SoU 1979/80:32
Socialutskottets betänkande
1979/80:32
med anledning av i propositionen 1979/80:100 gjorda framställningar
inom socialdepartementets verksamhetsområde såvitt gäller hälsooch
sjukvård m. m. jämte motioner
I betänkandet behandlas - med det undantag som anges nedan -regeringens i propositionen 1979/80: 100 bilaga 8 (socialdepartementet)
framlagda förslag om anslag m. m. för budgetåret 1980/81 under avsnitten
E. Myndigheter inom hälso- och sjukvård, socialvård m.m., F. Öppen
hälso- och sjukvård, G. Undervisningssjukhus m. m. samt H. Övrig sjukvård
m. m.
Fråga om medelsanvisning under anslag till (E 3) Bidrag till sjukvårdens
och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut kommer att behandlas
senare under riksmötet.
I anslutning till här aktuella delar av propositionen behandlas motioner
som anges vid de olika avsnitten.
Myndigheter inom hälso- och sjukvård, socialvård m. m.
1. E 1. Socialstyrelsen. Regeringen har under punkten E 1 (s. 90-92)
föreslagit riksdagen att till Socialstyrelsen för budgetåret 1980/81 anvisa ett
förslagsanslag av 105 148000 kr.
Motioner
I motionen 1979/80: 635 av Gunnar Olsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att vid utformning av en ny
sjukvårdslagstiftning en god läkartillgång säkras över hela landet, eventuellt
bör därvid övervägas en tidsbegränsad etableringskontroll för läkare.
I motionen 1979/80: 1198 av Anders Gernandt (c) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller att åtgärder vidtas för att skyndsamt genomföra
utredningarna beträffande oral galvanism och att snarast sprida information
i ärendet.
I motionen 1979/80: 1652 av Anders Gernandt (c) och Ulla Ekelund (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att frågan om fluorens
faktiska nytto- resp. skadeverkan ånyo övervägs och eventuellt lämnas
såsom tilläggsuppdrag till pågående beredning.
1 motionen 1979/80: 1876 av Märta Fredrikson m.fl. (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär initiativ till en samlad översyn angående
orsaker till synstress och hur sådan bäst skall förebyggas.
1 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 32
SoU 1979/80:32
2
Utskottet
I samband med behandlingen av regeringens framställning om anslag till
socialstyrelsen behandlar utskottet motioner som avser fördelningen av
läkare, förebyggande av elektrokemiska biverkningar vid tandlagning toral
galvanism), användning av fluor i kariesförebyggande syfte samt åtgärder
mot synstress.
Fördelningen civ läkare. Enligt bestämmelser i sjukvårdslagen (1962:242)
fordras medgivande av socialstyrelsen för att inrätta läkartjänster inom
offentlig sjukvård. Endast i fråga om ett fåtal tjänster krävs inte sådant
medgivande. Socialstyrelsens prövning av frågor om inrättande av tjänster
för läkare skall enligt bestämmelser i sjukvårdskungörelsen (1972: 676) ske
på grundval av ett för riket upprättat läkarfördelningsprogram, som fastställs
av socialdepartementets sjuk vårdsdelegation. Läkarfördelningsprogrammet
(LP), som vanligtvis omfattar en tidsperiod av fem år, revideras
och fastställs i princip vartannat år av sjukvårdsdelegationen. Förslag till
läkarfördelningsprogram utarbetas av socialstyrelsen i samråd med universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ), Landstingsförbundet och Sveriges
läkarförbund.
Med läkarfördelningsprogrammen har man sökt kanalisera nytillkommande
läkarresurser till de verksamhetsområden där de bäst behövs. Bristen
på läkare har emellertid medfört svårigheter att rekrytera läkare till
mindre attraktiva verksamhetsområden och orter och en både verksamhetsmässig
och geografisk snedfördelning av läkarresurserna föreligger.
I motionen 1979/80: 635 av Gunnar Olsson m.fl. (s) tas problemet med
snedfördelning av läkarresurserna upp. Motionärerna påpekar att man
framför allt i de mindre kommunerna och särskilt inom de vidsträckta
glesbygderna saknar allmänläkare och läkare inom långtidssjukvård och
belyser detta genom att lämna uppgifter om vakanssituationen i Värmlands
län. Motionärerna begär att riksdagen som sin mening skall ge till känna att
man vid utformningen av en ny sjukvårdslagstiftning skall säkra en god
läkartillgång över hela landet och att man därvid eventuellt bör överväga
en tidsbegränsad etableringskontroll för läkare.
Vid Landstingsförbundets kongress år 1979 framlades en inom Landstingsförbundet
utarbetad skrift, Solidarisk läkarförsörjning - möjligheter
och begränsningar, med förslag till åtgärder som syftar till att sjukvårdshuvudmännen
skall få bättre möjligheter att på lika villkor få tillgång till de
knappa läkarresurserna. Landstingsförbundets kongress beslutade uppdra
åt styrelsen för förbundet att efter viss ytterligare beredning av frågan
rekommendera sjukvårdshuvudmännen att vidta i skriften föreslagna åtgärder.
På grundval av den fortsatta beredningen av frågan och en under
hösten 1979 träffad överenskommelse mellan Landstingsförbundet och
Läkarförbundet har Landstingsförbundet genom ett cirkulär i november
1979 om åtgärder för en förbättrad läkarförsörjning rekommenderat sjuk
-
SoU 1979/80:32
3
vårdshuvudmännen att (1) begränsa antalet ansökningar om nya läkartjänster
under åren 1980 och 1981 för att en bättre balans skall uppnås
mellan antalet läkartjänster och antalet vidareutbildade läkare, (2) på visst
sätt effektivisera vidareutbildningssystemet för läkare samt (3) intensifiera
arbetet med översyn av organisationen för jour och beredskap för att en
successiv reducering av vikariebehovet skall åstadkommas. Enligt cirkuläret
bör nya läkartjänster endast få inrättas för verksamhetsområdena
öppen vård vid vårdcentral, långtidssjukvård/rehabilitering och psykiatri.
Mot bakgrund av bl. a. ovannämnda kongressbeslut och överenskommelse
har socialdepartementets sjukvårdsdelegation i december 1979 fastställt
ett läkarfördelningsprogram för åren 1981-1982 (LP 82-R), vilket
utgör en revidering av ett tidigare fastställt läkarfördelningsprogram för
åren 1979-1982 (LP 82). Enligt LP 82-R skall nya läkartjänster under åren
1981 och 1982 få inrättas endast inom verksamhetsområdena öppen somatisk
vård, psykiatri och långtidssjukvård/rehabilitering.
Frågan om de framtida formerna för fördelning av läkare har behandlats
av den år 1975 tillkallade hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04).
Utredningen, som haft i uppdrag att utreda frågan om en ny lagstiftning för
hälso- och sjukvården, avgav under hösten 1979 slutbetänkandet (SOU
1979: 78) Mål och medel för hälso- och sjukvården med förslag till en hälsooch
sjukvårdslag. Utredningen anför i betänkandet, som f. n. är föremål för
remissbehandling, att det även i fortsättningen behövs en central planering
av läkarresurserna inom landet med upprättande av läkarfördelningsprogram.
Formerna för fördelning av läkararbetskraft föreslås emellertid bli
reglerade genom överenskommelser mellan berörda parter och inte genom
lagstiftning. Det påpekas att härigenom skapas möjlighet att flexibelt anpassa
formerna för en central planering av läkarresurserna med hänsyn till
sjukvårdsorganisatoriska och andra förändringar som kan bli aktuella.
Med hänsyn till de åtgärder som i enlighet med den ovan lämnade
redovisningen vidtagits för att kanalisera nytillkommande läkarresurser till
bl. a. de verksamhetsområden som avses i motionen 1979/80: 635 bör motionen
inte föranleda något initiativ av riksdagen. Utskottet avstyrker
således motionen.
Förebyggande av elektrokemiska biverkningar vid tandlagning (oral galvanism).
Användningen av metaller och metallegeringar vid tandlagning
och i färdiga tandtekniska arbeten såsom proteser samt kron- och brokonstruktioner
kan medföra elektrokemiska biverkningar hos patienten (oral
galvanism). I motionen 1979/80: 1198 av Anders Gernandt (c) påpekas att
många människor efter tandlagning drabbas av oral galvanism. Motionären
framhåller att information till läkarpersonal om oral galvanism behövs för
att eliminera, som det sägs i motionen, den hittills vanliga misstanken att
vederbörande patient är inbillningssjuk eller t.o. m. psykiskt defekt. Motionären
framför vidare kritik av innebörd att man förstorar svårigheterna
SoU 1979/80:32
4
att genom forskning och andra åtgärder komma till rätta med och förebygga
oral galvanism. Mot nu nämnd bakgrund begärs det i motionen att
åtgärder vidtas för att skyndsamt genomföra utredningsverksamhet beträffande
oral galvanism och för att sprida information i ämnet.
Vid samtliga fyra högskoleenheter för tandläkarutbildning finns professurer
i ämnet odontologisk teknologi, och enligt vad utskottet inhämtat
bedrivs vid samtliga enheter en aktiv forskning kring frågeställningar som
rör oral galvanism. Socialstyrelsen följer denna forskning och kunskapsutvecklingen
inom området för att erhålla underlag för åtgärder som bl. a.
kan avse att minska riskerna för skador från dentalmaterial. Man har inom
socialstyrelsen vidare tagit kontakt med sakkunniga på området för utarbetande
av artiklar om oral galvanism, som man räknar med skall bli publicerade
i bl. a. Läkartidningen.
Det bör här även nämnas att socialstyrelsen föreslagit att ett svenskt
certifikationsprogram skall byggas upp för material som ingår i färdiga
tandtekniska arbeten och att socialstyrelsen hos regeringen begärt att få i
uppgift att vara auktoriserande myndighet för ett sådant program. Regeringen
har därefter, i december i fjol, gett socialstyrelsen i uppdrag att ge ut
förteckningar över material som ingår i tandtekniska arbeten och som
uppfyller vissa kvalitetskrav.
Mot bakgrund av den bevakning av frågor om oral galvanism som i
enlighet med det anförda sker hos socialstyrelsen torde något riksdagens
initiativ med anledning av motionen 1979/80: 1198 inte vara erforderligt.
Utskottet vill emellertid framhålla vikten av information om oral galvanism
till läkare i syfte att besvär av oral galvanism inte skall behöva misstolkas.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen.
Användning av fluor i kariesförebyggande syfte. Mot bakgrund bl. a. av att
Världshälsovårdsorganisationen (WHO) uppmanat medlemsländerna att
använda fluoridering av dricksvatten för att förebygga tandsjukdomar och
att socialstyrelsen — i anslutning till utfärdandet år 1977 av kungörelsen
(SOSFS 1977: 26) om användning av fluorider i kariesprofylaktiskt syfte
samt kungörelsen (SOSFS 1977: 27) med bedömningsgrunder för konsumtionsvatten
med avseende på fluoridhalten - omprövat tidigare bedömningar
av både den positiva och den negativa effekten av fluor tillkallades i
augusti 1977 fluorberedningen (S 1977: 13) för att föreslå åtgärder för
användning av fluor i kariesförebyggande syfte. Fluorberedningen skall
enligt direktiven för sitt arbete ägna särskild uppmärksamhet åt möjligheten
att tillsätta fluor i dricksvattnet men bör även pröva andra sätt att
använda fluor till skydd för tandhälsan. Fluorberedningen beräknas slutföra
sitt arbete under innevarande år.
I motionen 1979/80: 1652 av Anders Gernandt (c) och Ulla Ekelund (c)
kritiseras tanken på fluoridering av dricksvatten. Motionärerna framhåller
att det främst är genom bl. a. lämpligt kostintag som god tandhygien
SoU 1979/80:32
5
främjas medan skadliga effekter av fluorintag kunnat påvisas. Motionärerna
framför vidare kritik mot att utgångspunkten för fluorberedningens
arbete är en positiv inställning till användningen av fluor och mot att i
beredningen ingår flera experter som under lång tid har arbetat för att driva
igenom vattenfluoridering i vårt land medan däremot inga experter från
motståndarsidan ingår. Motionärerna begär att frågan om fluorens faktiska
nytto- resp. skadeverkan skall övervägas ånyo och eventuellt lämnas såsom
tilläggsuppdrag till fluorberedningen.
Fluorberedningen består av ordförande samt sex ledamöter. Härjämte
har fem sakkunniga och två experter knutits till beredningen. Av de sex
posterna som ledamot besattes fyra med ledamöter av riksdagen representerande
olika riksdagspartier. Med hänsyn till den betydande parlamentariska
förankring som fluorberedningen sålunda har och till att utskottet har
anledning räkna med att fluorberedningen kommer att ingående överväga
de medicinska, juridiska, tekniska och etiska aspekterna på frågan om
fluoridering av dricksvatten (se härom SoU 1978/79:5) torde sådant uppdrag
som begärs i motionen 1979/80: 1652 inte vara erforderligt. Utskottet
avstyrker således motionen.
Åtgärder mot synstress. 1 motionen 1979/80: 1876 av Märta Fredrikson
m. fl. (c) anförs bl. a. att det moderna samhället ställer ökade krav på att
ögat skall arbeta perfekt i både fritids- och arbetsmiljö och att. när vi
kräver att ögat skall arbeta perfekt, pressen på synen blir så stark att
synstress blir följden även vid små felaktigheter på ögat. Motionärerna
framhåller att en helhetssyn på orsaker och åtgärder för att motverka
synstress är en synnerligen angelägen fråga och påpekar att det behövs en
ökad utbildning av oftalmologer (ögonspecialister) samt stimulans för utbildning
av yrkesoftalmologer som är specialiserade på arbetslivets problem.
Motionärerna begär initiativ till en samlad översyn angående orsaker
till synstress och hur sådan bäst skall förebyggas.
Inom socialstyrelsen pågår ett utredningsarbete om synvårdens innehåll
och organisation, vilket syftar till att ett s. k. sektorprogram skall utarbetas
för denna vårdsektor. Utredningsarbetet har delats upp på två expertgrupper.
En expertgrupp, som haft att behandla frågor berörande hälso- och
sjukvården, redovisade år 1979 i rapporten Ögonsjukvård och syncentraler
en kartläggning och analys av nuläget inom ögonsjukvården samt synpunkter
på dimensionering och organisation av den specialiserade ögonsjukvården
i framtiden inkl. syncentralernas verksamhet. I rapporten sägs
det bl. a. att ergooftalmologin (ögonvården i yrkeslivet) f. n. huvudsakligen
befinner sig i forskningsstadiet men väntas successivt komma det praktiska
yrkeslivet till godo. En andra expertgrupp, som skall behandla övriga
syn vårdsfrågor — bl. a. frågor av psykosocial natur och i viss utsträckning
frågor med pedagogisk inriktning - har påbörjat sitt utredningsarbete. Det
blivande sektorprogrammet avses bli utformat på grundval av expertgruppernas
rapporter och remissyttranden över dem.
SoU 1979/80:32
6
Mot bakgrund av det utredningsarbete om synvården som sålunda sker
och med hänsyn till att antalet oftalmologer beräknas komma att öka
kraftigt från år 1977, då det fanns ca 237 tjänster för oftalmologer, till år
1985, då antalet oftalmologer beräknas uppgå till 470, torde något riksdagens
initiativ med anledning av motionen 1979/80: 1876 inte vara erforderligt.
Utskottet avstyrker således motionen.
Medelsberäkningen under anslaget föranleder inte någon erinran från
utskottets sida.
Utskottet hemställer
1. beträffande fördelningen av läkare att riksdagen avslår motionen
1979/80:635,
2. beträffande oral galvanism att riksdagen avslår motionen 1979/
80: 1198,
3. beträffande användning av fluor i kariesförebyggande syfte att
riksdagen avslår motionen 1979/80: 1652,
4. beträffande åtgärder mot synstress att riksdagen avslår motionen
1979/80: 1876,
5. att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1980/81 anvisar
ett förslagsanslag av 105 148000 kr.
2. E 2. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Regeringen har under punkten
E 2 (s. 93) föreslagit riksdagen att till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 2403 000 kr.
Motion
I motionen 1979/80: 1668 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås, såvitt nu
är i fråga (yrkandet 2), att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa
om förslag till inrättande av en reguljär domstol för ansvarsärenden inom
vårdsektorn i enlighet med vad som i motionen anförs.
Utskottet
Som en följd av riksdagens beslut tidigare under innevarande riksmöte
(SoU 1979/80: 16, rskr 1979/80: 130) med anledning av förslag i propositionen
1978/79: 220 om samhällets tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen
m. fl. skall en hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd inrättas den I juli
1980 och ersätta den till socialstyrelsen knutna medicinalväsendets ansvarsnämnd.
Under förevarande anslag beräknas medel för nämndens
verksamhet under nästa budgetår.
I motionen 1979/80: 1668 av Lars Werner m.fl. (vpk) framförs bl. a.
kritik mot att medicinalväsendets ansvarsnämnd inte ersätts med en reguljär
domstol, och motionärerna begär därför (yrkandet 2) förslag till inrättande
av en reguljär domstol för ansvarsärenden inom vårdsektorn. Motionärerna
framför i motionen krav beträffande sammansättningen av dom
-
SoU 1979/80:32
7
stolen och förfarandet m. m. hos denna. Vidare framförs krav på att en
tjänst som patientombudsman skall inrättas med befogenhet att föra talan
inför domstolen.
De förslag som framförs i här aktuell del av motionen överensstämmer i
huvudsak med förslag som framfördes i motionen 1978/79:1281, vilken
behandlades i samband med propositionen 1978/79:220. På förslag av
utskottet, som i betänkandet SoU 1979/80: 16 gjorde motionsförslagen till
föremål för en ingående behandling, avslog riksdagen motionen. Någon
omständighet har därefter inte inträffat som föranleder utskottet till annat
ställningstagande i här aktuella frågor. Utskottet avstyrker således motionen
1979/80: 1668 i här aktuell del.
Medelsberäkningen under anslaget föranleder inte någon erinran från
utskottets sida.
Utskottet hemställer
1. beträffande inrättande av en reguljär domstol för ansvarsärenden
inom vårdsektorn att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1668
yrkandet 2,
2. att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 2403 000 kr.
3. E 4—E 14. Länsläkarväsendet m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkterna E 4-E 14 (s. 94-116) och hemställer
att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar
1. till Länsläkarväsendet ett förslagsanslag av 14 108000 kr.,
2. till Socialvårdskonsulenter och länsnykterhetsnämnder ett förslagsanslag
av 17036000 kr.,
3. till Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
4. till Statens bakteriologiska laboratorium: Driftbidrag ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,
5. till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter
ett förslagsanslag av 15 682000 kr.,
6. till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk
verksamhet ett förslagsanslag av 3010000 kr.,
7. till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning ett reservationsanslag
av 1 695000 kr.,
8. till Statlig kontroll av läkemedel m. m. ett förslagsanslag av
31930000 kr.,
9. till Statens rättskemiska laboratorium ett förslagsanslag av
15610000 kr.,
10. till Statens rättsläkarstationer ett förslagsanslag av 14 362000
kr.,
11. till Bidrag till driften av en WHO-enhet för rapportering av
läkemedelsbiverkningar ett förslagsanslag av 1 057 000 kr.
SoU 1979/80:32
8
4. E 15. Statens miljömedicinska laboratorium. Regeringen har under
punkten E 15 (s. 117—119) föreslagit riksdagen att till Statens miljömedicinska
laboratorium för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av
13 557 000 kr.
Motion
I motionen 1979/80: 1226 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås
1. att riksdagen hemställer hos regeringen om en snabbutredning och
förslag till institut för folkhälsan där samordnade bedömningar av olika
miljöfaktorers samverkan och totala effekter kan utföras,
2. att riksdagen uttalar att utredningen bör ges en bred sammansättning,
där bl. a. Landstingsförbundet, UHÄ, de berörda verken, fackliga organisationer
och miljögrupper finns företrädda.
Utskottet
Under förevarande anslag beräknas medel för verksamheten vid ett
statens miljömedicinska laboratorium.
Enligt beslut av riksdagen (prop. 1978/79: 120, SoU 1979/80: 17, rskr
1979/80: 106) skall den omgivningshygieniska avdelning, som ursprungligen
funnits vid statens institut för folkhälsan och som vid detta instituts
upphörande provisoriskt överförts till statens naturvårdsverk, skiljas från
naturvårdsverket och fr. o. m. den I juli 1980 ombildas till ett fristående
statens miljömedicinska laboratorium (SML) med socialstyrelsen som
chefsmyndighet.
Bakgrunden till inrättandet av SML är att man i dag känner till att
förändringar i den yttre miljön på olika sätt kan påverka människan, direkt
eller indirekt, men att man inte vet tillräckligt mycket om vilka miljökomponenter
som är särskilt riskabla, vilka grupper som är speciellt känsliga
för påverkan, på vilket sätt denna påverkan kan ge upphov till skador samt
hur vi skall kunna förebygga och förhindra icke önskvärda och främja
önskvärda förändringar i människans miljö. SML skall tillgodose behovet
av ett organ som kan bygga upp, samla in och systematisera kunskaper
inom den fysikalisk-kemiska miljömedicinens och den allmänna hälsovårdens
områden och som kan bistå myndigheter och andra intressenter vid
rådfrågning m. m. samt meddela undervisning till hälsovårdspersonal avseende
nämnda områden.
I anslutning till behandlingen av frågan om medelsanvisning för SML:s
verksamhet behandlar utskottet motionen 1979/80: 1226 av Lars Werner
m. fl. (vpk). I motionen framhålls bl. a. att miljöns betydelse för hälsa och
sjukdom blir allt tydligare med ökad kunskap och forskning. Motionärerna
påpekar att miljöfrågor av betydelse för hälsan i dag handläggs av olika
myndigheter såsom arbetarskyddsstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens
livsmedelsverk m. fl. Motionärerna framhåller att det behövs en sam
-
SoU 1979/80:32
9
ordning av insatserna på miljöområdet i form av ett statligt organ - ett
institut för folkhälsan - som skall samordna bedömningar och utredningar
av miljöns påverkan på folkets hälsa. Motionärerna begär därför (yrkandet
1) en snabbutredning och förslag till ett institut för folkhälsan där samordnade
bedömningar av olika miljöfaktorers samverkan och totala effekter
kan utföras samt (yrkandet 2) att utredningen skall ges en bred sammansättning
med bl. a. företrädare för Landstingsförbundet, universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ), berörda myndigheter, fackliga organisationer
och miljögrupper.
Socialstyrelsen är högsta tillsynsmyndighet för den allmänna hälsovården.
I propositionen 1979/80:6 har bl. a. framlagts förslag till riktlinjer för
socialstyrelsens framtida uppgifter m. m., vilka f. n. behandlas av utskottet.
Socialstyrelsens ansvar för förebyggande hälsofrågor understryks i de
föreslagna riktlinjerna. Det framhålls sålunda i propositionen att socialstyrelsen
bör ha en viktig funktion att fylla när det gäller att finna vägar för att
utnyttja socialvårdens (socialtjänstens) och hälso- och sjukvårdens kunskaper
i planeringen på olika samhällsområden. Det påpekas också att
socialstyrelsen genom att analysera och sammanställa uppgifter om hälsorisker
och sociala problem i olika samhällsmiljöer bör kunna ge ett värdefullt
underlag för motåtgärder och förebyggande insatser i vid bemärkelse
inom olika områden. Det förutsätts att socialstyrelsen tillsammans med
SML skall förfoga över erforderliga personalresurser för att kunna ta fram
det underlag som krävs för socialstyrelsens tillsyns- och planeringsuppgifter
inom den fysikaliska och kemiska miljömedicinen.
Med anledning av förslag i propositionen 1979/80:6 har riksdagen i
februari i år godkänt att ett institut för psykosocial miljömedicin skall
inrättas den 1 juli i år (SoU 1979/80:23, rskr 1979/80: 160). Detta institut
skall på den psykosociala miljömedicinens områden ha uppgifter som
motsvarar uppgifterna för SML på den fysikaliska och kemiska miljömedicinens
områden och skall nära samarbeta med socialstyrelsen.
Med hänsyn till den förstärkta bevakning av den samlade miljöns inverkan
på mänsklig hälsa som i enlighet med det anförda är att vänta är något
riksdagens initiativ med anledning av motionen 1979/80: 1226 inte påkallat.
Utskottet avstyrker således motionen.
Den föreslagna medelsanvisningen under anslaget föranleder inte någon
erinran från utskottets sida.
Utskottet hemställer
1. beträffande ett institut för folkhälsan att riksdagen avslår motionen
1979/80: 1226,
2. att riksdagen till Statens miljömedicinska laboratorium för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 13557000 kr.
tl Riksdagen 1979180. 12 sand. Nr 32
SoU 1979/80:32
10
Öppen hälso- och sjukvård
5. F 1. Allmän hälsokontroll. Regeringen har under punkten F I (s. 121 och
122) föreslagit riksdagen att till Allmän hälsokontroll för budgetåret 1980/
81 anvisa ett förslagsanslag av 3059000 kr.
Motioner
I motionen 1979/80:851 av Maja Ohlin m.fl. (s) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär snara förslag om åtgärder för tidigdiagnostik av
bröstcancer (mammografi) i alla län i första hand för kvinnor i riskgrupperna.
I motionen 1979/80: 1223 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer om åtgärder som leder till att bröstcentraler
med erforderliga specialister och där riktade hälsokontroller inrättas
av landstingen i alla län.
I motionen 1979/80: 1649 av Elisabeth Fleetwood m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en snabb utvärdering av försöken med
mammografidiagnoser av bröstcancer.
Utskottet
I samband med behandlingen av fråga om medelsanvisning under anslaget
till allmän hälsokontroll behandlar utskottet tre motioner om röntgenundersökningar
av brösten (mammografi) för tidig upptäckt av bröstcancer.
Genom röntgenundersökning av brösten kan även mycket små tumörer
upptäckas. Det har visats att enbildsmammografi av varje bröst - med
snedprojektion - innehåller tillräcklig information för att motsvara behovet
vid hälsoundersökningar. Socialstyrelsen har engagerat sig i en verksamhet
med hälsoundersökning beträffande bröstcancer inom Kopparbergs
och Östergötlands län tillsammans med sjukvårdshuvudmännen i
dessa län, kallat W-E-projektet. Syftet är att man genom en sådan epidemiologisk
studie skall söka få fram mammografiundersökningarnas betydelse
för överlevnad och dödlighet. Inom ramen för projektet skall samtliga
kvinnor fr. o. m. 40 års ålder erbjudas mammografiundersökningar.
Projektet som startade år 1977 beräknas pågå under fem år. Av kvinnorna i
nämnda åldersgrupp har inom Kopparbergs län ungefär två tredjedelar och
inom Östergötlands län ungefär hälften hittills genomgått en mammografiundersökning.
Avsikten är att kvinnorna under projektperioden skall
erbjudas två mammografiundersökningar. Material från hittills verkställda
mammografiundersökningar samlas f. n. in. Socialstyrelsen beräknas lämna
en redovisning innevarande år. Medel för socialstyrelsens engagemang i
projektet utgår från förevarande anslag.
Med stöd av ett bemyndigande av regeringen tillkallades år 1979 Cancer -
SoU 1979/80:32
II
kommittén (S 1979: 07) för att utreda frågor om cancerförebyggande åtgärder.
Cancerkommittén skall enligt direktiven för utredningsarbetet kartlägga.
samla in och ställa samman den kunskap som erhålls på skilda håll om
faktorer som medför risk för cancer och mot bakgrund av den samlade
information och kunskap på området som därvid erhålls föreslå åtgärder
som kan förebygga cancersjukdomars uppkomst. Kommittén skall bl. a.
följa det pågående arbetet med att utvärdera masshälsoundersökningarför
att diagnostisera bl. a. bröstcancer och förutsätts på så sätt kunna få fram
underlag för ställningstaganden till en fortsatt användning i Sverige av
sådana undersökningar.
I motionen 1979/80:851 av Maja Ohlin m. fl. (s) begärs snara förslag om
åtgärder för mammografi i alla län och i första hand för kvinnor i riskgrupperna,
dvs. kvinnor som redan haft cancer i ett bröst, kvinnor med nära
anhörig med bröstcancer och kvinnor över 40 år.
I motionen 1979/80: 1223 av Lars Werner m. fl. (vpk) begärs åtgärder
som leder till att landstingen i alla län inrättar bröstcentraler med erforderliga
specialister för att fullständiga utredningar och riktade hälsokontroller
skall kunna göras.
1 motionen 1979/80: 1649 av Elisabeth Fleetwood m. 11. (m) begärs en
snabb utvärdering av massundersökningarna inom W-E-projektet.
Utskottet behandlade under förra riksmötet i sitt av riksdagen godkända
betänkande SoU 1978/79: 18 motioner om användning av mammografi vid
misstanke om bröstcancer och om användning av denna metod i allmänna
hälsoundersökningar. Utskottet som gjorde motionerna till föremål för
remissbehandling ansåg att det är angeläget att förutsättningar skapas för
att bröstcancer skall kunna upptäckas på ett så tidigt stadium som möjligt
och att den mammografiska undersökningsmetoden är av stort värde när
det gäller att upptäcka mycket små tumörer i brösten. Utskottet anförde
att det därför är angeläget att denna undersökningsmetod kan erbjudas
inom sjukvården vid misstanke om bröstcancer och att det ankommer på
sjukvårdshuvudmännen att vid den fortsatta utbyggnaden av sjukvården
beakta önskemålet om ökade resurser för mammografi. När det gäller
frågan om användning av mammografi i allmänna hälsoundersökningar
anförde utskottet att det - bl. a. med hänsyn till att det är fråga om
röntgenstrålning - torde behövas ytterligare utvärderingar innan man kan
överväga att införa metoden som rutin.
I överensstämmelse med vad utskottet tidigare uttalat förordar utskottet
att mammografiundersökning erbjuds dem som vänder sig till sjukvården
med anledning av misstanke om bröstcancer eller som av viss anledning
anser sig löpa särskild risk för bröstcancer. Utskottet utgår från att sjukvårdshuvudmännen
vidtar åtgärder för att sådan undersökning också kan
erbjudas. När det gäller användning av mammografi i massundersökningar
bör man avvakta utvärderingen av W-E-projektet och de överväganden
som cancerkommittén skall göra. Enligt vad utskottet inhämtat beräknar
SoU 1979/80:32
12
kommittén presentera resultatet av sitt utredningsarbete under nästa år.
Utskottet vill understryka den betydelse för tidig upptäckt av bröstcancer
som även självundersökning av brösten har och framhålla angelägenheten
av att kvinnorna stimuleras att också använda denna metod.
Med hänsyn till det anförda påkallar motionerna 1979/80:851, 1979/
80: 1223 och 1979/80: 1649 inte någon riksdagens åtgärd.
Den föreslagna medelsanvisningen under anslaget föranleder inte någon
erinran från utskottets sida.
Utskottet hemställer
1. beträffande mammografi i alla län att riksdagen avslår motionen
1979/80: 851.
2. beträffande inrättande av bröstcentraler att riksdagen avslår motionen
1979/80: 1223.
3. beträffande utvärdering av mammografiundersökningar att riksdagen
avslår motionen 1979/80: 1649.
4. att riksdagen till Allmän hälsokontroll för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 3059000 kr.
6. F 2. Hälsovårdsupplysning. Regeringen har under punkten F 2 (s. 123—
125) föreslagit riksdagen att till Hälsovårdsupplysning för budgetåret 1980/
81 anvisa ett reservationsanslag av 12 300000 kr.
Motioner
I motionen 1979/80: 449 av Eva Hjelmström (vpk) och Inga Lantz (vpk)
hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att preventivmedelsrådgivningen
måste byggas ut både kvantitativt och kvalitativt,
bl. a. innebärande en intensifierad utbildning och information till de personalgrupper
som berörs,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att utöka den
uppsökande verksamheten inom preventivmedelsrådgivning och födelsekontroll
så att bl. a de s. k. riskgrupperna kan nås.
3. att riksdagen med ändring i propositionen 1979/80: 100 beslutar att
under 2. Hälsovårdsupplysning. bilaga 8 (socialdepartementet), anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag med 200000 kr. förhöjt belopp avseende
insatser inom sexual- och samlevnadsfrågor.
I motionen 1979/80: 1650 av Märta Fredrikson (c) och Kjell Mattsson (c)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att kostinformation
via aktuella insatser kan nå ut till alla människor.
Utskottet
Under anslaget till hälsovårdsupplysning anvisas medel för den hälsovårdsupplysningsverksamhet
som bedrivs av socialstyrelsen genom myn
-
SoU 1979/80:32
13
dighetens nämnd för hälsoupplysning. Nämndens verksamhet har hitintills
bedrivits med tyngdpunkt på tre huvudområden, nämligen kost och motion.
beroendeframkallande medel samt sexual- och samlevnadsfrågor. En
förskjutning sker mot sådana projekt som är inriktade på hälsofrågor från
en vidare utgångspunkt än ett enda sakområde.
Sjukvårdshuvudmännen har alltmer engagerat sig i sjukdomsförebyggande
och hälsobefrämjande åtgärder, och sådana åtgärder kan förutses
komma att få allt större betydelse i hälso- och sjukvårdspolitiken i framtiden.
I propositionen 1979/80:6, vari framlagts förslag om socialstyrelsens
framtida uppgifter och organisation m.m. och som f. n. behandlas av
utskottet, föreslås mot nu nämnd bakgrund bl. a. att hälsoupplysning primärt
skall vara en uppgift för sjukvårdshuvudmännen.
I samband med behandlingen av regeringens framställning om medelsanvisning
under anslaget behandlar utskottet dels en motion om kostinformation,
dels en motion om utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen m. m.
Kostinformation. I motionen 1979/80: 1650 av Märta Fredrikson (c) och
Kjell Mattsson (c) påpekas att många människor i vårt land äter fel. både i
fråga om kostens sammansättning och i fråga om kostintaget under olika
delar av dagen. Motionärerna framhåller bl. a. att studieförbunden bör få
ökade resurser för kurser i näringslära och praktisk matlagning, att information
om näringsriktig kost måste gå ut via länsstyrelsernas hemkonsulenter,
liksom via övriga hemkonsulenter och konsumentupplysare. att
frågor om näringsriktig kost måste på ett helt annat sätt än tidigare uppmärksammas,
att alla med vårdande och undervisande funktioner i samhället
måste ha en grundläggande undervisning om kost- och näringsfrågor
samt att alla människor behöver kunskap om matens grundläggande betydelse
för den mänskliga tillvaron. Motionärerna begär åtgärder för att
kostinformation via aktuella insatser kan nå ut till alla människor.
Den upplysningsverksamhet om kost och motion som nämnden för
hälsoupplysning bedriver startades år 1971 med målsättningen att den
sedan länge pågående utvecklingen mot försämrade kost- och motionsvanor
skulle brytas. Aktiviteten beräknades behöva en lång tid för att få
effekt, i första hand en tioårsperiod. Det näringsfysiologiska och rörelsefysiologiska
underlaget för aktiviteten - som utarbetats av en särskild medicinsk
expertgrupp - redovisades av socialstyrelsen år 1971 i skriften Kost
och motion (Socialstyrelsen redovisar nr 19). Som konkreta förslag till
ändring av kost- och motionsvanor angavs däri att det gäller att anpassa
energitillförsel till energibehov, att begränsa konsumtionen av mättat fett
och socker, att öka tillförseln av essentiella näringsämnen och att öka den
fysiska aktiviteten. Underlag för upplysningsverksamheten om kost och
fysisk aktivitet under barnaåren, som utarbetats av en annan medicinsk
expertgrupp, redovisades år 1973 i skriften Kost och fysisk aktivitet i
barnaåldern (Socialstyrelsen redovisar nr 33). För upplysningsverksamhe
-
SoU 1979/80:32
14
ten om kost och motion finns en ledningsgrupp, vari ingår företrädare för
bl. a. socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statens livsmedelsverk, konsumentverket.
Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Sveriges
industriförbund. Lantbrukarnas riksförbund. LO och Kooperativa förbundet.
Vidare har till aktiviteten varit knutna olika projekt- och expertgrupper
samt de i det föregående nämnda medicinska expertgrupperna.
En enkätundersökning år 1978. som omfattade 2000 vuxna personer
över hela landet, visade att allmänhetens kunskaper om sambanden mellan
kost och motion samt hälsa och om näringsriktig mat blivit bättre men att
allmänhetens kost- och motionsvanor förändrats endast i blygsam utsträckning.
Med anledning av bl. a. den långsamma takten i förändringen
av allmänhetens levnadsvanor tillsatte ovannämnda ledningsgrupp för kost
och motion en utredningsgrupp med uppgift att ta fram underlag tili ett
åtgärdsprogram som skulle kunna påskynda utvecklingen.
Resultatet av utredningsgruppens arbete presenterades år 1979 i rapporten
Kost och motion inför 80-talet. Underlag för åtgärdsprogram för bättre
kost- och motionsvanor (nr II i nämndens för hälsoupplysning publikationsserie
h-rapporter). Rapporten innehåller bl. a. en beskrivning och
värdering av de informationsinsatser m. m. som gjorts samt underlag för
ett framåtriktat åtgärdsprogram för socialstyrelsens kost- och motionsinformation.
I rapporten har bl. a. redovisats aktiviteter inom kommunerna,
skolan och studieförbunden, och det påpekas bl. a. att det krävs insatser på
Hera områden i samhället om man vill åstadkomma en mera genomgripande
och långsiktig förändring av allmänhetens kostvanor. Det är avsett att
rapporten skall utgöra underlag för ett långsiktigt program för att förbättra
befolkningens kost- och motionsvanor.
Den ovan lämnade redogörelsen visar att man är medveten om att män
måste påskynda utvecklingen av bättre kost- och motionsvanor hos allmänheten.
Takten i arbetet härmed blir bl. a. beroende av de medel som
kan ställas till förfogande för informationsaktiviteter m. m. kring kost och
motion. Det kan här framhållas att en i stort sett oförändrad medelsanvisning
till dessa aktiviteter föreslagits för nästa budgetår medan viss minskning
av medelsanvisningen till andra aktiviteter beräknats under anslaget.
Med hänsyn till det anförda bör motionen 1979/80: 1650 inte föranleda
någon åtgärd av riksdagen. Utskottet avstyrker således motionen.
Utbyggnad av preventivmedeisrådgivningen m. ni. I motionen 1979/80:449
av Eva Hjelmström (vpk) och Inga Lantz (vpk) begärs det att riksdagen
som sin mening skall ge regeringen till känna att preventivmedelsrådgivningen
måste byggas ut både kvantitativt och kvalitativt, bl. a. innebärande
en intensifierad utbildning och information till de personalgrupper som
berörs (yrkandet I). att riksdagen hos regeringen skall hemställa om åtgärder
för att utöka den uppsökande verksamheten inom preventivmedelsrådgivning
och födelsekontroll så att bl. a. de s. k. riskgrupperna kan nås
SoU 1979/80:32
15
(yrkandet 2) samt att under anslaget till hälsovårdsupplysning anvisas ett
belopp av 200000 kr. utöver den medelsanvisning regeringen föreslagit för
att användas för insatser berörande sexual- och samlevnadsfrågor (yrkandet
3).
Då riksdagen år 1974 antog den nu gällande abortlagen (1974:595),
vilken medförde ökade möjligheter för kvinnan att få abort, beslutade
riksdagen också om ökade insatser i fråga om preventivmedelsrådgivning
och andra förebyggande åtgärder (prop. 1974:70, SoU 1974:21. rskr
1974: 268). Dessa insatser gjordes mot bakgrund av att abort borde betraktas
som en nödfallsutväg och att födelsekontrollen borde ske med hjälp av
preventiva åtgärder. Riksdagen biträdde sålunda förslag i propositionen
om att huvudansvaret för preventivmedelsrådgivningen skulle vila på sjukvårdshuvudmännen
och att dessa skulle få en lagfäst rätt till ersättning från
den allmänna försäkringen för preventivmedelsrådgivning och information.
Riksdagen beslutade vidare att särskilda insatser skulle göras i fråga
om preventivmedelsinformation m. m. genom bl. a. socialstyrelsens
nämnd för hälsoupplysning.
I juni 1975 knöts till socialdepartementet en särskild arbetsgrupp med
representanter för bl. a. socialstyrelsen och Landstingsförbundet, som
skulle fortlöpande följa utvecklingen av preventivmedelsrådgivningen.
Statens direkta stöd till utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen har
- förutom ersättningen från den allmänna försäkringen till sjukvårdshuvudmännen
för preventivmedelsrådgivning - bestått i utbildning av personal
för verksamheten. Sålunda har med medel som anvisats under anslaget
till efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m.m. under femte huvudtiteln
anordnats I. kurser om tre dagar för i första hand läkare som är
ansvariga för organisationen av preventivmedelsrådgivningen, 2. kurser
om 14 dagar i antikonception och preventivmedelsrådgivning för barnmorskor
som utexaminerats före år 1974 samt 3. fortbildningskurser om tre
dagar för barnmorskor med några års erfarenhet inom preventivmedelsrådgivningen.
En omfattande verksamhet för information och attitydpåverkan när det
gäller abortförebyggande åtgärder har bedrivits med medel som anvisats
under anslaget till hälsovårdsupplysning.
Sjukvårdshuvudmännen har under de gångna åren byggt ut preventivmedelsrådgivningen
väsentligt.
De insatser som gjorts av staten och sjukvårdshuvudmännen för utbyggnad
av preventivmedelsrådgivningen har resulterat i att rådgivningsfrekvensen
numera uppgår till i genomsnitt 300 besök per år per I 000 fertila
kvinnor.
1 motionen framhålls som vägledande för abortförebyggande åtgärder
den försöksverksamhet med sådana åtgärder som bedrevs på Gotland
under åren 1973—1976. I det s. k. Gotlandsprojektet, som utskottet redogjort
för i betänkandet SoU 1978/79:27 (s. 30) och vari nämnden för
SoU 1979/80:32
16
hälsoupplysning var engagerad, utvecklades metoder och innehåll i upplysningsarbetet
och utvecklades samarbetsformer mellan olika organ och
yrkesgrupper. Kraftfulla satsningar på abortförebyggande åtgärder har
även gjorts på andra håll i landet. Det Finns numera ett omfattande material
tili ledning för sjukvårdshuvudmännens verksamhet på området och det
ankommer nu på dem att föra utvecklingen vidare.
På förslag av socialutskottet beslutade riksdagen i början av innevarande
riksmöte begära att en utvärdering av abortlagstiftningen skall komma till
stånd (SoU 1979/80: 10. rskr 1979/80:24).
Med anledning av riksdagens beslut har regeringen i februari i år bemyndigat
statsrådet Holm att tillkalla en kommitté med uppdrag att göra en
utvärdering av abortlagstiftningen samt föreslå åtgärder som syftar till att
minska abortfrekvensen i landet. Kommittén, som fått parlamentarisk
förankring, skall enligt direktiven för sitt arbete även behandla frågor om
preventivmedelsrådgivningen. Kommittén skall sålunda bl. a. belysa hur
preventivmedelsrådgivningen fungerar och barnmorskans roll i rådgivningen
samt särskilt uppmärksamma de problem som gäller att nå ut med
information och rådgivning till olika grupper. Invandrarna framhålls som
en viktig målgrupp. Kommittén skall lägga fram konkreta förslag om
abortrådgivningens utformning och innehåll samt abortförebyggande åtgärder
i syfte att minska abortfrekvensen i landet. Om möjligt skall kommittén
föreslå särskilda åtgärdsprogram för en förbättrad information om
samlevnadsfrågor och om abortförebyggande åtgärder. Kommitténs arbete
skall bedrivas skyndsamt.
Det utredningsarbete som sålunda förestår om bl. a. preventivmedelsrådgivningen
tillgodoser enligt utskottets mening syftet med yrkandet I i
motionen 1979/80:449. Motionen bör därför i denna del inte föranleda
någon åtgärd av riksdagen.
Föredragande statsrådet har i anslutning till medelsberäkningen under
anslaget till hälsovårdsupplysning understrukit vikten av att även invandrarkvinnorna
nås av information om preventivmedel och upplysning i
sexual- och samlevnadsfrågor. Med hänsyn härtill och till att utskottet inte
funnit anledning förorda en ökning av medelsanvisningen under anslaget
utöver vad regeringen föreslagit bör inte heller motionen i övrigt föranleda
någon åtgärd av riksdagen.
Utskottet avstyrker således motionen.
Medelsberäkningen i övrigt under anslaget har inte föranlett någon erinran
från utskottets sida.
Utskottet hemställer
1. beträffande kostinformation att riksdagen avslår motionen 1979/
80: 1650.
2. beträffande utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen att riksdagen
avslår motionen 1979/80:449 yrkandet I.
SoU 1979/80:32
17
3. beträffande preventivmedelsrådgivning för vissa riskgrupper att
riksdagen avslår motionen 1979/80:449 yrkandet 2,
4. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1979/80:449 yrkandet 3 till Hälsovårdsupplysning för
budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 12 300000
kr.
7. F 3. Epidemiberedskap m.m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkten F 3 (s. 125 och 126) och hemställer
att riksdagen till Epidemiberedskap m.m. för budgetåret 1980/81
anvisar ett förslagsanslag av 10837000 kr.
Undervisningssjukhus m. m.
8. G 1. Karolinska sjukhuset: Avlöningar till läkare. G 2. Karolinska sjukhuset:
Driftkostnader. Regeringen har under punkterna G I och G 2 (s.
128-137) föreslagit riksdagen att dels till Karolinska sjukhuset: Avlöningar
till läkare för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 134 175 000
kr., dels godkänna den i propositionen beräknade resultaträkningen för
förvaltning av fastigheter vid karolinska sjukhuset samt till Karolinska
sjukhuset: Driftkostnader för budgetåret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag
av 691 177000 kr.
Motion
1 motionen 1979/80: 501 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs
1. att riksdagen beslutar att under bilaga 8. G I Karolinska sjukhuset:
Avlöningar till läkare, anvisa ytterligare 14000000 kr..
2. att riksdagen beslutar att under bilaga 8, G 2 Karolinska sjukhuset:
Driftkostnader, anvisa ytterligare 20000000 kr.
Utskottet
Direktionen för karolinska sjukhuset föreslog i anslagsframställningen
för nästa budgetår att ca 148.8 milj. kr. skulle anvisas under anslaget till
avlöningar till läkare vid sjukhuset. Enligt direktionens förslag skulle en ny
tjänst som biträdande överläkare och två nya tjänster som avdelningsläkare
inrättas vid sjukhuset samt åtta tjänster som biträdande överläkare
omvandlas till tjänster som överläkare och sju tjänster som avdelningsläkare
omvandlas till tjänster som biträdande överläkare. Vidare föreslog
direktionen att ca 712 milj. kr. skulle anvisas under anslaget till driftkostnader
vid sjukhuset bl. a. för att 26 1/2 tjänster för annan personal än läkare
skulle kunna inrättas vid sjukhuset.
1 budgetpropositionen har till avlöningar till läkare föreslagits en medelsanvisning
av 134 175 000 kr. och till driftkostnader en medelsanvisning av
SoU 1979/80:32
18
691 177000 kr. Därvid har av sjukhusdirektionen begärda medel för inrättande
av nya tjänster och för omvandling av tjänster inte beräknats. Vidare
har medel inte heller beräknats för 23 blockförordnanden, som varit inrättade
för fortsatt vidareutbildning för läkare med äldre grundutbildning
(medicine licentiater), då dessa blockförordnanden inte längre kan besättas
med sådana läkare.
I motionen 1979/80: 501 av Lars Werner m. fl. (vpk) begärs att riksdagen
utöver de belopp som regeringen föreslagit skall anvisa 14 milj. kr. till
avlöningar till läkare (yrkandet I) och 20 milj. kr. till driftkostnader (yrkandet
2). Motionärerna anser att direktionens förslag till medelsanvisning till
avlöningar till läkare bör tas obeskuret och att de av direktionen föreslagna
ca 26 tjänsterna för annan personal än läkare bör beviljas.
Utskottet har ovan i anslutning till behandlingen av frågan om medelsanvisning
under anslaget till socialstyrelsen för nästa budgetår behandlat en
motion om fördelningen av läkare, vari påtalats den snedfördelning av
läkarresurserna som föreligger i landet (s. 2 och 3). Utskottet har därvid
bl. a. redovisat att man kommer att vara restriktiv med att inrätta nya
läkartjänster under de närmaste åren för att en bättre balans skall kunna
uppnås mellan antalet läkartjänster och antalet utbildade läkare. Man
räknar med att läkartjänster som i dag är vakanta runt om i landet härigenom
skall kunna besättas och att man skall kunna få till stånd en jämnare
läkarfördelning i landet. För att detta syfte skall kunna nås måste i och för
sig välgrundade krav på nya läkartjänster vid attraktiva sjukhus som karolinska
sjukhuset behandlas restriktivt. Från denna utgångspunkt har utskottet
förståelse för att medel för inrättande av nya läkartjänster vid
sjukhuset inte beräknats i budgetpropositionen.
Utskottet har vidare förståelse för att man av statsfinansiella skäl måste
iaktta återhållsamhet med nya utgifter.
Från ovannämnda utgångspunkter kan utskottet inte biträda förslagen i
motionen 1979/80:501. Motionen avstyrks således.
De föreslagna medelsanvisningarna har inte föranlett någon erinran från
utskottets sida.
Inte heller den i propositionen beräknade resultaträkningen för fastigheter
som förvaltas av sjukhuset har föranlett någon erinran från utskottets
sida.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1979/80:501 yrkandet 1 till Karolinska sjukhuset: Avlöningar
till läkare för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 134 175000 kr..
2. att riksdagen
a) godkänner den i propositionen beräknade resultaträkningen
för förvaltning av fastigheter vid karolinska sjukhuset,
b) med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen
SoU 1979/80:32
19
1979/80: 501 yrkandet 2 till Karolinska sjukhuset: Driftkostnader
för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 691 177 (KH)
kr.
9. G 3. Karolinska sjukhuset: Utrustning. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkten G 3 (s. 137 och 138) och hemställer
att riksdagen till Karolinska sjukhuset: Utrustning för budgetåret
1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 22 (HK) (XX) kr.
10. G 4. Karolinska sjukhuset: Byggnadsinvesteringar. Regeringen har under
punkten G 4 (s. 138-144) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
regeringen att besluta om byggnadsarbeten vid karolinska sjukhuset inom
de kostnadsramar som förordats i propositionen, dels bemyndiga regeringen
att fastställa tillgångsvärden i enlighet med vad som anförts i propositionen,
dels till Karolinska sjukhuset: Byggnadsinvesteringar för budgetåret
1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 13 (XX)(XX) kr.
Motion
1 motionen 1979/80: 1209 av Blenda Littmarck (m) och Allan Akerlind
(m) hemställs att riksdagen anhåller att regeringen vidtar åtgärder för att
tillgodose behovet av begravningskapell och visningsrum för anhöriga vid
karolinska sjukhuset.
Utskottet
I samband med behandlingen av regeringens framställning om medelsanvisning
under anslaget till byggnadsinvesteringar vid karolinska sjukhuset
m. m. behandlar utskottet motionen 1979/80: 1209 av Blenda Littmarck (m)
och Allan Åkerlind (m).
I motionen påpekas bl. a. att det begravningskapell som inrättades när
karolinska sjukhuset uppfördes inte längre går att använda och att sjukhuset
saknar ett s. k. visningsrum där man i lugn och ro kan ta farväl av sina
avlidna anhöriga. Motionärerna begär åtgärder för att behovet vid karolinska
sjukhuset av begravningskapell och visningsrum skall tillgodoses.
Enligt från karolinska sjukhuset inhämtade uppgifter är det kapell som
finns vid sjukhuset mycket förfallet. Med hänsyn till att kapell för jordfästningsförrättningar
inte efterfrågats och till att byggnadsinvesteringar för
sjukvården måst prioriteras har man inte avsett att iordningsställa ett
begravningskapell vid sjukhuset. Man håller däremot på med att iordningställa
ett s. k. visningsrum inom sjukhuset vilket beräknas bli färdigt under
innevarande år.
Med hänsyn till det anförda bör motionen 1979/80: 1209 enligt utskottets
mening inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Utskottet avstyrker
motionen.
SoU 1979/80:32
20
Regeringens förslag till anslagsberäkning m. m. föranleder inte någon
erinran från utskottets sida.
Utskottet hemställer
1. beträffande begravningskapell m. m. vid karolinska sjukhuset att
riksdagen avslår motionen 1979/80: 1209.
2. att riksdagen
a) bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten vid
karolinska sjukhuset inom de kostnadsramar som förordats i
propositionen,
b) bemyndigar regeringen att fastställa tillgångsvärden i enlighet
med vad som anförts i propositionen.
c) till Karolinska sjukhuset: Byggnadsinvesteringar för budgetåret
1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 13000000 kr.
II. G 5. Akademiska sjukhuset i Uppsala: Avlöningar till läkare. Regeringen
har under punkten G 5 (s. 145-148) föreslagit riksdagen att till Akademiska
sjukhuset i Uppsala: Avlöningar till läkare för budgetåret 1980/81
anvisa ett förslagsanslag av 120362000 kr.
Motioner
I motionen 1979/80: 365 av Nils Hjorth m. fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av en utbyggnad av den yrkesmedicinska verksamheten vid akademiska
sjukhuset i Uppsala.
I motionen 1979/80: 1203 av Lars-Ove Hagberg (vpk) och Oswald Söderqvist
(vpk) föreslås
1. att riksdagen hos regeringen hemställer att medel för en tjänst som
biträdande överläkare i yrkesmedicin vid akademiska sjukhuset i Uppsala
bör anvisas på tilläggsbudget I för budgetåret 1980/81.
2. att riksdagen uttalar att en femårsplan för utbyggnad av en fullvärdig
yrkesmedicinsk regionklinik bör utarbetas tillsammans med akademiska
sjukhuset i Uppsala och Uppsala läns landsting och att denna utbyggnad
bör startas redan budgetåret 1980/81.
I motionen 1979/80: 1225 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
beslutar att. med ändring av socialdepartementets förslag, förorda
inrättandet av ytterligare en avdelningsläkartjänst vid den avdelning tillhörande
barnkliniken vid Uppsala akademiska sjukhus som benämns Folke
Bernadottehemmet och att därav föranledd höjning sker av anslaget under
bilaga 8, G 5 Akademiska sjukhuset i Uppsala: Avlöningar till läkare, i
statsbudgeten för budgetåret 1980/81.
I motionen 1979/80: 1644 av Hans Alsén m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar att låta inrätta en avdelningsläkartjänst vid akademiska sjukhusets
SoU 1979/80:32
21
i Uppsala barnmedicinska klinik för placering vid Folke Bernadottehemmet.
Utskottet
I anslutning till behandlingen av regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget till avlöningar till läkare vid akademiska sjukhuset i Uppsala
behandlar utskottet motionsförslag om dels utvidgad yrkesmedicinsk
verksamhet vid sjukhuset, dels inrättande av en tjänst som avdelningsläkare
för den sjukvårdande verksamhet som sjukhusets barnmedicinska
klinik bedriver vid Folke Bernadottehemmet i Uppsala.
Utvidgad yrkesmedicinsk verksamhet. Akademiska sjukhuset i Uppsala
har under de senaste åren tillförts vissa läkartjänster för yrkesmedicinsk
service. Sålunda finns numera en tjänst som överläkare i yrkesmedicin vid
den medicinska kliniken. Vidare finns en tjänst som överläkare i yrkesdermatologi
vid en yrkesdermatologisk enhet och en tjänst som biträdande
överläkare vid lungkliniken med ansvar för klinikens allergologiska verksamhet.
1 anslagsframställningen för nästa budgetår hemställde direktionen för
sjukhuset att en tjänst som biträdande överläkare i yrkesmedicin samt tre
tjänster för annan personal än läkare skulle inrättas i syfte att en yrkesmedicinsk
verksamhet gradvis skall byggas upp vid sjukhuset. Direktionen
ansåg att en fullt utbyggd yrkesmedicinsk verksamhet kring tjänsten som
överläkare i yrkesmedicin borde omfatta sammanlagt tre läkare, fyra
yrkeshygieniker, tre ingenjörer, tre sjuksköterskor, tre sekreterare och en
laboratorieassistent. Socialstyrelsen tillstyrkte i yttrande över sjukhusdirektionens
anslagsframställning att den föreslagna tjänsten som biträdande
överläkare i yrkesmedicin inrättades. Föredragande statsrådet har emellertid
inte beräknat medel vare sig för nya läkartjänster eller under anslaget G
6. Akademiska sjukhuset i Uppsala: Driftkostnader för nya tjänster för
annan personal vid sjukhuset utan har hänvisat till att utrymme för inrättande
av nya tjänster får skapas genom omprioriteringar m. m. inom ramen
för de medelsanvisningar som föreslås för nästa budgetår.
I motionen 1979/80: 365 av Nils Hjorth m. fl. (s) noteras besvikelse över
att medel för inrättande av tjänsten som biträdande överläkare i yrkesmedicin
inte beräknats. Motionärerna framhåller att det är nödvändigt att
yrkesmedicinsk verksamhet byggs ut vid sjukhuset och begär att riksdagen
som sin mening skall ge regeringen detta till känna.
I motionen 1979/80: 1203 av Lars-Ove Hagberg (vpk) och Oswald Söderqvist
(vpk) begärs att medel för inrättande av tjänsten som biträdande
överläkare i yrkesmedicin skall anvisas (yrkandet I) samt att riksdagen
skall uttala att en femårsplan för utbyggnad av en fullvärdig yrkesmedicinsk
regionklinik bör utarbetas tillsammans med sjukhuset och Uppsala
läns landsting och att denna utbyggnad bör startas redan under budgetåret
1980/81 (yrkandet 2).
SoU 1979/80:32
22
Enligt vad utskottet inhämtat från sjukhusdirektören överväger man vid
sjukhuset möjligheten att genom omdispositioner inom ramen för de anslag
som i budgetpropositionen föreslås för nästa budgetår skapa utrymme för
viss utbyggnad av den yrkesmedicinska verksamheten. För att ett inrättande
av en tjänst som biträdande överläkare skall bli meningsfullt krävs
emellertid att utrymme även finns för inrättande av tjänster för personal
som kan ge mottagnings-, sekreterar- och annan service åt den yrkesmedicinska
verksamheten. Huruvida sådant utrymme kan skapas är ännu tveksamt.
Den år 1976 tillkallade utredningen (A 1976:01) om företagshälsovården
och den yrkesmedicinska verksamheten beräknas under våren 1980 komma
att framlägga ett delbetänkande om den yrkesmedicinska verksamheten
i landet. Enligt vad utskottet inhämtat kommer utredningen bl. a. att
föreslå att en yrkesmedicinsk klinik inrättas vid akademiska sjukhuset i
Uppsala.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1979/80: 365
och 1979/80: 1203.
Inrättande av en tjänst som avdelningsläkare för placering vid Folke
Bernadottehemmet. Vid Folke Bernadottehemmet i Uppsala meddelas i
externat- och internatform vård och undervisning åt svårt rörelsehindrade
barn. Den barnmedicinska kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala
svarar för den medicinska vården och behandlingen av barnen medan
Uppsala kommun svarar för undervisningen. Under de senaste åren har
läkare som innehaft blockförordnande för fortsatt vidareutbildning (FVblock)
vid den barnmedicinska kliniken tjänstgjort vid hemmet. Genom
minskning av antalet s. k. FV-block vid kliniken upphör möjligheten att
disponera något FV-block för tjänstgöring vid hemmet. Mot denna bakgrund
föreslog direktionen för akademiska sjukhuset i anslagsframställningen
för nästa budgetår att en tjänst som avdelningsläkare skulle inrättas
vid den barnmedicinska kliniken för tjänstgöring vid Folke Bernadottehemmet.
Socialstyrelsen tillstyrkte detta förslag i sitt yttrande över sjukhusdirektionens
anslagsframställning. Som nämnts i det föregående har
emellertid medel för inrättande av nya läkartjänster vid akademiska sjukhuset
inte beräknats i budgetpropositionen.
I motionerna 1979/80: 1225 av Lars Werner m. fl. (vpk) och 1979/80: 1644
av Hans Alsén m. fl. (s) föreslås riksdagen förorda att den begärda tjänsten
som avdelningsläkare inrättas.
Utskottet har från sjukhusdirektören inhämtat att man vid sjukhuset
räknar med att utrymme för inrättande av den önskade avdeiningsläkartjänsten
skall kunna skapas genom omdispositioner inom ramen för det
anslag till avlöningar till läkare vid sjukhuset som föreslås i budgetpropositionen
för nästa budgetår. Med hänsyn härtill är det inte erforderligt med
någon åtgärd av riksdagen med anledning av motionerna 1979/80: 1225 och
1979/80: 1644. Motionerna avstyrks således.
SoU 1979/80:32
23
Medelsberäkningen under anslaget föranleder inte någon erinran från
utskottets sida.
Utskottet hemställer
1. beträffande yrkesmedicinsk verksamhet att riksdagen avslår motionen
1979/80:365,
2. beträffande en femårsplan för utbyggnad av en yrkesmedicinsk
regionklinik att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1203 yrkandet
2,
3. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1979/80: 1203 yrkandet I. motionen 1979/80: 1225 och
motionen 1979/80: 1644 till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Avlöningar
till läkare för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag
av 120 362 000 kr.
12. G 6—G 8. Akademiska sjukhuset i Uppsala: Driftkostnader m. fl. anslag.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna G 6-G 8 (s.
148-158) och hemställer
1. att riksdagen
a) godkänner den i propositionen beräknade resultaträkningen
för förvaltning av fastigheter vid akademiska sjukhuset i Uppsala,
b) till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Driftkostnader för budgetåret
1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 36946000 kr.,
2. att riksdagen till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Utrustning
för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 1 250000
kr.,
3. att riksdagen
a) bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten vid
akademiska sjukhuset i Uppsala inom de kostnadsramar som
förordats i propositionen,
b) bemyndigar regeringen att fastställa tillgångsvärden i enlighet
med vad som anförts i propositionen,
c) till Akademiska sjukhuset i Uppsala: Byggnadsinvesteringar
för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av
13 102000 kr.
13. G 9—G 15. Bidrag till kommunala undervisningssjukhus m. fl. anslag.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna G 9-G 15 (s.
158-169) och hemställer
att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar
1. till Bidrag till kommunala undervisningssjukhus ett förslagsanslag
av 530000000 kr.,
2. till Vårdcentralen i Dalby: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag
av 2 100000 kr..
SoU 1979/80:32
24
3. till Vårdcentralen i Dalbyn Forsknings- och utbildningsverksamhet
ett reservationsanslag av 2400000 kr.,
4. till Vidareutbildning av läkare ett förslagsanslag av 27062000
kr.,
5. till Lån till utländska läkare för viss efterutbildning ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,
6. till Efterutbildning av viss sjukvårdspersonal m. m. ett förslagsanslag
av 2714 000 kr.,
7. till Vidareutbildning av tandläkare m. m. ett förslagsanslag av
10718000 kr.
Övrig sjukvård m. m.
14. H 1—H 3. Rättspsykiatriska stationer och kliniker m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag under punkterna H 1—H 3 (s. 171 — 176)
och hemställer
att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar
1. till Rättspsykiatriska stationer och kliniker ett förslagsanslag av
61212000 kr.,
2. till Bidrag till anordnande av kliniker för psykiskt sjuka m. m. ett
förslagsanslag av 220000000 kr.,
3. till Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. ett
förslagsanslag av 2827000000 kr.
15. H 4. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. Regeringen har
under punkten H 4 (s. 176-178) föreslagit riksdagen att till Beredskapslagring
för hälso- och sjukvården m. m. för budgetåret 1980/81 anvisa ett
reservationsanslag av 23091 000 kr.
Motion
I motionen 1979/80:495 (motivering i motionen 1979/80:482) av Olof
Palme m.fl. (s) hemställs att riksdagen till Beredskapslagring för hälsooch
sjukvården m. m. (H 4, socialdepartementet) för budgetåret 1980/81
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 10000000 kr. förhöjt
reservationsanslag på 33091 000 kr. .
Utskottet
Från anslaget bekostas investeringar i beredskapslager m. m. för den
civila hälso- och sjukvården i krig.
Riksdagen fattade år 1977 beslut om inriktningen av säkerhetspolitiken
och totalförsvarets fortsatta uppbyggnad (prop. 1976/77:74, FöU 1976/
77: 13, rskr 1976/77: 311). Härvid godkände riksdagen bl. a. i propositionen
(bilaga 3) föreslagna riktlinjer för sjukvårdsberedskapens fortsatta utveck
-
SoU 1979/80:32
25
ling, vilka bl. a. innebar att lageruppbyggnad av läkemedel och av sera och
vacciner samt investeringar i reservanläggningar för vätskeproduktion
skulle fa planeras inom ett belopp av ca 30 milj. kr. per budgetår under
planeringsperioden 1977/78-1981/82 eller för hela planeringsperioden ca
150 milj. kr. Därefter har under budgetåret 1977/78 21,1 milj. kr., under
budgetåret 1978/79 drygt 24,2 milj. kr. och under budgetåret 1979/80
knappt 25,8 milj. kr. eller tillhopa ca 71,1 milj. kr. fått disponeras för
uppbyggnad av läkemedelslager.
Socialstyrelsen föreslog att 27,8 milj. kr. skulle anvisas under nästa
budgetår för lagring av läkemedel inklusive ett belopp av ca 2,8 milj. kr. för
försörjningsberedskapslån till företag för uppförande av lustgasfabrik. Regeringen
har emellertid beräknat en medelsanvisning av ca 12,7 milj. kr.
för ändamålet.
I motionen 1979/80:495 av Olof Palme m. fl. (s) begärs att ett belopp av
10 milj. kr. utöver vad regeringen förslagit skall anvisas för läkemedelslagring
under nästa budgetår. Motionärerna framhåller bl. a. att det är
nödvändigt att man följer riktlinjerna i 1977 års försvarsbeslut om uppbyggnad
av läkemedelslager.
I budgetpropositionen anförs att planeringsramen för beredskapslagring
av läkemedel av socialstyrelsen uppskattats till ca 180 milj. kr. i 1979 års
prisläge och att t. o. m. budgetåret 1979/80 sammanlagt 126 milj. kr. har
anvisats för sådan lagring. Sistnämnda belopp har framräknats så att till
det belopp om 76,1 milj. kr. som under budgetåren 1977/78-1979/80 fått
tas i anspråk har lagts en lageruppbyggnad till en nivå motsvarande 55 milj.
kr. i 1976 års prisläge, som genomförts t.o. m. budgetåret 1976/77 med
medel som anvisats direkt till överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Föredragande
statsrådet motiverar den för nästa budgetår föreslagna
medelsanvisningen om ca 12,7 milj. kr. för beredskapslagring av läkemedel
med att hon mot bakgrund av det statsfinansiella läget och den relativt
goda beredskapen i vad avser läkemedelsförsörjningen är beredd att förorda
en viss senareläggning av läkemedelslagringen.
Utskottet ansluter sig till föredragande statsrådets ställningstagande till
frågan om medelsanvisning för läkemedelslagring. Motionen 1979/80: 495
avstyrks således.
Mot förslagen i övrigt under anslaget har utskottet inte något att erinra.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1979/80: 495 till Beredskapslagring för hälso- och sjukvården
m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag
av 23 091 000 kr.
16. H 5—H 7. Driftkostnader för beredskapslagring m.m. m. fl. anslag.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkterna H 5-H 7 (s.
179—182) och hemställer
SoU 1979/80:32
26
att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar
1. till Driftkostnader för beredskapslagring m. m. ett förslagsanslag
av 27450000 kr.,
2. till Utbildning av personal för hälso- och sjukvård i krig m. m. ett
förslagsanslag av 5 384000 kr.,
3. till Bidrag till pensioner för vissa provinsialläkare ett förslagsanslag
av 15025 000 kr.
17. Äldresjukvård m. m.
Motioner
I motionen 1979/80: 164 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer att initiativ tas till en försöksverksamhet
med 6 timmars arbetsdag/30 timmars arbetsvecka med lönekompensation
inom långtidsvården och att staten svarar för lönekompensationen.
I motionen 1979/80: 1880 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås, såvitt nu
är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen hos regeringen hemställer om ett
åtgärdsprogram för att lösa den vårdkris som drabbar sjuka äldre människor,
bl. a. innebärande statliga bidrag till landsting och kommuner för
utbyggnad av vårdinstitutioner för sjuka.
Utskottet
I detta avsnitt behandlar utskottet i motioner framförda förslag om dels
utbyggnad av vårdsinstitutioner för äldre människor som är sjuka m. m.,
dels viss försöksverksamhet med arbetstidsförkortning inom långtidssjukvården
i syfte att stimulera rekryteringen av personal till detta vårdområde.
Motionsförslagen är kombinerade med förslag om statligt stöd till de
åtgärder som föreslås.
Som bakgrund till behandlingen av motionsförslagen lämnas en kortfattad
redogörelse för ett utredningsarbete om de äldre och hälso- och sjukvården,
som utfördes av den år 1977 tillkallade utredningen (S 1977: 05) om
vissa frågor rörande sjukvården för de äldre. Denna utredning avgav i
början av januari 1978 betänkandet (Ds S 1978: 1) De äldre och hälso- och
sjukvården. Utredningen lämnade i betänkandet en samlad redovisning av
tillgängligt material som belyser hälso- och sjukvården för de äldre, redogjorde
översiktligt för pågående utvecklingsarbete samt uppskattade utvecklingen
av personalbehov och kostnader för hälso- och sjukvården för
de äldre vid alternativa kvantitativa och kvalitativa ambitionsnivåer.
Utredningen sammanfattade i tio punkter sina synpunkter och förslag.
Dessa innebar bl. a. att den politiska prioriteringen av långtidssjukvård och
öppen lättillgänglig vård måste i en kärvare ekonomi få ett ökat genomslag
på fördelningen av resurserna, att en ökad satsning krävdes för att få fram
metoder i syfte att förebygga långvariga vårdbehov liksom för att genomföra
medicinska insatser i den egna bostaden, servicehus och ålderdomshem
SoU 1979/80:32
27
och att satsningar borde göras för att förbättra och öka utbudet av utbildning
för olika personalgrupper för långtidssjukvården samt stimulera rekryteringen
till detta vårdområde. Vidare föreslogs bl. a. insatser som går
ut på att forsknings- och utvecklingsarbete som gäller de äldres och långtidssjukas
problem skall främjas på olika sätt.
Utredningen redovisade beräkningar av kostnader och personalbehov
vid tre alternativ för utbyggnad av den somatiska långtidssjukvården till år
1985 med utgångspunkt i att det fanns ca 40500 vårdplatser inom vårdområdet
år 1975, inkl. ca 2000 vårdplatser vid enskilda sjukhem. Det första
alternativet avsåg en årlig utbyggnad med 1 700 vårdplatser eller med totalt
ca 15 000 vårdplatser fram till år 1985 och innebar i princip samma utbyggnadstakt
som den som dittills gällt under 1970-talet. Det andra alternativet
avsåg en utbyggnad med 2 300 vårdplatser per år, vilket motsvarade den
utbyggnadstakt som sjukvårdshuvudmännen planerade för tiden fr. o. m.
år 1977 t. o. m. år 1982 enligt en redovisning av sjukvårdshuvudmännens
planer för åren 1976—1982 i LKELP 77. (I årliga LKELP-rapporter redovisas
sammanställningar av sjukvårdshuvudmännens planer för ett antal år
framåt.) Enligt detta alternativ skulle totalt 20700 vårdplatser tillkomma
fram till år 1985. I ett tredje alternativ belystes en utbyggnad med 3 000
vårdplatser per år eller med totalt 27 000 vårdplatser fram till år 1985, vilket
vårdplatstillskott — enligt ett i utredningen redovisat räkneexempel -skulle erfordras om vårdkonsumtionen inte möttes på annat sätt än genom
ytterligare utbyggnad av vårdplatsresurserna. Utredningen redovisade
även behovet av tjänster och personal vid en personalförstärkning med
10% inom den befintliga långtidssjukvården och en motsvarande personaltäthet
för de vårdplatser som planerades tillkomma.
Betänkandet överlämnades till följande utredningar i de delar betänkandet
berörde utredningarnas arbete, nämligen (1) den år 1977 tillkallade
utredningen (U 1977:06) om vissa vårdutbildningar inom högskolan
(VÅRD 77), (2) den år 1976 tillkallade gymnasieutredningen (U 1976: 10)
som skall göra en översyn av den gymnasiala utbildningen samt (3) den år
1977 tillkallade utredningen (S 1977: 02) om sjukvårdens inre organisation.
Vidare överlämnades betänkandet till universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) för beaktande i de delar betänkandet berörde forskning och utveckling
inom UHÄ:s verksamhetsområde. Betänkandet överlämnades slutligen
för kännedom till bl. a. sjukvårdshuvudmännen och personalorganisationer.
Utbyggnad av vårdinstitutioner för äldre människor som är sjuka m.m. I
motionen 1979/80: 1880 av Lars Werner m. fl. (vpk) påpekas bl. a. svårigheterna
för äldre människor, som är sjuka och som inte kan klara sig med
hjälp i hemmet, att fa vård på vårdinstitution. Motionärerna begär (yrkandet
1) ett åtgärdsprogram för att lösa den vårdkris som drabbar sjuka äldre
människor, vilket bl. a. skall innebära att statliga bidrag skall utgå till
landsting och kommuner för utbyggnad av vårdinstitutioner för sjuka.
SoU 1979/80:32
28
Utredningen om vissa frågor rörande sjukvården för de äldre visade i ett
räkneexempel avseende tidsperioden 1975-1985 att - om långtidssjukvården
fick sådan kapacitet att den kunde ta hand om långtidssjuka som
vårdas inom den somatiska akutsjukvården och den psykiatriska vården -behovet av vårdplatser inom dessa vårdområden skulle vara mindre år
1985 än 1975 även om den ökade efterfrågan på vård inom dessa områden,
som kan förutses följa av väntade förändringar i befolkningens åldersstruktur
m. m., beaktades. Utredningen räknade inte med att en utbyggnad av
långtidssjukvården med 1 700 vårdplatser per år skulle kunna leda till
någon reduktion av vårdplatserna inom akutvården. Vid en utbyggnad med
2 300 vårdplatser per år skulle man däremot enligt utredningen i något ökad
takt i förhållande till utgångsläget kunna bereda plats för de patienter som
väntar inom akutsjukvården.
Antalet vårdplatser inom den offentliga somatiska långtidssjukvården
har ökat från 38498 vid utgången av år 1975 till 44017 vid utgången av år
1979.
I den för riksdagen våren 1979 presenterade överenskommelsen mellan
representanter för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen om
vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen under
åren 1980-1981 (prop. 1978/79:177, SfU 1978/79:22, rskr 1978/79:338)
kom parterna överens om att en ny ersättning skulle införas från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmännen för att underlätta utbyggnaden av
långtidssjukvården. Ersättningen skulle utgå med 190 kr. per år och invånare
i åldern 70 år och däröver och innebära ett extra finansiellt stöd till
sjukvårdshuvudmännen med ca 170 milj. kr. per år. Landstingsförbundet
åtog sig att verka för att sjukvårdshuvudmännen skulle igångsätta byggande
av i genomsnitt minst 2000 nya vårdplatser per år under nämnda
tidsperiod.
Enligt en nyligen utarbetad LKELP-rapport (LKELP 80), som avser
tiden från utgången av år 1979 till utgången av år 1984. räknar sjukvårdshuvudmännen
med att antalet vårdplatser i långtidssjukvården vid utgången
av åren 1980. 1981, 1982 och 1984 skall uppgå till 46 384, 48744. 50780
resp. 55 894.
Med hänsyn till den ökning av vårdplatsantalet inom långtidssjukvården
med i genomsnitt ca 2 375 vårdplatser per år som enligt ovan redovisade
uppgifter kan förutses under de närmaste åren och till det stöd för utbyggnaden
av långtidssjukvården som utgår från sjukförsäkringen bör motionen
1979/80: 1880 inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Utskottet avstyrker
motionen i här aktuell del.
Det bör i detta sammanhang nämnas att frågor om vård för de äldre
kommer att behandlas av den i fjol inom regeringskansliet inrättade äldreberedningen,
vilken skall bereda frågor om de äldres levnadsförhållanden.
SoU 1979/80:32
29
Rekryteringen av personal till långtidssjukvården. I motionen 1979/80: 164
av Lars Werner m. fl. (vpk) anförs bl. a. att hittills vidtagna åtgärder i syfte
att göra arbetet inom sjukvården i allmänhet och inom långtidssjukvården i
synnerhet mer attraktivt varit otillräckliga. Enligt motionärerna är kanske
det bästa och enda sättet att klara personalkrisen, stimulera rekryteringen
och minska personalomsättningen inom sjukvården att man förkortar arbetstiden
inom sjukvården. För att betydelsen av en arbetstidsförkortning
skall utrönas begär motionärerna att initiativ tas till en försöksverksamhet
med sex timmars arbetsdag eller 30 timmars arbetsvecka inom långtidssjukvården
och att staten svarar för kostnaderna för lönekompensation vid
minskning av arbetstiden.
1 det föregående har nämnts att utredningen om vissa frågor rörande
sjukvården för de äldre i betänkandet De äldre och hälso- och sjukvården
påpekade behovet av satsningar för att förbättra och öka utbudet av
utbildning för olika personalgrupper för långtidssjukvården och stimulera
rekryteringen till detta vårdområde samt att betänkandet överlämnades till
följande utredningar nämligen VÅRD 77, gymnasieutredningen och utredningen
om sjukvårdens inre organisation.
VÅRD 77 avgav i augusti 1978 till slutförande av sitt uppdrag betänkandet
(SOU 1978:50) Ny vårdutbildning jämte bilagan (Ds U 1978:04) Arbetsfältsbeskrivning.
På grundval av förslag i betänkandet framlades i
propositionen 1978/79: 197 förslag om allmänna riktlinjer för vårdutbildningen
inom högskolan samt förslag om inrättande av fem nya allmänna
utbildningslinjer inom den kommunala högskolan - bl. a. en hälso- och
sjukvårdslinje för utbildning av sjuksköterskor - jämte påbyggnadslinjer.
Riksdagen har tidigare under innevarande riksmöte godkänt dessa förslag
(UbU 1979/80:7, rskr 1979/80: 100). I propositionen föreslogs att hälsooch
sjukvårdslinjens studieväg skulle utformas så att de särskilda förhållandena
inom långtidssjukvården uppmärksammades och att problem förknippade
med vård av åldrade människor belystes inom alla aktuella
utbildningslinjer. Riksdagen hade inte något att erinra häremot.
Gymnasieutredningen skall bl. a. göra en översyn av vårdlinjen inom
gymnasieskolan.
Utredningen om sjukvårdens inre organisation lade i februari 1979 fram
betänkandet (SOU 1979: 26) Sjukvårdens inre organisation - en idépromemoria,
vilket innehåller förslag till riktlinjer för den framtida utvecklingen
av sjukvårdens inre organisation och förslag om fortsatt utrednings- och
utvecklingsarbete. I betänkandet har föreslagits att en organisation med
lagarbete/vårdlag prövas och utvecklas inom hela hälso- och sjukvården.
Genom en sådan arbetsorganisation får enligt utredningen patienter och
personal ökade möjligheter att lära känna varandra. Vidare förstärks samarbetet
mellan olika personalgrupper, och arbetsuppgifterna blir mer omväxlande.
Den individuella kompetensen kan också höjas. Vidare förbättras
enligt utredningen informationen. Det påpekas i betänkandet att de
SoU 1979/80:32
30
ökade möjligheterna att påverka den egna arbetssituationen sannolikt medför
en ökad arbetstillfredsställelse och att detta bör medverka till att
minska personalrörligheten, att döma, som det sägs, av erfarenheter från
pågående gruppvårdsförsök. Remissbehandlingen av betänkandet har nyligen
avslutats, och förslagen i betänkandet bereds f. n. inom regeringskansliet.
Här bör även nämnas att man vid Huddinge och Sabbatsbergs sjukhus
inom Stockholms läns landsting bedrivit försöksverksamheter, som gett
uppslag till en rad åtgärder som kan minska personalrörligheten. Sålunda
har det bl. a. visats att man genom höjd grundbemanning på vårdavdelningarna,
som minskar behovet av vikarier och extrapersonal, kan skapa en
bättre arbetsmiljö för personalen till oförändrade kostnader.
Ovan redovisade utredningsförslag m. m. är enligt utskottets mening
ägnade att tillgodose syftet med motionen 1979/80: 164. Motionen avstyrks.
Utskottet hemställer
1. beträffande utbyggnad av vårdinstitutioner för sjuka äldre människor
att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1880 yrkandet 1,
2. beträffande rekryteringen av personal till långtidssjukvården att
riksdagen avslår motionen 1979/80: 164.
Stockholm den 27 mars 1980
På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON
Närvarande: Göran Karlsson (s). Gabriel Romanus (fp). Evert Svensson
(s). Anna-Greta Skantz (s). Mårten Werner (m). John Johnsson (s). Erik
Larsson (c). Ivar Nordberg (s). Kjell Nilsson (s). Ulla Tillander (c). Kersti
Swartz (fp). Anita Bråkenhielm (m). Stig Alftin (s). Siri Häggmark (m) och
Marianne Karlsson (c).
SoU 1979/80:32 31
Innehållsförteckning
Myndigheter inom hälso- och sjukvård, socialvård m. m I
Öppen hälso- och sjukvård 10
Undervisningssjukhus m. m 17
Övrig sjukvård m. m 24
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980