SoU 1979/80: 35

Socialutskottets betänkande
1979/80:35

med anledning av motioner om vissa arbetstidsfrågor
Motionerna

I motionen 1979/80: 165 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen
fattar principbeslut om en tidsplan för generell nedtrappning av arbetstiden
till sex timmar/dag med bibehållen lönestandard, så att sextimmarsdagen
är genomförd senast 1986.

I motionen 1979/80: 184 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) föreslås att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om en begränsning av
möjligheterna till övertidsarbete i enlighet med vad som föreslås i motionen.

I motionen 1979/80: 185 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) föreslås att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag som innebär

1. begränsning av skiftarbetets omfattning i enlighet med vad som anförs
i motionen.

2. skydd för skiftarbetare mot förtida förslitning i enlighet med vad som
anförs i motionen.

3. genomförande av sex timmars arbetsdag eller 30 timmars arbetsvecka
med förtur för skiftarbetare och jämställda grupper.

I motionen 1979/80: 1227 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
uttalar att lön skall utgå för sådan tid som måste tas i anspråk för
ledighet för att uppfylla kraven om veckovila i enlighet med vad som
anförs i motionen och hemställer hos regeringen om förslag i enlighet
härmed.

Allmän bakgrund

Utskottet har under en följd av år behandlat motioner som rör arbetstidsfrågor.
1 det senaste av riksdagen godkända betänkandet i ämnet. SoU
1979/80: I, lämnades relativt utförliga uppgifter om bl. a. gällande bestämmelser,
utredningar m. m. och tidigare riksdagsbehandling. Utskottet hänvisar
till den utförliga redovisningen i det nämnda betänkandet. En del av
de där lämnade uppgifterna återges dock i viss utsträckning i det följande i
samband med att uppgifterna kompletteras.

Kortare ordinarie arbetstid

Den ordinarie veckoarbetstiden får enligt allmänna arbetstidslagen
(1970: 103) uppgå till högst 40 timmar, raster ej inräknade. Bestämmelsen
är konstruerad som en maximiföreskrift. Kompletterande bestämmelser
om arbetstiden lämnas bl. a. i kollektivavtal, andra överenskommelser,
tjänstereglementen m. m. Sedan lång tid tillbaka har för olika avtalsområ -

I Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 35

SoU 1979/80:35

den eller arbetsgrupper avtal träffats om kortare ordinarie arbetstid än som
stadgas i arbetstidslagen.

Riksdagen har vid upprepade tillfällen behandlat motionsyrkanden om
att riksdagen skall fatta principbeslut för en generell nedtrappning av den
ordinarie arbetstiden (se bl. a. SoU 1976/77:30. SoU 1977/78:35 och SoU
1979/80: I). Utskottet har därvid genomgående avstyrkt motionsyrkandena
under hänvisning bl. a. till att det i princip råder enighet om att 30 timmars
arbetsvecka är det långsiktiga målet men att det måste vara en sak för
arbetsmarknadens parter att avgöra vilka prioriteringar som skall göras vid
valet mellan olika former för uttag av standardhöjningar.

Begränsning av övertid

Med övertid förstås enligt arbetstidslagen sådan arbetstid som överstiger
ordinarie arbetstid och jourtid enligt lagen eller annan arbetstid som överenskommits
genom kollektivavtal. Fyra olika former av övertid kan förekomma
enligt lagen, nämligen allmän övertid, extra övertid, övertid för
nödfallsarbete och övertid för förberedelse- och avslutningsarbete. Reglerna
om allmän övertid innebär att sådan tid får tas ut med högst 48 timmar
under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock
högst 150 timmar under ett kalenderår. Avsteg från dessa bestämmelser
kan göras genom kollektivavtal. När synnerliga skäl föreligger kan tillsynsmyndigheten
medge ytterligare övertid, s. k. extra övertid, med högst 150
timmar under ett kalenderår (10 $).

Övertid för nödfallsarbete får tas ut i obegränsad omfattning då i lagen
närmare angiven nödfallssituation föreligger. Till förhindrande av missbruk
åläggs arbetsgivaren viss anmälnings- och ansökningsskyldighet (8 5).

Övertid för nödvändiga förberedelse- och avslutningsarbeten får uttas
med normalt högst 6 timmar i veckan (9§). Sådan övertid inräknas i den
allmänna övertiden som är maximerad till 150 timmar under ett kalenderår.

Utskottet har tidigare i av riksdagen godkända betänkanden avstyrkt
motionsyrkanden om att rätten att ta ut övertid skall begränsas till kvalificerade
nödsituationer (se bl. a. SoU 1977/78:35 och SoU 1979/80:1). I
betänkandet SoU 1977/78: 35 anförde utskottet bl. a. följande:

Även de här aktualiserade övertidsfrågorna har tidigare prövats av riksdagen,
senast vid 1976/77 års riksmöte (SoU 1976/77: 30). Utskottet vidhöll
en tidigare uttalad uppfattning att det finns anledning anta att på sikt
relativt betydande förändringar på arbetstidsområdet växer fram på grundval
av medbestämmandelagen och att med hänsyn härtill det är för tidigt
att nu ta upp frågan om en allmän översyn av arbetstidslagstiftningen eller
överväga mera omfattande ändringar i denna. Detta bör anstå till dess
verkningarna av den nya förhandlingsrätten kan närmare avläsas. Utskottet
avstyrkte därför bl. a. förslag om att slopa möjligheterna till allmän och
extra övertid (10§ allmänna arbetstidslagen). Det finns enligt utskottets
mening inte anledning till omprövning av detta ställningstagande med
anledning av det nu aktuella motionsyrkandet.

SoU 1979/80:35

Vad gäller frågan om övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten
(9 § allmänna arbetstidslagen) har utskottet tidigare uttalat principiella
betänkligheter mot denna regelbundet återkommande form av övertid.
Utskottets uttalanden härvidlag har beaktats vid utformningen av direktiven
för den nyligen tillkallade utredningen av vissa frågor på arbetstidsområdet.
Utredningen skall sålunda bl. a. undersöka vilka möjligheter som
finns att inom olika branscher föra in förberedelse- och avslutningsarbete
inom ramen för den ordinarie arbetstiden. Enligt utskottets uppfattning
påkallar därför motionsyrkandet i denna del inte någon riksdagens åtgärd.

Skiftarbete och veckovila

Arbetstidens förläggning regleras i arbetsmiljölagen (1977: 1160). 14 kap.
arbetsmiljölagen finns bestämmelser bl. a. om raster och pauser och om
nattvila och veckovila.

Enligt arbetsmiljölagen skall arbetare ha behövlig ledighet för nattvila. I
ledigheten skall ingå tiden mellan kl. 24.00 och kl. 05.00. Avvikelse härifrån
får göras, om visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens
behov eller annan särskild omständighet måste fortgå även nattetid (4 kap.
5 §).

Arbetstagare skall vidare beredas minst 36 timmars sammanhängande
ledighet varje vecka. Sådan veckovila skall såvitt möjligt förläggas till
veckoslut. Undantag får tillfälligtvis göras om det beror på särskilda omständigheter
som inte kunnat förutses. Avvikelse från reglerna om nattvila
och veckovila kan göras efter överenskommelse i kollektivavtal.

Socialutskottet behandlade år 1978 och 1979 motionsyrkanden om en
utredning av frågan om begränsning av skiftarbete. I det av riksdagen
godkända betänkandet SoU 1977/78:25 (s. 10 ff.) redogjorde utskottet
utförligt för vad som förekommit i frågan. Utskottet erinrade om den
mycket restriktiva syn på nattarbete som kommer till uttryck i arbetsmiljölagen.
Utskottet hänvisade vidare till pågående utredningsarbete.

Arbetsdomstolen har i en dom (nr 8/80) den 23 januari 1980 förklarat att
en arbetstagare inte har rätt till lön under tid då arbetsgivaren på grund av
bestämmelsen i 4 kap. 6§ arbetsmiljölagen om veckovila varit skyldig att
bereda honom ledighet. Arbetsdomstolen anförde bl. a. följande:

Arbetsmiljölagen innehåller inte någon uttrycklig bestämmelse som reglerar
rätten till ersättning i den mån veckovileregeln skulle leda till inkomstbortfall.
I förarbetena finns heller inte minsta antydan om att avsikten
skulle ha varit att införa någon form av löneskydd. Fabriksarbetareförbundet
har anfört att det med hänsyn till arbetsmiljölagens karaktär av
social skyddslag inte skulle vara rimligt att arbetstagaren kunde drabbas av
inkomstförlust vid tillämpning av veckovileregeln. Syftet med regeln skulle
då enligt förbundets mening förfelas. Förbundet menar att dessa skäl
föranleder att ett löneskydd bör kunna grundas på arbetsmiljölagen. Mot
detta synsätt kan emellertid med fog invändas att lagstiftaren måste antas
ha utgått från att arbetstagares anställningsvillkor skulle komma att anpassas
till arbetsmiljölagens regler i den mån arbetsgivarsidan och arbetstagar -

SoU 1979/80:35

sidan finner en sådan anpassning vara motiverad. 1 enlighet härmed bör i
ett fall som detta lösningen på frågan huruvida rätt till betalning föreligger
sökas i tillämpligt kollektivavtal.

Arbetsdomstolen finner alltså att något skydd mot lönebortfall inte följer
av arbetsmiljölagen eller grunderna för lagen.

Utredningar m. m.

Som ett resultat av överläggningar år 1974 mellan företrädare för regeringen
och löntagarorganisationerna LO, TCO och SACO angående formerna
för det fortsatta utredningsarbetet rörande arbetstidsfrågorna tillsattes
delegationen för arbetstidsfrågor (A 1974:09). DELFA. Delegationen
har enligt sina direktiv följande huvudsakliga arbetsuppgifter:

att skapa överblick över arbetets förlopp i de utredningar som behandlar
arbetstidsfrågor,

att mot denna bakgrund diskutera samordningsfrågor och eventuellt
erforderliga kompletterande utredningsuppgifter,

att ta initiativ till analyser av främst arbetstidsförkortningarna åren
1967-1973,

att i nära samarbete med sysselsättningsutredningen. delegationen för
jämställdhet mellan män och kvinnor samt långtidsutredningen eftersträva
en bedömning av arbetstidsförkortningarnas effekter på produktion och
sysselsättning, familjeförhållanden, barntillsyn, fritidsvanor, serviceförhållanden
m. m.,

att söka bedöma eventuellt skiljaktiga strukturella effekter av att sänka
arbetstiden i kontinuerliga, mindre steg jämfört med att sänka i färre, stora
etapper samt

att ägna uppmärksamhet åt frågan om hur deltidsarbetet kan komma att
utvecklas vid fortsatta arbetstidsförkortningar.

I DELFA ingår representanter för arbetsmarknadens parter, nämligen
LO, TCO, SACO/SR. SAF, SAV. Kommunförbundet/Landstingsförbundet.
Ordförande är statssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet.

DELFA avgav år 1976 rapporten (SOU 1976: 34) Kortare arbetstid När?
Hur? I rapporten framhölls att syftet med denna var att skapa underlag för
fortsatta diskussioner och bedömningar om den framtida reformverksamheten
på arbetstidsområdet. Rapporten remissbehandlades. Delegationens
fortsatta arbete har därefter anknutits till de frågeställningar som framkom
i samband med remissbehandlingen.

Mot bakgrund av deltidsarbetets snabba utveckling under de senaste
åren utgav delegationen hösten 1977 en PM, Deltidsarbetets utveckling (Ds
A 1977:7).

Under sommaren i fjol avgav DELFA rapporten (SOU 1979: 48) Arbetstiderna
inför 80-talet. I rapporten har delegationen med utgångspunkt i vad
som framkom vid den nämnda remissbehandlingen koncentrerat sitt arbete
till att avse en analys av konsekvenserna av en arbetstidsförkortning

SoU 1979/80:35

utifrån långtidsutredningens, länsplaneringens och sysselsättningsutredningens
prognoser.

Rapporten har remissbehandlats.

Med anledning av vissa av riksdagen uttalade önskemål om utredning
tillsattes 1978 utredningen (A 1978:03) av vissa arbetstids/rågar. Bl. a.
skall utredas frågorna om samordning av arbetstidsreglerna i allmänna
arbetstidslagen och arbetsmiljölagen samt införande av bestämmelser som
begränsar dygnsarbetstiden. Vidare skall utredningen undersöka möjligheterna
att föra in övertid för förberedelse- och avslutningsarbete inom
ramen för den ordinarie arbetstiden samt överväga hur olika former av
ledighet skall beaktas vid registrering av övertid. En annan fråga gäller
oregelbunden arbetstidsförläggning och vissa därmed sammanhängande
spörsmål. Utredningen skall också följa tillämpningen av de nya reglerna
om veckovila och vara oförhindrad att föra fram förslag till nya regler i
ämnet. Utredningsarbetet väntas pågå under hela 1980.

Arbetarskyddsfonden stöder ett flertal forskningsprojekt med inriktning
på arbetstidens förläggning och de socialmedicinska effekterna av oregelbundna
arbetstider. Bl. a. har nyligen utkommit rapporten Att arbeta på
obekväm arbetstid.

Utskottet

Utskottet har varje år sedan 1973 behandlat motioner som innehållit
yrkanden om en nedtrappning av den ordinarie arbetstiden enligt den
allmänna arbetstidslagen. I detta betänkande behandlas dels en sådan
motion, dels tre motioner som innehåller andra yrkanden på arbetstidsområdet.

I motionen 1979/80: 165 yrkas att riksdagen fattar principbeslut om en
tidsplan för generell nedtrappning av arbetstiden till sex timmar per dag
med bibehållen lönestandard, så att sextimmarsdagen är genomförd senast
1986.

Utskottet har vid de tidigare tillfällen, när frågan om en förkortning av
den ordinarie arbetstiden diskuterats, avstyrkt de framställda kraven under
hänvisning bl. a. till att det i pincip råder enighet om att 30 timmars
arbetsvecka är det långsiktiga målet men att det måste vara en sak för
arbetsmarknadens parter att avgöra vilka prioriteringar som skall göras vid
valet mellan olika former för uttag av standardhöjningar. Utskottet har i
början av innevarande riksmöte också framhållit att det samhällsekonomiska
läget f. n. knappast tillåter genomförandet av en så resurskrävande
reform som en mera omfattande allmän arbetstidsförkortning. Vad som
anförs i den nu aktuella motionen föranleder inte något ändrat principiellt
ställningstagande från utskottets sida. Utskottet avstyrker motionen 1979/
80: 165.

I motionen 1979/80: 184 föreslås att rätten att ta ut övertid skall begränsas
till kvalificerade nödsituationer. Även frågan om tillåtande av övertid

SoU 1979/80:35

har tidigare behandlats av riksdagen med anledning av motioner (se bl. a.
SoU 1976/77:30, SoU 1977/78:35 och SoU 1979/80: I). Utskottet har avstyrkt
motionerna och hänvisat till att det finns anledning anta att på sikt
relativt betydande förändringar på arbetstidsområdet växer fram på grundval
av medbestämmandelagen och att med hänsyn härtill det är för tidigt
att överväga mera betydande förändringar av arbetstidslagstiftningen. Såvitt
gäller övertid för förberedelse- och avslutningsarbete har utskottet
uttalat principiella betänkligheter mot denna form av övertid. Utredningen
av vissa arbetstidsfrågor har med hänsyn bl. a. till utskottets uttalanden
fått i uppdrag att undersöka om det inom olika branscher är möjligt att föra
in förberedelse- och avslutningsarbeten inom ramen för den ordinarie
arbetstiden.

Med hänsyn till det anförda är någon riksdagens åtgärd inte påkallad
med anledning av motionen 1979/80: 184.

Motionärerna bakom motionen 1979/80: 185 vill att skiftarbete skall få
förekomma endast när produktionsprocessen av tekniska skäl inte går att
avbryta eller när samhällsservicen kräver att arbete pågår nattetid (yrkandet
1). Enligt motionärerna bör vidare skiftarbetare skyddas mot förslitning
genom att de vid viss ålder eller efter viss tids skiftarbete tillåts övergå
till annat ”normalt” arbete (yrkandet 2). I motionen sägs också att en
arbetstidsförkortning till sex timmars arbetsdag eller 30 timmars arbetsvecka
bör genomföras med förtur för alla de grupper som har skiftarbete,
nattarbete och därmed jämställda arbetsförhållanden (yrkandet 3).

I förarbetena till arbetsmiljölagen —såväl i propositionen som i utskottets
betänkande - uttrycks en prinicipiellt mycket restriktiv syn på nattarbete.
Genom arbetsmiljölagen ville man bl.a. skapa en grund för ett
system som erbjöd tillfredsställande kontroll av att nattarbete inte tillgreps
annat än då det var försvarligt från allmän synpunkt. Beträffande begränsning
av dygnsarbetstiden uttalade sig utskottet för en fortsatt utredning.
Utskottets uttalanden härvidlag har beaktats vid utformningen av direktiven
för utredningen av vissa frågor på arbetstidsområdet. Utredningen har
sålunda fått i uppdrag bl. a. att redovisa konsekvenserna av att införa en
dygnsmaximiregel. Den skall även ägna uppmärksamhet åt frågan om
oregelbunden arbetstidsförläggning och åt reglerna om veckovila.

Utredningens arbete berör således flera faktorer som har betydelse för
bedömningen av skiftarbete. Med hänsyn härtill bör utredningsresultatet
avvaktas innan man tar ställning till frågan om inriktningen av det fortsatta
reformarbetet beträffande problem som hänger samman med skiftarbete.
Arbetsmarknadens parter är givetvis oförhindrade att dessförinnan träffa
avtal i skiftarbetsfrågor. Det kan erinras om att arbetsmarknadens parter
år 1977 träffat avtal om 36 timmars arbetsvecka för underjordsarbetare och
alla som arbetar i kontinuerligt treskift. Med hänsyn till vad som nu anförts
avstyrker utskottet motionen 1979/80: 185 yrkandena 1-3.

Enligt 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen skall arbetstagare beredas minst 36

SoU 1979/80:35

timmars sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar. Sådan
veckovila skall om möjligt förläggas till veckoslut. En tillämpning av
veckoviloregeln kan under vissa förutsättningar leda till att arbetstagaren
bereds ledighet under tid då han normalt skulle ha utfört arbete. Arbetsdomstolen
har i en dom (nr 8/80) den 23 januari 1980 uttalat att lön inte
skall utgå för tid då arbetsgivaren på grund av regeln om veckovila berett
arbetstagaren ledighet.

I motionen 1979/80: 1227 föreslås att riksdagen skall uttala att sådan
ledighet skall ersättas med lön som om faktiskt arbete utförts.

Arbetsdomstolen har funnit att varken arbetsmiljölagen eller dess förarbeten
innehåller något som tyder på att avsikten skulle ha varit att genom
arbetsmiljölagen införa någon form av löneskydd vid tillämpningen av
veckoviloregeln.

Arbetsmiljölagen är en utpräglad skyddslag och det är angeläget att dess
bestämmelser om veckovila ges ett reellt innehåll. Som arbetsdomstolen
funnit följer emellertid inte av arbetsmiljölagen eller grunderna för lagen
något skydd mot lönebortfall. Utskottet förutsätter att arbetsmarknadens
parter avtalsvägen kommer att anpassa arbetstagarnas anställningsvillkor
till arbetsmiljölagens regler. Utskottet anser inte att det nu är påkallat med
något initiativ av riksdagen i den fråga som aktualiserats i motionen.
Utskottet avstyrker motionen 1979/80: 1227.

Utskottet hemställer

1. beträffande tidsplan för nedtrappning av den ordinarie arbetstiden
att riksdagen avslår motionen 1979/80: 165.

2. beträffande begränsning av rätten att ta ut övertid att riksdagen
avslår motionen 1979/80: 184,

3. beträffande begränsning av skiftarbetets omfattning m. m. att
riksdagen avslår motionen 1979/80: 185,

4. beträffande skydd mot lönebortfall vid tillämning av veckoviloregeln
att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1227.

Stockholm den 15 april 1980

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s). Gabriel Romanus (fp). Rune Gustavsson
(c). Mårten Werner (m). John Johnsson (s). Ivar Nordberg (s). Kjell
Nilsson (s). Ulla Tillander (c). Kersti Swartz (fp). Anita Bråkenhielm (m),
Stig Alftin (s), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s). Maria Lagergren (s)
och Siri Häggmark (m).

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980