SoU 1979/80:14

Socialutskottets betänkande
1979/80:14

med anledning av motion om viss översyn av begravningskungörelsen « Motionen I

motionen 1978/79:1279 av Åke Polstam (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av bestämmelserna i 14 § begravningskungörelsen
samt om reglerna beträffande dödsorsaksundersökning för att om möjligt
stärka rättssäkerheten på detta område.

Vissa bestämmelser

Bestämmelser om vissa åligganden vid dödsfall finns i 14 § kungörelsen
(1963:540) om begravningsplatser och gravar m. m., den s. k. begravningskungörelsen.
Regleringen innebär bl. a. följande.

Vid dödsfall som inträffar här i riket skall intyg av läkare om dödsorsak
(dödsbevis) lämnas till pastorsämbetet i den församling där dödsfallet skall
antecknas. Dödsbevis skall lämnas av sjukvårdsinrättning, om den avlidne
vårdades på inrättningen vid dödsfallet. Om den döde i annat fall vårdats av
läkare och denne efter undersökning av den döda kroppen kunnat konstatera
den sannolika dödsorsaken och ej funnit anledning till antagande att döden
orsakats av annan person och ej heller eljest funnit skäl föreligga för en
fullständigare undersökning av den döda kroppen, skall dödsbevis lämnas av
efterlevande make eller annan anhörig Som sammanbott med den döde eller
av annan anledning finns på platsen. I övriga fall skall dödsbevis lämnas av
polismyndigheten i den ort där dödsfallet inträffat. Dödsbevis skall lämnas så
snart det kan ske.

Om dödsbevis ej inkommit till pastorsämbetet inom en vecka efter
anmälan om dödsfallet, skall pastorsämbetet sända underrättelse om dödsfallet
till polismyndigheten i den ort där dödsfallet inträffat. Polismyndigheten
har då att införskaffa dödsbevis.

Innan läkare utfärdar dödsbevis, skall han undersöka den döda kroppen för
att fastställa dödsorsaken. Sådan undersökning får dock underlåtas om
läkaren vårdat den döde för den sjukdom varav han avlidit och läkaren anser
sig på sannolika skäl kunna fastställa dödsorsaken. Dödsbevis skall av
läkaren utan dröjsmål tillhandahållas den som enligt vad ovan sagts skall
lämna sådant bevis till pastorsämbetet.

Närmare bestämmelser om dödsbevis har efter bemyndigande i begravningskungörelsen
år 1971 meddelats av socialstyrelsen i samråd med
rikspolisstyrelsen (socialstyrelsens cirkulär den 14 maj 1971 med råd och

1 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 14

SoU 1979/80:14

2

anvisningar ang. dödsbevis, MF nr 24).

I cirkuläret behandlas skilda avsnitt, bl. a. läkares skyldighet att göra
anmälan till polismyndighet, polismyndighets skyldighet att utreda dödsfall,
val av undersökningsform och förfarandet vid olika slag av likundersökningar.

Sedan cirkuläret utfärdades har riksdagen antagit obduktionslagen
(1975:191), vilken äger tillämpning på obduktion som inte innefattar
rättsmedicinsk undersökning. Vidare bör här nämnas att det med giltighet
fr. o. m.den 1 oktober 1973 finns en kungörelse (1973:710) om rättsmedicinsk
obduktion.

Socialstyrelsen har år 1975 med stöd av bemyndiganden i sistnämnda
kungörelse och i begravningskungörelsen utfärdat cirkulär (MF 1975:12) med
föreskrifter om förfarandet vid rättsmedicinsk obduktion m. m. Föreskrifterna
kompletterar bestämmelserna i det ovan nämnda cirkuläret från år 1971.
Det anges i 1975 års cirkulär att föreskrifterna i princip är tillämpliga även vid
fullständig och enkel dödsorsaksundersökning i den mån inte enklare
förfaranden är särskilt medgivna i dessa fall. Med hänsyn till vad som anförs i
motionen-det erinras om möjligheten att vid en ”normalobduktion” utföra
en kemisk analys-kan här också framhållas att i cirkuläret uttalas (1 §)bl. a.
att vid behov av kompletterande laboratorieundersökning erforderligt undersökningsmaterial
skall tillvaratas och förvaras på lämpligt sätt och - i den mån
sådan undersökning ej kan göras vid rättsläkarstationen - omgående
översändas till annan sakkunnig för utförande av undersökningen.

Pågående översyn m. m.

En översyn och revidering av socialstyrelsens anvisningar angående
dödsbevis påbörjades år 1974 genom interna diskussioner inom socialstyrelsen.
Styrelsen har därefter i samråd med rikspolisstyrelsen, riksskatteverket,
statistiska centralbyrån och statens rättsläkarstationer utarbetat förslag till
reviderade anvisningar angående dödsbevis. Ett första förslag utsändes på
remiss till bl. a. ett antal vetenskapliga råd i december 1977. På grundval av
inkomna synpunkter och fortsatta överläggningar med företrädare för
rättsläkarstationerna och rikspolisstyrelsen har därefter bearbetningen av
cirkuläret fortsatt. Ett nytt förslag har sommaren 1978 sänts ut på remiss.
Efter bearbetning av även detta förslag och ny remissbehandling räknar
socialstyrelsen med att det skall bli möjligt att utfärda ett nytt cirkulär på
området inom de närmaste månaderna.

1 detta sammanhang bör också nämnas att det i propositionen 1979/80:6
om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m. (s. 63), erinras om att
socialstyrelsen i skrivelse den 10 februari 1978 hemställt att regeringen låter
utreda bl. a. de organisatoriska formerna för det rättsmedicinska undersökningsväsendet
och att avsikten är att bemyndigande skal! inhämtas att
tillkalla en särskild utredningsman med uppgift att skyndsamt kartlägga

SoU 1979/80:14

3

behovet och omfattningen av rättsmedicinsk service samt närmare utreda i
vilka organisatoriska former denna service skall tillhandahållas och därvid
särskilt undersöka och belysa förutsättningarna för att överföra det rättsmedicinska
undersökningsväsendet till sjukvårdshuvudmännen.

Utskottet

I motionen begärs i syfte att om möjligt stärka rättssäkerheten en översyn
av gällande bestämmelser om dödsorsaksundersökning och utfärdande av
dödsbevis.

Bestämmelser på området finns i första hand i kungörelsen (1963:540) om
begravningsplatser och gravar m. m., den s. k. begravningskungörelsen.
Bestämmelser finns också i ett cirkulär som socialstyrelsen i samråd med
rikspolisstyrelsen utfärdat år 1971.

Vid varje dödsfall skall ett s. k. dödsbevis, dvs. ett intyg av läkare om
dödsorsaken, lämnas till pastorsämbetet. Innan läkare utfärdar dödsbevis
skall han undersöka den döda kroppen för att fastställa dödsorsaken. Han får
dock underlåta att göra sådan undersökning om han vårdat den döde för den
sjukdom varav denne avlidit och om han anser sig på sannolika skäl kunna
fastställa dödsorsaken. I det ovannämnda cirkuläret från 1971 finns regler
bl. a. om val av undersökningsform och förfarandet vid olika slag av
likundersökningar. I anslutning härtill bör nämnas att socialstyrelsen år 1975
utfärdat ett cirkulär med föreskrifter om förfarandet vid rättsmedicinsk
obduktion m. m. Föreskrifterna, som kompletterar bestämmelserna i det
tidigare cirkuläret, är i princip tillämpliga även vid vissa andra former av
dödsfallsundersökning.

Motionären uttalar att alla döda inte kan obduceras med den noggrannhet
som sker vid en rättsmedicinsk obduktion men att det kan finnas skäl
överväga om det finns förutsättningar att likväl på ett säkrare sätt än f. n.
fastställa en dödsorsak i andra fall, exempelvis genom utförande av kemisk
analys vid en normalobduktion. Motionären uttalar också att det kan finnas
andra möjligheter att förstärka rättssäkerheten i samband med dödsfall. Han
ifrågasätter också om bestämmelserna i begravningskungörelsen är så
utformade att de förhindrar utfärdande av dödsbevis, som döljer brott som
läkare inte har för avsikt att dölja.

Utskottet har inhämtat att det inom socialstyrelsen sedan lång tid tillbaka
pågår en översyn av 1971 års cirkulär. Utgångspunkten föröversynsarbetetär
att man skall söka skapa så långt möjligt enkla och väl fungerande rutiner
samtidigt som rättssäkerhetsaspekterna beaktas. Avsikten är att det reviderade
cirkuläret skall innehålla bestämmelser som generellt sett skärper
kraven på läkare som gör undersökning för utfärdande av dödsbevis. Läkarna
kommer att uppmärksammas på att de är skyldiga att noggrant sätta sig in i de
omständigheter som är av betydelse för utfärdande av sådana bevis och att de
ingående måste pröva om det finns tecken som tyder på onaturlig död och,

SoU 1979/80:14

4

om så är fallet, vidta nödvändiga åtgärder. Även det reviderade cirkuläret
kommer att utfärdas i samråd med rikspolisstyrelsen, något som enligt
utskottets mening gör att det finns skäl utgå från att rättssäkerhetsaspekterna
ägnats stor uppmärksamhet. Utskottet har inhämtat att det reviderade
cirkuläret kommer att utfärdas inom kort.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte är erforderligt med
någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen. Vid denna bedömning
beaktar utskottet att det får anses ankomma på socialstyrelsen att ta
erforderliga initiativ till ändring av begravningskungörelsen förden händelse
myndigheten vid sitt översynsarbete skulle finna att även bestämmelserna i
denna författning behöver revideras.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1279.

Stockholm den 27 november 1979

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Rune Gustavsson (c),
Anna-Greta Skantz (s), Mårten Werner (m), Ivar Nordberg (s)*, Blenda
Littmarck (m), Kersti Swartz (fp), Stig Alftin (s). Karin Israelsson (c), Lena
Öhrsvik (s), Maria Lagergren (s), Anita Persson (s), Siri Häggmark (m)* och
Sigvard Persson (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTA B 62973 Stockholm 1979