TU 1979/80:18

Trafikutskottets betänkande
1979/80:18

med anledning av motioner om den statliga trafikpolitiken m. m.
Motionerna

I motionen 1979/80:173 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen hos regeringen begär förslag för att genomföra i
motionen omnämnda program för bilismens framtid i Sverige.

I motionen 1979/80:193 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om upprättandet av ett program för konkreta åtgärder
i avsikt att förverkliga ett trafiksystem, där samhällsekonomi, fysisk
planering, hushållning med energi och miljö är vägledande, i enlighet med
vad som anförts i motionen.

I motionen 1979/80:296 av Eric Hägelmark (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts om att
samtliga pålagor på bilismen bör samordnas.

1 motionen 1979/80:430 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om skyndsam prövning av konkreta åtgärder för en
övergripande samhällsstyrd planering av den yrkesmässiga lastbilstrafiken.
varvid frågan om att vidga och utveckla det statsägda transportföretaget
Svelast samt förutsättningarna för skapandet av kooperativa större transportföretag
prövas.

I motionen 1979/80:545 av Rune Torwald och Olle Eriksson (båda c) yrkas
att riksdagen begär att regeringen snarast utreder konsekvenserna av ett
godkännande av ABC-charter.

1 motionen 1979/80:547 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer att förslag om åtgärder för lin jetariff och taxepolitiska
åtgärder, ägnade att uppnå en från samhällsekonomisk synpunkt ändamålsenlig
samverkan mellan lastbils- och järnvägstrafik, utan dröjsmål framläggs.

I motionen 1979/80:685 av Rune Torwald och Stig Josefson (båda c) yrkas
att riksdagen hos regeringen anhåller om åtgärder för att förbättra
samarbetet mellan de statliga verken på sätt som angivits i motionen.

1 Riksdagen 1979180. 15 sami. Nr 18

TU 1979/80:18

I motionen 1979/80:1331 av Curt Boström m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar

1. att anhålla att regeringen tillsätter en utredning om skogsråvarutransporterna
i landet i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att som sin mening ge regeringen till känna att - i avvaktan på en sådan
utredning - åtgärder vidtas som syftar till att förhindra en nedläggning av
flottning i de fyra älvar där sådan fortfarande pågår.

I motionen 1979/80:1336 av Erik Hovhammar m. fl. (m, c, fp) yrkas att
riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av de affärsdrivande verken
så att dessa ej utnyttjar sin monopolställning i konkurrenshämmande
syften.

I motionen 1979/80:1358 av Rolf Sellgren (fp) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag i syfte att ge
kommunerna rätt att själva bestämma över en fordonsavgift för bilisterna
inom resp. kommun,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om närmare kartläggning av
bilismens samhällskostnader, varvid särskilt bör uppmärksammas de s. k.
miljökostnaderna.

I motionen 1979/80:1537 av Bertil Jonasson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande 1.

behovet av ökade statsbidrag till speciell kompletteringstrafik resp.
linjetaxi i vissa glesbygdskommuner i skogslänen med stora planlagda
fritidsområden,

2. åtgärder för att generellt stimulera till ökad samåkning med bil till och
från arbetet m. m.

I motionen 1979/80:1540 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är i fråga
(yrkandet 5), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om åtgärder för energihushållning inom transportsektorn.

I motionen 1979/80:1731 av Helge Hagberg m. fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts om
förbättrade statsbidrag för kollektivtrafik i tätort.

I motionen 1979/80:1735 av Wiggo Komstedt m. fl. (m. c, fp) yrkas att
riksdagen beslutar begära att regeringen upphäver och tar bort begreppet
turisttrafiktillstånd ur yrkestrafikförordningen.

TU 1979/80:18

I motionen 1979/80:1884 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
hos regeringen hemställer om tillsättandet av en parlamentariskt sammansatt
delegation, med medverkan av handikapporganisationerna, som ges i
uppdrag att följa arbetet med handikappanpassning av den kollektiva
trafiken och den yttre trafikmiljön.

Utskottet

Trafikpolitiska riktlinjer m. m.

Genom beslut under våren 1979 har riksdagen (prop. 1978/79:99, TU
1978/79:18, rskr 1978/79:419) fastställt de principer som skall ligga till grund
för den statliga trafikpolitiken. Målet för denna är, såsom i budgetpropositionen
(bil. 9) anges, att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika
delar en tillfredsställande trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnader. I det samhällsekonomiska synsättet ligger att trafikpolitiken
skall bidra till att uppfylla mål inom andra samhällssektorer, såsom
närings-, sysselsättnings- och regionalpolitik.

Trafikpolitiken måste enligt beslutet också anpassas till de krav som ställs
från miljöpolitisk utgångspunkt. Trafiksäkerheten måste förbättras. Vidare
skall de energipolitiska målen beträffande hushållning med energi och
minskat oljeberoende uppnås.

En samhällsekonomiskt effektiv fördelning av transportarbetet mellan
olika transportmedel skall således vara utgångspunkten för trafikpolitiken.
Effektiviteten i transportapparaten och kvaliteten på transporttjänsterna
främjas enligt beslutet bäst genom en i princip fri konkurrens och samverkan
mellan olika trafikmedel och trafikföretag inom de ramar som samhället har
dragit upp för verksamheten.

Ett rättvisande kostnadsansvar anges vidare vara en viktig förutsättning
för en riktig utveckling av transportsektorn. Avgifterna för varje individuell
resa eller transport skall så långt möjligt anpassas till de samhällsekonomiska
marginalkostnaderna för att ett effektivt utnyttjande av befintliga transportresurser
skall kunna uppnås.

En god persontrafikförsörjning måste enligt beslutet garanteras av
samhället. Särskilt måsteden kollektiva persontrafiken förbättras och byggas
ut så att den blir tillgänglig och attraktiv för allt fler människor såväl i tätorter
som på landsbygden. En utbyggd kollektivtrafik ger ökade valmöjligheter i
fråga om arbete, bostad och fritidsaktiviteter. Dessa ökade valmöjligheter
skall även ges handikappade. En utbyggd kollektivtrafik anges också vara en
förutsättning för att nödvändiga begränsningar av privatbilismen i tätorternas
centra skall kunna åstadkommas.

Transportsystemets möjligheter att på ett effektivt sätt tillgodose olika
behov främjas enligt beslutet bäst genom samverkan där varje trafikgrens
särskilda förutsättningar och fördelar bör utnyttjas. Inom persontrafiken

1* Riksdagen 1979180. 15 sami. Nr 18

TU 1979/80:18

finns uppenbara samverkansmöjligheter såväl mellan de olika trafikmedlen
och trafikutövarna som mellan dessa och myndigheter, trafikhuvudmän
m. fl. Även på godsområdet anges förutsättningar finnas att öka samverkan
och därigenom uppnå en högre effektivitet. De tekniska förutsättningarna
för en ökad samverkan anses vara goda, bl. a. genom vidgad användning av
lastbärare som medger att gods på ett effektivt sätt kan flyttas mellan olika
transportmedel och genom ökad samordning av terminalverksamheten.
Transporttider förkortas och godshantering underlättas genom utvecklingen
av systemtransporter och andra rationella transportlösningar.

En ökad samverkan av angivet slag avses enligt beslutet bygga på
frivillighetens grund. Detta förutsätter god information som ger trafikföretagen
och samhället underlag för beslut om trafikinvesteringar. Det arbete
som utförs inom ramen för den regionala trafikplaneringen har stor betydelse
i detta sammanhang.

Bil- och busstrafiken anges vara av väsentlig betydelse för samhällets
funktion. Det gäller främst i glesbygden. Lastbilstrafiken är också en
väsentlig del i ett integrerat transportsystem. Det är därför enligt beslutet av
stor betydelse att åkerinäringen ges goda arbetsförutsättningar och att sunda
verksamhetsbetingelser råder inom branschen.

Järnvägens resurser bör användas för att så långt möjligt tillgodose
behovet av långväga och tunga godstransporter. En ökad samordning mellan
järnvägs- och landsvägstrafiken kan ge betydande trafikekonomiska vinster.
Detta förutsätter enligt beslutet bl. a. att SJ investerar så att järnvägen
framgångsrikt kan hävda sig inom ramen för ett samordnat transportsystem.
Det anges också vara viktigt att järnvägens resurser på persontrafiksidan
utnyttjas i största möjliga utsträckning.

En prövning av sjöfartens roll i trafikpolitiken skall också ske.

Riksdagens beslut i nu refererade delar byggde på enhälliga uttalanden
från trafikutskottets sida. I anslutning härtill avstyrktes bl. a. motionsyrkanden
från vpk om avslag på vissa delar av propositionen och med begäran om
förslag till konkreta åtgärder i avsikt att förverkliga en trafikpolitik av det
slag som från partiets sida förordats. Likaledes avstyrktes partiets motionsyrkanden
om utarbetandet av ett program för att förnya trafiksystemen
m. m.

Utskottet anser för sin del någon anledning för riksdagen inte föreligga att
frångå sina beslut i berörda frågor och hänvisar därvid till vad förut nämnts
om beslutens innebörd samt till det omfattande arbete som i olika former
pågår för att fullfölja desamma. Ej heller finner utskottet påkallat att som -såvitt här är i fråga yrkas i motionen 1979/80:173 (partimotion, vpk) -riksdagen hos regeringen nu begär ett särskilt förslag till program för
bilismens framtid. Yrkandet härom avstyrks därför.

TU 1979/80:18

Detsamma gäller yrkandet i motionen 1979/80:193 (partimotion, vpk) att
riksdagen hos regeringen hemställer om upprättande av ett program för
konkreta åtgärder i avsikt att förverkliga ett trafiksystem där samhällsekonomi,
fysisk planering, hushållning med energi och miljö är vägledande - allt
enligt motionärernas uppfattning.

Det gäller likaledes yrkandet i motionen 1979/80:430 (partimotion, vpk)
att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsam prövning av konkreta
åtgärder för en övergripande samhällsstyrd planering av den yrkesmässiga
lastbilstrafiken. Härvid anses även frågan om att vidga och utveckla det
statsägda transportföretaget Svelast böra prövas jämte förutsättningarna för
skapandet av kooperativa större transportföretag.

Utskottet finner inte heller anledning för riksdagen föreligga att hos
regeringen hemställa om förslag till linjetariff och andra taxepolitiska åtgärder
av det slag som i motionen 1979/80:347 (partimotion, vpk) föreslås i syfte att
uppnå en enligt motionärernas uppfattning ändamålsenlig samverkan mellan
lastbils- och järnvägstrafik. Motionen avstyrks därför.

I motionen 1979/80:296 (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om samordning av åtgärder
avseende bilismen. I motionen hänvisas bl. a. till att de åtgärder som föreslås
av utredningar och myndigheter i fråga om bilismen kan bli betungande för
många bilägare. Det är enligt motionären viktigt att de föreslagna åtgärderna
samordnas, så att man får en samlad bild över vilka pålagor som läggs på
bilismen.

Utskottet utgår för sin del från att de problem som berörs i motionen
regelmässigt beaktas i den löpande ärendebehandling som pågår inom
regeringskansliet. Utskottet anser därför motionen inte påkalla någon åtgärd
från riksdagens sida och avstyrker densamma.

I motionen 1979/80:685 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om
åtgärder för att förbättra samarbetet mellan de statliga verken på det sätt som
angivits i motionen.

Motionärerna erinrar bl. a. om att SJ har uppenbara svårigheter att skapa
lönsamhet i sin styckegodstrafik. Detta har lett till att man nu umgås med
planer på att radikalt skära ned antalet inlämningsställen samt omarbeta
taxor m. m.

Både SJ och postverket har vidare behov av att söka rationalisera sin godsoch
pakethantering. En bättre samordning av postens och SJ:s resurser, när
det gäller styckegods/ postpakethanteringen borde därför enligt motionärerna
vara till fördel för alla parter. För SJ, postverket och televerket borde
vidare enligt motionen en samordning av lokalbehoven kunna leda till
besparingar av såväl investerings- som driftkostnader.

Mot denna bakgrund finner motionärerna det naturligt att man tillsätter
regionala samrådsorgan med representanter för verksledningarna och

TU 1979/80:18

personalorganisationerna vid SJ, postverket och televerket för gemensamma
överläggningar och bedömningar av hithörande frågor.

Vad först beträffar frågan om SJ :s styckegodstrafik har utskottet erfarit att
fortsatta överväganden om dess utformning m. m. pågår. Inte minst taxeoch
avgiftspolitiken är därvid aktuell liksom behovet av en förbättring och
vidareutveckling av det närmare samarbete som inletts med postverket
beträffande godsets befordran och expediering m. m.

Vidkommande de av motionärerna i övrigt upptagna frågorna liksom
beträffande samarbetet över huvud taget de statliga affärsverken emellan har
utskottet vid flera tillfällen under senare år understrukit att en bättre ordning
härvidlag bör eftersträvas.

Senast i TU 1978/79:18 konstaterades sålunda bl. a. att frågan om en
förbättrad samordning mellan de statliga trafikverken ännu inte kommit
närmare sin lösning. Utskottet fann detta otillfredsställande och ansåg att det
borde ankomma på regeringen att snarast vidta åtgärder för att få en bättre
samordning till stånd. En redovisning av vilka åtgärder som vidtagits eller
avsågs vidtas borde lämnas riksdagen i samband med 1980 års budgetproposition.

Med anledning härav framhåller föredragande departementschefen i
nämnda proposition (bil. 9, s. 103-104) att möjligheterna till samverkan
mellan bl. a. verkstadsrörelserna vid de statliga affärsverken - postverket,
televerket, SJ, luftfartsverket, domänverket, statens vattenfallsverk och
förenade fabriksverken - f. n. utreds inom utredningen (K 1976:01) om
samverkansmöjligheterna hos vissa affärsverks och myndigheters verkstadsrörelser
m. m. Vidare har regeringen nyligen tillsatt en utredning (K
1979:08) om samordning av taxorna för viss kollektiv persontrafik mellan
olika regioner. Regeringen har också gett riktlinjer för en utbyggd långsiktig
planering inom transportsektorn. Slutligen nämns att samarbetet inom
SJ-koncernen kommer att behandlas inom ramen för den översyn av SJ:s
verksamhet och organisation som SJ nyligen har inlett. Några åtgärder
härutöver finner föredraganden f. n. inte påkallade med anledning av
riksdagens uttalande om samordningen mellan de statliga trafikverken.

Utskottet kan emellertid för sin del inte finna föredragandens uttalanden
härvidlag svara mot de krav som av riksdagen ställts i dessa frågor. Utskottet
förutsätter därför att regeringen ytterligare överväger spörsmålen härom och
till riksdagen återkommer med förslag i ämnet. I avvaktan härpå anser
utskottet den aktuella motionen kunna lämnas utan åtgärd.

Frågor om energihushållning på transportområdet samt om viss kollektivtrafik I

motionen 1979/80:1540 (partimotion, s) yrkas (5) att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om åtgärder för
energihushållning inom transportsektorn.

TU 1979/80:18

Motionärerna erinrar därvid om att i socialdemokraternas trafikpolitiska
motion våren 1979 togs upp en rad förslag rörande energihushållningen inom
transportsektorn. Utöver åtgärder för att stimulera kollektivtrafiken berördes
bl. a. frågor om en översyn av bilskatten i syfte att åstadkomma en
ytterligare differentiering till förmån för lättare och energisnålare bilar.
Vidare krävdes ökade ansträngningar för att förbättra bilarnas bränsleekonomi
genom utvidgning av den årliga kontrollbesiktningen till att omfatta en
särskild kontroll av de system som påverkar fordonens bränsleförbrukning.
Det framhölls också att en ökad satsning på miljövänligare bilar kan ske
genom att utvecklingen av andra motorer än bensin- och dieseldrivna
främjas. För att få till stånd en snabb övergång till motorgas (gasol) i
tätortsområdena finge därför skatterelationerna mellan motorgas och bensin
inte försämras. I motionen togs också upp frågan om skatt på elfordon och
krävdes att förslag skulle utarbetas i syfte att stimulera kommunerna att gå
över till elbussar genom att jämställa dem i beskattningshänseende med
spårväg och tunnelbana. Riksdagen beslutade i huvudsak i enlighet med
motionärernas förslag.

Med anledning härav må erinras om att utskottet i sitt betänkande TU
1978/79:18 underströk att vid utformningen av trafikpolitiken energifrågorna
måste tillmätas stor betydelse.

Utskottet ansåg att det ur energihushållningssynpunkt är av övergripande
intresse att minska personbilarnas drivmedelsförbrukning. Det ansågs också
nödvändigt att sådana åtgärder vidtas som bidrar till en kollektivtrafik som
utgör ett attraktivt alternativ till personbilsresorna. Sorn föredraganden i
propositionen hade framhållit, krävs i dessa hänseenden bl. a. förbättrad
planering av trafiken, investeringar i rullande materiel, fasta anläggningar
samt insatser för drift av trafiken. För att åstadkomma ett ökat resande med
kollektiva trafikmedel är det också av väsentlig betydelse att kollektivtrafiken
ges god framkomlighet genom bl. a. särskilda bussleder och reserverade
körfält. Dessutom blir det oundvikligt att personbilismen i tätorterna blir
föremål för restriktioner av olika slag.

Utvecklingen av syntetbränsledrift och nya drivsystem ansågs böra
stimuleras ytterligare för att så snart som möjligt få till stånd lösningar som
innebär minskat oljeberoende och bättre energihushållning i allmänhet. Ett
exempel på sådant utvecklingsarbete som enligt utskottets mening borde
stödjas är framställning av metanol med hjälp av inhemska bränslen. Det
ansågs angeläget att detta utvecklingsarbete bedrivs med största skyndsamhet.

Utskottet anslöt sig till vad föredraganden i propositionen hade anfört i
fråga om genomförandet av hushållningsprogrammet. Flärvid underströks
emellertid vikten av att systemet med rekommenderade förbrukningstal
utformas under hänsynstagande till de utvecklingsmöjligheter som är
realistiska för bilindustrin.

Utskottet vill i anslutning härtill också erinra om att det nyinrättade

TU 1979/80:18

transportrådet enligt gällande instruktion har att - i den mån det inte
ankommer på annan myndighet - planera, samordna och följa upp
energibesparande åtgärder inom transportsektorn. Till uppgifterna hör bl. a.
genomförandet av ett energisparprogram inom lastbilstrafiken. Vidare skall
rådet enligt budgetpropositionen medverka i uppföljningen av de riktlinjer
för nya personbilars specifika bränsleförbrukning som regeringen senare
kommer att besluta om.

Regeringen har genom beslut den 7 februari 1980 uppdragit åt transportrådet
att förhandla med de personbilsleverantörer (generalagenter eller
motsvarande), vilkas marknadsandel är sådan att deras försäljning i
nämnvärd omfattning påverkar vissa i beslutet angivna mål för bränsleförbrukningen.
Förhandlingarna skall drivas med sikte på att ingå överenskommelser
med leverantörerna som möjliggör att den totala vägda
genomsnittliga bränsleförbrukningen för nya personbilar i Sverige år 1985
inte överstiger ca 0,85 liter per mil, vilket innebär en sänkning med ca 10
procent.

Transportrådet skall vidare utreda förutsättningarna för att ingå överenskommelser
om ytterligare sänkning av bränsleförbrukningen för nya
personbilar fram till år 1990 i enlighet med riksdagens beslut. Rådet skall
också följa utvecklingen av den genomsnittliga bränsleförbrukningen för
personbilar som säljs av billeverantörerna.

Såvitt angår förhandlingarna med billeverantörerna och utredningen
avseende möjligheter till ytterligare sänkning av bränsleförbrukningen fram
till år 1990 skall uppdraget redovisas till chefen för kommunikationsdepartementet
före utgången av år 1980.1 övrigt skall uppdraget redovisas årligen i
samband med transportrådets anslagsframställning.

Under hänvisning till vad som i det föregående anförts kan utskottet inte
f. n. finna någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av
motionärernas yrkande erforderlig.

I motionen 1979/80:1358 (fp) yrkas (1) att riksdagen hos regeringen
anhåller om förslag i syfte att ge kommunerna rätt att själva bestämma över
en fordonsavgift för bilisterna inom resp. kommun. Vidare begärs (2) att
riksdagen hos regeringen anhåller om närmare kartläggning av bilismens
samhällskostnader, varvid särskilt bör uppmärksammas de s. k. miljökostnaderna.

Som skäl för sina yrkanden erinrar motionären inledningsvis om de
problem som bilismen för med sig främst i de större städerna. Det gäller bl. a.
avgaser, buller och trafikolyckor samt en försämring av den stadskulturella
miljön. Samma typ av problem återfinns även i andra delar av landet, men de
negativa miljöeffekterna är ofta mindre. Det enda egentligen verkningsfulla
sättet att minska hälso-, miljö- och olycksriskerna är enligt motionen att
kraftigt minska privatbilismen i de större tätorternas inre delar, kombinerat
med en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken.

TU 1979/80:18

Det finns enligt motionären nya system med avgifter som kommunerna
skulle kunna pröva. Främst märks utvidgade parkeringsavgifter och möjligheten
att ta ut färdavgifter (tull- eller trängselavgifter). Genom nuvarande
lagstiftning hindras emellertid kommunerna enligt motionen att pröva ett
system med avgifter. Det vore därför lämpligt att nu ge kommunerna rätten
att pröva olika avgiftssystem.

Motionären erinrar slutligen om att i trafikpolitiska utredningen ett
allmänt resonemang fördes kring vägtrafikens samhällsekonomiska kostnader.
Någon kvantifiering av ”humanvärdet” ansåg sig inte utredningen
kunna göra, inte heller någon kvantifiering av de miljökostnader bilarna ger
upphov till. Utredningen konstaterade 1978 att det inte med dåvarande
kunskap och med rimliga insatser varit möjligt att få fram en kvantifiering av
miljökostnaderna. Eftersom dessa frågor är av så vital betydelse för bl. a.
tätortstrafiken, borde dock enligt motionären nu förnyade insatser göras.

Utskottet vill med anledning härav till en början erinra om vad som i det
föregående anförts om energifrågornas betydelse för trafikpolitiken.

För att få till stånd en övergång från individuell till kollektiv trafik och en
samåkning i den omfattning som förutsatts för det uppsatta energisparmålet
krävs enligt prop. 1978/79:99 och som tidigare berörts även vissa begränsningar
av personbilstrafiken. Härvid anses begränsningar i första hand böra
ske i form av direkta restriktioner mot bilutnyttjandet i de större tätorterna
där åtgärder kan motiveras även av miljö- och trafiksäkerhetsskäl samt för att
öka kollektivtrafikens och cyklismens framkomlighet. Personbilstrafiken bör
vidare kunna dämpas genom olika former av trafikregleringar, t. ex. genom
körförbud för icke yrkesmässig trafik inom en del av en tätort. Beslutanderätten
för sådana åtgärder ligger hos resp. kommun. Föredraganden
hänvisade i sammanhanget till trafikpolitiska utredningens förslag att
kommuner ges laglig möjlighet att själva genom särskilda avgifter på den
rörliga trafiken och parkeringsbestämmelser styra och begränsa tätortstrafiken.
Så har också numera i viss utsträckning skett genom de av innevarande
riksmöte antagna bestämmelserna om försök med boendeparkering på
gatumark m. m. (prop. 1979/80:34, TU 1979/80:6, rskr 1979/80:78).

I anslutning härtill må också erinras om att chefen för kommunikationsdepartementet,
med stöd av regeringens bemyndigande den 27 mars 1980,
tillkallat en särskild utredningsman för att lägga fram förslag till program för
samordnade statliga insatser på trafikområdet i Stockholmsregionen.

I direktiven framhålls att en god trafikförsörjning i Stockholmsregionen
kräver att olika insatser samordnas och inriktas mot gemensamma mål.
Flertalet frågor som påverkar trafiken i Stockholmsregionen har utretts
antingen av statliga, landstingskommunala eller kommunala organ under
senare år. I dessa utredningar har pekats på behov av åtgärder såväl inom
lagstiftningsområdet som åtgärder för att förbättra förutsättningarna för den
kollektiva trafiken liksom även åtgärder för att begränsa personbilstrafiken i
regionens centralare delar.

TU 1979/80:18

Det finns således enligt kommunikationsministerns mening väl kända och
utredda trafikproblem i Stockholmsområdet vars lösning på grund av de
splittrade ansvarsförhållandena kräver särskilda initiativ. Överläggningar
bör därför komma till stånd med berörda statliga, landstingskommunala,
kommunala och andra parter om ett gemensamt program för statliga insatser
på trafikområdet i Stockholmsregionen. I sammanhanget bör möjligheter till
en samordnad prioritering av de statliga insatserna övervägas. Det framlagda
programmet skall kunna ligga till grund för statliga, landstingskommunala
och kommunala beslut i frågorna härom.

Genom det anförda synes motionärens synpunkter beträffande bilism i
tätort m. m. i väsentlig utsträckning kunna tillgodoses. Under hänvisning
härtill och i avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete m. m. bör
motionärens yrkande lämnas utan särskild åtgärd från riksdagens sida.

Vad beträffar frågan om en kartläggning av bilismens samhällskostnader -främst då miljökostnaderna - har som motionären själv framhållit desamma
trots ett mångårigt och omfattande utredningsarbete inte befunnits möjliga
att helt kvantifiera. Ett betydande och viktigt underlag på detta område har
dock enligt utskottets uppfattning tagits fram för statsmakternas ställningstagande
i de avgörande trafikpolitiska frågorna. Ytterligare belysning av
frågorna härom torde vidare kunna förväntas genom pågående utredningsoch
forskningsarbete på trafik- och trafiksäkerhetsområdet m. m. Under
hänvisning till det nu anförda avstyrks motionen i denna del.

I motionen 1979/80:1537 (c) hemställs (1) att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande behovet av
ökade statsbidrag till speciell kompletteringstrafik resp. linjetaxi i vissa
glesbygdskommuner i skogslänen med stora planlagda fritidsområden.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att genom riksdagens beslut vid
1977/78 års riksmöte (prop. 1977/78:92, TU 1977/78:28, rskr 1977/78:364)
nya statsbidragsbestämmelser infördes för den kollektiva persontrafiken i län
där huvudman etablerats. Enligt de nya bestämmelserna förstärktes det
statliga stödet samtidigt som den administrativa hanteringen förenklades.
Till skillnad mot vad tidigare varit förhållandet utgår vidare statsbidrag även
till tätortstrafik med buss-, spårvägs- och tunnelbanetrafik samt sådan
järnvägstrafik som fyller utpräglade lokala och regionala trafikbehov.

Utskottet vill också erinra om att transportrådet enligt sin instruktion har
att följa frågor av det slag, varom här är fråga, samt framlägga härav
föranledda förslag.

Vidare förutsätter utskottet att de av motionären upptagna frågorna
ytterligare kommer att aktualiseras av trafikhuvudmännen i det fortsatta
förhandlingsarbetet om kollektivtrafikens utformning ävensom i den regionala
trafikplaneringen m. m. I anslutning härtill må också erinras om att i den
nyligen framlagda propositionen (1979/80:142) om vissa taxifrågor understryks
att länsstyrelserna, länshuvudmännen för den kollektiva trafiken,

TU 1979/80:18

kommunerna och taxinäringen måste samarbeta för att utnyttja taxi bättre i
kollektivtrafiken.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet någon särskild åtgärd
från riksdagens sida med anledning av motionen i denna del ej erforderlig och
avstyrker därför motionsyrkandet i fråga.

I samma motion (2) tas också upp en rad frågor om åtgärder bl. a. för att
förbättra standarden för kollektivtrafiken, att erhålla styrmedel för begränsning
av privatbilismen i tätorterna, att stimulera användning av inhemska
bränslen samt att stimulera till ökad samåkning med bil till och från arbetet
m. m.

Av skatteutskottets av riksdagen numera godkända betänkande SkU
1979/80:39 framgår att frågor om kostnader för arbetsresor och om stimulans
till samåkning m. m. kommer att prövas av pågående eller aviserade
utredningar. Under hänvisning härtill samt till vad utskottet i det föregående
i övrigt anfört beträffande de i motionen berörda frågorna anser utskottet att
motionen i denna del bör lämnas utan åtgärd.

I motionen 1978/79:1731 (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om förbättrade statsbidrag
för kollektivtrafik i tätort.

Till stöd för sitt yrkande framhåller motionärerna att en satsning på
kollektivtrafiken är samhällsekonomiskt nödvändig, speciellt med hänsyn till
vår energisituation och därav betingat underskott i handelsbalansen. För att
underlätta att övergripande politiska målsättningar uppnås inom överskådlig
tid bör stimulanser skapas i form av bidrag till såväl kollektivtrafikanpassade
åtgärder - såsom kollektivtrafikanpassade gator - som nya bussar. Särskilt
stöd bör även utgå till åtgärder som syftar till att minska miljöstörningar
såsom buller och luftföroreningar samt för åtgärder som främjar trafiksäkerhet,
t. ex. korsningar i olika plan.

Det nuvarande statsbidraget i form av vägmilersättning till såväl tätortssom
glesbygdstrafik bör vidare enligt motionen omprövas så att den
bidragsberättigade andelen för tätortstrafiken väsentligt utökas från nuvarande
tre dubbelturer under måndag-fredag och två dubbelturer under
lördag-söndag, beräknat per linjesträckning, till att utgå till ett belopp per
körd mil.

Utskottet vill med anledning härav erinra om vad som i det föregående
anförts om energihushållningen på transportområdet och utformningen av
kollektivtrafiken m. m. Under hänvisning härtill samt till de förbättringar i
statsbidragsgivningen till kollektivtrafiken som under senare år dock skett
avstyrks motionen.

I motionen 1979/80:1884 (partimotion, vpk) yrkas att riksdagen hos
regeringen hemställer om tillsättandet av en parlamentariskt sammansatt
delegation med medverkan av handikapporganisationerna, som skall ges i
uppdrag att följa arbetet med handikappanvisning av den kollektiva trafiken

TU 1979/80:18

och den yttre trafikmiljön.

Utskottet vill med anledning härav erinra om den i samband med 1979 års
beslut om trafikpolitiken beslutade riksfärdtjänsten.

Enligt propositionen 1978/79:99 måste innan riksfärdtjänsten kan påbörjas
bl. a. ett antal administrativa och organisatoriska frågor och andra praktiska
problem lösas. Enligt föredraganden skulle en för ändamålet särskilt
tillskapad nämnd ha de bästa möjligheterna att effektivt svara för det
erforderliga planeringsarbetet. Ansvaret för genomförandet och utvärderingen
av försöksverksamheten borde också åvila en sådan nämnd.

Regeringen skulle enligt förslaget besluta om nämndens sammansättning.
I nämnden borde finnas företrädare för kommunikationsdepartementet,
kommunerna, Handikappförbundens centralkommitté och De handikappades
riksförbund samt en från intressenterna fristående ordförande.
Därutöver skulle experter för särskilda uppgifter kunna knytas till nämnden.

Nämnden skulle påbörja sin verksamhet den 1 juli 1979. Så har också skett.
Under hänvisning härtill och då i vart fall f. n. något behov av en särskild
delegation av det slag motionärerna förordat inte synes föreligga avstyrks
motionen i fråga.

Övriga frågor

I motionen 1979/80:1331 (s) yrkas (1) att riksdagen beslutar hos regeringen
begära att en utredning tillsätts om skogsråvarutransporterna i landet i
enlighet med vad som anförts i motionen. Vidare begärs (2) att riksdagen
som sin mening skall ge regeringen till känna att - i avvaktan på en sådan
utredning - åtgärder bör vidtas som syftar till att förhindra en nedläggning av
flottning i de fyra älvar där sådan fortfarande pågår.

Med anledning av motion om flottningen i Ångermanälvens flodsystem
framhöll utskottet i sitt betänkande TU 1978/79:28 under våren 1979 att även
utskottet fann det angeläget att frågan om konsekvenserna av en nedläggning
av löstimmerflottningen i landet blir föremål för en allsidig bedömning. Först
sedan frågan analyserats med beaktande av särskilt sysselsättnings-, energioch
trafikpolitiska intressen torde erforderligt underlag finnas för att kunna
välja den samhällsekonomiskt lämpligaste transportlösningen. Det borde
enligt utskottets mening ankomma på regeringen att i samråd med berörda
parter skyndsamt finna en lämplig form för den fortsatta behandlingen av
frågan.

Riksdagen beslöt (rskr 1978/79:434) i enlighet med utskottets förslag att
som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört.

Med anledning härav har i skrivelse från kommunikationsdepartementet
till närmast berörda länsstyrelser (i Värmlands, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län) framhållits att det - i enlighet med
tidigare utsända riktlinjer för den regionala trafikplaneringen vid länspla -

TU 1979/80:18

nering 1980 - kan finnas skäl att vid länsstyrelserna utföra vissa specialstudier.
Mot denna bakgrund har det befunnits lämpligt att den av riksdagen
aktualiserade studien om älvflottningens framtid utförs av berörda länsstyrelser
inom ramen för pågående planering för godstransporter.

I en till skrivelsen fogad promemoria ges vissa råd och riktlinjer för en
studie av förutsättningarna för fortsatt älvflottning, resp. övergång till
alternativa transportformer. Med hänsyn till angelägenheten av att ett
underlag för ställningstagande om älvflottningens framtid kan föreligga
senast inför flottningssäsongen 1980, bör utredningsarbetet enligt promemorian
bedrivas skyndsamt. Resultatet av utredningsarbetet skall rapporteras
till kommunikationsdepartementet senast den 31 december 1979.

Genom beslut den 13 september 1979 har regeringen vidare ställt
ytterligare medel till förfogande för länsstyrelsen i Västernorrlands län för att
genomföra den aktuella studien, som avses ske i samverkan med länsstyrelserna
i Jämtlands och Västerbottens län.

Utredningsarbetet befinner sig i sitt slutskede och beredning av ärendet
pågår inom regeringens kansli. Resultatet härav bör enligt utskottets
uppfattning avvaktas. Utskottet anser sig dock kunna utgå från att någon
mera omfattande nedläggning av flottningen i berörda älvar ej sker förrän
regeringens beredning slutförts. Resultatet av arbetet härmed bör vidare
redovisas för riksdagen. I avbidan på att så sker och då utskottet inte heller
funnit sig berett att nu begära den utredning om transporterna för
skogsråvarorna i landet som motionärerna begärt bör motionen inte
föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1979/80:1336 (m, c, fp) yrkas att riksdagen hos regeringen
anhåller om en översyn av de affärsdrivande verken så att dessa ej utnyttjar
sin monopolställning i konkurrenshämmande syften.

Motionärerna erinrar därvid om att samtliga affärsdrivande verk har en
stor del av sina verksamhetsfält skyddade för konkurrens utifrån genom
statliga monopol. Samtidigt bedrivs emellertid en del av verksamheten på
den allmänna marknaden, där den är utsatt för konkurrens. Risken för att
man utnyttjar sitt monopol för att vinna fördelar också på den konkurrensutsatta
delen av verksamheten är emellertid enligt motionärerna uppenbar.

Som exempel på detta nämns Svelasts (helägt dotterbolag till SJ) monopol
på transporter av gods från järnvägen och postens budbilsverksamhet. När
det gäller televerket anses det också finnas anledning att vara uppmärksam,
bl. a. beroende på de nya marknader som öppnas genom utvecklingen av
avancerad utrustning för ordbehandling. Verket (vars linjenät man måste
använda) presenterar sålunda lösningar som kommer att begränsa ett fritt
val. Enligt motionärerna avser verket att i första hand erbjuda egen
utrustning som möjliggör kommunikation med utrustning för ordbehandling
inom och mellan dagens telexnät och ett framtida telexnät.

TU 1979/80:18

I sitt betänkande TU 1979/80:14 om anslagen till televerkets verksamhet
fann utskottet efter en ingående redogörelse i frågan farhågorna för
monopolisering av verkets verksamhet inte berättigade. Utskottet förutsatte
dock att därmed sammanhängande frågor med uppmärksamhet i fortsättningen
följs av regeringen. Detta gäller alltjämt och även med avseende på
övriga affärsverks verksamhet. Då utskottet förutsätter att så sker synes
någon anledning f. n. inte föreligga att hos regeringen begära en särskild
översyn av det slag motionärerna yrkat, varför motionen i fråga avstyrks.

I motionen 1979/80:1735 (m, c, fp) yrkas att riksdagen beslutar begära att
regeringen upphäver och tar bort begreppet turisttrafiktillstånd ur yrkestrafikförordningen.

Motionärerna erinrar därvid om att i propositionen 1976/77:70 om ändring
i YTF (yrkestrafikförordningen) definitionerna av de dittills gällande
busstrafikbegreppen förändrades. Bl. a. föreslogs införandet av begreppet
turisttrafik vid sidan av begreppen beställningstrafik och linjetrafik som
fanns sedan långt tidigare. Riksdagen antog förslagen under våren 1977.
Avsikten med beslutet av att skapa bättre förutsättningar för den seriöst
arbetande branschen.

Begreppet turisttrafiktillstånd har emellertid enligt motionärerna ökat
byråkratin i stället för att minska den och inte heller bidragit till att begränsa
den olaga trafiken. Begreppet bör därför enligt dem avföras ur yrkestrafikförordningen.

Enligt vad som har upplysts från kommunikationsdepartementet har den
ändrade lagstiftningen i denna del visat sig medföra vissa problem. Utskottet
vill för sin del understryka att det är väsentligt att tillståndsgivningen får ett
sådant innehåll att den inte skapar en onödig byråkrati eller försvårar för
trafikutövare eller olika kategorier av resande att genomföra resor av olika
slag. Regeringen bör följa utvecklingen på området och, om omständigheterna
föranleder därtill, till riksdagen avge de förslag till ändringar som
behövs. Detta får dock inte medföra några försämringar för de på området
seriöst arbetande företagen. Med beaktande av vad som nu har anförts anser
utskottet någon åtgärd i ämnet från riksdagens sida med anledning av
motionen f. n. ej vara påkallad och avstyrker därför densamma.

I motionen 1979/80:545 (c) yrkas att riksdagen begär att regeringen snarast
utreder konsekvenserna av ett godkännande av ABC-charter. Lättnader på
området skulle enligt motionen sannolikt öka valutaintäkterna dels genom
att svenska flygplatser tillförs väsentligt ökade inkomster, dels genom en
kraftigt ökad beläggning av våra krisdrabbade hotell. Liberalare charterbestämmelser
skulle också innebära en stor fördel för turistindustrin och alla
övriga intressenter inom turismen.

Såsom utskottet senast i sitt betänkande TU 1978/79:18 framhållit har de
aktualiserade frågorna i olika omgångar utretts inom det skandinaviska
departementala charterudvalg som tillsatts för ändamålet och har därefter

TU 1979/80:18

varit föremål för överläggningar mellan de skandinaviska kommunikationsministrarna.
Dessa har överenskommit om vissa liberaliseringar av charterreglerna
men inte kunnat enas om förändringar av den räckvidd som
föreslagits i tidigare motioner. Dessa har också avslagits av riksdagen.

Utskottet finner sig för sin del inte heller berett att biträda de av
motionärerna nu aktualiserade förslagen och finner därför att motionen bör
lämnas utan åtgärd. Utskottet förutsätter emellertid att charterudvalgets
fortsatta överväganden resulterar i för olika intressegrupper mera tillfredsställande
lösningar av här berörda frågor om ändringar av charterpolitiken.
Detta får dock inte leda till att förutsättningarna för den reguljära trafiken
äventyras.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1979/80:173, såvitt nu är i fråga,
om bilismens framtid m. m.,

2. att riksdagen avslår motionen 1979/80:193 om en ny trafikpolitik,

3. att riksdagen avslår motionen 1979/80:430 om planeringen av
den yrkesmässiga lastbilstrafiken,

4. att riksdagen avslår motionen 1979/80:547 om gemensam
linjetariff för järnvägs- och landsvägstrafiken,

5. att riksdagen avslår motionen 1979/80:296 om samordning av
pålagor på bilismen,

6. att riksdagen lämnar motionen 1979/80:685 om samarbetet
mellan postverket, televerket och statens järnvägar utan
åtgärd.

7. att riksdagen lämnar motionen 1979/80:1540 yrkandet 5 om
energihushållningen på transportområdet, utan åtgärd,

8. att riksdagen

a. lämnar motionen 1979/80:1358 yrkandet 1 om kommunal
fordonsavgift för bilisterna utan åtgärd,

b. avslår motionen 1979/80:1358 yrkandet 2 om kartläggning av
bilismens samhällskostnader m. m.,

9. att riksdagen

a. avslår motionen 1979/80:1537 yrkandet 1 om speciell koinpletteringstrafik,
resp. linjetaxi i vissa glesbygdskommuner,

b. lämnar motionen 1979/80:1537 yrkandet 2 om ökad samåkning
med bil, m. m. utan åtgärd,

10. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1731 om förbättrade
statsbidrag till kollektivtrafik i tätort.

TU 1979/80:18

11. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1884 om inrättande av en
särskild delegation för uppföljande av handikappanpassningen
av den kollektiva trafiken,

12. att riksdagen lämnar motionen 1979/80:1331 om flottningens
roll i framtidens skogsvarutransport m. m. utan åtgärd,

13. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1336 om de affärsdrivande
verkens monopolställning,

14. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1735 om begreppet
turisttrafiktillstånd,

15. att riksdagen lämnar motionen 1979/80:545 om ändrade
bestämmelser för chartertrafiken utan åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1980

På trafikutskottets vägnar

BERTIL ZACHRISSON

Närvarande: Bertil Zachrisson (s). Rolf Clarkson (m). Bertil Jonasson (c).
Essen Lindahl (s), Rolf Sellgren (fp), Nils Hjorth (s), Kurt Hugosson (s).
Rune Torwald (c), Birger Rosqvist (s). Sixten Pettersson (m). Olle Östrand
(s), Anna Wohlin-Andersson (c), Ove Karlsson (s). Per Stenmarck (m) och
Erik Börjesson (fp).

Reservationer

Bertil Zachrisson, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger
Rosqvist, Olle Östrand och Ove Karlsson (alla s) anser att:

1. Energihushållning på transportområdet (moni. 7)

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Med
anledning” och på s. 8 slutar med ”yrkande erforderlig.” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Såsom i motionen framhålls svarar transportsektorn för ungefär en
femtedel av energikonsumtionen i Sverige. Tillsammans med bostäderna och
industrin är trafiken därför den sektor som i första hand kommer i
blickpunkten när det gäller att spara energi. En bilresa kräver i genomsnitt
3.5 gånger så mycket energi som en resa med kollektiva trafikmedel. En bilist
utan passagerare använder upp till tio gånger så mycket energi som en
passagerare i en fullsatt buss. Den effektivaste åtgärden för energisparande
på transportområdet är därför att öka kollektivresandet. Även en samordning
av godstransporterna kan ge ett gott utbyte.

TU 1979/80:18

Oljan är i dag den helt dominerande energikällan för persontransporter.
Detta är negativt av en rad skäl: Oljan gör oss beroende av andra länder.
Användningen av oljeprodukter som drivmedel medför en försämrad miljö.
Oljan kommer dessutom med stor sannolikhet att bli en bristvara.

Trafikmedel som drivs med elektricitet får sin energi från flera olika
energikällor. De är tystare och ger inte ifrån sig avgaser. Tåg och tunnelbanor
framförs redan i dag med elektricitet, och elbussar kan och bör återinföras.

Utskottet vill i det här sammanhanget också understryka hur viktig
järnvägen är för den kollektiva trafiken. Från energisynpunkt är det inte
minst viktigt att i ökad utsträckning överföra godstransporter från landsväg
till järnväg eller vattenväg. SJ måste ges bättre möjligheter att ta hand om det
långväga gods som i dag går på landsväg, bl. a. genom utbyggnad av
kapaciteten och höjning av transportstandarden. Det är därvid angeläget att
SJ får investeringsmedel för en fortsatt satsning på enhetslasttekniken med
bl. a. utbyggnad av enhetslastterminaler och anskaffning av containrar och
hanteringshjälpmedel.

Rationell sjötransport är väsentligt gynnsammare sett från energihushållningssynpunkt
än landsvägstransporter och i många fall även gynnsammare
än järnvägstransporter. Under överskådlig tid kan kollektivtrafiken inte fylla
alla väsentliga transportbehov. Även privatbilar kan dock användas på ett
effektivare och mindre miljöstörande sätt än nu. En ökad samåkning skulle
medföra väsentliga förbättringar från såväl energi- som miljösynpunkt och
bör därför stimuleras. Genom att den kollektiva trafiken, där trafikunderlaget
är litet, samordnas med taxi och skolskjutsverksamhet tas även bilen i
kollektivtrafikens tjänst.

I sammanhanget må också erinras om att det av riksdagen beslutade
utvecklingsbolaget på kollektivtrafikområdet ännu inte etablerats. Det är
enligt utskottets uppfattning viktigt att bolaget snarast får börja sin
verksamhet och att en samordning sker med kollektivtrafikberedningen.

I sitt betänkande TU 1978/79:18 underströk också utskottet att vid
utformningen av trafikpolitiken energifrågorna måste tillmätas stor betydelse.

Utskottet ansåg att det ur energihushållningssynpunkt är av övergripande
intresse att minska personbilarnas drivmedelsförbrukning. Det ansågs också
nödvändigt att sådana åtgärder vidtas som bidrar till en kollektivtrafik som
utgör ett attraktivt alternativ till personbilsresorna. Som föredraganden i
propositionen hade framhållit, krävs i dessa hänseenden bl. a. förbättrad
planering av trafiken, investeringar i rullande materiel, fasta anläggningar
samt insatser för drift av trafiken. För att åstadkomma ett ökat resande med
kollektiva trafikmedel är det också av väsentlig betydelse att kollektivtrafiken
ges god framkomlighet genom bl. a. särskilda bussleder och reserverade
körfält. Dessutom blir det oundvikligt att personbilismen i tätorterna blir
föremål för restriktioner av olika slag.

TU 1979/80:18

Vad utskottet i nu berörda frågor anfört bör av riksdagen ges regeringen
till känna.

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1540 yrkandet
5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om energihushållningen på transportområdet,

2. Förbättrade statsbidrag för kollektivtrafik i tätort (mom. 10)

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks motionen.” bort ersättas med text av följande
lydelse:

Även utskottet finner det vara av stor vikt att de av motionärerna upptagna
frågorna får en tillfredsställande lösning. Utskottet vill i anslutning härtill
erinra om att trafiksanerande och trafikreglerande åtgärder är viktiga medel
för att i centrala tätortsdelar skapa en bättre miljö och en bättre
kollektivtrafik. Ett annat exempel på hur lämpliga bidrag härför kan
användas gäller trafiksignaler som prioriterar kollektivtrafik. Om en
kommun exempelvis avser att lägga om hela sitt signalsystem för att
åstadkomma en förbättring för den kollektiva trafiken bör denna typ av
bidrag kunna användas.

Väsentliga insatser bör också kunna göras för att effektivisera kollektivtrafiken
i glesbygderna i den riktning motionärerna angivit. Den förväntade
utvecklingen mot ökat införande av olika former av anropsstyrd trafik och
mot en samordning av linjetrafik, skolskjuts och färdtjänst m. m. gör det
angeläget att utveckla billiga tekniska hjälpmedel. Det kan t. ex. gälla
utveckling av informationssystem, där man på basis av information till en
trafikledningscentral om bl. a. bussars tidtabellshållning, antal resenärer
m. m. kan sätta in extra bussar eller göra andra förändringar i driften.

Det nu anförda innebär att utskottet tillstyrker motionen i här berörda
delar.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1731 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
förbättrade statsbidrag till kollektivtrafik i tätort,

GOTAB Stockholm 1980