SoU 1979/80:1

Socialutskottets betänkande
1979/80:1

med anledning av motioner om förkortad arbetstid m. m.

Motionerna

I motionen 1978/79:315 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära en snabbutredning med uppgift
att framlägga förslag om begränsning av skiftarbete enligt vad som föreslås i
motionen.

I motionen 1978/79:429 av Lars-Ove Hagberg m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen beslutar

1. att 10 § om allmän övertid och extra övertid samt 9 § om övertid för
förberedelse- och avslutningsarbete utgår ur allmänna arbetstidslagen,

2. att 7 och 8 §§ i allmänna arbetstidslagen erhåller följande lydelse:

Nuvarande lydelse

I denna lag enligt

Vid beräkning av tillåten övertid
enligt 10 § minskas den ordinarie
arbetstiden enligt 4 § före varje infallande
helgdag, som är arbetsfri och
som ej är söndag, med den arbetstid
som arbetstagaren skulle ha fullgjort
om helgdagen i stället hade varit
vardag.

Har natur- eller olyckshändelse
eller annan därmed jämförlig omständighet,
som ej kunnat förutses,
vållat avbrott i verksamhet eller
medfört överhängande fara för sådant
avbrott eller för skada på liv,
hälsa eller egendom, får övertid tagas
ut i den utsträckning som förhållandena
kräver.

Motionärernas förslag

avtalet.

Vid beräkning av tillåten övertid
enligt 8 § minskas den ordinarie
arbetstiden enligt 4 § före varje infallande
helgdag, som är arbetsfri och
som ej är söndag, med den arbetstid
som arbetaren skulle ha fullgjort om
helgdagen i stället hade varit vardag.

Har natur- eller olyckshändelse
eller annan därmed jämförlig omständighet,
som ej kunnat förutses,
medfört överhängande fara för skada
på liv, hälsa eller egendom, får
övertid tagas ut i den utsträckning
som förhållandena kräver, dock högst
150 timmar per år.

1 Riksdagen 1979/80. 12 sami Nr 1

SoU 1979/80:1

Nuvarande lydelse

Arbetsgivaren skall göra anmälan
till arbetarskyddsstyrelsen om sådant
arbete med angivande av anledning
till samt omfattning och varaktighet
av arbetet inom två dygn från
arbetets början. Arbetet får icke fortsättas
utöver denna tid, ulan att
tillstånd till arbetet sökts hos arbetarskyddstyrelsen.
Anmälan eller ansökan
anses gjord, när denna avlämnas
till posten i betali brev.

Arbetarskyddsstyrelsen får medge
undantag från andra stycket. Därvid
får styrelsen föreskriva särskilda villkor.

I motionen 1978/79:603 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
fattar principbeslut om en tidsplan för generell nedtrappning av arbetstiden
till 6 timmar per dag med full lönekompensation, innebärande 7 timmars
arbetsdag för alla 1980, samt att 6-timmarsdagen skall vara genomförd senast
1985.

I motionen 1978/79:1263 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk)
hemställs

1. att riksdagen beslutar hos regeringen hemställa att regeringen under
innevarande år framlägger förslag om en sänkning av normalarbetstiden till
35 timmar i veckan vid dagarbete och till 30 timmar i veckan vid
skiftarbete,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en tidsplan för ytterligare
nedtrappning av arbetstiden med sikte på 30 timmars normalarbetstid i
veckan.

1 motionen 1978/79:1639 av Lars Wemer m. fl. (vpk)hemställs, såvitt nu är
i fråga (yrkandet 6), att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om
förslag till förkortning av normalarbetsdagen till 7 timmar 1980 och 6 timmar
senast 1985.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om arbetstidens längd finns i allmänna arbetstidslagen
(1970:103, ändrad senast 1977:1163). Lagen gäller i princip för alla arbetstagare.
Vissa begränsade undantag har gjorts med hänsyn till särskilda
förhållanden för vissa arbetstagargrupper och för vissa typer av arbete.

Motionärernas förslag

Arbetsgivaren skall göra anmälan
till arbetarskyddsstyrelsen om sådant
arbete med angivande av anledning
till samt omfattning och varaktighet
av arbetet inom två dygn från
arbetets början. Arbetet får icke fortsättas
utöver denna tid, utan tillstånd
från lokal facklig organisation och
arbetarskyddsstyrelsen.

SoU 1979/80:1

Den ordinarie veckoarbetstiden får uppgå till högst 40 timmar, raster ej
inräknade. Som arbetstid räknas all tid under vilken arbetstagaren är skyldig
att uppehålla sig på arbetsplatsen. Beredskapstid räknas således ej in i
arbetstiden. Regeln om 40-timmarsarbetsveckan är liksom motsvarande
regel i den tidigare lagstiftningen konstruerad som en maximiföreskrift.
Kortare arbetstid än 40 timmar i veckan kan tillämpas utan att parterna
behöver vidta någon särskild åtgärd i anledning av lagen. När så behövs med
hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt, får arbetstiden
uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor.
Lagen innehåller inga regler om dygnsmaximering.

Kompletterande bestämmelserom arbetstiden lämnas bl. a. i kollektivavtal,
andra överenskommelser, tjänstereglementen m. m. Sedan lång tid
tillbaka har för olika avtalsområden eller arbetstagargrupper avtal träffats om
kortare ordinarie arbetstid än som maximalt medges.

Utöver den ordinarie arbetstiden kan enligt allmänna arbetstidslagen en
arbetstagare åläggas att fullgöra jourtid och övertid. Jourtid får tas ut med
högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en
kalendermånad om det är nödvändigt på grund av verksamhetens natur. Med
jourtid avses tid under vilken arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande
på arbetsplatsen för att vid behov utföra arbete. Tid då arbete utförs räknas
inte som jourtid.

Reglerna om ordinarie arbetstid och jourtid kan frångås dels genom
kollektivavtal, som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation
som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet, dels efter dispens av tillsynsmyndigheten.
Dispens får lämnas om det stora flertalet av de arbetstagare som berörs
samtycker eller annars särskilda skäl föreligger.

Med övertid förstås enligt lagen sådan arbetstid som överstiger ordinarie
arbetstid och jourtid enligt lagen eller annan arbetstid som överenskommits
genom kollektivavtal som ovan sagts. Vid beräkning av övertid minskas den
ordinarie arbetstiden med hänsyn till infallande arbetsfri helgdag som ej är
söndag.

Fyra olika former av övertid kan förekomma enligt lagen, nämligen allmän
övertid, extra övertid, övertid för nödfallsarbete och övertid för förberedelseoch
avslutningsarbete. Reglerna om allmän övertid innebär att sådan tid får
tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under
en kalendermånad, dock högst 150 timmar under ett kalenderår. Avsteg från
dessa bestämmelser kan göras genom kollektivavtal i angiven ordning. När
synnerliga skäl föreligger kan tillsynsmyndigheten medge ytterligare övertid,
s. k. extra övertid, med högst 150 timmar under ett kalenderår (10 §).

Övertid för nödfallsarbete får tas ut i obegränsad omfattning då i lagen
närmare angiven nödfallssituation föreligger. Till förhindrande av missbruk
åläggs arbetsgivaren viss anmälnings- och ansökningsskyldighet (8 §).

Övertid för nödvändiga förberedelse- och avslutningsarbeten får uttas med

1* Riksdagen 1979/80. 12 sami. Nr 1

SoU 1979/80:1

högst 6 timmar i veckan eller-om fyra veckors begränsningsperiod i fråga om
arbetstiden tillämpas - med högst 24 timmar under en tid av fyra veckor (9 §).
Sådan övertid inräknas i den allmänna övertiden, som är maximerad till 150
timmar per år.

Arbetstidens förläggning regleras inte i allmänna arbetstidslagen utan i
arbetsmiljölagen (1977:1160). I arbetsmiljölagens 4 kap. finns föreskrifter
bl. a. om raster och pauser och om nattvila och veckovila.

Enligt arbetsmiljölagen skall arbetstagare ha behövlig ledighet för nattvila.
I ledigheten skall ingå tiden mellan kl. 24 och kl. 5. Avvikelse härifrån får
göras om visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller
annan särskild omständighet måste bedrivas även nattetid.

Arbetstagare skall vidare beredas minst 36 timmars sammanhängande
ledighet varje vecka. Veckovilan skall såvitt möjligt förläggas till veckoslut.
Undantag får tillfälligtvis göras om det beror på särskilda omständigheter som
inte kunnat förutses.

Avvikelse från reglerna om nattvila och veckovila kan göras efter
överenskommelse i kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller
godkänts av central arbetstagarorganisation. Vidare finns viss dispensrätt för
tillsynsmyndigheten.

Utredningar, m. m.

Som ett resultat av överläggningar år 1974 mellan företrädare för regeringen
och löntagarorganisationerna LO, TCO och SACO angående formerna
för det fortsatta utredningsarbetet rörande arbetstidsfrågorna tillsattes delegationen
för arbetstidsfrågor (A 1974:09), DELFA. Delegationen har enligt
sina direktiv följande huvudsakliga arbetsuppgifter:

att skapa överblick över arbetets förlopp i de utredningar som behandlar
arbetstidsfrågor,

att mot denna bakgrund diskutera samordningsfrågor och eventuellt
erforderliga kompletterande utredningsuppgifter,

att ta initiativ till analyser av främst arbetstidsförkortningarna åren
1967-1973,

att i nära samarbete med sysselsättningsutredningen, delegationen
(numera kommittén) för jämställdhet mellan män och kvinnor samt
långtidsutredningen eftersträva en bedömning av arbetstidsförkortningarnas
effekter på produktion och sysselsättning, familjeförhållanden, barntillsyn,
fritidsvanor, serviceförhållanden m. m.,

att söka bedöma eventuellt skiljaktiga strukturella effekter av att sänka
arbetstiden i kontinuerliga, mindre steg jämfört med att sänka i färre, stora
etapper samt

att ägna uppmärksamhet åt frågan om hur deltidsarbetet kan komma att
utvecklas vid fortsatta arbetstidsförkortningar.

I DELFA ingår representanter för arbetsmarknadens parter, nämligen LO,

Soll 1979/80:1

TCO, SACO/SR, SAF, SAV, Kommunförbundet/Landstingsförbundet.
Ordförande är statssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet.

Vid de angivna överläggningarna, som föregick tillsättandet av DELFA,
konstaterades bl. a.följande.

Genom antagna program o. dyl. har löntagarorganisationerna deklarerat
att det långsiktiga målet är en 30 timmars arbetsvecka uppnådd genom en
Förkortning av den dagliga arbetstiden. Regeringen delar denna uppfattning.

Det råder vidare full enighet om att det är parterna på arbetsmarknaden
som måste avgöra i vilken takt detta långsiktiga mål kan nås och hur generella
arbetstidsförkortningar skall vägas mot andra arbetstidsreformer och mot
andra standarduttag.

DELFA avgav år 1976 rapporten (SOU 1976:34) Kortare arbetstid När?
Hur? 1 rapporten framhölls att syftet med denna var att skapa underlag för
fortsatta diskussioner och bedömningar om den framtida reformverksamheten
på arbetstidsområdet. Rapporten remissbehandlades. Delegationens
fortsatta arbete har därefter anknutits till de frågeställningar som framkom i
samband med remissbehandlingen.

Mot bakgrund av deltidsarbetets snabba utveckling under de senaste åren
utgav delegationen hösten 1977 en PM Deltidsarbetets utveckling (Ds A
1977:7).

Under sommaren i år avgav DELFA rapporten (SOU 1979:48) Arbetstiderna
inför 80-talet. I rapporten har delegationen med utgångspunkt i vad
som framkom vid den nämnda remissbehandlingen koncentrerat sitt arbete
till att avse en analys av konsekvenserna av en arbetstidsförkortning utifrån
långtidsutredningens, länsplaneringens och sysselsättningsutredningens
prognoser.

Beräkningarna är avsedda att ge underlag för den offentliga debatten i
arbetstidsfrågor med utgångspunkt från de övergripande ekonomiska, sociala
och politiska målsättningar som framkommit i ovan nämnda utredningar.
Delegationen vill för sin del inte ta ställning till dessa målsättningar. Detta
ligger heller inte inom ramen för delegationens allmänna arbetsuppgifter.
Delegationen menar dock att de redovisade kalkylerna kan ses som ett av
flera underlag som kan fora debatten om arbetstider vidare.

I enlighet med delegationens uppgifter innehåller rapporten inte något
ställningstagande till frågan om tidpunkten och omfattningen av generella
arbetstidsförkortningar.

I de inledande avsnitten ges dels en översikt av de internationella
arbetstidernas utveckling, dels en beskrivning av arbetstiderna i dag och den
debatt som förs. Därefter behandlas deltidsarbetets utveckling och arbetstiderna
ur en social synvinkel. Rapporten innehåller vidare kalkyler på hur en
arbetstidsförkortning kan tänkas påverka arbetskraftsresurserna och arbetskraftsefterfrågan
i landet. Beräkningar presenteras av de samhällsekonomiska
effekterna av en arbetstidsförkortning fram till 1983. Även kommun -

SoU 1979/80:1

ernas och landstingens ekonomiska situation inför en arbetstidsförkortning
behandlas. 1 rapporten redovisas slutligen en regional studie av arbetstidsförkortningens
verkningar.

De synpunkter som framkommer vid remissbehandlingen av DELFA:s
rapport Arbetstiderna inför 80-talet kommer att ligga till grund för delegationens
fortsatta arbete.

Med anledning av vissa av riksdagen uttalade önskemål om utredning
tillsattes 1978 utredningen (A 1978:03) om vissa arbetstidsfrågor. Bl. a. skall
utredas frågorna om samordning av arbetstidsreglerna i allmänna arbetstidslagen
och arbetsmiljölagen samt införande av bestämmelser som begränsar
dygnsarbetstiden. Vidare skall utredningen undersöka möjligheterna att föra
in övertid för förberedelse- och avslutningsarbete inom ramen för den
ordinarie arbetstiden samt överväga hurolika former av ledighet skall beaktas
vid registrering av övertid. En annan fråga gäller oregelbunden arbetstidsförläggningoch
vissa därmed sammanhängande spörsmål. Utredningen skall
också följa tillämpningen av de nya reglerna om veckovila och vara
oförhindrad att föra fram förslag till nya regler i ämnet. Utredningsarbetet
väntas pågå under hela 1979.

Arbetarskyddsfonden stöder ett flertal forskningsprojekt med inriktning på
arbetstidens förläggning m. m. Bl. a. har nyligen utkommit projektrapporten
”Skiftarbete och välbefinnande”, vilken utgör slutredovisning av ett treårigt
forskningsprojekt avseende sambanden mellan skiftarbete och hälsa som
genomförts av stressforskningslaboratoriet vid Karolinska institutet (även i
fondens rapportsammanfattningar, nr 105).

Tidigare riksdagsbehandling

Kortare ordinarie arbetstid

1 motionerna 1978/79:603, 1978/79:1263 och 1978/79:1639 yrkandet 6
föreslås bl. a. att riksdagen skall fatta beslut om en tidsplan för nedtrappning
av den ordinarie arbetstiden enligt den allmänna arbetstidslagen. Liknande
yrkanden har behandlats av utskottet och riksdagen vid upprepade tillfällen
under de senaste åren (se SoU 1973:14, SoU 1974:7, SoU 1975:1, SoU 1975/
76:45, SoU 1976/77:30 och SoU 1977/78:35). Utskottet har härvid genomgående
avstyrkt motionsyrkandena under hänvisning bl. a. till att det i princip
råder enighet om att 30 timmars arbetsvecka är det långsiktiga målet men att
det måste vara en sak för arbetsmarknadens parter att avgöra vilka
prioriteringar som skall göras vid valet mellan olika former för uttag av
standardhöjningar. Utskottet har även framhållit de samhällsekonomiska
konsekvenserna av att genomföra en så resurskrävande reform som en mera
allmän arbetstidsförkortning.

SoU 1979/80:1

Begränsning av övertid

I motionen 1978/79:429 föreslås att rätten att ta ut övertid begränsas till i
princip endast kvalificerade nödsituationer. Samma yrkanden behandlades
av riksdagen förra året (se SoU 1977/78:35). Utskottet, som härvid utförligt
redovisade vad som tidigare förekommit i frågan, avstyrkte liksom tidigare
motionsyrkandena och anförde härvid följande.

Även de här aktualiserade övertidsfrågorna har tidigare prövats av
riksdagen, senast vid 1976/77 års riksmöte (SoU 1976/77:30). Utskottet
vidhöll en tidigare uttalad uppfattning att det finns anledning anta att på sikt
relativt betydande förändringar på arbetstidsområdet växer fram på grundval
av medbestämmandelagen och att med hänsyn härtill det är för tidigt att nu ta
upp frågan om en allmän översyn av arbetstidslagstiftningen eller överväga
mera omfattande ändringar i denna. Detta bör anstå till dess verkningarna av
den nya förhandlingsrätten kan närmare avläsas. Utskottet avstyrkte därför
bl. a. förslag om att slopa möjligheterna till allmän och extra övertid (10 §
allmänna arbetstidslagen). Det finns enligt utskottets mening inte anledning
till omprövning av detta ställningstagande med anledning av det nu aktuella
motionsyrkandet.

I det åsyftade ärendet vid förra riksmötet fann utskottet för sin del inte
heller någon anledning att begränsa den tillåtna övertiden för nödfallsarbete
på det sätt som föreslagits i de då aktuella motionerna. Utskottet framhöll
bl. a. att i allmänhet endast händelser som ligger utanför det skeende som
arbetsgivaren kan påverka eller som utgör olyckshändelse kan föranleda
uttag av nödfallsövertid. Inte heller ansågs det böra komma i fråga att införa
krav på tillstyrkan från fackklubb eller liknande med hänsyn till den
myndighetsprövning som redan fanns föreskriven i lagen. Enligt utskottets
mening finns det inte skäl att nu bedöma den här behandlade frågan
annorlunda än vid den tidigare prövningen (8 § allmänna arbetstidslagen).

Vad gäller frågan om övertid för förberedelse- och avslutningsarbeten (9 §
allmänna arbetstidslagen) har utskottet tidigare uttalat principiella betänkligheter
mot denna regelbundet återkommande form av övertid. Utskottets
uttalanden härvidlag har beaktats vid utformningen av direktiven för den
nyligen tillkallade utredningen av vissa frågor på arbetstidsområdet. Utredningen
skall sålunda bl. a. undersöka vilka möjligheter som finns att inom
olika branscher föra in förberedelse- och avslutningsarbete inom ramen för
den ordinarie arbetstiden. Enligt utskottets uppfattning påkallar därför
motionsyrkandet i denna del inte någon riksdagens åtgärd.

Begränsning av skiftarbete

I motionen 1978/79:315 föreslås att frågan om begränsning av skiftarbetet
görs till föremål för snabbutredning. Samma motionsyrkande behandlades av
riksdagen föregående år (se SoU 1977/78:35). Utskottet redogjorde därvid
utförligt för vad som förekommit i frågan och hänvisar till det då avgivna
betänkandet. Utskottet erinrade om den mycket restriktiva syn på nattarbete
som kommer till uttryck i arbetsmiljölagen. Motionsyrkandet avstyrktes
också med hänsyn till att den nya utredningen om vissa arbetstidsfrågor
skulle komma att beröra flera för bedömningen av skiftarbetet viktiga frågor.

SoU 1979/80:1

Resultatet av denna utredning ansågs därför böra avvaktas innan ställningstagande
kunde ske till inriktningen av det fortsatta reformarbetet beträffande
med skiftarbetet sammanhängande problem.

Utskottet

Utskottet har varje år sedan 1973 haft att bereda motioner som innehållit
yrkanden om en nedtrappning av den ordinarie arbetstiden enligt den
allmänna arbetstidslagen. I detta betänkande behandlas dels några sådana
motioner, som väckts under den allmänna motionstiden i år, dels två
motioner som innehåller andra yrkanden på arbetstidsområdet.

I två motioner, 1978/79:603 och 1978/79:1639, framställs yrkanden som
syftar till en sänkning av den ordinarie arbetstiden så att denna blir 35 timmar
i veckan fr. o. m. år 1980 och 30 timmar i veckan senast år 1985. Motionen
1978/79:1263 innehåller i huvudsak samma yrkanden.

Utskottet har vid de ovan åsyftade tillfällena, då frågan om en förkortning
av den ordinarie arbetstidens längd diskuterats, genomgående avstyrkt de
framställda kraven under hänvisning bl. a. till att det i princip råder enighet
om att 30 timmars arbetsvecka är det långsiktiga målet men att det måste vara
en sak för arbetsmarknadens parter att avgöra vilka prioriteringar som skall
göras vid valet mellan olika former för uttag av standardhöjningar.

Utskottet anser att det inte finns skäl att med anledning av de nu aktuella
motionsyrkandena inta en annan ståndpunkt då det gäller frågan om en
allmän arbetstidsförkortning. Utskottet avstyrker motionerna 1978/79:603,
1978/79:1263 och 1978/79:1639 yrkandet 6.

Motionärerna bakom motionen 1978/79:429 vill att rätten att ta ut övertid
begränsas till i princip endast kvalificerade nödsituationer. Även i dessa fall
bör enligt motionärerna den tillåtna övertiden begränsas. Sedan arbetet pågått
mer än två dygn bör vidare krävas tillstånd från såväl lokal facklig
organisation som arbetarskyddsstyreisen.

Utskottet har tidigare flera gånger och senast förra våren övervägt de i
motionen upptagna övertidsfrågorna (SoU 1977/78:35). På hemställan av
utskottet har motionsyrkandena avslagits av riksdagen. Utskottet hänvisar
till den utförliga redovisning i det nämnda betänkandet för vad som tidigare
förekommit i frågan och till vad utskottet anförde förra året, vilket återgivits i
ett tidigare avsnitt (s. 7). Utskottet avstyrker således även motionen 1978/
79:429.

Slutligen begärs i en motion, 1978/79:315, en snabbutredning om en
begränsning av skiftarbete.

Då förslaget till arbetsmiljölag behandlades av riksdagen hösten 1977
övervägdes ingående bl. a. frågorna om nattarbetsförbud och om en maximering
av arbetstiden per dygn. Såväl i propositionen som i utskottets
betänkande uttrycktes en principiellt mycket restriktiv syn på nattarbete.
Genom lagen ville man bl. a. skapa en grund för ett system som erbjöd

SoU 1979/80:1

tillfredsställande kontroll av att nattarbete inte tillgreps annat än då det var
försvarligt från allmän synpunkt. Det kan framhållas att tillsynsmyndigheten
genom arbetsmiljölagen fått ökade möjligheter att ingripa med förelägganden
och förbud även i arbetstidsfrågor (se prop. 1976/77:149 s. 368, 422).
Beträffande begränsning av dygnsarbetstiden uttalade sig utskottet för
fortsatt utredning. Utskottets uttalanden härvidlag har beaktats vid utformningen
av direktiven för utredningen av vissa frågor på arbetstidsområdet.
Utredningen har sålunda fått i uppdrag bl. a. att redovisa konsekvenserna av
att införa en dygnsmaximiregel. Den skall även ägna uppmärksamhet åt
frågan om oregelbunden arbetstidsförläggning och åt reglerna om veckovila.

Som utskottet framhöll förra året berör utredningen således flera faktorer
av stor betydelse för bedömningen av skiftarbete. Med hänsyn härtill bör
utredningsresultatet avvaktas innan man tar ställning till frågan om inriktningen
av det fortsatta reformarbetet beträffande problem som hänger
samman med skiftarbete. Motionen 1978/79:315 bör därför inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

1. beträffande nedtrappning av den ordinarie arbetstiden att
riksdagen avslår motionen 1978/79:603, motionen 1978/
79:1263 och motionen 1978/79:1639 yrkandet 6,

2. beträffande begränsning av rätten att ta ut övertid att riksdagen
avslår motionen 1978/79:429,

3. beträffande utredning om begränsning av skiftarbete att riksdagen
avslår motionen 1978/79:315.

Stockholm den 23 oktober 1979

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Karl Leuchovius (m), Evert Svensson (s),
Kersti Swartz (fp), Anna-Greta Skantz (s), Mårten Werner (m), John Johnsson
(s), Eri k Larsson (c), Ivar Nordberg (s), Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson (s),
Ulla Tillander (c), Sven-Gösta Signell (s), Karin Israelsson (c)och Åke Persson
(fp).

GOTAB 61734 Stockholm 1979