SoU 1979/80:22

Socialutskottets betänkande
1979/80:22

med anledning av propositionen 1979/80:38 om ersättning till kommunerna
för hjälp till flyktingar m. fl., jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1979/80:38 har regeringen (socialdepartementet) hemställt
att riksdagen

1. godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för ersättning till
kommunerna för hjälp till flyktingar och personer som väntar på uppehållstillstånd,

2. godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna för en omorganisation
av systemet för betalning av dessa ersättningar.

Motionerna

I motionen 1979/80:108 av Lennart Andersson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar uttala att de speciella omständigheter som föreligger i
Södertälje kommun, med anledning av den omfattande och oreglerade
assyriska invandringen, utgör särskilda skäl varför statsbidrag skall utgå.

I motionen 1979/80:109 av Gunnel Liljegren (m) och Pär Granstedt (c)
hemställs att riksdagen beslutar uttala

1. att UAT-sökande och s. k. anknytningsfall inordnas under huvudreglerna
för statlig ersättning för kommunernas socialhjälpskostnader och för
att möjligheter till förlängd ersättning också gäller dessa grupper,

2. att UAT-sökande och anknytningsfall ingår i underlaget för schablonberäkningen
av ersättning för andra insatser,

3. att schablontillägget differentieras och för kommuner med stora
ekonomiska åtaganden för flyktingar och invandrare och med fortgående
invandring får omfatta minst 50 % av socialhjälpskostnaderna eller att
"invandrarkommuner’- erhåller ersättning utöver schablonen,

4. att den statliga ersättningen till frivilliga organisationer för deras
flyktingarbete bibehålls.

I motionen 1979/80:110 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen med ändring i propositionen 1979/80:38 beslutar uttala

a) att den som utan att själv vara flykting erhåller uppehållstillstånd på
grund av anknytning till flykting i bidragshänseende skall jämställas med
flykting och att därvid nuvarande praxis tillämpas,

b) att social service till den som söker uppehålls- och arbetstillstånd skall
ersättas i samma utsträckning som stöd till flykting.

1 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 22

SoU 1979/80:22

2

c) att ersättning för hjälp till flyktingar skall lämnas under det år beslut om
uppehållstillstånd fattas samt tre år därefter,

d) att ersättning för hjälp till den som söker uppehålls- och arbetstillstånd
skall lämnas från ansökningsdagen fram till den dag beslut fattas i ärendet
och i de fall avslag lämnas på ansökan fram till dag för förpassning,

e) att ersättning till landsting för den vård som lämnas flykting skall utgå
under det år beslut fattas om uppehållstillstånd samt tre år därefter,

f) att socialstyrelsen skall förmedla ersättning till kommunerna för hjälp
till flyktingar och sökande av uppehålls- och arbetstillstånd,

2. att riksdagen uttalar att en överarbetning snarast bör ske av bestämmelserna
om ersättning till kommunerna för social service åt flyktingar,
innebärande att ersättningen beräknas per capita av antalet flyktingar i
respektive kommun och med angivande av villkor för medlens användning,

3. att riksdagen uttalar att det är nödvändigt att förkorta handläggningstiden
för ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd, men att detta inte får
tillåtas inkräkta på rättssäkerheten,

4. att riksdagen hemställer hos regeringen om att särskilt stöd till
kommuner med stor andel invandrare övervägs.

Utskottet

Inledning

I propositionen föreslås att statlig ersättning till kommunerna införs för
den hjälp till försörjning som ges till utlänningar under den tid då deras
ansökningar om uppehållstillstånd behandlas. Samtidigt föreslås enklare
regler för den statliga ersättningen till kommunerna för socialhjälp till
flyktingar. Ersättning skall lämnas för hjälp som utgivits under det år då
beslutet om uppehållstillstånd fattas samt två år därefter. Andra insatser för
flyktingar, t. ex. barnomsorg och tolkhjälp, skall också ersättas. Denna
ersättning skall schablonberäknas till 25 % av den statliga ersättning som
kommunerna får för sina socialhjälpskostnader för flyktingar.

Vidare innehåller propositionen förslag om att decentralisera handläggningen
av ersättningarna från socialstyrelsen och rikspolisstyrelsen till
länsstyrelserna. Statens invandrarverk skall kontrollera att ansökningarna
avser sådana personer som kommunen har rätt att få ersättning för. Förslaget
innebär kortare handläggningstider och snabbare utbetalningar av ersättningarna
än f. n.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

Beträffande bakgrunden till de i propositionen framlagda förslagen kan
nämnas följande.

Riksdagens beslut under våren 1979 med anledning av propositionen om
den kommunala ekonomin innebär bl. a. att ett antal specialdestinerade
statsbidrag skall upphöra och att motsvarande belopp skall tillföras

SoU 1979/80:22

3

kommunerna i form av skatteutjämningsbidrag. Riksdagen beslutade bl. a.
att slopa den statliga ersättningen till kommunerna för socialhjälp enligt 12 §
socialhjälpslagen (s. k. obligatorisk socialhjälp). En följd av riksdagens
beslut skulle, utan ytterligare ändring av ersättningsreglerna, bli att
kostnaderna för socialhjälp till personer som väntar på att deras ansökningar
om uppehållstillstånd behandlas helt skulle falla på kommunerna. Dessa
kostnader är ojämnt fördelade på kommunerna. Med hänsyn härtill anslöt
sig socialutskottet i yttrande i ärendet (SoU 1978/79:5 y) i princip till
uppfattningen att kommunerna borde ersättas för denna socialhjälp.
Utskottet förutsatte att förslag om ersättning för socialhjälpen skulle
föreläggas riksdagen i sådan tid att bestämmelser på området kunde träda i
kraft den 1 januari 1980. Riksdagen framförde icke någon erinran mot att
nuvarande ersättning för hjälp till flyktingar och organiserat överförda
utländska medborgare utan flyktingstatus skulle behållas. Motivet var även i
detta fall att dessa kostnader belastar endast vissa kommuner.

Det förslag som nu läggs fram utgår från ställningstagandena i propositionen
om den kommunala ekonomin och innehåller som ovan nämnts riktlinjer
för ersättning till kommunerna för hjälp till flyktingar och personer som
väntar på uppehållstillstånd.

Förslagen i propositionen bygger på en departementspromemoria (Ds S
1979:7) som utarbetats av en arbetsgrupp inom regeringskansliet. Promemorian
har remissbehandlats.

Med anledning av propositionen har väckts tre motioner med ett antal
motionsyrkanden. Utskottet vill redan här framhålla att flera av yrkandena
har ett innehåll, som innebär att, om de bifölls, riksdagsbeslutet från våren i
vissa delar skulle rivas upp. Utskottet kan inte finna att några skäl föreligger
som motiverar en omprövning av det tidigare beslutet. Med hänsyn härtill
kommer utskottet inte att gå in på någon närmare diskussion av de åsyftade
motionsyrkandena.

Personer för vilka ersättning bör lämnas

Utskottet biträder förslag i propositionen att statlig ersättning till
kommunerna skall lämnas för hjälp till de grupper som regeringen eller
invandrarverket bedömt vara flyktingar eller i bidragshänseende jämställda
med flyktingar - personerna redovisas som fyra grupper i propositionen (se s.
4) - och deras familjer. Till en flyktings familj räknas härvid make/maka och
hemmavarande ogifta barn under 18 år. I det följande används begreppet
flykting om alla dessa personer. Alla dessa är dock inte flyktingar i
utlänningslagens mening.

Socialstyrelsen har hitintills ersatt kostnader även för s. k. anknytningsfall,
dvs. nära anhöriga, t. ex. föräldrar som kommit till Sverige för att förena sig
med flykting. Arbetsgruppen har ansett att det innebär besvärliga gränsdrag -

SoU 1979/80:22

4

ningsproblem att ersätta även hjälp som utgått till sådana personer.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att kommunerna inte bör
ersättas för kostnader för den grupp som anknytningsfallen utgör. Motionen
1979/80:110 avstyrks i motsvarande del (yrkandet 1 a).

I överensstämmelse med utskottets tidigare ställningstagande (SoU
1978/79:5 y) och förslaget i propositionen bör kommunerna ersättas för
socialhjälp till personer som väntar på uppehållstillstånd (UAT-sökande).

Ersättning för socialhjälpskostnader

Enligt propositionen skall kommunerna liksom hittills få ersättning för
sina faktiska kostnader för socialhjälp till flyktingar, under förutsättning att
den utgivna hjälpen i huvudsak stämmer överens med gällande praxis inom
socialvården. Således bör i dessa fall ersättning utgå för såväl obligatorisk
som frivillig socialhjälp (12 och 13 §§ socialhjälpslagen).

Då det gäller UAT-sökande föreslås att ersättning bör lämnas för hjälp till
”livsuppehälle och erforderlig vård”. Avsikten är att ersättning skall utgå för
hjälp upp till den nivå som motsvarar obligatorisk socialhjälp, för kostnader
som har uppkommit till följd av beslut om omhändertagande för samhällsvård
enligt barnavårdslagen samt för kostnader för hemresa i fall då
socialhjälp utgått för sådant ändamål för UAT-sökande som inte längre
önskar stanna i Sverige.

Motionärerna bakom motionen 1979/80:109 vill att UAT-sökande och
s. k. anknytningsfall skall inordnas under ”huvudreglerna” för statlig
ersättning för kommunernas socialhjälpskostnader (yrkandet 1 delvis).

Med hänvisning till utskottets ställningstagande till s. k. anknytningsfall
och till att utskottet ansluter sig till den restriktiva syn på ersättning för
socialhjälp till UAT-sökande, som kommer till uttryck i propositionen,
avstyrks motionsyrkandet. Förslagen i propositionen tillstyrks.

Ersättning för kostnader för social service

Enligt det s. k. flyktingbrevet utgår ersättning till kommunerna för viss
social service, dvs. barn- och äldreomsorg, social hemhjälp, vård enligt
barnavårds- och nykterhetsvårdslagarna, tolkhjälp samt familjepedagogisk
verksamhet.

Kostnaderna för dessa åtgärder är krångliga att särredovisa. Mot denna
bakgrund tillstyrker utskottet att kommunernas kostnader för social service
till flyktingar skall ersättas schablonmässigt med en viss procent av ersatt
socialhjälp. Som också föreslås i propositionen bör schablonen för enkelhets
skull beräknas på socialhjälpen under hela det år då uppehållstillstånd
meddelas.

Med undantag av familjepedagogisk verksamhet bör procentpåslaget
täcka dels de kostnader som ersätts i dag, dels kostnader för psykiatriskt,

SoU 1979/80:22

5

psykologiskt och kurativt stöd. För den familjepedagogiska verksamheten
bör ersättning även i fortsättningen utgå med den faktiska kostnaden.

Enligt vad som anförs i propositionen ger arbetsgruppens undersökningar
fog för uppfattningen att 25 % av ersatt socialhjälp i genomsnitt ger
kommunerna den avsedda ersättningen. Utskottet tillstyrker därför att
procentsatsen för schablonersättning fastställs till 25.

I motionen 1979/80:110 yrkandet 2 förordas en överarbetning av de här
aktuella bestämmelserna i syfte att ersättningen skulle beräknas per capita
och att villkor för användningen av medlen skulle ställas upp.

Utskottet anser att det skulle vara tilltalande med en schablonregel av
angivet slag. Man vet emellertid icke hur många flyktingar som finns i varje
kommun. Utskottet, som ställer sig bakom önskemålet om en ytterligare
schablonisering, då så blir möjligt, avstyrker därför motionsyrkandet. Såvitt
avser frågan om villkor för ersättningen vill utskottet framhålla att en utökad
kontroll av kommunerna bl. a. strider mot decentraliseringstanken.

I detta sammanhang behandlar utskottet även krav som framställts i syfte
att - utöver vad de i propositionen föreslagna bestämmelserna leder till -tillförsäkra ersättning åt kommuner, som exempelvis vid stor, plötslig
invandring drabbas av extraordinära kostnader för insatser för invandrare.
Olika lösningar har föreslagits, bl. a. en differentiering av den procentsats
efter vilken schablonersättning skall utgå.

I propositionen erinras om att speciellt höga kostnader för invandrare hör
till de faktorer som kan utgöra grund för skatteutjämningsbidrag. Tanken på
särskilda ersättningsregler för angivna situationer avvisas. Behovet av
statliga insatser bör i stället enligt propositionen bedömas från fall till fall, då
särskilda skäl finns. Utskottet delar denna uppfattning. Regeringen får
därför efter en prövning av de individuella omständigheterna för varje
kommun ta ställning till såväl om det föreligger skäl för särskilt statsbidrag
som i vilken utsträckning sådant bidrag skall utgå. Det är enligt utskottets
mening inte lämpligt med någon schablonuppräkning av eljest utgående
stöd. Utskottet anser det inte motiverat eller lämpligt att göra några
uttalanden om omfattningen av statsbidrag i här aktuella fall eller vilka
kriterier som bör vara bestämmande för om ersättning skall utgå. Utskottet
gör dock det undantaget att utskottet vill uttala att den assyriska invandringen
till Södertälje kommun har medfört sådana exceptionella kostnader
för kommunen att det måste anses föreligga särskilda skäl för statsbidrag till
kommunen utöver det bidrag som kommer att utgå enligt de i propositionen
angivna generella riktlinjerna. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med
anledning av propositionen, motionen 1979/80:108, motionen 1979/80:109
yrkandet 3 och motionen 1979/80:110 yrkandet 4 som sin mening ge
regeringen till känna.

Då det härefter gäller frågan om ersättning till kommunerna för kostnader
för social service till andra än flyktingar ansluter sig utskottet helt till de
överväganden som redovisas i propositionen (s. 9-11). Motionen 1979/80:

SoU 1979/80:22

6

109 yrkandet 2 och motionen 1979/80:110 yrkandet 1 b avstyrks.

Utskottet vill instämma i vad som uttalas i propositionen om att vad som
bäst gynnar personer som väntar på uppehållstillstånd är att handläggningstiderna
hos invandrarverket minskar. Med hänsyn till vad som i övrigt anförts
härom i propositionen (s. 10) är emellertid något särskilt riksdagsuttalande
inte erforderligt. Motionen 1979/80:110 yrkandet 3 bör därför inte föranleda
någon riksdagens åtgärd. Som anförs i motionen får naturligtvis en
förkortning av handläggningstiderna inte tillåtas inkräkta på rättssäkerheten.

Tidsgränser

Utskottet tillstyrker förslag i propositionen att ersättning skall lämnas för
kostnader som uppkommit under det år uppehållstillstånd som flykting
beslutades samt ett visst antal år därefter.

Det föreslås att ersättning skall lämnas till kommunerna för socialhjälp
m. m. som givits flyktingar under det år beslutet om uppehållstillstånd
meddelades samt under två kalenderår därefter.

I motionen 1979/80:110 har föreslagits att ersättning skall lämnas
kommunen under tre år efter det år beslutet om uppehållstillstånd
meddelades (yrkandet 1 c).

Utskottet godtar den i propositionen föreslagna tidsregeln och avstyrker
således motionsyrkandet. Härvid beaktar utskottet att effekterna av
tvåårsregeln skall utvärderas. Utskottet beaktar också att det utöver
huvudregeln föreslås att det skall finnas en möjlighet att ersätta kommunerna
för socialhjälp till flyktingar som inom huvudregelns tidsram inte kunnat
försörja sig på grund av sjukdom eller handikapp som fanns vid ankomsten
hit eller har sin grund i flyktingsituationen. Utskottet tillstyrker även denna
kompletterande ersättningsregel.

Då det gäller UAT-sökande tillstyrker utskottet att ersättning utgår dels
för hjälp under tid då ansökan behandlas, dels, då avslag på UAT-ansökan
meddelats, för hjälp som utgivits inom tre månader efter det att beslut om
förpassning eller, i förekommande fall, beslut om verkställighet av förpassning
vunnit laga kraft. Utskottet anser att man genom förslaget i propositionen
får en schablonregel som ger en enkel administration samtidigt som
ersättning till kommunerna kommer att utgå i den utsträckning som framstår
som rimlig.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker motionen
1979/80:110 yrkandet 1 d och motionen 1979/80:109 yrkandet 1 delvis.

Ersättning till landstingskommuner och organisationer

Landstingskommunerna får f. n. ersättning av staten för vård av flyktingar
på sjukvårdsinrättningar. Ersättning lämnas i enlighet med bestämmelserna i

SoU 1979/80:22

7

det s. k. utomlänsavtalet. Utskottet biträder förslag i propositionen om att
ersättning i angivna fall skall kunna utgå även i fortsättningen. Det finns inte
skäl att ha någon annan tidsgräns för rätten till ersättning i dessa fall än vad
som gäller för ersättning till kommunerna för flyktingar. Ersättning bör
således utgå under det år beslutet om uppehållstillstånd meddelas samt under
två år därefter. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionen
1979/80:110 yrkandet 1 e, vari angivna tid om två år föreslås utsträckt till tre
år.

Enskilda organisationer har f. n. möjlighet att få ersättning för vård av
eller understöd till flyktingar. Sådan ersättning har hitintills utgått i mycket
liten utsträckning. Utskottet ansluter sig till förslag i propositionen om att
denna ersättningsmöjlighet skall avskaffas. Motionen 1979/80:109 avstyrks i
motsvarande del (yrkandet 4). I detta sammanhang vill utskottet erinra om
att statliga bidrag till enskilda organisationer för åtgärder för flyktingar och
invandrare f. n. kan utgå även från andra håll.

Administration tn. m.

Utskottet anser att vad som föreslås i propositionen om överförande av
administrationen av huvuddelen av ersättningarna till länsstyrelserna och
invandrarverket är ägnat att medföra betydande förenklingar och innebära
väsentligen snabbare utbetalningar jämfört med vad som nu gäller. Utskottet
biträder förslaget, som står i överensstämmelse med vad som föreslås i
propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation,
m. m. Motionen 1979/80:110 yrkandet 1 f avstyrks därmed.

Utskottet hemställer

1. beträffande bidrag till kommuner då extraordinära situationer
på invandrarområdet föreligger att riksdagen med anledning av
propositionen, motionen 1979/80:108, motionen 1979/80:109
yrkandet 3 och motionen 1979/80:110 yrkandet 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionen 1979/80:109 yrkandena 1, 2 och 4 samt motionen
1979/80:110 yrkandena 1 a-e, 2 och 3 i den mån riktlinjerna inte
behandlats under mom. 1 godkänner de riktlinjer som i
propositionen förordats för ersättning till kommunerna för
hjälp till flyktingar och personer som väntar på uppehållstillstånd,

3. med bifall till propositionen och med avslag på motionen
1979/80:110 yrkandet 1 f godkänner de i propositionen föreslagna
riktlinjerna för en omorganisation av systemet för
betalning av ersättningar.

SoU 1979/80:22

8

Stockholm den 6 december 1979

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s). Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m), Rune Gustavsson (c), Anna-Greta Skantz (s). Mårten Werner (m)*,
John Johnsson (s), Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Kersti Swartz
(fp), Stig Alftin (s), Karin Israelsson (c). Lena Öhrsvik (s). Anita Persson (s)
och Sigvard Persson (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 64096 Stockholm 1979