svara för samordningen mellan de
myndigheter som är verksamma på området. Härtill kommer rollen som
kontaktorgan på det internationella området. Enligt föredraganden är sjöfartsverket
den myndighet som är mest lämpad att fullgöra dessa uppgifter.
När det gäller frågor som rör gränskontrollen bör verket emellertid enligt
föredraganden samråda med generaltullstyrelsen. Det framhålls slutligen

TU 1979/80:19 5

att det bör ankomma på regeringen att besluta om tillsynsmyndighet i den
följdlagstiftning som kommer att utfärdas.

I propositionen förordas att konventionens bestämmelser transformeras
så att de kommer till uttryck i den svenska lagstiftningen. De centrala
bestämmelserna föreslås tas in i en lag medan bestämmelser av mera
detaljerad natur bör beslutas av regeringen eller den myndighet regeringen
utser. När det gäller det detaljerade provningsförfarandet bör enligt propositionen
regeringen eller den myndighet som regeringen utser bemyndigas
att besluta de föreskrifter som behövs. Enligt föredraganden innebär de
förslag som har presenterats att en viss övergångstid behövs för såväl
myndigheter som enskilda. Därför förordas att regeringen bemyndigas att
sätta lagstiftningen i kraft vid skilda tidpunkter. En riktpunkt för ikraftträdandet
av bestämmelserna om provnings- och godkännandeförfarandet
sägs böra vara att lagstiftningen i dessa delar skall kunna tillämpas fr. o. m.
den 1 juli 1980.

Utskottet vill för sin del framhålla att det är angeläget att åtgärder vidtas
för att vidmakthålla och förbättra säkerheten vid containerhanteringen.
Säkerhetskonventionens bestämmelser om provning, godkännande och
kontroll av containrar får ses som ett viktigt led i en sådan strävan.
Samtidigt torde en förutsättning vara för att konventionens syften skall
kunna uppnås att samtliga containeranvändande stater ansluter sig till
konventionen. Utskottet delar därför föredragandens uppfattning om det
angelägna i en svensk anslutning till konventionen och förordar att så sker.
När det gäller den föreslagna containerlagen har utskottet ej funnit anledning
till erinran och tillstyrker således lagförslaget. Vad beträffar frågan
om tillsynsmyndighet finnér även utskottet att sjöfartsverket f. n. är den
myndighet som är mest lämpad att fullgöra de uppgifter som omnämnts i
det föregående. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om det arbete som
bedrivs inom utredningen (1979:01) om transport av farligt gods. Utredningen
har enligt sina direktiv (Dir 1979: I) att bl. a. överväga frågan om en
koncentration av det samlade ansvaret för transporter av farligt gods till en
myndighet. Utskottet vill därför i vad avser frågan om tillsynsmyndighet
med anledning av den nu föreslagna lagstiftningen framhålla att frågan
senare kan bli föremål för annan bedömning beroende på resultatet av den
nämnda utredningens överväganden. Vad föredraganden i övrigt anfört har
ej gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

TU 1979/80:19

6

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner 1972 års internationella konvention om
säkra containrar,

2. att riksdagen antar förslaget till containerlag.

Stockholm den 11 mars 1980

På trafikutskottets vägnar
BERTIL ZACHRISSON

Närvarande: Bertil Zachrisson (s), Rolf Clarkson (m), Bertil Jonasson (c),
Essen Lindahl (s), Rolf Sellgren (fp), Nils Hjorth (s), Rune Torwald (c),
Birger Rosqvist (s), Sixten Pettersson (m), Olle Östrand (s), Anna WohlinAndersson
(c), Eric Rejdnell (fp), Per Stenmarck (m), Rune Johansson (s)
och Sten-Ove Sundström (s).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

'